Saras Dagbok / 2000-11-14

Tisdag morgon, vädret var outhärdligt på morgonen. Jag satt och försökte trycka i mig mina flingor och tittade ut genom köksfönstret. Det regnade och blåste rejält. Jag frös av bara tanken på att ge mig iväg på cykel mot skolan.
Naturligtvis regnade det fortfarande med oavbruten styrka då jag gav mig iväg till skolan. Jag hade inga regnkläder, och hur snyggt är det att komma med till skolan? Det enda skydd jag hade mot regnet var min täckjacka. Byxorna blev blöta med en gång under de första tramptagen. Lyckligtvis var det en lång håltimme direkt efter första lektionen. Då hann ju kanske kläderna torka lite om man gick ner till vaktmästaren och bad honom lägga de en stund på pannan, det hade vi gjort förut.

När jag kom in i skolan, konstaterade jag att Ulrika inte var där idag heller. Hon hade varit hemma sedan i fredags och hennes mamma hade sagt att hon var sjuk och inte kunde prata i telefon då jag ringt under helgen.
Jag led mig igenom dagens första lektion, svenska, med blöta jeans. Det var inte alls bekvämt, men jag såg fram emot att få sticka ner till vaktis och få de torra efter lektionen. Man kunde alltid sitta där nere hos honom och lyssna på radio och läsa tidningar.
Precis innan lektionen var slut, kom läraren fram till mig och frågade om jag visste hur det var med Ulrika, skulle hon komma tillbaka imorgon?
Mitt svar var att jag inte hade den blekaste aning, jag hade ju inte kunnat få tag på henne under helgen. Läraren påpekade dock att det var av yttersta vikt att Ulrika blev medveten om det prov som vi skulle ha på fredag. Han undrade om jag kunde åka bort till henne nu under vår håltimme, som faktiskt var två timmar lång, och lämna henne ett par papper om provet.
Visst kunde jag det. Då fick jag en ursäkt att komma hem till henne och se hur hon mådde ju.

Jag cyklade så snabbt jag bara kunde hem till Ulrika efter lektionens slut. Även om det bara var fem minuter ifrån skolan, var jag totalt genomdränkt då jag stannade utanför Ulrika och hennes familjs villa.
Jag ruskade av mig av vätan i håret och torkade mig med handflatan i ansiktet. Gick upp längs gången och fram till ytterdörren. Med två snabba ringningar på dörrklockan backade jag ett steg och väntade på att någon skulle öppna. Regnet bara vräkte ner och blåstens kastvindar gjorde att det kändes som en pina att stå där och vänta.
”- Öppna! Öppna!”, sa jag tyst för mig själv och huttrade.
Efter en halvminut, kanske en, och fortfarande ingen som öppnat, tryckte jag två snabba gånger till på ringklockan. Jag lyssnande spänt, mest för att höra att den faktiskt fungerade. Den fungerade. Jag huttrade och det kändes som om jag var frusen ända in i märgen.

Äntligen kunde jag höra hur smäcken på den låsta dörren vreds om och Ulrika iförd en morgonrock, stod där och såg på mig med en förvånad min.
”- Åh, hej Sara! Vad gör du här, eller jag menar… vad vill du?”
”- Hej Ulrika! Snälla släpp in mig, jag fryser! Kommer med papper från skolan!”, jag hörde hur jag skakade tänder då jag pratade.
Ulrika tittade på mig med utforskande blickar, sedan log hon.
”- Visst, kul att se dig! Men du, går runt om huset till köksingången, mamma blir vansinnig om det blir blött på golvet här! Jag hämtar en handduk åt dig också!” Ulrika stängde dörren och jag begav mig genom trädgården till sidan om huset där köksingången fanns.

Dörren stod öppen när jag kom runt och innanför stod Ulrika med en tjock frottémorgonrock i ena handen och en handduk i andra. Hon sträckte fram de till mig när jag stängt dörren bakom mig.
”- Här! Torka dig med handduken och släng sedan in de kläder som är blöta i torktumlaren bredvid dig!”, hon öppnade luckan till torktumlaren. Jag huttrade och nickade till svar.
”- Fryser du så mycket? Ska du ta en varm dusch?”, frågade Ulrika
”- Tar nog gärna en snabb dusch! Vi har ju håltimme, ska inte vara tillbaka i skolan förrän om två timmar nästan!”, svarade jag och drog ner dragkedjan på min jacka. Det droppade rätt rejält med vatten från den, jag kunde ju förstå varför inte Ulrika ville att jag skulle stå i entrén och klä av mig.

