Linas lördagsäventyr

---

---

Taxin svängde in och stannade utanför den adress hon hade fått på SMS. Hon tittade ut, genom taxins fönster. Var det här verkligen rätt adress? Hon frågade taxichauffören. Jadå, det här var den adressen hon hade uppgivit när hon klev in i taxin. Hon tittade ut ännu en gång, lite klentroget. Men betalade taxin och steg ut på trottoaren.

Det var varmt, och taxin hade inte haft fungerande luftkonditionering, eller så trivdes chauffören bättre i värmen än det kyligare väder som var vanligare så här års. Skinnkjolen hon hade på sig hade klibbat lite mot låren på grund av de begynnande svettningarna i värmen. I sitt meddelande hade han varit väldigt specifik i sina instruktioner. Hon hade fått instruktioner om vad hon skulle ha på sig. Meddelandet hade listat upp en kort skinnkjol, nätstrumpor, en kort skinnjacka och stövlar.
Hon hade reagerat på att meddelandet inte sagt något om vare sig trosor eller BH, eller för den delen någon topp. Hon ville inte göra honom besviken, så hon bestämde sig för att tolka meddelandet bokstavligen och inte använda vare sig underkläder eller topp. Hon trivdes förvisso bäst utan BH, men det kändes lite utsatt med helt bar överkropp under skinnjackan, och med tanke på hur kort kjolen var, så var hon inte helt bekväm med att vistas offentligt utan trosor heller.

Nu stod hon på trottoaren, mitt i ett ödsligt område som närmast skulle kunna beskrivas som något av ett industriområde. Det var ödsligt. Hon tänkte att sannolikt är det mer folk i rörelse här på en veckodag, men nu är det lördag eftermiddag. Varför skulle folk vara här på en lördag? Så slog det henne - hon är ju här på en lördag. Vad gjorde hon här egentligen? Hon undra var hon skulle härnäst. Hon tog upp mobiltelefonen ur handväskan, skickade ett meddelande till honom med texten “Jag är framme.”. Och sedan väntade hon.

Det tog bara ett par sekunder innan telefonen plingade till. “Duktig slyna” kunde hon läsa på skärmen. Hon visste inte riktigt varför, men det pirrade alltid till lite grand i hennes kropp när hon blev kallad vid sådana ord. Hon läste vidare. “Korsa gatan, det gråa huset med den stora grinden. Jag öppnar grinden om 2 minuter.”

Hon såg sig om, det gick en ilning genom hennes kropp. Det var första gången hon gav sig in på något sådant här. Hon kände upphetsning och nervositet på samma gång, fast mest upphetsning. Hon klev ut i gatan och korsade den. Hon hörde klackarna från stövlarna ge ifrån sig de säregna ljuden när hon gick mot grinden. Hon såg honom ingenstans, men snart hörde hon ett ljud, och grinden började röra på sig. Så klart - grinden var fjärrstyrd.
Hennes telefon plingade till igen. “Andra dörren. Den står på glänt. Stäng den efter dig.”

Hon gick fram till dörren, klev in och stängde dörren bakom sig. Det var ganska mörkt där inne. Eftersom det var stark sol på utsidan tog det några sekunder för hennes ögon att anpassa sig till det ganska dunkla ljuset.
Hon kunde se honom stå i korridoren innanför dörren. Han hade också klätt sig för tillfället. Hon kunde se att han hade en skinnskjorta, skinnbyxor och ett par svarta Dr Martens-kängor. Han tittade på henne, hon kände pirret i kroppen komma tillbaka när han granskade henne. “Öppna jackan”, sade han, “jag vill se att du klarade av att följa mina instruktioner.”
Utan att säga något drog hon ner jackans dragkedja, hon kände hur hennes vid det här laget styva bröstvårtor gled mot jackans foder när den öppnade sig. “Duktig slyna. Du förstod att du inte skulle ha något under”, sade han. Hon harklade sig lite och svarade “ja”.
Han gick fram till henne, tog tag över hennes haka, och lät tumme och pekfinger greppa över kinderna. Han blängde henne i ögonen och sade “här inne heter det ‘ja, Herre’ eller ‘nej, Herre’. Du talar bara när du blir tilltalad. Är det förstått?”. Hon svarade kort “ja, Herre”.
Han vände sig om, gick inåt i korridoren och sade “följ med här”. “Ja, Herre”, svarade hon och började sakta gå inåt i korridoren. Klackarna klickade i betonggolvet.

