Kråkängsfestivalen

Författare: ziggy stardust Datum: 2005-02-18 02:44:01

Kategori: Heterosex

Läst: 6 780 gånger

Betyg: 2.6 (132 röster) 1 medlem har denna novell som favorit



Denna novell försöker vara så sanningsenlig och realistisk som möjligt och är därför mer som en vanlig novell än en typisk ”porrnovell”, vet inte om folk gillar realism, men det här är i.a.f. ett försök att försöka förklara en känsla, och därför har jag valt att ta med hela händelseförloppet. Hoppas någon gillar den.

----------------------------------------------------------------

Kråkängsfestivalen


Allt hände sommaren 2004. Jag var väldigt labil under den perioden. Mitt liv gick i stortsätt ut på att dricka öl, röka braj och då och då lägga till något extra, vilket oftast blev någon form av lugnande tabletter mot den ångest min livsstil förde med sig. Men livet hade sina ljuspunkter även under denna tid. Och detta är historien om något som kom att förändra hela mitt liv.



Så plötsligt var det dags för årets upplaga av Kråkslättsfestivalen. En mindre festival i våran stad med bara lokala band.
Jag hade suttit i en annan park ett par timmar innan festivalen började med några nära vänner och druckit några Sofiero, lyssnat på the Doors och kommit i stämning. Alla hade vi väntat på denna dag, det hände liksom inte mycket annat i våran lilla by så det här blev årets höjdpunkt. Efter en fem burkar och en mindre joint var vi alla redo att ge oss av emot kråkslätten.

När vi kom fram bemöttes vi av en massa vimmel och kackel. Folk från hela byn hade samlats på kråkslätten. Det var fullt av picknickkorgar och familjer, Sofieroplattor och ungdomar. Solen lyste och vinden var len mot våra kinder. Vi satte oss lite ovanför de andra vid en liten björkdunge så att inte våra dåliga vanor störde den övriga publiken, ja, ni förstår nog vad jag menar…

Första bandet hade gått på scenen, det var ett yngre skolband. De spelade lite covers av diverse artister som Nirvana och Red hot chili Peppers. Vi låg alla ner och tittade på molnen. Plötsligt hörde jag hur Jimmy började prata med någon vars röst jag inte kunde identifiera, ändå var jag säker på att jag hade hört den förut. Jag öppnade ögonen och insåg att jag hade slumrat till. Jimmy och Calle satt och snackade med några tjejer i sextonårsåldern. Jag satt och stirrade ett tag för att förstå vart jag hade sett de förut. De tittade tillbaka på mig.

- Hej Jonas
En utav dem tittade på mig och log. Plötsligt mindes jag. Hon hade varit på några utav våra spelningar för några år sedan. Då var hon kanske bara tretton, fjorton. Men nu hade hon blivit äldre, det var knappt så jag kände igen henne.

- Tja! Svarade jag. Vad gör ni här?
- Samma sak som ni och de flesta andra, tittar på band och solar. Sa hon och log

Jag skrattade till ett litet tillgjort skratt och insåg att det var en rätt dum fråga. Jag försökte komma på något att säga men tankarna grötade sig i huvudet. Då mindes jag att jag inte riktigt var i mina sinnens fulla bruk.
Trots att jag hade rökt cannabis lite till och från under flera år hade jag ännu inte lärt mig hantera ruset, plötsligt kunde allt slå över och det behagliga lugnet övergick i panik. Detta var ett sådant tillfälle. Istället för att säga någonting alls började jag febrilt leta efter vatten.

Jimmy såg att jag skevade och räckte över en flaska med Apelsinsaft. Jag hävde flaskan i ett svep, sockret fick mig att snabbt lugna ner mig, men vid det här laget hade jag gjort bort mig rejält. I alla fall var det så jag upplevde det hela, men de andra verkade vara oberörda.

- Ska ni spela i år? Frågade det välbekanta ansiktet
- Nej, vi har lagt ner för ett tag sedan
- Varför då? Ni var ju jätte bra!
Jag skrattade till lite

- Nja, det vet jag ju kanske inte om vi var.
- Nej, man vet oftast inte det själv, vilket är bra, för är man för självsäker är det inte säkert att man håller i längden.

