"Dansa för mig, min Zigenerska"

---

---

- Min ljuvliga Gwennor, mumlade han och lyfte hennes händer och kysste dem. Vilken fascinerande blandning du är, sofistikerad och lössläppt, siren och oskuld. Tänker du aldrig berätta sanningen för mig?
- Sanningen?
- Sanningen om varför du slog dig ihop med zigenarna.

Eftersom hon inte ville berätta hela sanningen var det ättre att inte ljuga.
- Jag vill inte tala om det. Och vad skulle det göra för skillnad nu? Du bildade dig en egen uppfattning om mig för länge sedan.
Han lade händerna på hennes axlar och masserade dem lätt.
- Kanske det, men jag skulle vilja veta vilken av mina teorier som är korrekt. Jag förstår bara inte hur den som fördärvade dig kunde släppa dig ifrån sig. Jag kan bara vara tacksam över att han gjode det. Vill du att jag ska skjuta honom?
Hon lutade sig mot hans smekande fingrar och drog på munnen. - Det skulle vara självmord.
- Har du inte större förtroende för mig? Han lät uppriktigt sårad. - Jag anses vara en superb skytt.
Gwen skakade på huvudet.
- Det spelar ingen rolll längre. Jag har slutat drömma om att en riddare på vit häst ska komma galopperande och föra bort mig.

Han drog henne mot sitt bröst och lindade armarna om henne. - Jag vill ta hand om dig. Jag lovar att du inteska behöva sakna någonting. Tala om för mig vad du vill ha, viskade han medan han långsamt drog händerna längs hennes sidor, nära brösten men utan att röra vid dem.
Din respekt... ditt förtroende... hela ditt hjärta. Men han var inte intresserad av annan kärlek än den sinnliga, så hon svarade lågt: - Oavsett vad du tror är jag inte... så erfaren.

Hans smekande fngrar blev stilla. _ Så monstret som förförde dig lät dig inte ens uppleva njutning? Må han vara dubbelt förbannad!
- Du får lära mig.
Han böjde sig ner och kysste hennes nacke. - Det ska bli mig ett nöje.
Jag måste vara galen, tänkte Gilen medan han med en experts skicklighet knäppte upp de små knapparna i ryggen på miss Gwennor Southfords klänning. I ursinnets hetta kunde hans beteende vara ursäktligt, men vreden hade för länge sedan ersatts av en okontrollerbar glöd av annat slag.

Även om Gwennor inte var orörd var hon av ädel börd, tänkte han medan han tryckte läpparna mot den vita huden som blottades för varje knapp. Han borde inte ha tagit hit henne som om hon varit en simpel kurtisan. Med med åtrån brusande i blodet och hennes villighet visste han att han inte kunde förmå sg att ta henne därifrån - inte än.
Ja, han hade varit ursinnig och med rätta. Men det här påtvingade äktenskapet kanske inte behövde bli en så stor katastrof. Trots det han sagt visste han att ingen annan i hans sällskap skulle känna igen henne från zigenarlägret, och själv tänkte han inte sprida sådana berättelser om sin hustru. Och vem mer än hn skulle få veta att hon inte kom till han säng som oskuld?

Eftersom hon lyckats infiltrera hans sinnen så totalt kunde det vara en fördel att binda henne vid sig genom äktenskap. Han skulle ha henne vid sin sida för resten av livet, som en outtröttig utmaning mot sitt intellekt och en outsinlig källa till värme i sin säng. Han skulle aldrig behöva oroa sig för att förlora henne till någon med kvickare tunga eller fetare börs.
Han knäppte upp den sista knappen och bad henne att resa sig upp sedan befriade han Gwen från klänningen och vände henne mot sig.
Hon stod framför honom i bara underklänning och strumpor. De violblå ögonen var simmiga av åtrå och samtidigt osäkra. - V-vad nu?

Hans ögon insöp åsynen av de fasta brösten med de styva rosenröda knopparna under underklänningens tunna linne och den mörka triangeln där låren förenades. Han klappade sig på knäna. -Sätt dig här och släpp ut håret.
Hon satte sig. Han drog hennes runda rumpa över sin hårdhet och lyfte händerna och drog nålarna ur hennes hår.
Han suckade av förtjusning när de tunga, glänsande länkarna föll i kaskades kring hennes axlar. I flera minuter var han nöjd med att ha hennes rygg vilande mot sitt bröst och dra fingrarna genom de tjocka mörka lockarna.
- Åh, vilket otroligt hår du har.
- Nu då, vad gör jag nu? viskade hon.
Gilen makade henne bättre till rätta medan han sträckte sig fram, knäppte upp underklänningens knappar, sedan fyllde han händerna med tjocka länkar av hennes hår och strök dem mot de nästan bara brösten.
Ett leende spred sig över hans läppar när han hörde hennes häftiga andetag.
- Vill du det här, min siren?
- Ja!