De steg in i ett rum längst in i korridoren. Hon såg sig om. Hon kunde se en brits mitt i rummet. Hon lät ögonen svepa längs väggarna. Hon såg ett St. Andrews kors vid ena väggen, nästa vägg hade krokar med saker hängande - hon kunde se gagballs, bojor, collars. Det fanns även olika former av piskor, ett par ridspön - och hennes favorit - en par paddlar för smisk, hon kunde se att det fanns både i läder, och i trä. Hon kände hur det pirrade igen i hennes kön. Hon kunde ana att hon var väldigt våt mellan benen vid det här laget.
Ögonen fortsatte att söka av rummet. Längs ena väggen fanns en soffa och speglar som täckte hela väggen.
Hon rycktes ur sina tankar av att han frågade henne om hon ville ha lite vatten. Hon drog sig snabbt till minnes, och svarade “Ja, Herre”.
Han tog fram en flaska med iskallt vatten, sade åt henne att ställa sig på knä framför honom. Hon sjunk snabbt ner på knä, tittade lydigt upp på honom där han stod framför henne. Han öppnade flaskan, och sade åt henne att gapa. Lydigt gapade hon och fortsatte att titta upp på honom. Lokalen de var i hade luftkonditionering, men spänningen, och den varma taxifärden gjorde henne varm.
Sakta hällde han en liten stril med vatten ner i hennes mun. “Svälj!”, sade han barskt. Och hon svalde. En till stril med vatten, och samma procedur med order att svälja.

Han ställde ifrån sig vattenflaskan. Han gick fram till ena väggen, och tog tag i en fjärrkontroll. Det började surra i taket. Hon såg hur det hissades ner en bom som hängde i en kedja. Han tog med ett par läderbojor och gick fram till henne. Bommen fortsatte att hissas ner. Han sade åt henne att ta av sig jackan. Hon svarade lydigt - “Ja, Herre”. Hon insåg att hon var väldigt utlämnad i denna situation - något som hon drömt om länge, och något som hon gillade mycket.
Efter att hon tagit av sig jackan tog han tag i hennes ena arm, han satte på henne den ena läderbojan. Han upprepade samma procedur med andra armen. Han häktade fast bojorna i bommen som hängde från taket. Han tryckte på fjärrkontrollen igen, och denna gång hissades bommen upp. Den fortsatte upp och sträckte upp henne. Han fortsatte att hissa upp bommen tills hon var tvungen att ställa sig upp. Först när hon stod upp, med armarna över huvudet stannade han bommen.

Han lade ifrån sig fjärrkontrollen. Hon hörde hur han plockade fram något, men hon kunde inte se vad från där hon stod.
Han ställde sig framför henne, tittade henne i ögonen. “Dina stoppord är ‘gult’ när du är nära din gräns, men ändå OK. ‘Rött’ när du nått din gräns. Är det förstått?”
Hon svarade snabbt, “Ja, Herre”.
“Upprepa, så jag vet att du uppfattat”, sade han barskt.
“Ja, Herre. Gult för nära gränsen, rött för när min gräns är nådd.”
“Bra.”

Han tog tag i hennes ena bröstvårta, klämde den, först försiktigt, sedan hårdare. Drog lite i den. Hon gnydde till. Han satte en lämma på bröstvårtan. Han spände åt den, sakta, sakta klämde han den hårdare och hårdare. När hon började grimasera slutade han att spänna åt klämman. Han upprepade sedan samma procedur på andra bröstvårtan. Det gjorde ont, men hon älskade hur den speciella typen av smärta fick henne att känna.
Han öppnade hennes stövlar, och tog av dem, när klackarna inte längre lyfte upp hennes hälar så sträckte det till i armarna när hon inte längre nådde lika högt.
Han gick åter till väggen för att hämta något. Han kom tillbaka med en en collar i rostfritt stål. Han satte den runt halsen på henne, hon kände den kalla metallen mot hennes hals. Hon kände hur den slöt sig runt halsen när han låste den. Hon kände hur hennes kropp reagerade på behandlingen, att vara helt utlämnad till hans vilja. Samtidigt visste hon att hon skulle kunna sätta stopp om det skulle behövas. Hon var så utlämnad, men ändå med kontroll. Det fick henne att känna att nu var hon den hon ville vara.

