Sommarjobbet i Antwerpen del 6.
Författare: lottapetron Datum: 2024-10-18 14:21:12
Kategori: Heterosex
Läst:
8 735 gånger
Betyg: 5 (4 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Jag hade sovit gott hela natten, vi låg tätt omslutna i varandra när jag vaknade. Han var naken, jag likaså. Fönstret stod på glänt och den friska sommarnattens svalka fanns kvar i rummet. Mitt ansikte tätt mot hans, det låg en trygghet i doften Jean utsöndrade. Dyr parfym som lovade ett bekymmersfritt liv, om vi vore ett par. En illusion bara, men känslan var där i alla fall.
Vi hade ätit en trerätters meny i går kväll och vi hade druckit vin till maten, Jag hade inte tagit mer än ett glas utan hållit mig till bordsvattnet.
Räkor med kaviar, jag förutsatte att den var rysk, som förrätt fortsatt med lax och pepparrotspasta smaksatt med citron.
När efterrätten serverades var mer än halva flaskan kvar och byttes ut mot ett annat mer passande vin.
Vi flanerande genom staden i en varm högsommarkväll, hand i hand på trottoarer fyllda av människor i alla åldrar. Mycket folk var ute så vi var inte ensamma men det var bara vi två. Jag fick en kyss vid Bryssels berömda springbrunn, hans korta skäggstubb skavde lätt mot min kind när han viskade i mitt öra.
”Tänk om livet alltid vore så här underbart som i kväll.”
Jag såg honom i ögonen, små söta rynkor i ögonvrån. Spjuver var det ordet som dök upp, han var charmig denna fransman.
”Underbart är toppen på skalan, livet är både sött och salt. I kväll är det bara det bästa av det söta.” Svarade jag och vi kysstes igen.
När vi kommit tillbaka till hotellrummet gick vi till sängs med många pussar och kramar. Vi kröp nakna in under täcket och där somnade han ganska snart med huvudet mot mitt bröst och sov som en stock hela natten.
Nu vaknade han också, öppnade ögonen som lyste upp när han såg mig.
”God morgon” Jag gav honom en snabb puss på munnen. ”Sovit gott?”
”Som ett barn, ett oskyldigt sådant.”
”Jag tycker nog att du är en ganska stygg pojke, som förför en oskyldig flicka som mig ”
Min hand vandrade långsamt mot hans gren, smekte lemmen som direkt svarade att den ville vara med på leken. Jag drog sakta fram och tillbaka. Jean lyfte mitt högra lår så mitt sköte blottades, han började smeka mina blygdläppar samtidigt som jag fick en lång blöt kyss. Jag särade mer på benen för att sopa bort alla tvivel, min kropp ropade återigen. Jag släppte stången som vid det här laget blivit hård som sten. Smekte pungen, lyfte på kulorna och blev överraskad över både storleken och vikten. Anade han hur oerfaren jag var?
Hans finger trängde in i mig, upp mot g-punkten. Hela vägen in, tummen smekte min klitoris när fingerblomman masserade insidan. Svaret fick han ganska omgående, det lilla motstånd som min mus inledningsvis haft sköljdes bort och ett tungt stön som uttalade mitt välbehag, lust och krav på tillfredställelse undslapp mig. Han andades långsamt genom näsan. Läpparna möttes och våra varma andedräkter blandades med varandra, jag gled ner förbi honom och hamnade på rygg med brett särande ben.
”Har du fler kondomer?” En hes viskning i mitt vänstra öra.
”Bry dig inte, ta mig. Nuu.”
Han ställde sig på höger armbåge och rullade upp på mig. När den vänstra armen gled på plats med handen på mitt högra bröst kände jag ollonet hitta rätt. Den blanka ytan delade på min blygd, trängde mellan och sögs inåt, in i min kropp. Första gången på riktigt. Helt oskyddad, utlämnad. Jag bara ville ha. Känna en man som det är tänkt att det ska vara.
Helt långsamt till en början, han tryckte in, när det stramade backade han lite och fortsatte inåt. Proceduren upprepades till han var framme hela vägen och låg stilla några ögonblick. Jag kände pulsen i min slida. Var det min eller hans? Kunde inte vänta lägre utan juckade försiktigt några gånger. Jag kom inte långt för hans bäcken tryckte ner mig. Jag fick ett par pussar på munnen innan han fortsatte ner längs med vänster käke och nafsade till slut på öronsnibben.
Nu kunde han inte heller motstå, ganska snart hade vi hittat en lagom takt. Jag mötte hans stötar på halva vägen.
”Åhhh, va skönt, fortsätt så, precis där.” Min mun tätt mot hans vänstra öra, jag både hörde och kände hans andetag, extatiskt vibrerande.
Han tog tag i mina axlar för att få mer tag. Jag särade mer och drog upp knäna för att släppa in den hårda lemmen så långt som möjligt. Han bottnade inte men njutningen var fullständig.
Jean ökade takten samtidigt som andetagen blev snabbare, han var inte långt från att komma. Långt nere i ryggen började kittlingen som förebådade min egen klimax att kännas. Tanken slog mig samtidigt, han kommer att fylla mig med sin säd. På riktigt denna gången. Benen kändes förlamande tunga och fötterna hamnade återigen på madrassen, jag särade brett när de kraftiga stötarna plötsligt upphörde.
”Jag kommer, vänta.” viskade han hest.
Lemmen drogs ur mig, han tog tag i den och runkade några gånger. Jag tittade ner mellan mina bröst. Bröstvårtorna som tronade högst upp på de svettblanka kullarna stod rakt ut. Längre ner pumpade min älskare sperma ur det mörkröda ollonet, den första långa kaskaden följdes av två kortare för att avslutas med några sista sorgsna droppar. Allt hamnade på min mage och rann ner i min navel som snabbt svämmade över. Resterna rann trögt åt sidan nerför magen mot sängmadrassen.
Jag fick en puss på munnen.
”Du är helt underbar, men jag vill ju inte göra dig med barn”
Han lade sig vid min sida och tittade i taket. Tog ett djup andetag, blundade och släppte sakta ut luften genom näsan.
Jag kände mig snopet bestulen, av både den uteblivna orgasmen som inte hade varit långt borta men också suget i mitt underliv fanns kvar. Saknaden av mannen där nere men även säden. Jag ville upptäcka känslan av att fyllas. Jag tog tag i den slaknande penisen, böjde mig fram och förde den in i munnen. Smaksensationen var ny för mig, en blandning av hon och han. Mina safter smetade längs hela skaften och smaken av kvinna var inte ny för mig. Vendela, vi smakar nästa likadant, blandat men mannens sälta. Jag lyckade mjölka ut några droppar till och svalde girigt sperman, fortsatte med att suga till Jeans ljusa gnyende stön.
Jag gled sakta upp mot hans ansikte, kanande på vår gemensamma transpiration och hans säd.
