Schakalen, del 6
Författare: Schakalen Datum: 2004-05-16 16:20:49
Kategori: Heterosex
Läst:
3 127 gånger
Betyg: 2.6 (180 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Klockan halv nio på morgonen så vaknade Schakalen av att det ringde på hans dörr. Han var endast iklädd boxershorts, som stod som ett halvt tält och avslöjade att han varit uppe i en erotisk dröm.
- Good morning, mumlade Schakalen när han öppnade dörren och brydde sig inte om att se vem det var.
- Good morning, sa en len kvinnoröst. Hon bröt kraftigt på svenska. Schakalen såg upp och stod öga mot öga med en riktig megababe. Hon hade långa, sensuella ben som försvann in under den kortaste kjolen han hade sett, platt mage, enorma bröst, ett vackert ansikte och långt, kastanjefärgat hår. Hon var klädd i en tajt topp som matchade den korta kjolen.
- Förlåt, sa Schakalen. Jag låg och sov.
- Ingen fara. Hon log varmt mot honom. Sedan tittade hon på hans boxershorts.
- Sensuell dröm?
- Ja, mumlade Schakalen till svar.
- Får man möjligtvis.... göra så att drömmen blir till verklighet?
- Om du vill, sa Schakalen och hade direkt blivit på alerten. Hans gråa och uttryckslösa ögon betraktade kvinnan som stod framför honom.
- Vad heter du? frågade han.
- Hannah, svarade kvinnan. Hannah West.
- Fint namn, sa Schakalen.
Han väntade på att han skulle få den frågan han nyss hade ställt, och han skulle då tvingas ge ut en av sina fem olika identiteter. Men konstigt nog så kom aldrig frågan, utan Hannah West gick bara förbi honom. Eller bara och bara. När hon passerade honom så flyttade han sig åt sidan, och då passade hon på att placera handen på boxershortsen. Schakalen stod helt lugn och betraktade henne när hon smekte honom. När han hade stängt dörren efter henne och vänt sig om så såg han att hon inte hade några trosor under sin kjol. Hon satt bredbent i soffan.
- Får jag fråga varför du egentligen kom hit? undrade han.
- Jag skulle prata med Michael Gristjenkov, svarade hon. Han är min kille. Men jag tror att jag struntar i honom.
- Det är okej för mig, sa Schakalen. Michael Gristjenkov flyttade igår.
- Det sa han ingenting till mig om, sa Hannah West förvånat.
- Han kanske inte ville att du skulle veta? frågade Schakalen.
Under tiden de hade pratat så hade han satt sig i soffan bredvid henne.
- Kanske det, sa hon och log. Hon och hans solbrända hand och lade den på insidan av hennes lår.
- Men jag kan nog få det jag vill ändå, tillade hon och förde hans hand uppåt tills han kände hennes könshår sticka mot hans hand.
Kjolen hade hon dragit upp till midjan och han kunde nu se hela hennes fitta. Samtidigt så lade hon handen över hans lem och hon smekte nu den lite lätt.
- Snacka om att vara kåt, tänkte han. Men han ville så gärna knulla henne.
Tio minuter i nio...
Hon stönade högt. Ibland skrek hon. När han kom in i henne så verkade det som om hon lämnade sitt liv i hans famn. Hennes lust var som en tiger inom henne och hon red mannen snabbt och hårt. Hennes fittmuskler slöt sig om honom och ingen av dem kunde hålla tillbaka orgasmen. Den orgasmen blev den längsta och skönaste för henne. För honom också. Åtminstone trodde hon det. Han hade i alla fall njutit och det hade varit tydligt att hon gjorde honom upphetsad.
Nu låg de på golvet. Hon var helt utslagen och hade slumrat till. Mannen som hon hade älskat med, men inte visste namnet på, låg bakom henne och småbet henne i skinkorna. Han bet henne lagom hårt, för att hon skulle njuta, men inte så hårt att det gjorde ont. Hans vita och raka tänder tillfredsställde henne.
Detta märkte även Schakalen, som även han var helt uttröttad efter orgasmen. Han tänkte tillbaka ett par minuter.
