Att ge sig själv
Författare: giftkvinna86 Datum: 2024-12-02 17:01:26
Kategori: Heterosex och Trekant
Läst:
13 186 gånger
Betyg: 4 (3 röster)
Att ge sig själv
Klara var en kvinna i trettioårsåldern med ett liv som på ytan tycktes perfekt. Hon hade ett stabilt jobb, en vacker lägenhet och en krets av nära vänner. Men på senare tid hade något saknats. Ett pirr, en känsla av äventyr, något som kunde dra henne utanför de välkända gränserna. Det var därför hon, utan att tänka för mycket, tackat ja till sin kollega Lisas inbjudan att följa med till en exklusiv middag hemma hos en äldre bekant.
När Klara klev in genom dörren till det stora, diskret lyxiga huset slog en varm och dämpad belysning emot henne. Värden, Victor, var en man i slutet av femtioårsåldern med ett mörkt, välvårdat hår och en charm som omedelbart fick henne att känna sig sedd. Han hade en mjuk röst och ett sätt att tala som gjorde varje samtal till en privat konspiration. Hans vän och medvärd, August, var några år äldre med silvervitt hår och en pondus som strålade ut i rummet. Med sina varma, bärnstensfärgade ögon hade han ett sätt att betrakta henne som om han såg något djupare än det yttre.
Middagen var långsam och njutningsfull. Victor serverade utsökta viner, och August, som visade sig vara en passionerad kock, hade lagt ner sin själ i maten. Klara märkte hur hon slappnade av. De två männen förde samtalet med lätthet och humor, och deras komplimanger hade en subtil skärpa som fick henne att le och rodna om vartannat. Hon kunde inte minnas när hon senast varit i sällskap där hon känt sig så uppskattad, så medveten om sin egen närvaro.
När middagen var över förflyttades de till ett rum med mjuka fåtöljer och en sprakande brasa. Klara kände hur atmosfären förändrades. Det låg något i luften – en nästan elektrisk spänning. Victor satte sig nära henne, så nära att hon kunde känna värmen från hans kropp, medan August lutade sig tillbaka i fåtöljen mitt emot. Hans blick vandrade över henne, inte påträngande, men med en intensitet som skickade en ilning längs hennes ryggrad.
Klara reste sig och gick fram till en stor spegel vid väggen. Hon studerade sin spegelbild – sina långa, mörkblonda lockar som föll i mjuka vågor över axlarna och den smaragdgröna klänningen som smet åt precis lagom kring hennes kurvor. Hennes smala midja, mjuka höfter och långa ben hade alltid varit sådant hon fått komplimanger för, men det var inte förrän nu, i männens närvaro, som hon kände sig vacker på riktigt. Hennes gröna ögon glittrade i det dämpade skenet från brasan, och rodnaden på hennes kind gjorde henne bara mer levande.
Hon vände sig långsamt om, och både Victor och August följde henne med blickar som var tysta men talande. Hon kände hur värmen steg i henne. Det fanns inget krav i deras närvaro, men samtidigt en förväntan som låg som en elektrisk puls i rummet.
“Vill ni att jag…” Hon tvekade, men såg i deras ögon att de förstod henne.
“Endast om du vill,” sa Victor lågt, hans röst som sammet mot hennes nerver.
Hennes händer darrade lätt när hon förde dem till dragkedjan på klänningen och sakta drog ner den. Det mjuka tyget föll till golvet, en viskning mot hennes bara hud. Under klänningen bar hon svart spets som smekte hennes former – en tunn bh som lyfte fram hennes fylliga bröst och trosor som satt lågt över hennes höfter. Brasan kastade ett varmt, dansande sken över hennes hud, som nu verkade glöda av en inre hetta.
Klara drog sakta ner axelbanden och lät dem glida av hennes axlar. Hon tog ett djupt andetag och lösgjorde bh:n, så att hennes bröst blottades. Bröstvårtorna styvnade omedelbart i den svala luften, och hon kände en blandning av nervositet och spänning när männens blickar vilade på henne. Deras tystnad var inte dömande, utan uppskattande, nästan vördnadsfull.
När hon sakta drog ner trosorna kände hon hur huden knottrade sig av den svala luften som mötte henne. Hon stod där, helt avklädd, och lät värmen från elden svepa in henne som en mjuk famn. August och Victor satt i varsin fåtölj, blickarna vilade på henne med en intensitet som inte gick att misstolka, men ändå med ett respektfullt lugn.
