I skenet av natten
Författare: giftkvinna86 Datum: 2024-12-02 17:06:41
Kategori: Första gången och Heterosex
Läst:
16 329 gånger
Betyg: Inget betyg ännu
I skenet av natten
Jag hörde det dämpade ljudet av tv:n genom väggen. Mina föräldrar satt i vardagsrummet som alltid, fullt upptagna av sitt program. Jag visste att jag hade ett fönster av tid, en chans att våga något jag aldrig tidigare hade vågat.
När jag mötte honom tidigare på kvällen hade hans blick dröjt vid mig lite för länge. Hans mörkbruna ögon hade en intensitet som gjorde det svårt att andas, och hans kortklippta hår och breda axlar fick honom att verka så självsäker, så annorlunda mot de pojkar jag känt. Jag kände mig liten i jämförelse, osäker men ändå lockad av honom på ett sätt som jag knappt vågade erkänna.
Jag själv var enkel, nästan för vanlig. Mitt långa, ljusa hår hängde över axlarna, och jag hade på mig en lös tröja och mina mest bekväma mjukisbyxor. Kläder jag inte hade tänkt två gånger på – förrän nu.
Han stod nu i dörröppningen till mitt rum, klädd i en svart t-shirt som smet åt över hans bröst och slitna jeans som satt perfekt på hans höfter. När han såg på mig var det som om han kunde läsa mina tankar, och jag kände hur kinderna hettade till.
“Är det okej?” frågade han tyst, hans röst mjuk men fylld av något jag inte kunde beskriva.
Jag nickade, även om nervositeten höll ett fast grepp om mig. Jag kände hur hela kroppen krusade sig av förväntan, varje nerv på helspänn.
Han gick långsamt fram till mig, satte sig bredvid mig på sängen och lät sina fingrar försiktigt glida över min hand. Jag kände en pirrande känsla sprida sig genom hela kroppen. Hans beröring var så lätt, nästan elektrisk, som om han var rädd att gå för snabbt fram.
Hans hand rörde sig uppåt längs min arm, hans fingrar varsamma och värma. Sedan lyfte han försiktigt på min tröja, stannade upp och såg på mig, som om han väntade på mitt tillstånd. Jag andades djupt och höjde armarna, lät honom dra tröjan över huvudet.
Hans ögon följde mina rörelser, och jag såg hur hans blick stannade på mina bröst. Jag kände hur mina små rosa bröstvårtor stramade till i den svala luften, och jag undrade om han märkte det. Hans händer vilade en kort stund på mina axlar innan de långsamt vandrade ner mot min darrande midja, försiktiga men ändå självsäkra.
Jag reste mig upp, tog ett steg bakåt och lät blicken glida över min egen kropp i spegeln bredvid sängen. Det var som om jag såg mig själv för första gången. Min hud skimrade svagt i skrivbordslampans varma ljus, och min figur, som jag alltid hade varit så kritisk mot, såg plötsligt annorlunda ut. Vacker, nästan. Mina små bröst höjdes och sänktes med varje andetag, och jag märkte hur värmen i rummet hade färgat mina kinder och hals i en mjuk rosaton.
Jag lät blicken fortsätta neråt, över mina höfter och längre ner, där jag vanligtvis inte vågade se för länge. Det glittrade lätt om mina lena mjuka läppar, pirrande av förväntan. Min kropp kändes plötsligt som något nytt, något spännande, som om jag först nu förstod att den kunde vara vacker.
Han såg mig också i spegeln, och jag såg hur hans blick mjuknade. Det var inget dömande i hans ögon, bara beundran och värme. Jag vågade möta hans blick, och jag kände mig märkligt stolt över mig själv.
Han reste sig och närmade sig, hans rörelser långsamma och kontrollerade. När han drog av sig sin t-shirt avslöjades hans breda bröst och muskulösa armar, och jag kunde inte låta bli att låta blicken vandra vidare. När han sedan lät jeansen falla kunde jag inte undvika att märka hur kraftfull och stark hans kropp var, och hur stor hans lem var, varje detalj förstärkt av det mjuka ljuset.
Det var överväldigande, nästan för mycket att ta in. Jag kände en blandning av nervositet och förväntan, en hetta som spred sig genom kroppen. Han var så olik mig – självsäker, mogen, trygg i sig själv. Det gjorde mig osäker, men samtidigt stärkte det mig.
“Det är okej,” viskade han, och jag mötte hans blick igen.
Jag nickade, försökte le trots att mitt hjärta bultade hårt. När han tog min hand och drog mig tillbaka till sängen var det som om all osäkerhet smälte bort. Våra kroppar möttes, och hans värme omslöt mig helt. Hans händer rörde sig över mig med en varsamhet som fick mig att känna mig både skör och stark på samma gång.
När vi till slut smälte samman kände jag en ny sorts närhet, en som var både överväldigande och vacker. Smärtan kom först, en skärande påminnelse om det nya i detta, men den försvann snart och ersattes av något jag aldrig tidigare känt.
Rytmen av våra rörelser tog mig med sig, och jag kände hur hela min kropp började brinna av en hetta jag inte visste fanns. När jag till slut nådde toppen av det där okända berget, gjorde han det samtidigt, med djupa stötar och kvävda stön, och våra andetag blev ett enda kaotiskt brus i tystnaden.
Det ögonblick han stannade upp, så djupt inom mig, kändes överväldigande. Det var en blandning av lätt skräck och fascination, som om jag inte kunde förstå hur intimt vi hade blivit, hur han hade fått plats i mig, hur jag hade omslutit honom. Men hans armar höll mig stadigt, hans blick sökte min, och jag kände hur rädslan smälte bort i tryggheten av att vara nära honom.
Efteråt låg vi stilla bredvid varandra. Jag kände fortfarande värmen från hans kropp mot min, hans fingrar som sakta följde linjerna över mina bröst. När jag flyttade på mig kände jag hur något varmt och oväntat rann längs mitt lår. Det var en påminnelse om vad vi just delat, en fysisk kvarleva av något jag aldrig skulle glömma.
Jag såg på honom i mörkret och visste att det här ögonblicket skulle stanna kvar hos mig för alltid – inte bara för vad som hade hänt, utan för hur det fick mig att känna.
Fler noveller av samma författare
