"Nämen!" Katarina på teaterkurs

---

---

Om historien: Katarina, 48 år, springer på sin sons tidigare kompis Johan, 22 år, på en teaterkurs. Spänningen byggs långsamt upp mellan dem under repetitionerna och till slut kan de inte hålla sig längre.


Del 1: Första lektionen

”Nämen, Johan! Ska du också läsa den här kursen?” utbrister Katarina.

Det tar Johan några sekunder att koppla ihop saker och ting.

”Känner du inte igen mig?” fortsätter Katarina.

”Jo, självklart. Kul att se dig här!”

Johan var kompis med Katarinas son, Filip, på gymnasiet. Johan och Filip hade hittat varandra tidigt under gymnasiet men glidit ifrån varandra under de tre studieåren. Johan hade hittat andra kompisar och vuxit ifrån Filip. Det var inget dramatiskt som hade skett, men Johan hade upplevt Filip som lite barnslig. Nu hade Johan och Katarina nog inte träffats på fyra år.

Katarina har alltid haft ett gott öga för Johan. Hon tyckte att Filip alltid hade haft rätt så tråkiga och töntiga kompisar under högstadiet som helst satt inomhus och spelade datorspel. Sådan var inte Johan – han var en sån som fick saker att hända. Även om tonårspojkar inte är så lätta att få kontakt med hade hon vid något tillfälle förstått att Filip var lite ledsen över att Johan och han slutade umgås. Hon förstod att Johan hade uppfattat Filip som lite barnslig.

Katarina hade ibland funderat på vad det blivit av Johan. Teater är ett redan känt gemensamt intresse och nu är de alltså anmälda till samma teaterkurs. Johan hade gått i kulturskolans teaterkurs på gymnasiet och Katarina hade också spelat teater när hon var yngre.

”Du ska också läsa kursen?” frågar Katarina hoppfullt. Hon hade varit lite nervös över att inte känna något.

”Ja, jag tänkte att jag skulle ge det en chans. Jag gick ju på teaterfolkhögskola efter gymnasiet men sen jag började plugga på universitetet har det inte blivit någonting mer.” svarar Johan. ”Du ska också börja igen?”

”Ja, sedan Filip flyttade har jag så mycket mer tid, så jag tänkte att jag skulle utmana mig och börja med det här.” berättar Katarina.

Längre hinner de inte i sitt samtal, innan läraren presenterar sig och första lektionen drar i gång. Den bestod mest av vanliga teaterlekar. Katarina tycker att det är roligt att få spela lite teater igen och extra roligt att umgås med Johan. När de träffats senast var det så stor skillnad på dem, men nu tycker Katarina att Johan verkligen har vuxit till sig. De kan umgås mer på lika villkor nu.

Vid lektionsslutet pratar de mer, medan Katarina går mot sin bil.

”Vad är det du läser?” frågar Katarina.

”Ekonomi. Det är… inte så roligt.” svarar Johan. ”Bor ni fortfarande kvar i huset?”

”Ja, det gör vi. Eller, bara jag och Anders numera såklart.” svarar Katarina. ”Så jag är själv där ute rätt mycket nu.

Anders, Katarinas man, reser rätt mycket i jobbet.

”Jag kommer ändå ihåg att ni hade det väldigt fint där ute. Jag tänker faktiskt på huset ibland, där med grannhagen precis utanför fönstret. Jag kan sakna att vara där.” säger Johan.

”Du får väl komma och hälsa på någon dag.” svarar Katarina. Det är alldeles oskyldigt menat, men så fort hon säger det känner hon hur det bränner till lite mellan dem.

”Det gör jag gärna” svarar Johan och höll kvar ögonkontakten lite längre än nödvändigt. En viss spänning hängde i luften, vilket förvånar Katarina.

”Då ses vi nästa vecka, eller hur?” avslutar Katarina och ger Johan en kram innan hon hoppar in i sin bil och kör hem.

”Absolut” svarar Johan. ”Ska bli kul!”


Del 2: Andra lektionen

Precis innan lektionsstarten skyndar Johan in genom dörren. Övriga kursdeltagare sitter redan på stolar i en cirkel.

”Förlåt om jag är sen” säger han till teaterläraren. Han skyndar och slår sig ner på en ledig stol bredvid Katarina.

”Vilken tur, jag trodde nästan att du inte skulle komma” viskar Katarina.

”Nej, absolut inte. Inte efter att vi hade så roligt förra veckan.” viskar Johan tillbaka.

”Nu när alla är här kan vi dra i gång. Förra veckan var uppvärmning, idag börjar vi på riktigt” berättar läraren. ”Som ni vet är temat för kursen dialoger – att öva på mötet mellan karaktärer på scen. Jag har tagit med mig lite olika scener för två personer. Jag tänker att om ni själva delar in er två och två, så hittar jag en bra text för er att öva på.”

Johan och Katarina tittar omedelbart på varandra.

”Ska vi?” frågar Johan. Katarina nickar.

De övriga kursdeltagarna delar också in sig två och två. När alla grupperingar är klara går teaterläraren runt till paren. Hon når till Katarina och Johan.

”Något särskilt ni föredrar? Drama eller komedi?” frågar hon.

”Gärna något seriöst.” svarar Johan. ”Något klassiskt, kanske.”

”Då kanske den här passar” säger lärarna. ”Det är en scen från en pjäs från tidigt 1900-tal. Strindberg-liknande, med en dominant chauvinistisk manlig karaktär som återvänt efter utlandsresor och träffar den unga änkan till sin tidigare arbetsgivare. Känns det okej?”

”Det låter toppen” säger Katarina.

”Gå och lär känna texten, så tänker jag att jag ger lite regi i nästa vecka.” avslutar läraren.

Johan och Katarina går in i köket i anslutning till teatersalen. De sätter sig vid matbordet, bredvid varandra, och läser ur manuset. Det är rätt så stolpigt och träigt skrivet, på tidig 1900-talssvenska. Ju längre de läser kan de leva sig in i det bättre och hittar ett bättre samspel i läsningen. Emot slutet av scenen reser sig Johan upp och fortsätter läsa. Johan lever sig in i manuset väldigt trovärdigt, tycker Katarina.

”Det finns så mycket som du inte förstår” läser Johan ur manuset. Katarina sitter kvar.

”Hur menar du då?” läser Katarina. Johan står snett ovanför Katarina, en knapp meter ifrån henne. Hon känner verkligen hur han tornar upp sig över henne. Hans närvaro känns trygg och dominant samtidigt.

“Om världen utanför. Utanför murarna. Om friheten.” Hon vet att Johan läser ur manuset, men har svårt att dra gränsen för vad som är Johans skådespeleri och vad som är på riktigt. Hon drunknar lite i hans fokuserade ögonkontakt.

”Ska du visa mig?” svarar hon ur manuset och känner en våg av värme över sig medan hon läser repliken.

”Må hända.”

Hon känner igen spänningen mellan dem från förra veckan vid avskedet, men den är mer intensiv nu. Katarina sitter ner på stolen, Johan står en meter från henne. Hon vet inte alls vad som är scen och vad som är verklighet längre.

”Ställ dig upp” säger Johan bestämt.

Följsamt ställer sig Katarina upp, bara en halv meter från Johan. De tittar på varandra. Katarina märker hur hennes andetag blir tyngre. Hon vet inte om det går tio sekunder eller en hel minut. Hon inväntar hans nästa steg.

”Det är din replik.” Johan bryter tystnaden. Katarina slås tillbaka till verkligheten. Hon tittar ner i manuset. ”Ställ dig upp” står det från Johan karaktär. Nervöst fortsätter Katarina från manuset.

