Ängar av åtrå
Författare: Emma Datum: 2006-01-03 23:59:30
Kategori: Heterosex
Läst:
10 796 gånger
Betyg: 2.8 (75 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Jag vill börja med att berätta att inget i min historia har något med verkligheten att göra. Jag heter inte Mia och jag har aldrig varit tillsammans med en man av samma karaktär som Nicklas.
Jag känner den kalla vinden mot min hals. Jag ångrar snabbt att jag inte tag halsduken som Ville räckte mig när jag var på väg ut. Jag går bortåt mot ängarna och skogsbrynet, bort förbi det lilla huset med posten och ICA. Långt borta på ängen ser jag honom. Nicke. Jag vet att det är honom jag kommit för att se. Endå tvingar jag fötterna att gå vidare, mot skogsbrynet. Jag sätter mig på en sten och njuter av att se honom. Han måste vara den enda mannen jag känner som dansar balett. Jag njuter av att se hans muskler spela under t-shirten och dom slappa träningsbyxorna. Månne ser jag något mer?
Jag undrar hur han kan träna i så lite kläder. Jag småfryser där jag sitter. Bakom mig hör jag en bäck porla svagt. Plötsligt slutar Nicke dansa. Jag ser att han har sett mig. Hans ögon tittar djupt in i mina. Han går med lätta steg över den höstbruna ängen ner mot mitt skogsbryn. Jag njuter åter igen av att se musklerna på hans rygg och axlar. Snart har han nått skogsbrynet.
Jag drunknar. I hans ögon, i hans sätt att sakta, liksom dramatiskt, lyfta armen för att lägga den på min hals. Han står så ett tag. Jag ser allvaret i hans vackra ögon.
han flyttar sin hand, utan ett ord. Det känns som magi i luften vi andas. Jag drar stilla efter andan. Är det detta jag vill? Jag är inte säker på vad han är ute efter. Jag har en sambo hemma. Som lagar mat, som tror jag är på ICA. Som jag älskar. Efter en blick till från Nickes djupblå ögon så vet jag. Nu eller aldrig.
Jag lutar mig sakta framåt mot honom, vill han? Jag blundar till och känner hans läppar mot min hals. Jag känner hans tungspets , den leker. Som i ett invecklat mönster ingen av oss kan förstå. Jag drar honom mot mig. Vill vara nära. Närhet är det enda som betyder något just nu. Jag känner hans hand leta sig upp under min tröja. Plötsligt hejdar han sig. Jag blir rädd. Var det inte det här han ville?
Han tar tag i min hand och drar upp mig från stenen. Vi går genom kylan och det torra gräset mitt mitten av ängen. Han drar av mig tröjan. Min jacka ligger kvar på stenen i skogsbrynet. Sedan sjunker han ner på knä. Han kysser min mage och börjar knäppa upp mina jeans. Jag sjunker ner brevid honom. Han tittar på mig med en blick som bara säger en sak. Han vill ha mig. Nu. Jag njuter av att se honom. Vi klär av varandra och lägger oss ned. Det första mötet med våra läppar blir som en fråga. Den andra kyssen är som ett begär. Snart är vi utom tid och rum. Inget har någon betydelse utom Nicke. Jag söker min hand mot hans kön. Jag kan känna hur hård han är. Jag känner att jag är våt. Jag smeker hans kön sakta. Kyssarna djupnar, jag känner mig fyllas av åtrå. En kåthet jag inte känt på länge. Jag släpper hans läppar. Mina läppar söker sig sakta ned över hans mage. Kyssarna runt hans kön är lätta. Nästan som för att retas. Han stönar lågt. Jag söker mig med läpparna över hans kön. Sedan börjar jag suga. Min tunga smeker honom. Min mun gör honom galen. En liten putt från honom får mig att förstå. Jag möter hans läppar igen. Han för sitt kön mot mig. Jag är nära att förgås av kåthet. Sakta tränger han in i mig. Jag fylls upp av hans stora kön. Tillsammans bildar vi en rytm. Först långsam, för att sedan gå över i snabbare och snabbare. Stönande tumlar vi runt på ängen. Fastklamrade vid varandra kommer orgasmen, så mäktig att vi båda skriker. Ett gemensamt skrik i en glänta i skogen.
Jag tittar lite generat på honom. Han reser sig upp, tar sina kläder och går. Jag tittar efter honom, var gick han? Jag klär på mig med en varm känsla i magen. Inte ens den kalla höstluften kan få mig att frysa nu. När jag vänder mig om för att ta min jacka, ser jag rakt in i ett par välbekanta ögon. Villes.
Jag vet inte hur mycket Ville hann se, men blicken i hans ögon var besviken. Vi talade aldrig om det som hänt. Nu har vi fött sonen Bernt och lever ett vanligt liv som vilken småbarnsfamlij som helst. Nicklas såg jag aldrig mer. Ett rykte var att han omkom i en bilkrash en vecka senare...
Fler noveller av samma författare
