DU GAMLA, DU FRIA, DU MENINGSLÖSA...
Dialog från ett litet torp, någonstans i det glädjerika och fjällhöga Sverige:
Fadern: Det var då inget vidare drag i spisen, kan hustomten ligga bakom detta?
Modern: Skulle vi stå i gäld till honom bara för att vi inte har någon risgrynsgröt att bjuda på?
Fadern: En paradoxal försoning kanske väntar vår gård, men i dagens sits kan inget sjuda.
Klent är vårt matförråd i denna vinterns högtid av hopplöshet och vidskepelse.
Modern: Om vi ändå kunde ge våra barn en handfull fläsk och några bönor, de har bara fått bröd att äta de senaste dagarna. Se så taniga och bleka de är i sina sängar.
Fadern: Visserligen sant, men du är mig då ingen skön syn du heller. Har du nu åter sminkat dig med grankåda, trots att prästen avrådde dig från denna syndiga gärning?
Modern: Du vet att du gillar det, lämpar sig inte skönhet för den slida som inte längre blöder?
Fadern: Probera du en trollkvinnas knep men lämna då oss andra i hemmets trygga vrå!
Modern: Vem skulle rycka er ur nattens famn om inte jag steg fram i tidig gryning? Seendet för rutiner saknas dig från födseln käre far.
Fadern: Du är god som naturen skälv och ombytlig likt dess årstider, karlar har vaggat över dig som snöflingor i en storm. Spröda men livliga har dina lår lockat åskådare från fjärran land, men du valde mig på grund av min ynklighet och min smärta. Jag som redan hade fått nog vid födseln lastades likt en gammal åsna.
Jag bar utan att våga släppa taget, och erfarenheterna gjorde mig tidigt tung och gammal. Du hittade hål i min packning och fyllde dom med gjutjärn, men varför?
Modern: Jag har alltid hatat dig, ända sedan vårat första möte. Du blängde på mig som om jag var en blind mans borttappade ägodelar, du tvingade dig på mig redan samma kväll och du skrattade åt mina rop på hjälp.
Inspärrad i din källare utan mat och vatten fick jag leva på din sperma och dom enstaka råttor som vistades där. Du hotade att döda mina släktingar och bränna deras gods om jag inte gav mitt löfte om evig kärlek i nöd och lust.
Fadern: Jag har varit en stor måsskit i hela mitt liv, och detta vet vi också om båda två. Det kan inte vara lätt att förlåta en halv livstid som kastats bort i bäckens förorenade vatten.
Jag är redo för mitt straff nu, Satan är pyromanen som plågat mitt samvete till denna falska bikt.
Du kan utsätta mig för direkt livsfara om du vill det.
Modern: Motgången har varit din stig så länge du kan minnas, du grävde ett näste åt oss i skogsbrynet när vi fördrevs från vår by. Vi åt resenärer som hade oturen att passera genom vår skog och nu vill du att jag som är din medbrottsling dömer dig? Må fan ta dig till sig snarast för jag orkar inte mer nu.
Fadern: Din sorg är befogad, din uppgivenhet likaså, men säg mig ändå vad som är rättvisa. Ska jag nu döma mig skälv så blir straffet oäkta och lindrigt om jag så tar mitt eget liv.
Hjälp mig kära du, hämta vår yxa i vedboden och hugg bort de delar du avskyr hos mig mest. Seså kila nu!
Modern: Hellre skulle jag ge dig ett evigt liv med kvinnor som mig ständigt klösandes i din sida, men vem har en sådan makt? Jag ska gå ditt ärende så tag av dina plagg och frys under tiden.
Fadern: Jag ser stupet nu, att bli tillsagd utan invändningar för första gången är en befrielse i sig. Hon skall bli min bödel, och jag skall betala tillbaks varje dålig egenskap jag offrat på bekostnad av en bra.
Så kall har en natt aldrig tett sig förut, att jag inomhus tvingas ihop till ett köttknyte på golvet.
Nu värmer inte längre lågorna från spisen, med dödsångest i sinnet kan man bränna sin hand till aska och ändå bara uppleva kylan. Spegeln där visar mig bara ett vitt skallben, klätt i vissna hud stycken redo att föda djupets maskar!
Modern: Stå upprätt gubbe! Väck dina älskade barn och låt dem bli vittnen till din egen vilja.
Fadern: Nej snälla, de har inte gjort något orätt alls. Varför?
Modern: Deras oskuld och din kärlek till dem gör detta till den ända passande lösningen, inser du inte det?
Fadern: Så skall ske!
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
uffe som kommenterade denna vacra novell så nedlåtande ,ger jag rätten att ångra sig innan han får mjäll av mig
Sjukligt lysande! Fram för mer av denne blott genialiske mästare! Låt orden flöda såsom gjutjärn från denna bittra kalk...
Jaja... jag är inte riktigt säker på var det EROTISKA elementet finns i denna "novell" men det verkar som om det är dags att plocka fram mikroskopet.....:-D
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Kungen har talat! Länge leve Kungen!