Trollbunden

---

---

Höstkvällens dystra mörker hade slutit sig om den ödsliga granskogen. Stjärnorna tindrade från himmelens djupblå grund och träden kastade långa skuggor i fullmånens klara sken. Hela landskapet låg tyst och stilla, andandes en efterlängtad vila.
Granskogen hade fått stått orörd i många år. Detta hade lett till att vad många människor kallar trollskog hade uppstått. De enormt höga träden sträckte sig ståtligt mot himmelen och bildade ett skyddande tak över den mossbeklädda marken. Även den mest jordnära människan hade antagligen vid vargatimmen fått kalla rysningar längst ryggen av att färdas genom denna skog.
Vid skogskanten stod ett stort trähus i största ensamhet. Från dess fönster lyste en svag värme ut i mörkret. Hemtrevlig skulle kunna tyckas, men den omgivande ödsligheten ledde nästan tankarna mer till det okändas mystik.
Inne i huset satt Peter och Nilla tillsammans hopkurade i en stor soffa. Båda njöt av lugnet och närheten till varandra. Peter hade svept in Nilla i en stor filt och satt och höll byltet i sina armar. Blotta närheten av Nilla fick honom att känna som han kommit till himmelen. Aldrig tidigare hade han känt så stark för någon som han gjorde för henne. Bara att se på den spröda, vackra och varma unga kvinnan fick hans hjärta att slå fortare. Sedan att röra henne spred en sådan eufori i hela honom att det kändes som han svävade.
Nilla trivdes utmärkt i hans armar. Så fint vi har det tillsammans tänkte hon och tryckte sig lite närmare. Hon kände en stark samhörighet med honom och hans famn skänkte henne sådan trygghet.
Filmen de tillbringat kvällen framför var just slut och eftertexterna började rulla. Det hade varit en romantisk, men aning tragisk film de sett. Slutet hade dock varit lycklig och Peter hade log för sig själv när han märkte hur Nilla andades ut. Sista delen av filmen hade hon nästan varit lika spänd som en fiolsträng.
Peter visste vilken otrolig känslomänniska Nilla var. Aldrig kunde hon dölja vad hon tänkte och kände och det var något han höll av henne mycket för. Hennes naturliga öppenhet gjorde det så lätt att umgås med henne och han kände att de kunde prata om precis allting.
Sanningen var den att båda var nästan lika dåliga att hålla tillbaka sina känslor. Sällan ledde det dock till några problem. Istället hjälpte det dem att komma närmare varandra och förståelsen dem emellan gick inte att ta miste på.
Nilla sträckte sig fram och drack upp det sista rödvinet hon hade i glaset. Peter frågade om hon ville ha mer, något som hon inte tackade nej till. Till sitt stora förtret insåg Peter att de lämnat vinflaskan inne i köket, så han fick resa sig upp för att gå och hämta den.
Nog kändes det lite surt att behöva lämna Nillas närhet, men han skulle snart vara tillbaka och dessutom gjorde han det för hennes skull. Innan han försvann in i köket kastade han en blick över axeln. Nilla satt lugnt kvar i soffan och såg så lockande ut. Allt han ville var att komma tillbaka till hennes närhet så snabbt som möjligt.
Väl ute i köket konstaterade han nöjt att de hade lyckats fått undan det mesta efter maten. De hade tillbringat eftermiddagen samman i köket och lagat mat. När de varit klara hade det sett ut som ett bombnedslag men med gemensamma krafter hade de lyckats snygga till ganska bra. Först hade Peter insisterat att han skulle städa och diska, men hade snabbt fått gett sig inför Nilla. Hon ansåg att hon varit med och stökat till minst lika mycket, sedan kunde ingen av dem förneka att de tyckte det var bäst när de fick vara tillsammans.
Peter hittade vinflaskan och gick tillbaka ut i vardagsrummet. Han kunde inte låta bli att imponeras av det stora men samtidigt mysiga huset. Många öppna ytor men samtidigt ombonat så att det nästan var lite stugkänsla över det. Att det låg lite konstigt till tyckte han bara var en fördel. Inte för sitt liv skulle han kunna föreställa sig detta hus inne i ett bostadsområde.
Anledningen till att Nilla bodde så avsides berodde mycket på hennes mamma. Gun hette hon och var en varm och trevlig dam med ögon som såg så finurliga ut att man inbillade sig att hon såg rätt igenom en. Hon var författare till yrket vilket inte förvånade Peter ett dugg. Faktum var att han tänkt att hon måste vara det eller dikterska när han träffat henne första gången.
Nillas pappa var en speciell man med norsk härkomst. Peter hade hört att han forskade om nordens historia. Väldigt intressant förvisso, men Nilla hade sagt att man inte skulle prata med honom om det för mycket. Började han väl prata fick man aldrig tyst på honom, hade hon sagt.
Första gången Peter träffat Trond som mannen hette hade han mötts av viss misstänksamhet. Peter skulle trotts allt fylla tjuguett medan Nilla bara var sexton. Dock hade stämningen dem emellan snabbt blivit bättre. Nilla hade berättat att hon hört sina föräldrar pratat med varandra efter första mötet. Trond hade varit väldigt oroligt och rädd att hans dotter skulle bli utnyttjad. Gun hade lugnt svarat att det inte var någon som helst fara, hon visste att det som fanns mellan Peter och Nilla var äkta. Någon längre diskussion hade det inte blivit, Trond hade litat fullt ut på sin frus omdöme. Det kanske låg någon sanning i att hon kunde se rakt igenom folk?
Nilla såg på Peter när han kom in i vardagsrummet igen. Ett leende av lycka spred sig över hennes ansikte, så som det alltid gjorde när hon såg på honom. Det mörkblonda håret sträckte sig långt med om hans huvud. I nacken och på sidorna hade det börjat locka sig, nästan lite änglalikt, tyckte Nilla. Hans ögon var grönblåa och utstrålade en stark värme och förståelse. Läpparna var fylliga och känsliga och ansiktet pryddes även med skrattgropar, något Nilla fann fruktansvärt gulligt. Som kontrast till de mjuka dragen hade han ganska markerade kindben och mörka fina ögonbryn. Kroppen var smal men inte på något sätt spinkig. Skuldrorna var breda, fina och mycket manliga tyckte Nilla.
Peter fyllde på hennes vinglas och satte sig med henne igen. Nilla vände sig om och kysste honom lätt. Han besvarade hennes kyss och smekte henne över kinden. De såg på varandra med en blick som talad om både ömhet och omtanke.
Deras blickar skiljdes åt och Nilla såg ut över det ljusa marmorbordet. Hennes blick svepte över ljusen på bordet och hon fastnade med blicken i en fladdrande låga. Peter hade tagit bort ljudet på TV: n och det enda som hördes var höstvindens vinande mellan träden och sprakandet från brasan i den öppna spisen. Nillas tankar försvann för en kort stund. Hon tänkte tillbaka på den första gången de träffats och hennes hjärta slog tungt i hennes bröst.

Första gången hon och Peter träffats var en sval sommardag i mitten på juni. Nilla hade varit hemma hos en av sina kompisar och skulle följa med henne på fest. Det var ingen stor fest som var i annalkande, bara en mindre som ungdomarna i bostadsområdet där hennes kompis bodde brukade ha varje sommar. Egentligen var inte Nilla någon större festmänniska, men små fester brukade kunna bli ganska roliga tyckte hon och såg med glädje fram emot kvällen.