”Vad vill du se?” läser hon. Katarina känner sig skamsen över de känslor som nyss dominerade henne. Hon hoppas att Johan inte märkte något.

”Om jag ska ta med dig ut på mina resor måste jag se att allt står rätt till.” fortsätter Johan. Han stryker ett varv runt henne.

”Nej, du passar nog bäst här hemma.” avslutar han scenen. Katarina känner hur hon vill sjunka genom jorden.

”Kul!” utbrister Johan oberört.

”Ja… det var det” säger Katarina. Hon låter inte helt övertygad och har fortfarande tankarna kring det som hände tidigare.

”Jag tycker att den känns toppen. I slutet kom vi verkligen in i det.”

Det verkar inte som att han har märkt något, tänker Katarina.

”Jag tror att vi ska samlas nu, lektionen är snart slut.” säger Johan. De går mot dörren i köket och när de kommer till dörröppningen gestikulerar Johan att Katarina ska gå först. Precis när hon går igenom sätter Johan en hand i hennes ryggslut och slussar henne ut genom dörren. Det går en rysning genom hela Katarinas kropp och för en sekund är hon i tanken tillbaka mitt emot Johan under genomläsningen. Hon slår bort tanken.

Inte skulle en 22-åring vara intresserad av en kvinna som är nästan 50 år, tänker hon. Dessutom är du gift och han är kompis med din son, tänker hon vidare.

De återsamlas i samma cirkel som de började lektionen i. Katarinas stressnivåer sjunker ner till det normala. ”Så farligt var det inte” tänker hon. ”Du bara ryktes med i skådespeleriet lite.”

”Vi har relativt få tillfällen på den här kursen så jag skulle verkligen uppmuntra er att träffas utanför lektionstid och repetera ihop, om ni känner att ni har tid till det” uppmanar läraren.

Trots situationen i köket tycker Katarina att det skulle kännas kul och värdefullt att repetera någon annan dag. Men en student som Johan skulle väl knappast välja att lägga den tiden, tänker hon.

De är ett större gäng som lämnar teatersalen samtidigt. Ingen verkar riktigt ha nappat på idén att repetera utanför lektionstid.

”Ses nästa vecka” säger Katarina till gruppen och börjar gå mot sin bil.

”Vänta” ropar Johan efter henne och springer i kapp henne. ”Ska vi försöka hitta en tid att repetera ihop innan nästa vecka?”

”Absolut, om du vill.” svarar Katarina. Hon vet inte riktigt varför hon låter så nonchalant. ”När kan du?”

”Onsdag eller torsdag skulle funka för mig.” svarar Johan. ”Jag hade gärna kommit ut till dig då, om det funkar.”

Onsdag är Anders på affärsresa. Det känns bäst att Anders är hemma, känner Katarina. För säkerhetens skull, efter vad hon kände i köket.

”Torsdag skulle funka. Anders kan nog hämta dig i stan efter jobbet.”

”Det blir jättebra. Vill du ta mitt nummer, så kan vi göra upp var jag ska hämtas?” säger Johan.

Johan tar Katarinas nummer innan de kramar varandra hejdå. I bilen på vägen hem plingar det till i telefonen.

”Tack för idag. Kul att göra det här med dig. / Johan”


Del 3: Första hemmarepet

På bestämd tid hämtar Anders upp Johan med bilen. Den femton minuter långa bilresan spenderas i huvudsak med att prata om Filip. Anders berättar att Filip numera bor i Uddevalla där han läser ett IT-program på Högskolan Väst. Nästa helg ska han dit och hälsa på för att han ändå ska till Göteborg med jobbet på fredagen.

I huset väntar Katarina. Hon har precis hunnit hem från jobbet och bytt om till ett vitt v-ringat linne och jeans. Hon har förberett mat som de ska äta och ställt fram en flaska vin. Hon är lite nervös. Hon har tänkt mycket på situationen i köket. Uppstår någon liknande situation idag ska hon undvika den, har hon bestämt sig för.

Anders och Johan kliver in genom dörren. Hon ger Anders en snabb puss och Johan en kram.

De sätter sig och äter och öppnar flaskan vin. Katarina och Anders brukar ta ett glas efter att Anders kommit hem från sina resor. Men Anders erbjuder sig att köra tillbaka Johan till stan, så idag är det bara Johan och Katarina som dricker. Allt eftersom släpper Katarinas nervositet. När de har ätit upp inser hon att de delat på flaskan. Nu ser hon riktigt fram emot att gå och öva på scenen.

”Jag ska väl släppa i väg teateraporna då” säger Anders. ”Jag fixar disken.”

Johan och Katarina går in i vardagsrummet. De hjälps åt att flytta en soffa och en matta så att de får mer plats.

De börjar repetera scenen och försöker hitta en struktur för regin. Katarina sitter till och från på en stol mitt på ”scenen” med Johan cirkulerandes runt henne.

De närmar sig slutet på scenen. Johan står bakom Katarina, som tittar rakt fram ”mot publiken”.

”Det finns så mycket som du inte förstår” läser Johan från bakom Katarina. Hon känner hans närvaro snett till höger bakom sig. Han lägger en hand på hennes axel. Hon sneglar försiktigt upp på honom och ser hur han tittar ner i hennes urringning innan han snabbt vänder bort blicken.

”Vad förstår jag inte, menar du?” svarar hon. Hon får rätta till sin tröja efter scenen. Det är inte så farligt att han tittar lite, tycker hon. Även om det är lite omoget.

”Om världen utanför. Utanför murarna. Om friheten.” säger han. Han släpper hennes axel och går framför henne.

”Ska du visa mig?”

De avslutar scenen och börjar köra den igen. I stället för att dra upp sin tröja så låter hon den vara. Hon gillar idén om hans blick på hennes skylda bröst. Det är säkert vinet, tänker hon. Hon känner sig åtråvärd.

När de kör scenen igen märker hon hur han positionerar sig bakom henne mer och hon kan verkligen känna hans blickar ner i hennes linne. Hon ser till att andas djupare och trycka fram bröstkorgen lite grann så fort han står bakom henne. Till skillnad från genomläsningen i köket vid teatersalen är det hon som har kontrollen nu.

De håller på i lite mer än en timme och hinner köra igenom texten några gånger.

”Ställ dig upp” läser Johan vid deras femte genomgång.

”Vad vill du se?” svarar Katarina och ställer sig upp, som de har repeterat hittills.

”Om jag ska ta med dig ut på mina resor måste jag se att allt står rätt till” säger Johan. Han cirkulerar runt Katarina och inspekterar henne och ställer sig bakom henne, precis som vanligt.

Plötsligt känner hon hans händer på sina höfter, vilket han inte har gjort vid tidigare repetitioner. Hans händer känns stora om hennes midja och hon känner hela hans värme om sin rygg.

”Nej, du passar nog bäst här hemma” säger Johan. I stället för att släppa taget trummar han lätt på hennes höftben med fingrarna.

Tusen tankar far genom huvudet på Katarina. Hon kan placera spänningen hon känt tidigare, och det är ren åtrå. En del av henne vill att Johan ska vända henne om, kyssa henne och ta henne där, med Anders i rummet bredvid. Än en gång inväntar hon Johans nästa steg. Kontrollen hon kände att hon hade är bortblåst.

I en sekund av klarsynthet trycker hon bestämt undan hans händer från sin höft och tar ett steg ifrån honom.

”Det räcker nog så för idag” säger hon utan att vända sig mot honom. ”Anders kan köra hem dig nu.”

”Okej” säger Johan. Hon vänder sig mot honom och ser en besviken blick.

Johan går ut och de kramas som hastigast i hallen. Katarina får lite dåligt samvete, så snart Johan har gått ut genom dörren. Hon känner sig medskyldig då hon trots allt bjöd in genom att uppmuntra hans blickar. Hon skickar ett sms till honom.

