Mannen som kunde gänga med hästar, del 2
Del 2: ÄLSKOG OCH GALOPP OM INGET ANNAT ANGES
När vi anlände till hagen möttes vi av en pornografisk doft, som antydde att blommorna var minst lika redo som vi. Adrian lär snoppen svepa genom ett gäng blåklockor som i det här fallet symboliserade naturens genomskinliga underkläder, han blev besviken då det inte fanns några sprickor att penetrera men vi lät inte en sådan bagatell förstöra vårat fina humör. Vi såg stallet på avstånd med stånd, Hannas andhämtning hade ökat markant och hon lät mest som ett Rumänskt varumagasin. Ändock kunde man urskilja barnsligheten i hennes personlighet när hon vaket skuttade fram på ett ben.
Adrian snöt sig i en 500 kr sedel bara för att imponera på oss, men då kontrade Hanna med att plocka fram min nya suspensoar i rent guld. Hon strök handen över lyx ballen och gav mig ett befintligt bett i armbågen.
Jag sparkade på hundkex och solrosor, och det var skojigt att klämma musten ur dom så att händerna därav blev gula och skitiga. Kände mig som en oövervinnelig fältherre då jag greppade mitt heligaste och svingade den som en lans. Vi hade köpt en svindyr klänning till Hanna, som givetvis var tillverkad i latex med delar som man lätt drog av vid minsta lilla misstanke på en fuktig mus.
Dragkedjan i skrevet var nere och en dalahäst tittade ut ur min flickväns inre.
- “Hon har alltid varit otålig” sade Adrian och pillade in det lilla trähuvudet som försökte rymma.
Alltihop var så konstnärligt så jag var tvungen att slänga ur mig något poetiskt. -” En fittslurk är som ett ess för den svärmande tungan, liksom ett återseende i utförsbacke är bra för den som är kortfattad.”
Men dom andra lyssnade inte på storheten i uttalandet , Hanna upplevde just nu sitt livs erotiska höjdpunkt och Adrian studerade henne fascinerat men ej på tu man hand.
Med ett brak slet sig Hanna genom träväggen och in i ladan, hon skar sig helt blodig och klämde sig därhän hon landat.
Hon snyftade och kravlade sig fram genom hö, spillning, vatten, foder, betsel, gnagare, svalor, holkar, tidskrifter, glitter, brasved, kedjor, plintar, wellpapp, spannar, pistiller, plankor, sekter, och ett eluttag.
Klenmodigt såg vi på hur hon utforskade landskapet genom stirrande, sniffande, beröring, kalkylering, avvärjning och anbringande av sig skälv.
Till slut fick hon syn på pållen som hållit henne vaken om nätterna, den var inte så stor som hon hade hoppats på.
- ”Det där är ju bara en jävla ponny?” väste Adrian ur sig och skickade på mig en njurkaka följt av ett polisgrepp.
Jag spontanspydde över axeln och min älskade farbror fick magsyra i ögonen.
- “Din satans kasernflinga, drullhull, hägersopran! Jag ska strypa dig så långsamt så du hinner ta ut Händels 4:e symfoni på måfå, trotts att du aldrig har hört stycket!!!” gastade Adrian och hyste ingen tvivel om straffet.
Men jag brydde mig inte om hotelserna eftersom Hanna hade börjat storlipa.
- “Det finns ju bara en häst här, och den vill inte knulla med mig,” sade hon med tom blick och darrande röst.
Vi ska nog få liv i den sade jag och lade Hanna på ett litet hölass, sedan ledde vi fram den gnäggande vegetarianen så att förspelet kunde börja. Hanna saxade kusen med sina härliga lår och gnuggade sig mot den.
Dock var den extremt kräsen och svårflirtad visade det sig, och penetreringen uteblev.
Då fick Adrian knull abstinens, han slet fram hästkuken och styrde in den i Hanns fitta som vid det här laget påminde om en insjö. Hon skrek så högt av smärta att en kuk till i halsen var den bästa medicinen.
Jag och Adrian turades om att leka “munkavel” och det var fan så spännande. Hästjäveln började haja vad det hela gick ut på för nu pulserade organet som en hysterisk vattenslang.
Hanna började vänja sig vid det nya formatet och snart var hon inte kontaktbar längre, överväldigad av njutning sög hon djuret den sista biten. Så mycket sperma hade hon aldrig smakat vid ett och samma tillfälle, det blev till och med lite över som vi sparade i en hink. Efter äventyret insåg vi att en stor rikedom kräver mycket ansvar och framför allt slick i arslet! Vi hade nu blivit dom där höjdarna som vi alltid hade hatat så intensivt, sjåpigt och kinkigt kändes det. Dessutom var jag efterlyst för orutinerade samlag med min egen “svärmor”.
Vad skulle mina misslyckade vänner i stan säga om min nya snobbiga skinnkavaj med den matchande droskan? Jag skulle få en ordentlig tillsägelse och kanske även en prick i något okänt register.