När hon kom till festen konstaterade hon att hon inte kände någon där. Fast det hade hon i och för sig inte heller väntat sig.
I början höll hon sig mest till Elin, som hennes kompis hette. Även om Nilla i vanliga fall var social och framåt kunde hon inte dölja en svag blyghet. De allra flesta personer brukar gripas av de när de ställs inför en hel grupp okända människor. Efter ett tag började hon dock känna att hon sakteliga smälte in i gruppen. Nilla andades ut av lättnad, att bli panelhöna var något hon absolut ville avstå.
Festen var en form av grillfest där alla samlades längst ett långbord. En av killarna skötte om grillningen så de andra behövde bara sätta sig ned och ta det lugnt. Till Nillas stora förskräckelse märkte hon att hon inte fick Elin intill sig. Hon suckade för sig själv men bestämde sig för att försöka göra det bästa av situationen.
Maten tog lite tid och människorna runt bordet började prata vitt och brett om allt mellan himmel och jord. Nilla försökte att hänga med i samtalet så gott hon kunde. Särskilt mycket sa hon dock inte utan lyssnad mest på de andra. Några gånger försökte hon snegla åt Elin, men hon var helt upptagen med en kille som satt mitt emot henne. Plötsligt kände sig Nilla som den ensammaste människan i hela världen. Nästan förtvivlat skruvade hon på sig för att se om hon kunde hitta någon att prata med. Stolen bredvid var givetvis tom och bortanför satt några killar som ältade något om bilar. Att ens lyssna på deras diskussion var inget Nilla tänkte lägga ned tid på. Bilar var ungefär lika intressant som att se målarfärg torka i hennes värld. Mitt emot henne satt några tjejer som var i hennes egen ålder. Oturligt nog satt de och pratade om någon tjej de inte tyckte om. Knappast någon diskussion Nilla kunde delta i heller.
Ett tag satt hon och funderade på hur länge hon skulle härda ut. Hon kände att hon helst ville komma därifrån så fort som möjligt, men utan att verka oartig.
Plötslig kom det någon och ställde sig bredvid henne. Hon tittade upp men hade förargligt nog solen i ögonen. Det enda hon kunde urskilja var konturerna av en man.
”Ursäkta, är den här stolen ledig” frågade han henne.
”Visst” svarade Nilla varpå han satte sig bredvid henne.
När han satt sig kunde hon se honom betydligt bättre. Hon konstaterade att han antagligen var några år äldre än henne. Han såg trevlig ut tyckte Nilla och hoppades innerligt på att han skulle börja prata med henne.
”Jag heter Peter” sa han och sträckte fram sin hand mot henne.
”Pernilla, men säg Nilla” svarade hon och tog hans hand.
Redan där tyckte Nilla att upplevde något speciellt. Hans hand var mjuk och len med långa smala fingrar, sådana som också brukar kallas pianofingrar. Men det var inte den direkta känslan av hans hand mot sin hon reagerade på, utan att när hon tog honom i hand och såg honom i ögonen fick hon en stark känsla av sympati och människokärlek.
Han log mjukt mot henne och de började sedan småprata lite. Till Nillas stora glädje kände inte heller Peter så många på festen. Den enda han kände var hans tremänning Hampus.
”Vem är det” frågade Nilla.
Peter pekade på killen som Elin satt och pratade med.
”Tjejen han pratar med är den enda jag känner” sa Nilla.
Ett snett leende spred sig över Peters ansikte.
”Henne ser du nog inte mycket av ikväll” sa han.
Nilla höjde lite på ögonbrynen och frågade hur han kunde vara så säker på det och fick svaret att Hampus brukade lyckas väl med tjejer. Hon slängde en kort värderade blick åt hans håll, och kunde för sitt liv inte förstå vad tjejer såg hos honom. De hade pratat en kort stund just när Nilla kommit till festen, och hennes första intryck var att han var en självupptagen och ytligt fjant.
Åter vände hon sig till Peter som hon tyckte var betydligt intressantare och de fortsatte att prata. Ett tag undrade hon om Peter var likadan som Hampus, men hon ville inte fråga honom rakt ut. Hennes intuition sa dock att de antagligen var varandras motsatser.
Maten blev snart serverad och alla tog för sig väl. Pladdret fortsatte vid bordet fast nu pratade alla med alla. Peter och Hampus kastade några gliringar till varandra och Nilla kunde inte låta bli att imponeras över Peters snabba mun. Dessutom var han riktigt rolig och lyssna på också. På något sätt lyckades han dra något roligt ur varje situation.
Vissa hade säkert tyckt att det var Peter och inte Hampus som verkade ytlig. Nilla hade dock lärt sig att förstå bättre. Enligt henne var förmågan att skratta åt saker ofta ett sätt att dölja en känslig själ. Sanningen är att det ligger mycket i det. Egentligen var det en fruktansvärt klok och mogen tanke, speciellt för en sextonåring.
När Peter och Hampus tjafsat klar vände han sig åter till Nilla. Hon hade ett tag varit rädd att han skulle glömma henne, men där hade hon tagit fel. Faktum var att Peter var helt begeistrad av henne. Aldrig hade han mött en tjej som han tyckt om så mycket redan vi första kontakten, han önskade att få sitta tillsammans med henne länge.
De gjorde processen med maten kort, men alla blev kvar vid bordet. Samtalsgrupperna som hade varit i början slöt sig dock åter till varandra. Den här gången brydde sig inte Nilla ett dugg om det. Hon hade Peter och då var hon nöjd.
Till sin stora förvåning märkte hon att Elin hade gått och satt sig i Hampus knä. Nilla fattade inte alls vad Elin höll på med, men hade ingen ambition att lägga sig i det. Ville hon ha honom så var det upp till henne.
Då hon åter vände blicken mot Peter märkte hon att han också tittat åt Hampus och Elins håll. Hon såg hur Peter höjde på ögonbrynen i en likgiltig gest och sedan återgick till samtalet med henne.
”Han lyckas nog ikväll också” sa Peter.
Nilla kunde höra på hans röst att han nog inte var så likgiltig som han ville utge sig för att vara. Nyfikenheten över att veta vad Peter egentligen tänkte tog över hos Nilla.
”Bryr det dig” frågade hon och höll nästan på att svälja tungan.
Nej, nu gjorde jag nog bort mig ordentlig. Han tyckte säker jag lät snipig och sur, men jag menade inte så tänkte hon. Nilla öppnade munnen för att försöka förklara vad hon egentligen hade menat. Peters blick stoppade henne dock.
”Egentligen inte, det får stå för honom” sa Peter torrt.
De orden stillade inte på något sätt Nillas nyfikenhet. Nu ville hon verkligen veta vad det var han tänkte och inte sa. Hon bad honom förklara vad han egentligen menade, men Peter nekade.
”Inte här, jag kan förklara om du vågar följa med mig.”
Han sträckte ut sin hand mot Nilla som omedelbart tog den och reste sig. Nog vågade hon följa med honom alltid. Även fast de bara känt varandra en kort stund så litade hon på honom.
