Kompisen - Konsekvensen
Författare: cheat happens Datum: 2024-04-13 13:22:29
E-post: cheat.konsekvens@gmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
12 204 gånger
Betyg: 3 (4 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Reviderad
Emma rusar ut från lägenheten. Försöker fortfarande få ner trosorna i handväskan. Tvärstopp. Kroppskontakt. Det är den 70-åriga damen i lägenheten bredvid som också är på väg ut. Damen tar ett steg tillbaka.
”Hoppsan. Redan på väg ut? Ni som verkade ha det så skönt tillsammans.”
Emma rodnar. Hade sängen dunkat mot väggen? Hade damen hört hennes skrik?
Damen tittar ner. Ser trosorna, ser vigselringen. Ser Emma i ögonen, ler illmarigt:
”Jaha, då förstår jag. Fredagsmys med maken kanske? Är lite avundsjuk, faktiskt.”
Illröd i ansiktet rusar Emma ner för trappan. Aldrig i livet att hon delar hiss med den satkärringen.
Emma stannar utanför, väntar på att hjärnan ska hinna ifatt.
”Så jävla pinsamt. Först avslöjad av Jens, chefen. Sedan satkäringens kommentar och menande blick. Finns det fler som vet? Rasmus? Snälle, gode gud, inte Rasmus.”
Plötsligt växer klumpen i magen, pressar mot hjärtat, gör ont. Efter att ha haft Jonas kuk i munnen, hade hon inte försökt säga något? Visst, han hade tystat henne snabbt. Men hade Rasmus hört och känt igen hennes röst? Nog hade anledningen till att han plötsligt avslutat samtalet varit konstig? Möte. Halvsju en fredag?
”Är det så, måste jag få honom på andra tankar. Måste ljuga. Måste ringa till Donna,” tänker hon. Tar fram mobilen.
”Hej Emma, är det paus mellan första och andra perioden,” fnissar Donna.
”Näe, matchen bröts efter första perioden. Och jag måste få sova hos dig i natt. Det är kris, superkris. Kan jag komma direkt?”
Donna blir allvarlig. ”Självklart. Vad är det som har hänt?”
”Jag berättar, när vi ses.”
Det tar bara tio minuter att gå. Så fort hon är inne, kastar Emma sig i Donnas famn. Och börjar gråta hysteriskt.
”Rasmus vet, eller kanske vet. Han misstänker i alla fall, eller kanske misstänker,” hulkar hon. ”Du måste ge mig ett alibi. Vi har varit här hela kvällen,”
Donna tänker snabbt. Letar bland alla DVD:er i en hylla. (Ja, hon har en spelare.). Hittar Notting Hill, spolar fram en bit och höjer ljudet.
”Vi skippade krogen och bestämde oss för en nostalgiafton. Med chips, ostbågar och rödtjut. Och massor av minns-du-när- vi …? Ring Rasmus och berätta.”
”Vet inte om jag klarar det,” fortfarande hulkande.
”Okej, skicka en SMS istället.” Sänker ljudet så Julia och Hugh knappt hörs.
Emma gör så. Berättar om en nostalgiafton med chips …
”Innan du berättar vad som hänt, duscha av dig. Du formligen stinker av sex och Jonas duschtvål och deo. Jag hänger ut blusen och kjolen…”
”… jag hade inte på mig dem.” Emma tystnar generad.
”Inte när ni tumlade runt, menar du? Men lukten har smittats av sig så att säga.”
Donna kan inte låta bli att flina. Visst lider hon med väninnan, men det är faktiskt hon själv som satt sig i skiten.
När Emma duschat, ser hon att Donna lagt fram handduk, tröja och mysbyxor. Lånade kläder för att hon knullat med Jonas. Skrikigt ut sin orgasm med Jonas. Så skitigt, så fel. Hon älskar Rasmus, men skriker ut sin orgasm med en annan man. En äcklig man.