Hon kunde se sig själv i spegeln, fastlåst med armarna över huvudet, brösten blottade, med klämmorna som klämde hennes hårda bröstvårtor. Hon kunde se honom ställa sig bakom henne, han hade en piska i handen, en med flertalet halvmeterlånga läderband. Han gav henne några lätta rapp över ryggen. Hon njöt, och han kunde se det. “Du gillar det här va, att vara din Herres slav att göra vad han vill med?”, frågade han. “Ja” svarade hon kort.
“Ja, Herre, heter det - eller hur?”
“Ja, Herre.”
“Jag tror bestämt att slaven behöver en liten uppläxning”, sade han och hämtade ett koppel.

Han knäppte fast kopplet i öglan på hennes collar. Han knäppte loss hennes bojor från bommen som hänge från taket. “Kom, slav”, sade han barskt. “Ja, Herre”, svarade hon, hon hade lärt sig nu.
Han ledde fram henne till en pallbock, den hade en läderbeklädd överdel, och fyra läderbeklädda platåer, hon förstod att platåerna var till för knän och armbågar, medans man låg framåt över pallen.
“Ta av dig kjolen, och lägg dig”, beordrade han henne. “Ja, Herre”, svarade hon snabbt. Hon drog ner kjolen så att den föll till golvet, och lade sig sedan på alla fyra över pallen.
Han började med att låsa fast läderbojorna hon hade på handlederna i hällor på pallen. Han hämtade därefter två ytterligare bojor och satte över anklarna, och låste fast även dem i pallen.
Han lämnade henne där en stund, så hon skulle få känna sig utsatt, hjälplös. Hon började undra vad han gjorde innan han kom tillbaka igen.
Han hade med sig en paddel, ett ridspö och en sporre. Han lade ifrån sig sporren och ridspöt på ett litet bord precis bredvid henne. Han ställde sig bakom henne, och gav henne ett smiskslag med paddeln. Hon var inte helt beredd, så hon stönade högt.
“Stöna du, ingen hör dig här…”, sade han och slog ett slag till med paddeln. Han upprepade paddelslagen tills hennes rumpa började rodna.
Han gjorde en paus, tog upp vattenflaskan, och droppade några droppar över hennes röda rumpa. Det kylde skönt för henne.
“Sträck på ryggen”, beordrade han, och hon svarade genast “ja, Herre” och sträckte på ryggen.

Han ställde vattenflaskan på hennes ländrygg, balanserade den där. “Nu behöver du vara stilla, om flaskan välter kommer jag att behöva bestraffa dig. Är det förstått?”
“Ja, Herre.”
Han smiskade henne igen med paddeln, betydligt hårdare den här gången. Han slog lite hårdare för varje slag. Till slut kunde hon inte hålla sig still längre, hon gled lite framåt när hon fick ett slag över skinkorna. Vattenflaskan trillade ner på golvet.
“Vad sade din Herre till dig?”, frågade han.
“Att jag skulle vara stilla, Herre.”
“Och vad händer när du inte gör som din Herre säger åt dig?”
“Jag blir bestraffad, Herre.”

Han lade ner paddeln och plockade upp ridspöt. Han lät ridspöts topp glida över hennes, vid det här laget, ömma skinkor. Hon anade att det här skulle göra ont.
“Du kommer att få tio rapp, för varje rapp ska du räkna upp, och säga ‘Tack, Herre”, dvs ‘Ett. Tack, Herre’, ‘Två. Tack, Herre.’, osv. Är det förstått?”
“Ja, Herre.”
Hon körde det första rappet smacka till, för att några tiondelars sekunder efteråt känna hur det brände till, det gjorde ont, men hon fann sig. “Ett. Tack, Herre”, sade hon.
Smack, nästa rapp kom med en gång. “Två. Tack, Herre.”
Varje rapp blev lite hårdare. Vid det sjunde rappet kände hon att ögonen började tåras. “Sju. Tack, Herre.”
De kvarvarande rappen var varje rapp väldigt nära hennes gräns, men hon ville inte använda stopporden, hon ville utmana sig själv. Till slut kom det tionde rappet. “Tio. Tack, Herre.”
“Det var duktigt. Jag är imponerad av slaven”, sade han.
Han knäppte loss henne från pallen. Sade åt henne att resa sig upp.
Han drog i kopplet, han satte sig på läderbänken mitt i rummet. Drog med sig henne i kopplet.
“Sätt dig på huk!”
“Ja, Herre”, sade hon och satte sig framför honom.