”Kul att repetera med dig idag. Jag ser redan fram emot måndag.” skriver hon. Svaret kommer omgående.

”Jag också. Kul att fortsätta där vi slutade.”

Det går en rysning genom Katarinas kropp när hon läser det tvetydiga meddelandet.


Del 4: Tredje lektionen

När Johan och Katarina ses igen på måndagen känns allting som tidigare. Katarina har satt på sig en skjorta utan urringning och en matchande kjol som går till strax över knäna. Den stela stämningen som uppstod i slutet av hemmarepet hos Katarina är bortglömd.

”Idag ska ni få lite regi hade jag tänkt.” säger läraren. ”Gå i väg med era texter så kallar jag in er en och en.”

Johan och Katarina försvinner i väg till köket. De skrattar ihop och stämningen mellan dem är odramatisk. När de väl börjar köra igenom scenen är de däremot mer försiktiga än tidigare. Mot slutet av scenen lägger Johan fortfarande en hand på Katarinas axel. Det är första beröringen på hela scenen och Katarina måste erkänna för sig själv att hon har väntat på det. Hon försöker sitt bästa att inte Johan ska märka det.

De hinner bara köra en gång innan de kallas in till läraren för att få regi.

”Visa mig vad ni har hittills” säger hon. Johan och Katarina spelar upp och läraren kommer med vissa kommentarer längs vägen.

”Jag tycker det ser bra ut, vad ni har hittills.” säger läraren när de är färdiga. ”Men jag tycker att ni ska våga ta ut svängarna lite mer.”

”Hur menar du?” frågar Katarina.

”Det ska ju finnas en viss spänning mellan karaktärerna i den är scenen. En sexuell underton går ju genom texten.” svarar läraren. ”Jag känner inte riktigt den spänningen mellan er nu. Ni ska ju såklart inte göra något som ni inte är bekväma med, men jag skulle säga att ni ska våga ta tag i varandra lite mer. Våga vara nära och jobba med avstånden mellan er. Försök hitta lite glöd. Johan, du ska ha makten i scenen, våga vara lite dominant.”

Katarina förstår vad hon menar. Texten bygger på spänningen och de har nog skalat av lite för mycket i sin försiktighet. De går tillbaka in i köket.

”Utifrån vad hon sa, vad tänker-” börjar Johan lite trevande men avbryts av Katarina.

”Jag tyckte att det var bra kommentarer.” säger hon oberört. ”Vi får jobba vidare med mer beröring.”

De börjar repetera scenen igen. Johans händer är nu mycket mer närvarande på Katarinas kropp. Inte överdrivet mycket, men en strykning på höften här och en smekning i nacken där bidrar till en annan stämning mellan dem. Efter lärarens kommentarer låter Katarina ge sig hän till Johans beröringar. Hon försöker, för scenens skull, hitta en balansgång där hennes karaktär både bjuder in och tar avstånd.

När de närmar sig slutet av scenen lägger Johan igen sin hand på hannes axel, men nu lägger han den längre ner mot bröstet. Hans fingertoppar är nästan i höjd med var hennes bröst börjar. Tanken att lyfta bort handen slår henne, men hon avfärdar det för scenens skull. Och hon måste erkänna att hon tycker om det.

”Det finns så mycket som du inte förstår” säger han.

”Vad då, menar du?”

”Om livet utanför. Utanför murarna. Om friheten.” Hans tumme stryker hennes axel och hon märker hur hon andas djupare.

”Ska du visa mig?”

Johan bryter beröringen och går fram på scen, precis som de repeterat tidigare.

”Ställ dig upp.” säger Johan.

”Vad vill du se?”

”Om jag ska ta med dig ut på mina resor måste jag se att allt står rätt till” säger Johan medan har cirkulerar henne.