Även om Rasmus inte vet, hur ska hon få deras äktenskap att fungera som förut? När Rasmus bästa vän Jonas kommer på besök? När Jonas kramar hennes bröst, tar henne på fittan? Vill hon leva med Rasmus, hur kan hon neka Jonas? Klaga hos mannen hon älskar? Klaga på hans bästa vän? Som säkert inte skulle tveka att berätta allt som hänt.
Emma sitter fast. Sitter på badrumsgolvet. Vill inte vara med längre. Sitter när Donna undrande kommer in.
”Vad sitter du här för? Kom.”
”Orkar inte.”
Donna sjunker ner bredvid henne, ”Berätta vad som hänt.”
Och Emma berättar. Hur någon lyssnat i mobilen, när Jonas tog henne i munnen. Hur hon råkat säga några ord, innan Jonas tystat henne. Hur han, efter att de knullat, skrattande sa att det varit Rasmus i mobilen.
”Nu är jag så himla rädd, att han förstod att det var jag. Jag älskar Rasmus. Jag vill inte leva utan honom.”
”Nåja, kanske väl dramatiskt,” konstaterar Donna torrt. ”Men jag förstår hur du känner dig. Kom nu.”
”Det plingade till i din mobil förresten.”
Emma rusar fram, lyfter mobilen. Tvekar, rädd för vad hon ska få läsa. Men till sist.
”Ha det så kul. Har just kommit hem efter ett möte.”
Kommit hem från möte? Sant? Eller är den en signal? Att han vet?
Det dröjer innan Emma somnar.
Klockan är bara åtta på lördagsmorgonen, när mobilen väcker Rasmus. (Det hade dröjt också innan han somnade.). Han ser på displayen att det är Emma. Stålsätter sig.
”Gomorron älskling.”
”Gomorron älskling. Längtar efter dig. Kommer så fort jag ätit frukost. Puss.”
”Puss.”
Glättigheten rinner av Rasmus, så fort han kopplat bort samtalet. Tankarna mal och mal och mal, Han är nästan säker på, att det var Emmas röst han hört. Men bara nästan. Tills han vet, ska han hålla god min. Och be till gud, att han har fel.
Emma kommer hem. Kastar sig om halsen på honom. Kysser honom hårt och länge.
”Oj, dåligt samvete?” tänker han, men vet inte.
Lördagen flyter på. Han klipper gräs, hon rensar rabatter. De helghandlar. Klockan fem sätter de sig framför tv:n med var sitt glas vin. Hon hoppas att de ska älska i natt, att hon ska bli renad. Men hon vågar inte ta initiativet.
Då ringer det på dörren och Rasmus går och öppnar.
”Tjena Jonas, vad gör oss den äran?”
Emma rycker till och snurrar nervöst på vinglaset.
”Tänkte lämna tillbaka borrmaskinen. Kanske snika till mig en kopp kaffe eller nåt.”
Rasmus betraktar sin vän. Noga. Jonas har de där elaka, retsamma och överlägsna ögonen, som när han är full.
Plötsligt vet Rasmus. Han bara vet.
”Egentligen är det väl Emma du vill träffa? Hon sitter med sin mörbultade fitta framför tv:n. För det var väl det du sa, att den gifta kvinnan skulle komma hem med en mörbultad fitta?”
Rasmus går därifrån. In i rummet där Emma sitter hopsjunken, med huvudet mot bröstet. Han går fram till barskåpet. Hon hör hur han tar fram en flaska. Hör hur han i hallen rotar i nyckelskåpet.
”Kom in för helvete. Jag sover på torpet i natt. Så det är fritt fram Är fittan för öm för att ta emot kuken i natt, kan hon ju alltid suga av dig.”
Emma hör vartenda ord. Känner hur de träffar som dartpilar i hennes hjärta. Hör hur någon kommer in i rummet. Har han ändrat sig? Hoppas. Tittar upp med rödgråtna ögon. Där står Jonas.
”Varför i helvete är du kvar?”
”Du hörde väl vad Rasmus sa, det är fritt fram. Och så mörbultad hann ju inte fittan bli.”
