Loppis
Loppis.
Det var den sommaren det regnade. Jag var ensam hela tiden, kom inte iväg vare sig till krogen eller någon annanstans. Fick kika ner i urringningarna när jag var och handlade. Samt hyra någon taskig video ibland på macken. Kassan var skral efter en för dyr utlandssemester under våren. Jag hade varit utan kvinnosällskap sedan den där semestern. Då jag hade fått betala allt. Inte minst för henne jag hade med. Vilket jag inte hade räknat med, men tydligen hon.
Jag hade träffat henne i ICA-affären på hörnet, hon satt i kassan och visade brösten. Som var tätt ihop med blå linjer, verkligen inbjudande. Så lite spontant hade jag frågat om hon ville med på en restresa en vecka till Mallis, vilket passade henne fint. Jag hade nog inte riktigt pejlat in hur bred hon var över häcken. Det visade sig att man kunde sytt storsegel av trosorna. Dessutom var hon ett värdelöst ligg, som en sådan där holländsk madrass. Alltså stor, vit och orörlig. Hon ville inte sära på benen, det gällde för mig att finna rätt ändå vilket inte var enkelt då hon var rejält bakmusad. Bakifrån hjälpte inte, den där jätterumpan var i vägen. Stående gick inte heller då hon gnällde över att det var obekvämt. På knä bakifrån gick inte, hon ansåg det djuriskt. Från sidan nådde jag inte upp, hon blev för hög då. Munnen var till för att hålla stängd utom vid matbordet där hon la mycket tid och mina pengar. Så det blev en del plaskgnidning mellan låren, jag vet ännu inte om jag var inne, så svett som hon var.
På vägen hem i planet ville hon ha pengar till taxin, vilket jag tyckte var underligt då jag räknade med att vi skulle åka tillsammans. Men på Arlanda mötte hennes syrra som såg likadan ut, de skulle åka ensamma hem utan mig. Jag fick då reda på att jag var en ynklig skit så jag kunde dra. Inte förrän de var ett par meter iväg kom jag loss så jag kunde skrika efter dom:
"Jävla suggor – stick hem och kräng fjaset över skorstenen och kväv mamma och pappa!"
Då blev dom röda i fejset, men det hjälpte varken pitten eller plånboken.
Så sommaren fick bli utan pengar och sällskap. När jag åkte till affären passerade jag en loppis. Ganska liten med bara ett par bord under presenningar samt en gammal husvagn som var utan hjul och stod högt uppe på ett par lastpallar. Det dröjde länge innan jag stannade till men jag behövde en ljusstake som inte fick kosta för mycket. Som vanligt regnade det. Så jag drog på mig en gammal regnrock men inget på huvudet och tittade runt. Först såg jag ingen där men när jag kikade in genom fönstret i husvagnen får jag se en kvinna som ligger tillbakalutad i en solstol. Hon har tydligen dragit in elström för ett elektriskt element är på bredvid. Hon ligger där bara i en tunn gul klänning men hon har stora gummistövlar. Tydligen beredd att kliva ut om någon kom. Men jag hade inte sett en bil där på alla gånger jag passerat så hon kanske givit upp. Mig märkte hon i alla fall inte. Det regnade också hårt som vanligt så inne hos henne var nog ljudet högt med smatter från taket.
Så även om hon i husvagnen var mager blev jag påtänd. Hon verkade lite halvsovande. Först tänkte jag banka på och få upp henne, men sedan när jag tittade lite närmare på henne ville jag vänta lite. Hon var mörkhårig och kantig. Brösten kunde jag knappt ana under klänningen som var en sådan där med knappar nerifrån och upp. Ett par av de nedersta var inte knäppta, precis så långt upp att jag genom att luta mig ner nästan kunde se in i hennes trosor. Det kanske var det avslappnade sättet hon låg eller den halvknäppta klänningen eller gummistövlarna. Jag brydde mig inte men staken började gå i höjden. Jag kunde inte gärna gå in med drulen i vädret och hoppas hon väntade just på en sådan – här och nu. Sådant tror jag inte kan hända. I alla fall aldrig mig. Men jag anade att vad jag än gjorde skulle det i alla fall vara av visst intresse för henne. Där hade nog inte hänt mycket på hela sommaren. Det gällde därför att försiktigt närma mig henne, så att hon inte blev rädd.
Jag gick tillbaka till ett av borden och såg till att där skramlade ordentligt. Efter ett tag öppnade hon dörren och tittade ut.