Victor lutade sig framåt, vilande med armbågarna på knäna, och sa med låg, len röst: “Du är så vacker, Klara. Som om du vore skapad av eldens ljus.”
August nickade, hans blick stadig men varm. “Du är som en tavla, en konstnärs dröm. Perfektion.”
Klara kände hur hennes hjärta slog snabbare, inte av nervositet längre, utan av en märklig, nyfunnen styrka. Hon stod framför dem, naknare än hon någonsin varit – inte bara fysiskt, utan också känslomässigt. Och i deras blickar såg hon inte bara begär, utan en respekt och uppskattning som fick henne att känna sig starkare än någonsin.
Klara stod framför männen, helt naken, upplyst av det dansande ljuset från brasan. Hon kände hettan i rummet – inte bara från elden utan från de intensiva blickarna som vilade på henne. Hennes kropp var varm och pulserande, och hon kunde känna hur hennes egen lust började brinna, som en eld som långsamt spred sig inifrån. Mellan hennes ben hettade det, en dragning som var omöjlig att ignorera. Hon pressade låren lätt samman, mer av reflex än av vilja, men kände hur det bara ökade spänningen.
Victor reste sig långsamt från sin fåtölj och tog ett steg närmare, men han rörde henne inte. Hans blick svepte över henne, från hennes ansikte till hennes hals och vidare ner över hennes bröst, mage och höfter. “Du är en vision, Klara,” sa han lågt. “Som en dans av eld och ljus.”
August förblev sittande, men hans blick var lika intensiv. Han lutade sig tillbaka och betraktade henne, hans händer vilande på fåtöljens armstöd, som om han ville ge henne utrymme att leda ögonblicket. “Visa oss vad du känner, Klara,” sa han mjukt. “Det här är din stund.”
Klara slöt ögonen och lät sina händer glida över sin egen kropp. Först försiktigt, trevande, som om hon utforskade sig själv på nytt. Fingrarna smekte över hennes hals, vidare ner över nyckelbenen och sedan längs kurvorna av hennes bröst. Hon kände hur hennes egen beröring skickade små vågor av värme genom henne, och ett mjukt ljud undslapp hennes läppar.
När hon öppnade ögonen igen såg hon att Victor och August nu båda andades tyngre. Deras blickar var som en fysisk närvaro, en beröring som följde hennes rörelser. Hon snurrade långsamt runt, lät männen se henne från alla vinklar, och värmen från elden kysste hennes rygg, hennes höfter, hennes ben.
“Så vacker,” viskade Victor. Han tog ännu ett steg närmare, men stannade strax utom räckhåll, som om han inte ville störa det hon skapade.
Klara kände sig stark, fri, nästan mäktig i detta ögonblick. Hon lät sina händer vandra längre ner, över magen och längs höfterna, och kände hur hennes hud knottrade sig under sina egna fingrar. Hon mötte Augusts blick, och han log – ett långsamt, varmt leende som fick hennes hjärta att slå ännu snabbare.
“Du njuter av detta,” sa han, inte som en fråga utan som ett konstaterande.
“Ja,” andades hon. Rösten var låg och nästan hes, fylld av känslorna som byggdes upp inom henne.
Victor tog till slut ännu ett steg fram, nu tillräckligt nära för att sträcka ut en hand. Han lät sina fingrar lätt smeka hennes kind, en beröring så mjuk att den kändes som ett löfte. August reste sig också, långsamt, och kom fram på hennes andra sida. Nu stod de båda nära henne, deras värme och närvaro omslutande henne som ett skyddande hav.
De rörde sig försiktigt, nästan som om de dansade runt henne. Deras händer strök över hennes kropp, över hennes axlar och rygg, ner längs hennes armar och höfter. Deras rörelser var synkroniserade, som om de förstod varandra utan ord. Klara slöt ögonen igen och gav sig helt åt ögonblicket, åt deras varsamma händer, deras mjuka ord, och åt den intensiva hettan som pulserade genom hela hennes kropp.
Klara öppnade ögonen och såg hur männen nu långsamt tog av sig sina skjortor, som om varje rörelse var en del av en ritual. Victor först – hans välbyggda kropp, trots åren, var en kombination av styrka och elegans. Hans hud fångade det varma ljuset från brasan och framhävde linjerna av erfarenhet och mognad som bara gjorde honom mer lockande. August följde, något långsammare, hans breda axlar och fasta hållning vittnade om en livstid av styrka och självsäkerhet.
