Mannens äldre kollega
Författare: giftkvinna86 Datum: 2024-12-12 17:30:35
Kategori: Heterosex
Läst:
16 494 gånger
Betyg: 3.7 (8 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Linda satt i soffan och bläddrade igenom sin telefon. Hon var i 30-årsåldern, gift sedan tio år och trivdes med sitt liv, även om det ibland kändes lite... monotont. Just den kvällen hade hon känt sig ovanligt rastlös. Hennes man, Erik, var på affärsresa, och hon hade fått idén att skicka några sensuella bilder till honom för att krydda till det lite.
Medan hon tog bilderna kände hon en pirrande spänning som hon inte upplevt på länge. Hon valde omsorgsfullt vinklarna och ljuset, såg sig själv i spegeln och log. En bild visade hennes fylliga bröst med hårt uppspända bröstvårtor i fokus, en annan hennes bara sköte, delvis dolt av spetsen på hennes trosor som hon drog åt sidan. Hon märkte hur hennes andning blev tyngre medan hon poserade och smekte lätt över sina egna kurvor för att få rätt känsla i bilderna. När hon väl skickade iväg dem skrev hon en kort och känslig text, och lutade sig sedan tillbaka med en bultande förväntan.
Men något var fel. Efter några minuter svarade inte Erik. Istället fick hon ett meddelande från en annan kontakt i sin telefon.
"Linda, jag tror att de här meddelandena inte var menade för mig. /Olle"
Olle. Hennes man Erik hade en äldre kollega vid namn Olle som hon mött på en middag för några månader sedan. Han var runt 55, med grånat hår och en röst som var både djup och lugnande. Linda mindes hur han hade tittat på henne då, ett slags varmt, förstående leende som fått henne att rodna.
Nu brände hennes kinder av skam. Hur kunde hon vara så klantig? Hon öppnade meddelandet hon skickat och såg hur hennes bilder lyste upp skärmen. Hon tvekade, kände för att gräva ner sig, men valde till slut att svara.
"Oj! Förlåt, Olle, det var verkligen inte meningen. Jag skäms så mycket."
Hans svar kom snabbt.
"Ingen fara, Linda. Du är vacker, det kan jag inte förneka. Men jag vill inte att du ska känna dig obekväm."
Hennes skam blandades med något annat. Hans ord, även om de var artiga, fick henne att känna sig sedd på ett sätt hon inte upplevt på länge. Hon lade ner telefonen och andades djupt. Hjärtat slog fortare.
Kvällen gick, men tankarna på Olle och hans meddelande stannade kvar. Hon försökte intala sig själv att det inte betydde något, men hon kunde inte låta bli att återuppleva det pirrande som vaknat. För varje minut som gick kände hon hur hennes kropp svarade på något djupt inom henne.
Till slut skrev hon igen.
"Tack för att du är så snäll. Jag uppskattar det verkligen. Jag vet inte varför, men det känns som att jag kan prata med dig."
De fortsatte skriva till varandra under kvällen. Olle var försiktig, men hans ord var fulla av en mogen charm som gjorde henne mer och mer bekväm. Medan de skrev började Linda smeka sig själv, först försiktigt över sina bröst och sedan längre ner. Hon skickade ytterligare en bild, driven av en stigande hetta. Den här gången var den ännu mer avslöjande: hennes hand låg lätt över hennes blottade sköte, med fingrar som antydde en lekfullhet.
Hans svar kom snabbt, denna gång med en bild tillbaka. Den visade hans erigerade kön, en tydlig gest av både attraktion och sårbarhet. Linda tappade nästan andan. Hon kände en våg av skam skölja över henne, men den överväldigande känslan av att vara åtrådd gjorde henne varm och yr. Tankarna på Erik flimrade i bakgrunden, men det var som om de inte kunde stoppa elden som brann inom henne.
"Jag vet att jag inte borde... men jag kan inte sluta tänka på dig," skrev hon till slut, fingrarna darrande.
