Lurad och bedragen del 13

Mina händer skakar när jag försöker fokusera texten.

//Avtal !

På grund av vissa missförhållanden och ekonomiska svårigheter inom företaget måste vi stärka ledningsfunktionen inom företaget. Detta avtal syftar till att göra Peter NN till personlig assistent åt närmsta chefen.//

Jag fattar ingenting. Här var jag orolig för att Elaine skulle sparka mig och helt plötsligt har jag fått en befordran att ta ställning till. Jag tittar upp på Elaines uttryckslösa ansikte och försöker läsa av någon reaktion, men där finns ingen, utan jag återgår till avtalet.

// Peter erhåller ett lönepåslag på 2000 SEK i månaden. Övertiden inlöses och Peter erhåller 2 extra semesterdagar.//

Jag börjar fundera på om det hela är ett bisarrt skämt från Elaines sida, först så retar hon mig innan hon ger mig sparken. Jag tittar upp och Elaine ser min förvånade blick.

-Fortsätt läsa, säger Elaine med neutral röst.

Jag återvänder till avtalet.

//Och nu till Peters arbetsuppgifter.
1. Peter skall vara chefen behjälplig så fort chefen önskar, detta innebär såväl dagtid som övrig tid på dygnet. Inställelsetiden för Peter är 30 minuter.

2. Peter skall medfölja chefen på tjänsteresor som chefen företar och där chefen anser att Peter skall medfölja.

3. Önskad ledighet skall godkännas av chefen.

4. Peter får inte företa några egna resor utan chefens godkännande.

5. Peter får under inga omständigheter neka chefen att ställa upp på de uppdrag som chefen ger. Skulle Peter göra så kommer avtalet omedelbart att sägas upp och det betraktas som arbetsvägran. Och i kombination med de tidigare överträdelserna Peter företagit inom företaget så innebär det uppsägning med omedelbar verkan.

Jag accepterar härmed avtalet.

2006-04-19



Peter NN

Detta avtal upprättas i två delar varav chefen behåller det ena och den anställde det andra.//

Äntligen trillar tjugofemöringen ner för mig, jag inser nu vad detta innebär. Visserligen bättre lön och längre semester. Men helt och hållet livegen, inte kunna röra mig fritt eller resa när jag känner för det. Plötsligt inser jag att några besök på X-club blir det inte mer, eftersom det ligger på andra sidan staden och det med stor sannolikhet inte går att köra därifrån och hit på 30 minuter.

Jag inser att jag måste skriva på om jag vill behålla mitt jobb. Gör jag inte det så får jag sparken och får se mig om efter nytt arbete. Och som arbetsmarknaden ser ut idag blir det inte lätt, speciellt med tanke på att mitt betyg från firman inte är positivt och Elaine kommer inte att vara en bra referens.


Jag sitter fast i rävsaxen, och att enda sättet att komma loss är att skriva på. Jag ser hur Elaine skruvar på sig i fåtöljen.

-Nå Peter, har du funderat klart, frågar Elaine.

Jag vaknar ur mina tankar och tittar upp och rakt in i hennes blåa intensiva ögon.

-Ja, jo, det har jag väl gjort, mumlar jag fram.

-Bra, och vad blir ditt val, frågar Elaine med neutral kall röst.

Jag fumlar lite med avtalet och lägger det på skrivbordet, letar efter en penna. Elaine förekommer mig och räcker mig en penna. När jag tar pennan så snuddar hennes fingrar vid mina och jag känner spänningen för någon tiondels sekund.

Jag fattar pennan och tvekar någon sekund, sedan skriver jag på avtalet. Under tiden jag skriver under tar Elaine fram ett papper till och lägger bredvid det andra. Jag ser att det är det andra avtalet. Skriver under detta också, och lägger ifrån mig pennan.

-Bra, du gjorde helt rätt säger Elaine och tar det ena av avtalen.

Hon reser sig och vänder sig om, böjer sig ned och börjar skruva på kombinationslåset till ett kassaskåp som står bakom henne. Jag ser hennes fantastiskt sexiga rumpa och tvingar mig att titta bort, eftersom det händer saker i mitt underliv.

Elaine stänger igen dörren till kassaskåpet och vrider om ratten till låset. Hon sätter sig ned på stolen och tittar på mig, jag ser att hennes ögon brinner nu. Det är en helt annan lyster i dom nu. Elaine plockar fram en liten svart fyrkantig sak och lägger framför mig på skrivbordet.

-Det här är din personliga sökare, den enda som har numret till den är jag och den skall du alltid bära på dig. På baksidan finns det ett antal koder som jag vill att du är införstådd med.

Jag tar sökaren och vänder på den. På en liten lapp står det fem stycken siffror med tillhörande text.

1 = Kom genast till mitt kontor.
2 = Kom genast hem till mig.
3 = Ring mig på mobilen.
4 = Invänta nya order via sms.
5 = Kolla mailen.

Jag tar sökaren och sätter fast den i bältet efter det att jag satt igång den. Elaine betraktar mig ingående och länge. Jag känner återigen den nervösa känslan infinna sig, och jag vill gärna komma iväg.

-Eftersom du kan få uppdrag via mail vill jag ha en mailadress av dig, gärna en hotmail, säger Elaine.

-Jasså, jaha, då får det bli Hang on sloopy@hotmail.com, svarar jag. Och ser hur Elaine noterar ner min adress.

-Är det något annat eller är vi klara med varandra, frågar jag.

-Vi är nog klara nu, förutom en sak svarar Elaine.

-Jaha, vad skulle det vara undrar jag lite förvånat.

-Skall du inte tacka mig, säger Elaine och lutar sig bakåt i kontorsstolen. Jag har ju trots allt inte gett dig sparken utan befordrat dig.