Min tröja var inte blöt så jag lät den vara på. Men mina byxor åkte av, de var rejält blöta. Jag slängde in de genom den öppna luckan till torktumlaren. Ulrika stod och iakttog varje rörelse kändes det som. Hon stod med armarna i kors över bröstet och tittade på mig när jag klädde av mig. Följde byxornas väg in i torktumlaren och sedan tillbaka på mig. Vi hade känt varandra länge och jag hade aldrig känt mig obekväm i hennes närhet, inte vad gällde att vara mer eller mindre påklädd heller.

Regent hade trängt igenom byxorna och mina trosor kändes både kalla och väldigt blöta. Jag tog på mig morgonrocken som jag fått av Ulrika, sedan vände jag mig om och drog ner trosorna. De åkte samma väg som byxorna, in i torktumlaren. Det fanns inget snöre eller band att knyta runtmidjan på morgonrocken, så med ena handen höll jag ihop öppningen på den och med andra, drog jag av mig mina strumpor. Jag frös och huttrade hela tiden. Ulrika fnissade lite då hon såg mitt akrobatiska stycke med att klä av mig strumporna.

”- Jag ska inte störa!”, sa hon med ett leende, ”- Gå du in i duschen, jag är på mitt rum sedan, du kan väl komma in sen!”
Ulrika vände sig om och gick in i köket och försvann mot sitt rum. Jag stod kvar i ett par sekunder och tog ett djupt andetag. Det kändes som om jag blivit helt stel av att huttra och det gjorde lite ont i ryggen av spänningarna. Jag slog igen luckan till torktumlaren och tryckte igång den.
Sedan gick jag in i det stora husets kök, som var enormt, jämfört med det vi hade hemma hos oss.
Ulrikas föräldrar hade det väldigt gott ställt. Hennes pappa arbetade som ekonomichef på ett större företag och hennes mamma var läkare. Ulrika var det enda barnet och ibland kunde det märkas hur bortskämd hon blivit. Men vi hade varit bästisar sedan vi börjat på dagis och hon var alltid den snällaste och ödmjukaste människa som fanns mot mig.

Jag gick igenom köket och kom ut i hallen. Jag hade varit hemma hos Ulrika många gånger så jag hittade utan problem. Men hade man inte gjort det, skulle man nog med lätthet kunna gå vilse. Huset var enormt stort och det var inrett med mycket smak och känsla.
Det stora badrummet var inte mindre flott. Snyggt och stilrent utformat och med både ett stort bubbelbad och en stor duschkabin.

Jag tog av mig morgonrocken, drog av mig min tröja och knäppte upp bh:n. Jag ställde mig framför den stora spegeln som var inramad av spotlights och hängande gröna växter.
I spegelbilden kunde jag se hur mina bröstvårtor hade dragit ihop sig av kylan och min hud såg knottrig ut. Av gammal vana började jag klämma och trycka på brösten för att känna om jag fått några knölar i dem. Jag var livrädd för att få bröstcancer! Inte några tillstymmelser till knölar i de konstaterade jag lättat då jag tryckt och klämt på de bägge. Snabbt gick jag mot duschen och öppnade dörrarna. Jag vred på vattnet och det strömmade ljuvligt varmt och skönt ner över mig.

Efter jag duschat och känt hur värmen återkommit, torkade jag av mig och satte på mig morgonrocken igen. Det skulle säkert dröja innan mina kläder var torra och då kunde jag lika gärna vänta med tröjan också, tänkte jag.
Jag gick ut ur badrummet och genom hallen till Ulrikas rum.

Ulrika satt i sin fåtölj och läste en bok när jag kom in. Hon tittade upp från boken då hon såg mig.
”- Hej på dig! Du ser klart friskare ut nu Sara, lite mer färg i ansiktet!”
”- Gud va skönt det var att bli varm igen!”, sa jag och stängde dörren bakom. Jag satte mig i Ulrikas säng med benen i skräddarställning.
”- Vad läser du för något?”, frågade jag nyfiket. ”- Och hur är det med dig?”
”- En bok bara… Det är väl sisådär, trött och en smula hängig och slö bara, inget dödsallvarligt”, sa Ulrika och slog ihop boken, la den sidan om sig och knöt knuten runt morgonrocken lite hårdare.
Jag kunde se bokens omslag innan hon la den åt sidan. Det var en bild på två ljushåriga kvinnor som kysstes. ”- Okej. Varför hängig? Har det hänt något?”
”- Njäe…”, svarade Ulrika undvikande och tittade på sin knut på morgonrocken, ”- Det är bara något jag måste fixa själv, tror jag!” Hon tittade mig i ögonen och jag kunde se att hon såg olycklig och bedrövad ut.
”- Det kommer väl som en chock för en när man kommer på att man inte kände till allt om sig själv kanske?”, sa hon och fortsatte titta på mig.
”- Vad är det nu då kommit på som du inte visste då?”, sa jag med sarkastisk ton och log samtidigt, ”- Har du kommit på att du är fjorton år redan och inte har fått alla dina drömmar uppfyllda?”
Ulrikas min stelnade till lite och jag kunde se att hennes ögon blev mörka.
”- Kanske något i den stilen… Kanske är det så?” Hon släppte mig fortfarande inte med blicken.
”- Berätta då, vetja istället för att bara vara tyst!”

Tårar började komma i hennes ögon. Hon blinkade med ögonlocken ett par gånger och det rann sakta ner för hennes kinder. Hon gapade, som för att börja säga något, men stängde munnen igen.
”- Säg vad det är Ullis! Vi brukar väl inte ha några hemligheter för varandra?”
”- Näe, det är ju just det som är det svåra!”, snörvlade hon fram
Jag tittade oförstående på henne. Hon tittade tillbaka på mig och tårarna började komma allt mer. Jag slängde benen över sängkanten och gick bort till henne för att ge henne en kram och trösta henne.
Hon reste sig upp från fåtöljen och besvarade min kram då jag kom fram till henne.
”- Gråt inte vännen!, berätta vad problemet är!”, viskade jag till henne.
Hon svarade inte utan kramade mig bara hårdare. Hon lutade sitt huvud mot min axel och jag kunde höra hennes snörvlingar. Min morgonrock hade glidit upp då jag släppte min hand från att hålla ihop den och jag kunde känna det mjuka tyget från Ulrikas morgonrock mot min hud. Hon harklade sig, kramade mig ännu hårdare.
”- Jag är olyckligt kär, det är det som är problemet!”
”- Trodde nästan det var något sådant!”, svarade jag och släppte taget om henne och backade ett steg med mina händer på hennes axlar. Hon tittade upp på mig och sedan drogs blicken neråt.
Jag kände mig lite generad då jag förstod att hennes blickar föll på öppningen av min morgonrock och stannade vid mina bröst, som nu var helt blottade.
Jag drog henne närmare mig igen och hon slog sina armar runt mig, fast denna gång hamnade de innanför morgonrockens tjocka frottétyg.

Hennes händer var så lena och mjuka och de fördes upp från mina höfter och flätades ihop bakom ryggen på mig. Även om jag själv kunde komma på mig själv med att stirra på andra tjejers bröst, på stranden, i duschen efter gympan och på tv, kändes det som andra blickar då Ulrika tittat på mina. Det kändes faktiskt som om hon var mer än bara nyfiken på att se dom.
”- Ulrika? Vem är det som offret för din olyckliga kärlek?”, frågade jag och försökte glömma bort hennes händer på min ländrygg som sakta fördes upp och ner, rörde nästan vid min bak.
”- Kan jag inte säga. Spelar ingen roll, skulle personen få veta om det skulle den aldrig vilja prata mer med mig igen.”, svarade Ulrika och lät händerna dela på sig. Den ena handen fördes uppåt och den andra drogs neråt och stannade på min ena skinka. Jag kände hur jag nästan rös till av hennes beröring. Det kändes märkligt, spännande, farligt och framför allt inte som en vanlig smekning från en vän.
”- Är det någon i klassen då?”, frågade jag och försökte åter ignorera hennes beröring på min nakna hud.
”- Ja”, svarade Ulrika kort.

Nu var det hennes tur att släppa taget om mig. Hon backade ett steg och tittade mig i ögonen. Jag kände hur situationen verkade bli allt mer obekväm. Lät ögonen granska mig uppifrån och ner. Morgonrocken hade nu glidit helt isär och jag kände mig väldigt utsatt och blottad, trots att det var min bästis som hade ögonen på mig.
Hon log. Tittade mig i ögonen igen.
”- Jag har känt och tyckt om denna person länge. Bara att få vara i närheten har gjort att jag känt mig lycklig och glad. Jag har inte förstått förrän den senaste tiden att det faktiskt har handlat om kärlek. Omöjlig kärlek!”, hennes leende avtog och allvaret i hennes ansikte tog överhand.
”- Men, vem är det då?”, jag var fruktansvärt nyfiken. Den enda som for förbi i mina tankar som Ulrika hade varit extra glad i sällskap med, hade varit en i vår parallellklass, Simon. En söt, för att inte säga ursnygg kille med snaggat hår och de underbaraste gröna ögon man kan tänka sig. Men vad jag visste hade de inte varit i närheten av varandra så pass mycket. De gick i samma franskaklass och hade inte fler gemensamma ämne.

Ulrika svarade inte utan bara tog tag i mitt ansikte och förde det närmare sig. Jag kunde känna hennes andetag mot mig och vi såg i varandras ögon. Hon mumlade något tyst och sedan förde hon sina läppar mot mina. Jag stelnade till och en märklig rysning for igenom mig, från ryggraden och uppåt. Hennes läppar smakade som persika och var mjuka och varma. Jag besvarade inte hennes kyss och hon släppte taget.
”- Varför gjorde du så?”, frågade jag och kände mig generad.
”- Något jag velat göra länge! Kunde bara inte låta tillfället gå förbi!”, svarade Ulrika kort. Hennes andetag blev något tyngre, ”- Behöver jag be om ursäkt?”, frågade hon och tittade lika frågande på mig.
”- Det är ok!”, svarade jag, något disträ över situationen. ”- Var inte beredd bara!”, fortsatte jag.
Vi stod fortfarande tätt ihop. Våra näsor hade nästan kontakt med varandra och jag kände hennes varma andetag mot mig. Utan förvarning slöt sig hennes läppar mot mina igen. Denna gång kände jag hur hennes tunga slank in i min mun och rörde sig försiktig letande efter min. Jag besvarade hennes kyss, försiktigt först, sedan lät jag min tunga möta hennes.
Värmen i kroppen steg och jag kände hur jag nästan började flåsa genom näsan då vår kyss blev intensivare. Ulrika hade fortfarande sina händer om mina kinder. Jag blundade och det var inte Ulrika jag kysste egentligen, det kunde det bara inte vara? Min bästis och jag passionerat kyssandes, på hennes rum och jag var halvnaken? Det kunde bara inte ske! Men smaken och känslan var kvar av henne då hon släppte taget om mig. Hon lät andfådd då hon frågade om jag verkligen inte fattat någonting?

”- Fattat vadå?”
”- Fattat att det är DIG jag är kär i Sara! Har du inte märkt hur jag förändrats i din närhet? Hur jävla nära jag vill haft dig?”, hennes röst började bli alltmer högre och en känsla av ilska kunde höras i den. ”- Jag har ju för fan dagdrömt om dig, hur vi är tillsammans, vad vi gör tillsammans!”
Det kändes nästan som om mina ben skulle vikas och jag skulle trilla pladask på golvet. En del av mig vägrade förstå vad det var hon pratade om, men den vakna delen av mig förstod. Det var jag som var anledningen till hennes olyckliga kärlek! Gudars skymning! Min bästis var kär i mig! I MIG!
Ulrika stirrade frågande på mig, som om hon väntade att jag skulle svara på hennes utfall. Då jag inte fick mål i mun, fortsatte hon, denna gång lite lugnare.
”- Sara! Jag har ända sedan jag var tolv, funderat på varför jag inte tyckt de killarna du tyckte var söta och snygga var det. Jag tyckte ingen kille var söt, inte sådär beskrivande som du sa, att det kittlade i magen när du såg någon. Jag har funderat på varför jag ligger och fantiserar om dig, då jag smeker mig själv. Jag har funderat på om det är normalt? Är jag normal? I somras när vi var och badade en dag. Då du drog av dig din blöta bikini bakom filten jag höll upp, då fick det mig till att bli obeskrivligt upphetsad över att se din nakna kropp! Mer upphetsad än jag någonsin tidigare varit!”

