Vått ögonblick av nyfikenhet - Del 1
Författare: ros1 Datum: 2024-10-01 17:19:55
Kategori: Lesbiskt och Första gången
Läst:
9 248 gånger
Betyg: 4.3 (5 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Sommarsolen stod lågt över Göteborg, kastade gyllene strålar över stadens tak och gator. Emilia drog in den varma, lätt fuktiga luften genom näsan och kände doften av solvarmt asfalt blandas med löv och vatten. Hennes cykel rullade mjukt längs den smala stigen medan hennes vänner skrattade bakom henne, deras röster ekade lätt genom den ljumma kvällsbrisen. Emilia hade precis sagt hejdå till pojkvännen Elias som skulle iväg på en grabbkväll där hon visste att det alltid brukar bli sent.
Tack och lov att jag slipper vara med, tänkte hon.
De var på väg till Delsjön, en av deras favoritplatser under sommarkvällarna. Det var något magiskt med att bada sent på dagen, när värmen från dagen fortfarande dröjde kvar i vattnet, men stranden började tömmas på folk. De ville ha sjön för sig själva, ville fly verkligheten för en stund.
När de närmade sig sjön, kunde Emilia känna förväntan bygga upp inom sig. Den varma kvällssolen färgade himlen i mjuka nyanser av rosa och orange, och ljudet av vattnets mjuka kluckande blev allt tydligare ju närmare de kom.
Emilia och hennes vänner parkerade sina cyklar vid grusvägen och började gå mot den smala stigen som ledde bort från den populära badplatsen. Solen stod fortfarande lågt, men det var som om den brann starkare nu, när den speglades i den stilla vattenytan. Vid stranden fanns det fortfarande några människor kvar, men det var för mycket sorl och för lite lugn för deras smak. De ville ha något mer avskilt, en plats där de kunde vara för sig själva.
"Vi tar klipporna," sa Emilia och nickade mot det undanskymda området längre bort. Ingen protesterade. De visste att det var det bästa stället – de hade varit där så många gånger förut.
När de klättrade över de sista klipporna och nådde sin vanliga plats, märkte Emilia att de inte var helt ensamma. En bit bort låg en tjej, nästan orörlig på en handduk, nära vattenbrynet. Hennes kropp var rödbrun, som om hon legat där under solen i timmar, och det blänkte lätt från svetten på hennes hud. Hon hade solglasögon på sig och verkade helt försjunken i sina egna tankar, omedveten om deras närvaro.
"Vi hade tur ändå," mumlade Emilia lågt till sina vänner. "Det är bara hon här, och det ser inte ut som att hon bryr sig."
De andra nickade instämmande. Tjejen verkade ha funnit sitt eget lugn, kanske lika mycket som de hade letat efter sitt. Ingen verkade bekymrad över att hon var där, så de började breda ut sina handdukar och göra sig redo att hoppa i vattnet. Det var som om de alla delade en tyst överenskommelse om att ge varandra utrymme, trots den nära närvaron.
Emilia kastade en sista blick på tjejen. Hon hade ett slags avslappnad självsäkerhet, hennes kurviga kropp låg helt stilla i solen, utan att hon rörde sig för att rätta till sin position. Det var som om hon ägde platsen, fast utan att kräva det. Det fanns något fängslande över henne, något som Emilia inte kunde sätta fingret på.
Efter att ha brett ut sina handdukar tog de ett sista gemensamt djupt andetag innan de rusade ner i vattnet. Den första kontakten var sval, men precis som de hoppats var vattnet fortfarande uppvärmt av dagens sol. De skrattade och ropade åt varandra när de simmade ut från klipporna, svalkades och lekte i den gyllene kvällssolen.
Efter ett tag återvände de till sina handdukar, drog fram några kalla öl som de gömt i ryggsäckarna och sjönk ner på de varma klipporna. Flaskorna öppnades med ett fräsande ljud, och de satt där, långa stunder i tystnad, bara njutandes av den stilla kvällen och det mjuka kluckandet från sjön. Solen började sakta sänka sig bakom trädlinjen, och kvällsskyn färgades i djupa nyanser av orange och rosa.