Kroppen värkte efter utlösning, men Gilen ville förlänga sin väntan så länge han förmådde, så han reste sig upp och ledde Gwen till mitten av rummet, tog en pall och satte sig framför henne.
- Jag vet inte hur många tusen gånger jag har fantiserat om vad som skulle ha hänt om vi fått fortsätta den där första kvällen. Han strök hennes armar och höfternas kurva medan han talade. - Den här gången finns det ingenting som stör oss. Jag kn höra fiolerna, de klirrande armbanden och de klappande händerna.
Dansa för mig, min zigenerska.
Först trodde han att hon skulle vägra. Sedan drog hon läpparna till ett litet leende medan hon slöt ögonen och började röra på höfter och axlar i takt med en tyst musiks rytmer. Han hörde dem också inne i sitt huvud, vemodigt klagande violiner, armbandens rassel, uppmuntrande tjut från åskådarna. Efter någon minuts sensuellt långsamma rörelser gled underklänningen längre ner så att brösten blottades.
- Perfekt, andades han och lät ett finger glida över en styv, djuprosa knopp.
Detta var tusen gånger bättre än hans bästa erotiska minnen. I stället för lägereldens flammande lågor bakom sig hade de skenet från en liten brasa och det gyllene skimret från en fladdrande ljuslåga. Den djupt urringade zigenarblusen hade avslöjat bröstens svällande former och hennes smala midja hade framhävts av den vida zigenarkjolen, men den uppknäppta underklänningen visade brösten i hela dess härlighet och genom det tunna tyget glimmade lemmarnas magnifika konturer och de skuggiga lockar han törstade efter att smeka.

Bäst av allt var att de var ensamma, inga stojande åskådare och i stället för ett hårt vagnsflak hade de hans mjuka, breda stolsäng.
Hon öppnade ögonen och såg hans stirrande blick. Leendet viggades och hon svajade närmare och böjde sig över honom så att de nakna brösten kom i jämnhöjd med hans läppar.
Han drog tungan över en topp men innan han hann bita i den skrattade hon och dansade bort. Hon gled bakom honom och linande armarna om hans axlar och lutade sig intill honom. I takt med den tysta musiken strök hon sig mot honom så att han kände de styva bröstvårtorna och den stäva hårtriangeln genom sin tunna linneskjorta.
Gilen var på gränsen till att förlora kontrollen. Med ett dovt stön sträckte han handen bakom sig och presseade henne närmre. Hon nafsade honom i nacken medan hon lutade sig fram och strök hans styvnad genom mockabyxorna.
En våg av hetta tog andan ur honom och gjorde hans fingrar kraftlösa. När hans grepp om hennes slappnade av steg hon tillbaka och dansade bort. När han kunde se klart igen var hon framför honom med händerna spelande över has bringa och ansikte.

Han lyfte hennes underklänning och drog ner strumprna så att de blev liggande som små drivor kring hennes vrister. Med ett lågt skratt sparkade hon av sig dem, sedan lyfte hon händerna till hans kravatt, löste upp knuten och drog av honom den.
Innan hon låtit den falla till golvet tog han den ur hennes hand. - Bind upp kjolen, viskade han.
Utan att avbryta sina långsamt böljande rörelser knöt hon kravatten kring höfterna och arrangerade underklänningen innan hon lyfte armarna över huvudet och snurrade framför honom med den avkortade kjolen virvlande runt låren.
hans puls trummade i takt med dansens rytm medan han drog händerna längs hennes bara ben och silkeshuden på lårens insidor. Hennes händer härmade hans händers rörelser över hans armar och bröst. Hon knäppte upp hans väst och skjorta tills hon kunde dra handflatorna över den bara huden under plaggen. I dessperat längtan efter mer beröring slet han av sig plaggen.
En fin hinna av svett glänste i Gwens panna när hans fingrar sökte sig in under klänningen och smög uppför låren. Han särade på dem och hon vidgade avståndet mellan sina ben och rörde sig mot hans smekande fingrar. När han slutligen tryckte en fingertopp mot hennes känsliga punkt stelnade hon till och stegen blev osäkra. Hon borrade naglarna i hans skuldror och böjde ryggen bakåt i båge med ett hest ljud.
- Ja, min sköna, mumlade han. Dansa för mig.
En rysning svepte genom honom när hans fingrar rörde sig över den daggiga pärlan. - Gwennor, vill du det här?
-Ja! flämtade hon. Ja, jag vill! Hon föll in i rytmen igen och den här gången svajade hennes höfter i takt med hans smekande fingrar. Han fortsatte tills hon var ostadig på benen och hårdheten under hans stramande byxor värkte.

