Utvecklingssamtal

---

---

De hade valt en ny fröken på förskolan. En av de tidigare hade tagit tjänstledigt i åttonde månaden. Den nya var en ung tjej, färskutbildad från universitetets förskollärarutbildning. Vid första anblick såg hon nästan ut som en liten flicka själv; inte något dagisbarn, naturligtvis, men en knapp tonåring som ska börja högstadiet. En granskning på närmare håll visade dock ganska snabbt att det var en av de där få som ser både barnsliga och mogna ut på samma gång. Hon var inte särskilt lång och slank; från topp till tå mätte hon nog inte mer än dryga halvannan meter och vägde nog inte mycket mer än femtio kilo. Man skulle inte kunna missta sig att hon var en kille, trots att man knappt kunde se några former på hennes späda kropp. Hon var ganska söt och tilldragande, på något konstigt vis, i sitt raka, axellånga, kastanjebruna hår, sina glasögon och sitt smått allvarliga lilla ansikte. Till en början blev jag en aning förvånad när jag plötsligt, i sängen med min fru, visualiserade Kristina, istället för någon annan kvinna jag sett i eller utanför verkligheten. Min förvåning byttes emellertid snabbt ut mot fascination för denna, närmast, pojkflicka som skulle ta hand om vår son på dagarna. Lediga stunder fantiserade jag mer och mer om henne. Snart stod jag inte ut längre.

Det var då öppningen kom – utvecklingssamtalet. Det var min tur att gå dit och lyssna hur grabben utvecklats, eller inte, under det senaste halvåret. Jag undrade hur den nya hade kunnat sätta sig in i det så snabbt, men så tänkte jag att hon varit där ett bra tag redan och att hon samlat information från de andra i personalen. Faktum var att personalen delade systerligt på arbetsbördorna, så också när det gällde dessa viktiga samtal. Så där satt jag på kvällen på övervåningen med en lussekatt och en kopp te i knäet. Hon hade förstås fullt sjå i början med alla pappren. Hon började, som brukligt, med generella positiva bitarna i vår sons vistelse på dagiset. I början var allt frid och fröjd, men snart kom hon in på det lite mer negativa, saker som hon ansåg vara viktiga att ta i betänkande. Jonas var en, i grund och botten, glad och snälla liten kille, men han hade börjat utagera ovanligt mycket. Han hade börjat dra i och slå på sina kamrater när han inte fick som han ville; han kunde inte hålla sig tyst och stilla vid samlingarna och då barnen behövde lugn och ro; vidare verkade han ha svårt i sin språkliga utveckling och ömsom skrek, ömsom tystnade helt när han ville uttrycka sitt missnöje eller frustration över något. Detta var naturligtvis väldigt frustrerande för mig, men det var först när hon började antyda att problemet eventuellt kunde ligga hos oss föräldrar som jag exploderade. Jag röt till henne att det var det fräckaste att som så våt bakom öronen försöka insinuera något sådant. När hon då förvirrade mig helt med att lägga till sig ett nervöst leende som jag instinktivt uppfattade som ett hånflin sprang jag upp från min fåtölj och slet tag i henne över det lilla bordet. Med min ena hand tog jag ett grepp om hennes tunna hals och tryckte upp henne i väggen. Hon spärrade upp ögonen i förvåning och slocknade utan ett ljud.

Jag tog tag om hennes armar och släpade henne utan svårigheter in till det intilliggande lekrummet. Det kändes som det mest passande stället att fortsätta vad som påbörjats. Ute hade det redan blivit mörkt. Frugan skulle inte undra vad han var; hon var på personalfest och skulle säkert inte komma hem förrän på småtimmarna. Grabben sussade sött tillsammans med mormor och morfar. Jag myste inför tanken att vi hade hela natten till förfogande för oss själva. Jag tittade ner på Kristina. Hon började vrida på sig där hon låg på det kalla golvet; hon började vakna upp. Innan hon visste ordet av hade jag slitit upp hennes röda blus. Knapparna flög åt alla håll och chocken fick henne att kvickna till ordentligt. Hon spärrade upp ögonen och började andas häftigt. Jag tog tag om hennes händer och innan hon hunnit sparka mot mig satte jag mig tungt på hennes knän. Hon började skrika men pressade jag ena handen mot hennes mun och väste hotfullt att om hon inte höll käft skulle jag skada henne. För att förstärka mitt löfte lade jag handen om hennes lilla strupe och klämde åt några sekunder. Lovar du att göra som jag säger och inte ställa till några problem, frågade jag medan jag stirrade henne hårt i ögonen. Hon nickade svagt och mumlade något knappt hörbart. Tårar började rinna ur de stora rådjursögonen. Jag tog det som ett jakande.