Jag vet inte om det var det sinnesförändrade läget i mitt huvud men jag fascinerades otroligt mycket över dessa ord. Allt hon sa lät så korrekt på något sätt. Plötsligt upptäckte jag att jag hade börjat stirra på henne igen och blev lite generad.

- Vad heter du föresten? Frågade jag
- Men Jonas, det ska du väl ändå komma ihåg. Hon hånlog lite mot mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara
- Sofie. Trevligt att råkas. Hon räckte fram sin hand. Jag blev lite förvirrad och besvarade hälsningen. Hon skrattade till.

Johan hade precis tänt ett till stopp. Jag blev skit nojig, jag ville inte att de skulle veta vad jag hade gjort. Men Johan var inte riktigt lika snabb med att fatta. Han vände sig mot mig och räckte fram pipan. Dum som jag var sa jag att jag inte rökte till honom. Som om inte min bästa kompis skulle veta vad jag gjorde och inte gjorde.

- Skyl dig själv, svarade han och passade vidare till Sofie och hennes kompisar. De tog emot och drog in några djupa bloss.

Plötsligt kändes det som om all den jobbiga förvirringen var som bortblåst, nu var vi alla på samma nivå igen och jag vågade bete mig som den jag var.

- Är du säker på att du inte ska ha? Frågade Sofie.
Jag log mot henne och tog emot pipan
- Jag tänkte väl det, sa hon med ett hånflin på läpparna.

Hon var så otroligt söt. Som en ängel, det är obeskrivbart. Hennes mörkbruna hår böljade ner bakom axlarna, hennes mun och läppar lyste i sin naturlighet och hennes klarblå ögon var stora nog för själen att dyka in i. Plötsligt tog hon fram en gitarr de hade med sig.

- Spelar du? Frågade jag
- Bara lite, mest på skoj. Någonstans måste man ju alltid börja.
- Kan du inte spela någonting?
Hon skrattade.
- Jag är inte så säker på att du vill det. Jag tänkte att du kunde spela någonting
- Bara om du spelar först, svarade jag.
- Ok då, sa hon och tog gitarren i knäet



Hon spelade Kevlarsjäl med Kent, det var bland det vackraste jag hört, och trotts det är jag inget större fan av Kent om man säger så... Efteråt räckte hon över gitarren till mig

- Så, nu är det din tur
- Det går ju inte, då förstör jag ju hela stämningen du byggde upp…
- Ähh, Sluta larva dig nu och spela!

Jag tog gitarren i knäet.
- Vad ska jag spela då? Sa jag
- Spela något eget, sa Sofie
Jag tänkte lite för mig själv
- Jag kan inte komma på något eget…
- Spela något annat då

En lång stund gick åt till att försöka komma på något.

- Ja vet! Du kan få lära mig att spela, sa hon
- Nja, jag är inte så bra på att lära ut svarade jag
- Men du kan väl försöka i alla fall. Du får en öl i betalning
Jag skrattade till lite
- ja, i så fall så kan jag väl det då.


Hon satte sig lite närmare
- Vad vill du lära dig då?
- Jag vet inte riktigt, någonting kul. Kan du inget med Suede?
- Jo, den där ”By the sea” eller vad den nu heter tror jag att jag kan.
- Det blir perfekt! Då är det bara att du börjar, hon log och tittade mig i ögonen, jag blev skitnervös av någon konstig anledning.

Men jag hade rätt från början, jag var verkligen inte bra på att lära ut. Men stämningen i luften blev betydligt lättare. Vi satt bollade med gitarren, jag vände och vred på hennes fingrar för att få dem rätt. Så höll vi på ett tag, jag glömde bort både banden och festivalen, allt som fanns var, Sofie, Jag, en gitarr och ett gäng öl. Det är nog ända gången jag kan påstå att jag verkligen njutit utav alkoholens avskärmande effekt.

- Äh, det är ju omöjligt! Skrek hon ut.
- Jodå, du måste bara försöka lite.
- Vad ser det ut som jag gör då?! Nej jag vet hur vi gör

Hon tog gitarren i ena handen och Sofieroburken i den andra och vände sig om. Sedan satte hon sig nästan i mitt knä med ryggen mot mig.