"Söker du något?" frågade hon.
Hon hade inte tagit på sig något, klänningen hade väl hasat ner lite men inga fler knappar var knäppta. Brösten syntes inte nu heller, hon var en riktig strykbräda med två häftstift. Håret var långt i två flätor som var rejält tjocka. Nu såg jag att hon verkade äldre än vad jag trott, närmare de fyrtio. Ut gick hon inte i regnet, blöt ville hon inte bli. Jag låtsades att jag hade svårt att höra i regnet och gick närmare. Nu gällde det! Husvagnens golv var ju högre än marken så hon tittade ner på mig. Jag gjorde mig så liten och beskedlig jag kunde. Försökte se lite villrådig och ängslig ut. Jag stod nu nästan inpå henne och tittade snett upp.
Jag svarade: "Ja men jag tror inte det är till salu även om det finns här."
"Du kan ju alltid fråga", blev hennes svar.
Jag svalde men tänkte att det var bättre att pröva än att bara dra hem igen och se om fröken Höger ville ha dagens ranson. Fröken Loppis kunde bara säga nej och stänga dörren.
Så jag sa som det var. Att jag varit utan kvinna sedan i våras och bara ville göra en enda sak, nämligen känna hur en kvinna doftar på riktigt.
"Det är vad jag behöver. Allt jag vill är att få sniffa lite på dig här mellan knapparna i klänningen".
Hon säger ingenting. Gör ingenting. Hon står helt stilla.
"Det var det fräckaste", säger hon sedan. "Trodde du att jag skulle visa mig naken för dig bara för att du frågar – va fan tror du om mig! Jag är väl inget…, inget…".
"Nä jag tror inget alls, jag tänkte inte se på dig, bara lukta lite. Här."
Jag vet inte vad som far i mig men jag sätter fram ansiktet nästan mot klänningen. Precis där den översta knappen är oknäppt. Men jag rör henne inte. Absolut inte, jag bara andas mot henne så att hon kan känna att jag finns där nere. För att markera lägger jag händerna på ryggen. Hon står där i den varma luften, medan jag är ute i regnet även om det inte var särskilt kallt ute. Hon är lättklädd och jag rejält påbyltad. Skillnaden är stor mellan oss. Hon där uppe och jag nere på marken. Hon säger inget mer, rör sig inte heller. Jag blåser lite mot hennes lår, jag kan nästan ana kanten på hennes trosor vid min mun. Jag fortsätter att andas och blåsa, men inte hårt så det är för tydligt. Det kommer en svag doft av kvinnligt kön mot mig. Nästan lite som kaviar på hårt bröd. Dessutom en svag värme mot mitt blöta ansikte. Jag tror inte det var jag som rörde mig mot henne, men jag känner nu klänningstyget mot min näsa. Hon vill något, tänker jag, men vad?
Att kliva upp i husvagnen är otänkbart, hon skulle direkt sparka ut mig. Dom där gummistövlarna verkade rejält tunga. Jag kunde inte gärna dra ut henne i regnet heller, den chocken skulle få henne att sparka in tänderna i ansiktet på mig.
Jag visste inte vad jag skulle göra så jag bara stod kvar. Hon sa inget. Helt plötsligt känner jag hennes hårda händer om mina öron, hon sliter tag i dom och skriker:
"Ditt jävla as, vafan trodde du din satans lilla skit!"
Och så börjar hon rycka mitt huvud fram och tillbaka, jag trodde öronen skulle lossna. Men samtidigt var det skönt att någon gjorde något med mig, jag hade knappt talat med en människa på flera veckor. Och inte lagt handen på någon heller för den delen. Så jag lät det ske. Hon tog verkligen i med allt större tag. Men det gjorde också att jag dunkade in i hennes mage med mitt ansikte varje gång hon drog. Ganska hårt faktiskt, hon var inte bara mager utan också hård. Blygdbenet kändes väldigt tydligt, lika som höftbenen när hon smällde in mig mot sidan. Jag stod helt stilla och lät det ske. Även om det gjorde ont i öronen som fan brydde jag mig inte längre, dom domnade. Näsan och munnen fick ta det mesta. Hon hade helt tagit över. För varje gång är det som om hon smäller in mig ännu hårdare mot sin kropp. Nu kändes tydligt doften av hennes klyka men även svett och puder eller något annat som hon hade på sig. Det knakade och dånade i öronen och jag fick för mig att hon skrek något till mig. Hon byter nu grepp, släpper öronen och tar tag i mitt huvud från båda sidorna, hårt och mycket stadigt så håret nästan lossnar. Nu gör det rejält ont men jag låtsas inte om det. Men nu hör jag vad hon skriker.
