Nattsällskapet (8)
Nattsällskapet (8)
Av Dan-Mari
ETT SPEL OM MAKT OCH UNDERKASTELSE
I en taxi är Klara på väg mot centrum och till Nattsällskapets lokal – ett ställe som hon endast besökt en gång tidigare. Klara tänker tillbaka på den gången då hon, tillsammans med sin man Rolf, åkte in till sällskapet för att inhibera ett kontrakt hon blivit lurad att underteckna ett par dagar tidigare. Detta försök från hennes sida att bli löst från kontraktet hade bara resulterat till att hon blivit ännu mer bunden till detta sällskap som kallade sig Nattsällskapet. Men just nu är hon inte ledsen för det, tvärt om.
Framförallt känner hon tacksamhet till en av ledarna, Theo. Han blev och är fortfarande hennes Master. Han fick henne att förstå hennes egentliga natur: att vilja styras och behärskas och att känna njutning i fysisk smärta och förödmjukelse. En bidragande orsak till att hon har kunnat förstå och ta detta viktiga steg är den attraktionskraft han haft på henne. Med en självklarhet och auktoritet hade han styrt henne, den undergivna. Hon tänker på hans skulpturala kropp och försöker se honom för sitt inre. Det manliga ansiktet, det muskulösa bröstet, de spelande magmusklerna, den platta magen. Hon ler för sig själv när hon tänker på hur välutrustad han är, där nere. Hon kan se hans lem framför sig: tjock men samtidigt lång och hon försöker minnas hur den kändes inne i henne. Det försöker hon minnas ganska ofta när hon onanerar. Men det var ganska länge sedan hon fick känna när han med kraft trängde in i henne och det har blivit allt svårare att komma ihåg.
Hon kan inte komma ifrån att hon har fått känslor för honom. Samtidigt inser hon; att för honom, är hon bara är ett objekt – en kropp och ett psyke som han vill behärska och plåga för att tillfredsställa sina egna sexuella preferenser. Men då får det väl vara så. Hon accepterar det. Hon har ju sina egna preferenser. Att vilja bli dominerad, utsatt och förödmjukad. Det vet hon. Att bli behandlad just bara som en kropp, som ett objekt för andras lustar. Gärna våldsamt och med smärta. Problemet för Klara har varit att Theo alltmer sällan har hört av sig trots att hennes bindande kontrakt till honom fortfarande gäller. Hon bär fortfarande hans tatuering i sitt skrev och hans ring i sitt sköte. Därför blev hon sprudlande glad för några dagar sedan då hon fick mejlet från honom där han skrev att hon skulle infinna sig i Sällskapet denna dag.
Hon är glad att Rolf, hennes man, är bortrest eftersom hon vill träffa Theo på egen hand. Rolf är fortsatt engagerad i sitt nya företag och befinner sig för det mesta utomlands. Särskilt nu när han har fått stora investeringar av Yamamoto, den japanske riskkapitalisten som Klara träffat och som lämnat ett bestående minne hos Klara. Hon kommer nog aldrig att glömma när hon på samma gång blev penetrerad av både honom och hans son.
Från handväskan fiskar Klara upp läppstift och en fickspegel. En gåva hon fått av sin syster. Det är med ett leende hon tänker på de kisslekar och annat som hon haft med Sara. Men Sara har inte så mycket tid för Klara nu. Dessvärre har Olga, hennes hushållerska, som hade i uppgift att träna henne inför hennes eventuella introduktion hos Nattsällskapet just slutat sin anställning av oklar anledning. Hon tycks ha flyttat tillbaka till sitt hemland och någon ersättare har varken hon själv eller hennes man hunnit att anställa.
Klara hade blivit mer och mer beroende av Olga. Hon hade dagligen, tvingat Klara att underkasta sig förödmjukande uppgifter i hemmet. Dessa hade hon många gånger varit tvungen att utföra naken. För en månad sedan hade Klara till exempel tvingats att naken skura golvet efter en fest hennes man hade haft för affärsbekanta och som lämnat efter sig orenheter på både möbler och golv.
Olga hade också i uppgift att sätta in vibratorn i Klaras slida varje morgon. Den var fjärrstyrd och idén var att den skulle kunna vibrera inne i hennes sköte när som helst. Nu måste Klara sätta in den själv. Det var inte samma sak och hade inte gått lika bra tyckte hon. Men det var länge sedan den vibrerade nu. Klara misstänkte att det kunde vara något fel på den. En gång var det en hund som hade fått tag i den och… ja, vad vet man, suckar hon?
Även om hon hade haft svårt att komma överens med Olga så saknar hon henne. Om det kan vara hur Olga valde ut kläderna som Klara skulle ha på sig eller om det var smisket varje kväll, då hon fick lägga sig i Olgas knä för att med bar rumpa överlämna sin bak åt Olgas mästrande hand och spö? När hon tänker efter så kan det nog vara just det. Det gav Klara den rätta känslan, en intim underkastelse som hon njutit av.
Hon minns att ett av de första stegen i sin underkastelse var att hennes man Rolf övertalade henne att överlämna det dagliga klädvalet till Olga, vilket med något undantag, sedan hade fungerat helt friktionsfritt.
Denna dag har Klara inför sitt besök klätt sig i en lång, svart, glansig klänning. Det svarta glansiga tyget är avbrutit mitt för underlivet av en bred remsa av svart Organza – ett genomskinligt tyg som löper runt klänningen vilket gör att man kan ana hennes underliv från alla håll. I halsen har klänningen en V-formad urringning som går djup ner. Det är en present från Rolf som ville att hon skulle ha något sexigt på sig vid hans affärsmiddagar.
Det enda smycke hon bär synligt är ringen som hennes master har gett henne. Den sitter fast i ett svart halsband runt hennes hals – ett tecken på hennes tillgänglighet och submissiva läggning. Det är ganska kallt och som skydd för kylan har hon en blågrön kappa över klänningen. På benen svarta stay-upps och på fötterna högklackade pumps. Naturligtvis bär hon varken behå eller trosor. En regel som hennes Master utfärdade redan i början och som hon obrottsligt följer.
När hon står framför den anonyma porten till Nattväktarnas tillhåll kan hon se att porten är lika risig och hemlighetsfull som tidigare. Darrande av förväntan eller nervositet, eller kanske av kölden, ringer hon på portklockan. Hon får stå och stampa där ganska länge för det tar en en lång stund innan porten öppnas. Den som öppnar är den vänlige äldre man som fungerar som alltiallo på klubben och som hon träffat tidigare i flera genanta situationer.
– Hej Robert.
Han ler och nickar och ber henne komma in. De går upp till baren, en halvtrappa upp. Han frågar om hon vill ha något att dricka och hon ber om ett glas vatten medan hon kränger av sig kappan och lägger över en barstol. Häver sig sedan upp på en annan intill. Det är folktomt i baren och hon frågar efter Liz, som var hennes första kontakt den gången då hon kom dit med sin man. Han svarar att han tror att hon troligen är någonstans och tränar.
Hon nickar och ser sig om. En bit bort till vänster står gynekologstolen. Hon minns den från sitt första besök. Hon kommer ihåg hur förvånad hon hade blivit över att hitta en sådan möbel i en bar. Hon minns, lite luddigt, hur hon hade hon kommit dit den där gången i rädsla och vredesmod med avsikt att komma ur ett bindande kontrakt som hon av förvirring och ouppmärksamhet hade skrivit under. Kontraktet där hon, och hennes man försäkrade att hon skulle vara fritt tillgänglig att användas för klubbens sexuella aktiviteter. Något sånt, hon minns inte så noga.