Emma rusar upp, blind av ilska. Kastar resten av vinet i hans ansikte.
Jonas rycker åt sig duken från bordet, torkar av sig. ”
”Tur för dig att jag inte slår tjejer.”
”Konstigt. Du verkar vara just den typen.”
”Du är fan inte klok:”
”Tvärtom Jonas. Jag har just blivit klok. Klok nog att inse att jag kanske har förlorat mannen jag älskar. Att du definitivt har förlorat din bästa vän. Och vet du vad som är den vidrigaste insikten? Rasmus, som är helt oskyldig, har förlorat både sin fru och sin bästa vän. Är du stolt över dig själv? Försvinn för helvete!”
Plötsligt ser hon Rasmus framför sig. Ensam, en lördag på torpet. Super sig dretfull. Utan mat. Men med ett vapenskåp. Rusar upp, rusar in i köket. Plockar mat från kylen till en kylväska, från frysen till en annan, från skafferiet till en kasse. Rusar till hallen, hämtar sina bilnycklar.
En dryg timma senare är hon framme vid torpet. Bävar för att gå in. Vet att han inte hunnit bli dret. Förstår att han gång på gång spelar upp samtalet, där hon tog Jonas i munnen. Gissar att han fantiserar om hur Jonas knullade henne som ingen annan gjort förut. Framför allt inte han själv. Tror han inte räcker till.
Villan! Hon glömde låsa, ringer Donna.
”Hej Emma, allt väl?”
”Näe, allt är åt helvete. Hinner inte berätta några detaljer, men Rasmus vet och har dragit till torpet. Med en flaska sprit. Jag är jätteorolig för att han ska ta livet av sig, så jag har åkt efter. Står utanför nu. Men jag glömde låsa. Kan du fixa det? Det finns en nyckel i nyckelskåpet.”
”Självklart.”
Emma orkar inte hålla mot längre, börjar störtgråta.
”Donna kan du förklara för mig, varför jag särar på benen för min mans bästa vän? En man jag inte alls tycker om?”
”Jag är ingen psykolog, men kanske handlar det om något du inte får i relationen med Rasmus? Eftersom du knullat mer än en gång med Jonas, kanske får du det istället av honom? Men ta dig samman nu, torka tårarna, stålsätt dig och gå in.”
Emma ska just koppla bort samtalet, när hon hör Donna.
”Hallå, hallå …”
”Jaa?”
”Ljug inte, tala sanning. Och sanningen är inte att ni knullade, utan varför du lät Jonas sätta på dig. Försök skjuta upp samtalet till i morgon, så du får tid att tänka efter.”
”Jag älskar dig.”
”Och Rasmus.”
”Och Rasmus.”
Hon går in och i halvmörkret ser hon vid köksbordet Rasmus sitta med en flaska whisky framför sig. Herregud, han har redan hunnit dricka ur nästan hälften.
”Hej Rasmus,” nästan viskande.
”Vad gör du här? Borde du inte stöna under Jonas så här dags?” tydligt sluddrande.
”Det förtjänade jag, Rasmus. Men nej, jag kommer aldrig mer att vara med honom.”
”Älskar du Jonas?”
”Jag älskar dig.”
”Fan trot.”
”Jag hatar honom.”
”Knullar du med fler män, som du hatar? Eller är det bara Jonas?”
Han tar en stor klunk ur flaskan. Nästan spyr upp. Och tar en klunk till. När Emma rusar fram och sliter flaskan från honom, ser han drucket förvånat på henne. Hennes tårdränkta ögon gnistrar av ilska.
”Du ska jävlar inte supa ihjäl dig. Är det nån som inte förtjänar att leva, är det jag. Nu ska du äta. Sedan kan du få en drink till, i glas, medan jag bäddar.”
Som en lydig hund äter han sin soppa och ostmacka. Som en lydig hund dricker han sin drink. Plus den han inte trodde Emma såg. Som en lydig hund tassar han med, när Emma leder in honom i sovrummet. Hon hjälper honom att klä av sig. Och börjar gråta. Han somnar på mindre än en minut.
