Värsta dagen i köpcentret
Hej, så föreställ dig mig som fröken CutieCat, okej? Jag är en liten blond tjej, superkort på 146 cm och väger bara 43 kg, så jag är verkligen en liten sötnos. Jag har en grym outfit idag för jag vill se söt ut, även om skolan är trist. Jag har på mig en svart g-string (usch, mer om det senare), vita leggings som är lite genomskinliga om man tittar noga, en svart push-up-bh som lyfter fram brösten, och en rosa kort topp som är så gullig att det nästan gör ont. Och så mina sneakers, för jag tänker inte ha klackar till tråkiga skolan. Jag har en navelpiercing också, en glittrig liten sak som blänker när jag rör mig, och jag är helt besatt av att sola. Min solbränna är perfekt just nu, gyllene och gnistrande, och jag gillar att dra ner leggingsen lite så att troskanten syns – du vet, den där lilla biten som sticker upp? Det är min stil.
Men herregud, den här g-stringen? Den är hemsk. Den kliar så mycket mellan skinkorna och, usch, precis vid rumpan också. Jag går till skolan och var femte sekund försöker jag fixa den utan att någon märker det. Jag ser säkert ut som att jag gör någon konstig dans, men det struntar jag i, det är så irriterande. Jag kan inte ens koncentrera mig på något för att den skaver och sitter helt fel. Jag drar i leggingsen hela tiden, men det hjälper inte. En ren mardröm.
Skolan är ändå urtråkig. Jag kommer dit, och det är bara “bla bla bla, var uppmärksam”, men jag sitter bara där, snurrar med håret och tänker på hur gärna jag vill vara någon annanstans. Lärarna är trista, bänkarna är hårda, och jag har fått nog. Så jag bestämmer mig för att smita tidigt. Jag tar väskan, smyger ut genom sidodörren och sticker. Frihet, äntligen! Jag går raka vägen till köpcentret, för det är där det roliga finns. Ingen mer tråkig matte eller vad det nu är – jag ska kolla på söta kläder och kanske köpa en smoothie.
Köpcentret är min favoritplats. Det är glansigt och livligt, med musik som dånar och folk överallt. Jag går runt i min outfit och känner mig som en drottning, även om g-stringen fortfarande stör mig. Jag försöker fixa den igen – usch, varför tog jag ens på mig den här? – och fortsätter gå. Jag stannar vid en butik med de sötaste topparna någonsin, kollar runt, plockar upp saker och håller dem mot mig i spegeln. Sen går jag vidare till sminkavdelningen för jag behöver ett nytt läppglans, typ omgående. Jag snattar inte eller så, bara tittar, men jag ser väl lite misstänkt ut för att jag pillar så mycket med den jobbiga trosan.
Så jag står utanför en butik, lutar mig mot väggen, dricker min smoothie och röker i smyg en cigarett jag snodde från min kompis väska. Det är lugnt, eller hur? Nej, inte alls. En stor, sur väktare kommer marscherande fram, helt uppblåst som om han vore någon viktig person. “Hallå, du!” skäller han. “Ingen rökning här inne! Och vad har du i väskan? Stjäl du saker?” Jag svarar, “Eh, nej? Ta det lugnt, snubbe,” men han lyssnar inte. Han greppar min arm – hur ohyfsat? – och börjar dra mig mot en skum korridor på baksidan. Hjärtat bultar för jag fattar inte vad som händer.
Han drar in mig i ett litet rum, typ ett förråd eller något, och stänger dörren. Det är bara jag och han, och jag är livrädd inombords men försöker hålla mig lugn. “Jag har inte stulit något!” piper jag, men han säger bara, “Vi får se på det.” Sen, helt utan förvarning, rycker han ner mina leggings – vadå?! Leggingsen åker ner till anklarna, och där är min svarta g-string, helt blottad. Min rumpa är praktiskt taget naken, och jag blir helt förkrossad. Min tanlines syns nog tydligt i det dunkla ljuset, och jag känner mig så liten och dum där jag står.
Innan jag hinner skrika snurrar han runt mig och – SMACK! – hans hand träffar hårt på rumpan. Jag skriker till, för det svider så mycket, som en eld som sprider sig över huden. “Sluta!” gråter jag, men han slutar inte. Han smiskar mig igen, och igen, och jag försöker vrida mig loss, men han är mycket starkare. Min rumpa blir varm och röd, och tårarna rinner för det gör så ont. Jag snörvlar, tårarna droppar nerför ansiktet och förstör nog min mascara, och jag känner mig som ett litet barn som åkt fast för något dumt. Jag hatar det här så mycket.