”Tack, det är härligt att älska med dig” Jag kysste honom på munnen.
”Min lilla prinsessa. Så vacker.” Han strök handen genom mitt hår och la det tillrätta bakom högra örat.
Efter en gemensam morgondusch klädde jag på mig i mina halvslitna jeans, t-shirt och en ljusgrå cardigan. Jag höll upp Vendelas svarta klänning mot dagsljuset från fönstret men kunde inte se att det blivit några fläckar på den som gjorde att den var i behov av en tvätt. Hittade en plastpåse i väskan som visade sig vara tillräcklig ren att förvara plagget i till jag kom hem igen. Påsen och de svarta skorna stoppade jag ner i väskan och tog på mig mina invanda converse.
”Vill du att jag ska köra dig tillbaka till Antwerpen? Frågade han och drog på sig kavajen.
”Det är inte nödvändigt, jag tar tåget tillbaka. Har några ärenden först, ska handla lite när jag ändå är har i stan.”
”Okej, jag ska åt andra hållet.”
”Ska du hem, till Frankrike?” Det var först nu jag ställde frågan, hade inte tänkt så mycket på var han hade sitt hem. Hade heller ingen aning om han var gift eller bodde ensam.
”Ja, det stämmer. Jag bor i Lyon. Det är en och halv timmes resa.”
Vi åkte ner med hissen till frukostrestaurangen och möttes av en överdådig buffé som inte stod långt efter ett traditionellt svenskt smörgårdsbord. Jag åt två kokta ägg och en ostfralla till en kopp starkt kaffe. Jean sparade inte på krutet och lassade upp ett rejält lass med bacon, stekta ägg och croissant, stekta korvar, salami, ost och ett par sorters skinka. Ett stort glas apelsinjuice och två muggar svart kaffe ingick också i hans lördagsfrukost. Aptiten hade inte tagit skada av gårdagskvällens utsvävningar. Efter maten var både han och jag på bättre humör, kaffet hade nog gjort sitt till.
Vi tog adjö vid hans bil med en kindpuss. Jag vinkade adjö när han öppnade bildörren och klev in, sedan promenerade jag vidare nerför trottoaren men hade ingen större brådska. Jag hörde bilmotorn starta och köra iväg i motsatt riktning nerför gatan, jag vände mig inte om utan lät honom åka. Återigen kände jag mig fri som en fågel med pengar på fickan och mer i ett kuvert undanstoppat i väskan som hängde över axeln. Elektronikbutiken jag skulle till öppnade ännu inte på tjugo minuter och jag räknade med att en rask promenad skulle ta mig dit på tio. Jag gick långsamt och tog mig tid att kika in i skyltfönstren i butikerna jag passerade. En herrekipering ställde ut sommarens herrmode, skyltdockan var klädd i ljusgrå chinos och marinblå kavaj med mässingsknappar. En oknuten sidenskarf hängde halvslarvigt över kragen. Det såg samtidigt elegant och ledigt ut, om jag hade haft en pojkvän hade vi kanske gått hit och handlat. Men nu gick inte det, jag var ensam och skulle förbli det resten av sommarlovet. Tillsammans med flera män men ändå så ensam. Sände en tacksam tanke till Vendela som jag visste väntade på att jag skulle återvända. Jag plockade upp min mobil och skickade ett SMS. ”Tar tåget tillbaka, ska bara shoppa lite innan. Hemma innan lunch/C.”
Därefter dök en bokhandel upp på min väg. Den hade precis öppnat och mörkhårig tjej i min ålder ställde upp butiksdörren med en träkil som hon sparkade fast under dörrbladet
”Öppnat tidigt?” Frågade jag bara för att säga något när hon tittat åt mitt håll.
”Tjaa, lika bra att slå upp dörrarna när jag ändå kommit hit.” Svarade hon och hämtade en reklamskylt som ställdes ut på trottoaren. Sommarläsning för alla lediga stunder, deckare eller äventyr.
”Vill du komma in och kika en stund?”
”Ja, gärna.” Dörren stod öppen så jag klev in och den bekanta doften av färska böcker var det första jag kände, rader av bokhyllor längs med väggarna och bord mitt på golvet fyllda med litteratur av alla slag. Ett par olika kokböcker var framlagda på ett bord nära ingången, reseguide över Europa och de nyaste deckarna fanns också nära till hands. Barnböcker för olika åldrar som övergick till ungdomslitteratur fyllde bokhyllan längs en vägg. Nästa vägg var tillägnad vetenskap och historia. Jag lyfte ut en riktig tegelsten om holländsk skeppsbyggarkonst ur hyllan, tittade på omslagets segelbåtar och bläddrade genom några sidor innan jag ställde tillbaka den. Den mörkhåriga befann sig bakom kassan och läste koncentrerat i några papper, hon gjorde en anteckning eller en understrykning och jämförde pappret med vad som fanns på datorskärmen.
”Jag tänkte köpa en bibel. Har ni såna?” Frågade jag när jag kommit tillräckligt nära.
Hon tittade upp från sitt arbete och var tyst för en lång sekund som om hon inte fattat frågan riktigt.
”Ja, det har vi nog.” Hon tittade runt omkring sig som om det kunde ligga en bibel slängd här någonstans. ”Vi säjer inte många av dem, jag ska kolla på lagret.” Jag fick en nyfiken blick innan hon reste sig upp och försvann genom en dörr. Jag blev lämnad ensam i butiken och vände min uppmärksamhet till en liten pinpachylla nära kassan fylld med pennor, radergummin och andra små skrivprylar. Bland USB-minnen och andra minneskort fanns en rad med kontantkort till mobiltelefon. Precis vad jag behöver tänkte jag och tog ett med 10GB surf och 100 minuter samtalstid och lade den på disken.
”Vilket språk vill du ha på din bibel?” Hon kom tillbaka med tre böcker i famnen. ”Här finns holländska, engelska och franska.”
”Franska blir bra.” Den var betryggande stadig när jag plockade upp min bibel för första gången och öppnade pärmen som gjorde motstånd mot att öppnas som alla nya böcker gör.
Hon ställde undan de andra två och slog in priset på boken och simkortet i kassan. Jag betalade kontant innan varorna stoppades ner i väskan.
”Ursäkta om jag frågar.” Började hon försiktigt, nästan blygt.
”Jaaa, vad?” Jag var inte säker på vad hon ville veta.
”Läser du ofta i den?” Hon tittade på de två som låg kvar på disken och såg mig sedan i ögonen. ”Du ser inte ut som om du vore religiös eller så, nej det blev fel, ursäkta. Jag menar, varför vill du ha en bibel?”
”Allt är inte som det ser ut vid första anblicken. Jag behöver detta.” Jag klappade väskan där boken låg. ”Jag mår bra av det, själen behöver något i andra vågskålen.”
”Du ser ut som en som har fått allt man kan önska sig, svårt att tro när man ser dig att du saknar något över huvud taget.”