De gick bort från festligheterna på en stig som ledde ned till en sjöstrand. Peter hade blivit glad av att hon följt med honom, att hon sedan höll honom i handen gjorde inte saken sämre. Solen stod fortfarande högt på himmelen trotts att klockan hunnit bli en hel del. Men de närmade sig midsommar och då brukade solen kunna stanna uppe nästan hela natten. På vägen ned till sjön passerade de en äng som spirade av midsommarblomster. De stannade en stund och såg ut över det violetta havet som blommorna skapat.
”Vackert” sa Peter och Nilla stämde in.
Deras blickar fortsatte att se ut över ängen. Livet hade åter vaknat ur mörkrets tid. Solens strålar hade åter givit liv åt allt som varit dött och låtit de mött det löfte som ljuset bär. Och i sanningens namn började även annat, något som satt långt inne vakna till liv.
Sakta fortsatte de sin promenad mot sjön, än hade inte Peter sagt vad han tänkte angående Hampus. Nilla ville inte heller tvinga fram något, han skulle så småningom berätta för henne, det visste hon. Istället tog hon tillfället i akt att njuta av stunden.
Väl nere vid sjön såg de ut över de klara, lugna vattnet. På avstånd hördes alla typer av fågelsång, vackra lätta toner blandades med de mest förfärliga och skrikiga. Ändå lät det förvånansvärt fint. Peter ställde sig tät intill Nilla. Hon skyggade inte för hans närhet utan kom istället lite närmare.
”Naturen är underbar så här års” sa han.
Nilla instämde men kunde inte låta bli att önska att han skulle ha sagt att det var hon som var underbar istället.
En vakande fisk bröt sjöns spegelblanka yta och ringarna på vattnet spred sig för att sakta dö ut. Peter vaknade till ur sina tankar. Han hade stått och undrat om Nilla möjligen var det minsta intresserad av honom. Själv hade han blivit helt trollbunden av henne och hela hans kropp var i uppror. Men han hade inte för ambition att göra något framfusigt. Än var han alldeles för osäker på Nilla för att våga. Att han ens bett henne följa med honom var betydligt mer än vad han egentligen tordes.
Peter kom på att de gått hit för att Nilla hade frågat honom angående Hampus och han hade lovat henne att berätta vad han tänkte.
”Du förstår, angående Hampus” började han.
”Ja” sa Nilla.
Nu var det inte Hampus hon ville höra om egentligen. Hon hade förstått att det var något som låg hos Peter som gjort att han låtit så konstig på rösten.
”Egentligen vill jag inte prata illa om någon, men jag kan inte förstå sättet han beter sig på” fortsatte han.
Han förklarade för Nilla att han tyckte Hampus behandlade tjejer som de helt saknade människovärde.
”Imorgon kommer han inte att bry sig om Elin det minsta” sa Peter.
Det hade Peter egentligen inte behövt sagt, för det hade Nilla redan förstått.
”Men du ville veta varför jag reagerade som jag gjorde” sa Peter.
Nilla nickade och vände sig mot honom och såg honom i ögonen. Peter berättade att han tyckte att man verkligen skulle gilla någon innan man hade sex med denne, en uppfattning många inte delade med honom.
”Du får tycka att jag är mesig om du vill, ärligt talat bryr jag mig inte vad folk tycker.”
Skulle sanningen fram brydde han sig inte om vad folk i allmänhet tyckte, men brydde sig däremot mycket om vad Nilla tyckte.
Nilla bara log sitt underbara leende mot honom och han fylldes med värme inombords.
”Jag håller med dig” sa hon och slog sina armar runt honom.
Peter blev överlycklig och besvarade hennes kram.
De stod och höll om varandra länge och när de väl släppte taget kände de sig lite osäkra. Peter sökte försiktig Nillas hand och hon tog emot hans mer än gärna. Stillsamt gick de tillbaka upp mot festen, även om nog båda innerst inne velat stanna kvar på stranden.
Då de kom tillbaka upp till festen hade många gått hem. Till sin stora förvåning märkte de att de varit borta länge. De bestämde att det var lika bra att göra kväll. Men det tog emot för dem båda att skiljas åt.
Peter följde med Nilla den korta biten till Elins hus. Länge stod de avvaktande utanför huset. Ingen av dem fann några ord utan stod bara och såg skyggt på varandra. Peter kämpade alla helvetes kval med sig själv. Han ville så gärna känna hennes fuktiga läppar mot sina, men visste inte om han skulle våga kyssa henne. Nilla önskade att hon besuttit telepatisk förmåga, hon såg mycket väl vad han tänkte på. Kyss mig snälla jag vill det så gärna, tänkte hon.
Utan att släppa Nillas blick förde Peter sin hand genom hennes hår och strök bort några hårstrån ur hennes vackra ansikte. Sedan böjde han sig mot henne och deras läppar möttes. Först i en försiktig, trevande puss, sedan lite intensivare för att slutligen mötas i en omfamnande, underbar kyss. Nilla lade sina händer om hans axlar och drog honom närmare. Hon önskade att kyssen aldrig skulle ta slut och hennes känslor var besvarade. Tillslut släppte de dock varandra och såg varandra djupt i ögonen innan de skiljdes åt.
Peter lovade att han skulle ringa Nilla snart och hon hoppades verkligen att han skulle göra det.
Nilla kom in i Elins hus och konstaterade att Elin inte var hemma. Det var inte heller något Nilla hade räknat med. Att hon föll för den där Hampus, tänkte Nilla och skakade lätt på huvudet. Hon klädde av sig, tog kudde och täcke och lade sig för att sova på Elins soffa.
Det tog lång tid innan hon somnade, tankarna snurrade runt i huvudet på henne. Dock tycktes de alltid hamna hos Peter i slutändan. Så mycket hon hoppades att han skulle höra av sig till henne. Långt bak i hennes huvud gnagde en svag oro. Ibland hade han verkat så rädd. Var han osäker eller visste han inte vad han kände? Ett tag slets hon mellan hopp och förtvivlan innan tröttheten satte in sista stöten och tog henne med till drömmarnas land.
Mitt i natten vaknade Nilla med ett ryck ur en konstig dröm. Hon hade varit nere på stranden tillsammans med Peter när han helt abrupt försvunnit från henne. När hon gått tillbaka på vägen hon kommit ifrån för att leta efter honom hade en svart hingst kommit springande efter henne. Nilla hade försökt att fly men inte haft en chans. Hästen hade istället hunnit ikapp henne och hon hade sett rakt in i dess ögon, samtidigt som hon hört ett högt frustande. Det hör inte till ovaligheterna att hästar förekommer i kvinnors erotiska drömmar, men det visste inte Nilla.
Hon vaknade med ett ryck och hela hennes kropp kändes het. Det kändes som underlivet stod i brand och hennes klitoris bultade så att det kändes som den skulle sprängas. Nilla försökte att stöta ifrån sig alltihop, knep ihop benen allt hon förmådde men inget hjälpte. Sakta förde hon ned sin hand under täcket och smekte sig i ljumskarna. Det pirrade skönt i hela hennes kropp och hon förde in sin hand mellan sina ben. Hon kände att hon var alldeles kladdig och hur hela hennes kropp skalv i välbehag när hon lät sina fingrar glida över sin klitoris. Nilla smekte sig tills en ljuvlig orgasm sköljde över henne och lämnade henne flämtandes på den ensamma soffan. Lite konstigt kändes det att ha legat och smekt sig ohämmat på en kompis soffa, men hon hade varit tvungen.