Han sänkte en hand och drog i byxknappen medan den andra handen fortsatte att smeka henne. Hon öppnade sina ögon och såg på honom under tunga ögonlock, sedan log hon.
- Vill du dra ditt vapen ur skidan?
Tanken på att hon skulle se honom blotta sig sände en ny stöt av eld genom honom och försvårade proceduren med knapparna ytterligare. Hon böjde sig ner och slet upp dem. -Ska jag? mumlade hon.
Han åstadkom ett oartikulerat ljud som hon tog som ett ja, sedan slutade han andas när hon drog fram hans styva sammetslem ur byxorna.
- Gilen, vill du det här? frågade hon medan hon strök den.
-Ja, stönade han, paralyserad av den intensiva känslan. Det var som om blodet i hans kropp samlats under hennes smekande fingrar. Hans extremiteter förlorade all känsel och de plötsligt kraftlösa händerna föll tugnt ner vid hans sidor. Gwen muttrade en protest när han slutade smeka henne. Han drog ner henne i sitt knä och förde in sin bultande lem i den mjuka hettan mellan hennes lår, särade på hennes ben och trängde djupare in.
Där stannande han upp och väntande orörligt medan hon anpassade sig till honom. Hon grep hans axlar och andades häftigt med sina styva bröstvårtor mot hans bringa.
- Nu, sa han ostadigt medan han försökte hänga fast vid den sista resten av konroll. Nu ska vi avsluta vår dans.
Gilen slöt läpparna kring hennes ena bröstvårta och sög girigt medan han gungade långsamt med höfterna. Med en rysning föll hon in i hans rytm och rörde sig med honom till den melodi som var lika gammal som mänskligheten.
han uppmanadehenne att lägga benen om hans rygg medan hon vaggade honom djupare i sig i accelerande takt. Hon ryckte till och blev spänd och han trodde först att hon nått sin höjdpunkt, men hon sköt sig ifrån honom. Den som tog henne måste ha gått för fort fram, tänkte Gilen. Eller också var han för klent utrustad.
-Så, så, viskade han och stannade upp. Han flyttade en hand och smekte henne där deras kroppar var förenade och fortsatte att kyssa hennes kropp.

Först när hon slappnat av och sjönk ner över honom igen började han röra sig medan han fyllde händerna med mörkt, glänsande hår och drog hennes ansikte mot sitt i en lång, mjuk kyss.
Han avslutade kyssen och kupade händerna kring hennes ansikte.
- Dansa med mig nu, min älskling. Han drog henne mot sig så att de muka brösten pressades mot hans bringa, fångade hennes mun och strök sin tunga mot hennes i takt med kropparnas rörelser.
När han trodde att han inte kunde skjua upp sin eget utlösning längre gav hon till ett skrik och vred sig mot honom. Med ett triumferande utrop förenade han sig med henne i det sista andlösa ögonblicket.
De stödde sig utmattade mot varandra medan deras pulsar återgick till en mer normal takt och de ansträngda andetagen dämpades. När Gilen slutligen återfått något av sin muskelstyrka lyfta han upp henne, bar henne till sängen och lade sig ner bland kuddarna, fortfarande förenad med henne.
Ja, så här skulle han kunna dansa med henne dag och natt för all framtid. Det fanns så många andra njutningar han kunde lära henne men just nu ville han ingenting annat än vila med henne i sina armar.
Det måste ha dåsat bort, för nästa gång Gilen kvicknade till var hennes rygg kall. Hon mumlade och rörde på sg, sedan blinkade hon omtöcknat.
- Tyst, älskling. Vi hinner.
Gwen slog upp ögonen. - Hinner... med en ny dans? frågade hon och bytte ställning.
Han kupade händerna kring hennes bakdel ochdrog henne närmre.
- Ja, min käraste. Vi ska dansa igen, svarade han och pressade munnen mot hennes.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
"Dansa för mig, min Zigenerska"	Första gången	2.7	26/6-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.