Klara kände hur hennes andetag blev tyngre. Hon såg dem som två aspekter av samma kraft – Victor med sin intensiva närvaro och August med sin jordnära tyngd. Tillsammans fyllde de rummet, fyllde henne, med en känsla av att vara helt och hållet omgiven, skyddad och sedd.
När de kom närmare kunde hon inte längre hålla tillbaka. Hon sträckte ut en hand och lät sina fingrar glida över Victors bröst, känna den värme som strålade från honom. Hans hud var varm och fast under hennes beröring, och han slöt ögonen som om hennes rörelse var allt han behövde i det ögonblicket. Samtidigt kände hon Augusts händer mot sin midja, stadiga och varsamma, som om han ville förankra henne i nuet.
“Du är som eld,” sa Victor, hans röst låg och fylld av något som lät som både begär och vördnad. “Du bränner, men du läker också.”
August nickade, hans händer nu vilande på hennes höfter. “Och som vatten,” tillade han. “Som om du släcker vår törst.”
Klara kände sig nästan svävande, som om deras ord lyfte henne. När hon såg hur de nu stod framför henne, nakna och oförställda, kände hon en våg av värme och lust svepa över sig. Det var inte bara deras kroppar som lockade henne – det var deras sätt att se på henne, att möta henne som jämlike, som någon värd deras fulla uppmärksamhet.
Hennes blick föll naturligt nedåt, och hon kunde inte undgå att betrakta deras nakenhet i helhet. Deras kön, olika men lika stolta, vittnade om deras längtan och upphetsning, något som fick hettan mellan hennes ben att växa. Hon svalde och kände en pirrande lust sprida sig i hennes kropp. Tanken på att vara mellan dem, omsluta dem, fyllas av dem båda samtidigt, var överväldigande. Hennes andning blev djupare, nästan darrande, och hon såg upp på dem med en blick fylld av outtalad längtan.
Victor märkte det och log, ett litet, självsäkert leende som visade att han förstod exakt vad hon kände. Han sträckte ut en hand och smekte hennes ansikte, hans fingrar mjuka och trygga. “Du är så vacker, Klara,” sa han lågt. “Och så modig.”
August lade en hand på hennes rygg, varm och stadig, och lutade sig närmare för att viska i hennes öra: “Låt oss ta hand om dig. Låt oss ge dig allt du längtar efter.”
När deras händer återigen rörde vid henne, tillsammans denna gång, kände hon sig fylld av en sorts energi hon aldrig upplevt tidigare. Victors händer smekte hennes ansikte och hals, hans kyssar landade mjukt på hennes läppar, medan Augusts grepp om hennes höfter blev fastare, som om han ville hålla henne på plats i detta ögonblick.
Deras rörelser var som en dans, en perfekt symfoni av beröring och närhet. Klara gav sig hän, lät sina händer vila mot deras kroppar medan hon absorberade deras värme och styrka. När de älskade, i en samstämd rytm, fylldes hon av en intensiv känsla av närhet och tillhörighet.
En våg av ren njutning byggdes inom henne, först mjukt och långsamt, men sedan med en kraft som tog över hela hennes kropp. Hon kände hur musklerna spändes, hur andningen blev snabbare, och hon kunde inte hålla tillbaka ljuden som undslapp henne – små stön och gnyenden som vittnade om den extas som sköljde över henne.
Det var som om hela världen upphörde att existera. Allt som fanns var deras gemensamma rörelse, värmen från deras kroppar, och den brännande känslan av att vara fullständigt levande och fri. När hon nådde höjden av sin njutning kände hon hur hennes kropp skakade i deras armar, en våg som aldrig verkade vilja ta slut.
När rörelsen i rummet till slut stillnade, låg Klara mellan dem, omsluten av deras kroppar och värmen från brasan. Hon kände en mjuk hetta mellan sina ben, de varma spåren av deras förening som långsamt sipprade ur henne och vittnade om intensiteten i det de delat.
August såg på henne med ett leende som var lika trött som det var tillfreds. “Du är en gåva, Klara,” sa han. “En gåva vi aldrig glömmer.”
Victor lutade sig fram och kysste hennes panna. “Och vi hoppas att detta är början på något, inte slutet.”
Klara log, hennes kropp fortfarande varm och hennes hjärta fyllt av en ny, oväntad sorts glädje. Hon visste att vad som än väntade efter den här natten, skulle hon alltid bära med sig denna stund – känslan av att ha varit helt och hållet levande.
Fler noveller av samma författare
Klara skulle följa med Lisa till bjudningen, men vart tog Lisa vägen?