Tiga är silver, del 7
Författare: Schakalen Datum: 2004-05-23 16:32:13
Kategori: Heterosex
Läst:
2 989 gånger
Betyg: 2.4 (169 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Mitt på Stora Torg låg kroppen.Trenter böjde sig med en grimasernade blick över liket och betraktade det med missnöje.
-Där rök vår enda möjlighet till gärningsman,mumlade Svensson som ställde sig bredvid Trenter.
-Inte nödvändigtvis,sa Trenter.
-Va?frågade Svensson förvånat.Skulle det här vara gärningsmannen?
-Jag vet att mitt påstående är dumt,medgav Trenter.Men låt oss helt enkelt säga så här:Viktor Lagergren utför morden på Sven Wellster och Cathrine Olofsson.Sedan ångrar han sina handlingar och tycker själv att han inte förtjänar att leva.Han går ut på Stora Torg och skjuter sig i huvudet.
Trenter pekade på pistolen och därefter på den mörkröda fläck vid hans tinning,från vilken det rann en tjock,röd sörja.
-Vi kan mycket enkelt ta reda på om det är han som har hållit i den då han har dött,tillade han.
-Din teori är mycket möjlig,medgav Svensson.Men den är väl ändå långsökt?
-Naturligtivs,svarade Trenter.Möjligheten är ju ännu större att Viktor Lagergren är ett av mördarens offer.
-Jag måste nog hålla med om att det du säger nu är mer troligt,sa Svensson tveksamt.
-Samma här,sa Trenter.Då har jag bara en fråga till.
-Jaha?
-Varför är inte den här kroppen naken?
Med lugna steg gick Trenter iväg,samtidigt som han fingrade över den alltjämt lika välansade mustaschen,samtidigt som han tänkte att mördaren tydligen hade slutat upp med att sätta ut orden "tiga är silver" överallt.
-Då ska väl jag sköta mitt,mumlade Svensson och började att undersöka kroppen.
--------------------------------------------------------------------------------
-Ooooh!stönade Maud Wellster.Den vibrerande dildo som nu fördes upp i hennes anal fick henne att stöna till.När Peter ökade till full hastighet så trodde hon att hon skulle komma direkt.
Samtidigt började Peter att styra in kuken i Mauds fitta.
Maud låg naken i hennes och Peters dubbelsäng.Fast "låg" var inte rätta ordet för hon stod på alla de fyra och putade upphetsat med baken mot Peter,som stirrade på henne med stora,runda ögon.
När kuken trycktes in i Maud så kände Peter den vibrerande kuken mot slidväggen.Maud log mot honom,men avbröt sig plötsligt.Upphetsningen började ta överhanden och hon kunde nu endast koncentrera sig på det vita duntäcke som fanns under henne.
Och plötsligt,efter cirka fyrtiofem sekunders älskande,kom Maud och Peter tillsammans.Detta var en av de få gånger då de kom samtidigt,annars brukade de alltid komma före eller efter varandra.Men så här var det inte,inte nu.
Maud skrek.Det vibrerade våldsamt inne i henne och kuken fördes oavbrutet ut och in i hennes savande fitta.Plötsligt exploderade det för henne och ögonen kunde inte se mer än det gula flimmer som oavbrutet for förbi hennes ögon ifrån vänster. Hon bet ihop tänderna och för ett ögonblick blev skriket till ett högt stön,men sedan återkom skriket igen.
Peter tog det dock lite lugnare,och nöjde sig med några få stön då han pumpade in sin varma säd i hennes djupa,längtande fitta. När det hela var över så var Maud så trött att hon var tvungen att lägga sig på rygg och sluta ögonen. Aldrig hade hon blivit så utmattad utav en orgasm.
Benen och armarna bar henne inte längre och när hon äntligen öppnade ögonen igen så kände hon hur knäsvag hon var. Det värkte lite svagt i underlivet.
Det var allt.Bredvid sig hade hon Peter,som förnöjt låg och vilade sin nakna kropp.
--------------------------------------------------------------------------------
De följande tre veckorna hände inte mycket med utredningen. Trenter,Svensson,Svedberg och Annelie Eriksson fortsatte dock att kämpa mot den osynlige mördaren. Viktor Lagergren var inte mördaren,hade de summerat.
Den här kvällen,en sen kväll i augusti,gick Trenter en promenad genom Halmstad.I en behaglig takt lunkade han genom Norre Katts' port som för flera hundratals år sedan varit utfart för Halmstad.På den tiden hade det inte funnits någon annan väg ut ur,den då,lilla staden. Numera var Norre Katts' port för länge sedan satt ur funktion men den var ett fint turistmål och ovanför båda öppningarna i porten satt dörren,eller gallret,måste man nog kalla det.Tjocka,slipade timmerstockar som var ihopsatta som ett galler,hängde uppe vid öppningen och Trenter mindes att när han var liten så hade han varit rädd att de tjocka gallerna skulle falla ner över honom.