Jag kände hur jag bara stod där, gapade som en guldfisk och visste inte om jag drömde eller om jag verkligen var här, hemma hos Ulrika och hörde henne berätta om hur upphetsad hon blivit av att se mig och förklara sina känslor för mig. Herregud! Hur många gånger har inte jag sprungit naken till hennes åsyn? Har hon blivit upphetsad då också? Över att se mig naken?
Min situation just nu, började kännas lite obekväm. Jag drog omedvetet morgonrocken om mig så att det inte var möjligt att se något, som inte skulle visas.

”- Men, varför har du inget sagt tidigare Ulrika?”, frågade jag försiktigt.
”- Snälla Sara! Du är min bästis sedan hur många år som helst tillbaka! Hur skulle jag kunna berätta? Jag ser ju hur du reagerar nu ju!”
Jag försökte se oberörd ut, men det försöket gjorde nog bara att jag såg ännu mer skärrad ut, för Ulrikas röst höjdes och lät än mer ilsken eller arg.
”- Fan Sara! Jag kan inte be om ursäkt för mina känslor, men det tär på mig så in i helvete att se dig stå där och inte besvara mina känslor, så som jag önskat och drömt om!

Ulrika stirrande in i mina ögon, hennes min såg besviken och arg ut, sedan rusade hon bara ut ur rummet och lämnade mig där, förvirrad och fundersam. Jag stod kvar en stund, oförmögen att varken röra mig eller tänka klart.
Jag bestämde mig i alla fall för att inte stanna. Med bestämda steg gick jag mot tvättstugan där mina kläder förhoppningsvis var torra vid det här laget.
När jag gick igenom köket, såg jag att Ulrika stod under den stora spisfläkten med en cigarett i handen.
”- Va? Röker du Ulrika?”, frågade jag med förvåning i rösten.
”- Det är mycket du inte vet om mig Sara, trots allt…”, svarade hon nonchalant och tog ett djupt halsbloss.
Jag gick förbi och in i tvättstugan, kläderna var torra och jag drog dem på mig. Jag lämnade huset och Ulrika, utan at säga hej då. Jag var helt i min egen värld och funderingar.



De sista lektionerna i skolan, var bland de längsta jag varit med om. Mina tankar fanns hela tiden på det som hade hänt hos Ulrika. Kyssen, hennes beröring och hennes ord om att hur hon tänkte på mig, då hon smekte sig själv. Jag kände mig inte som något eller någon som folk skulle ha i sina tankar eller fantasier då de onanerade, framför allt inte min bästa vän, min allra bästa bästis, Ulrika!

Väl hemma kände jag mig ännu sämre till mods. Mamma frågade om jag var sjuk, eftersom hon tyckte jag såg så blek ut. Jag svarade undvikande och begav mig upp på mitt rum så fort som möjligt. Med gråten i halsen, slängde jag mig ovanpå sängen. Mina tankar var hela tiden på Ulrika och jag kunde inte släppa det. Hade jag förlorat min bästa vän nu? Var hon lesbisk? Var hon kär i mig? Hur skulle jag vara när vi träffades, om vi träffades mer? Tankarna gjorde mig förvirrad och utmattad. Tårarna bara kom och jag kröp ihop i fosterställning och somnade.

Det var mörkt i rummet när jag vaknade till. Med gråtsvullna ögon, tittade jag på väckarklockan på mitt sängbord. Den visade halvåtta på kvällen. Jag hade sovit närmare fyra och en halvtimme!
Jag sträckte på mig och försökte vakna till ordentligt. Det första som poppade upp i mitt huvud var frågan hur jag kunnat sova så länge utan att mamma väckt mig? Hon brukade alltid titta in var och varannan minut på mitt rum, tyckte jag. Jag kravlade mig ur sängen med en stel och ömmande kropp. När jag kom ut ur mitt rum, var det precis lika mörkt där. Inget ljud hördes från nedervåningen. Var är mamma?

Nere i köket på köksbordet låg det en lapp på bordet med mammas handstil.
”Har åkt iväg till Margareta. Du sov så sött, ville inte väcka dig innan jag for! Är hemma igen ikväll eller natt någongång, sitt inte uppe för länge det är ju skola imorgon! Kram på dig mitt hjärta!”
Just det, slog det mig, mamma skulle ju ut och äta och gå på teater ikväll!