Katarina inväntar spänt hans beröring. Han står bakom henne och hon kan knappt hålla ögonen öppna i förväntan att få känna hans stora händer runt sin midja.

”Nej, du passar nog bäst hemma.” avslutar Johan scenen. Han har inte tagit tag om henne. Hon känner sig besviken på den uteblivna beröringen. Rent av otillfredsställd. Han ler ett underfundigt leende mot henne.

”Igen?” frågar han obrytt.

”Ja” svara Katarina angeläget.

De kör igenom scenen igen och samma sak utspelar sig. Johans lätta små beröringar längs med scenens gång. Hans hand på hennes axel. Den här gången går han med sin hand via hennes nacke och har därför fingrarna diskret under hennes skjorttyg. Han bryter kontakten och ber henne ställa sig upp. Men inga händer på hennes höfter. Hon försöker till och med bjuda in genom att lyfta sina armar lite. Men han tar inte tag.

Hon känner sig frustrerad av att inte bli tagen i. Hans små beröringar eggar henne men hon får inget utlopp.

De kör en gång till. I stället för att stryka hennes nacka kliar Johan nu lite lätt med handen vid hennes bröst. För ett utomstående öga är det fortfarande oskyldigt. Eller i alla fall lätt att bortförklara. Men fortfarande tar han inte tag om henne och hon börjar känna sig både fysiskt och emotionellt dränerad.

Hon överväger att föreslå att de är färdiga för dagen – hon vet inte hur mycket mer hon klarar. Men det återstår tio minuter på lektionen, så de hinner köra den en sista gång. Det ska hon klara av.

De börjar scenen en gång till. Katarina känner att hon har svårt att fokusera, att uppbåda energin en gång till. Johans små beröringar retar henne. Han cirkulerar henne och ger henne precis så mycket så att hon hela tiden vill ha mer.

De närmar sig slutet av scenen. Hon vet att snart kommer hans hand på hennes axel – den sista beröringen för den här dagen. Hon sätter benen i kors och spänner sig. Hon ska försöka njuta så mycket som möjligt av beröringen, har hon bestämt sig för.

Hon känner hans närvaro och värme bakom sig. Hon inväntar spänt handen på sin axel. Men i stället för att lägga handen på hennes axel sätter han sig på ett knä bredvid henne, snett framför henne på hennes högra sida. Sin högra hand lägger han på hennes lår.

”Det finns så mycket som du inte förstår” säger Johan.

Katarina kommer helt av sig. Johan upprepar.

”Det finns så mycket som du inte förstår”

”Vad då, menar du?” säger Katarina och återfinner sig.

”Om livet, utanför de här murarna. Om friheten.” säger Johan. Hon märker hur hans hand rör sig sakta uppåt längs hennes lår, mot gränsen av kjolen.

Hon kan inte hjälpa att släppa ut ett tyst litet stön. Knappt märkbart, men med tanke på att Johan bara befinner sig en knapp halvmeter från hennes ansikte hör han det garanterat.

I samma stund reser han sig upp. De avslutar scenen på samma sätt som förut.

När Katarina sitter i bilen på väg hem får hon ett sms.

”Vi glömde bestämma en tid för repetition i veckan.”

”Kom hit på fredag.” säger Katarina. ”Jag hämtar dig i stan.”


Del 5: Andra hemmarepet

På fredagen hämtas Johan av Katarina. En spänd tystnad råder i bilen. De säger knappt ett ord till varandra på hela färden.

Johan kliver in genom dörren hos Katarina. Katarina slänger av sig sin jacka. Hon har på sig sitt vita linne från förra reptillfället i hemmet och den svarta kjolen från senaste lektionen.

Hon går in i vardagsrummet.

”Här inne hade jag tänkt att vi skulle repetera igen” säger Katarina. ”Jag har redan ställt i ordning.”

Vardagsrummet ser ut som senast.

”Ett glas vin?” frågar Katarina.

”Gärna” svarar Johan. ”Är Anders hemma?”