Hon stängde ögonen igen och försökte somna om, och efter ett tag föll hon in i en stilla sömn.

”Vad tänker du på” hörde Nilla plötsligt Peter säga.
Åter kom hon tillbaka till verkligheten och fann sig själv sittande i soffan. Hon svarade inte utan vände bara på blicken och såg på honom. Peter mötte hennes blick och såg hur hennes blå ögon glänste. De behövde inte säga något, de förstod varandra ändå.
”Du är så vacker” sa Peter.
Nilla log belåtet och gled mjukt ur filten hon var omsvept med. Sedan lade hon sig på rygg i soffan och sträckte ut armarna mot honom.
”Kjamas” sa hon glatt och Peter föll in i hennes armar.
Hon var så otroligt söt och gullig. Peter hoppades innerligt att hennes flickaktighet aldrig skulle gå ur henne. Men även om den så gjorde visste han att själen alltid skulle vara den samma, även om sextio år. Och vem vet, kanske för alltid.
Tankarna på deras första möte hade gjort Nilla fruktansvärt kelsjuk och hon behövde verkligen Peters närhet. Hon märkte dock snart att det inte bara var kelsjuk hon var. Strax började ett varmt, sött bultande sprida sig från hennes underliv ut mot henne ljumskar. Hennes andning darrade och hela hennes kropp skrek av åtrå.
När Peter kom närmare henne kände hon att hon inte var den enda som hade en brinnande åtrå i sig. Även hans andning darrade och snart kände hon även något hårt i hans byxor. Upphetsningen steg kraftigt i Nilla, kanske det äntligen var dags. Hon hade drömt om den här stunden många nätter.
De hade aldrig legat med varandra trotts att de varit tillsammans i tre månader. Inte för att Nilla tyckte att det fanns någon anledning att stressa med sex, men nu märkte hon att deras hunger var för stor för att hållas tillbaka längre. Hon förde in sin hand mellan Peters ben och smekte hans kraftiga erektion.
”Kom till mig” viskade hon i hans öra.
Till Nillas stora förvåning drog sig Peter istället bort. Hon förstod ingenting, och såg på honom. Han hade satt sig upp och hans blick flackade.
”Vill du inte” frågade och såg på honom med stora ögon.
”Det finns inget jag vill hellre” svarade Peter.
”Men varför” började Nilla, men hejdade sig när han vände blicken mot henne.
Hon satte sig också upp och mötte hans förunderliga blick. Peter andades tungt ett par gånger.
”Jag har aldrig varit med någon förut” sa han.
Nilla kunde inte tro vad hon hörde utan blev tvungen att fråga honom rakt ut:
”Är du oskuld?”
”Ja”
Peter visste inte hur Nilla skulle reagera utan såg spänt på henne. Tusen tankar rusade igenom hans huvud och en stark rädsla grep tag om honom och han kände nästan som att han skulle kvävas. Tänk om hon sa att hon inte ville ha en oerfaren kille, vad skulle han ta sig till då. Han ville för sitt liv inte mista henne, det fick bara inte hända. Svaret dröjde och han blev bara mer och mer nervös.
Anledningen till att svaret dröjde var att Nilla hamnat i ett nästan euforiskt tillstånd. Nog hade hon drömt om, men inte vågat hoppats att hon skulle vara den första för honom. Han är bara min och jag ska aldrig släppa honom, tänkte hon.
Det enda smolket i hennes glädjebägare var att hon själv inte var oskuld. Den hade hon förlorat när hon var femton till en kille som hon trodde skulle bli hennes livs kärlek. När hon bara två veckor efter att legat med honom märkt att han hade en till tjej hade det känts som hela världen rasat samman för henne. Hon hade hatat honom så mycket och trott att hon aldrig mer skulle kunna bli förälskad. Knappt ett år senare hade hon dock mött Peter och fått omvärdera den tanken ordentligt.
Peter klarade inte av att vänta mer utan var tvungen att få höra Nillas reaktion. Han öppnade munnen för att säga något men han inte längre.
Nilla kastade sig om hans hals och kysste honom intensivare än hon någonsin kysst honom förr. Peter blev först överrumplad, men besvarade villigt hennes kyss. När deras blickar åter möttes konstaterade Peter att Nilla var alldeles tårögd. Hon försökte säga något men fick bara fram ett kvävt skratt av lycka, men tillslut lyckades hon samla sig.
”Nu gjorde du mig otroligt glad” sa hon till honom.
Det blev för mycket för Peter och han kände hur även hans ögon tårades. Han tog Nilla i sina armar och höll henne tätt intill sig.
”Jag var så nervös att du inte skulle vilja ha mig” sa han.
Luften gick nästan ur Nilla, den tjej som inte ville han en kille för att han var oskuld måste vara den dummaste människan på planeten, tänkte hon.
Lättnad och lycka spred sig i Peter. Han hade vetat att han förr eller senare skulle komma till denna stund, och han hade bävat.
Nu när första steget var avklarat kändes allt lite lättare. Länge hade Peter gått och trott att han var dömd att leva ett liv i ensamhet, sedan hade han mött Nilla och allt hade förändrats.

Peter hade inte haft ett speciellt roligt liv innan han mötte Nilla. I stort sett hela hans uppväxt hade kantats av utanförskap. Redan när han var liten hade hans föräldrar tagit med honom och hans bror och flyttat till en liten norrländsk by. Det hade varit hans fars hemtrakter och fadern hade trott att allt skulle bli bättre om de flyttade dit. Peters bror Tobias hade blivit mobbad i skolan när de bodde inne i stan, det var fadern säker på skulle upphöra om de flyttade tillbaka till hans hemby. Fadern hade kommit ihåg sin hemby som ett trevligt ställe där alla kände alla, där skulle det inte bli några som helst problem för någon av dem.
Men Peter och Tobias far hade haft fel, fruktansvärt mycket fel. Peter hade haft svårt att få kompisar på dagis. Grupperna hade redan varit tydliga och att de skulle släppa in någon utifrån var uteslutet.
Ofta höjer man barn till skyarna som riktiga änglar, men ska sanningen fram kan även barn liksom vuxna vara riktigt grymma och samvetslösa.
Tobias hade upplevt samma sak när han börjat i sin nya skola. Aldrig fick han vara med någonstans. Tobias var dock inte den som klagade och han hade härdat ut hela skoltiden. Peter kom ihåg att han ofta hört brodern gråta på kvällarna, eftersom deras rum låg väg i väg. På dagarna hade dock Tobias varit precis som vanligt och ingen hade märkt något konstigt.
Vidare i gymnasiet hade Tobias problem fortsatt. Han hade hamnat i samma klass som många av sina tidigare klasskamrater. Tanken var antagligen att de från de små byarna inte skulle känna sig ensam, men i Tobias fall hade det snarare spätt på det hela.
Tobias gick aldrig klart gymnasiet. När han var arton år omkom han i en trafikolycka. Det var i alla fall vad som sades. En frontalkrock med en långtradare på en raksträcka kan dock ifrågasättas mer än en gång. Undrar just hur många av dödolyckorna i trafiken som egentligen är självmord?
