I förbrytarens spår, del 1
Författare: Schakalen Datum: 2004-05-20 09:30:37
Kategori: Heterosex
Läst:
4 249 gånger
Betyg: 2.5 (174 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Personregister:
Michael Miller,kriminalkommissarie.
John Müller,kriminaltekniker.
Dan Bausch,kriminalinspektör.
Eduard Habermann,kriminalassistent.
Michail Andrejkov,vice ledare för Essensa och föredetta SS-man.
Günther,förbrytare och ledare för Essensa,en hemlig rysk organisation med okända avsikter.
Vladim Tjernov,medlem av organisationen Essensa.
Ivan Androsov,medlem av organisationen Essensa.
Imar Gunajev,medlem av organisationen Essensa.
Pavel Volskij,medlem av organisationen Essensa.
Vitalij Bojarov,medlem av organisationen Essensa.
Anton Gurosv,medlem av organisationen Essensa.
Sergei Malkovic och Igor Makarov,livvakter åt Günther.
Gertrud Miller,Michaels fru.
Fler personer kommer garanterat att förekomma.
"Günther.Essensa.Före detta KGB-agenter."
Orden säger inte kriminalkommissarien Michael Miller någonting förrän han en dag upptäcker att han är en förbrytare på spåren.Och hans namn är Günther.Han är kall,effektiv och omänsklig.
John Bauschmann satt hemma i sitt hus i innersta Hamburg. Nu var han inte långt ifrån det mål han hade haft ända sedan han fick reda på att organisationen existerade. Och nu var han så gott som framme vid sitt mål. En fråga återstod dock,hur skulle han kunna komma åt Günther? För säkerhetsskull så satte han sig och skrev ner allt han hade kommit fram till i en dagbok som ha hittade under sängen. Efter två meningar så blev han dock avbruten av att någon spelade hög orgelmusik bakom honom. Förskräckt vände han sig om. I ljuset från taklampan kunde han urskilja konturerna av en människa,som stod och betraktade honom. Ansiktet var inte synligt.
-Vem, är du?stammade han fram.
-Jag är din värsta mardröm,svarade mannen som lösgjorde sig från skuggorna.
-Hur kom du in?
-Det är ingen konst för en skicklig tjuv.
-Vad tänker du göra med mig?Vem är du?
-Döda dig,och ingen som du behöver bry dig om.
Bakom ryggen tog han fram en specialbyggd pistol och sköt två skott som kom att träffa John Bauschmann mitt mellan ögonen. Den okände gestalten log.
-Sanningen kommer för alltid att bli obesvarad,sa han till sig själv.
Sedan försvann han.Inte förrän han hade kommit nästan en kilometer ifrån huset så kom han på att han glömt att riva bort anteckningarna från Bauschmanns dagbok.Men därefter mindes han att där inte hade stått något viktigt.Trodde han,iallafall.
Michael Miller slog ihop dagboken som en gång tillhört John Bauschmann.Sedan vände han sig till John Müller.
-Den här hittades alltså hos John Bauschmann?
-Det stämmer.Här är ett par fotografier på honom.
Miller betraktade dem.De var tagna snett uppifrån i en konstig vinkel, och denne Bauschmann hade fått två skott i huvudet.
-Vad säger du om sättet han blev dödad på?undrade Miller.
-Precision,svarade Müller direkt.Den som gjorde det här är en mycket skicklig skytt.
Miller nickade.
-Jag tror du har rätt,sa han sedan.Om vi ser på det här då,dagboken.
-Där står två meningar,sa Müller osäkert.Men vad de betyder vet jag inte.
-Få höra,sa Miller och lutade sig tillbaks i skinnstolen och tände ännu en cigarett av märket Prince.
-Meningarna är bara två,men de kan vara mycket användbara.Mening ett är:Günther är förbrytaren.Och mening två är:Essensa är organisationen.
-Vad fan menas med det?
