Middag med pojkvännens chef
Hon ryckte loss en pappershandduk från ställningen och lutade sig över marmorhandfatet, såg noga i spegeln medan hon torkade bort en liten fläck överflödigt läppstift vid mungipan. Hon blinkade med ögonen, såg de svarta ögonfransarna fladdra, sträckte på sig men kunde då knappt se sin spegelbild, hon var lång och i kvällens klackar var hon uppenbarligen längre än badrummets inredare räknat med. Hon rättade till den korta klänningen, försäkrade sig om att strumpebanden inte syntes. Hon såg den diskreta urringningen, hur hennes nylockade blonda hårsvall föll ner över axlarna, vände sig på sidan och betraktade den öppna ryggen. Det var verkligen over the top - en outfit man hade på sig för att vara sexig och ingenting annat. Men det skulle ha passat ikväll. Middag med hennes kille, hans chef och chefens fru. Hon visste hur stressad hennes kille skulle ha blivit av att se henne, upphetsad men också irriterad, orolig för hur hon skulle uppfattas. Hon visste också att hans irritation skulle förlåtas omedelbart när de kom hem, hon tog av sig klänningen och visade vad hon bar där under. Hon visste också att chefen inte skulle bry sig eller döma henne, hans egen fru hade knappast för vana att klä sig alltför anständigt, och chefen själv gillade att titta på henne, det hade hon noterat de gånger de träffats innan. Hon brukade inte alltid uppskatta äldre mäns blängande, men hon misstänkte att det kunde gynna hennes kille karriär att hans chef fick lite ögongodis, och i hans sällskap kände hon sig trygg trots chefens lystna blick. Frun skulle möjligen ge henne någon gliring, men var faktiskt välvillig, hade hjälpt henne med vissa kontakter och sett till så hon fick beviljat medlemskap på ett av stans mest exklusiva gym.
Hon kollade telefonen. Han hade smsat igen, bett om ursäkt. Hon suckade för sig själv. Det var inte första gången han behövde jobba över, och hon brukade vara förlåtande. Hon visste att hans jobb krävde mycket av honom, och att hans bonusar kom väl till pass när de planerade lägenhetsköp och semestrar, brukade agera som den stöttande flickvän hon var och tålmodigt vänta. Men just ikväll, när hon ansträngt sig så för att vara en sexbomb, tänkt överraska honom och njuta av att se honom tappa hakan, så behövde han sitta kvar på kontoret. Hon låste telefonen, tittade upp mot sin egen bländande spegelbild. Blinkade med ena ögat. Hon skulle göra kvällen så bra hon kunde ändå.
I baren fick hon vänta längre än befarat. Hon hade kommit hit tidigare med flit, hoppades på att kunna möta pojkvännen innan de andra anlände. När han smsat att han inte kunde komma, men att chefens fru ändå ville träffa henne och äta middag hade hon blivit besviken, men hämtat sig. Hon tänkte inte låta denna uppklädnad gå helt till spillo, lät den tillfalla den betraktande omgivningen istället. Hon beställde en dry martini - inte för att hon tyckte det var särskilt gott, utan för att det kändes som rätt typ av drink för situationen. Det var njutbart i ett par minuter, sedan ersattes självförtroendet av osäkerhet, en tant blängde surt och dömande på henne och hon var osäker på om hon skulle eller inte skulle äta oliven som satt fäst på en tandpetare lutad mot i drinkglasets kant. När hon hörde en röst bakom sig ryckte hon till av dess oväntade närhet.
“God kväll. Ledsen att jag är lite sen.”
Det var inte chefens fru. Det var chefen själv. Hon vände sig om och ryggade återigen bak, han hade ställt sig bakom hennes barstol, väldigt nära, nästan viskat orden i hennes öra.
“Hej! Ingen fara. Eller, var är… skulle inte Vanessa komma?”
Hon stammade, pulsen ökade plötsligt, hon förstod inte varför, hon försökte ta ett djupt andetag för att samla sig men tajmade det illa med att han böjde sig fram för att pussa henne på kinden. Hon drog med full kraft in hans doft i näsan, rakvatten och tvättmedel och… någonting annat som fick henne att rysa till. Hon manade sig själv att bete sig.
“Det måste blivit någon sorts missförstånd. Vanessa är upptagen ikväll. Det blir bara du och jag.”
