Slutet på ett äktenskap....
På kvällen går Johan genom trädgården och lämnar skränet och skratten från de övriga festdeltagarna bakom sig. Han går genom kvällsdimman som sakta sveper över gräset. Känner den svala luften smeka sitt ansikte medan benen tar honom mot den dunklare delen av trädgården. Där skuggorna dansar förtrollande i månskenet.
I ljuset från en avlägsen lykta, ser Johan sin vackra och unga fru Lina, stående intill den äldre mannen Michael och tillika hennes chef. Deras kroppar är förenade i en passionerad kyss, deras silhuetter dansar i månens sken väl synliga för hela världen. Johan står blickstilla och andlös, hans hjärta slår så hårt att det känns som om det river sönder bröstet på honom. En enda tår fälls från hans öga och rullar sakta nerför hans kind, som en symbol för den smärta och förtvivlan han känner inom sig.
Omgiven av blommornas doft och ljudet av syrsornas sång, står Johan ensam och övergiven mitt i trädgården. Han vet intuitivt att ingenting någonsin kommer bli sig likt igen, att den värld han känt är nu förändrad för evigt. I den kyliga natten, låter han besviket en djup suck skära genom luften. Istället för att gå tillbaka, beslutar han sig för att stå kvar och gå vidare, in i det okända mörkret framför honom, med endast sitt brustna hjärta som sällskap.
Johan ser med skräck och förtvivlan hur Michael, hennes chef, bryskt drar upp Linas korta kjol, avslöjande hennes bleka ben och smeker dem med en oroande intensitet. Med en brutal handvändning vänder han henne om och pressar ner henne över stenbordet som står där, likt ett altare för deras förbjudna passion. Han noterar att hon inte har några trosor på sig och undrar vart de tagit vägen. I månens sken ser maken hur henne sköte glittrar av väta. Michael låter sin ena hand glida över den nakna bakdelen för att sluta med två fingrar som slinker in i Linas innersta. Hon flämtar först överraskat till men ber sedan knappt hörbart honom att ta henne.
Michael, med ett belåtet grymtande, knäpper upp sina shorts och låter sitt i Johans ögon enorma organ komma fram. Han bestiger strax därpå Lina bakifrån med en kraft som verkar vibrera genom trädgårdens luft. Linas stön fyller natten med en öronbedövande ljudnivå, som om varje andetag vore både en frustande lust och en bedjande ångest.
Johan, Linas make, står lamslagen av det skådespel som utspelar sig framför honom. Den oro och ångest som växer i hans bröst känns som en kvävande hand runt hans strupe. Han kan knappt förmå sig att se på, men är samtidigt oförmögen att vända bort blicken från den tragiska scen som utspelar sig i trädgårdens mörker. Med kraftfulla stötar får Michael henne att gunga fram och tillbaka på sin kraftiga pelare. Johan hör förtvivlad hur hans fru utstöter läten som han aldrig hört henne säga i sängen under deras långa äktenskap.
Omgiven av skuggorna från trädens grenar och det söndertrasade förtroendets dimma, står Johan som en förlorad man. Hans själ vrids i smärta och magen viker sig i avsky över det förräderi som han tvingas bevittna. Med en våg av illamående och en klump i halsen, vänder han sig bort och låter tårarna strömma fritt över sina kinder. Johan vet att ingenting någonsin kommer bli sig likt igen och att den nattens förräderi kommer bränna sig in i hans minne för alltid.
I denna förtvivlans stund, där köttsliga begär tagit över Lina och Michael. Fortsätter Johan förtvivlat se hur deras kroppar rytmiskt rör sig i månens sken. Stönen och grymtanden från de båda fyller luften, som en symfoni av bedrägeri och förnedring. De febrila aktiviteterna fortsätter framför hans ögon. Det är som om själva tiden stannar för att vittna om detta förbjudna möte. Medan denna oheliga förening sker, tar Johan resolut fram sin mobil, och trycker på record alltmedan tårarna rinner nedför hans alltmer våta kinder.
Maken dokumenterar detta bedrägeri och förräderi som han fortfarande inte kan tro är sant. Trädgårdens miljö känns nu helt annorlunda, som om den själv blivit vittne till detta fördärv. Den svala luften känns förgiftad, och månens sken har förvanskats av smärta och förtvivlan. Johan står där, en ensam gestalt i denna natt, med sin mobil som enda vapen mot detta onda han upplever.
Personerna, deras kroppar och deras själar, förvandlas till skuggor av vad de en gång var. Johan, Linas make, blir en man förlorad i en värld som inte längre är hans. Michael, hennes chef, en man som föll för sin egen lust. Och Lina, hans fru, en kvinna som förlorade sin ära och trohet i detta ödesdigra möte.
Johan ser genom mobilkamerans öga hur Michael med frenesi stöter sitt organ in och ut ur Lina. Hon stönar och håller krampaktigt i stenbordets kanter och påtalar högljutt att det går för henne igen. Med en sista kraftfull insats från hennes chef, släpper han sin säd i hennes krampande kön. När de sista stönen ekar bort i den svala natten, inser Johan med en tung börda i sitt hjärta att deras äktenskap verkligen är över. Med en sista blick på sin fru, som ligger flämtande på stenbordet och Michael som tagit ett steg bakåt. Kan Johan i ljuset från lyktan, se hur mannens vätska sakta rinner ur henne.
Den mäktiga trädgårdens grönska känns plötsligt kvävande och kuslig, som om den absorberar den smärtsamma sanningen som utspelade sig under dess blad. Månen skiner nu kallt där Johan står, och den milda brisen bär med sig en bitter smak av förlust och svek. Johan, en man en gång fylld med hopp och kärlek, kommer att gå därifrån med en tung börda på sina axlar och tårar som fortfarande blänker i hans ögon. Hans fru känns numera som en främling och hennes make känner sig som en förlorad själ i en mörk natt, där inget längre är sig likt och där världen har kollapsat runt honom.
Med sorg vänder han sig bort och lämnar trädgården bakom sig för att gå tillbaka till den fest de besökte som ett par och som han lämnar ensam. En osäker framtid väntar på honom, men också en insikt om att han måste resa sig och gå vidare. I denna ödesdigra natt, lämnar Johan sitt gamla liv bakom sig och tar det första steget mot en ny början fylld med hopp och möjligheter, om än dolda i det dunkla mörkret som omger honom.
Fler noveller av samma författare
@bofast
DET kanske kommer en förklaring :-)