-Nej du,sa Müller.Vem vet?
-Vem var det som hittade honom?
-Hans fru.Hon hade varit ute och handlat.
-Okej,sa Miller.Jag åker hem någon timme för att äta,så kommer jag tillbaks sedan.
-Gör så,sa Müller vresigt.Själv har jag varit igång sedan fyra i morse,och nu är klockan elva på förmiddagen.
-Jo,sa Miller.Jag vet.
Med snabba steg gick han ut ur sitt rum och genom korridoren som ledde ut till receptionen.
-Jag åker hem nån timme,sa Miller till receptionisten.
-Gör så,sa receptionisten och log.
När han kom hem till sin lägenhet och hade tagit av sig ytterkläderna så märkte han till sin förvåning att Gertrud låg kvar i sängen.
-Börjar inte du att jobba?frågade han.
-Jodå,svarade Gertrud.Om tre timmar.
-Lyckost,muttrade Miller.
-Men du Michael,började hon,på tre timmar hinner man med mycket.
Miller log.Trots att Gertrud var närmare trettionio år och två år yngre än han själv så var hon fortfarande lika attraktiv.
Hon hade brunt lockigt hår,bruna intensiva ögon,ett vackert ansikte med fylliga och varma läppar. Hennes kropp var i topptrim.Miller visste intevad hon använde i bh-storlek men inte mindre än 80 D,det var han säker på. Hon hade varma och mjuka bröst med två rosenfärgade och nästan ständigt styva vårtor. Hennes mage var platt,hennes bak var lagom rund och hon gick alltid klädd i tajta jeans eller liknande.Hennes stringtrosa kunda man enkelt urskilja när man såg henne bakifrån. Det gjorde alltid Miller upphetsad.
Gertrud var nästan 1.80 lång vilket var mycket för en kvinna,men det gottgjorde hon med de snyggaste kvinnliga ben Miller någonsin hade sett. De hade träffats på en nattklubb för ungefär femton år sedan,men det hade dock tagit några veckor innan Miller görsta gången kysste henne,men dagen därpå älskade de,så Miller tyckte att det gick jämt ut.
Allt detta hade rusat förbi genom Millers huvud.
-Okej,sa Miller och gick fram till sängen där Gertrud låg och dåsade under täcket.Vad Miller inte såg var att Gertrud smekte sig själv över klitoris. Han böjde sig över henne för att kyssa henne men just då gnydde hon till.Miller anade vad som hände och drog undan täcket. Han nästan ryggade tillbaks när han såg vad som försigick där under. Helt naken låg Gertrud med två fingrar över klitoris och smekte sig själv till orgasm. Genast spratt det till innanför hans jeans.
-Får man vara med?undrade Miller.
-Om du är en snäll pojke och tvättar händerna först,gnydde Gertrud.
Miller drog täcket åt sidan en aning och lade det på vänstra sidan på dubbelsängen och därefter ställde han sig på knä framför sängen.
-Kom då,viskade han och hon ålade sig närmare honom,men slutade inte att smeka sig själv.
När hon kom fram till honom och hade sitt underliv bara tjugo centimeter ifrån hans ansikte kände han doften av en kvinna. De dofter som kom från Gertruds underliv var söta och doftade härligt av,som sagt var,kvinna.
Med ett stön från Gertrud lyckades Miller att få bort Gertruds hand från hennes klitoris och Miller tog över.Gertrud låg i en perfekt ställning,en ställning som man ligger i när man föder barn, och Miller började sakta att ge Gertrud kysser i ljumskarna. Hon gnydde och ylade att hon ville känna hans tunga i hennes fitta. Miller gjorde tvärtemot och fortsattre att kyssa hennes ljumskar och lår,men med en aning längre kyssar nu. Sedan tog han fram sin tunga och slickade Gertrud från sitt vänstra knä och ända in till kanten av hennes varma och våta fitta.
