Jungfru Lisa tar anställning hos herr August (sekelskiftesnovell)
Författare: mockingbird Datum: 2025-01-11 16:54:23
Kategori: Bdsm och Första gången
Läst:
9 235 gånger
Betyg: 5 (6 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Lisa Nilsdotter var som 19-åring ogift och sedan hennes far avlidit nu också ensam kvar, med få utsikter till egen försörjning trots att fadern sett till att hon fick utbildning. Hade han inte avlidit hastigt hade hon kunnat fortsätta leva på hans inkomster tills hon utbildat sig tillräckligt för en egen tjänst och kanske ingått äktenskap.
Nu hade hon ett litet arv som inte räckte mer än till några månaders omkostnader och sedan skulle pengarna vara slut. Hon hade aldrig slitigt hårt fysiskt och ville därför inte söka sig till de tunga jobben i tvätterier eller bryggerier. Det vanligaste arbetet för ogifta kvinnor var hembiträden, och även om de inte haft det på heltid i hemmet hade hon ändå sett hembiträdets uppgifter och själv utfört många av dem sedan fadern inte hade råd att hålla dem med ett heltidsbiträde. Hon hade sett en annons i tidningen där en herre sökte hembiträde med anställning snarast på ett gods ett par timmar från staden, svarat till tidningen och sedan fått ett brev med en inbjudan att komma på visit för att få veta mer om tjänsten och få sin lämplighet bedömd. Hon hoppades att det skulle gå att ordna, för anställning i hennes situation var inte lätt att hitta.
Dagen för avresa hade hon snört korsetten hårt för att framhäva den smala midjan och vara så attraktiv som möjligt, eftersom hon inte hade mycket erfarenhet att skryta med för att vara lämplig för tjänsten. Den långa kjolen och den höga spetskragen var väl utvalda för att vara eleganta utan att signalera för hög klass för tjänsten. När hon ankom godset hänfördes hon av dess byggnader, där en stor huvudbyggnad stod i centrum. Hon visades upp till entrén, fick hänga av sig och visades sedan in i ett stort kontor. På andra sidan skrivbordet satt herr August Ehrensvärd, en stilig man med intensiv blick i 30-årsåldern. Hon hade läst på och hört sig för, förstått att han ärvt godset som ung och nu drev det själv, utan egen familj. Det såg ut att finnas en hel del tjänstefolk i rörelse på gården och i huset, så hon antog att han inte bara ärvt byggnaderna utan också en del kapital.
Hon visades att sätta sig ner, tog plats mitt emot honom och mötte nervöst hans blick. Den var intensiv, särskådade henne, men hon såg också att den snabbt gled ner över hennes kropp innan han åter mötte hennes.
"Välkommen, så fröken Nilsdotter söker anställning som hembiträde trots sin börd och ställning?"
"Tack herr Ehrensvärd ja, livet tar oväntade vändningar och jag har nu behov av en anställning där jag kan tjäna egna pengar."
"Mmhm, mmhm. Hur mycket vet hon om att sköta ett hushåll, och jobba som hembiträde?"
Lisa beskrev hur hon jobbat sida vid sida med hembiträdet i deras eget hem, även om det var ett minimalt hushåll jämfört med hans, och hade goda kunskaperna i grunderna för matlagning, städning och tvätt. Han fortsatte förhöra sig om hennes person, utbildning, kunskaper och lämplighet i allmänhet. Han såg det som en fördel att hon var välutbildad och kunde föra sig.
"Jag föreslår att hon blir här över natten och gör ett arbetsprov i samband med en bjudning jag har ikväll. Hon avlönas såklart för sitt arbete oavsett om det sedan leder till en anställning."
"Åh, tack herrn, men jag är rädd att jag inte har några ombyten eller andra nödvändigheter med mig för en övernattning."
"Det ordnar sig, hon kommer ändå inte servera i sin eleganta klänning." Han viftade ut henne ur rummet med en handgest och ett annat hembiträde förde henne med till en flygel intill huvudbyggnaden där hon fick hjälp att klä om till en serveringsdräkt. Det var en svart långklänning, vitt förkläde och vit krage. Hon hade korsetten under och såg till att förklädet drogs åt kring midjan och framhävde såväl den som bysten.
Eftermiddagen ägnades åt att få instruktion i serveringskonst, uppträdande för serveringsjungfrur som herr Ehrensvärd föredrog att kalla dem enligt det andra hembiträdet och vilka uppgifter som förelåg dem inför kvällen. Det skulle komma sju herrar för att äta middag åtföljt av något starkt i salongen.
