Oskulden vandrar vidare

Hej kära läsare, jag har tänkt att dela med mig av den gången oskulden vandrade vidare!

En helt normal morgon hade jag således druckit mitt vanliga morgonkaffe, och precis som vanligt hade jag lagt exakt två bitar socker och en slurk mjölk i det. Min mor skramlade med stekpannan tillredandes de två äggen som jag behövde för att hämta kraft för denna nyfödda dag. När jag druckit mitt kaffe och förtärt mina ägg tog jag och kysste min fader på kinden där han satt i sin rullstol. På hans ålderdomliga haka rann det saliv som min mor med en hastig rörelse torkade upp. Hon var van, efter det 34 år långa äktenskapet med en mongolid karl. Men det var precis det hon älskade med honom, hans hjälplöshet och sladdriga muskulatur, fick det att glittra i de grumliga ögonen. Hon var hans fru men likaså hans personliga assistent och det var så dom träffades, en solig vårdag för 36 år sedan. Nu var han hela 70 år och jag, hans 18-åriga son, undrade om han någonsin hade förstått att han var gift och hade en grabb. Fattade han verkligen att den sexuella akten dem imellan var en spänningens ögonblick eller vad det bara en börda för den apatiska mannen att ha den frustande kåta kvinnokroppens tyngd över sin smala sneda bröstkorg. Det värsta var att jag i all min unga kåthet inte äcklades av tanken på att se min livlösa dräglande fader och min mulliga mor knulla i sängen där jag både blivit till och fötts. Ja, min mor valde såklart en hemförlossning, eftersom min far inte kan lämna huset mer än på kortare promenader.
Efter att ha putsat mina immiga glasögon som mor min behändigt hade kört i diskmaskinen gav jag mig iväg på min vita cykel som jag fått i födelsedagspresent.
Efter en stunds cyklande anlände jag till Rikshospitalet där jag mycket riktigt kom hela 23 minuter och 34 sekunder förtidigt. "Specialprojektet för folk som begåvats med plattfötter", jag smakade på orden. Myste vid tanken på att Rikshospitalet ordnat med fika inför specialprojektets sista andetag. Det hade varit en underbar tid, att få träffa de likasinnade vännerna en gång i veckan i Rikshospitalets strikta miljö. Där kunde man känna sig som "konung för en dag" som Magister Apelgård utryckte det. Det var en veckans höjdpunkt att få samlas och ha det lite myspysigt under 2 timmar. Vi pratade om allt ifrån vår lidelsefulla akne till det verkliga problemet plattfötter och fotsvamp. Som grädden på moset hade vi anordnat en lajbans bingoafton på nyår. Åh vad jag skulle sakna dem alla!
Jag klev av min cykel och låste den noga och väl vid en stolpe, samtidigt som det dunkade av smärta i en finne jag hade på hakan. Den lilla rackaren hade tärt mig ett bra tag nu, men mor envisades med att jag var alldeles för ung för exempelvis "anti-finn-medel". Anledningen till detta var att hon inte trodde på hokus pokus. Som vanligt steg jag in genom Rikshospitalets gröna dörrar och möttes av Birgitta som satt i kassan. -Hej Ingemar sa hon med ett klurigt leende. Med ens började det dunka på ett väldigt annorlunda sätt i min lilla flaggstång till penis. Jag slog på den och hyschade, nästan som om jag trodde att den gjorde ljud ifrån sig. Olyckligtvis träffade jag en infekterad varböld som slagit ut i all sin prakt på min vänstra pungsäck. I mitt stilla sinne började icke lämpliga tankar uppdagas. Birgittas vita sjukhuskostym döljde mycket väl hennes välnärda byst. Hennes rynkiga hals tycktes återspegla den medelålders kvinnan som blivit krokig i ryggen efter alla år som sekreterare på sjukhuset. På något sätt påminde hon om min kära fader, minus salivet som alltid hängde likt en överkokt spagetti på hans sköra hakhud. Skulle jag våga ta den stora risken? Skulle jag våga riskera min svendom? Med denna, låt mig ta till "bastanta" kvinna? Lemmen min nästan skrek ett : JAAAA! Min vänstra hjärnhalva hade fått upp intresset för ordet: Nej.
Nu gällde ett samspel mellan dessa båda parter av mina kroppsfunktioner.