Men hon kommer ihåg att hon vid detta tillfälle hade upptäckt att de hade smygtagna bilder som några dagar tidigare tagits i hennes hem och som var uppsatta i ett skåp. På en förstoring var hennes ansikte täckt av sperma. Och fäst därvid, som en trofé, satt en hårtest som hon antog måste ha varit en lock från hennes könshår.
Besöket hade till slut resulterat i ett stort nederlag för henne. Den gången då hon stod och diskuterade kontraktet med Liz hade Theo dykt upp, klädd i bara en badrock. Hans mjuka men bestämda kommando hade gjort henne fullständigt viljelös. Hon hade till och med, framför sin man, villkorslöst överlämnat sig till hans godtycke och låtit sig kläs av bit för bit. Plagg för plagg. Hon hade till och med frivilligt krupit upp i hans knä, rakt framför sin man och låtit sig penetreras av denne man och hans stora kuk. Han som nu är hennes Master, i varje fall på papperet.
Hon vrider sig och ser till höger, bort mot den bortre hörnan och ser att speglarna fortfarande sitter kvar. Minns rodnande hur hon låtit sig bindas framför dem. Hon hade fått stå där på ett spegelbord naken med särade ben och armarna fästa i taket. Och Liz hade hängt tyngder på hennes blygdläppar. Hon känner hettan i sitt sitt underliv när hon minns den gången. Främmande män hade vid ett tillfälligt besök i baren kommit fram och kommenterat hennes kropp och känt på den. Theo hade redan då uppenbarat för henne hur stark hennes dragning var till undergivenhet och smärta.
Vibratorn i hennes vagina hade sedan hela tiden varit en slags kontaktpunkt mellan henne och hennes Master. En hälsning från honom – att han tänkte på henne när han på avstånd stimulerade hennes G-punkt och nästan tvingade henne till orgasm. Men nu undrar hon om det kan vara så att han helt hade tappat intresset för henne? Hon skulle vilja testa honom, se hans reaktion, om hon skulle bekänna sina känslor för honom.
Dessa tankar upptar henne när hon hör dörren öppnas och plötsligt står Theo där. Hon reser sig från stolen. Ställer sig som hon ska göra, med lätt särade ben, armarna utmed sidorna och med halvöppen mun.
Han är klädd i träningskläder – svarta tights och verkar ha kommit från något träningspass. Han granskar henne nerifrån och upp. Då ser hon att han inte har kommit ensam vilket gör henne besviken. Hon hade hoppats att få träffa honom på egen hand. Snett bakom honom står en lång, kraftig svart man. Även han i träningskläder. Hon undrar om han också tillhör sällskapet.
– Snygg klänning, kommenterar Theo den ovanliga klänningen.
Klara rodnar och tackar för komplimangen. Hon nämner den modedesigner som den kommer ifrån, känd i modevärlden för sina djärva kreationer. Theo vänder sig till den mörke mannen:
– Ser du? Man kan ju skymta…! Han avslutar inte meningen men pekar mot den halvgenomskinliga remsan vid hennes underliv. – Verkligen fint. Den svarta mannen nickar.
Theo ser frågande på Klara.
– Vad gör du här?
– Master har ju kallat på mig?
– Ja, det hade jag visst, mumlar han tankspritt och tar sig om hakan och det verkar som han glömt varför han kallat på henne.
– Hm, jag hörde att din hushållerska har flyttat.
– Jo Master, så är det. Vi försöker få…
– Sätter du in vibratorn själv eller har din man hittat någon annan?
– Nej, jag sätter in den själv varje dag… Men jag… men jag är osäker på om den fungerar, den har inte vibrerat på länge, Master. Hennes röst skälver till lite, nervös inför närheten av denne man som har sådan makt över henne. Inte blir hon mindre nervös av den långe okände mannen han har i sitt sällskap.
– Var är den nu?
– Här. Hon gör en hastig rörelse mot sitt underliv.
Theo tar upp sin mobil, öppnar appen och testar. Han väntar en stund under tystnad men inget händer i Klaras underliv. Han finner slutligen att hon tycks ha rätt.
– Ja, vi får byta ut den.
– Ja Master.
Han ropar i en snabbtelefon på Robert, den gamle mannen:
– Har vi någon vibrator inne? Någon av dem som går att fjärrstyra?
Efter en stund svarar Robert att de inte har någon inne just nu. Theo går bakom disken och gör i ordning tre glas whisky. Häller i lite is och ställer fram ett av glasen till Klara. Theo vänder sig sedan till den mörke mannen:
– Klara här har varit aspirant en tid. Hon är under träning nu och vi får se, om hon kanske kan bli en av våra submissar. Eller hur Klara?
– Ja Master, bekräftar hon och niger instinktivt. Känner hur det börjar hetta i hennes kinder.
Theo tar henne bakom nacken och vänder henne mot mannen som granskande ser på Klara. Theo frågar honom:
– Vad säger du?
Hjärtat hoppar till i henne. Hon hade hoppats på ett förtroligt samtal med Theo, eller åtminstone att han skulle göra något med henne. Detta hade hon inte väntat.
– Javisst, men jag vill gärna undersöka henne. Mannens röst är mörk och auktoritär.
– Självklart! svarar Theo.
Mannen går fram och ställer sig framför henne och tar med bägge händerna under hennes käkar. Lyfter hennes huvud. Nickar och ber henne gapa. När hon gör det sticker han in ett par fingrar och trycker ner hennes tunga. Ser ner i svalget. Håller på så en stund medan Klara kämpar med kräkreflexer.
– Krrrrk…h
Han nickar godkännande mot Theo. Han fingrar lämnar hennes mun och han sticker sedan in en hand i hennes V-formade urringning. Hans svala hand känner på hennes högra bröst, väger det liksom i handen innan han kränger ut det ur klänningen. Han knådar och kramar det blottade bröstet innan han ägnar sig åt bröstvårtan. Drar med fingret runt vårtgården när han plötsligt nyper till. Hon drar häftigt efter andan.
– Vänd på dig.
Hon vänder sig med ryggen åt honom.
– Håll upp klänningen, befaller han.
Hon samlar med ett frasande ljud ihop den långa klänningen och för den upp till midjan. Han inspekterar hennes blottade stjärt och hon känner hans hand mellan sin ben ben och hur han drar den längs hennes stjärtfåra. Känner efter var hennes analöppning är innan han vänder sig till Theo:
– Har hon trång anus?
– Lagom, skulle jag vilja säga, vi har jobbat med att vidga den. Men den kan säkert förbättras.
– Vänd på dig.
Klara vänder sig genast mot dem och ställer sig i sin förra position.
– Hur reagerar hon på smärta?
– Normalt, skulle jag vilja säga.
– Är hon lydig?
– Hon gör som hon blir tillsagd. Och jag tror hon kan tecknen.
Klara som kommit dit i avsikt att få sin Master att intressera sig mer för henne känner nu en stigande oro över att ha drabbats av ytterligare en motgång nu när hon har accepterat Theo som sin Master. Kommer hon att bli såld eller bortskänkt och få en ny Master?
– Klara, vad säger du om att vi byter ägare till dig?
Hon blir helt perplex, för det första: att hon helt plötsligt får en annan Master. För det andra: att han frågar efter h e n n e s åsikt? Vad ska hon säga, det går runt i skallen på henne. Att någon annan skulle kunna tänkas äga henne. Det hade hon inte kunnat tänka sig. Hon blir alldeles torr i munnen och sväljer. Får inte fram ett ljud.
– Nå, vad säger du?
Hon är tyst ett ögonblick men finner sig slutligen:
– Jag tillhör er Master Theo. Men om ni vill ge mig till någon annan så… så finner jag mig i det.