- Sådär, nu kan du styra mina händer som om det vore dina, så kanske jag kan förstå med lite tur.

En våg av varm energi gick igenom min kropp, det var evigheter sedan jag hade känt värme från en annan människas kropp. Samtidigt blev jag lite rädd att hon skulle märka att det. Även om jag på många sätt kunde känna en kontakt emellan oss var jag inte säker, kanske ville hon bara lära sig spela gitarr, kanske var det bara jag som såg denna kontakt, hon kanske var en frisläppt människa som inte gjorde så stor sak av att nudda en annan människa, kanske såg hon mig bara som en kompis och gjorde ingen skillnad på att vi var av olika kön, kanske var det jag som var störd som gjorde skillnad?
Tusen tankar for igenom mitt huvud under bara ett par sekunder. Men jag bestämde mig snabbt för att vara så avspänd som möjligt. Något som resulterade i en hel del dryghet som i sig var stelare än vad jag skulle varit om jag hade visat min nervositet.
Jag försökte föra hennes händer över gitarrhalsen så själlöst som möjligt utan att göra minsta antydan till att smeka dem. Men i mina tankar var det precis vad jag gjorde, de var silkeslena, jag ville bara krama om dem men det var mer än vad jag vågade. Plötsligt slappnade hon av och lutade sig bakåt mot mig, jag ryste till, jag blev rädd att hon skulle märka att jag hårdnat under byxorna och drog skrevet lite bakåt.

- Nej nu orkar jag inte spela mer, sa hon. Men lite duktig var jag väl?
- Absolut, det är bara att du övar så kan du bli hur bra som hest, svarade jag. Det är nog det många gör fel i. Att de liksom ger sig för fort. Men att lära sig spela är samma sak som att lära sig ett språk, det tar tid.
- Så sant, svarade hon.

Solen hade börjat gå ner nu. Jag har inte en aning om hur länge vi hade suttit där. Jimmy, Johan och de andra hade gått och satt sig än bit längre bort tillsammans med en massa andra människor med en bandspelare. Musik strömmade från alla möjliga håll och kanter, alla tycktes ha med sin egen favorit musik i sina små bergsprängare. Eldar började tändas lite här och där på ängen. Alla inväntade kvällens höjdpunkt i form av ett akustiskt framträdande av Lars Winnerbäck.

- Når du min väska bakom dig? Frågade Malin
Jag tog upp väskan och räckte den till henne
- Vi har tre Sofiero kvar, vill du ha en?
- Ja tack.

Hon tog upp två burkar, gav mig en och lutade sig tillbaka ännu mera. Jag smekte en liten buckla i tyget av hennes Manchesterbyxor, då tog hon tag i min hand och la den på hennes mage. Det var där gränsen brast, nu började jag våga tro. Jag drog min hand sakta fram och tillbaka över hennes stickade tröja. Hon rullade sitt bakhuvud lite lätt mot min hals, jag besvarade med en lätt smekning mot hennes kind, det tog inte många sekunder innan våra läppar fann varandra.
Vi rullade ihop oss i gräset som två lekande kattungar. Jag kände hur hennes tunga försiktigt smekte min och hur vi omtänksamt förtärde varandras läppar. Jag kände hur värmen från hennes mage och bröst sjönk in i min kropp så att jag nära på svettades i den kylande kvällsluften. Hennes hår föll ner runt mitt ansikte avskärmade omvärlden, nu var det bara vi här, Sofie och jag, alla andra var som bortblåsta bakom det tjocka lagret av hår.

Vi kröp upp bakom björkarna. Med dungen framför oss och skuggan från skogen bakom oss var vi näst intill osynliga, men ängen framför oss var upplyst av alla eldar och folk.
Malin la ut en filt de hade haft med sig och la sig på den, jag la mig bredvid henne. Snart låg hon ovanpå mig igen. Jag fumlade in händerna under hennes tjocka varma tröja och värmde dem mot hennes mage. Hon svarade genom att göra likadant.
Hon drog av sig tröjan och svepte filten runt oss istället. Jag fingrade in under hennes t-shirt och strök handen över hennes bh. Hon knäppte snabbt upp den och lät mig smeka hennes bröst. Jag kände hur hennes kyssar började vandra ner längst med min hals, ner över mitt bröst och min mage. Det pirrade i hela kroppen och kittlades, ilningar gick från mitt huvud till mina tår.