När hon hade kommit så hade han smekt hennes klitoris så gott han kunde, för att ge henne en så lång och skön orgasm som möjligt. Sedan, några sekunder efter, så hade han börjat smeka hennes bröst. Han hade spelat med tungan över vårtorna och vårtgårdarna. När han hade gjort det så hade hon gnytt. Och när han sedan hade sugit in en av vårtorna i munnen så stönade hon återigen högt, men hon hade varit alltför utmattad för att orka en gång till.
Halv elva på förmiddagen så satt Schakalen inne hos Maria Senores. Hon var förfalskare. De hade inte setts sedan Schakalen hade fått i uppgift att mörda President Clark, USA's dåvarande president.
Maria Senores var lika vacker och vänlig som vanligt och hon var en av dem som visste vad Schakalen's riktiga identitet egentligen var.
- Här, sa hon. Jag har fått tag i fyra stulna pass som tillhör män i din ålder. Med en del smink och peruker så kan vi nog se till så att du liknar dem. Man ska aldrig se ut precis som man gör på passet, för då anar tullen misstankar. Dessutom så tittar inte tullen efter olikheter. De tittar först på dig och sedan på passet och letar efter likheter, inte olikheter.
- Bra, sa han och log.
- Passar perukerna fortfarande?
- Jadå, och lösskäggen också.
- Fint, då slipper jag göra nya.
Schakalen betraktade passen. På det första hette han Alexander Miles och var affärsman. Han hade blont, vågigt hår, precis som han själv hade. Han hade även en liten skäggstubb.
På det andra hette han Jim Vasser och var bilmekaniker på Volvo.
- Vasser, tänkte han. Jag har hört det förut. Visst ja! Det finns visst någon racerförare som har det efternamnet. Jim Vasser hade brunt, lockigt hår, ingen skäggstubb utan en liten mustasch.
Det tredje passet blev betraktat av Schakalen extra länge. Den här mannen hette Bobby Smiles och påminde om honom själv. Han var till synes kraftigt byggd och hade blont hår. Vilken ögonfärg de olika personerna hade kunde Schakalen inte avgöra, eftersom passen var i svartvitt. Han var orolig för att Bobby Smiles påminde alltför mycket om honom själv.
Det fjärde passet föreställde en Charlie Peppard. Han såg ut att vara typisk amerikansk, tyckte han. Charlie Peppard var lite drygt femtio år, hade blont hår och solbränt ansikte. Trots att fotot inte var i färd så kunde han se att han var solbränd.
- Toppen, sa han och log mot Maria Senores.
- Sköt om dig nu, sa hon gick fram till honom. Hennes parfym gjorde Schakalen påmind om det samlag han en gång hade haft med Maria Senores. Det var, så vitt han kunde minnas, det bästa han någonsin hade haft.
Hans tankar påverkade tydligen innehållet i hans boxershorts också. Detta kände Maria Senores, och hon log.
- Du kommer tydligen ihåg, sa hon och lade handen utanpå hans shorts.
- Det är klart, sa Schakalen. Det du och jag gjorde var det bästa någonsin.
Hon rodnade starkt.
- Tack, sa hon blygt.
- Det verkar tydligen som om det här påverkar dig också, sa han och vidrörde henne bröst, samtidigt som han petade på hennes bröstvårtor som tydligt syntes.
- Jo, det gör det, sa hon.
De märkte att de båda var starkt beroende av varandra. Schakalen slet upp hennes blus och hon drog av honom hans t-tröja och Schakalen begravde ansiktet i hennes fylliga bröst.
Strax därefter så hördes det bara några stön från källaren på Gamletullsgatan.
Schakalen tänkte, samtidigt som Maria Senores red honom i ett ursinnigt tempo, att han idag måste skaffa ett vapen. Leveranstiden skulle ta tid, det visste han. Dessutom måste det göras ändringar. Men det fick bli senare.
Just nu så hade han tankarna åt annat håll.
Fortsättning följer....
Fler noveller av samma författare