– Bra svarat, Klara.
Hon känner sig stolt över att hon gjort sin Master nöjd men undrar över vad framtiden nu har i beredskap åt henne. Plötsligt blir de avbrutna. Två kvinnor och tre män kommer in i lokalen tillsammans med Robert. De har block och pennor och de förklarar att de ska ha ett planeringsmöte inför nästa veckas session. Theo nickar.
– Ni kan väl slå er ner där borta. Han pekar på en soffgrupp en bit bort vid spegelhörnet.
De går bort dit och ägnar inte Klara någon uppmärksamhet. Theo vänder sig till henne:
– Nåå… var var vi? … Jo, vi skulle kanske ta bort din vibrator, till en början. Han cirklar runt med pekfingret. Klara vet vad gesten betyder: ”get naked” men hon blir stående.
– Har du glömt vad tecknen betyder?
– Nej Master, men jag tänkte… hennes mun viskar …inför alla?
Hon borde ha lärt sig, vara van. Men det är alltid så genant, att klä av sig inför andra som inte själva är nakna. Det har hon alltid tyckt, samtidigt som hon är attraherad av det, exhibitionist som hon är.
Men så samlar hon åter ihop klänningen och kränger den över huvudet, orolig över att hon riskerar att rufsa till sitt hår.
– Lägg den där. Han pekar på bardisken.
Hon gör som hon blivit tillsagd. Känner hur huden på de nakna brösten knottrar sig och att bröstvårtorna styvnar, dem som hon i förväg försökt att förstärka med lite läppstift. Eftersom hon varken får bära behå eller trosor är hon helt naken under klänningen. Det gör att hon nu står där utan en tråd på kroppen så när som på strumporna och de högklackade pumpsen.
– Tack, det räcker. Theo tycks inte finna någon anledning till att hon ska klä av sig mer eller bestraffa henne för att hon dröjt med att klä av sig. Han böjer ner handen med pekfingret och långfingret pekande isär vilket bildar ett A eller om man så vill ett upp-och-nervänt V: ”legs spread”. Denna gång är hon beredd och ställer sig med brett särade och raka ben med armarna utmed sidorna, vilande på utsidan av låren, som hon lärt sig.
Han nickar godkännande och gör sedan: ”buttocks spread”, samma tecken, men som nu inbegriper fyra fingrar som två och två gör samma figur och hon fattar tag i sina skinkor och skiljer dem åt. Känner den svala luften mot analöppningen. Kommer ihåg att svanka för att få en vacker böj av ryggraden. På tecknet ”bend over” som görs med pekfingret och tummen försöker hon bibehålla samma position, men böjer sig framåt i vinkel. Försöker svanka ännu mer. Vet att det ger poäng.
Theo går runt henne och böjer sig ner och tar fatt i vibratorsvansen. Med ett ryck drar han ut den lite kladdiga, äggformade vibratorn från Klaras slida. Ser på den och går bort och lägger den ifrån sig på bardisken.
– Du får snart en ny.
– Tack Master.
Klara har vant sig vid vibratorn, den har blivit lite som en vän, ett levande väsen som kan ”boosta” upp hennes kropp till hejdundrande orgasmer ibland. Att aldrig kunna vara säker på när den kommer att vibrera. Denna osäkerhet har i sin tur gjort, att den där lilla grejen har blivit ännu viktigare för henne.
– Res dig och gå bort och ställ dig vid gynstolen.
Kommittén borta vid soffan har avbrutit sitt samtal, lagt ifrån sig pennor och block. De ser nu uppmärksamt bort mot Klara. Följer henne med blicken när hon naken går bort till gynstolen och väntande ställer sig bredvid. Hon ser att den inte verkar ha använts på länge för sitsen är täckt av grått damm. Hon stryker av den lite med handen medan hon avvaktar vidare order. Att lägga upp sig på en sådan är ju något som hon som kvinna måste göra då och då men hyser som de flesta kvinnor inte särskilt positiva känslor inför dessa stolar.
De båda männen borta vid bardisken smuttar på var sitt whiskyglas och talar lågmält. En lång stund förflyter utan att de ägnar henne någon som helst uppmärksamhet. Hon blir osäker, känner hur pinsamt det är att bara tvingas stå där. Hon undrar om hon skulle ha klivit upp och satt sig på den. Om det förväntades av henne? Medan hon funderar över det befaller den svarte liksom i förbigående:
– Sätt dig i stolen.
Hon vänder sig och häver sig upp på den kalla sitsen och känner hur hjärtslag och andhämtning blir hastigare. Förnimmer den kalla sitsen mot sin nakna stjärt. Lutar sig tillbaka mot ryggstödet. Ser på benstöden men eftersom hon inte har fått order att lägga upp benen på dem så avvaktar hon.
Männen fortsätter sitt samtal och tycks ha glömt bort henne. Möteskommittén har förflyttat sin uppmärksamhet för det de hade kommit dit för och bryr sig inte längre om henne. Då och då utbrister någon av dem ut i ett litet skratt eller ett utrop. Känslan av nakenhet och den absurda situationen gör att hon känner att hon rodnar.
Hon undrar om de bägge männen förväntar sig att hon ska lägga upp benen på benstöden eller om hon i alla fall ska göra det då den mörke vänder sig om mot henne.
– Vad tror du en gynstol är till för?
Hon tror hon förstår vad han menar och vrider snabbt benstöden till rätt position och placerar sina skrevande ben över dem. Mannen vänder sig bort igen och fortsätter samtalet med Theo.
Inget annat att göra än att sitta där med sitt blottade sköte inför alla. Men ingen verkar bry sig just nu. Ändå måste hon sitta där i denna skamfyllda position och bara vänta.
Efter en god stund går den svarte mannen bort till Klara, men stannar någon meter ifrån henne. Han står och betraktar hennes skrevande kropp och hon känner att hennes kinder börjar hetta. Han står kvar en god stund, med ena armen vilande vågrätt över bröstet, medan han med den andra håller sig fundersamt om hakan som om han grubblar över ett allvarligt problem eller en stor filosofisk fråga. Så tar han ett steg framåt och sträcker fram sin hand som han lägger på hennes sköte. Sticker in pekfingret i den ringen som går genom hennes klitorishuva och rycker lite i den men kommenterar den inte. Han böjer sig sedan fram och granskar hennes underliv på nära håll varpå han vänder sig till Theo som står bredvid och frågar:
– Jag ser att hon har din tatuering?
– Den kompletterar du bara med ditt märke, svarar Theo.
Den svarte hukar sig ner framför henne och sträcker fram båda händerna som nyper tag i hennes blygdläppar. Drar isär dem. Betraktar hennes sköte en kort stund innan han fiskar upp en svart tyghuva ur fickan. Hon ser på hans ansikte, tycker att han har ett hårt ansiktsuttryck i varje fall strängt. Han räcker fram huvan till henne.
– Trä den här över ditt huvud.
Hon gör det och allt blir svart. Hon känner hur mannen justerar benstöden ut åt sidorna så att hennes ben kommer att skreva ännu mer. Han tar sedan ett tag runt hennes höfter och drar fram hennes underliv. Det är uppenbart att ingenting ska få hejda hans tillträde till hennes underliv. Hon drar efter andan, men tänker att ”det är ju det här jag vill: att vara öppen, sårbar och maktlös.” Undrar vad de vill göra med henne.