”Ibland kanske det bara blir för mycket. Mycket nytt, ovant och osäkert. Då är det skönt att luta sig mot det som är gammalt, evigt och beprövat.”
”Exakt så känner jag det också. Tycker du att det hjälper kanske jag skulle läsa lite i den med.” Hon plockade upp en, jag såg att det var den på holländska. ”Var ska man börja?”
”Jag fick också hjälp, börja med Markus evangeliet, jag har inte kommit längre själv. Läs lite och låt det du läst sjunka in. Prästen sa till mig. Be mitt barn, be.”
”Prästen?” Hon frågade skeptiskt ungefär som om jag träffat något utdött.
”En vän till mig tog mig till en katolsk kyrka i onsdags. Vi biktade oss båda två. Det var första gången för mig. Jag är inte katolik.”
”Inte jag heller, hur var det?” Hon lät nyfiken men det verkade som ett hopp tändes också.
”Det var en upplevelse, milt utryckt. Jag visste inte vart vi skulle åka, det var en överraskning och när vi kom fram till kyrkan kändes allt vi gjorde helt rätt och naturligt.” Jag tittade ut genom skyltfönstret och tänkte efter. ”Vendela visade mig vart jag skulle gå och lite hur det går till och så. Hon kände att det var tvunget att gå dit, jag förstår varför. Det får mig att må mycket bättre.”
”Vendela, det är din vän?”
”Ja vi ska åka dit i morgon. Det är gudstjänst på förmiddagen, klockan elva tror jag.”
Plötsligt slog det mig att jag nog måste skynda mig om jag skulle hinna träffa Vendela innan min nästa dejt.
”Oj, vad klockan går.” Klockan på väggen visade kvart över nio. ”Jag måste skynda mig, jag har en dejt i Antwerpen klockan ett. Ska ta tåget dit strax.”
”Har du en dejt, vad spännande.” Hon lade undan biblarna, men på olika ställen.
”Ja du vet, jag jobbar som eskort. Har sovit över på La Plaza i natt.” Varför sa jag så? För att chocka eller bara som en betoning av min själsliga nöd.
Hennes hand flög upp mot munnen innan hon återvann sin behärskning och i stället kliade sig fundersamt på hakan.
”Ha så roligt, både med dejten och i kyrkan i morgon.”
”Yin och Yang. Hej då och tack så mycket.” Jag lämnade bokhandeln och kunde känna blicken som följde mig genom skyltfönstret.
Jag ville köpa en begagnad dator eller surfplatta för att slippa registrera mig på Google kontot och allt annat märkligt som är nödvändigt när man startar upp en ny produkt första gången. Till det som jag skulle använda datorn var anonymitet ett absolut krav för om det inte var rent olagligt så gränsade det absolut till det.
Butiken var öppen när jag kom fram efter en kort promenad från bokhandeln så jag gick rakt in och fram till disken där jag blev välkomnad av en expedit i äldre tonåren. Att han bara var en sommarjobbare bekräftade han utan tvivel när jag uppgav mitt ärende.
”Begagnad? Jag vet inte så noga, ska höra med chefen.” Han plockade fram en mobil och ringde ett samtal och försvann in i butikens innandöme dit jag nog inte fick följa med efter.
Han kom tillbaka en minut senare, mobilen var försvunnen ur handen och i stället bar han på en stor surfplatta. Den placerades försiktigt på disken framför mig.
”Denna är begagnad, men den har rätt så bra prestanda ändå.”
”Kan den ansluta med simkort eller är det bara Wifi?”
”Den fungerar med båda, bara att sätta in simkortet här.” Han pekade på plattans sida där man kunde ana en simkortshållare. Han tryckte på knappen och vips så tändes skärmen upp.
”Den är till och med fulladdad. Bara att sätta igång och surfa. Det är inget fel på den sa chefen, den som hade den bytte in den för att få den allra senaste modellen.”
Priset var lite väl högt men jag hade bråttom och plattan hade allt som jag behövde, bara att trycka in kortet och sen var det fritt fram att läsa Jeans e-post. Jag betalade kontant och skyndade mig till tågstationen och efter en knapp timme satt jag på tåget på väg tillbaka till Antwerpen.
Med simkortet på dess avsedda plats så var jag inne i Jeans e-post på ett ögonblick. Det var en riktig guldgruva av information och affärsmöjligheter baserat på insideruppgifter som köpts av många olika personer involverade i företagsuppköp, patenthantering och andra ännu inte offentliggjorda transaktioner. Jag valde ut några ganska enkla affärer, tre stycken aktier som förväntades stiga markant efter att företagen presenterat positiva nyheter. Jag skrev ner vilka aktier det handlade om och vilket datum de förväntades brisera i ett block jag hade med mig i väskan. Mycket annat som handlade om terminer, optioner och derivater struntade jag i. Lät väl krångligt tyckte jag, håll dig till det du begriper så går det här nog bra sa jag till mig själv. Det första jag skulle göra när jag fick lite tid över var att logga in på Internetbanken och lägga köporder på de två första affärerna. De två sista skulle jag vänta med tills jag frigjort pengar från de första transaktionerna. Gick det så bra som jag hoppades skulle jag flerfaldiga mitt sparbelopp på bara en vecka. Säkert helt olagligt men vad gör en fattig flicka från landet. Dessutom gick det aldrig spåra var jag fått insideruppgifterna från och då var det omöjligt att bevisa att något brott har begåtts. Jag slog av min nyinköpta surfplatta och stuvade undan den i väskan och tog upp bibeln. Den kändes trygg med sin komfortabla vikt och svarta pärm, framsidan var prydd med ett enkelt guldfärgat kors och en fisk som slingrade sig nerför korset.
Jag återvände till Markus då jag ville tillbaka dit jag hade slutat igår kväll, femte kapitlet och de onda andarna som drunknade i sjön. Väl under ytan så var de försvunna, förhoppningsvis för alltid, förhoppningsvis. Vad mer lurade där nere i djupet? Fisken på bokens framsida måste väl också finnas där. Hade inte Jesus serverat en stor folksamling två fiskar och några bröd. Vad betyder det, att han serverar något som är hämtat ur djupet där en massa onda andar är fördrivna? Allt som finns under ytan kan inte vara av ondo utan där måste också finnas bra saker. Jag fortsätter inte framåt till nästa kapitel utan går tillbaka ett kapitel. Jesus undervisar i liknelser, han säger till lärjungarna. ”Ni vet Guds rikes hemlighet, men de som står utanför meddelas alltsammans i liknelser.”
Då är ju sjön inte en sjö i materiell bemärkelse utan bara en liknelse tänkte jag. De onda andarna är förpassade bort från vårt medvetande, men vart ha de tagit vägen? Ner under ytan där fisken bor. Plötsligt såg jag det klart framför mig, de är förträngda ner i det omedvetna. Förträngda och bortglömda.