Hela Peters familj hade reagerat med djup sorg över Tobias tragiska bortgång. Den som klarade det bäst var kanske konstigt nog Peter. Inte för att han inte sörjde sin bror, men han var överhopad med egna problem. Han hade just börjat högstadiet och arbetade på så gott han kunde. Studierna gick rätt bra men rent socialt fungerade det inte alls. Tidigare hade han efter många om och men fått vara med i gemenskapen. Inte så att han blev helt accepterad, men han fick i alla fall vara med på nåder. I högstadiet hände dock något och han kom bara längre och längre ifrån sina kompisar. Peter kände ofta att han inte dög och hans självförtroende kördes i botten ordentligt.
När han senare började på gymnasiet blev saker och ting lite bättre. Efter ett tag började han kunna slappna av någorlunda och blev ganska omtyckt för sin humors skull. Humorn var något Peter verkligen hade fått utveckla med åren. Det var hans sätt att hantera allt som var jobbigt men även ett sätt att skydda sitt skadade inre.
Efter gymnasiet kom det verkliga bakslaget för honom. Han hade gått ut med höga betyg och alla i hans omgivning trodde att han gick en ljus framtid till mötes. Det han istället möttes av var tider av djupa depressioner. Dels fick han väldigt mycket konstiga funderingar som han inte kunde släppa, men han led även svårt av ensamhet.
Medan hans konstiga livsbejakande tankar kunde förklaras dels av åldern och dels av hans personlighet var ensamheten något som helt berodde på hans sargade självförtroende. Just självförtroende är nog en av världens mest snedfördelade resurser, vissa tycks ha hur mycket som helst medan andra saknar minsta tillstymmelse.
Efter en lång mörk period började dock Peter att repa sig på våren under sitt tjuguförsta levnadsår. De själsliga såren var absolut inte läkta, men han hade börjat inse att han inte kunde leva i det förgångna. Istället hade han flyttat ifrån byn han bodde i och slagit sig ned i en stad en bra bit bort. Det var där han en försommarkväll träffat Nilla och hans liv hade blivit helt förändrat.
Nilla kände till vilket liv Peter levt och hon visste mycket väl om hur jobbigt han hade haft det. Den vetskapen var för dem båda ovärderlig. För Peter eftersom han visste att han var förstådd. För Nilla handlade det om att det hjälpte henne förstå honom, och framför allt: Han hade aldrig berättat allt för henne om han inte litat på henne. Det var något som stärkte hennes tilltro till honom mycket.

Peter och Nilla såg varandra djupt i ögonen, de visste att nu var stunden kommen. Båda var så klart väldigt spända, men de ville verkligen ha varandra.
”Var bara snäll och låt mig visa hur mycket jag tycker om dig” sa Peter.
”Ge mig tid, börja bara inte bossa med mig” fortsatte han.
Nu var han redan säker att Nilla aldrig skulle få för sig att agera superdominant bara för att han saknade erfarenhet. En av Peters största skräcker inför sexdebuten var att tjejen hela tiden skulle berätta för honom vad han skulle göra och inte ge honom en möjlighet att ens försöka.
Nilla log mot honom och slängde sedan ur sig en fras på tyska och gjorde en bestämd gest. Båda brast ut i gapskratt och det tog ett litet tag innan de kommit till sans.
Att de kunde skratta åt saker tillsammans även om de var allvarliga tyckte båda kändes skönt.
”Jag ger dig all tid du behöver, och jag hoppas du ger mig det” sa Nilla.
”Det vet du att jag kommer att göra” svarade Peter.
Nilla kände sig lättad, bara för att hon inte var oskuld betydde det inte att hon var erfaren på något sätt. Hon insåg att hon skulle ställas på flera nya prövningar under natten.
Visst finns det vissa oskrivna regler, när man är tillsammans med någon. En av dem är till exempel att inte älta sitt ex. Det visste Nilla, men hon kände sig tvungen att tala med Peter om det.
Peter hade tidigare sagt till Nilla att han tyckte att det var viktigt att de kunde tala om allt, positivt som negativt. Även om det var något obekvämt man blev tvungen att säga var det bättre att göra det än att bara låta allt bero. Det höll Nilla fullkomligt med honom om.
Faktum är att man oftast går till den person som står en närmast när man behöver någon att prata med. Märker man att någon ger en det förtroendet är det lätt att ta dem till sig och även öppna sig själv.
Nilla berättade för Peter om hur sårad hon blivit av sin första kille och att hon liksom Peter var nervös inför vad som komma skulle. Många gånger hade Nilla tagit på sig skulden för att hennes gamla kille gjort slut med henne. Tänkt att hon inte dög åt honom, och senare att hon kanske inte dög åt någon kille.
När Peter hörde det skakade han lätt på huvudet. Att hon inte kunnat inse att det var killen det var fel på och inte henne. Men Peter kände väl igen sig i hennes situation. Ofta har man tendensen att leta fel på sig själv om relationen till andra inte funkar.
Peter smekte ömt Nillas kind.
”Om vi bara slappnar av och tar det som det kommer ska du se att allt blir bra” sa han.
Visst lät Peter betydligt mer övertygande än han kände sig, men inget kunde ta ifrån honom hans tro på dem.
De tog varandra i hand och gick upp för trappan till Nillas rum.
Rummet var stort och hade sluttande tak. Man behövde bara slänga en kort blick för att konstatera att det var en tjej som bodde där. Dock såg det någorlunda vuxet ut med stilrena möbler och tavlor istället för en massa affischer. Fullmånen lyste in genom ett fönster och kastade ett kalt sken över rummet. Vilket just denna natt skapade känslan av både mystik och erotik.
Sängen var snyggt bäddad men Nilla böjde sig ned och drog undan överkastet och bäddade upp. Hon tyckte att det var bäst hon gjorde det, det va trotts allt hennes rum de var i.
Peter gick fram till Nilla och lade sina händer på hennes axlar, lät dem sakta glida ned längst hennes armar för att sedan lätt vidröra hennes höfter. Han lyfte åter ena handen och smekte undan håret som hängde ned över Nillas nacke. Sedan kysste han henne mjukt och lät sin hand glida ned över hennes axel. Han flyttade axelbandet på hennes linne och kysste hennes skuldra. Beröringen gjorde att de gick lätta, behagliga rysningar genom Nilla. Det började dessutom gå upp för dem båda att det verkligen var på riktigt.
Nilla vände sig om och stod öga mot öga med Peter. Hon tog tag i hans tröja och drog den över huvudet på honom. Peter svarade med att hjälpa henne av med linnet. Bh: n hade varit Peters stora skräck, och han var övertygad om att han inte skulle få upp den. Problemet löste han dock fingerfärdigt och galant. Han kom på sig själv med att nästan pusta ut.
De tog av sig byxorna och stod nu inför varandra endast iförda trosor respektive kalsonger. Nilla grämde sig lite att hon inte hade något finare än ett par vita bomullstrosor på sig, men tänkte med en viss humor att Peter antagligen föredrog henne utan.
Peter såg på Nilla där hon stod framför honom.
”Du är underbar” sa han.
Bättre ord hittade han inte, men han var övertygad om att han aldrig sett något så vackert i hela sitt liv.
Nillas ansikte var vackert hjärtformat, hennes ögon var djupa som tjärnar och tindrade likt aftonstjärnan. Näsan var liten och rund och läpparna plutade förföriskt. Hennes bröst var normalstora, toppiga och vackra. I månens sken såg Nilla lika spröd och eterisk ut som en älva, tyckte Peter. Han hade aldrig hört myten att om man hamnar i en älvas våld är man fast där. Frågan är dock om det hade skrämt honom, troligen inte.
Hennes starka sensualitet gick inte heller att missa. Peter tyckte nästan att det var konstigt att hon kunde vara så fulländad och ändå så ung.
Nilla smekte Peter över hans bara bröst. Något hår hade han inte där, men det var självförvållat. Han kände hennes andhämtning mot sin kropp och blev alldeles varm inombords. Hon kysste honom ömt på bröstet och Peter rös av välbehag. Han lade fingret under hennes haka och hon såg upp på honom. När de stod så nära varandra blev längdskillnaden nästan lite väl påtaglig. Inte för att Peter var särskilt lång, knappt en och åttio. Det var bara det att Nilla inte var mer än drygt en och en halv meter. Deras blickar möttes och utstrålade passion och spänning.
”Kommer du ihåg första gången vi möttes” frågade Peter.
”Om jag gör” svarade Nilla.
”Två vilsna själar som inget hellre ville än att ge sig till varandra, men inte vågade” fortsatte hon.
Peter strök bort en lock av hennes axellånga hår från hennes ansikte och kysste henne på samma sätt som när de kysstes första gången. Nilla tyckte den här kyssen var än mer laddad och hon njöt länge av den.
De stod kvar på golvet och kysste varandra. Peter lät sin hand mjukt glida ned över Nillas hals för att sedan lätt smeka hennes ena bröst. Nilla kände att hon redan var fullt redo för penetration men ville absolut inte stressa. Peters smekningar var så underbara.
Kyssen fortsatte länge och blev bara intensivare och intensivare. Peter förde sin hand genom Nillas hår och märkte nästan med lite förvåning hur sensuellt han tyckte hennes hår var. De lätta smekningarna dem emellan fortsatte också och Peter kände att han hade blivit så hård att det nästan gjorde ont.
Tillslut skiljdes deras läppar och de stod tätt intill varandra. Mjukt kysste Peter Nillas panna, sedan hennes ögonlock och nästipp.
Han fortsatte med att kyssa hennes kind för att sedan ge henne en mjuk kyss på halsen, strax under örat. De letade sig mot sängen och han lade ömt ned Nilla på rygg. Åter kysste han hennes mun och kind för att sedan kyssa henne under andra örat. Hans fingrar gled ännu en gång över hennes hals för att sedan smeka hennes bröst. Till Nillas stora lycka fortsatte hans hand ännu längre ned för att smeka hennes ljumskar. Nilla njöt ohämmat av beröringen från Peters lena fingertoppar.
Han kysste hennes mjuka släta hals långsamt, uppifrån och ned. Nilla tryckte sitt huvud bakåt mot kudden av välbehag. Det hjälpte även Peter att komma åt ännu bättre. Han arbetade sig uppåt igen för att sedan låta sin tungspets glida ned för Nillas hals. Vid hennes halsgrop stannade han, kysste henne och lät sedan tungspetsen leka där.
Nilla tyckte att allt var helt underbart. Så här hade hon aldrig blivit behandlad förut, och det här var bara början.
Peter närmade sig sakta hennes ljuvliga bröst. Först lät han fingrarna mjukt och kärleksfull smeka henne runt bröstvårtan. Han kände hur de knoppade sig varpå han kysste dem. Även här lät han tungspetsen slicka. Först runt om för att sedan plötsligt glida över själva bröstvårtan.
Nilla förde sina händer genom hans hår samtidigt som hon stönade av välbehag. Hon kände sig ett tag lite väl passiv men förstod hur viktigt det var för honom att få ge henne allt han förmådde.
Peter drog sin underläpp upp från brösten och till Nillas hals igen. Hon fick en lätt kyss och åter lät han tungan spela i hennes halsgrop. Sedan fortsatte han nedåt igen.
Sakta men säkert närmade sig Peter Nillas mest känsliga delar. Han lät tungan glida över hennes platta mage tills han var nere vid trosorna. Nilla kände hur han kysste hennes navel samtidigt som han tog av henne trosorna.
När Peter tog av hennes trosor smekte han samtidigt hennes släta ben. Trotts att Nilla var så pass kort hade hon underbara ben. De var förhållandevis långa, lena och med vackra kvinnliga former. Han böjde sig ned mot henne igen, varpå han kysste och smekte henne i ljumskarna. Det pirrade i hela Nilla, så här skönt har jag aldrig haft det, tänkte hon.
Ett finger gled förbi Nillas absolut känsligaste punkt, dock utan att röra. Peter fortsatte att kyssa hennes ljumskar men tog sig sakta in mot centrum. Nilla kände hur han kom närmare och närmare.
”Mmmmmmmm, ljuvligt” fick hon fram med svag röst.
Peter lät sin tunga börja leka med Nillas klitoris. Virvla runt den med mjuka rörelser. Ibland sakta, ibland lite snabbare men hela tiden lika lätt som en fjäder. Han märkte att Nilla blev mer och mer upphetsad. När han tyckte att han retat henne tillräckligt vidrörde han hennes klitoris med sin tungspets. Flera gånger gled hans tunga över, men till och från lät han den också glida lite på sidan så hon aldrig riktigt visste var hans tunga skulle ta vägen. Sedan kysste han den ömt precis som den vore det heligaste som fanns.
Nilla kände att hennes orgasm inte var långt borta. Hon såg ned på Peter.
”Kom in i mig nu” sa hon.
Peter slutade att slicka och kyssa henne och tog av sig kalsongerna. Lite nervös kände han sig för han tyckte själv inte att han hade något märkvärdigt mellan benen. De flesta män hade sannolikt hatat honom om de hört den åsikten för han var mycket bättre utrustad än män i genomsnitt. Men har man dåligt självförtroende som Peter så hittar man i regel fel på allt hos sig själv.
Nilla tittade ned på hans hårt erigerade mandom. Här är tidigare erfarenheter inget att ha, tänkte hon.
Hon tog tag om honom och förde honom på plats. Nilla hade trott hon skulle få jätteproblem att ta emot honom, men hon var så pass väl förberedd att det inte var några större problem.
Peter gled sakta in i Nilla och stönade högt. Han hade aldrig kunna föreställa sig att det skulle vara så skönt inne i en kvinna.
Han lade sig ned över henne och kysste hennes fuktiga läppar. Hon drog honom tätt intill sig och höll honom hårt. Han hade märkt att Nilla spänt sig lite till en början men att hon började slappna av. Nilla hade märkt att det inte var så farligt att släppa in honom i sig, det var mest bara skönt.
”Så underbart härlig du är” sa han till henne.
Nilla blev genast lycklig. Det var ljuv glädje för henne att veta att han trivdes i henne.
Långsamt började Peter att glida ut och in i henne. Han hoppades innerligt att han gjort det skönt för henne under förspelet eftersom han förstod att han inte skulle kunna hålla ut allt för länge.
Det tog inte lång tid innan Nillas orgasm kom, och vilken orgasm sedan. Nilla hade aldrig upplevt något så ljuvligt i hela sitt liv. Hon greps av ett fullkomligt extas och råkade mitt i sin upphetsning köra in sina naglar i Peters rygg. Turligt nog var han allt för upphetsad för att känna det.