Jonas verkade inte vara hemma heller, klart han passar på att sticka ut och vara ute hela kvällen när mamma inte var hemma! Jag tog en smörgås och ett glas mjölk och gick och satte mig vid mitt skrivbord på rummet. Jag kände jag var tvungen att ventilera mina tankar om dagens händelser i min dagbok.
Jag hade precis satt mig ner på stolen, då jag hörde att det ringde på ytterdörren. Jag sprang ner för att öppna. Säkert någon försäljare som man aldrig blir av med, tänkte jag på väg ner för trappan.

Utanför dörren stod ingen försäljare, det var en dyblöt och ledsen Ulrika som stod utanför och huttrade. Hennes blick for ner mot marken då hon såg mig.
”- Hej Sara! Får jag komma in? Jag fryser, ville bara prata lite.”, sa hon, fortfarande med blicken fäst mot sina skor. Hon snörvlade och tittade upp mot mig bedjande. ”- Är du arg på mig Sara?”
”- Jag är inte arg! Kom in!”, sa jag och släppte henne förbi mig. ”- Din tur att blöta ner ingången nu då?”, sa jag hurtigt, ett försök att lätta upp den tryckta stämningen.
Hon stod och såg ut som en våt hund. Jag kände att det kanske inte var läge att skoja till det. Hon hade tillräckligt tunga problem.
”- Jag ska gå och hämta en handduk så du kan torka till dig lite!”. Jag gick in i badrummet och hämtade ett stort badlakan. Ulrika sträckte ut handen och tog emot handduken.
”- Tack! Skulle nog behöva värma mig lite. Har varit ute och gått en stund. Funderat och kom fram till att jag var tvungen att prata med dig, Sara!”
”- Vill du ha lite the? Ska du ta en snabb dusch?”, frågade jag och ställde mig i öppningen mot köket, på väg att sätta på lite thevatten.
”- Tack gärna, för bägge två!” Ulrika knäppte tog av sig sina ytterkläder och gick in i badrummet med handduken i handen. Jag fixade lite the till oss under tiden hon duschade.

Jag gick uppför trappan med en mugg the i var hand. Ulrika duschade fortfarande och jag fixade till lite på rummet så att vi kunde sitta och prata. Jag var nyfiken på vad hon hade att säga.

Ulrika kom in i rummet med en handduk virad runt sig och det axellånga mörka håret var bakåtkammat. Jag kom på mig själv med att tycka att hon såg söt ut och bara tanken fick mig till att rodna svagt.
”- Sätt dig ner.”, sa jag och sträckte en mugg till Ulrika. Hon tog emot den och nickade, blåste lite i muggen och tog en slurk. Hon suckade lite svagt och satte sig ner på sängkanten bredvid mig.
Sedan vände hon sig mot mig och log. Det verkade som om hon ville på så sätt säga, att det inte var någon fara med henne. Att det fortfarande var vi två som var bästisar.

”- Vad var det du ville prata om Ulrika?”, frågade jag som om inget hade hänt tidigare idag.
”- Jag vill bara att du inte känner dig pressad av vad jag sa innan idag!”, började Ulrika och skruvade lite på sig som om hon inte riktigt visste var hon skulle börja.
”- Ingen fara, du är fortfarande min bästa bästis!”, svarade jag och besvarade hennes leende.
Ulrika suckade och la huvudet på sned, hon log mot mig ännu bredare.
”- Nu gör du så igen! Ser så söt ut att jag bara vill äta upp dig!”
Jag kände hur jag började rodna.

Ulrika sa inget mer utan flyttade sig närmare mig i sängen. Lossade på knuten hon gjort på handduken och lät den falla ner i en hög i hennes knä. Mina blickar for ner på hennes blottade bröst, vilka jag sett ett antal gånger tidigare, och sedan upp mot hennes ansikte. Ulrikas min hade ändrats, nu såg hon ut som hon var full i fan. Ögonen hade fått en glänsande hinna över sig.
Hon tog min ena hand och placerade den på sitt högra bröst. Så mjukt och lent det var! Jag kunde känna hur hennes bröstvårta drog ihop sig och styvnade under min hand. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Hjärnan skrek att jag genast skulle ta bort handen och be Ulrika gå hem. Hjärtat berättade att det var ju din bästis, bästisar gör ju allt för den andra. Övriga kroppen reagerade på ett vis jag inte kunde känna igen. Ömsom upphetsande och ömsom ville jag bara försvinna någon annanstans.