Men sen – herregud, det blir ännu värre. Han slutar smiska, och jag flåsar och tänker att han kanske är klar. Nej. Hans stora, grova hand är tillbaka på min rumpa, klämmer på mina ömma skinkor, och sen – usch! – trycker han in ett finger rakt i rumpan. Jag stelnar till, hela kroppen blir som förstenad, och jag tänker, “Vad i hela friden?!” Mitt stackars rumphål är helt chockat, den här tighta, konstiga pressen kommer från ingenstans. Han för in det djupare, långsamt först, och det är så äckligt och påträngande, som att han tar över hela mig. Min g-string är helt snodd åt sidan, värdelös, och jag bara står där, med leggingsen vid anklarna, helt hjälplös.
Han börjar röra på det – fram och tillbaka, fram och tillbaka – och det är en hemsk, töjande känsla. Mitt rumphål krampar runt hans finger som om det försöker kämpa emot. Benen skakar, och hjärnan skriker, “Få det att sluta!” men jag kan inget göra. Sen – usch, jag hatar det här – kommer ett litet stön. Det är svagt, typ “Mmm”, skakigt och ynkligt, och jag blir så arg på mig själv för jag vill inte låta så. Det är inte för att det känns bra – det gör det inte, det är konstigt och fel – men min kropp gör det ändå, som om den inte fattar vad som händer. Han flinar, som att han vunnit, och fortsätter, trycker in fingret djupare, drar ut det långsamt, sen in igen.
Ansiktet hettar, tårarna rinner, och jag stönar igen – “Mmm-hmm” – den här gången högre, med en darrig röst. Jag biter mig i läppen för att tysta det, men det går inte. Känslan är så intensiv, den här äckliga, fulla pressen i rumpan, och varje gång han drar ut det och sen tillbaka rycker mitt rumphål till, och ännu ett ynkligt stön slipper ut – “Ahh-mmm.” Jag är så förödmjukad, min lilla kropp darrar, min röda rumpa bultar från smisken, och nu det här? Jag känner mig som en docka han leker med, och jag hatar det så mycket.
Han går snabbare nu, fingret går in och ut, och mina stön blir helt kaotiska – “Mmm-ahh, mmm!” – som om jag vore ett djur. Mitt rumphål är tight och ömt, töjer sig runt honom, och jag kan känna varje rörelse, varje tryck, varje drag. Knäna viker sig nästan, och jag greppar väggen för att stå upprätt, gråter hårdare för jag är så generad. Jag vill inte att han ska höra mig stöna, men det kommer ändå, de här mjuka, gnälliga ljuden – “Mmm-ow, ahh” – och han bara flinar som en idiot. Mitt stackars rumphål värker, allt rått och utnyttjat, och jag är bara en liten, ynklig tjej i hans dumma rum.
Han drar äntligen ut fingret – tack och lov – men sen håller han upp det framför mig, självgod och äcklig. “Slicka det,” säger han, som om det vore inget särskilt. Jag svarar, “Aldrig, det är så vidrigt!” men han lutar sig nära, hans andedräkt stinker, och säger, “Slickar du inte, kommer du inte härifrån. Du väljer, unge.” Magen vänder sig, och jag vill kräkas, men jag är fast. Jag vill bara hem och glömma att den här dagen någonsin hänt.
Så, med hjärtat bultande och händerna darrande, sticker jag ut tungan – usch, jag kan inte tro att jag gör det här – och slickar hans äckliga finger. Upp och ner, som han säger, och det smakar det värsta jag varit med om. Han bara ler som en läskig typ. Jag kvävs inombords, halsen är spänd, men jag fortsätter för jag är rädd att han ska göra något ännu värre om jag slutar. Det är det mest motbjudande ögonblicket i mitt liv, och jag känner mig så smutsig och liten. Till slut drar han tillbaka handen, torkar den på byxorna – usch – och säger, “Okej, stick härifrån.”
Jag drar upp leggingsen blixtsnabbt, min g-string kliar fortfarande som sjutton men jag bryr mig inte längre. Rumpan bultar, helt röd och öm, och ansiktet är svullet av gråt. Jag tar väskan och rusar ut ur rummet, springer genom köpcentret och undviker folk som säkert tycker jag är konstig. Jag stannar inte förrän jag är ute, och den kalla luften träffar mina blöta kinder. Jag vill bara krypa under sängen och försvinna. Det här är officiellt den värsta dagen i mitt liv, utan tvekan.
Jag kommer hem på något sätt, benen är skakiga, och låser in mig i rummet. Min korta topp är skrynklig, leggingsen känns äckliga, och trosan stör fortfarande, men jag är för utmattad för att byta. Jag kastar mig på sängen, begraver ansiktet i kudden och släpper ut en stor, högljudd snyftning. Rumpan svider fortfarande, och varje rörelse påminner mig om den dumma vakten och hans händer. Jag kan fortfarande smaka det äckliga fingret, och det får mig att vilja skrubba munnen med tvål. Jag känner mig så dum för att jag smet från skolan, för att jag gick till köpcentret, för allt. Varför skulle det här hända mig?
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Värsta dagen i köpcentret | Age play | 4.0 | 23/3-25 |