Precis som med Jonas. Jag låter Rasmus bli skitfull. Och hjälper till att klä av honom,
Hon gråter tills hon får kramp i magen. Fortsätter gråta. Till sist tar hon sig samman, börjar tänka.
”Vad var det Donna sa? Att Jonas hade något, som Rasmus saknade?
Hon går in i sovrummet. Klär av sig i bara trosorna. Tvekar men lyfter på täcket och lägger sig sked bakom Rasmus. Precis när hon ska somna,
”Rasmus är snäll och omtänksam, även i sängen. Jonas är dominant och självisk, även i sängen. Tack Donna.”
Rasmus vaknar, känner Emma bakom ryggen. Känns skönt, tills han minns, börjar gråta. Emma, som varit vaken länge, borrar in huvudet i hans nacke, börjar också gråta. Lägger armen om hans hals. Mumlar snyftande:
”Jag älskar dig Rasmus. Älskar dig så himla mycket. Orkar du lyssna på mig?”
Han kan bara nicka.
”Jonas har tafsat på mig nästan från första gången vi träffades. Han äcklar mig. Ändå har jag legat med honom. Inte bara i fredags, utan två gånger tidigare,”
Hon känner hur Rasmus stelnar till. Men fortsätter snabbt för att inte fega ur.
”Första gången var när du hade fest för kompisarna frän högstadiet. Andra gången var på lunchen förra torsdagen. Och tredje gången vet du ju om.”
Hon tystnar, tänker på hur hon blev knullad i sängen bredvid Rasmus. Ber till gud att han aldrig får veta. Tänker fortsätta, när han avbryter henne.
”Har du fått orgasm med honom?”
Emma stelnar till, vill inte svara.
”Ja.”
”Har du någonsin fått orgasm med mig? Har du någonsin fått lika stora orgasmer med mig som med Jonas? Eller bara fejkar du? ”
Emma minns hur hon skrek rakt ut med Jonas. Trycker desperat in huvudet i Rasmus nacke. Väter den med sina tårar. Hur ska hon få honom att förstå? Att förlåta?
”Jag har aldrig fått bättre orgasmer än med dig.”
”Vad fan är en bättre orgasm? Vad fan är det för jävla svar? Det du egentligen säger, är att Jonas ger dig större orgasmer.”
Han sliter sig fri och stormar ut från sovrummet. Stormar ut från torpet. I bara kalsongerna.
Chockad ligger Emma kvar. Hur kunde hon svara så himla fel? Det var ju inte så hon menade.
Hon rusar ut. I bara trosorna. Ser hur Rasmus sitter skräddare på gräsmattan. Kastar omkull honom, slänger sig över honom, sätter sig gränsle över honom.
”Din älskade idiot. Jag har aldrig fått större orgasmer än med dig. Skillnaden är hur det känns efteråt. Med Jonas var det tomt. Med dig lever den kvar efteråt, i dina armar.”
Ändå vet Emma att den viktigaste frågan finns kvar. Varför? Tack vare Donna vet hon. Hon sitter kvar över honom och ser honom i ögonen.
”I kväll ska du och jag supa Rasmus under bordet. Sen ska jag knulla dig som du aldrig blivit knullad förut. Ungefär så sa han. Låste mina ögon och körde upp handen under min kjol. Just där gick allt åt helvete.”
Hon tystnar, undrar hur hon ska fortsätta. Utan att såra honom, förnedra honom.
”Plötsligt hade jag ingen egen vilja. Jag såg hur han söp dig under bordet. Visste att han skulle knulla mig. Och jag blev kåt.”
Rasmus vrider bort ansiktet. Båda gråter. Emma tvingar sig fortsätta, vara ärlig:
”Det var så annorlunda. Nästan som att bli våldtagen. Känslan av att tvingas att bara ta mot, bli dominerad … jag fick en orgasm. Men efteråt mådde jag bara dåligt. Inte för att jag blivit knullad (två gånger), det var mitt eget fel. Utan för att jag varit otrogen. Och jag kunde inte förstå varför. Knullat med en man som äcklar mig.”
