Varför.... del 2

---

---

Varför ....


"Varför ska JAG vara som alla andra?"

© Linus



Martin var inte hemma och dörrklockans ivriga signal ljöd flera gånger.

"Varför? Är det så jävla viktigt att jag ska vara som alla andra." orden ekade i Robins skalle när han satte sig på det kalla trappsteget utanför Martins dörr. Han kliade sig i pannan och tänkte på Martin. Han behövde honom mer än någonsin nu. Tillslut kunde han inte vänta. Han hade redan sett en granne till Martin som såg lite avvaktande på honom där han satt i trappan. Han kunde ju inte sitta här hela kvällen. Han provade mobilen. Inget svar och på mobilsvaret kunde han höra Martins röst. Han lämnade inget meddelande, utan knäppte bara av telefonen och stoppade ner den i jackans innerficka.

Föräldrarna satt vid köksbordet när Robin kom in i hallen och såg ut i köket. Han smällde igen sin sovrumsdörr bakom sig. Han ställde sig mitt på golvet. Det kändes som om hjärnan höll på att sprängas av ilska. Han drog handen genom det nyklippta och stubbiga håret. Det hade varit detta eviga snack sedan en tid tillbaka. Hans mamma hade till och med träffat Martin och tyckte att han verkade trevlig. Ändå tyckte hon att Robin skulle försöka umgås lite mer med flickor. Han tänkte på kvällen middag.

- Vad är det för fel att vara lycklig i detta jävla land.
- Måste du svära i varje mening hade hans pappa svarat och bitit i en köttbulle.
- Ja, det måste jag. Även om ni inte är lyckliga kan jag väl få vara det.

Örfilen hade sånär suttit på Robins högra kind om han inte reagerat så snabbt och lutat sig bakåt.

- Du tar dig inte ton, unge man!
- Varför ska JAG vara som alla andra, och är alla andra som alla andra ska vara?

Robins mamma hade fått ett par tårar som sakta rann ner utmed kinden. Hon var den senaste tiden bräckligare än Robin först trott. Allt av denna orsak att han älskade Martin istället för någon tjej. Skulle världen rasa samman på grund av detta. Ja då fick det göra det i så fall.

Robin svängde runt på golvet. Han såg träningsväskan sticka fram under sängen och han drog fram den. Han visste att fly inte var rätta sättet men just nu kunde han inte vara kvar. Han rev ut ett par tröjor, kalsonger och strumpor och slängde ner det i väskan. Han for ut genom dörren och ut i hallen. Han såg ut i köket och mötte fyra ögon. Det var tyst, ingen sa något under de sekunder som det tog Robin att dra på sig skorna och ge sig av. Han halade upp mobilen ur fickan. Matilda svarade direkt. Robin förklarade läget och dom bestämde sig för att mötas. Hon syntes på långt håll och Robin blev glad när hon kom fram och omfamnade honom.

- Vad är det som händer Robin? Hon höll armarna hårt runt Robin.
- Ja säg det… Svaret var kort och han kände en klump i magen.

Matilda och Robin satte sig på ett kafé och satt där i flera timmar. Till slut visste dom båda att fly inte var rätt. Han bodde där han bodde. Det skulle så förbli och dom skildes åt innan Robin vek av in på gatan som ledde honom hem. Han kände hjärtat började klappa och precis när han kom upp på trappan kom ett sms.

"Hej snygging hoppas du mår bra och längtar du lika mycket efter nästa träff som jag. sov gott/Martin"