Vidare i det fjärde kapitlet blåste det upp en storm på sjön och båten de färdades i hotade att sjunka men Jesus sov tryggt längst bak i båten. Han blev väckt och tillfrågad om han inte var rädd att båten skulle gå under och sjunka. Han sa till vinden att stilla sig och frågade: ”Varför är ni rädda, har ni ingen tro?”
Allt är liknelser, vi behöver inte vara rädda att sjunka ner i djupet till de onda andarna om vi bra tror. Om vi har tron att allt kommer att lösa sig till det bästa. Om man bara kunde få upp en liten fisk då och då och låta monstren ligga kvar långt där nere. Bevara det goda och begrava det onda och destruktiva.
Jag såg ut genom tågfönstret och åkerlandskapet som susade förbi utanför. Stora sädesfält badande i solljus väntade på att tröskas, långt borta en skördetröska och en traktor bredvid varandra, de arbetade sig sakta framåt. Att de inte var orörliga såg jag enbart på deras roterande hjul.
Bibeln låg i mitt knä uppslagen och min vänstra tumme vilade där jag slutat läsa. Så är det med Guds rike, som en man sår säd i jorden. Jag slog ingen bibeln och la tillbaka den i väskan. Jag hade fått nog med liknelser för en stund kände jag. En kvinna i övre medelåldern satt snett emot mig och betraktade mina förehavanden, hon log ett tunt leende när våra blickar möttes. I hennes ögon kunde jag ana en viss förbryllning, jag såg nog inte ut som en typisk bibelstuderande. Jag svarade med ett varmt leende och sa efter en stunds eftertanke på franska:
”En del här i världen ser inte ut som vid en första anblick.”
Hon tittade länge på min väska och såg mig därefter rakt i ögonen.
”Det är inte ofta man ser det eviga och det sköna på samma gång.”
Jag klev in hemma hos Vendela efter en femton minuters taxifärd från tågstationen. Hon var hemma och tittade upp när jag klev in i vardagsrummet.
”Hej, lilla vän. Hur har du haft det?” Hon satt på soffkanten med en laptop uppslagen på bordet framför.
”Det var bra, Bryssel by night vet du.”
Hon var barfota, fötterna på golvet och vickade omedvetet med högra stortån. Vita linnebyxor, så korta och uppdragna att man såg lite av vadernas muskler innan de doldes av det sträva byxtyget. En svagt urringad mörkblå tröja visade lite av de vackra brösten. Vårtorna skapade två vassa vinklar i tyget. Jag gled fram mot henne och tog tag i tröjhalsen och kikade ner. Sen kysste jag henne på munnen. Hon log som bara hon kan.
”Hur var det i går kväll, mycket folk på klubben?
”Ja, du vet. Fredagskväll så är det ju alltid fullt. Jag stod bakom disken det mesta, kände inte för det. Det blev bara en gång. En snäll gammal farbror som jag känner sen tidigare. De andra tjejerna tog för sig i stället så det löste sig.”
”Inga andra bekanta som kom förbi?”
”Nej, inte vad jag såg i alla fall. Grodan?”
”Han kanske inte kommer tillbaka.”
”Det tror jag nog att han gör, skulle han inte få lön först?”
”Ja, jag tar för mycket betalt.” Jag suckade teatraliskt, slog ut med armarna och satte mig ner på soffan bredvid Vendela.
Datorskärmen upptogs av en oljemålning och tätskriven text i ett ordbehandlingsprogram.
Hon vände koncentrationen mot datorn, sparade sitt arbete och klickade sedan ner programmet. Fläkten tystnande när skärmen stängdes.
”Bara lite plugg jag ligger efter med, ska vara klart innan terminsslutet.”
”Studerar du fortfarande, hur har du tid med allt?”
”Det är bara en liten kurs, konsthistoria. Några timmar i veckan bara.”
”Konst, tavlor och sånt?”
”Stämmer, mest gamla dammsamlare om man ska vara ärlig”
”Jag fick nästan alla pengar i hela världen igår av Jean. Säkert tre gånger mer än vad vi först avtalat. Jag försökte verkligen ge honom valuta för pengarna.”
”Då kommer han snart tillbaka med ännu mer.”
”Trevligt. I kväll ska jag åka bergodalbana med Ronnie.” Jag kollade i mobilen men hittade inga nya meddelanden från honom, däremot en midsommarhälsning från Vickan och Sara.
Jag visade bilden för Vendela, två blondiner med blomkransar i håret. Prästkragar och blåklockor, vackra vita tänder, fräknar på kinderna och klarblå ögon. Sverige i juni.
Jag var långt hemifrån. Distanserad inte bara i bortresta mil utan även kulturellt. Tillsammans med min mörka, världsvana fransyska. En doft av Dior, feminint. Inte moderligt utan mer jungfruligt. Lägenheten var sval, vardagsrumsfönstret stod öppet. Solen låg på och gardinernas skuggor lekte mot trägolvet. Den varma dagen utanför hade ännu inte jagat bort nattens svalka som husets stenväggar höll kvar.
Vendela tittade på länge på bilden, det nordiska ljuset personifierat.
”Ni kunde vara tre systrar.”
”Tycker du att vi är så lika?”
”Nja, kanske inte. Du och Åsa är mer lika varandra. I alla fall till utseendet, men om du sagt är ni är syskon hade jag utan vidare trott det.”
Hon tänkte tyst en lång stund, jag tittade på bilden från Sverige och kom inte på något att säga. Längtade jag hem? I så fall ville jag ge upp det som fanns här. Det stora äventyret att upptäcka men sexualitet i en plats där i princip alla hämningar var förträngda och promiskuiteten hade fritt spelrum. En vikt som vägde tungt i vågskålen. Livet och själen måste ha balans, den andra sidan av vågen behövde fyllas med samma mängd. Jag kände en längtan till min bibel och vänster hand trevade omedvetet mot min väska som jag lagt på soffan bredvid mig.
”Du är mer spirituell än hon, lever livet med mer eftertanke vill jag tro. Åsa går rakt på, men hon är så vacker och naturligt charmig så hon hamnar alltid med fötterna på jorden.”
”Jag undrar ibland om har en plan för framtiden, känns som hon aldrig kommer att arbeta med
det hon pluggar till. Tror du hon är lycklig?”
”Har du inte frågat henne?”
”Nej, har aldrig tänkt på henne så, hon verkar väldigt tillfreds för stunden. Sista tiden innan sommarlovet kändes det som att hon längtade bort.”
”Hit?”
”Verkar så. Kanske inte en längtan bort utan till något. Tror du hon belönar sig eller straffar hon sig själv?”
”Jag tycker det ser ut som att hon har en outsinlig kraft som ingen man ensamt kan hålla tillbaka. Hon behöver många. Legio.”