Jag sa åt Kristina att jag kunde fortsätta slita av henne kläderna, men att jag skulle uppskatta det mycket mer om hon ville ta på sig det ansvaret själv. Det vore bra nu när hon hade en del att göra bot, tyckte jag. När hon försiktigt bad mig att låta henne vara och sa att hon inte skulle säga något till någon, röt jag till ordentligt och visade henne stilletten som jag införskaffat för vissa ändamål. Det vore synd om en så ung och söt tjej skulle vanprydas med ett litet ärr eller två. Hon stirrade förskräckt och grät lite mer medan hon skred till verket. På mina tydliga instruktioner tog hon av sig det ena plagget efter det andra, i tur och ordning. Först tog hon av sig den sönderslitna blusen. Hon hade en tunn liten bysthållare om sina små, men till synes välformade bröst. Sedan sa jag åt henne att ta av sig sin långa svarta kjol och det hon hade på fötterna. De vita trosorna som nästan fick mig att tänka på pojkars kalsonger matchade hennes behå. Så där stod hon, ett par meter framför mig där jag slagit mig ner i en av den mjuka, men slitna soffan; barnen hade väl lekt och hoppat mycket i den genom åren. Den nya fröken stod närmast dörren och jag tänkte hastigt att hon nog skulle kunna få ett litet försprång på mig om hon bestämde sig för att fly. Dock stod hon bara där och snyftade tyst och darrade av både kyla och rädsla. Jag reste mig upp och gick sakta emot henne. Med bladet utfällt lät jag kniven smeka tunt mot hennes nakna hud.

Kristina darrade och snyftade högre. Hon viskade något rossligt om att låta henne vara; hon hade ju inte gjort honom något; det var bara hennes jobb och inget personligt. Jag svarade att det skulle bli mycket personligare, från och med nu. Jag smekte henne över magen och brösten, ner över låren och mellan hennes ben. Den lilla slynan vågade inte rygga tillbaka eller försöka vrida sig undan märkbart. Kanske hon började gilla det. Förväntansfullt men ändå kontrollerat och utan ett ord knäppte jag upp min livrem, drog ner blixtlåset och lät mina byxor falla ner till fotknölarna. Det mest känsliga läget för en man. Byxorna nere och soldaten redo för slaget – för erövring eller kapitulation. En ny order manade henne ner på knä för att befria min aggressivt bultande erektion. Hon tvekade, så jag stack henne försiktigt men bestämt vid sidan av ansiktet. Det blev en liten röd punkt och en droppe blod trängde fram. Så, men lite möda, drog hon ner boxershortsen och min penis svängde hastig och kraftfullt upp. Jag lutade mig bekvämt tillbaka i fåtöljen och tog Kristina i håret och drog hennes stadigt med mig. Med exakta instruktioner lät jag hennes läppar och tunga undersöka mitt pulserande organ. Om hon försökte bita eller överraska med några andra tricks skulle det gå riktigt illa. Motvilligt men ändå fogligt slickade hon ollonet, först försiktigt och retande sedan mer intensivt allteftersom. Bitvis manade jag den nya dagisfröken att ta för sig mer av mitt kött och arbeta intensivare. Kristina tog sina händer till hjälp med att samtidigt klämma och massera min penis och suga mina testiklar. Till en början verkade det naturligtvis som om hon inte haft så stor erfarenhet men allteftersom jag kommenderade henne verkade hon växa med uppgiften. Själv växte jag till närmast oanade höjder och kom långsamt för att sedan explodera bland stjärnorna. Det kanske låter banalt men sanningen är att jag aldrig känt något liknande och för ett kort ögonblick upplevde jag det som om jag svimmat av. Jag var åtminstone i en annan dimension. Jag ville förlänga njutningen, så jag högg tag med båda händerna om Kristinas hår och huvud och tvingad min penis längre ner. Hon hostade och vred sig medan hon tvingades svälja allt jag gav henne. När hon sedan släpptes lös rann det säd från munnen och nedför hakan. Hon hostade och kväljdes men lyckas hålla ner allt.

Jag lät henne vila en stund. Hon var lydig och höll tyst medan hon låg på golvet och andades tungt. Snart släppte chocken och hon verkade återhämta sig. Jag kunde se hennes fasta små bröst röra sig under behån och de mörka håret bakom trosornas tyg. Hon fick inte resa sig förrän jag sa till och inte heller försöka skyla sig. Efter ännu en stund fick hon resa sig upp i stående. Med ett hopprep från en plastlåda band jag hennes tunna handleder bakom ryggen. Inte för hårt, inga märken fick synas efteråt, men tillräckligt för att hon inte skulle komma loss i första taget. Därefter tog jag av hennes glasögon och hittade en mörk sjal som någon liten flicka eller förälder glömt kvar bland de andra leksakerna och band den om hennes ögon. Den var lång så det räckte ett par varv runt hennes huvud innan jag knöt fast. När jag förvissat mig om att hon inte kunde se någonting tog jag kniven och skar hastigt sönder behåfästena. Kristina kunde bara rycka till och försökte inte fånga det förstörda plagget. Jag gick runt och beskådade de befriade små brösten. De var vita och välformade. Större än vad jag hade väntat mig. Kanske ett bra tips på mer passande underkläder som bättre framhävde hennes fördelar skulle vara uppskattat. Kristina såg rakt fram med lång, intetsägande blick. Hon snyftade inte ens längre. Stirrade bara utan att röra en fena. Bra, men jag ska nog få henne att reagera snart.