”- Känns det annorlunda mot att ta på ditt eget bröst?”, frågade Ulrika med nyfiken röst.
”- Absolut annorlunda!”, svarade jag lite försiktigt.
Ulrika hade fortfarande sin hand på min och tryckte den lite hårdare mot sitt bröst. Sedan sträckte hon sitt ansikte närmare mitt och lät sina läppar kyssa mina försiktigt. De smakade likadant som tidigare idag, tänkte jag, mjuka och varma. Ulrika släppte taget om min hand, av ren reflex, lät jag min hand släppa taget om hennes bröst, om än motvilligt kände jag. Känslan av det mjuka bröstet och den styva bröstvårtan fanns kvar i handens medvetande.

Ulrika tog tag i underdelen av min t-shirt och drog den uppåt och över mitt huvud. Det fanns ingen motståndsvilja i mig utan jag lät bara det ske. Jag förstod vad det var hon var ute efter, då hon böjde sig framåt, nästan så att jag hade hennes bröst i mitt ansikte, och förde sina händer bakom mig och började knäppa upp min bh. Min bh föll av och jag kände mig fruktansvärt blottad och naken.
Ulrika tittade på mina bröst med forskande blickar.
”- Du har bland de vackraste brösten jag någonsin sett! Har alltid tyckt dina var mycket finare än andras!”
Hon tog sin ena hand och la den över mitt bröst. Försiktigt kände hon och liksom vägde bröstet i sin hand.
”- Gud! Vad underbart det känns!”, utbrast hon och la även den andra handen på det andra bröstet. Med bägge hennes händer pressande mot mina bröst kände jag att kroppens vilja nu tagit överhand. Då hon släppte det ena och jag tittade ner och såg att bröstvårtorna styvnat av hennes beröring, ville jag känna mer på hennes.

Jag lät Ulrika känna och utforska mina bröst, samtidigt som jag kände på hennes. Det var enorm skillnad att känna på andras än sina egna. Det var som om Ulrikas bröst var mycket mjukare och lenare än mina egna. Vi tittade varandra i ögonen och log svagt. Ulrikas kinder hade fått en matchande rödfärg och även jag kunde känna hur det blossade svagt på mina kinder.
Jag hade inte en tanke på att detta kunde komma mycket längre än så här. Men jag blev varsam om en eventuell fortsättning, då Ulrika pressade ner mig i sängen så att jag låg ner. Mitt grepp om hennes bröst släpptes och mina armar hamnade raklånga längs kroppen.

Ulrika vred på sig och slängde ner handduken på golvet. Hon satte sig gränsle över mig på magen.
Jag kunde känna hennes varma underliv mot min nakna mage. Hennes pubishår kittlade svagt.
Hon böjde sig ner, men istället för att ge mig en kyss som jag trodde, kysste hon lite försiktigt på den övre delen av ena bröstet. Hennes mjuka läppars beröring mot huden, fick mig till att rysa till av välbehag. Hon flyttade sitt huvud längre ner och vände upp blicken mot mig. Jag log och hon kysste lätt bröstvårtan. En rysning for igenom mig som om jag fått en elektrisk stöt. Hon lät sin tunga sakta cirkulera runt bröstvårtan, sen tog och slöt sina läppar runt och sög lätt på den.
Känslan var obeskrivlig! Helt underbart! Jag kände hur det fick min kropp till att pirra till och det började svagt att bulta i mitt underliv. Samtidigt som hon kysste och sög på mitt ena bröst, masserade hon mitt andra med sin ena hand.