Hon satte sig mellan mina ben och knäppte upp mina byxknappar. Byxor och Boxers åkte ner i ett, kvar låg jag blottad. Hon tog försiktigt tag i min snopp och smekte dess undersida från topp till task. Sen sänkte hon huvudet och tog försiktigt in ollonet mellan läpparna. Läpparna gled sedan ner längst med skaftets sidor och tungan virvlade runt toppens erogenaste punkter likt en fumlande dans. Hennes händer smekte mig längst med insidorna av mina lår. Jag njöt mer än vad jag trodde var möjligt, samtidigt ville jag bara göra något för henne så att vi båda låg lika, det kändes jobbigt att njuta så mycket ensam.


Efter ett tag började hennes kyssar vandra uppåt igen mot min mun, vi möttes halvvägs och hon la sig på rygg. Jag knäppte snabbt upp hennes byxor och drog av dem och trosorna. Jag la mig ner i gräset och började kyssa hennes lår. Sakta lät jag huvudet arbeta sin väg ner emot underlivet. Jag kysste henne lätt över könshåret och nosade mig ner emot hennes klitoris, doften av henne spred sig in i mig och jag fylldes av rent välbehag. Jag lät min tunga massera hennes blodfyllda rot upp och ner, mina smaklökar fylldes av hennes arom. Jag lät mitt huvud sjunka nedåt för att låta min tunga massera henne djupt in i skåran och fylla min mun med hennes underbara safter. Jag fortsatte gå nedåt tills min tunga kysste hennes anal. Jag lät min tunga glida upp och ner några gånger och fokuserade sedan på hennes blodfyllda klitoris.

Plötsligt tog hon tag i mig och drog upp mig, hon satte sig över mig och jag gled in i henne. Vi smekte varandra och våra kön kramades och kysstes. Andningen blev allt tyngre, ljuden från folken kring eldarna allt mer avlägsna. Och så på några djupa, kramande juckanden hörde jag henne stöna till ordentligt.
Jag stack ner min hand och masserade henne samtidigt som jag lät mina sista krafter springa ur kroppen och in i denna underbara varelse. Och när det började kännas som en omöjlighet att hålla igen längre kände jag hur hon rykte till, och med skakande händer kramade hon krampartat runt mitt huvud. Jag tryckte till en extra gång och sedan mörknade det för mina ögon en sekund samtidigt som min snopp pulserade ut sina safter som aldrig förr. Endorfiner av alla de slag tog över min kropp och jag blev tung som ett stenblock. Tydligen hade de släppts fria hos Sofie också, hon låg som en säck över min kropp och andades djupt.
Jag smekte hennes hår lite löst och hon besvarade med en strykning mot min kind.

- Ojdå, sa hon och skrattade till, så det kan gå

Jag skrattade lite tillbaka.
Sedan tittade vi på varandra och kysstes ytterligare en gång.



(Fortsättning följer om någon vill ha en sådan förståss…)




Fler noveller av samma författare

Titel Kategori
Kråkängsfestivalen Heterosex

Kommentarer

Ziggy stardust 23 Februari 2005, 23:52

ops, hehe. sorry för namnförvrängningarna. Försökte anonymisera det hela lite grann bara, vilket namn som är det äkta får förbli en gåta

Oddball 21 Februari 2005, 09:37

Haha, någon namnändring märkte jag inte, var för upptagen med att läsa! Mycket bra skriven och genuin känsla. Fortsätt!!!

cj 21 Februari 2005, 09:07

vill gärn ha en fortsättning!

anonym 20 Februari 2005, 17:14

Bytte tjejen namn från Sofie till Malin eller förstod jag fel?

Wel 20 Februari 2005, 09:03

Jo, fint och realistiskt, men, tråkigt att du missar med namnen. Sofie blir Malin.... Vad hette hon i verkligheten?
Skriv gärna fortsättning...


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright