I förbrytarens spår, del 4
Författare: Schakalen Datum: 2004-05-20 09:33:50
Kategori: Heterosex
Läst:
2 886 gånger
Betyg: 2.5 (177 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Nästa morgon vaknade Miller med stor energi - och en öm lem. Han kände försiktigt på den och mycket riktigt,den hade fått ta emot en del i går kväll. Från den högra halvan av sängen vände han sig och såg på Gertrud. Hon låg i fosterställning,med halva kroppen täckt av tyg och resten naken.
Sakta,mycket försiktigt för att inte väcka Gertrud i hennes djupa slummer,förde han sig själv närmare henne.När han bara var någon decimeter ifrån henne så drog han varligt undan täcket och lade sedan en hand på hennes bak.Fortfarande verkade Gertrud sova.
Han klämde försiktigt på skinkan och då ryckte hon till.Sedan slöt hon tydligen ögonen igen och återgick till drömmarnas land. Miller drog handen längs stjärtskåran.Tog bort den och vände sin kropp så att han låg med sitt huvud vid hennes bak och sina fötter vid hennes huvud.
Miller gav ena skinkan en sidenlätt kyss och sedan en till,en längre. Nu anade han att hon var vaken och på sin vakt,men väntade för att se vad som nu skulle hända.Mycket riktigt,Gertrud låg med öppna ögon och ett leende på läpparna och försökte desperat att hålla tillbaka en flämtning.Sedan bestämde hon sig för att låta honom veta att hon nu var vaken och kåt.
Hennes ena ben började mekaniskt att föras uppåt så att hennes kön blottades framför hans hungriga ansikte.Blygdläpparna gled upp.Han förde tungan närmare och började att stimulera hennes varma sköte, samtidigt som han smekte insidan på hennes lår,i ljumskarna och över armarna.
Nu höll hon inte tillbaks längre,utan fick fram ljudliga flämt,ibland stön och något som liknade ett kvidande av välbehag. Han såg på klockan.Den var tio minuter i tio.Om sjuttio minuter skulle han vara djupt inne i ett komplicerat samtal som handlade om Essensa. Tio minuter till,resonerade han.Då har jag gott om tid.
Müller ryckte till.Först visste han inte var han var,sedan blev han medveten om att han befann sig på sitt kontor i polishuset,i innersta Hamburg.
Han undrade vad som hade fått honom att rycka till.Sedan såg han mot kontorsdörren.Utanför den stod en ung tekniker.
-Vad är det?muttrade Müller när han hade släppt in teknikern.
-Amfetamin,svarade den unge teknikern,som hette Boris.
-Vad?
-Amfetamin,upprepade Boris.Hemma hos Bauschmann.
-Vad fan gjorde amfetaminet där?
-Det är väl det vi är här för?Att reda ut det?
-Du har rätt,sa Müller och reste sig upp.Vi måste ringa till Miller.
-Ja,det är min mening också.
-Tack för informationen,sa Müller.
Så fort den unge teknikern hade lämnat rummet så lyfte Müller luren.
Gertrud kved.Skrek.Grät.Hennes anal blev just nu grundligt knullat av Miller.Det var hon själv som hade föreslagit det,Miller själv hade varit mycket tveksam.Nu verkade han tvärtom njuta fullständigt utav det.Det gjorde även hon,trots att det ibland smärtade. Just när han körde kuken i botten så ringde telefonen.Den skar genom tystnaden som omedelbart hade uppenbarat sig.
-Svara inte,bad Gertrud.
-Förlåt,sa Miller surt,men jag måste.
Mot sin vilja lyfte Miller luren och framförde ett vresigt "Miller".
-Det är Müller.Vi har hittat rester av amfetamin hemma hos Bauschmann.
-Amfetamin?Varför?
-Säg det,sa Müller.Kommer du ner?
-Ja,sa Miller och nickade.Jag kommer direkt.
Gertrud verkade ha surnat till och låg nu med två fingrar i fittan som masserade klitoris.
-Jag måste,sa Miller och slog ut med händerna.Jag måste.
Tjugo minuter senare satt Miller tillsammans med Müller och såg på det ämne som tycktes vara amfetamin.
-Jag måste snacka med Habermann,sa Miller.
-Låt honom vara,sa Müller.Han har varit igång i tjugosex timmar.
-Det här kan inte vänta,envisades Miller.
Habermann satt i sin stol och sov när Miller kom in till honom.
-Vad har du fått fram om Günther?undrade han och slängde ett hopknycklat papper på honom så att han vaknade.
-Vem?När?
-Günther,upprepade Miller.Vad har du fått fram?
-Cirka trehundra Günther,svarade Habermann och blev med ens klarvaken.
-I Hambrug,tillade han sedan surt.
-Va?Då kan det ju för fan finnas hundratusen i världen!
-Just det,sa Habermann surt.Och antagligen så går han ju under ett falskt namn.De här killarna är ju inga idioter,eller hur?Det kan ju lika gärna vara så att Günther är hans falska namn,som ett kodnamn,alltså?
Miller svarade inte.Han nickade bara åt Habermann och försvann ut genom dörren.Klockan slog just halv elva.
Günther talade i telefon.
-Skickar du varorna i...nej,inte om en vecka,om fyra dar högst!
Någon svarade.Uppenbarligen gjorde det Günther arg för han röt något på oförståelig ryska och slängde sedan på luren.Han vände sig till Andrejkov och Ivan Androsov.
-Om fem dagar kan han,sa Günther.Då får vi vänta.
-Kan vi inte göra någonting?frågade Androsov.
-Jag vet när det går att göra någonting,sa Günther argt.Och det går inte nu.
-Hur fan kan du känna det?frågade Andrejkov.
-Jag bara kan det.Ifrågasätt inte.
-Den här Miller då,hur stora problem kan han orsaka?undrade Androsov.
-Stora problem,svarade Günther.Enligt vad jag har fått fram så är han en av Tysklands skickligaste snutar.Med andra ord,farlig för oss.
-Ska vi likvidera honom?frågade Andrejkov.
-Inte än,sa Günther listigt.Jag vill se hur bra han är först.
-Så dina säkerhetsregler gäller inte längre?
-I det här fallet,nej.Men jag vill samla till ett möte.
-Aj,snyftade Astrid.Det gör ont.Sluta.
Hennes man,Anton Gusorov förde in kuken i hennes bak,och då snyftade hon.
-Det gör ont,upprepade hon.Du gör mig illa.
Anton Gurosov svarade inte,men slutade direkt.Han övergick till att mjuka upp hennes anal med långfingret och pekfingret.
Nu kved hon mer av välbehag,inte bara smärta,och Anton Gurosov tog det lugnt och försiktigt.
Femton minuter senare knullade de som besatt,och kunde inte få nog av varandra.
Hon skrek när hon fick orgasm och bet ihop tänderna så det knakade i dem.
Telefonen ringde.
-Det är Günther.Vi ska ha möte.
-Nu?frågade Gurosov förargat.
-Nu,förtydligade Günther.Du kommer om du vill behålla jobbet.Annars vet du vad som gäller.
Döden,tänkte Gurosov.
-Jag kommer.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