Robin kände sig både stark och oerhört glad över meddelandet och öppnade dörren. Det var tyst. Han såg Tv-n som flimrade och volymen var knappt hörbar. Han såg in i vardagsrummet och i en fåtölj satt hans pappa och sov. Mamman syntes inte till. Robin visste att hon började jobba tidigt och att hon redan sov var han helt på det klara med. Han gick tyst in på toaletten och gjorde sig redo för natten. Därefter stängde han in sig på sitt rum. Han slängde väskan på sängen och packade upp den. Han drog av sig kläderna, och kröp naken ner under täcket. Han drog upp benen och såg ut i det mörka rummet. Han funderade på Martin och allt som hänt den senaste tiden. Allt hade varit så turbulent och jobbigt att han kände att skolan blivit lidande. Han sov dåligt och hade svårt att koncentrera sig på att plugga. Kärleken till Martin var väl en orsak, det var ju första gången han var riktigt kär. Han drog ner benen och kände kuken växa i sin högra hand. Han blev kåt och en minnesbild på Martin passerade förbi i hjärnan. Han kunde känna Martins kropp i sina händer, hans vältränade kropp som inte hade en tillstymmelse av fett. Så lade han ner mycket tid på sin träning också. Det gjorde att killarna bara kunde träffas när Martin inte tränade. Nu hade Robin vant sig men i början kändes det som om han kom i andra hand. Så var det naturligtvis inte men det kändes lite olustigt i början. Han ville träffa Martin så fort han hade lite ledig tid, men Martin bromsade det hela. Var det träningen? Eller var det något annat? Nu visste Robin. Han förde ner handen och fingrarna strök längs kukskaftet och fortsatte ner över den håriga säcken. Robin drog tillbaka förhuden och med pekfingret kände han på ollonets känsliga yta. Han började dra lite lätt och genast kändes det oerhört skönt. Täcket sparkades av och han låg nu helt naken på sängen. Robin strök med handen ner över bröstet. Nöp i bröstvårtorna så det nästan smärtade lite, handen gled ner över magen som av andningen höjde och sänkte i ett allt högre tempo. Han låtsades att det var Martin som runkade hans kuk och han bara behövde ligga där på rygg. Högerhanden ökade takten och den vänstra fortsatte att stryka över hans mer kåta kropp. Han lyfte bäckenet mot taket och kuken var på väg att lämna sina varma vitglansiga spår över hans kropp. Han runkade nu ett par drag och släppte kuken som genast lade sig platt mot hans mage och han kände hur utlösningen drog sig tillbaka och efter ytterligare ett par sekunder så greppade han skaftet och runkade ett par drag. Känslan närmade sig en explosion nästan omgående och Robin släppte på nytt kuken som fick vila innan han för tredje gången greppade kuken. Han ökade takten på dragen och när han blundade kom säden med ett högt tryck över nedre delen av bröstet och magen. Han drog åt sig kalsongerna som han slängt på golvet. Han torkade av sig och drog täcket över sin nakna kropp. Robin låg och såg in i väggen och åter kom tankarna på Martin, som antagligen låg och sov i sin säng. Han blundade och snart somnade han in djupt.

Klockan vid sidan av sängen visade 06.45 när Robin först såg upp på den. Han lade sig på rygg och sakta försökte han övervinna tröttheten, men slumrade till och med ett ryck vaknade han av den starka ringande signalen. Han hade fått klockan ett par år tidigare och att missa väckningen från den klockan var helt omöjligt. Det visste han och så fort han hörde knäppet i klockan visste han, en bråkdels sekund senare skulle "flyglarmet" gå i hans rum. Han satte sig på sängkanten, såg sina nedsprutade kalsonger och reste sig. Kuken gungade för varje steg och först när han drog på sig sina kalsonger, drog på sig tröjan kände han ståndet dala. Han gick ut i köket och det var tomt. Hans föräldrar var redan på sina arbeten. Han tog en varm och inte allt för lång dusch, klädde sig och drog på sig ryggsäcken med böcker. Vädret var fortfarande varmt fast man kunde känna lite sensommar i vindarna som blåste. Matilda stod och väntade i skolgrinden och dom skyndade sig in. Lektionerna gick långsamt och tur att det var fredag. Robin skulle träffa Martin den kommande helgen och tanken på det gjorde att han "överlevde" lektion efter lektion.

Han lämnade Matilda och skolan bakom sig. Raka vägen hemåt tog ungefär 10 minuter och där packade han en väska. På trappan utanför mötte han sin pappa på väg hem från jobbet.

Båda stannade upp. Såg på varandra.

- Så du ska iväg till den där.
- Han har för helvete ett namn. Han heter Martin
- Ja ja!

Hans pappa tog i ytterdörren och vände sig om mot Robin.

- Du kommer inte hem förrän du slutat träffa honom.
- Va?
- Du kan lika gärna bo där hos honom eller hur. Du behöver väl inte ha en säng och ett rum här. Du är ju inte ofta här ändå.
- Menar du vad du säger. Robin stannade upp i rörelsen.

Det var tyst ett par sekunder som kändes som minuter.

- Jag har precis blivit utkastad hemifrån. Är det så du vill ha det?
- Du vet min linje. Robins pappa gick mot honom och fortsatte:
- Trots att du är min son, så vill jag inte ha dig under samma tak.
- Vet mamma om det, sa Robin med gråten i halsen

Han pappa öppnade ytterdörren och vände sig i den.

- Hon står bakom mig. Tro mig. Hon står bakom mig.

Dörren slog tungt igen bakom hans pappa. Robin kände ögonen börja vattna sig. Klumpen i magen började växa och vad skulle han göra. Flytta in hos Martin skulle aldrig gå. Matilda då? Nej han visste ingenting längre. Han tog ett par tunga steg, vände sig om såg ytterdörren, mot köksfönstret. Därefter gick han iväg längs gatan. Han plockade upp mobilen från innerfickan av jackan och slog Martins nummer. Bara mobilsvar hördes.

- Fan!

Han knappade in Matildas nummer men precis i samma ögonblick kom han ihåg att hennes mobil gått sönder i skolan. Han knäppte av mobilen. Robin gick mot den del av staden där Martin bodde. När han närmade sig såg han en skymt av en bekant person. Han ropade men hon hörde inte. Hon gick iväg och han ropade inte fler gånger. Hade hon inte kommit från Martins ytterdörr.

- Vad gjorde Matilda här, frågade han medan han hängde av sig och såg Martin i köket.
- Hej plutten, svarade Martin och kom emot honom
- Va?
- Vadå?
- Vad gjorde Matilda här? Robin lät bestämd på rösten
- Pratade bara, pratade sa Martin och ryckte på axlarna.
- Visste inte att ni umgicks, sa Robin och lät sig serveras av Martins gourmetmat
- Det gör vi inte heller. Inte längre, svarade Martin
- Vadå inte längre?
- Vi har varit tillsammans, Martin såg ner i köksbordet
- Varför har du inte sagt det?
- Spelar det någon roll Robin, gör det?
- Ja för mig spelar det roll. Föresten är inte du bög?
- Jo, men du är inte den enda här i världen som har haft en jobbig uppväxt med krävande föräldrar som vill både det ena och det andra. Det var en kort period. Martin såg på Robin med en klar blick
- Så ni träffas fortfarande då?
- Ja men inte som du tror
- Vad tror jag då?
- Att vi har sex eller hur?
- Har ni det?
- Dummer jag har ju dig, Martins ord värmde och slutligen lade han sin hand på Robins.
- Nu käkar vi va?
- Föresten varför svarar du inte på mobilen?
- Jag är ju hemma så ring på det vanliga numret, föresten är den väl laddning eller avstängd bara.

Ljusen i hallen höll nästan på att brinna ner och två värmeljus på diskbänken slocknade innan dom bröt upp.

- Vad vill du göra?
- Hmmm! Video kanske eller är det något bra på Tv?
- Tror jag inte, det är väl aldrig något bra på Tv.

Dom satte sig med varsin kaffe i soffan. Martin höll om Robin och drog honom till sig.

- Vad tittar du på? Robin kände hur iakttagen han varit under en stund
- Dig såklart
- Varför?
- Robin vi måste prata, Martin släppte taget om Robin och lutade sig tillbaka i soffan
- Om vad? Robins puls ökade och han kände att något skulle hända
- Om vad Martin! Han bad igen
- Oss, jag gillar dig och vi har det väl bra ihop men jag är nog kär i dig.

Robin satt med en glansig blick och såg på Martins mun som rörde sig. Han hörde ett mummel men uppfattade inte vad Martin sa. Robin var helt nollställd och tankarna flög runt i skallen och sakta rann en tår ner för vänstra kinden.

- Älskar du mig inte längre, snyftade Robin
- Jo som en vän men Robin, allvarligt talat trodde du detta skulle funka mellan oss.
- Ja, kom det kort från Robin

Tystnaden ekade och Tv:n flimrade förbi framför dom. Robin reste sig och på spaka ben gick han ut på toaletten. Han såg sitt ansikte med dom rödgråtna ögonen. Det iskalla vattnet fick honom att rycka till och nästan slå huvudet i badrumsskåpet.

- Robin kom ut är du snäll, vi måste väl kunna snacka om det här

Robin låste upp dörren. Martin stod i hallen.

- Jag tror jag ska gå, sa Robin och ville att Martin skulle säga att han skulle stanna
- Stanna här i helgen ändå. Jag vill inte släppa iväg dig när du är ledsen, sa Martin och lade handen på Robins axel
- OK, sa Robin och kände en viss hoppfullhet att Martin kanske trots allt skulle ångra sig. Han ville att det skulle bli dom igen. Fast var det slut på riktigt?

Dom satt tysta länge och när klockan blev mycket och Martin som jobbat hela dagen började nicka till i soffan, så föreslog Martin att dom skulle lägga sig.

- Ska jag ligga på soffan
- Vi kan väl ändå ligga jämte varandra, inget behöver ju hända.

Ett par minuter senare låg dom i varandra armar och kysstes vilt. Martin visste att han sårat Robin och att det som nu hände var det absolut värsta som kunde hända. Ändå lät han det hända. Skuldkänslan över vad han gjort mot Robin var tung att bära. Fast han var redan upphetsad och kände hur Robin gled ner under täcket och tog hans hårda kuk i munnen. Han lade armen bakom huvudet och så snart täcket kanat av dom båda såg han hur hans feta kuk slickades och sögs i raskt tempo. Robin skulle visa att han var värd en andra chans och gjorde nu allt han kunde tänka. Han visste att Martin gärna blev påsatt och efter en stund så gled han ner mellan Martins ben och lyfte i det ena och fingrade på hålet.

- Robin du behöver inte bevisa något. Jag vet att det som nu händer är fel
- Men om vi båda vill då?

Martin slog ut med handen. Han ville inte avbryta igen. Han var redan kåt och ville gärna ha kuk, men kanske inte Robins kuk. Det fanns en annan i hans tankar när Robin gled in i honom. Han var ett svin, han visste det och inget kunde förlåta honom för det han gjort och orsakat Robin. Det hade Matilda skrikit ut i ren ilska åt honom.

Han blev påsatt en lång stund och Robin såg med sina oskyldiga ögon ner på honom medan han pumpade sin kuk i honom. När Martin slutligen började runka sin kuk och kände hur han höll på att komma hörde han små stönande läten från Robin som drog ut sin kuk och körde upp den mellan låren på Martin. Hans säd flög vilt omkring och flera stora klickar hamnade upp på Martins bröst och när säden blandades med nästa en stund senare ramlade Robin ner jämte Martin på rygg i sängen. Bådas andningar var allt som hördes i sovrummet. Ett rasslande ljud från elementet vid fönstret kom då och då.

- Bäst att duscha av sig, sa Martin och reste sig och hans nakna rumpa följdes av Robins blick då den försvann ut i hallen.

Robins tankar malde hela natten och så länge han kände Martins andetag jämte sig var han ändå sansad. Fast hur skulle han gå vidare utan sitt fotfäste. Skulle han ramla från stupet som Martin hjälpt honom upp på? Skulle han få stå där ensam igen. Han kände ju ingen annan bög. Robin kröp upp tätt och naken mot Martins lika nakna kropp.

Vid frukosten kom allt över Robin igen.

- Kan vi inte försöka igen?
- Det går inte Robin, svarade Martin och räknade upp kaffeskoporna innan han knäppte på bryggaren.
- Det går inte Robin! sa han och gick fram och satte sig på huk framför Robin
- Tänkte bara… orden försvann ut i intet när det ringde på dörren.

Martin gick och öppnade och Robin hörde bara viskningar i hallen innan Martin kom tillbaka

- Vem var det?
- Äh! En kompis bara, sa att jag var upptagen

Martin dukade fram bröd, ost, skinka och juice innan två varma kaffemuggar också kom fram på bordet. Robin duschade och klädde på sig. Han var beredd att lämna Martin och dennes lägenhet. Det fanns inget mer som han kunde göra för att få behålla sin pojkvän.

- Jag går nu, sa Robin och Martin stod i sina kalsonger i köksdörren
- OK, ta väl hand om dig, sa Martin
- Du också svarade Robin och kände klumpen i halsen som han nu var tvungen att svälja.