Emma tystnar, hör hur det låter. Att för sin älskade berätta att hon fått en orgasm med en annan man. Hur kunde hon tro, att det skulle rädda hennes äktenskap? När hon ser hur Rasmus ligger apatisk med bortvänt ansikte? När hon vet, att hon måste berätta om två gånger till? Men en sak vet hon, hon ska inte berätta att hon skrek ut sin orgasm sista gången.
Hon stålsätter sig. Försöker göra pinan kort.
”Jag har legat med Jonas två gånger till. (Rasmus reagerar inte.). ”På morgonen, innan han skulle gå, sa han att jag skulle ta långlunch på torsdagen. ’Det kan du glömma,’ Då hotade han med att komma och hämta mig. Och låta alla på kontoret förstå, att vi skulle knulla.”
”Jag njöt inte alls. Kände mest olust (nja). Igen sa jag, att det fick vara slut. Han hotade med att berätta för dig. Men jag mådde så jävla dåligt. Över att alltid snällt sära på benen, varje gång han blev kåt av att förnedra mig. Och dig. Jag insåg, att förr eller senare skulle du ändå få veta. Och ju senare, desto större risk att mista mannen jag älskar. Dig Rasmus.”
”Då hotet inte fungerade, kom han med ett förslag. Och löfte. Om jag tillbringade en hel natt med honom, skulle det bli sista gången. Och det var ju den natten, du lyssnade inledningen på.”
Emma tystnar, tänker, och förstår att fortsättningen kan vara avgörande för deras framtid.
”Det blev ingen hel natt. Det blev bara en gång. Efter den började han plötsligt skratta. ’Tänk om Rasmus vetat, att det var dig jag knullade i munnen.’ Jag blev vansinnig, kastade hans kalsonger i ansiktet på honom. Rusade hem till Donna och sov över. Hela tiden bara malde och malde det. Hade du hört mig? Och det hade du ju.”
Rasmus vände ansiktet mot henne. Tyst. Väntade på en fortsättning.
”Innan du åkte hit, sa du att det var fritt fram. Jonas tyckte det var signalen till en trevlig kväll. Det tyckte inte jag. När jag åkte efter dig, stod Jonas med en bordsduk och torkade bort vinet från ansiktet.”
Rasmus skrattade till. Och för första gången fanns en glimt i hans ögon. Hon vågade knappt andas, kunde knappt andas, när han för första gången sa något.
”Du sög av honom. Men har aldrig velat ta min kuk i munnen.”
”Jag sög inte av honom. Han knullade mig i munnen. Fast jag inte ville. Men nu vill jag med dig, vill rena min mun.”
”Och jag vill, om du vill, att du dominerar mig, Ibland. Vill att du gör som du vill med mig. Ibland. Bara vi håller om varandra efteråt. Alltid. Och älskar varandra. För alltid. Jag älskar dig Rasmus, över allt annat. Älskar du mig? Tillräckligt mycket för att vi ska kunna ta oss förbi det här?”
”Ja, jag älskar dig. Och vet att vi fixar framtiden. Men just nu orkar jag inte med hela dig.”
Emma sjönk ihop. Och upptäckte något. Förvånat tittade hon upp. Han hade stånd.
”Ställ dig på knä.”
Hon gjorde så.
Han formade med sitt pekfinger en rektangel på hennes kropp. Den började en bit under naveln, sträckte sig till insidan av hennes lår och avslutades några decimeter under samma lår.
”Mer orkar jag som sagt inte.”
Kossorna på andra sidan grannbondens stängsel råmade uppskattande. Gräsnypa! Med oväntade kroppsrörelser. Med stön, skrik och skratt.
Förra gången var det drängen och bondens fru som stod för underhållningen.
Fler noveller av samma författare