Peter blev överlycklig när han kände hur hela Nilla krängde i hans armar när hon fick sin orgasm. Anledningen var dock inte att det fick honom att känna sig stor och manlig, utan den att det var enormt viktigt för honom att Nilla njöt. För Peter var det inte hon och han, det var de.
När Nillas orgasm började ebba ut slutade Peter alla försök att hålla emot utlösningen. Snart kände han hur den underbara känslan kom över honom och hur han måste ha fyllt Nilla till bredden.
Han drog ut sin slaknande mandom ur henne och såg sig omkring. Till sin stora lycka hittade han ett paket näsdukar vi sängen. Han tog ut en och torkade av sig själv och Nilla, för att sedan lägga sig ned bredvid henne.
”Du är fantastisk” sa han och kysste henne.
Nilla log mot honom.
”Det där var rena himmelriket” sa hon.
Väl stora ord kan tyckas, men Nilla hade verkligen njutit fullt ut. Hon visste att hon skulle komma ihåg den här för resten av sitt liv. Men än var den inte över på långa vägar. Hon hade hittills varit ganska passiv, men snart skulle hon nog visa Peter att hon ville göra allt för honom också. Fast hon skulle naturligtvis få vänta ett tag så att han fick hämta igen sig.
Peter kysste henne åter en gång och lät sin hand lätt smeka hennes bröst. Letade sig nedåt och förde in sin hade mellan hennes lår. Hans vidrörning gjorde åter Nilla het, men orkade han verkligen redan? Hon förde sin hand ned mellan hans ben och smekte hans mandom med sina fingrar. Förundrat märkte hon att den började och resa sig.
”Det var inte lång vilopaus du behövde” sa hon
”Beror på sällskapet” svarade Peter med ett leende.
Nilla började kyss honom på halsen. Peter hade tidigare trott att han inte var speciellt känslig för beröring, där hade han dock tagit fel. Så fort Nillas läppar nuddade hans hals gick det en rysning genom hela hans kropp. Han fortsatte att smeka henne, men höll sig för övrigt passiv. Hon skulle få all den tid hon ville.
Sakta fortsatte Nilla nedför Peters kropp. Hon smekte och kysste honom så att vart enda hår i hans nacke reste sig. Peter låg bara och njöt.
Efter ett tag nådde han inte längre att smeka henne. Lite synd tyckte Nilla eftersom det kändes så behagligt.
Hon hade nu kommit ned till hans erigerade mandom. Först kände hon sig nästan en aning tveksam, inte av obehag utan av en svag nervositet. Hon hade aldrig tagit någon kille i munnen tidigare så det var fullt förståeligt.
Det här kommer att gå bra tänkte hon. Först gav hon honom en lätt kyss för att sedan öppna munnen. Peter kände hur hennes läppar gled upp och ned över honom, samtidigt som henne hand höll fast om roten. Han strök med handen över hennes hår, och hon slängde en snabb blick på honom. Av blicken kunde Nilla utläsa att han gillade hennes behandlig.
Hon lät tungan glida runt hans ollon och märkte snart att han tyckte det var väldigt skönt när hon var på dess baksida. Då lät hon sin tungspets ligga där och vibrera lätt samtidigt som hon fortsatte att suga honom.
Peter njöt ohejdat av situationen. Inte heller att oralsex skulle vara så skönt var något han ens kunnat föreställa sig tidigare.
Nilla lyfte på huvudet och lät hans mandom lämna hennes mun. Samtidigt tog hon även bort sin egen hand från sitt sköte. Det hade känts så tomt utan Peters beröring att hon hade blivit tvungen att smeka sig själv lite. Nilla rätade upp sig och gränslade sedan Peter. Det kändes lite speciellt för henne, eftersom det var första gången hon provade något annat än missionärsställningen.
Hon fick honom snart på plats och började sakta rida honom. Peter njöt, både av att bli riden och synen av Nilla. I månens sken såg hon helt fantastik ut. Hennes bröst stod ut så vackra och toppiga och skuggor slingrade sig runt hennes kropp, likt andars långa fingrar. Ögonen glimrade så förföriskt mot honom att han kände sig fullkomligt i hennes makt, förhäxad. Han lät sina händer glida över hennes underbara kropp och smeka henne mjukt och följsamt.
Nilla njöt där hon satt gränsle över honom. Visst hade det varit skönt tidigare, men det här var ännu bättre. Hon kunde styra allt precis som hon ville och ta emot honom så det kändes bra för henne.
Snart kände Nilla att ytterligare en orgasm var på väg. Hon fortsatte att rida honom, om än med ökad frenesi. Peter insåg vad som var på väg och kände sig tacksam. Hans egen orgasm närmade sig med stormsteg och han ville inte förstöra stunden för Nilla.
De fick orgasm nästan samtidigt och båda stönade högt. Nillas överkropp föll snart ned över Peter och de kysste varandra länge och väl. Hon fortsatte att röra underkroppen och kände att det fanns en del kraft kvar i Peter.
Efter ett tag fick hon dock ge sig och lade sig bredvid honom.
”Du gillade att rida va” frågade Peter.
”Om” sa Nilla.
”Jag märkte det.”
Peter visste att missionärsställningen inte var någon särskilt bra ställning för tjejer. Att de använt den första gången var bara för att det varit enklast så.
Han förklarade de för Nilla och bad om ursäkt.
”Du behöver absolut inte ursäkta dig” sa hon.
De låg ett tag och så upp i taket och funderade. Ett tag undrade Nilla om de skulle ta och lägga sig och sova. Helst ville hon inte det men hon trodde att Peter kanske bränt allt krut.
”Ska vill lägga oss” frågade hon trevande.
Peter kunde höra på hennes tonfall att det inte var det hon ville.
”Jag orkar mer” sa han.
Nilla log förtjust och kom lite närmare. Peter kunde inte göra annat än att le. Aldrig hade han kunnat tro att han skulle träffa någon som Nilla. Han smekte hennes kind och kysste henne.
De tog sats för ytterligare en tur i sängen. Peter reste sig upp på sidan och kysste Nillas bröst. Han såg upp på henne och mötte hennes underbara blick.
”Jag skulle vilja prova en sak” sa han.
”Du får göra nästan vad du vill” svarade Nilla.
”Tänkte du på något speciellt” frågade Peter.
”Jag ville helst att du låter min rumpa vara ifred” sa Nilla.
Ett förunderligt ansiktsuttryck mötte Nilla. Hon förstod inte vad det skulle betyda.
Nej, det var det han ville och nu blev han sur, tänkte Nilla. Jag kanske skulle låta honom göra det ändå, men det kommer att göra jätteont. Tankarna snurrade runt i hennes huvud och hon kände nästan som att hon skulle gripas av panik.
Peter märkte vad som hände.
”Lugn gumman, jag ska låta din rumpa vara” sa han.
Nilla andades ut en aning, men kände sig fortfarande lite osäker.
”Jag har aldrig haft en tanke på att göra det” fortsatte Peter.
”Om du absolut inte vill det själv så undviker jag också helst analsex.”
Peter visste att analsex oftast bara gjorde ont på tjejer. Killar kan njuta av det eftersom de har erogena zoner där bak, något som tjejer saknar.