Timmarna flöt på, och samtalet gick från lättsamma skämt till mer avslappnade funderingar om sommaren som snart skulle ta slut. Den främmande tjejen låg kvar på sin plats, orörlig, fortfarande i sin egen värld. Emilia sneglade på henne då och då, fascinerad av hennes tysta närvaro.
"Vad säger ni, ska vi fortsätta kvällen ner till stan?" föreslog en av vännerna plötsligt och bröt tystnaden. "Det känns som rätt kväll för det."
"Ja, varför inte? Sommaren är ju inte över än," svarade en av tjejerna med ett leende. De andra höll med.
“Jag tror faktiskt att jag står över det den här gången tjejer, jag ska upp tidigt imorgon och öppna på kaféet, men kom förbi imorgon och ät lite bakisfrukost” säger Emilia och skrattar till.
“Är du helt helt helt säker Emilia?” frågar tjejerna nästan samtidigt.
“Helt säker, och jag tror faktiskt att jag ska doppa mig några gånger till här” säger Emilia
“Okej gumman, men då ses vi imorgon på frukost” säger den ena tjejen bestämt
Emilia kände en blandning av lättnad och en smula avundsjuka när hennes vänner började packa sina saker. De var så energiska, så fyllda av förväntan inför kvällen. Hon visste att de skulle ha roligt, men tanken på kaféet och allt som behövde göras kändes mer överväldigande än lockande, och snart började de samla ihop sina saker, redo att ta kvällen vidare till stadens nattliv.
Det kramades hejdå och Emilia lovade att smsa när hon var hemma igen.
När tystnaden sänkte sig över Delsjön, låg hon kvar på klippan en stund till. En lätt bris blåste över henne, och hon stängde ögonen för att lyssna på vattnet. Allt kändes så enkelt och vackert. Tanken på den okända tjejen på handduken som låg kvar på samma ställe återvände till hennes sinne. Emilia sneglade över på henne, fortfarande orörlig och djupt försjunken i sina tankar.
När Emilia bestämde sig för att ta ett sista dopp, reste sig den brunbrända tjejen plötsligt från sin liggande position. Emilia kände en överraskning när hon insåg att tjejen inte hade på sig bikiniöverdel, och hennes stora, runda bröst fångade Emilias uppmärksamhet.
Emilia kände sig plötsligt generad, skämdes för att hon höll kvar blicken så länge. Hon vände hastigt bort blicken och skyndade sig ner i vattnet, där den svala, uppfriskande känslan fick henne att känna sig lättad. Vattnet omfamnade henne, och hon fokuserade på att simma bort från klipporna för att samla sina tankar och lugna hjärtat, som slog snabbare än vanligt.
Tanken på den sexiga tjejen dröjde sig kvar, men Emilia försökte att skaka av sig känslan av nyfikenhet och förvirring. Istället tog hon ett djupt andetag, lät vattnet omge henne och njöt av den stilla kvällsbrisen som svepte över sjön.
När Emilia simmade tillbaka mot klipporna och förberedde sig för att kliva upp ur vattnet, såg hon plötsligt att tjejen stod där och blockerade vägen upp. Tjejen hade nu en självsäker hållning, fortfarande utan bikiniöverdel och Emilia kände en blandning av förvåning och osäkerhet.
“Jag har sett hur du har tittat på mig hela kvällen”, säger den okända tjejen. Hennes röst var mjuk och avslappnad, som om de redan kände varandra. Emilia kände hur värmen steg upp i kinderna, och hon insåg att hon inte riktigt visste vad hon skulle säga.
"Jag bara... skulle upp till min handduk," svarade Emilia, lite fumligt. Hon kände hur nervositeten blandades med nyfikenhet. Tjejen flyttade på sig något, men stannade kvar i närheten, som om hon ville fånga Emilias uppmärksamhet.
Den okända tjejen stod så nära Emilias näsa nästan nuddade den okända tjejens vänstra bröstvårta på väg upp.
“Du vill slicka på den, eller hur?” säger tjejen bestämt, men mjukt.
Emilia kände hur det pirrade i magen och fittan och märkte att det rann till i bikinitrosan.
Fortsättning följer.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Vått ögonblick av nyfikenhet - Del 1 | Lesbiskt | 4.3 | 1/10-24 |
Jag är nyfiken på fortsättningen...