Jag började utforska hennes kropp. Hennes bröst hade stora mörkrosa vårtgårdar. Jag smekte brösten, sög och klämde på de hårda vårtorna. Hon försökte inte komma undan. Läpparna kysste hennes mage, tungan lekte över den släta huden och händerna smekte låren och rumpan. Fingrarna sökte sig innanför trosorna och kände det mjuka håret och letade sig ner till den lilla klyftan mellan hennes ben. Jag slutade innan jag frestades för mycket att föra upp mina fingrar i hennes varma vagina. Hon hade börjat gråta igen, men vägrade möta min blick. I enlighet med mina instruktioner tog hon så långsamt av sig det sista plagget och stoppade det i sin mun. Livremmen tog jag sedan och klämde in mellan hennes läppar och pressade in trosorna längre ner i munnen. Utöver att få munkavlen ordentligt på plats drog jag även remmen ett varv om hennes strupe för att sedan fästa ändarna bakom nacken. Hon vred sig och stönade av obehag och en närmast överväldigande känsla av panik. För sin egen skull bad jag henne lugna ner sig; det skulle bara bli svårare för henne själv om hon spände sig och försökte kämpa emot. Efter en stund verkade hon lugna ner sig och började andas mer normalt, så gott det gick med tanke på öglan runt halsen och munkavlen. Som tur var lät det inte som om hon hade nästäppa; det var ju enda sättet för henne att få syre överhuvudtaget.

Det var mycket kvar av hopprepet som fjättrade Kristinas händer. Hon kommenderades att sätta sig ner igen på knä. Jag drog i repet så att underarmarna och händerna lyftes ovanför rumpan och höfterna, på så sätt att det blev en rätt vinkel mellan över- och underarmar. På så sätt skyddade de bakbundna händerna inte längre hennes fina bakdel där de låg strax över korsryggen. Det var där de skulle stanna; jag drog längden runt hennes smått runda mage, strax ovanför naveln, för att sedan fästa den slutgiltiga änden i en knut bakom ryggen igen. Jag tog tag om hennes överarmar, reste upp henne på skakiga fötter och ledde henne över till andra änden av rummet, till kuddhörnan; där var en skumgummimatta som vi kunde förrätta vårt ärende bäst, inte för mjukt och inte för hårt. Jag satte henne ned och knuffade ner henne så hon låg på rygg. Det skulle inte bli så bekvämt med armarna bakbundna. Motvilligt särade hon på benen. Hon fick inte försöka för ihop dem igen. Jag såg hennes rödskära klyfta öppna sig på glänt inbjudande. Jag förde mitt ansikte nära och smakade hennes möra kött. Tungan spelade över hennes läppar och tänderna nafsade lekfullt. Kristina ryckte till, närmast obemärkt, av rädsla, avsky eller välbehag. Hon hade slutat snyfta helt och hållet. Hon bara andades snabbt och ytligt, nästan ohörbart.

Nu var hon redo. Det gick inte att vänta längre. Jag tog av mig alla mina kläder och sist boxershortsen som hindrade en ny hård erektion. Efter att ha placerat mig strategiskt mellan hennes särade ben förde jag in min penis mellan hennes blygdläppar och djupt in i vaginan. Kristina vrålade i munkaveln och vände och vred och försökte sparka sig fri, men jag höll bestämt fast och började arbeta metodiskt fram och tillbaka, snabbt och långsamt inne i henne. Efterhand som jag började stöna högre minskade Kristinas skrik och ersattes av allt djupare suckar som kulminerade ett extatiskt skrik. Jag kom upp till klimax under hennes andra och tredje orgasm. När jag föll ur henne var jag utmattad och min gamle trotjänare bruten av tortyren. Det var fantastiskt. Kristina kom tillbaka igen och hur signalerade mig sitt tecken. Jag vände henne försiktigt på mage och lösgjorde hennes fjättrade armar. Hon satte sig mödosamt upp mittemot mig på mattan. Jag befriade henne från skärpet och munkaveln och Kristina andades in. Sedan tog hon själv av sig ögonbindeln. Vi såg in i varandras ögon.

”Hemma hos dig på tisdag”, sa jag kort. ”Och då får det bli bakifrån.”
”Tror du jag, älskling”, svarade hon spefullt och reste sig upp. ”Du får ta och städa upp det här. Det är din städdag idag.”

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Utvecklingssamtal	Kinky	2.7	4/1-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.