”Nej, inte ikväll” svarar Katarina. ”Han är faktiskt i Uddevalla och hälsar på Filip den här helgen. Han kommer först i morgon kväll.”

De går ut i köket och Katarina öppnar en flaska vitt vin och häller upp varsitt glas. Hon sträcker ena glaset till Johan. De tar varsin stor klunk under tystnad utan att bryta ögonkontakten med varandra.

”Ska vi?” frågar Katarina. De går in i vardagsrummet, fortfarande med glaset vin i handen.

De börjar repetera scenen. Katarina känner hur begäret i henne växer för varje beröring. Hennes andning blir tyngre, precis som hon märker att Johans blir. När de närmar sig slutet av scenen sätter sig Katarina medvetet med benen lite isär på stolen, i stället för i kors.

Precis som i sista repetitionen senast kommer Johan runt henne och lägger sin hand på hennes lår.

”Det finns så mycket som du inte förstår” säger Johan och stryker försiktigt insidan av låret. Katarina lägger sin hand på Johans och tar en klunk ur sitt vinglas medan hon bara låter hans hand ligga där. Hon tar ögonkontakt med honom och för hans hand långsamt uppåt, mot kjollinningen. Johans fingrar följer villigt med och fingerspetsarna döljs till slut av kjoltyget.

”Vad då, menar du?” säger Katarina. Johan slutar att röra sin hand när Katarina fortsätter scenen. Han ser plötsligt lite osäker ut.

”Om livet…” fortsätter Johan från manuset. Medan han säger detta särar Katarina långsamt på benen. ”Utanför de här murarna” fortsätter Johan men rör nu fortsatt fingrarna upp längs insidan på Katarinas lår. ”Om friheten.” avslutar Johan repliken.

I stället för att resa sig fortsätter Johan uppåt längs Katarinas lår. Han når gränsen av hennes trosor och känner hur Katarina redan är våt. Sakta låter han sina fingrar leta sig över hennes sköte. Med stora cirkulerande rörelser börjar han massera Katarinas klitoris.

Katarina släpper ut ett stön av njutning och lutar sig tillbaka i stolen. Hon blundar och tar in hela situationen – hela den uppbyggda njutningen. Från den första cirkeln känner hon sig nära orgasmen. Hon låter massagen fortsätta i ett par minuter. Johan tar sin tid och skyndar inte. Hon känner hur Johans andra hand börjar leta sig in under hennes linne och tar tag om hennes högra bröst. Kombinationen av beröring får henne att utbrista. ”Åh, Johan.”

Hon andas djupare medan hon masseras. Johans beröring är som himmelriket. Hon känner att hon är på väg att komma och slappnar av.

”Åååhhh, ja, det känns så bra, åååhhh” utbrister hon. Orgasmen är liten och hon känner att hon har mycket kvar att ge.

Hon lutar sig fram och tar av sitt linne och sin BH. Hon lyfter lite på rumpan från stolen och Johan tar tag om hennes trosor och drar av dom. Johan reser sig upp och tar hennes ena bröstvårta i munnen medan hans långfinger enkelt glider in i hennes sköte. Johan stönar ljudligt och Katarina rufsar till hans hår och förundras över synen av denna yngling som åtrar henne så.

Han letar sig in även med pekfingret i henne, medan hans tumme masserar hennes g-punkt. Hon är inte van vid att få så här mycket uppmärksamhet i sängen, utan någonting tillbaka.

Katarina skjuter bort honom och reser sig. Hon för bort honom till soffan i vardagsrummet. Hon knuffar ner honom så att han sitter i soffan och gränslar honom. Johan är fortfarande helt påklädd. Katarina har bara kjolen på, ingenting annat.

Katarina sätter sig gränsle över Johan och de utbyter en första kyss, mer intensiv än någonting hon upplevt förut. Det är som att de vill äta upp varandra. Hans händer håller om hennes bröst medan hon juckar mot hans stånd under byxorna.