Remmar spänns. En runt halsen, en runt midjan och två runt varje ben. De sistnämnda drar de så hårt åt att vadmusklerna trycks till. Mannen tycks inte vara nöjd med att ha låst benen. Hennes armar lägger han också ut rakt åt sidorna och fäster på några stödplattor som hon tidigare inte lagt märke till och fäster dem med remmar. Efter det går det en lång stund då inget verkar hända, vilket ökar hennes anspänning.
Hon hör något som skrapar mot golvet framför henne och förstår att man drar fram en stol framför hennes underliv. Snart känner och två händer som tar ett stadigt tag i hennes blygdläppar och drar dem isär. Håller dem stadigt på det viset.
– Vad säger du, hon verkar väl fin, eller hur? hör hon Theo säga.
– Hon verkar inte ha fött några barn ser jag och det kan ju vara en fördel.
– Absolut.
– Jag ska se lite närmare på vad som finns där inne.
Klara hör ljudet av metall och känner den kalla förnimmelsen av ett spekulum som tränger in i hennes slida. Känner den tryckande känslan av när den vidgas mer och mer. Hon blir inte förvånad av när hon känner hur något rör sig därinne i hennes inre. Så hör hon Theos röst:
– Hur tycker du det verkar?
– Ser ut att vara okej, men jag vill känna på henne först.
– Absolut, hon är din. Du gör det du vill.
Sedan blir det tyst. Spekulumet dras ut och ersätts av något mjukt – en hand som smeker hennes sköte. Den drar några gånger över hennes vulva, masserar klitoris. Njutningen får henne att sucka.
– Som du märker ger hon ifrån sig bra med sekret, eller hur? kommenterar Theo.
– Visst, den tillrinningen är det inget fel på. Det märks att hon gillar det här, kommer det från den svarte.
Så pinsamt att bli kommenterad på det där viset, suckar Klara inne i sin mask … och att hon så lätt visar hur lätt det är att få henne kåt. Men det är klart att jag savar av det här: för det första att jag är bunden och att han eller de pullar mig när jag ligger försvarslös och fjättrad med benen isär. Inte är det konstigt att man blir kåt då. Ibland skulle hon önskat att hon inte blev så lätt upphetsad. Eller i varje fall: att det inte skulle märkas så lätt. Medan hon funderar över det hör hon något som låter som ett kameraklick. Som sedan följer flera.
– För familjealbumet, skrattar den svarte.
– Vill du inte prova henne först? frågar Theo.
Mannen svarar inte men ställer en motfråga:
– Hur mycket har du och de andra använt henne?
– Inta så mycket. Som jag sa; är hon på träning och på många sätt jungfrulig, genmäler Theo.
– Jag förstår. Det är väl dags att testa och låta kuken fälla sitt omdöme.
I sin svarta huva andas Klara häftigare. Utsikten att snart bli penetrerad av en för henne okänd kuk ökar hennes upphetsning. Är den lång, kort, tjock eller smal? Eller som hon innerst inne hoppas: både tjock och lång. Efter att fått känna på Theos och andra stora lemmar har hennes pretentioner på det manliga organet ökat betydligt. Hon förnimmer ljuden av kläder som faller till golvet och hör att kommitténs samtal åter har tystnat.
Så känner hon spetsen av en stor kuk som trycker på porten mot hennes vagina. Med koncentrerad kraft känner hon hur den bryter in och vidgar hennes slidväggar som motvilligt släpper efter när den tränger längre och längre in. Herregud! Det känns som en hel baguette har pressats in i henne. Och som den rör sig…. Känslan av att vara uppträdd på denna stora mandom gör att det inte dröjer lång stund förrän hon känner pirret av att orgasmen är på väg. Hon kommer nu plötsligt ihåg att hon måste be om lov från hennes Master och kvider:
M…m master, snälla får jag t…tillåtelse… a… a t t k o m m a!!! Det sista skriker hon ut inuti sin mask eftersom hon känner orgasmens sammandragningar redan har börjat. Den stora lemmen rör sig fram och åter som en pistong i hennes vulva. Det tar några evighetslånga sekunder av tystnad innan Theo ger sitt godkännande och efter det ge sig hän med skrik och skälvningar som uppenbarar för alla i rummet att hon är inne i en intensiv orgieastisk njutning.
Men den mörke mannen fortsätter, hans kuk är uthållig till max och han håller på tills hennes kropp övermannas av en orgasm igen. På den svartes stön och beslutsamma rörelser anar hon att hans lem just i detta ögonblick besprutar hennes livmoder, en vetskap som förlänger hennes egen orgasm. Hon lyssnar på hans andhämtning när han drar ut den stora lemmen och hon ler för sig själv, känner i den svarta huvan saliven som runnit ur hennes mungipa och nerför hakan och nu droppar ner på bröstet.
– Nå vad tycker du? Hör hon Theo fråga.
– Det blir bra, hon är ok.
– Bra, då tycker jag att vi tittar.
Hon hör hur stolen dras fram igen. Hon känner åter det kalla spekulumet tränga in i den blodfyllda och ömma slidan och hur den långsamt vidgas. Tydligen vill de se hur det ser ut inne i hennes slida efter samlaget. Hon hör åter flera kameraklick. De verkar som någon tar närbilder av hennes öppna fitta. Theo bekräftar det:
– Ha, det var en r e j ä l sats du gav ifrån dig, brukar det alltid bli så mycket sperma?
– Nej, jag har inte haft någon utlösning på flera dagar. Se här, bilderna blev väl bra eller hur?
– Visst vi kan använda dem på vår sajt. Man ser tydligt hur sperman rinner från samlas i en sjö nedanför livmodertappen.
Klara hör att de går bort till baren igen men spekulumet sitter kvar. Hon hör att de skålar i något, sannolikt whisky, tänker hon. Theo kastar en fråga till dem som sitter vid bordet längre bort. Hon hör inte vad de svarar men hör sedan Theo säga:
– Bra idé, vi kanske skulle tappa henne medan hon är öppen. Jag har den här med mig.
Vad menar han nu? Tappa? Hon känner en stigande oro. Spekulumet sitter där det sitter, och utvidgar hennes sköte… vad kommer de att göra? Så känner hon något kallt stickas in i urinröret. Fattar först inte vad det är men förstår sedan att det förmodligen är någon slags kateter som nu tränger in i hennes urinrör.
Hon hör sedan skvalet av vätska som rinner ner i metallkärl och förstår att det måste vara hennes egen urin. Det bekräftas av den svarte:
– Det har en ljus färg ser jag när jag håller upp det mot ljuset. Det är mycket man kan säga bara genom att se på den. Det visste de redan på medeltiden.
Klara hör flera nya kameraklick. Är av det skälet tacksam att hon har den anonymiserande huvan på sig. Efter en stund tar de bort katetern och spekulumet.
– Så är det bara en sak kvar…
Plötsligt känner hon ett finger trycka mot sin anus. Hon rycker till och drar efter andan. Hon har absolut ingenting emot att någon penetrerar hennes stjärt men det kom så plötsligt. Hon känner fingrar som trycker in och drar runt därinne. Förnimmer att fingrarna har något kallt på och anar att de smörjer in denna ingång. Är tacksam att hon kommit ihåg att göra analdusch innan hon gick hemifrån.
Snart känner hon något annat som trycker sig in i stjärthålet. Det känns inte som en kuk och hon förmodar att det kan vara någon typ av stjärtplugg eller dildo. Så hör hon ett pumpande ljud samtidigt som hon känner att något i hennes rumpa vidgas för varje pumptag. Hon känner igen, från minnet av tidigare upplevelser, både smärtan och lusten av att vara penetrerad och till bristningsgränsen uppfylld av något inne i sin tarm. Förstår att det måste vara en sorts analplugg. Hon är inte överraskad när den börjar vibrera och hon ger sig hän åt den uppfyllande känslan i sin tarm. ”bzzzzzzzzzzzz”
– Jag tror att vi låter den sitta där ett tag.