För varje trappsteg han tog bort från Martin kom gråten närmare och närmare och när han kom ut i luften rann tårarna nerför kinderna. Han fångade upp mobilen och ringde Matilda.

- Hej var är du? Hörde han
- Kan vi ses?
- Jag kommer direkt eller ska vi ses på stan.
- Elsas om en kvart

Elsas Kafé var stadens bästa kafé. Här hade dom kvar servitriserna som kom och tog upp ordern. Robin kom in och såg sig omkring. Det var långlördag i stan och fiket var nästan fullt. Han hittade ett bord som tur var i hörnet längst in. Det var här han helst ville sitta. Han ville sitta där ingen kunde se honom.
Matilda kom in och han vinkade till sig henne. Dom beställde fika och fick det tio minuter senare.

Matilda lade sin hand på Robins

- Vad är det som hänt?
- Det är slut mellan mig och Martin
- Fan, den jävla idioten, sa hon och lutade sig barskt tillbaka
- Jag såg dig där igår, men du hörde inte mig när jag ropade på dig.
- Såg du mig?
- Ja

Matilda förklarade att hon varit hos Martin och förklarat att han helst skulle ta det lite lugnt med Robins känslor och bara vara ett så stort stöd han bara kunde vara, när nu Robin hade det jobbigt hemma. Hon berättade inte att hennes storebror som var Martins bäste kompis hade sagt att Martin träffat en kille från Stockholm, som han var dödligt kär i.

- Varför tror du han gjorde slut, frågade hon
- Han sa att det inte stämde och han att han tycker om mig å så. Fast han var inte kär i mig längre. Robin skruvade på tumringen han hade vänsterhanden.
- Fast jag vet inte, det är något annat. Han har ju skickat sms där han varit precis som vanligt. Det kunde han ju låtit bli.
- Han var kanske rädd att förlora dig innan han själv bestämde sig. Han tar då ju beslutet och får på så sätt övertag i sina egna känslor
- Fan! vad du kan, är du psykolog eller? Robin log mot Matilda
- Har läst om liknande fall i någon frågespalt på nätet och så svarade någon på frågan.
- Fan! Matilda vad ska jag göra? Utan Martin och bara att bo hemma är ju en tillräckligt påfrestande. Tanken kom plötsligt att han inte kunde åka hem. Fast nu var ju Martin borta ur bilden, men skulle han ge sin pappa den tillfredställelsen. Dom bestämde sig över den tredje påtåren med kaffe att han skulle sova hos Matilda ett par dagar och tänka över situationen.

Skolan veckan därpå var ett helvete. Tankarna på Martin gjorde honom olycklig och okoncentrerad till max. Han blev tillsagd flera gånger av lärarna när dom märkte att han inte hängde med på lektionerna.

På väg från skolan kände han sig ensammast i världen. Han gick bort mot området där Martin bodde men visste att det var helt fel. Han gick förbi porten och såg upp mot fönstret som lyste. Han stannade upp, tänkte tanken men slog bort den. Han skulle inte gå upp. Sekunden senare står han utanför Martins dörr. Han hör röster och skratt innanför. Han hör två killröster och fantasin skenare snabbt iväg. Han kände på sig att Martin redan träffat någon ny men att ringa på dörren och ställa till en scen tänkte han inte göra. Han gick efter ett par minuter i trappan. Med väskan på axeln gick han hemåt. Hade han ett hem nu när Martin inte längre var hans älskade.

Robin gick in och tog en hamburgare och satte sig med den röda plastbrickan vid fönstret. Utanför såg han en kille som intresserade honom. Han visste att han gick i klassen under honom. Det såg ut som om han stod och väntade på någon som inte kommer. Tillslut ser Robin att han kommer in. Det är ganska folktomt och varför killen väljer bordet jämte Robin begriper han inte. Fast han blir ändå glad och möter killen med ett leende.

- Tja!
- Hej, svarar Robin och suger i sig av den iskalla colan. Han skakar lite och isen rasslar mot burkens insidor.
- Såg ut som om du väntade på någon
- Ja skulle träffa en person här utanför, sa killen
- Som inte kom eller?
- Typ ja!

Killen åt pommes och tog ett stort bet i hamburgaren.