Birgittas bruna ögon som påminde om en smutsig vatten pöl avslöjade ett starkt drag av min farbror ögon syndrom, gråstarr. Detta gjorde dom ännu enklare att drunkna i. Jag fick nästan be henne om att hämta en livboj så att jag ej skulle drunkna i all hennes charm. Birgitta öppnade sina tunna läppar och formade munnen i ett dovt ljud av: -Ingemar lilla, mår du bra? Skall jag hämta en kall minimjölk åt dig? Mina öron exploderade i en öronorgasm. Vilka underbara ord! Mina knotiga knän skälvde av åtrå när jag stammade fram ett bestämt;-"Svar, ja!” Birgitta reste sin päronformade stjärt från den lilla stolen som tyngts hårt av hennes bastanta gestaltning. Hennes krulliga hårtestar syntes lite under den orange scarfen hon bar på sin hjässa. Med en suck sjönk jag således ihop på den röda soffan där det redan satt en god vän till mej, Nisse, och tuggade på sin tumme. Nisse led nämligen av samma syndrom som min far, dock av något mildare grad. Men i denna stund brydde jag mig inte det minsta om Nisse eller om den dunkande finnen som placerat sig såväl precis ovanför ändtarmsöppningen. Den dunkade inte i närheten så hårt som den lem som var placerad ungefär en decimeter nedanför naveln.
När cirkum 78 sekunder hade förflutit kom den runda kvinnan som lystrade till det underbara namnet "Birgitta" tillbaka.
Med sig hade hon min favorit bland drycker- Minimjölk som naturligtvis var laktos fri, eftersom jag var intolerant mot både gluten, glukos och laktosprodukter.
När Birgitta sträckte fram sin ådriga hand för att räcka mig glaset snuddade hennes hand vid mina långa bleka och vid detta ögonblick även stela, fingrar. Jag skälvde till, tappade glaset som for i golvet. Birgitta log återigen, på sitt kluriga sätt. Du kanske skulle behöva vila dig en stund inne på ett rum? Jag nickade fogligt. – Följ mig. Min hjärna blev glad. Hennes otränade röv guppade i lagom takt till sjunde stämman i bumbibjörnarna när hon for fram genom den vita kala korridoren med slutdestinationen, rum nummer 23. Birgitta förde nyckeln in mot den trånga, observera ordet trååånga, nyckelhålet. Sakta men säkert och smidigt likt en panter vred hon om i det välgjorda låset. Dörren öppnades med ett gnissel. Innanför denna blåmålade ekdörr från Mölnlycke trä döljde sig en träbrits. Där väntade också en nytvättad blå, flecee filt. Lagom kroppstempurerad att kura ihop sig i. Dock var filten lite för stor för mig. Väl med filten omkring mig förde min hjärna mig ner på britsen som kan tänkas vara lite för hård för dem med sneda ryggar. Min hjärna gjorde ett uppror när den såg att Birgitta gjorde ett välförsökt ansträngande att lämna rummet. Som följd av upproret i min hjärna blev slutsatsen ett skrik rakt ut i luften: LÄMNA MIG ICKE! Birgitta vände på klackarna och hennes huldiga kropp svajade när inte alla valkarna hängde med i svängarna. Med en moderlig blick svarade hon- Ja, Ingemar Schrööder? Nu gjorde åter min kunskapsfyllde hjärna (berikade med både C-vitamin och Nationalencyklopedin) uppror i ett krig som kan återspegla Franska Revolutionen. Min unga kropp fylldes av blyghet men min dunkande lem övervann genansen. Helt plötsligt och utan förvarning formade mina läppar med hjälp av tungan orden: -Här nere döljer sig något hårt! Likt ett tvångstörelse-system sträckte sig också mitt högra pekfinger i en rak linje ner mot min åtråfyllda lem som bad om att få krypa in i en snaskig, nygräddad och ugnsvarm hallongrotta. Sekunden efter förstod jag vad jag gjort och jag skämdes likt en övermogen och övergiven jordgubbe fylld med gula prickar som anspårkade på att vara mina grova hudproblem kallad akne vulgaris.
Birgitta verkade inte alls ha något emot jordgubbar utan brast ut i ett nästan erotiskt leende. Utan att tala satte hon sig på den strikta britsen där min tunna pojkkropp redan var placerad under den mysiga fleece-filten. Hon lade handen på mitt muskelfattiga lår och sade - Tiden är mogen. Jag förstod med ens vad hon hade i bakfickan.