Efter en stund knuffar Katarina ner Johan i soffan och tar av honom byxorna och kalsongerna. Byxorna har en stor fläck av sav från hennes juckande. Hon tar av hans tröja och drar ett finger över hans vältränade kropp.

Sedan tar hon hans kuk i munnen och börjar suga av honom. Hon leker med ollonet med tungan och kittlar hans pung med ena handen.

”Åhh, Katarina” stönar Johan. Att höra Johan säga hennes namn får henne att utstöta en högt stön.

Efter säkert tio minuters sugande drar Johan upp henne mot sig. De kysser varandra igen medan Katarina positionerar sig över Johans kuk.

De slutar kyssas och tittar varandra i ögonen medan hon sakta guidar in Johan i henne.

”Ååååhhhh” stöter hon ut för varje centimeter som hennes sköte omfamnar hans kön. Han är båda större och bredare än Anders så hon behöver tid att anpassa sig. Hon lutar sig bakåt och sitter upprätt på honom. Varsamt börjar hon rida honom. Hon tar hans händer och sätter dem på sina bröst medan hon ökar takten och låter honom gå allt djupare ner i sig.

Hon känner att en ny orgasm är på gång och börjar förbereda sig. Den här kommer att vara större. Hon känner hur Johan tar mer kontroll i takt med att hon faller mot orgasmen.

”Jag är nära” säger hon mellan andningarna. ”Så nära… åhh… fortsätt.”

Johans händer släpper hennes bröst och i stället tar han tag om hennes höfter. Beröringen rycker henne tillbaka till repetitionerna och önskan om den beröringen. Han styr takten med sina händer.

”ÅÅÅÅHHHåååhhhåhåh, JA JA JA JA” skriker hon medan hon kommer djupt. ”Sluta inte, JAaAaAAAaAAaaAAA”.

Hon brukar inte skrika under orgasmer men känner hur hon tappar kontrollen när våg efter våg sköljer över henne. Hon tappar alla begrepp om tid och rum.

”JAAaAAaaaAAAAaaa.”

I töcknet från orgasmen märker hon knappt hur Johan slänger av henne. Han ställer sig bakom henne och lyfter upp henne och börjar ta henne bakifrån.

”Försiktigt” säger hon. Han börjar långsamt bakifrån innan han börjar öka takten.

Katarina känner att hon knappt har hunnit återhämta sig men låter det ändå fortsätta. Vanligtvis hade hon velat pausa men nu känner hon att hon vill ha allt, allt, allt.

Johan pumpar henne i jämn takt och hon stönar.

”Du är underbar” säger Johan.

Precis när hon börjar känna sig redo för en orgasm till känner hon hur Johan ökar takten.

”Jag kommer snart” säger han.

”Inte än” säger Katarina. Hon tar honom ur sig. ”Lägg dig på sidan.”

Johan lägger sig i soffan på sidan och Katarina kryper upp bredvid honom, med ryggen mot. Skedandes tar hon in honom i sig. Hans högra hand för hon ner till sin g-punkt och han börjar omedelbart att massera i jämna, stora cirklar medan hon tar honom in och ut.

Hon vet att det är nära nu och börjar sakta öka takten allt eftersom hon känner att en orgasm kommer närmare.

”Jag kan inte hålla längre.” säger han.

”Jag är nära” säger hon.

”Var ska jag komma?”

”I mig. Jag vill att du kommer i mig.” stöter hon ut.

Hon märker hur han ökar takten än mer och hon släpper taget. I samma stund som hon känner hans vätska fylla henne kommer hon en sista gång.

”Åhhhåååhhhh, ja” stönar hon.

Hon känner hur Johan slappnar av i hela kroppen. Han ligger hon håller om henne och hon känner hur hon slumrar in.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
"Nämen!" Katarina på teaterkurs	Heterosex	4.5	8/9-24

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.