- Du får snart vika undan pappret annars får du det i munnen
- Fan, så jäkla hungrig, sa killen med munnen full av mat
- Ja, jag ser det, sa Robin och sög i sig det sista av colan
- Föresten Gabriel heter jag
- Ja, jag känner igen dig från plugget
- Robin!
- Ja jag vet.

Plötsligt ser Robin två killar komma från parkeringen. Han ser Martins jacka och försöker krypa ner på stolen för att inte synas. Han följer killarna när dom går fram till disken och beställer. Gabriel ser lite undrande på Robin och följer hans blick bort mot Martin med sällskap.

- Gömmer du dig eller håller du på att kana av stolen.
- Vill inte synas bara

Gabriel ser hur killarna får sina påsar och försvinner ut med skratt och ett och annat nyp i rumpan. Han ser på Robin men säger inget.

- Så det var så, muttrade Robin för sig själv
- Vad sa du?
- Äh det var inget.

Robin reste sig och tog den röda brickan och hällde av "sina" sopor i behållarna. Han ser att Gabriel kommer efter honom med sin bricka och han skyndar sig efter Robin.

- Tror du dom killarna var ihop eller nått, frågade Gabriel när dom kommit ut
- Säkert, sa Robin kort och såg bort mot parkeringen där han sett sin före detta pojkvän gått iväg med sin nye.
- Ja, jag vet att det är så, sa han vidare mot Gabriel som stod och blåste varmluft på sina händer.
- Fryser du?
- En aning!
- Känner du för en fika på Elsas? Gabriel slogs av sin egen framfusighet men det var något med Robin som han kände sig bekväm med.
- Visst! Varför inte

Dom gick bort mot gatan där Elsas kafé låg. Det satt fullt med ungdomar och i rökdelen av lokalen låg det tjock rök som nästan bildade ett dimmoln. Ett par bord var lediga och Robin gled ner på stolen, såg ett par från klassen sitta lite längre bort så han morsade kort på dom. Gabriel hamnade närmare än när dom käkade förut och Robin kunde se hans fina ansiktsdrag. Han var helt slät och en antydan till polisonger på sidorna. Fast dessa var mer som småfjun som var lite mer än det som fanns på överläppen. Gabriel drog med fingrarna genom håret och såg på Robin. Det var något med den killen som han nyss lärt känna ordentligt, som han trivdes med. Dom satt och snackade länge och blev nästan utkörda. När dom skildes på vägen vände sig Robin om.

- Du Gabriel vad har du för mobilnummer?

Gabriel ropade tillbaka numret och Robin lade in det direkt i sin mobil. Han stod och såg på namnet i displayen "Gabriel"



Slut på del 2 (kommentera gärna mitt arbete med novellerna)

Fortsättningen läser du i kommande novell som heter "Gabriel"

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Nyinflyttad sötis Del 2(9)	Homo	4.1	11/12-06
Nyinflyttad sötis Del 1(9)	Homo	3.4	3/12-06
Sommaren på Öland del 6(6)	Homo	4.1	22/10-06
Sommaren på Öland 5(6)	Homo	3.3	14/10-06
Sommaren på Öland del 4(&)	Homo	4.1	4/10-06
Sommaren på Öland 3(6)	Homo	4.1	26/9-06
Sommaren på Öland del 2(6)	Homo	4.4	9/9-06
Sommaren på Öland 1(6)	Homo	3.9	4/9-06
Bara du och jag	Homo	4.2	1/8-06
Varför... del 3	Homo	4.3	22/7-06
Varför.... del 2	Homo	3.8	11/7-06
Varför.... del 1	Homo	3.9	2/7-06
Sommar´n i Grekland	Homo	4.0	22/6-06
Stjärna på hal is 3(3)	Homo	3.6	4/6-06
Stjärna på hal is 2(3)	Homo	3.5	28/5-06
Stjärna på hal is Del 1 (3)	Homo	3.3	21/5-06
Pojkarna på stranden del 6 (slutet)	Homo	3.2	15/5-06
Pojkarna på Stranden del 5	Homo	3.0	15/5-06
Pojkarna på stranden del 4	Homo	3.8	22/4-06
Pojkarna på stranden del 3	Homo	3.4	13/4-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.