Han tog upp vattenflaskan, och öppnade den. Tittade på henne. “Du vet din plats, där på golvet. Vill du ha lite vatten?”
“Ja, Herre.”
Han ryckte lite lätt i kopplet. “Skäll som en hund.”
“Voff” hörde hon sig själv bjäfsa till. Och kände sig lite förvånad själv över att hon verkligen gillade att bli behandlad på det här sättet.
“Inte illa”, sade han, “nu - apport…” och så slängde han flaskan mot soffan. “Använd bara munnen…”
Hon kröp över golvet på alla fyra, fram till soffan där flaskan hade hamnat. Hon försökte lyfta flaskan med sin mun, men fick inte riktigt tag på flaskan. Hon försökte flera gånger.
“Inte ens det klarar du av. Ska jag behöva bestraffa dig igen?”
Hon fick till slut grepp om flaskan med sina tänder. Hon kröp tillbaka till bänken där han satt. Han böjde sig framåt och tog flaskan från hennes mun. “Du var jättelångsam”, sade han, “vad säger man då?”
“Förlåt, Herre” svarade hon.
“Vi får väl se…”

Han drog i kopplet, tvingade henne att ställa sig upp.
“Här, lägg dig på rygg på bänken.”
“Ja, Herre.”
Hon lade sig ner på den läderbeklädda bänken. Hon kunde känna lukten från tidigare personer som legat här, hon försökte föreställa sig hur de haft det, men väcktes ur sina tankar av att han drog ut hennes armar och ben till kanten av bänken. Han låste fast henne, med armar och ben särade.
Han tog fram en ögonbilder, gick fram till huvudändan av bänken, lyfte hennes huvud, och knöt bindeln för hennes ögon.
Han gick tvärs över rummet. Hon hörde hur han plockade med något. Hon undrade vad han gjorde.
Han kom gående tillbaka efter en stund. Hon kände hans händer över hennes kropp, han kände på hennes lår, över hennes mage, vidare upp till hennes bröst. Han släppte på bröstvårteklämmorna. Hennes bröstvårtor var så ömma nu. Hans fingrar nöp hennes bröstvårtor. Han smätte dem med ett finger. Hon stönade till. Hon njöt av behandlingen.
Sedan kände hon en känsla hon inte kände igen. Han hade tagit sporren, och rullade den sakta över hennes bröst, försiktigt över hennes ömma bröstvårtor. Han tryckte sporren hårdare, hon kunde känna smärtan när den lämnade små rodnade prickar efter sig på hennes bröst. Sedan lika plötsligt upphörde det.

Hon kände hur hans hand gled ner mellan hennes ben. Hans finger gled mellan hennes blygläppar. Han blötte ner fingret med hennes könssafter. Han förde in sitt finger i henne, hon var så våt att fingret gled in utan några som helst problem.
Han förde in ett finger till. Och ytterligare ett. Han fingerpullade henne, hon kände hur han kom djupare in i henne, hörde hur det smackade av hans hand mot hennes våta kön.
Han satte handen i position vid hennes våta kön, och pressade sakta handen in i henne, han kände motståndet, men pressade på. Lättade lite på trycket, för att sedan trycka till lite hårdare. Hon stönade högt när hans hand gled in i henne - hon kände hur hans hand fyllde henne.
Han drog ut handen igen, för att direkt föra in den igen. Hon stönade högre och högre medans han fistade henne.
Medans han fistade henne med ena handen satte han en vibrator mot hennes klitoris.
Hon kände att hon snart var nära att komma. Hennes kropp spändes upp till en båge, hon kände bojorna spänna i hennes armar och ben. Hennes kropp skakade, och hon skrek rakt ut.
När hon sjönk tillbaka ner på britsen drog han ut sin hand ur henne. Han tog av henne ögonbindeln, och knäppte upp bojorna.
Han hjälpte henne att klä på sig. Hon gick på skakiga ben ut till dörren, han hjälpte henne att öppna. Hon steg ut i den varma eftermiddagssolen.
Innan dörren stängdes bakom henne hörde hon honom fråga, “vi ses väl på kontoret på måndag?”

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Linas lördagsäventyr	Bdsm	4.3	12/12-24

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.