Hon följde de andra serveringsjungfruarna in i matsalen när det var dags att servera första rätten, och hon såg August följa henne med blicken, bedöma henne i serveringsklädseln och stanna en stund extra vid bysten. Hon höll hållningen rak, vad annat kunde hon höra i en hårt snörd korsett, och ansiktet neutralt men artigt. När hon serverade August kände hon till sin förvåning hur hans hand smekte henne strax under korsetten bak på kjolen och formade sig runt hennes bak. Hon stelnade till, kände honom klämma till och fortsatte servera som på en startsignal. Han höll greppet tills hon var klar, släppte sedan och fortsatte konversera med sina gäster.
Middagen fortlöpte likadant. Varje gång hon kom in granskade han henne ingående, klämde hennes bak när hon serverade honom och blev allt mindre diskret ju mer vin han druckit. En annan serveringsjungfru hade sett att hon stelnade till och sa tyst i köket att det var lika bra hon vande sig om hon skulle servera här, han var ju inte gift och föredrog söta hembiträden före skickliga.
"Herrn är sträng, men rättvis." hade hon avslutat och skyndat ut med mer vin.
När det var dags för starkdrycker inne i salongen hade de flesta hembiträdena fullt upp i köket med disken, medan Lisa och ett par kvinnor till var satta att förse herrarna med dryck och tillbehör. När hon serverade punsch till en av gästerna snubblade hon till och råkade spilla på golvet. Hon bad genast om ursäkt, var snabbt nere på knä och torkade upp det spillda. När hon reste sig såg hon herr Augusts blick glittra av ohöljt intresse, hon hade utan att tänka på det stått med baken i vädret rakt åt hans håll. Generad skyndade hon sig ut i köket.
När bjudningen framåt nattskarven avslutades, de gav herrarna sina rockar och såg dem åka i sina framkörda vagnar och hembiträdenas arbetspass började gå mot sitt slut vände sig herr August till henne.
"Jag vill se fröken Nilsdotter på mitt kontor."
Hon rodnade, neg och följde efter. Han satte sig utan att be henne göra detsamma, vilket lämnade henne stående framför hans skrivbord.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den spillda punschen, det var alls inte meningen..." började hon ursäkta sin klumpighet.
"Jo men hon gjorde ju ett alldeles utmärkt jobb med att torka upp det. Säg mig, som serveringsjungfru, är hon jungfru även i andra avseenden?"
Hon visste inte vad hon skulle säga, var inte alls förberedd på frågan trots hans oblyga tafsningar och trånande blickar. Hon förblev tyst, oförmögen att komma på ett lämpligt svar.
"Svara, fröken Nilsdotter, är hon jungfru?"
"Ja... ja, herr Ehrensvärd, jag är jungfru." stammade hon fram, ovan att inte finna sig.
Han nickade nöjt, fingrade på glaset med punsch.
"Jo, hon förstår att jag tycker arbetsprovet gick alldeles utmärkt. Men hon måste förstå att en så vacker jungfru väcker annan lust än rena golv och behaglig servering. Jag har också för vana att ha god disciplin här, och även om det var ett litet misstag föreslår jag ändå att den spillda punschen disciplineras."
Hon rodnade igen, visste inte hur hon skulle föra sig i den här konversationen.
"Eh... ja, eller... jag ber så hemskt mycket om ursäkt, det var alls inte meningen..." stammade hon, ivrig att ta sig därifrån.
"Seså. Kom fram. Nu är hon så god och lutar sig fram över mitt skrivbord här."
Rösten tålde inga motsägelser, och hon var trots allt inte i någon position att ifrågasätta en godsherre hos vilken hon hade provtjänstgöring över kvällen. Hon hade inget sätt att ta sig därifrån, då vagnen var beställd till morgonen. Med darriga ben gick hon närmre skrivbordet, böjde sig lite tvekande fram över det. Herr August reste sig, gick fram till henne och böjde ner henne så hon låg med armbågarna stöttade på det och ändan rakt ut. Han lyfte upp hennes kjol och underklänningarna och med stor vana och till hennes stora fasa drog han ner underbyxorna så hon stod med ändan bar. Kinderna hettade av rodnad och hon drog efter andan.
"Men herrn, snälla, jag..."