”Hemma kan hon inte göra så, folk skulle se henne som en slampa. Där är hon verkligen en nunna. Har inte haft ett förhållande på många år, inga lösa förbindelser heller vad jag vet. Här, speciellt nere på klubben är nästan allt tillåtet. Vi är väl ganska lika i det hänseendet alla tre eller hur?”
”Vi gör samma sak, men av helt skilda orsaker. Så sätt är vi nog rätt så olika. Jag hade ett behov innan men de sista veckorna har det ersatts av något annat.”
Hon tog min hand i sin och såg mig i ögonen. Vi satt tysta och orörliga innan Vendela lyfte min hand mot sina läppar och kysste mina knogar. Hennes tumme smekte mina naglar. En sval kyss som sände kårar längs ryggen ner förbi benen ända ut till tårna. Jag ville veta mer men det var tydligt att Vendela inte ville berätta.
”Jag kom ner hit nästan som en oskuld. Kunde aldrig ana att det kunde vara så skönt att lägga av sig allt och bara kasta sig ut i den ena relationen efter den andra. Vissa jag legat med har jag alls inte några känslor för. Någon vill jag bara vara snäll mot och hjälpa men samtidigt finns det en eller två som jag kanske är lite kär i. Ronnie till exempel. Andre också.”
”Var försiktig så du inte bränner dig. Det kan vara en farlig eld. Kan vara klokt att hålla dem på lite avstånd, känslomässigt menar jag.”
Jag tittade ner på våra händer. Vendelas röda naglar och mina vita med silverstänk. Blod och is. Vi var inte lika solbrända. Vendela var lite mörkare än jag, hyn var slät och ungdomligt spänstig. Två friska kvinnor på tröskeln till kärlek. Riktig eller bara ett substitut?
”Kommer du hem i kväll?”
”Ja, jag känner att jag behöver vara med dig i natt.” Svarade jag snabbt.
”Jag också, jag går ner på klubben några timmar och kollar på folk. Vet inte om jag tar någon med bakom i kväll, vi får se.”
”Jag ska träffa Ronnie klockan två.” Jag tittade på väggklockan, hon var fem i tolv. ”Ingen brådska ännu.”
”Hämtar han upp dig?”
Jag nickade som svar.
Hon släppte min hand och reste sig ur soffan
”Jag ska ut på en joggingrunda längs med hamnkajen, följer du med?”
”Självklart, tänkte förslå samma.”
Vendela plockade fram träningskläder till oss båda ur sin stora garderob och vi bytte snabbt om i hennes sovrum. Hon tog på sig röda tights och en gul topp och jag fick en röd topp med gula tighta shorts. Hennes gamla joggingskor passade mig också, en centimeter för stora men det var bara bra så tårna hade tillräcklig plats.
”Två seniorsidas. ” Slapp det ur henne när vi passerade hallspegeln på väg ut i trapphuset.
Vi joggade långsamt ner längs med tvärgatan som ledde ner mot vattnet och tog av högerut mot hamnen när vi kommit fram till den kombinerade cykel och gångvägen som löpte längs floden som längre ner övergick i själva hamnområdet. Det var ganska vältrafikerat denna sena lördagsförmiddag. Solen lyste från en molnfri himmel och värmde upp asfalten under oss men en sval bris från väster såg till att temperaturen inte blev outhärdlig.
Fiskmåsarna flög över oss och deras skränande rop låg blandades med ljudet från biltrafiken.
En motordriven fritidsbåt gled sakta fram nerför floden i riktning mot hamnen och havet. Plastskrovet pressade undan vattnet i fören som vitt skummande övergick till en krusning bakom båten. Föraren satt bekvämt tillbakalutad i en blåvit stol med en hand på ratten och den andra bekvämt stödd på styrbords reling.
Vi mötte folk mest hela tiden så jag fick sakta ner lite och glida in bakom Vendela. Ingenting jag hade något emot. Hon hade knutit upp håret i nacken med en rosa tofs och hästsvansen vaggade i takt med hennes löpsteg. De tajta kläder lämnade inte mycket över för fantasin utan smet åt längs hennes överkropp och ner mot gumpen. Hon var vacker bakifrån, musklerna i vaderna arbetade rytmiskt under hennes solbrända hud och längre upp smet de tighta shortsen åt runt hennes skinkor. Hon visste om att hon var vacker och jag avundades lite över hennes självförtroende. Jag hade visserligen fått flera komplimanger över mitt utseende av henne men hade ändå svårt att tro att jag kunde matcha hennes.
Jag kunde se i ögonvrån att en del män vände sig om efter vi mött dem och jag rätade lite extra på ryggen och joggade vidare så spänstigt jag bara kunde. Ingen kunde ana att vi två var ett par, eller var vi det? Jag var inte säker, det fanns en åtrå och ett begär. Ny plats med för mig fullständigt nya förutsättningar som gjorde att man sökte trygghet hos någon. Det fann jag hos Vendela. Kan man älska mer än en person samtidigt? Att hon älskade sin man och i framtiden såg sig själv återförenad med honom var jag ganska övertygad om. Vårt förhållande var på inget sätt platoniskt. Kärleksfullt, vänligt men framförallt oändligt erotiskt. Men var vi kära i varandra? Jag hade aldrig hört henne säga de orden att hon äskade mig, de hade heller inte kommit över mina läppar. Jag var inte säker. Äkta, uppriktig kärlek känner man utan tvekan.
Vendela saktade ner lite och vände sig mot mig med en ordlös uppmaning att komma upp jämsides. Jag gled upp jämte henne och hon välkomnade mig med en ömsint klapp på rumpan.
”Lite mindre folk här. Är farten lagom?”
”Passar bra, hur långt brukar du springa innan du vänder tillbaka?”
”Bort dit till de där kranarna, sen springer vi samma väg tillbaka. Det är bättre här nere vid vattnet än att ta en gata där upp tillbaka.”
”Utsikten är fin här nere, luften är också bättre.”
”Exakt.”
Jag kom fram till Sankt-Karlkyrkan en kvart före avtalad tid. Kyrkobyggnaden tronade upp framför mig med sin mäktiga pelarstödda gotikfasad utsmyckad med sirliga stenskulpturer och nischer med statyer. Den stensatta platsen framför kyrkan var sparsamt fylld med folk. Några turister fotograferade kyrkobyggnaden medan andra kilade över torget med halvbrådska för att hinna med sina ärenden.
Jag var klädd i en knälång, krämfärgad högt skuren kortärmad sommarklänning som jag återigen lånat av Vendela. På fötterna hade jag mina trogna gamla men bekväma Converseloafers och en vit fyrkantig Prada skinnväska med lång axelrem över vänster axel där jag stoppat ner min mobil och ett par kondomer. Inte för att jag trodde att de skulle komma till användning i kväll men det är alltid bäst att göra sig beredd på det värsta. Eller det bästa, hur man nu ser på det.