Hon flyttade sitt huvud längre ner och hennes fuktiga hår kittlade min mage lite och jag kunde knappt hålla mig från att fnissa till. När hennes kyssar nådde nederdelen av min mage, lät Ulrika föra sina bägge händer ner från brösten och ner mot linningen på mina byxor. Hon satte sig upp på knä och började knäppa upp byxknapparna på mina jeans. Mina blickar följde hennes kropp, uppifrån brösten och ner till hennes underliv. Jag kände mig helt förvirrad. Jag ville utforska hennes kropp mer med mina händer, samtidigt som jag var nyfiken på vad hon skulle ta sig till.
När Ulrika knäppt upp knapparna, började hon dra ner byxorna. Mina trosor drogs ner samtidigt och hon drog byxor och trosor av mig. Sedan satt hon där på knä och studerade min kropp. Jag kände mig lite generad över situationen, men samtidigt började upphetsningen och nyfikenheten att få mig till att vilja utforska hennes kropp och låta min bli utforskad.

Ulrika lade sig ner bredvid mig på sidan och jag vände mig om mot henne. Vi började tafatt att kyssas lätt och våra nakna kroppar slingrade sig runt varandra och trycktes närmare. Våra händer började känna och smeka varandra, över bröst och ner över rumpan. Upphetsningen tilltog och våra andetag blev häftigare och häftigare.

Jag har inte så mycket minne kvar av hur det gick till, det mesta var som om jag befann mig i en varm och mjuk dimma, men vi lät oss utforska varandras kroppar med händerna. Till sist tog Ulrika steget och förde sin hand mot mitt underliv, jag följde efter och lät min hand smeka hennes.
Vi låg tätt ihop och kysstes medan våra händer sakta lät smeka underliven och sedan föras sakta in mellan blygdläpparna och smeka klitoris försiktigt. Det var som om det brann av iver att få känna hur hon kändes, samtidigt som hennes fingrar fördes in i mig och gnuggade sakta upp och ner över min klitoris.

Ulrika började stöna lite lätt och regelbundet i takt med att jag förde mina fingrar in och ut ur henne och tummen masserade hennes klitoris. Våra blickar möttes och vi tittade varandra i ögonen medan vi bägge kände hur orgasmen började komma närmare. Jag såg att det började tåras i Ulrikas ögon och hon slöt dem och böjde huvudet lite bakåt och flämtade tyst då hennes kropp spändes och hennes underliv klämde ihop mina fingrar. Då brast det för mig och jag viskade hennes namn då jag kände hur orgasmens krafter tog tag i mig och vällde över mig som en lavin av känslor och kramper.

Det kändes som om vi bara låg och tittade varandra i ögonen hur länge som helst innan någon utav oss sa ett ljud.
”- Jag älskar dig Sara!”, viskade Ulrika och bröt tystnaden. Hon släppte taget om mitt underliv och förde upp sin arm runt mig och gav mig en kram. ”- Säg att du tycker om mig också!”, fortsatte hon och såg bedjande på mig. Jag var inte beredd på frågan och visste inte hur jag skulle ställa mig till den. Det var en märklig känsla. Vi hade ju gett varandra en orgasm, men vi var ju kompisar, inte älskare! Tankarna for omkring i mitt huvud.
Ulrikas ögon tårades igen.
”- Du behöver inte säga det, förlåt!”, sa hon och jag hörde hur hennes röst började grumlas. ”- Det enda jag begär av dig, är att få vara din vän! Jag ska inte pressa dig till något!”
Nu var det min tur att slå min arm runt henne och ge henne en kram.
Ulrika vände på sig, så att vi låg sked, med henne framför mig. Hon tog min hand och placerade den på sitt bröst. Jag lät handen stanna kvar då hon släppte min och kramade hennes bröst varsamt.

Vi måste ha somnat, för jag vaknade till av att det kom en kylig vind genom rummet. Jag slog upp ögonen och såg mot dörren till mitt rum över huvudet på Ulrika. Hon sov djupt och andades tungt.
Dörren stod på glänt och Jonas huvud stack in. Jag vet inte hur länge han stått där, men med tanke på vad han såg, vi bägge, jag och Ulrika låg tätt omslingrande varandra i skedställning, nakna ovanpå täcket och jag hade min hand fortfarande på hennes bröst, verkade han inte ha bråttom att lämna sin post vid dörren.
Våra blickar möttes och jag kunde se hur förvånad han verkade. Sedan stängde han dörren tyst bakom sig.
Jag suckade och tänkte på hur jag skulle kunna förklara detta då, men sedan viftade jag bort det. Det fick komma som det kom. Jag slöt ögonen och kände hur jag tillfredställd och varm, föll in i sömnen igen.


Slut!

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.