Jag känner skammen stiga i kroppen, inte nog med att jag har gråtit i hennes knä och hon har tvingat mig att skriva på avtalet som inskränker mitt privatliv, utan nu vill hon att jag skall vara tacksam för det också. Kinderna hettar och jag känner rodnaden komma.

-Öh, ja, tack skall du ha Elaine, mumlar jag fram, och reser mig för att gå.

-Du hittar ut själv va, frågar Elaine

-Jodå, svarar jag och lämnar rummet. Går längs korridoren och nerför trappan.

Jag hittar min jacka och öppnar ytterdörren och går ut. Vandrar sakta över grusgången mot grinden och känner mig iakttagen. Vänder mig och tycker mig se två konturer bakom gardinerna på andra våning, men det är för mörkt för att vara säker på min sak.

Stänger grinden och vandrar sakta nerför gatan, försöker samla mina tankar som far runt i huvudet. För inte så länge sedan hade jag en stabil tillvaro tillsammans med Maria. Vi hade bra jobb båda två och ett ordnat liv. Nu går jag här på gatan med en upp och nervänd tillvaro. Min Maria tränas av en man till att bli en slavinna, knulldocka, och jag själv har varit ytterst nära att bli av med jobbet. Nu vet jag inte hur min framtid kommer att te sig.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om avtalet med Elaine är något positivt eller inte. Å ena sidan har jag nu ett ”friare” arbete, men å andra sidan så måste jag stämma av allt med Elaine. Kan inte åka bort en helg om jag känner för det och troligen inte besöka X-club längre. Detta känns som det största nederlaget för mig.

Jag bestämmer mig för att ta bilen direkt när jag kommer hem och köra till X-club för att därifrån klocka tiden till Elaines hus. Jag hittar en taxi och tar den hemåt. Försöker memorera hur taxin kör eftersom dom brukar ha bra koll på snabbaste vägarna. Jag minns att det tog cirka 20 minuter till Elaine från mitt. Men samtidigt så satt jag och drömde hela resan, så superkoll på tiden hade jag inte.

Hemma så hämtar jag bilnyckeln i lägenheten och rusar ner till bilen igen. Sätter mig i bilen och kör mot X-club. Väl framme, tittar jag på klockan och börjar köra mot Elaines hus. Jag försöker hålla hastighetsbegränsningarna så gott det går för att inte riskera att fastna i någon poliskontroll. Jag tittar på klockan och ser att 17 minuter redan gått och jag har långt kvar. Så småningom närmar jag mig hennes område. Kör förbi huset och hittar en parkeringsplats 200 meter längre upp på gatan. Jag tittar på klockan, och ser att den visar på 29 minuter.

Lyckan sprider sig i kroppen, när jag inser att jag klarar att köra till Elaine från X-club på de stipulerade 30 minuterna.

Men plötsligt slår det mig en sak, som jag förbisett. Jag måste hinna byta om innan jag kommer fram. Jag kan inte stövla in till Elaine iklädd min latexkläder. Men kommer på att om jag kör lite lagom för fort så hinner jag kanske byta om i bilen.

Jag startar bilen och kör förbi huset igen, då ser jag en man som är på väg upp för trappan. Dörren öppnas och jag anar någon i rött som öppnar dörren och släpper in mannen. Jag kör hemåt och försöker skingra tankarna.

Hemma igen så gör jag en snabbröjning av diverse kläder och prylar som ansamlats under veckan och sätter mig vid datorn och loggar in på X-clubs hemsida, jag bläddrar igenom bildgalleriet, och suget återkommer när bilderna på Maria och Madame Evil poppar upp igen.

Jag går och byter om till mina latexkläder och återvänder till datorn, känslan av latex mot huden gör mig febrig i hela kroppen, och jag känner hur det växer i byxorna. Jag kan inte slita mig från bilderna där Maria blir påsatt av den ene efter den andre och finalen där rektorn trycker in sitt enorma organ i hennes anus.

Jag känner ett behov att gå in på toaletten, men mina funderingar avbryts av en signal jag inte känner igen. Undrar vad det är, tills jag kommer på att det måste vara sökaren.

Rusar in i sängkammaren och hittar den. Siffran 2 blinkar i displayen. Jag sväljer hårt och vänder på sökaren där jag läser att 2 betyder ”kom genast hem till mig”. Får lite halvpanik, eftersom jag inte varit beredd på att det skulle komma ett uppdrag så här fort.

Rusar runt i lägenheten och letar efter mina bilnycklar, satan! Varför skulle jag röja just idag. Hittar dom under en tidningshög i köket efter vad som känns som en evighet. Kastar på mig jackan och upptäcker till min fasa att jag har latexkläderna på mig. Tittar på klockan och noterar att det redan gått 4 minuter.

Rusar in i sängkammaren och drar på mig jeansen och en stor tröja. På med jackan och skorna, ut i trapphuset, älgar nerför trappan. Fipplar med nycklarna när jag skall öppna bildörren och tappar dom. Naturligtvis så träffar dom min ena sko och ramlar in under bilen.

Lägger mig ner och hittar dom så småningom. Hoppar in och kör iväg med en rivstart. Kollar klockan och ser att det gått 7 minuter. Jag försöker att köra så fort det går, men har otur med en långsam buss och 2 stycken trafikljus som lyser ilsket rött mot mig.

Närmar mig med snigelfart känns det som, och kollar oavbrutet på klockan. Svänger in på Elaines gat när det gått 29 minuter. Parkerar och rusar mot grinden och in på grusgången. Upp till dörren och plingar på. Klockan visar att det gått 30 minuter. Ingenting händer, jag plingar på ytterligare en gång.

Dörren öppnas.

Fortsättning följer…………….

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.