Vi, alltid vi
Rummet vilar i skymningens sista, mjuka ljus. Jag sitter vid din sida, tyst och betraktande. Din petite kropp, så blek och slät som alabaster i det dova ljuset, ligger stilla mot lakanen. Ditt ljust blonda hår faller som en krans runt ditt ansikte, som om ljuset leker i varje strå. Dina läppar, rödmålade och fylliga, är nästan orörliga, medan dina blågröna ögon, nu slutna, vilar i den mjuka skuggan. Jag låter blicken svepa nedåt, mot den lilla men buskiga skogen som ruvar på hemligheter mellan dina ben. Det finns något heligt i detta ögonblick, en stillhet så djup att tiden verkar dra sig undan, lämnar oss i ett vakuum av förväntan. Dina andetag är tunga men kontrollerade, och jag känner det – något närmar sig, oundvikligt och oföränderligt.
Det ligger en spänning i luften. Osynlig men så stark att jag kan känna den trycka mot min hud, som elektriska stråk som vibrerar runt oss. Varje andetag du tar känns långsammare, djupare, som om du också drar in denna förväntan i dina lungor. Du ligger stilla, men jag märker hur din kropp börjar ge efter. Ditt grepp om täcket lossnar, dina ben säras en aning, en subtil förändring, men jag känner den som om vi delade samma nervsystem.
Tystnaden bryts av ett ljud, knappt hörbart men ändå tillräckligt för att få mig att hålla andan – en lätt rörelse av hud mot hud. Dina muskler vaknar till liv, som om varje fiber i dig känner av att någonting håller på att börja. Ett svagt stön lämnar dina läppar, så stilla att det nästan försvinner i det dämpade ljuset, men jag hör det. Det är som ett första andetag av en storm, ett löfte om något mycket större.
Så börjar det. Långsamt, som den första förnimmelsen av regn i luften innan de tunga dropparna faller. Du reagerar sakta, dina höfter rör sig i en nästan drömsk rytm, försiktigt till en början, men med varje rörelse blir det tydligare – du öppnar dig, välkomnar det som är på väg. Händerna griper dina höfter, kroppen trycks mot din, och världen skälver runt oss. Jag visste att detta skulle ske, men att bevittna det är som att få vara en del av ett universum som vecklar ut sig precis framför mina ögon.
Dina andetag blir tyngre när du känner dess tyngd sänkas ner för att vila mot ditt mjuka venusberg, där din buske kittlar lätt. Varje pulsslag från den känns som en tyst, vibrerande viskning, en antydan om dess kraft som nu sakta beger sig längre ner. Den styva värmen glider mjukt längs det våta, en föraning om vad som väntar – den där spänningen, när den blir hal och snart så tränger den sig in fullkomligt. Dina ljud blir högre, vildare, och det är som om något brister inom dig. Jag ser hur du förlorar dig mer och mer, hur varje kraftfull slag från hans höft mot dina innerlår driver dig närmare bristningsgränsen. Dina rop blir högre, din kropp skälver, och varje rörelse är rå och omöjlig att ignorera. Ert möte fyller rummet som en symfoni av begär, en intensiv rytm som ingen av oss kan undkomma.
Din njutning växer i varje slag, varje stöt, tills den når en punkt där den känns ofattbar. Ditt grepp om verkligheten lossnar, och jag kan se hur du försvinner, men ändå håller du fast vid mig, fast vid oss. Trots allt detta – trots att det är han som tar dig, hans händer som håller fast din kropp – vet vi att du är min. Varje stön, varje darrning av din kropp är en del av oss. Du öppnar dig för honom, men det är för oss du gör det. Vi delar denna stund, du och jag, även när du just nu ger dig åt någon annan.
Och så tillslut, när ni båda når toppen, som om världen stannar, spänns hans kropp och han fyller dig med sitt sista, desperata rop. Ditt grepp om min hand hårdnar, och samtidigt känner jag hur din egen orgasm sköljer över dig, hur varje cell i din kropp bär på en extas som jag känner som min egen. Du skriker ut din njutning samtidigt som hans explosion kittlar djupt inuti dig, och i det ögonblicket finns inget annat än du och jag.
När du äntligen slappnar av, utmattad, svettig och fullständigt tillfredsställd, möter våra ögon varandra. Min hand ligger fortfarande hårt omsluten i din, och jag vet att du, även i din överlåtelse till honom, har varit min hela tiden. Vi är sammanflätade, trots allt. I varje rörelse, varje andetag, varje sekund av din njutning finns vi. Det är vi, alltid vi.
Från samlade erotiska verk, av Ted.
2024
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Vi, alltid vi | Heterosex | 5.0 | 26/9-24 |
Härligt, njutbart, ömsint! En vacker novell som andas tillförlit.