Hon väcks ur sin njutning av att den mörke mannen tilltalar henne.
– Slav!
Han kallade henne slav. Det har aldrig Theo gjort. Inte efter vad hon kan komma ihåg. Men hon förstår att han måste syfta på henne.
– Ja, Master.
– Jag kommer nu att bränna in mitt märke på din hud. Vad svarar du på det? Har du någon invändning? Eller kan du lämna mig ditt samtycke.
Tankarna springer runt i Klaras huvud, brännmärka mig som ett kreatur! Kan hon göra något för att få honom att låta bli. Säga nej? Är det ett alternativ? Skulle han i så fall bry sig om det. Hur skulle hon kunna ha någon invändning när hon är fjättrad, till händer och fötter. Allting står och väger inom henne. Minns en bok hon läste för länge sedan: ”The story of O” där hjältinnan O blir brännmärkt med sin Masters märke. Klara hade läst de där sidorna med både fasa och kåthet.
Hon är tyst en lång stund. Många olika känslor far genom henne. Hon är eggad men samtidigt rädd. Han h a r ju redan fått hennes samtycke, och därmed har hon överlämnat sig till hans godtycke, tänker hon. Hon förstår att han vill utnyttja det genom att sätta sitt ”bomärke” på sin nya ”slav”. Hon drar ett djupt andetag och svarar med lite skälvande röst:
– M… M… Master har mitt samtycke.
– Till vad, slav?
– Att …b… b… bränna in ert märke… på mig! Hon märker hur tårar strömmar nerför kinderna. Inte för bomärkets skull, utan för att hon känner sig sviken av den man hon trodde att hon skulle tillhöra, om inte för evighet så för lång tid framåt.
Men nu är det sagt. Hon har samtyckt. Tystnad. Inget händer på en lång stund. Hon hör hur Theo och den skäggige, lågmält resonerar. Hon hör en annan röst också. Kanske någon från kommittén som lagt sig i. Lyssnar till ljudet av metall. Känner lukten eld som av glöd eller liknande. En skarp doft. Det går ytterligare en stund då inget händer. Har han ändrat sig? Hon har sett hur djur blir märkta med glödande järn. Hur det ser ut när det glödande järnet träffar huden med ett fräsande ljud och hur det ryker av bränt kött.
Hennes andhämtning blir häftigare när hon tänker på det. Önskar att hon kunde ta av sig huvan så hon åtminstone kunde se förberedelserna. Så känns det plötsligt – en brännande smärta på insidan av höger ben där den tunna huden vid ljumsken möter skinkan. Och hon skriker för allt vad hon är värd:
–AAAAAAOOOOOOOH!!!
Det rycker i hennes kropp som reflexmässigt försöker att komma loss, vilket gör klart för henne hur bergfast hon sitter fast. Hon hinner inte hämta sig förrän en ny brännande smärta chockar henne. Denna gången på samma ställe fast på hennes andra skinka.
Aaaaaaaa, åååh!
Sedan blir det tyst, paniken och smärtan lägger sig snabbt. Då hör hon att den svarte börjar skratta och de övriga verkar stämma in. Hon har nyss blivit brännmärkt och hon kan inte fatta att de kan vara så ofattbart grymma. Att skratta åt henne i en sådan situation?
Så märker hon att det rinner vätska vid de ställen som han märkt henne. Är det blod? Det är hennes första tanke. Men till sin förvåning känner hon inte den minsta smärta nu. Efter ett tag förstår hon: de har l u r a t henne. Antagligen med is. Låtit henne känna lukten av något som är bränt och sedan tryckt isstycken mot hennes hud. Hon slutar gråta. Hon minns att hon själv som barn, varit med och lurat någon jämnårig på det viset under någon intagningsceremoni. Det bygger på att känselnerverna i hastigheten, inte kan känna skillnad på stark kyla och hetta när hjärnan tidigare lurats tro vad som ska komma.
Theo tar bort hennes huva och hon kan se dem alla stå och muntert se på henne. Blev hon glad över att de inte, som hon trodde, hade brännmärkt henne? Jo det var hon. Förstås. Men hon kände sig förödmjukad över att hon så kapitalt hade låtit sig luras. Men deras munterhet smittar emellertid av sig och snörvlande skrattar hon med dem.
– Klara, det var aldrig allvar att lämna över dig till någon annan eller att brännmärka dig. Jag ville bara testa dig och se att du tar det här spelet på allvar. Det gör du. Därför är du mogen att snart introduceras i vårt sällskap.
– Tack Master, snyftar hon och känslan utbyts till glädje.
– …och jag tycker om det som Master gör med mig, dristar hon sig att säga.
En spontan applåd kommer från de fyra kommittédeltagarna som nu återgår till sin planering för kommande aktiviteter.
Det där sista: att hon tyckte om det hela, var kanske inte helt och hållet sant. Även om hon är glad över att få behålla Theo som Master och sluppit få fula brännmärken känner hon också en viss besvikelse av att det bara var en test.
Theo går fram och släpper ut luften ur analpluggen som en lång stund vidgat hennes bakre hål och som fortfarande sitter kvar. När han dragit ut den, för han ner sina svarta tights. Blottar sin stora kuk som hon alltför få gånger fått känna. Inför Klaras hungriga ögon drar han några gånger i den halvstyva besten tills den får full resning. Han låter den sedan tränga in i Klaras vidgade stjärtöppning som tacksamt omsluter den.
Medan han låter kuken i lugnt tempo röra sig i Klaras inre frågar han henne:
– När kommer din man hem?
– Om ett par dagar, tror jag.
– Du ska få med dig ett brev till honom innan du går.
Att ha hans kuk i sig är för Klara upphetsande i sig och hon skulle vilja att någon kunde smeka henne till orgasm, men i sitt fjättrade tillstånd har hon ingen möjlighet att själv smeka sig till klimax och tänker att så ska det vara – att vara där endast för tillfredsställa honom. En stund senare har han lämnat han henne efter ett ha placerat sin sats i hennes ändtarm.
Robert som kommit tillbaka befriar henne från remmarna. Theo och den svarte står vid baren. Eftersom Theo inte gett henne något besked om att hon får lämna gynstolen vågar hon inte annat än att sitta kvar i den vidöppna ställning hon har trots att hon nu är fri. Hon ser på Theo där han sitter några meter bort och skriver ner något. När han är klar, viker han papperet och tar fram ett kuvert. Naken med sina utspärrade ben och blottade underliv ser hon med stigande nyfikenhet hur han stoppar ner pappret i ett kuvert och lägger på bardisken ovanpå hennes klänning. Utan att ge henne så mycket som en blick reser han sig sedan och går ut genom dörren tillsammans med den svarte. Lämnar henne i ovisshet om… Ja, om allt.
Hon ser bort mot planeringsgruppen men de tycks vara helt uppslukade med vad det nu är de planerar. Hon är fri men ändå inte. Hon känner sperman som rinner ner från underlivet och instinktivt för hon dit handen. Stryker den längs det kladdiga. Känner hur det rinner sperma från både fitta och stjärthål. Minnet av de sista upplevelserna får kåtheten att flamma upp igen och hon låter handen stanna. Rör den runt och längs sitt blöta och klibbiga kön. Struntar i att det inte är tillåtet och att de kan se henne. Hon bara blundar och ger sig hän. Efter en stund upplever hon en ny orgasm. Efteråt då hon öppnar ögonen ser hon att hela kommittén står och betraktar henne.