Jag skulle bli en Man! Med eller utan hår på "Pitten".

Birgittas grumliga ögon såg djupt in i mina ögonglober. En hand hade lagts på mitt innan lår. Högra icke att förglömma. Varenda sena i min spinkiga figur var spänd. Ja, faktiskt kunde jag känna att "Herr Len"-som han föredrar å bli kallad var på helvarv där nere i de södra regionerna. Birgitta böjde sig fram på britsen som knakade av hennes tyngd förflyttning och lät sina nyfuktade läppar sammanföras med mina nariga munstycken... Så det var detta som kallades "en sexuell akt"? Hade jag blivit en man nu? Utan blyghet frågade jag kvinnan vid min sida om jag nu hade blivit en karl? Birgitta skrattade och knäppte upp den vita sjukhusrocken med vana händer. Då blottade sig något jag bara tidigare skådat i Biologiboken. Bröst. De var enorma, hängande och torrspruckna vid den grårosiga vårtgården. Jag var hänförd av dess prakt. Birgitta tog sin hand och lärde mig snabbt att massera de väldiga styckena av finaste kvinnokvalité. Jag gjorde som jag blivit beordrad och medans jag sysslade med detta drog Birgitta av sig sin bruna kjol som hon bar kring livet. Med kjolen följde också de stora beiga spetstrosorna, av likadan typ som de min mor själv använde. Vad jag nu fick se blev nästan för mycket för min unga och oerfarna hjärna.
Jag tappade glasögonen av förvåning och mitt samvete talade förmanande till mig.
- "Ingemar, är du säker på att detta är ditt slutgiltiga val? " Utan att tveka nickade jag frenetiskt och likt en homosapiens erectus borrade jag mitt ovalformade anlete mellan benen på denna tilldragande mö.
Jag fick kämpa en stund mot ett virrvarr av djungel liknande buskage som växte utmed den bastanta bikinilinjen. Ett stön kom från ovan. Medans jag låg där med mitt huvud och borrade mig mot vaginan, så kände jag att Penis ville in i grottan som döljde sig bakom allt snår, likt prinsen i Törnrosa. Min tunga virvlade likt Topspin på Liseberg i hennes blöta tillgång. Birgitta stönade hårt vilket gladde Penis.
Utan att tänka reste min hjärna min kropp och lade mig ovanpå Birgitta som nu låg helt naken på britsen masserandes sin klitoris.
Ur hennes fagra mun flödade då och då dova stönanden. Jag har läst i bilogiboken om något så kallat oralsex, kvinnan skall suga på Penis.
– Vill du smaka på Penis? Frågade jag med sensuell röst in i hennes lövtunna öra. Birgitta strök en mörkbrun hårtest från sin svettiga panna och log mot mig.
– – Till er tjänst! Svarade hon med sitt kluriga leende som Herr Len tolkade som ett ”hurra”.
Jag öppnade gylfen på de urtvättade jeansen från HM och förde dramatiskt ner mina Kalle Anka kallsipper jag fått i julklapp utav farmor.
Där under döljde sig i all sin prakt min trognaste kamrat, Herr Len. Jag ställde mig i en position som gjorde det lätt för Birgitta att ta Herr Len i munnen. Nu var det dags! Birgitta sög och slurpade och jag tror aldrig jag har känt en sådan tillgiven, behaglig sexuell upphetsning i hela mitt lilla tonårsliv.
Samtidigt som hon sög på Herr Len smekte hon försiktigt sin högra bröst vårta och jag var icke sen till att behaga den andra. Dom voro styva vid detta laget.
Efter en stunds myspys på den kala britsen i det strikta sjukhusrummet så sa Birgitta med sträv röst; - Vill penis komma in i Fröken Fräck? Utan att jag riktigt förstod innebörden av detta så lade jag mig instinktivt över den rynkiga madammen som frustade av åtrå. Jag tog min hela 15 centimeter långa väpnare och med hjälp av tummen och pekfingret på min högra hand så förde jag in honom i det glatta underlivet.
Han gled lätt in eftersom Hallongrottan badade i en mjölkliknande vätska. Inuti var det stort och rymligt. Här hade tydligen många checkat in förut. Det kunde jag förstå eftersom det var mycket hemtrevligt där inne, Penis gjorde sig väl hemmastadd. Mina knotiga bäckenben började automatiskt röra sig i en rytmisk takt och jag kände hur Herr Len for ut och in i det våta lilla livet som han aldrig gjort annat. Jag blev riktigt stolt över honom. Birgitta vred sig av välbehag och utbrast i ett öronbedövande –MUMMA! Ingemar du är en riktig hingst! Jag nickade till svar och sa- Låt mig hållas.
Efter en stund kände jag hur allt blodflöde i min tunna kropp samlades nere i min kamrat.
Han blev stor och hårdare än någonsin förr och jag trodde jag skulle avlida av den enorma explosionen av känslor som sprakade i mitt underliv.
Utan att kunna hejda det så fyllde jag Birgitta med min säd som härstammade från Pungsäckarna. Jag tjöt av upphetsing- HEJ BABERIBA VAD DET GICK!
Birgitta smekte min fuktiga lem och sedan smakade hon på den trögflytande sädesvätskan. Hon sade att den smakade pannkakssmet. Birgitta torkade av sitt underliv med den mysiga flecee filten som blev drypande blöt. Därefter klev hon upp klädde sig och gav mig en mjuk, hänförande kyss på min kallsvettiga panna. Hon sa att det smakade salt, precis som en djungelvrål och lämnade rummet.
– Glöm nu inte att befinna dig i Hospitalets paviljong för plattfotade medborgare senast om fem minuter, var det sista hon sa innan hon smällde igen den ekdörren som lett oss till vårat lilla äventyr. Kvar på den strikta britsen låg jag med ett belåtet leende. Det var alltså detta som kallades samlag. Jag klappade Penis och sa; - Det här gjorde vi bra kompis!

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.