Den lite obehagliga stämningen som för en kort stund uppstått lättade snabbt.
”Du vet att jag aldrig vill göra dig illa” sa Peter till Nilla.
Det litade hon fullkomligt på. Hon som en tung börda föll från hennes axlar, så länge hon var tillsammans med Peter skulle hon slippa sin stora fasa. Innerligt hoppades hon att det skulle innebära resten av hennes liv.
”Börja nu, jag har faktiskt blivit lite nyfiken” sa hon.
Med några kyssar och lite smekningar tog sig Peter ned till Nillas sköte. Han började smeka och slicka henne runt klitoris och Nilla söt ögonen i välbehag och bara njöt. Efter ett tag började han gå på lite djärvare samtidigt som han förde in ett finger i henne. Han började kröka fingret inne i henne likt en lockande gest. Strax började Nilla känna en märklig känsla.
”Hur känns det” frågade Peter.
”Skönt, men nästan som att jag blir kissnödig” svarade Nilla.
”Bra” sa han.
När han slickat och smekt henne invärtes ett tag frågade han om hon kunde ställa sig på alla fyra. Nilla gjorde det och Peter kom sakta in i henne bakifrån. Nu visste han att det gällde att vara lite försiktig så att han inte blev för hårdhänt.
Han började glida in och ut i henne samtidigt som han förde fram sin hand och smekte henne. Nilla tyckte att det kändes riktigt skönt om än en aning annorlunda. Peter kunde inte låta bli att nypa henne lite i stjärten med sin fria hand. Nog för hon sagt att hon ville att han skulle låta bli hennes rumpa, men då hade hon menat för penetration och inget annat.
Nilla var fullt medveten om att Peter tyckte hennes stjärt var jättesexig och att han ibland inte kunde låta bli att nypa henne lite. Aldrig så att hon fick ont, bara lite kärvänligt. Han hade sagt att hon skulle säga till om hon tyckte det var jobbig, men än så länge tyckte hon det var helt okej. Sanningen var nog att hon var ganska bra själv på att nypa honom lite här och där.
Nilla kände att hon var på väg att komma. Ett tag undrade hon varför Peter lyckades hålla sig längst hela tiden. Snart insåg hon dock att det var det han ville och kämpade för. Hela tiden hade han faktiskt gett henne försprång.
Den tredje orgasmen för kvällen blev något alldeles extra för Nilla. Det Peter hade gjort var att försöka stimulera hennes g-punkt och lyckats väl med det. Snart svepte en våldsam orgasm över Nilla och hon kände hur hela hennes kropp skakade. Hon blev tvungen att ta stöd på armbågarna istället för händerna.
Peter kom strax han också. Han hade märkt att Nilla fått en häftig orgasm och kände sig enormt lycklig. Vetskapen att han kunde göra det skönt för henne när de hade sex var enormt viktig för honom. Nu vågade han tro ännu mera på deras relation.
Skulle han ha märkt att det inte funkade sexuellt skulle han ha hamnat i stora problem. Tänk en romantisk alla hjärtans dag middag som skulle avslutas på en säng överströdd med röda rosenblad och sedan inte få till det. Han ville så gärna vara allt Nilla kunde drömma om.
Han kom på sig liggandes i vakna drömmar och ruskade lätt på sig. Nilla låg tyst vid hans sida och han förde ned sin hand och höll om hennes. Hon log sitt vackra leende mot honom.
”Vi klarade det” sa hon.
Peter kunde inte annat göra än att kyssa henne. Hon hade rätt, det hade klarat de. Så mycket de hade sett fram emot denna stund och samtidigt bävat inför den. Nu var den avklarad och de hade många liknande stunder framför sig.
Ingen av dem kunde somna direkt. Istället låg de och pratade, först om deras lättnad över att allt gått så bra. Sedan ställde Nilla en allvarlig fråga:
”Tror du att alla har en själsfrände” frågade hon Peter.
”Vet inte om alla har det, men jag tror att jag ligger bredvid min” svarade han.
”Det tror jag också” sa Nilla.
Hon låg tyst en stund och tänkte. Kastade en blick ut genom fönstret och såg ut i den stjärnklara natten. Hon kunde inte sätta fingret på det, men det var något hos Peter som hon tyckte var otroligt spännande. Ibland kändes det nästan som han visste något som hon inte kunde förstå. Något med honom var så abstrakt, mytiskt och gav henne nästan känslan av något övernaturligt. Hon kände att det nästan gick kalla kårar längst hennes rygg. Det är natten som påverkar mig, kom ned på jorden nu Nilla, tänkte hon.
”Tror du på evig kärlek då” frågade hon.
”Jag skulle beskriva kärlek som den starkaste kraften som finns, och jag tror inte den kan förstöras.”
”I och för sig slutar folk att älska varandra, men det beror inte på att kärleken dör, utan på att den omvandlas.”
”Så ja, det tror jag på” avslutade han.
Det lät fint tyckte Nilla och nöjde sig med det svaret. Hennes mor brukade ofta prata om energier, dimensioner och andar. Nilla gillade att lyssna på henne och trodde på mycket av de hon sa. När hon berättat att hon trodde på sånt för Peter trodde hon att han skulle skratta. Istället hade hon fått ett svar hon tänkt mycket på.
”Jag har aldrig sett själva kärleken, ändå finns den.”
När de legat i sängen ett tag kände de att tröttheten kom över dem. Snart somnade de i varandras armar och sov tryggt och stilla.

Nilla var den som vaknad först av dem. Hon vände sig om och tittade på klockan, det var ännu tidigt på morgonen. Först tänkte hon vända på sig och somna om, men kände att hon hade behov att uträtta först.
När hon kom tillbaka gick hon inte och lade sig direkt. Hon tittade bort mot sängen och såg hur Peter låg där, långt borta i drömmarnas land. Undrar om han drömde om mig, tänkte Nilla.
Hon gick fram till fönstret och öppnade för att få in frisk luft. Det var så varmt inne i rummet, tyckte hon. Den höga, klara och kalla höstluften slog emot henne. Hon tog ett djupt andetag och tyckte det var härligt att andas in morgonluften.
Landskapet framför henne var otroligt att se på, stora fält, en spegelblank sjö och den täta skogen i fjärran. Nilla var glad att hennes fönster vätte åt öster, annars hade hon inte sett annat än skogen som växte tätt inpå huset.
Morgondimman låg tät över fältet och svepte in allt i sin råa fukt. Strax träffades den dock av solens strålar och man kunde se hur den sakta lättade. Dagen grydde, åter vaknade naturen.
Nilla stod ett tag och bara beundrade allting. Så sagolikt vackert det är här, tänkte hon. Åter vände hon sin blick till sängen, inte en tendens till att Peter skulle vakna. Nilla tyckte inte heller att det var dags att kliva upp riktigt än.
Hon gick fram till sängen och lade sig bredvid honom, hon kände hur han andades, sakta och rofyllt. Morgonbrisen svepte in i rummet och Nilla kände hur det genast blev lite kyligare. Det struntade hon i, hon tänkte inte gå upp och stänga. Istället kröp hon tätt intill Peter och slog armarna om honom.
”Tack för att du finns” viskade hon.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Trollbunden	Heterosex	3.4	28/8-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.