– Du har visst inte fått nog, kommenterar skrattande en av kvinnorna.
– Jag vet inte… jag bara måste…
– Vi förstår, man blir jävligt kåt av sådant där. Men jag tror att du inte behöver sitta där längre. Din Master har befriat dig och gått så du kan klä på dig och åka hem nu, säger en av männen. En annan kvinna ger henne en servett som hon tacksamt tar emot och torkar sig mellan benen med.
– Tack.
– Ingen orsak, du kan slänga den på golvet.
Stel och på darrande ben går hon bort till baren. Ser på kuvertet där det står skrivet:
”Klaras make tillhanda”. Är det meningen att hon ska lämna över brevet? Ja det måste det förstås vara, tänker hon, medan hon drar klänningen över huvudet och sätter på sig kappan. Hon lägger brevet i handväskan och ställer sig framför speglarna en stund för att reda till frisyren. Robert, den gamle mannen kommer fram:
– Jag ska släppa ut dig.
När han öppnar dörren vänder hon sig om mot den lilla kommittén, kanske för att säga hej, men ser att flera av dem har börjat grovhångla. Hon tänker med ett leende att hon säkert har inspirerat dem.
Redan i taxin hem tar hon fram kuvertet med Rolfs namn och ser att det inte är förslutet. Alltså måste det vara Theos mening att hon skulle läsa det, resonerar hon. Han måste ha räknat med att hon skulle läsa. Hon drar ut brevet som är skrivet i blått bläck med en driven men något svårläst stil.
”Broder!
Din fru, Klara har nu kommit så pass långt, som undergiven, att
det är dags för henne att introduceras i Nattsällskapet. Vi kommer
snart att ha en av våra nattliga sessioner. Då det bli ett bra tillfälle
för din fru att genomgå sin introduktion. Det är en högtidlig förrättning
som till viss del kan liknas vid en bröllopsceremoni. Därför vill vl gärna
att du, vid detta tillfälle, överlämnar henne till sällskapet, som en gåva.
Det är viktigt för oss att du själv är med för att symboliskt överlämna
henne att genomgå våra riter. Emotser snart svar.
Theo”
Vid hemkomsten, byter Klara till bekvämare kläder, tar ett glas vitt och sätter sig i soffan och läser brevet igen. Varför lämnade Theo brevet öppet, frågar hon sig. Innehållet är förstås inte särskilt överraskande för henne. Det är egentligen bara den där meningen där det står: ”Vill vi gärna att du, vid detta tillfälle, överlämnar henne till sällskapet, som en gåva” som hon hakat upp sig på. Det strider mot det genustänkande hon anser sig ha. Hon upprepar orden ”som en gåva”.
Hon ringer sin lillasyster Sara och ber henne komma över. Hon måste rådfråga henne om vad hon tycker. Hon är ganska insatt i det spel som Klara har med sin Master och känner till Nattsällskapet. Sara berättar att hon ändå hade tänkt komma över för hon hade något som hon vilja fråga Klara om.
Några minuter senare sitter de i vardagsrumssoffan och Klara vecklar ut brevet så att Sara kan läsa.
– Nå, vad säger du? Tycker du inte att verkar som att de ser mig som en ägodel eller kanske någon slags slav.
– Jo men, jag tycker det är häftigt, syrran. Du får vara med om ett bröllop till, eller hur?
– Men jag vet ju inte ens vem det är jag ”gifter” mig med. Det verkar mer som att jag blir en, … jag vet inte vad, … en allmän egendom hos dem! Till råga på allt ska min man överlämna mig som en gåva!
– Men det är väl inte så konstigt. Även I våra dagar då alla kvinnor är myndiga, så vill många att bruden ska överlämnas. För det mesta av hennes far. Och finns inte han, så ska det vara en bror eller någon annan. Det hör ju numera till ceremonin.
– Men det var ju på den tiden då kvinnan var omyndig.
– Men så är det ju fortfarande, trots att vi kvinnor är myndiga. Du är ju i högsta grad myndig, men du vill ju ändå ha någon som styr över dig. Det har du gemensamt med många kvinnor. Kanske de flesta. Det ligger nog i generna, vem vet. Det är bara det, att du kanske vill det lite mer, eller hur?
– Jo… men bara på det sexuella planet.
– Och det är väl det, som det gäller: sexuell underkastelse?
– Jo, det kanske du har rätt i.
– Du kan ju överlämna till din man att bestämma. Men om det nu blir av, måste du lova mig att jag får vara med på ditt ”bröllop”, vädjar Sara.
– Det kan inte jag bestämma. Men, jag kanske kan fråga när det blir dags.
– Fint syrran!
Några dagar senare vill Sara träffa Klara igen. Det gäller en uppgift som hon fått på Arkitekthögskolan och Sara har en idé som hon gärna skulle vilja testa på Klara. De slår sig ner i salongen och Sara har rullar ut ett papper framför Klara.
– Du ser, vi har fått en skissuppgift att utforma ett rum. Och vi får själva välja vilken slags rum vi vill utforma.
Just då hörs en bil stanna på gatan utanför. Klara reser sig och ser att det är makens bil. Ur bilen stiger inte bara Rolf utan också en kvinna. Sara reser sig också.
– Är inte det Rolf?
– Jovisst, men jag hade inte väntat honom så snart.
– Kommer du att överlämna brevet.
– Ja, men senare. I morgon kanske.
Klara går, följd av Sara, för att möta dem.
– Kommer du redan?
– Ja, det var saker som kom upp och jag beslutade åka hem tidigare.
Rolf sträckte sig fram och gav Klara en hastig kyss må mun och Sara en kram.
– Det här är Sissela.
– Klara. Och det här är min syster Sara.
–Sissi, är min nya sekreterare. Vi ska gå igenom en del kontrakt.
Kvinnan som Rolf haft med sig tycks vara i tjugofemårsåldern. Hon är blond. Håret hänger ner utefter ryggen i en lång fläta och i Klaras ögon är hon oförskämt snygg och oskyldigt söt. Hon är klädd i en strikt ljusgrå dräkt med en halvlång kjol. Klara blir plötsligt medveten om sin enkla, röda mysdräkt.
– Ursäkta klädseln. Jag visste inte att vi skulle få besök.
– Det kom hastigt på, jag var tvungen att åka hem tidigare för att gå igenom en del saker så jag han inte kontakta dig. Yamamoto har ifrågasatt en del av mina patent och jag måste ha klara papper, tillägger han och försvinner in med Sissi till arbetsrummet.
De båda systrarna sätter sig ner igen. Sara som nu är inne på sitt andra år på arkitekthögskolan börjar nu berätta om sin idé för för Klara.
– Jag fick den geniala idén att rita ett elegant erotiskt rum. Ett specialrum för olika sådana aktiviteter – ett knullrum helt enkelt. Visst skulle det vara kul. Jag har tänkt mig att man skulle kunna göra det väldigt raffinerat, förstår du. Jag vill gärna höra vad du tror om det? Du och Rolf eller din Master kanske till och med kunde bidra med tips och idéer? Eller vad säger du?
Sara berättar att rummet ska ha olika avdelningar för de olika lekarna. Hon pekar på olika ställen på ritningen och förklarar vad hon tänker ska hända där och där. Det ska finnas bänkar, kedjor, vaggor. Kors för bondage, tortyrredskap och Saras favorit – ett avdelat rum för pisslekar.
Klara lyssnar lite frånvarande trots det ganska intressanta ämnet. Hennes tankar är hos hennes man och sekreterare där inne i arbetsrummet. Hon undrar vad de har för sig. Är det verkligen så oskyldigt? Hon känner att hon måste få veta vad de har för sig därinne. Hon avbryter systern.