Men vilken pöbel kunde lyncha mig? Jag som hade tampats med håravfall, mäktiga näsebusar och Sveriges egen poliskår! Jag var ju för fan respektabel i ett helt avseende! Men hur hade min snuskighet försvunnit så obemärkt under årens lopp? -“ Skit ner dig så får du något annat att bekymra dig om“ sade Adrian och putade sinnligt med häcken i hopp om att avfyra en fjärt i skymundan. Men hans snitsiga finbrallor fungerade som en lufttät spärr, och nog om det. Hanna påminde oss om att Clitoria borde sättas ut i skogen bredvid hagen nu när vi ändå var där, vi gjorde så men inte utan att ställa en stor burk champinjoner och en konservöppnare bredvid den lilla ugglan. Det var oerhört smärtsamt att ta farväl men vi visste att det var det ända rätta, Clitorias rätta plats var här i naturen liksom min var på en sluten psykiatrisk klinik. För hade vi ställt henne på gatan i stan så hade fiskmåsarna våldtagit henne, och barnrumporna hade hoppat jämfota på hennes huvud!
Nu hade hon i alla fall exklusiva svampar att knapra på om terrängen inte bjöd på tillräckligt många godsaker.
Vi vinkade konsekvent och prekärt då vi slajdade ut över ängen via droska, och ugglan lät stelheten råda i sitt tillkonstlade liv. Adrian föreslog att vi skulle bege oss hem till honom, för han hyrde ett ursäktande slabbigt soprum av en välutrustad fastighetsskötare. Där kunde vi spela poker om Hannas kärlek och vinnaren skulle få allt!
Adrian framförde förslaget men hon lyssnade inte på manlig logik utan drömde sig bort till en vacker barrskog där hon stod på alla fyra i den blöta mossan. En aggressiv älgtjur pumpade henne bakifrån, och hon höll fast dom båda hornen i sina händer så att älgens huvud trycktes ner mot hennes, där det klibbades fast av den tjocka saliven. Hon kunde känna dom starka läpparna som nafsade henne i hårbottnen. Hon återvände till verkligheten med en suck, jag fick snart reda på vad Hanna hade i tankarna: nu skulle hon bli en djurskötare på Borås djurpark? Adrian och jag insåg att spelet var förlorat så vi tackade för den tid som varit innan vi trasslade ut Hanna ur droskan, hon for till marken och började genast gny med tre fingrar hemkomna till slidan. Vi gled undrande därifrån, så snabbt som den fåniga ponnyn orkade. Mitt kärleksliv hade sannerligen urartat sedan “svärmodern” kommit in i mitt liv och jag förbannde henne!
Inte sedan klass 4 b pissat på min cykel kunde jag påminna mig skälv om en lika stor besvikelse!
Nu hade jag bara min farbror kvar i hela världen, (om man bortser från grannens söta dotter på 11 år förstås)
Kanske kunde jag dräpa Adrian och därpå ärva dennes vrå till fastighet, den lilla flickan var korkad nog att följa med dit också, det var inget skitsnack om saken! -” Dö nu då, din vulgära släkting” bräkte jag fram och drog en antik asiatiskt vas i skallen på den stackars mannen. Han kollapsade på stubben så jag tyckte det var passande att lägga honom på just en stubbe. -” Hälsa svärmor så att hon inte glömmer bort att tvätta sina yttre blygdläppar” sade jag och läste Jesus bergspredikan så gott jag kunde ur minnet.
Nu var det slut på familjetragedierna minsann, jag var den siste av mitt slag!
Fast med den lilla flickans hjälp kunde jag föda upp en stark kärnfamilj, redo att härska bland soporna och flugorna...
Så skedde också och idag har jag fyra skitungar, nej fem förresten, om man räknar in deras morsa också.
Dom heter: Vråke, Stoja, Ypper, Transumelisa + min nya kukmjölkerska som heter Lisa.
Ungarna har aldrig sett dagsljus fastän den äldsta är 6 år och saknar normal begåvning.
Tro nu för helvete inte att vi vantrivs i den här miljön, nej då. Vi har utvecklat en överlägsen hörsel och dresserade råttor söker mat till vårat näste dygnet runt!
Vi livnär oss även på allt det där som ni läsare är för fina för att stoppa i den egna munnen, påsar med matrester, använda batterier, bindor med vingar och givetvis förbrukad tobak. Nu tror ni nog att eran livsstil är överlägsen våran, att vi skulle vara sämre människor, men så är inte fallet för vem vet? Kanske smaskar vi på just din halvätna pizza som du svär in med våld genom sopnedkastet tre dagar i veckan. Kan du skippa skinkan nästa gång i så fall va? Din traditionsbundna helidiot!!!
SLUT.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Nu har jag bestämt mig: Lund avkrävs härmed göra en del tre, annars ska jag börja ett bättre liv eller lämna tillbaka Konsums varor till Åhléns, vilket som nu kommer först. Tack, Lund!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Briljant humor, men inte mycket till sexnovell!