"Tig. Var nu snäll och stå still så är vi snart klara."
Det blev tyst, hon darrade i benen och visste inte hur hon skulle kunna ta sig därifrån utan att förarga honom ytterligare.
Han smiskade till hennes ena skinka och hon skrek till av förvåning trots att hon förstått att det var vad som skulle ske nu. Hon hade aldrig bestraffats med fysiska straff innan, men var väl införstådd med dess användning.
"Tig, fröken, vi vill inte oroa de andra."
Han smiskade igen. Igen. Igen. Det sved lite i skinkorna, men hon hade trott att det skulle göra ondare att bli smiskad. Till sin förvåning kände hon honom sedan smeka ena skinkan, lätt och mjukt. Han lät handen forma sig runt den, krama lätt, och sedan smiska till igen. Hon kved till, bet sig i handen för att hålla tyst. Benen darrade fortfarande, hon var i chock. Det var inte alls vad hon tänkt sig när hon anlände under förmiddagen. Han smekte skinkan igen, lät sedan ett finger glida in mellan dem, följa springan fram till hennes allra känsligaste. Hon kved till igen, hade aldrig blivit smekt där av någon annan, förvånades över hur känsligt det var när det inte var hennes egen hand. Han smekte prövande över hennes allra känsligaste punkt, lät sedan ett finger tränga in i henne. Hon gnydde tyst, det kändes strävt och ovant och hela hon var så spänd att hon knappt orkade hålla benen raka längre. Han mumlade något, drog ur fingret och smiskade henne snabbt tre gånger på vardera skinka, den sista lite hårdare. Hon kved till. Han backade och torkade händerna mot byxbenen.
"Hon kan ställa sig upp och ordna sin klädsel. Hon skötte sig bra, och precis som hon sagt verkar hon vara jungfru."
Hon var nu högröd av genans, kämpade med underbyxorna som var hopplösa att få på när hon var så hårt snörd och inte kunde böja sig fram ordentligt. De togs vanligtvis på innan korsetten. Han skrattade tyst och log mot henne med en blick dimmig av åtrå.
"Jag tror hon får ta underbyxorna i handen istället."
Fortfarande röd av genans lyckades hon sparka dem av sig, fiska upp dem från den ena snörkängan och dölja dem under förklädet.
"Hon kan gå. Vi träffas här imorgon bitti klockan nio för att avtala hur vi fortgår efter denna kväll. Jag önskar dig en god natts sömn."
Han visade henne att det var dags att gå, hon gick ut och fick följe med ett annat hembiträde till flygeln där de sov. Hon visades till sin säng, klädde av sig och tvättade sig innan hon la sig i ett lånat nattlinne. Hon hade svårt att somna, öm om skinkorna och fortfarande i chock över det inträffade. Samtidigt kunde hon inte låta bli att tänka på herr August som en attraktiv man, vars blick hon gärna ville se följa hennes former och lysa upp i åtrå... Inte för att hon egentligen behövde någon korsettför att ha vackra former, så som en del kvinnor med våld och puffande kuddar skapade en midja, byst och bak, men den skadade inte. Men disciplinering för en spilld punsch... Och vad handlade smekningarna om, ifall han var ute efter att disciplinera henne?
Nästa morgon infann hon sig på hans kontor iförd sina egna kläder, även nu i hårt snörd korsett. Hon kämpade för att hålla hakan högt och inte kuvas i gårdagskvällens genans.
"God morgon fröken Nilsdotter. Jag hoppas hon sovit gott och funnit frukostmålet till belåtenhet."
"God morgon, och tack herr Ehrensvärd, frukosten var generös och jag är tacksam för hans gästvänlighet."
"Nåja, det var alls inget att skryta med. Men nu till anställningen. Hon förde sig fint under gårdagen, och lite spilld punsch och disciplinering är inget jag ser som ett hinder under en första kväll, tvärtom klarade hon sig bättre än många andra ovana serveringsjungfrur. Vad säger hon, vore en anställning av intresse?"
Hon tvekade lite och han fortsatte med att erbjuda henne en väl tilltagen månadslön, egen kammare i flygeln och fördelaktiga avtal för att också kunna vara ledig vid behov. När hon fortfarande tvekade sockrade han erbjudandet ytterligare och hon kunde tillslut inte motstå lönen. Hoppades att hon inte skulle spilla mer eller på annat sätt orsaka behov av disciplinering. Men smekningarna, de fick han gärna utforska vidare...