– Jag tror bestämt att han ska få det där brevet nu.
Hon plockar upp brevet ur sin handväska och går med bestämda steg mot de stängda dörrarna men modet sviker henne och hon vänder tillbaka.
– Vad väntar du på? säger Sara som gärna vill se vad som ska hända.
– Jag vet inte… Jag vet inte om jag vågar. Och det är säkert helt oskyldigt
– Det är väl bara att gå in. Du har ju ett ärende.
Klara drar efter andan och insuper såväl syre som mod i sina lungor. Knackar och slår sedan upp dörrarna. Det visar sig vara precis som hon fruktat. Rolf sitter vid det stora skrivbordet med nerdragna byxor och särade ben. Framför honom, på knä, ligger den unga sekreteraren och suger intensivt hans kuk. När Rolf får syn på Klara puttar han bort det blonda huvudet, synbarligen generad över att ha blivit påkommen på det där sättet. Men så finner han sig och hans röst är sträng:
– Klara, du vet mycket väl att jag inte vill bli störd när jag när jag stängt dörrarna!
– Förlåt! Jag ville bara…
Klara hade ångrat sig omedelbart. Så förbaskat överilat att rusa in så där. Vet inte vad hon tänkte på. Kvinnan reser sig omedelbart, röd i ansiktet och torkar sig om munnen. Klara känner att hon på något vis måste förklara:
– Det var så att jag hade lovat … hon drar efter andan, – jag hade lovat att överlämna ett brev, men det kan vänta. Hon vänder sig om för att gå.
– Stopp, vad är det för brev?
Hon går fram till skrivbordet och lägger brevet framför honom. Ställer sig sedan och väntar på hans reaktion. Han öppnar brevet och läser högt:
– Hm, hm. Det är tydligen dags nu. För din introduktion menar jag. Han ser på Klara. Jaja
men du verkar inte vara särskilt undergiven! Att rusa in på det där sättet!
Han vänder sig till sin sekreterare.
– Min fru har genomgått en lydnadskurs och nu verkar det vara dags för någon slags examen, tror jag.
Han är arg och lite skamsen över att ha blivit överraskad i denna situation. Tycker att han borde ha räknat med det. Hade hon dykt upp en stund tidigare hade hon funnit dem helt oskyldigt gå igenom några handlingar. Det som hände var helt oplanerat. En impuls. Någonting hos denna kvinna attraherade honom och gjorde honom kåt och han märkte att hon också var attraherad av honom. En kyss, en smekning. Det ena ledde till det andra.
– Jag vill att du hämtar Olga.
– Olga har slutat…
– Visst det hade jag glömt!
Han blir tyst en kort stund.
– Är Sara kvar?
– Ja.
– Gå och hämta riset. Och kom sedan hit med henne.
Klara drar efter andan. Inte det! Inte Sara! Det blir så pinsamt. Men hon förstår att det inte är något att göra åt det nu. Han vill förstås ge henne husaga och att Sara ska utföra den på henne. För en dryg vecka sedan när Klara talat med Rolf i telefon hade hon i förbigående sagt, eller undrat, hur det skulle kännas att bli agad av ett ris. Han hade hakat på och föreslagit: nej befallt, att hon skulle gå ut på tomten och skära till ett björkris, ”för det kunde vara bra att ha”. Inte en sådan där bastukvast med löv. Det skulle vara ett ris för ”en gammaldags bestraffning”. Ett antal björkar växte på tomten och hon hade inga svårigheter att binda ihop ett antal avlövade tunna grenar till ett ris. När det var färdigt tog hon tog en bild av det och skickade iväg till honom. I ett svarsmejl befallde han henne att sätta upp det, väl synligt, på en vägg i köket eller vardagsrummet. Hon valde köket. Tog en bild av det, där det hängde och skickade honom. Hon fick inget svar men antog att han var nöjd. Själv tyckte hon att det var ett dekorativt inslag i köksmiljön och såg fram mot att hon någon gång i framtiden skulle få smaka på det.
Men i det här sammanhanget inför hennes syster och denna kvinna som hennes man uppenbarligen varit otrogen med, var det både pinsamt och generande. Att acceptera att hon till och med bestraffas för att hon avslöjat honom måste vara höjden av skam, tänker hon.
– Gå nu, vad väntar du på.
Snopen går hon ut för att hämta Sara. När hon går ut hör hon sin man:
– Hej Theo. Ja jag har fått ditt brev om min fru…
Hon kan inte höra mer eftersom hon inte törs stanna kvar. Sara är inte kvar där hon lämnat henne. Men Klara finner henne en stund senare i köket samtalande med Greta, kokerskan. Riset hänger på väggen och hon lyfter ner det.
– Kom, viskar hon till Sara.
– Vart då? Undrande följer Sara systern ut ur köket och Gretas nyfikna blickar.
Ur syn- och hörhåll från kokerskan överräcker Klara riset till Sara och förklarar vad hon tror att hennes man kommer begära.
– Han vill bestraffa mig. Och jag tror han vill att du ska göra det.
– Vaa !?
Sara skrattar och verkar förtjust över detta. Ser intresserad på risknippet. När de båda går mot arbetsrummet prövar Sara riset och slår det mot sin öppna hand för få en uppfattning hur det känns.
I arbetsrummet har Rolf just avslutat samtalet med Theo och sitter med armarna i kors och väntar. Han ser nöjd ut. Sekreteraren har gått bort till andra änden av skrivbordet och sitter på en stol vid sidan. De båda systrarna ställer sig bredvid varandra och väntar. Rolf vänder sig till Sara:
– Din syster har betett sig olämpligt och generat mig, hennes man och husbonde. Därför vill jag att du som hennes syster ska tukta henne på gammaldags vis. Med andra ord: ge henne en ordentlig risbastu. Vill du göra det?
– Absolut! Hon ser på Klara – Det ska jag gärna, tillägger hon med ett leende.
Klara tycker att hon behövde väl inte låta så förbannat glad över det.
– Dra ner dina byxor, Klara, och böj dig ner. – Lägg händerna mot skrivbordet.
Klara skäms över att hon stormat in på Rolfs arbetsrum på det där sättet. Han har all rätt att bestraffa henne, anser hon. Men inför den här kvinnan som sitter strax bredvid…! Det är nästan för mycket. Så förfärligt pinsamt! Hon ser på den söta flickan som sitter där till höger om sig, med ett skrivblock i sitt knä och gapande ser på.
Klara drar efter andan, innan hon tar tag i resåren på mysbyxorna och för ner dem över höften tills de ligger I en hög på golvet och hon stiger ur dem. Hon ställer sig sedan på lagom avstånd till skrivbordet, böjer sig fram och lägger sina händer på bordskanten. Inväntar att Sara ska ge henne det första rappet. Men Sara är inte redo för det ännu. Hon drar upp Klaras jacka så att även hennes rygg bli fri från stjärten upp till axlarna. Står sedan med riset i handen och njuter: att äntligen få ge sin storasyster en ordentlig kok stryk. Ser ner på Klara som ställt sig på det sätt som hon ska enligt reglerna: med svankande rygg och särade ben.
– Nå Klara, säger Rolf med vänlig röst, nu vill säkert Sara att du ska be henne att ge dig det smisk som du har förtjänat. Eller vad säger du Sara?
Sara ler och nickar.
– Snälla Sara, smiska mig, det… det har jag verkligen gjort mig förtjänt av.
Sara vet inte vad hon ska svara på det. Det enda svar hon kan ge är: att låta riset tala. Och det är vad hon gör. Med schvung och kraft låter hon högerarmen med riset svepa ner mot systerns inbjudande stjärt. Två härligt runda stjärthalvor som skälvande är utlämnat för hennes risknippe.
