Fotbollstränaren del 1 - Blottad
Idag var det torsdag och det betydde löpträning i skogen. Nära fotbollsplanen låg ett skogsområde med flera löpspår och varje torsdag körde vi terränglöpning med vår tränare Stefan. Stefans son Charlie och jag var bra polare och brukade oftast löpa tillsammans men idag var Charlie sjuk och eftersom alla andra i laget går i en annan skola hamnade jag alltid lite utanför när Charlie inte var med.
Jag hade nyss fyllt 18 och jag och Charlie var två år äldre än alla andra i laget. Dom andra grabbarna tog täten och löpte ut på korta spåret tillsammans. Så jävla omogna tänkte jag för mig själv och siktade in mig på ”blåa spåret”, vilket var en mil.
”Vart ska du Timmy?” Ropade Stefan efter mig när han såg mig ta en annan väg än alla andra.
”Jag kör milen idag!” Ropade jag tillbaka och började ta mig an långa uppförsbacken. Löpträningen var min favoritdel av fotbollsträningen, nog för att jag var bäst på det. Jag var inte särskilt stark, hade alltid varit väldigt smal och jag var inte så bra på bollteknik så jag såg min chans att få springa själv med skogen som sällskap. Eller det var vad jag trodde tills jag hörde i gruset bakom mig stora steg närma sig.
”Ingen ska springa själv Timmy, vi kör ihop!” Sa vår tränare Stefan och löpte ikapp mig.
Jag var alltid imponerad av Charlies pappa. Han var nog runt 45 år, så mer än dubbelt så gammal som oss alla men han sprang alltid snabbast, han dribblade bäst, han klarade av armhävningarna lättast. Så även nu när vi sprang ihop så fortsatte han småprata utan att låta det minsta andfådd. Jag själv klarade knappt av att svara mellan mina flås.
Stefan var väldigt lång, säkert närmare 190 cm så hans steg var mycket längre än mina. Jag fick verkligen springa fort bredvid honom för att hinna hålla hans takt.
”Ny uppförsbacke, kom igen försten’ upp!” Ropade han glatt och ökade takten. Jag grymtade till svar och började spurta upp för backen men jag hade inte en chans och utan att stanna fortsatte Stefan löpa ner för nedförsbacken. Hans steg slog ner i marken men det lät mer än innan. Ett smackande ljud ekade nästan mellan träden när vi fortsatte ner för backen. Jag sneglade över till Stefan och insåg snabbt vad det var som lät. Hans korta löparshorts hade hasat upp lite på låren och hans kuk hade trillat ut genom ena byxbenet och slog hårt mot hans lår varje löpsteg.
Mina ögon slog upp som tefat. Märkte han inte själv att hans kuk hade trillat ut? Ofta Charlies farsa sprang utan kalsonger? Jag kunde inte sluta stirra. Jag hade aldrig tänkt mig att Stefan skulle ha sån stor kuk… Eller jag hade väl aldrig tänkt på Stefans kuk alls men att den var så lång… Jag kunde inte sluta se på hur den nästan i slowmotion dinglade och gungade och studsade mot hans lår medan han tog sina stora steg.
”Väldigt fint vårväder idag inte sant?” Hans röst väckte mig ur min hypnos. Jag harklade mig och tittade tillbaka på stigen.
”Ja väldigt!” Sa jag, helt torr i munnen, hjärtat slog snabbare än någonsin. Han märkte inget?!
”Luften i skogen gör något med en inte sant?” Jag kunde tydligt se vad han menade. Mina ögon drogs tillbaka som en magnet till hans långa kuk som fortsatte gunga fritt medan han löpte. Den såg nästan större ut nu än innan, var det möjligt?
Med min blick fast på annat så var det bara en tidsfråga innan en gren på den snåriga skogsstigen skulle sätta stopp för mig och jag föll framåt med hög fart. Mina knän gled över gruset innan jag hade landat hårt på rygg. Stefan bromsade in och vände sig om snabbt.
”Timmy! Hur gick det?” Han skyndade över till mig. Mitt huvud dunkade, mina knän sved men inget kändes trasigt. Lite snurrig från fallet kisade jag upp. Solen mellan trädkronorna skymdes av Stefans stora kropp som tornade över mig medan han tittade oroligt ner på mig.