När de skrivit på avtalet och gjort upp ett datum för hennes ankomst tog de i hand och hon reste hem. Under några veckor följde sedan intensiva förberedelser med försäljning av den våning hon och fadern bott i, dess möbler och husgeråd samt packning av de tillhörigheter hon skulle medta till godset. Med de lån fadern haft var det inte mycket till vinst av försäljningen, och hon stod fortfarande i hopplöst behov av en inkomst och trygg bostadssituation.
Den stora vagnen tog henne åter till godset, arbetskarlar på gården bar hennes tillhörigheter till kammaren i flygeln och hon visades in till herr Ehrensvärds kontor ännu en gång. Han tittade upp när hon kom in, log och viftade ut pigan som visat in henne.
"Nej men se fröken Nilsdotter, välkommen! Jag föreslår att vi härefter använder förnamn, nu när du är anställd hos mig. Slå dig ner."
Hon satt sig, rak i ryggen och lite lätt andfådd av den hårda snörningen efter att ha gått uppför trapporna till huvudbyggnaden.
"God dag, herr August. Det gläder mig att nu vara på plats."
Han log, tog fram ett dokument och la det framför sig på bordet.
"Förra gången skrev du under ett anställningsavtal som hembiträde. Jag vill nu gå igenom några regler som jag håller för de hembiträden som är mig extra kära. Fröken förväntas tilltala mig herr August, niga och hålla blicken nere tills hon tilltalas. Olydnad, klumpighet, misskötsel eller annat som misshagar herrn disciplineras och fröken förväntas uppfylla herrns samtliga önskningar och utan klagan. Hur ställer hon sig till detta?"
"Herrn, jag ser inte att det är någon väsentlig skillnad från det avtal vi ingick senast, och anser mig nödgad att samtycka för att behålla min anställning."
Han log, blicken glittrade.
"Hon förstår vad som menas med 'herrns samtliga önskningar'?" sa han med ett snett leende och åtrå i blicken. Hon förstod först nu, men hade redan snärjt sig och visste inte hur hon skulle ta sig ur det.
"Eh... ja, alltså... herrn får förlåta, jag är inte van situationen och..."
"Såja, ingen fara. Hon ska nog lära sig. Men då är vi överens, fröken Lisa är nu i tjänst och förväntas därmed också vara klädd sådan. Jag föreslår att hon går till sin kammare och klär om till serveringsdräkten och påbörjar arbetet".
På kvällen var det åter en middagsbjudning, som i det stora hela förlöpte som den föregående. Hans blickar följde henne, hans hand smekte hennes bak, och hon anmodades vara en del av kvartetten som serverade herrarna i salongen efteråt. Hon aktade sig noga för att spilla och skötte sig utmärkt om hon fick säga det själv. Nöjd och belåten gick hon in i salongen för att duka av använda glas, när hon i ögonvrån såg hur herr August när hon dukade av bordet petade till ett glas fyllt med punsch så det föll i golvet och sprack.
"Nej men fröken, så klumpigt!" utbrast han med glittrande blick. Hon rodnade, ursäktade sig och skyndade sig att plocka upp skärvorna och torka upp spillet med en duk. Hon stod på alla fyra alldeles nedanför hans fötter och fick sträcka sig in under bordet för att nå alla glasbitar, vilket resulterade i en rejält putande bak mitt framför honom. Hon hade inte dukar så det räckte, och fick återvända efter att ha hämtat fler i köket och upprepa proceduren att ställa sig framför honom på alla fyra för att torka upp den sista punschen. Åtrån i hans blick gick inte att undgå, och när hon vände sig om för att gå kände hon hans hand mot baken innan han släppte och fortsatte konversationen med gästerna som om inget hänt.
När bjudningen var över blev hon åter kallad till hans kontor. Hon steg in med blossande kinder, generad redan innan över vad hon förstod väntade.
"Så, fröken Lisa spiller punsch igen. Det var klumpigt. Hon vet vad det innebär."
Hon nickade, ursäktade sig, och skulle just trevande fråga om det inte var herrn som spillt punschen, men såg hårdheten i hans blick när han förstod var hon ville komma och slog ner blicken.
"Seså, kom och ställ dig här vid skrivbordet. Böj dig fram. Det ska nog gå bra det här."