”swisch … swisch … swisch…”
Klara håller hela tiden fast vid sin skrevande, svankande ställning och tar tacksamt emot smärtan när Sara i slag efter slag låter riset träffa hennes skinkor som blir rödare och rödare. På något sätt känner Klara att svedan tvättar bort hennes skam. Efter en stund och ett lämpligt antal smisk anser Rolf att det får räcka, i varje fall för ögonblicket. Han tackar Sara för hennes starka insats och frågar Sara.
– Var det något mer… som du ville Klara?
– Nej, det tror jag inte, svarar Sara lite snopen.
– Då får jag be dig att gå, men Klara vill jag ska stanna här.
När Sara gått och stängt dörrarna efter sig säger Rolf, berusad av den makt han känner att han denna dag har:
– Ta av dig överdelen också.
Klara drar den över huvudet och står sedan naken och väntar på vad hennes man nu tänker göra. Han går bort till sekreteraren som lagt ifrån sig anteckningsblock och penna. Han säger till Klara:
– Snurra runt så vi får se på din stjärt.
Klara vänder sig med baken ditåt.
– Snyggt, eller vad säger du Sissi? Hennes stjärthalvor är röda och granna.
Instinktivt gör Klara en smekande rörelse över sin heta stjärt och hör sekreteraren:
– Ja, så rött det har blivit.
– Klara! Gå bort och ställ dig där borta och vänd dig hitåt. Jag vill att du ska se.
Klara går bort till rummets bortre hörn. Där står det en engelsk läderfåtölj. Hon ställer sig bredvid den. Låter ena handen vila på armstödet. Känner sig mer naken än någonsin.
– Bra, ställ dig nu i position.
Han nämner inte vilken position men hon ställer sig i ”attention”
Naken med lätt särade ben och armarna utmed sidan åser hon hur hennes man drar upp Sissi från stolen och hur han kysser hennes välformade läppar i en kyss som hon ivrigt besvarar. När han kränger av Sissi dräktjackan säger hon något viskande till honom. Något som Klara uppfattar som en mild protest, eller i varje fall en invändning. Nånting som: ”Inte här, inte nu…”
– Nej, men Klara gillar det här. Jag vill att hon ska se på hur vi gör färdigt det vi hade börjat med.
Klara tänker att det stämmer ju, att hon på något underligt sätt njuter av detta. Svartsjukan är borta. I förnedringen av att tvingas se sin man älska med en annan kvinna känner hon en slags tillfredsställelse. Och hon kan konstatera att hennes man, som det verkar, har fått ett helt nytt självförtroende. Vilket hon inte har något emot, tvärtom.
Rolf har ställt Sissi vänd mot Klara och sig själv bakom Sissi. Han ser på Klara samtidigt som han sträcker armarna runt Sissi och lägger handen över hennes varma mjuka bröst under den vita blusen. Sedan drar han den över hennes huvud och låter den falla till golvet. Knäpper sedan av henne behån och låter den falla till golvet. Han kramar hennes bara bröst. Känner att de inte är lika stora och fylliga som Klaras, men tycker att de istället har något jungfruligt över sig. Han känner på de små knapparna till bröstvårtor och tills de styvnar.
Över Sissis axel ser han hela tiden bort mot sin fru som står där naken och passivt tvingas se på det hela. Känner manslemmen, hur den spänner mot byxorna och vill ut. Han släpper brösten för ett ögonblick och drar snabbt av sig byxor och kalsonger. Känner aromen av den egna mandomen. Undrar om Sissi också känner den. Han drar upp hennes kjol till midjan. Hon vill uppenbarligen inte att den ska bli skrynklig så hon knäpper snabbt upp den och låter den ljudlöst falla till golvet. De små vita trosorna för han ner en bit över hennes lår varpå han låter sin penis leta sig in mellan hennes ben bakifrån. Drar med den längs hennes skrev för att söka efter öppningen. Det är glatt där och han har ingen svårighet att hitta och därefter tränga in i henne.
Han ser på sin fru som står där naken och tvingas se på när han knullar denna unga kvinna. Han njuter; tycker att han på sätt och vis knullar dem båda två på samma gång. Suger på Sissis hals medan han juckar och ser bort mot Klara. Ser att hon andas häftigt trots att hon bara står där och ser på dem. Egentligen hade han tänkt att hålla på en god stund men känner att han måste få utlösning nu på direkten. När orgasmen kommer ser han in i Klaras undergivna blick samtidigt som han känner strålarna som lustfyllt sprutar in i sin sekreterarens slida.
– Jävlar vad det var gott!
Rolf vet mycket väl att han aldrig har varit någon he-man, eller hjälte bland kvinnor men denna dag känner han sig verkligen som en sådan. Han lyfter upp den unga flickan och sätter henne på det blanka skrivbordet. Avlägsnar hennes vita trosor. Sissi som blivit upphetsad men inte tillfredsställd, särar villigt på sina ben i en önskan att han ska fortsätta.
Han vet inte om han mäktar med det just nu, men går ner och ser vad som finns där han nyss varit. Han ser ett lockigt, blont burr som pryder hennes venusberg. Han tar tag i ett av knävecken och lyfter upp benet. Ser sin sperma långsamt flyta ur hennes sköte. Då får han plötsligt en idé. Klara ska minsann få en uppgift.
– Kom Klara, han vinkar med den fria handen. Klara närmar sig frågande.
– Ställ dig på knä framför här.
Klara går ner på knä framför skrivbordet.
– Ser du här?
– Vad…?
– Ser du min sperma?
Klara ser den. Ser hur den rinner ut mellan Sissis minimala blygdläppar.
– Ja…?
– Min sperma. Jag vill att du ska slicka upp den – Allt!
Flickan fnittrar nervöst. Någonstans tänker Klara att det här är för absurt men hon förstår att det här är menat som en del av hennes botgöring. Hon böjer sig fram och arbetar sig in med munnen mot sekreterarens unga skrev. Känner hur mannens saft kommer ut ur den lilla fittöppningen. Känner doften av kvinnokön och smaken av sin mans sperma. Även om hon inte uppfattar sig som lesbisk har förödmjukelsen gjort henne kåt och i smyg masserar hon sig själv därnere.
Sticker in tungan så långt hon kan och sörplar upp de safter hon kan komma åt från den förvånade sekreteraren som frivilligt även lyft upp sitt andra ben för att hon bättre ska komma åt. Klaras kinder, näsa och haka kladdas när de rumsterar om nere i det varma, blöta området. Hon hoppas att hon i sin förödmjukelse kan ge sin mans älskarinna njutning, kanske bättre än han själv. En triumf i så fall, tänker hon.
Hon blir avbruten av Rolf som åter kräver tillträde till sin sekreterare. Att se sekreteraren njuta av hans hustrus mun och tunga har fått hans lust att återvända.
Bortknuffad och liggande på golvet får Klara se hur Rolfs kuk åter tränger in på det ställe där hon nyss varit med sin mun. Inte förrän hennes man och sekreterare är tillfredsställda och har avslutat sitt samlag på och vid det stora skrivbordet ger Rolf henne tillåtelse att gå iväg. Hon samlar ihop byxan och jackan. Just som hon ska gå ut ser hon riset som ligger på skrivbordet och tar det med sig. Hänger upp det på sin plats. Hör inom sig Rolfs avskedsreplik: ”I morgon vill jag att du putsar skrivbordsskivan. Den har blivit förbaskat kladdig”.
- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - --- - - - - - -
Forts.
Fler noveller av samma författare