Olle svarade efter några ögonblick.
"Inte jag heller, Linda. Men du måste vara säker på att det är vad du vill."
Hennes kropp svarade innan hennes tankar hann ifatt. "Jag vill träffa dig."
Linda stod framför spegeln och rättade till sin klänning. Hon hade sagt till Erik att hon skulle träffa en vän för middag, en vit lögn som kändes som en börda men också som en frigörelse. Hon kände sig som en annan person, nervös men upphetsad, när hon såg sitt reflekterade jag i spegeln.
Hon satt på caféet och väntade. Hon hade tagit på sig en enkel men välsittande klänning, och hennes hjärta slog hårdare än hon väntat sig. När Olle steg in i rummet kände hon hur luften tycktes förändras. Han såg trygg ut, med ett leende som fick henne att slappna av direkt.
De pratade, skrattade och lät samtalet flyta fritt. Men det var mer än bara ord. Hans blick sökte hennes, och ibland vilade den lite för länge. Hon kände hans närvaro som en elektrisk laddning.
Efter kaffet tog de en promenad. De stannade vid ett litet grönområde, och det var då det hände. Han tog hennes hand, försiktigt men bestämt. Hon tittade upp på honom, och innan hon hann tänka mer, möttes deras läppar.
Kyssen var intensiv och fylld av långsam upptäckt. Hon hade inte planerat detta, men hennes kropp svarade omedelbart. De drog sig undan till hans bil, som stod parkerad en bit bort, och fortsatte där.
Medan regnet började trumma mot rutorna lutade han sig närmare och viskade:
"Vi kan sluta här om du vill."
Men hon ville inte sluta. Deras händer utforskade varandra, och hon kände en frihet som var lika skrämmande som den var berusande. För första gången på åratal tillät hon sig själv att släppa alla hämningar.
När han gled in i henne, kände hon en våg av värme och intensitet som tog andan ur henne. Hans rörelser var långsamma och djupa till en början, nästan som om han ville lära känna varje del av henne. Linda kunde inte hålla tillbaka små ljud av njutning, en blandning av viskningar och stön som fyllde bilen. Hon klamrade sig fast vid honom, kände hans styrka och samtidigt en mjukhet i hur han rörde sig.
Han tog tag om hennes höfter, drog henne närmare och smiskade henne lätt över skinkorna. "Du är en stygg flicka, Linda," viskade han, rösten tjock av begär. "Här med mig, när du borde vara med din man." Orden skar genom hennes skam och ersattes av en pulserande hetta. Hennes kropp reagerade instinktivt, och hon kunde känna hur hans grepp hårdnade när han fördjupade sina rörelser.
Deras kroppar fann en rytm som blev alltmer intensiv. Regnet utanför skapade en bakgrundsmelodi som förstärkte känslan av att vara helt isolerade från världen. Linda kunde känna varenda rörelse, varje beröring, som om hennes kropp var överkänslig för varje stimuli. Deras andetag blandades, tunga och hetsiga, och hon kände hur hennes kropp närmade sig en explosiv höjdpunkt.
Han viskade hennes namn med en hes röst, och det var droppen som fick henne att tappa kontrollen. Hon skrek till, en lång, djup klagan av ren njutning, medan hennes kropp skakade av klimaxets kraft. Sekunden efter kände hon hur han följde henne, med en guttural stönning som fick henne att rysa. Han fyllde henne, och en varm våg av hans kärlek rann längs hennes lår när de fortfarande höll om varandra, deras kroppar fortfarande pressade tätt samman.
Linda lutade sitt huvud mot hans axel, andades tungt medan efterdyningarna av deras möte fortfarande vibrerade genom henne. Tankarna på Erik gjorde sig påminda, och en våg av skam blandades med hennes tillfredsställelse. Men just då kunde hon inte ångra sig. För första gången på länge hade hon känt sig levande, och hon visste att hennes liv aldrig skulle vara detsamma igen.
Fler noveller av samma författare