Hon gjorde som han sa, böjde sig fram med underarmarna mot skrivbordet. Han lyfte upp hennes kjol och underklänningar och precis som förra gången drog han ner underbyxorna. Han hade flinka fingrar som lirkade loss dem under korsetten.
"Sådär, jungfrur gör sig alltid bäst utan de fula tygen som döljer henne." mumlade han som för sig själv när han var klar. Det första slaget sved lite, men hon började undra om inte det skulle göra ondare att disciplineras. Han smiskade henne igen, igen, igen. Hon kved lite när det sved på de ömma skinkorna efter tio slag och kände honom smeka hennes skinka.
"Så hon gillar det?" frågade han medan han lät handen stryka fjäderlätt över hennes bak.
"Förlåt?"
"Ja jag tyckte just det lät som att hon njuter av att smiskas för sin klumpighet?"
"Nej herrn, förlåt herrn, det svider lite, det var inte ett ljud att missta för njutning, herrn" stammade hon förvånat.
"Mmhm, mhmm... så hur kan jag få dig att låta av njutning då" mumlade han och smekte in fingret mellan skinkorna, fram till hennes känsliga punkt där han sedan fortsatte smeka i vana rörelser och hon kände till sin förvåning att det var njutningsfullt.
"Hon förstår, det här är en del av mina önskningar hos en serveringsjungfru som hon själv, att efter serveringarna, eller vid annan tid passande, också få njuta henne för egen del och inte enbart som en vacker syn vid middagen". Han fortsatte smeka henne och hon var oförmögen att svara. Hade hoppats att det skulle vara något annat än det hon egentligen förstått, var inte beredd att ge sin oskuld till en herre som inte lovade någon äktenskaplig framtid. Han lät ett finger tränga in i henne, trång och ovan spände hon sig och han lät det ligga kvar där.
"Hon förstår, jag finner stor glädje i jungfrur, som jag kan lära upp så som jag vill ha dem. Jag är inte elak, hon behöver inte vara så spänd och orolig. Hon ska nog få njuta, hon med..." Han fortsatt smeka, hon hörde honom knäppa upp sina egna byxor och tittade storögd bak mot honom när hon förstod att han redan ikväll tänkt fullfölja och inte låta henne fortsätta som jungfru i dess fulla bemärkelse.
"Herrn, jag ber er, jag har aldrig.."
"Se så, tig nu och slappna av." Han bökade lite med kläderna, smekte henne och trängde in med två fingrar i henne. Förde dem fram och tillbaka samtidigt som han smekte hennes känsligaste punkt. Hon hörde honom spotta i handen, kände sedan något stort mot sin trånga öppning. Han la en hand om hennes höft på korsetten, och började pressa på. Hon kved, det sved och spände när han trängde in med sin mandom och fyllde hennes trånga jungfruslida. Han stannade där, de stod som förstenade i vad som kändes som en evighet.
"Mmmm.... det finns inget som slår att få tränga in i en kvinna för första gången som hennes första" stönade han och började röra sig i henne. Det sved fortfarande men gjorde inte så ont som hon befarat. Efter en stund började han smeka hennes känsliga punkt och blandat med chock kände hon också en viss njutning. När han flåsande ökade takten smiskade han till henne igen och hon skrek till, mest av förvåning.
"Tig!" röt han och smiskade henne igen, lite hårdare. Hon teg och försökte hålla emot när han stötte henne in mot skrivbordskanten. Han tog ett stadigt tag om hennes liv med båda händerna och stötte andfått snabbt in och ut ur henne, det sved och spände men hon teg och hoppades att det snart skulle vara över. Plötsligt drog han sig ur och våt vätska sprutade ut över hennes bak och ner längs hennes lår. Han pustade och smekte henne över ena skinkan, lät sedan handen börja smeka hennes känsliga punkt igen, ökade takten och hummade nöjt när hon blev lite svag i knäna och neg där hon stod av oväntad njutning. Han slutade tvärt.
"Seså, hon får klä på sig och se till att rengöra sig och klädseln inför morgondagen. Hon behöver inte bry sig om dedär underbyxorna framöver, de är enbart i vägen för hennes arbete."
Öm i underlivet med en kvarlämnad bultande åtrå och underbyxorna dolda under förklädet gick hon ner mot flygeln. Hon var generad över att ha disciplinerats med smisk, tagits och förlorat sin oskuld till en man som inte var en tilltänkt make. Hon generades också över sin oväntade njutning, och motstridiga önskan om mer...
Fler noveller av samma författare