”Hur gick det gubben? Är du okej?” Jag log lite tafatt och nickade medan jag gnuggade gruset ur ögonen och tittade upp mot Stefan. Han stod strax ovanför mitt huvud och jag hade fri sikt rakt upp i ena shortsbenet. Jag såg tydligt hela hans paket hänga tungt. Hans pungkulor såg lika enorma ut som hans tungt hängande ollon. Hur kunde han springa runt utan kalsonger med hela det där paketet? All smärta jag hade känt var som bortglömt medan jag bara stirrade på hans paket. Stefan avbröt tillslut mina förlorade tankar.
”Vill du ha hjälp upp eller vill du ligga kvar där?” Skrattade han och korsade sina armar bestämt, samma position han alltid hade under träningarna. Vad menade han? Såg han att jag stirrade? Rädd att bli påkommen sträckte jag upp min hand och han lutade sig fram och fattade tag i mig innan han lätt fick mig på fötterna igen.
”Kom vi sätter oss här framme.” Han tog höll mig om axeln medan han ledde mig fram till några avhuggna trädstammar som hade gjorts om till enkla bänkar. Vi satt mittemot varandra medan han väntade på att jag skulle återhämta mig. Han började rabbla igenom träningarna som vi hade framför oss och hur viktigt det var att jag återhämtade mig så jag skulle kunna vara med fortfarande. Hans röst var långt borta, dov, svår att höra. Allt jag kunde se var hans kuk igen som låg längst med ena benet. Hans ollon låg tungt mot trädstammen. Jag visste att jag inte borde stirra så öppet men jag hade aldrig sett en sån stor kuk förut. Så såg jag hur den plötsligt ryckte till, som en elektrisk puls gick genom den. Igen och igen, nu pulserade den och för varje tryckvåg som gick genom den hängde den längre och längre ut från Stefans shorts. Jag kunde inte tro det var sant men nu gick det inte att neka, han började bli hård.
Så plötsligt särade han mer på benen, vickade låret och hans shorts gled högre upp i ljumsken och mer av hans kuk blottades. Var det medvetet? Min blick flackade snabbt upp till hans ögon som var fästa på mig, jag var påkommen.
”Nu hör du mig. Du vart distraherad där ett tag eller?” Sa han med bestämd min, som om han inte ville erkänna att hans kuk, nu nästan hård, var helt blottad framför mig.
”Va? Förlåt. Tror det är mitt huvud som är lite snurrigt fortfarande.” Ljög jag lamt, han log.
”Jag förstår… Ska vi fortsätta? Den här friska skogsluften gör mig lite snurrig också tror jag.” Han reste sig och vi båda såg på hur hans kuk nu hängde tungt ut från hans kropp. Hur var han så stor?
”Oj då.” Sa han väldigt nonchalant och obrydd medan han halade ner sina shorts lite och pressade in sin svullna kuk in i det dolda igen. Bulan var enorm nu istället.
”Hade ju inte planerat att löpa idag så tog mina lösa shorts på mig, sånt som händer eller hur?” Jag nickade, trollbunden. Allt var så förvirrande, varför hade detta haft sån effekt på mig?
Vi sprang i tystnad klart sista biten av rundan och rundade av träningen med lite stretch innan vi fick gå hem. Hela kvällen låg jag i min säng och kunde inte sluta tänka på vad jag hade sett och varför det hade fått mig så fast. Stefan hade den största kuken jag sett så kanske inte konstigt att något sånt kan fascinera försökte jag övertala mig själv. Jag hade dock inte en förklaring till varför detta gjorde att jag låg med ett eget stånd medan jag tänkte på hans kuk. Det var så fel, han var min kompis farsa, gammal nog att vara min farsa. Förvirrad kunde jag ändå inte sluta tänka på allt som hade hänt medan jag runkade till ett skönt sprut innan jag däckade.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Fotbollstränaren del 1 - Blottad | Homo | 4.0 | 23/3-25 |
| Sanna historier - Del 1 | Homo | 4.2 | 23/3-25 |