Precis som han hade gjort när han var liten,blickade han nu upp mot de tjocka gallerna och log inom sig.Det var inte förrän han hade passerat Orupsgränd stannade han upp.Det var visserligen mörkt,men Trenter kunde ändå urskilja den mörkklädda gestalt som småsprang tvärs över gatan.
Trots att han förmodligen var underlägsen när det gällde att mäta sig i hastighet med gestalten,satte Trenter av efter honom. Även om Trenter var liten till växten,var han ändå ganska snabb i sina ben,trots sin någorlunda höga ålder.
Jakten fortsatte på Hamngatan,förbi videobutiken Nam-nam och till slut upp på Rådhusgatan.Vid den tidpunkten var Trenter inte speciellt långt ifrån gestalten. Först nu undrade han varför han egentligen jagade honom.Var det kanske rent av för att han trodde det var Sven Wellsters och Cathrine Olofssons mördare?Han visste inte.Det kunde rent av ha varit någon som hade bråttom hem,bara.
Men det kunde också vara mördaren.
--------------------------------------------------------------------------------
Annelie Eriksson slog sig ner på den skrangliga trästolen.Den kändes kall mot hennes nakna bakdel och även mot hennes underliv. Men åsynen av Peters fullvuxna kuk gjorde med ens att den blev varm och bekväm.Stolsitsen var inte fastsatt mer än en halvmeter över golvet och det var inga problem var Peter att kunna rikta in kuken mot Annelies mun.
När hon tog honom i munnen så flämtade han till.Hennes varma,omslutan de läppar kändes underbara runt hans bloddunkande lem och när hon även började att föra läpparna fram och tillbaka över kuken så var det som om han var i himmelriket.
De röda,fylliga läpparna log inbjudande mot honom när hon plötsligt avbröt sig och istället började runka.Hon gnydde åt henne att han ville bli avsugen istället,och då lydde hon och återgick till sugandet.
Just som Annelie Eriksson sög av sin man för fulla muggar så kom hon att tänka på verkligheten.Den osynlige mördaren som fortfarande gick lös där ute,någonstans.Men Peters härliga stolthet tog överhanden och hon kopplade bort tanken.
--------------------------------------------------------------------------------
Trenter var andfådd.Svettpärlor rann nerför hans tinningar samtidigt som gestalten började dra ifrån honom.Nu var de uppe på Stora Torg och jakten pågick ännu för fullt.
Men nu verkade även hans motståndare tröttna.Armarna började hänga slappa vid vardera sida om människan och ett par hundra meter längre fram verkade det som om han eller hon gav upp.
Trenter stannade andfådd framför honom.
-Vem är du?röt han.
-Varför undrar du det?vräste gestalten argt och såg på honom.
Först nu såg Trenter vem det var.Det var Sten Wellster.
-Varför jag undrar det?upprepade Trenter.Därför att du är misstänkt för dubbelmord!Vad gör du ute så sent?
Sten Wellster såg kallt på honom.
-Jag skulle just döda mitt nästa offer,svarade han sedan.
-Jaså,vräste Trenter.Vem är ditt nästa offer,då?
-Jag står öga mot öga med honom,svarade Sten Wellster och såg in i mördarens kalla ögon.
Först nu insåg Trenter vem det var han talade med.Sten Wellster,son till Sven Wellster,även mördare till Sven Wellster.
-Jag antar att du ger upp?frågade Trenter,fortfarande andfådd.Han hade ännu inte kunnat begripa att det var Sten som var Svens mördare.
-Ja,svarade Sten.Det gör jag.
Trenter fumlade fram sin mobiltelefon ur fickan och ringde in till Svenssons telefon.
-Svensson,mumlade Svensson.
-Det är Trenter.Jag har gripit vår mördare.
--------------------------------------------------------------------------------
Tre veckor senare slog sig Trenter ner på en uteservering på Hamngatan och såg ut över Nissan.För ett par veckor sedan hade han jagat en livsfarlig mördare på just den vägen.Det kändes som om det hade varit flera år.
Sten Wellster hade blivit fälld direkt,alla bevis pekade mot honom och när Trenter ställde frågan "Vad menar du med orden 'tiga är silver'?" fick han svaret:
-Det har du inte med att göra.
Trenter hade bara nickat stumt och övergått till nästa fråga i hans förhör.De hade inte fått ur Sten Wellster speciellt mycket information för han hade hela tiden tigit.Inget motiv,ingenting. Där återkom det."Tiga".Ordet hade under utredningen flera gånger kommit fram och Trenter hade reagerat varje gång.
Och kanske var det så,att så länge kriminalkommissarie Dan Trenter mindes Sten Wellsters våldsamma handlingar,så skulle han reagera.
Han visste inte.
Vissa saker är inte till för att veta.
EFTERORD
Avslutningsvis måste jag endast säga att ingen av de här personerna har existerat eller existerar i verkligheten.Åtminstone inte vad jag vet.
Fler noveller av samma författare