-Snälla,försökte Gertrud,slicka mig.Hon stönade högt och Miller var övertygad om att hon snart skulle få orgasm.
-Du ska få som du vill,sa han och förde sitt ansikte närmare hennes varma fitta.
Han började med att cirkla med tungan runt klitoris,men sög sedan in hela i munnen,vilket blev för mycket för Gertrud. Hennes kropp skakade som om den höll på att gå i miljontals bitar och hon pressade sitt underliv mot hans ansikte,samtidigt som hon skrek och kastade med huvudet.
För att förlänga orgasmen och göra det så skönt som möjligt för Gertrud fortsatte Miller att slicka henne. Efter en nästan oändligt lång orgasm så slappnade Gertrud av i alla sina muskler och föll utmattad tillbaks ner i sängen. Miller kröp upp bredvid henne och lade en hand ovanför hennes bröst.
Han smekte det varligt och sakta för att sedan börja krama och knåda det.Hennes bröstvårtor pekade rakt upp och de var styvare än någonsin.
-Åh Michael,suckade hon.
Miller tog plötsligt ena vårtan i sin mun och sög på den.
-Mmm,gnydde hon och vred på sig.
Hon lade händerna om hans huvud och lät honom utforska,leka och tillfredsställa henne.Millers kuk stod nu givakt och hon började försiktigt att försöka lirka upp knappen.Efter en stunds lirkande fick hon upp den och drog ner gylfen.
Jeansen hjälpte Miller henne av med,utan att sluta leka med hennes bröst och sedan kunde hon utan problem få fram kuken ur boxershortsen. Hon började runka honom och Miller flämtade till med jämna mellanrum.
-Jag vill känna dig inne i mig,viskade hon och runkade honom våldsamt.
-Din önskan är min lag,sa Miller och slutade upp med brösten.
Hon slutade att runka honom och lade sig i samma ställning som innan. Miller klev ner från sängen och ställde sig vid foten av den,där Gertrud förföriskt väntade med sitt underliv.
Han gjorde några snabba drag över kuken och styrde den sedan mot Gertruds savande sköte.Först så stötte han in i henne försiktigt,sedan en aning fortare och sedan fortare,fortare och fortare,tills han var uppe i ett rasande tempo.Gertrud ylade som en varg oupphörligt och när det gick för Miller så kunde inte heller han hålla tillbaka ett skrik. Han pumpade in sperma i hennes rinnande fitta och hon svarade med att pumpa ut sin orgasm.Motjucken blev våldsamma och Millers pung slog emot hennes skinkor tills hon nästan var helt röd om dem.
De föll utmattade över varandra och somnade.
Ingen hade lagt märke till den mikrofon som var placerad bakom en av Millers tavlor.
Någon minut tidigare,någonstans i Moskva,satt alla medlemmar i Essensa samlade.
-Okej,började Günther,jag har placerat en mikrofon hos den kriminalkommissarie som utreder mordet på Bauschmann.Skulle något viktigt sägas,får vi reda på det direkt genom att använda oss av den här utrustningen. Han pekade på det ovala bordet och den utrustning som låg på det.
-Kan vi sätta våra planer i verket snart?undrade Andrejkov.
-Mycket snart,svarade Günther.Så fort vi har oskadliggjort de som möjligtvis skulle kunna ställa till problem för oss.
-Som vilka då?
Frågan hade kommit ifrån Igor Makarov,en av livvakterna. Günther såg på honom.
-Såna som Bauschmann.Mordet på honom gick lätt,det var ju jag själv som gjorde det.
-Har polisen några spår?undrade Andrejkov.
-Vi kan ju lyssna på den där kommissarien,tyckte Günther och slog på utrustningen.
Det enda som hördes var två människor som skrek och gnydde.
-De har älskog,sa Günther.Alltså inget nytt.Han knäppte av radion.
Han tyckte inte att man skulle inkräckta på någon människas privatliv. Inte ens en skicklig kriminalkommissarie.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