"Men gör nå´t då!", samtidigt som hon rycker ändå hårdare i mig.
Det gör jag. Jag räcker ut tungan. Jag vet att den kommer i kläm men det får den ta. Den hamnar turligt nog mellan hennes ben, jag fattar att hon känner den. Hon sliter tillbaka mig men sedan drar hon in mig igen på samma ställe. Nu är jag ännu mer beredd, tungan har jag stuckit ut så långt det bara går. Och rejält blöt är den och kanske lite blod också efter alla smällar. Men hon är blöt själv, varje gång hon smällt in mitt huvud har jag smetat av regnvattnet på hennes klänning. Den har blivit helt genomskinlig. Jag ser hennes trosor, de är ljust blå. Men jag ser också att hon är ett spader ess. En mörk snuffa som ett hjärta.
Den här gången sliter hon inte tillbaka mig. Där står jag med tungan mellan hennes lår, hon är nu helt blöt där. Kanske också av slidsaften. Vilket jag började tro, för nu luktade hon allt mer som en kvinna i brunst. Denna blandning av ättika, ost och ruttnande plommon. Tungan håller jag så långt fram som möjligt, gör den hård och tydlig, pressar den mot trosorna. Det är dom som nu ligger emot. För första gången sliter hon inte ut mig utan håller mig hårt, hårt mot sin vulva. Jag kan knappt andas men det bryr jag mig inte om, nu gäller det att känna smaken också. Hon flåsar häftigt det gör nog jag också, vi båda rör oss en del utan att vi planerar det. Den gnidningen ökar känslan av henne. Hon kanske känner mig allt tydligare också. Jag har ännu inte tagit i henne, det är bara ansiktet och tungan som varit mot henne. Hon jämkar sig mer tillrätta, gör så att hennes snäcka kommer mot min mun. Mycket försiktigt lyfter jag högra handen och trär in fingrarna mellan mitt ansikte och hennes lår. Kanten på trosan känner jag direkt, jag pillar in ett par fingrar under den och drar byxorna åt sidan. Tungan trycker jag in och upp och vickar på den vad jag kan. In och ut, ut och in med den.
Hon har en mycket tydlig smak, kraftigare och mustigare än vad jag trodde att en sådan magerskrika kunde ha. Hon är byggd som ett ostron där, nästan benhård vid sidan och med tungmotstånd i mitten. Den är också rejält utanpåbyggd med tydlig ingång. Hon är verkligen inte bakmusad.. Nu är ärtan öppen för min mun, den ligger väldigt långt fram, en riktig sockerärta. Jag la munnen om den och sög så hårt jag kunde. Jag märkte att hon ryste i kroppen, nästan på ett sjukt sätt. Tuvan var mycket mjukare än vad jag kunde anat, visserligen lite sträv men ändå len, den där konstiga mixen som kvinnor har. Men hård var hon, knallhård i både kropp och kutta. Efter den långa våren och sommaren var det vad jag behövde. En tydlig klenod ville jag stoppa veken i, men av det blev det inget. Men hon fick en riktig eruption, den kändes innan den kom, men den var väldigt snabb. Nästan likt om någon givit henne en smäll med en linjal över stjärten. Hon blev helt stilla och hon höll andan.
"Din jävel, din listiga lilla skit", säger hon och ger mig en ordentlig knuff i bröstet så jag åker bakåt. Samt stänger dörren till husvagnen.
Jag fick åka därifrån med den värsta pungvärk jag kan minnas. Jag var sedan tillbaka efter ett par dagar. Först låtsades hon inte se mig, det var annat folk där då, vädret hade bättrat sig. När de gått bjöd hon på en mugg pulverkaffe. Den fick jag utanför husvagnen men hon sa inget, inte jag heller. Någon ljusstake blev det inte. Inget mer heller den sommaren. Ingen annan heller. Det var ingen idé att gå tillbaka. Det som hände var i hastigt blod. Det var allt.
Anek
Juni 2005
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Dörren | Trekant | 2.5 | 12/6-06 |
| Loppis | Heterosex | 2.6 | 19/7-05 |
Jag gillar den...
Den är lite "hård" men gav ändå det rätta pirret *ler*.