Håret var nästan torrt nu efter duschen som jag och Vendela gemensamt hade tagit efter joggingrundan. Nu fanns det nog inte en fläck på min kropp som hon inte hade rört vid. Vi hade tvättat varandra med dusch crème och schampo med vattnet strilandes nerför våra kroppar. Jag kysste henne på vänster örsnibb samtidigt som mina händer smekte midjan, när de nådde hennes skinkor så hade mina läppar flyttats till axeln. Jag kände samtidigt hur hon bet mig i örat som svar, mina bröst vilande återigen i hennes händer. Bröstvårtorna gled mot handflatorna fram mot spalten mellan långfinger och pekfinger. Där klämde hon fast dem och drog dem mot sig tills de frigjordes från hennes lekfulla grepp och fjädrade tillbaka mot min bröstkorg. Hon tvättade mina båda kullar överdrivet noggrant samtidigt som hennes båda skinkor behandlades av mig. Jag lutade mig tillbaka och såg henne i ögonen, hon log. Mitt sköte rörde vid hennes då jag drog våra bäcken mot varandra. Hon svarade med en feminin samlagsrörelse, en svag amplitud kombinerad med en långsam förflyttning fram och åter. Hon hade inte rakat sig och den sträva stubben ovanför hennes klitoris kändes mot mitt blonda mycket mjukare fjun.
Jag tvålade in hennes fötter och vader, insidan av låren och uppåt mot grenen. Nästan framme smet jag förbi och fortsatte i stället mot höfterna och återigen mot gumpen. En besviken suck hördes samtidigt som hon masserade mina axlar. Jag nådde i stället hennes blygdläppar bakifrån med mitt högra långfinger, mina förhoppningar om ett varmt och vått välkomnande blev uppfyllda när fingret halkade igenom det spänstiga motståndet hennes blygd framkallade. Jag nådde inte in speciellt långt med armen runt hennes kropp, jag stäckte på mig och jag förlorade kontakten.
Vendelas visade att hon ville att det skulle fortsätta genom att föra in ett finger i mig framifrån. Den plötsliga penetrationen kom med en chockartad sensation som förlamade mina förehavanden några sekunder innan jag kunde återgälda hennes kärleksinvit.
Vi fortsatte en lång stund samtidigt som vi kysstes. Ibland korta snabba pussar som växlades mot långa härligt utdragna tyngkyssar. Mitt långfinger långt upp i henne, fram och tillbaka. Hennes inne i mig. Långa härliga drag och ett svagt tryck mot slidväggens framsida för att reta g-punkten. Jag misstänkte att hon hittade mina mest erotiska punkter genom kännedomen om sin egen kropp och hon visade med en svagt vibrerande extas att jag hittat rätt. Hennes lår vibrerade svagt en kort stund som de gjort förr när vi älskat, små korta ögonblick som fascinerade mig.
Att jag var hennes första kvinna gjorde mig både förbluffad och lite stolt.
Vi skulle träffas vid kyrkporten. Jag gick fram till dörren och vände mig om för att se om inte Ronnie också var lite tidig. Han syntes inte till och jag tittade återigen på mitt Seiko-ur jag hade på vänster arm. Fortfarande en kvart kvar. Jag tog tag i dörrhandtaget, den olåsta dörren gled upp. Inte ljudlöst men tyst på välsmorda gångjärn.
Ett tyst kyrkorum välkomnade mig med en sval känsla av andakt. Jag gick långsamt fram i rummet mot altaret. Det första som slog mig var att det inte fanns några kyrkbänkar utan stengolvet fram mot altaret hade varit tomt på sittplatser om inte rader med röda tygklädda stolar varit uppställda. Jag gick tyst fram och smet in vid tredje stolsraden till vänster och satte mig en bit in. Rättade till klänningen så att den täckte mina knän. Fötterna tätt ihop, lite tillbakadragna med klackarna på golvet, vaderna kändes lite behagligt stela efter löprundan.
Kyrkan var tom på folk sånär på två personer, en man i sällskap med en kvinna som tog några kort med sin mobil. Hon knäppte avslutningsvis en bild på en stenstaty av en man till häst innan de också satte sig ner långt framför mig till höger. De hade inte märkt att jag kommit utan satt tysta och mediterade med blicken riktad mot altartavlan. Han tog hennes hand i sin.
Min blick gick tillbaka till mannen på hästen, han höll sitt svärd högt över huvudet. Först nu märkte jag ett ormliknande monster som slingrade sig under hästen, den var tydligen illa ute för hästen hade satt sin vänstra hov på dess kropp och höll fast den i ett stadigt grepp. Svärdet högt uppe med ett löfte om att det snart ska susa ner och förgöra det onda. Sankt Göran och Draken.
En av alla statyer som skvallrade om att här fanns en katolsk bakgrund tillsammans med all den andra pampiga guldförgyllda utsmyckningen.
Längst fram ovanför altaret fanns krucifixet. Med långa, djupa andetag satt jag tyst och mediterade tills ögonlocken kändes tunga. Jag lät de slutas och knäppte mina händer och bad tyst. Jag var lycklig, frisk och rik. Rik för jag kände ingen längtan efter något materiellt. Jag tackade för att jag inte kände någon önskan att be om något för stunden, endast att bara vägleda mig att göra det som är rätt.
Bönen var slut men jag satt kvar. Njöt av tystnaden, stadens ljud trängde inte in hit utan en härlig atmosfär av avskildhet från all världens åtaganden inföll sig.
Att jag inte var ensam längre avslöjades av ett svagt fotsteg till höger om mig. I ögonvrån skymtade jag en rörelse från en ljusklädd gestalt. Jag vände upp blicken och där stod Ronnie och såg på mig med en blyg, nästan lite skamsen blick.
”Stör jag?”
”Nej, kom och sätt dig här bredvid en liten stund.”
Hade han stått där länge och betraktat mig? Han kom fram och slog sig ner. Vi såg på varandra. Hans mörkblonda lugg låg perfekt bakåtkammat med ett knivskarpt hårfäste som löpte ner längs pannan mot tinningarna och vidare runt öronen. Han kom med en svag manlig doft, inte den dyraste parfymen utan mer ungdomlig och rebellisk.
Överarmarnas muskler doldes till hälften av en kortärmad vit t-shirt nedstoppad i ett par grå-svarta jeans. Han var stilig utan tvekan.
”Här var så skönt att sitta och meditera en stund så jag glömde bort tiden.”
”Jag såg att du gick in hit, jag väntade en stund.”
Klockan på min hand visade fem minuter i två, jag hade varit här inne i tio minuter. Mina händer låg oknäppta i mitt knä. Ronnie satt vänd mot mig i stolen med vänster armbåge stödd på ryggstödet. Handen kom oavsiktligt att hamna på min vänstra axel, han tog förstrött tag i klänningstyget mellan tumme och pekfinger och höll stilla. En första fysisk kontakt med en ny bekantskap som aldrig glöms bort. Vi var tillsammans själva för första gången. Jag satt stilla och ville inte dra mig undan. Våra blickar möttes och en fånig tanke svepte förbi mitt medvetande. När får jag kyssa honom för första gången? Bäst att låta honom ta det initiativet. När kysser han mig?
”Ska vi gå? ” Han såg mig i ögonen med en glimt.
”Lite sugen på bergodalbana. Var längesen.”
”Ok, då sticker vi.”
Han tog mig i handen och vi reste oss upp och gick tysta ut ur kyrkan. Vi kom ut i en solindränkt stad och jag blev överraskad av hettan från solen när vi kom ut ur kyrkporten. Kontrasten mot den svala atmosfären i kyrkan var slående och vi klev ner från den låga trappan ut mot torget framför. En cyklist sneddade förbi och vi fick stanna till ett kort ögonblick. Ronnie höll mig fortfarande i handen och visade vägen.
”Jag har ställt bilen här borta.” Han pekade mot gatan bredvid där en rad bilar stod parkerade. Ingen av dem såg ut att passa ihop med honom. Några franska småbilar och en ensam Jaguar framför en blå Opel Corsa.
”Har ingen egen bil så jag fick låna Opeln av min syster.”
”Ok, jag har heller ingen bil. Inget körkort heller. Men ska ta det till hösten när jag kommer tillbaka hem.”
”Jag fixade kortet för ett år sen, men har inte köpt någon bil ännu. Har inget behov när man bor här i stan.”
”Har du långt till jobbet?”
”Ett par kilometer så jag cyklar för det mesta. Regnar det för mycket kan man ta bussen.”
”Då får du träna lite samtidigt, om du cyklar menar jag.”
”Precis, du tränar väl ganska mycket också ser det ut som.” Han svängde ut min arm i en svepande rörelse vilket gjorde att jag snurrande runt ett kvarts varv. Han besiktigade min kropp med ett finurligt leende på de smala läpparna innan munnen brast upp och visade raka vita tänder. Inte för att jag hade förväntat mig något annat. Det fanns inte mycket att anmärka på hans utseende.
”Jag springer en del och går på gymmet ibland. Cyklar till skolan.”
”Är det långt, till skolan?”
”Ganska, fyra kilometer. Men det är inga problem, möter mina kompisar på halva vägen så det går bra.”
”Var kommer du från? Du pratar så bra engelska.”
”Sverige, en liten stad inte långt från Göteborg.”
”Hur kommer det sig att du hamnat här? Kan tänka mig att de flesta åker till Amsterdam för att jobba.”
”Jobba som jag gör?”
”Nja, jag menar.” Han såg lite förvirrat skamsen ut. ”Förlåt jag menade inte.”
”Det är ok, jag förstår hur du menar. Det var en ren tillfällighet egentligen. Jag hälsade på min syster, hade ingen aning om att hon jobbade som eskort. Det ena ledde till det andra och jag blev egentligen förförd.”
”Låter lite spännande faktiskt, du verkar spännande.”
Ronnie låste upp bilens förardörr och satte sig vid ratten. Därefter sträckte han sig in och låste upp dörren vid passagerarsidan så att jag kunde kliva in. Bilen såg nystädad ut. Instrumentbrädan var fri från damm och gummimattorna på golvet var slitna man rena. En svag kemikaliedoft genomsyrade kupén. Tyget i sätena vibrerade strävt mot knävecken när motorn surrade igång och Ronnie lade i backväxeln för att snirkla sig ut ur parkeringsfickan.
”Snällt av din syster att låna ut bilen till oss.”
”Visst, jag var tvungen att städa och tvätta den först. Annars hade jag inte fått det.”
”Men det är ju skönt med en ren och fin bil.”
Han hittade i staden utan att behöva läsa vägskyltarna och styrde enkelt fram i eftermiddagstrafiken i riktning mot motorvägen som skulle ta oss österut mot nöjesparken som var belägen tre mil bort. Jag var ganska vilsen och var glad att han visste vägen. Vi stannade vid ett rödljus när vi låg i vänster fil. Bredvid oss stoppade en silverfärgad BMW för att vänta på klartecken att fortsätta. Jag tittade på det stora femekrade framhjulet snett framför och märkte i ögonvrån att jag var iakttagen. Jag vände upp blicken och en man i sextioårsåldern med stor buskig mustasch och keps såg mig i ögonen en sekund innan han återvände sin uppmärksamhet mot trafikljuset. Han trummade mot ratten med vänster tumme, till musiken från bilradion eller bara för att han kände sig ertappad var svårt att avgöra. Jag vände mig om mot Ronnie och mötte hans varma blick. Han såg kär ut. Det pirrade lite i magen och jag kände mig hedrad att denne stilige yngling var attraherad av mig. Lite förbryllande var det. Det borde inte vara svårt för honom att skaffa en tjej utan att behöva betala för det. Jag var svept från mina fötter och hade helt glömt bort att se till att få betalt. Nu kändes det lite opassande och skulle jag vara helt ärlig så ville jag kanske att detta skulle kunna leda till något mer passande och varaktigt än en eftermiddag som kund och eskort.
”Det tog nästan hela förmiddagen att få bilen i det här skicket. Hon är allt en riktig liten smutsgris.”
”Är hon äldre än du?”
”Ja, hon är tjugoett. Ett år äldre än jag.”
”Bor ni båda hemma hos föräldrarna?”
”Maria pluggar fortfarande så hon har inte flyttat ännu. Å jag har precis börjat jobba, det har inte blivit av att skaffa lägenhet ännu.”
”Jag bor tillsammans med en kompis. Hon har en stor lägenhet så det är gott om plats. Högst upp, fjärde våningen.”
”Bra, då har du eget rum.”
”Visst.”
Jag kände mig plötsligt liten otrogen mot Vendela. De andra jag varit tillsammans med var mest bara kunder som jag tagit mot pengar av. Nu satt jag i en gammal Opel tillsammans med världens sötaste kille på väg mot en eftermiddag med bara en massa kul. Jag förträngde tanken på otrohet lika snabbt som den uppkommit och intalade mig att hon och jag bara var kompisar med förmåner.
Min mobil surrande i handväskan. Det var Vickan som skickade ett meddelande.
”Har du nåt kul på gång ikväll.”
Jag lutade mig över bilsätet och knäppte en selfie med oss båda två. Både jag och Ronnie log brett i fotot jag skickade tillbaka.
”Ny dejt, allt Ok. Själv då?”
”Vem är det du messar med?”
”En kompis i Sverige. Vi går i samma klass.”
”Är hon kvar där hemma?”
”Ja, jag kom ner för att hälsa på min syster ett par veckor bara.”
”Ska du åka hem snart?”
”Vet inte, har varit här snart två veckor redan. Allt går så snabbt.”
Mobilen surrade igen.
”Du har verkligen släppt loss där nere. Vi är avis. Speciellt Sara.”
”Kom ner så ska ni också få killar så ni blir nöjda.”
Jag ångrade mig så fort meddelandet gått iväg. Bara de inte kommer ner hit. Hur ska det gå att förklara?
Efter en kort färd på motorvägen parkerade vi bilen vid nöjesfältet. Jag slängde väskan över axeln och vi skyndade oss mot ingången där vi blev fast i en långsam kö. Ronnie tog mig i handen. Vi stod tätt tillsammans, jag tittade upp och mötte återigen hans blick.
Kön bestod av en blandad samling människor. Mest barnfamiljer med föräldrar som försökte hålla ordning på sina uppspelta ungar som otåligt väntade på att släppas fram till biljettkontrollen som var placerad väderskyddad under ett stort rostbrunt skärmtak vilande på blåmålade metallpelare. Några meter framför oss i kön fanns ett tonårsgäng, fyra pojkar och två tjejer. De såg ut som kompisar och ingen av dem visade något tecken på att de var involverade i ett förhållande. De samtalade tyst med varandra, någon skrattade till. Jag kunde inte höra vad som sades. Solen lyste på oss bakifrån, mitt hår var utslaget och föll över axlarna ner mot ryggen och skyddade mig från den värsta hettan. En svag västanvind svepte över den stenlagda planen, upp under min klänning och kittlade huden på mina lår.
Han lutade sig lite framåt, knappt märkbart. Jag sträckte lite på mig för att komma närmare. Då lutade han sig fram hela vägen och gav mig en kort puss på munnen. Först då märkte jag att jag stod på tå.
”Du luktar gott.” Viskade han i mitt öra.
Jag kramade hans hand lite hårdare. Ställde mig på klackarna igen.
En liten flicka hade observerat den snabba pussen och tittade storögt på oss. Hon log fascinerat och väntade kanske på om vi skulle kyssas igen. Jag vände åter blicken mot Ronnie och gav honom en snabb puss på kinden. Flickan fnittrade till och gömde sig bakom sin mamma.
”Tack, du är för söt.”
När vi passerat in genom grindarna strosade vi genom nöjesparken. Ronnie förslog att vi skulle åka en attraktion med en looping inbyggd i mitten. Vi köade en stund innan vi kunde ta plats i vagnen som långsamt drogs upp trettio meter i luften innan den släpptes loss i ett virvlande inferno. Vi sträckte armarna i luften när vi for genom en lång kurva jag skrek för full hals när vi strax efteråt trycktes ner mot stolarna i en vertikal rundfärd. Färden fortsatte med oförändrad hastighet en kort stund till och saktade först in när vi kom till inbromsningsrakan som indikerade att färden var över, vi kunde omtumlade kliva ur och på vingliga ben lämna attraktionsbyggnaden.
Ronnie tog ett stadigt tag om min midja som om han var rädd att jag skulle snubbla. Inbillade jag mig i alla fall, han kanske bara ville hålla om mig. Vi gick fram ett litet stycke och ställde oss i skuggan av hög lönn. Jag hamnade med ryggen mot trädstammen. Han höll båda händerna på mina höfter, mina händer runt hans nacke. Vi såg varandra i ögonen. Ögonen glittrade, han andades in genom näsan och släppte ut genom munnen. Läpparna delade sig, raka vita tänder i ett kärleksfullt leende. Det var bara vi i hela världen. En tågvagn från bergbanan passerade rosslande några meter från oss, en kvinna skrek mitt i kurvan. Jag hörde omgivningen men vi var själva i vår egen sfär. En svag doft från snabbmatsrestaurangen anades. Pommes Frites och hamburgare, lite popcorn också. Löven rasslade i vinden. Sommardagen var varm men det var svalare här under trädet.
Jag såg honom i ögonen, han böjde sig mot mig. Kunde och ville inte motstå utan lutade huvudet tillbaka och sträckte på mig för att bjuda in honom. Våra läppar möttes igen. Denna gång långsamt, vi tryckte läpparna mot varandra. Mitt läppstift kändes strävt och torrt. Jag sträckte ut min tunga och mötte hans ett litet ögonblick. Kyssen avbröts ljudligt med ett smack.
”Jag tror jag är kär.”
”Då är vi två.” Svarade jag. ”Det går så snabbt.”
Han kysste mig bakom örat, jag skrattade till när han bet mig i öronsnibben. Jag sög in doften av honom. Tandkräm och deodorant. Håret luktade nyduschat, maskulint. Han kysste mig, jag lät honom behålla initiativet tryggt förvissad om att omgivningen förbjöd oss att gå för långt.
En insikt som förbluffade mig, de sista veckorna hade de flesta kontakter jag haft med män slutat med att vi haft sex med varandra. I den miljön jag då befunnit mig föll det sig naturligt, ingen hade förväntat sig något annat. Jag njöt av att släppa loss hämningarna och låta mitt nyligen uppstartade sexliv få spela upp sig. Tillfälliga kontakter förvisso, det fanns ingen önskan eller behov av något bestående. Hur många var de? För att veta måste jag tänka efter.
Men nu var jag svept från mina fötter. Han var inte rik, hade heller inte något speciellt märkvärdigt jobb. Ägde ingen bil, skorna kunde ha bättre puts, parfymen kom inte från fina gatan. Men han var lång, vältränad och håret var som hämtat ur en dröm. Det var inte mycket för världen ännu, men potentialen fanns där. Var jag den som skulle få uppleva allt som kunde bli om vi vore tillsammans. Ömsesidig åtrå fanns där utan tvekan, var han kär i mig och kunde förbise de synder jag ådragit mig var en helt annan fråga.
”Ska vi åka något mer tycker du?”
”Pizza, jag är sugen på pizza.” Fick jag fram när vi slitit oss från varandra.
Jag hade inte ätit något sedan frukost i morse och kände nu hur hungrig jag faktiskt var. Jean svepte förbi mitt medvetande och vad vi faktiskt gjort bara några timmar tidigare. Det killade till i min mage, jag kände mig riktigt syndig.
”Och en stor Cola.”
Jag klev in i hallen hos Vendela halv tio på kvällen. Ronnie hade kört hem mig hela vägen och släppt av mig utanför porten. Vi hade lovat varandra att ringa nästa dag och se om vi inte kunde hitta på något på kvällen. En kopp kaffe på nåt kafé lät som en bra plan.
Jag satte pekfingret på hans näsa.
”Dröm sött i natt, helst om mig.” Jag fick en avskedskyss som svar.
”Vem annars?”
Vendela kom ut från köket och mötte mig i vardagsrummet.
”Hej, tillbaka redan? Jag har precis gjort te, vill du också ha en kopp?”
Jag ställde handväskan på soffbordet och gick fram till henne.
”Var han så underbar?”
”Hur menar du?”
”Jag har aldrig sett dig så här tidigare.”
”Hur då?”
”Du är förälskad, riktigt kär faktiskt.”
Jag kysste henne på kinden.
”Jag tror du har rätt.”
Fler noveller av samma författare