Hon log mot honom och blinkade ett par gånger. Skulle hon äta middag ensam med sin pojkväns chef? Iklädd detta? De hade nog aldrig ens varit ensamma i en konversation tidigare, mer än maximalt ett par ord.
“Följ med mig” sa han och sträckte fram en stor hand. Hon tog den och kände sig märkligt nog tryggare med en gång när han hjälpte henne upp från stolen. Han förde henne längre in i restaurangen, till ett bord för två i hörnet. Situationen kändes främmande, men hans fasta hand i hennes ryggslut lugnade henne. Han drog ut stolen och hon slog sig ner, kände att hon betedde sig märkligt och försökte tänka på hur hon betedde sig, vilket bara gjorde allt värre.
Han satte sig mittemot henne, borrade in sin blick i hennes. Hon ansträngde sig för att möta den, log och kände en svettpärla bildas i pannan. Det var något som kändes så fel, med hela situationen, och med hennes reaktion på den.
“Du vet hur vårt jobb är, ibland dyker det upp något som bara inte kan vänta. Jag tyckte inte middagen skulle behöva vänta för det, och jag har alltid varit… nyfiken på dig.”
En servitör passerade bordet och slog blixtsnabbt upp varsitt glas vatten ur en karaff, chefen beställde vant en flaska vin av en sort vars namn hon inte kände igen, och passade på att beställa varsin huvudrätt. Hon svepte omedelbart glaset med vatten.
“Jag hoppas det går bra att jag bestämmer” sa han och hon funderade över varför han formulerade det så.
“Det går bra. Ursäkta mig, jag måste bara gå på damernas” svarade hon och reste sig så hastigt att hon nästan tappade balansen, och trippade iväg mot toaletten igen.
Du är lugn. Det är bara en kort middag, sedan kan du gå hem. Ni känner varandra. Det är bäst för din kille att du beter dig. Du har kontroll.
Hon stirrade återigen på sig själv i spegeln. Hade torkat svetten ur pannan och bättrat på sminket ytterligare. Hon kunde inte förstå varför hon hade blivit så tagen, hur hon tappat konceptet så fort.
När hon rättade till klänningen över brösten skymtade hon den svarta spetsbehån under och hon bestämde sig för att utnyttja det, som ett knep.
Du är den sexigaste kvinnan i lokalen. Han gillar det han ser, han brukar inte kunna låta bli att titta. Du vet att han vet att han inte borde. Det är ditt överläge. Du kan vara lugn. Hon andades djupt. Och med det återvunna självförtroendet gick hon rakryggad tillbaka till bordet.
Vinet hade kommit in och hon slog sig ned.
“Ursäkta mig. Det här ska bli så trevligt. Skål!” sa hon och höjde sitt glas, mötte stadigt hans blick. Han hade först samma uppsyn som innan, men en subtil förändring kom över hans ansikte när han såg att hon inte vek ner blicken, vad som skulle kunna tolkas som en lätt irritation. Hon log och tog en ordentlig klunk av det utsökta vinet.
“Jaha, hur kommer det sig att dina anställda behöver slita sent medan du kan vara ute och roa dig” hörde hon sig själv säga, samtidigt som hon lutade sig över bordet efter vattenkaraffen, lät sin hand snudda hans. När han inte svarade direkt kom tvivlet - gick hon för långt nu? Hon tittade upp mot honom, han såg först sammanbiten ut men brast sedan ut i ett skratt.
“Din kille är en av företagets största tillgångar. Hans skarpa sinne har räddat oss många gånger, för att inte säga hans dedikation. I det här projektet är hans arbete av högsta vikt, mer så än mitt eget. Och vad ska jag säga - jag är en man med behov.” Han log stort mot henne och hon log tillbaka, anade för ett ögonblick hur hans blick letade sig ner över hennes klänning.
“Men det blir ingen trerätters här, jag måste tillbaka till kontoret jag också sen” fyllde han i och sippade på vinet.
Hon kom på sig själv med att lättas av att han skulle tillbaka till kontoret sen, som om hon oroat sig för att han hade andra planer för deras kväll. Då kände hon hur något rörde sig under bordet, hur hans fot placerades precis invid hennes. Ett närmande? Hon bestämde sig för att inte låta sig besegras så enkelt, att vara våghalsig, se om han själv klarade av den lek han inlett. Hon sänkte inte blicken, men lät den svepa över lokalen samtidigt som hon flyttade sitt eget ben, lät foten långsamt glida upp längs hans ben. Hon gladdes åt att den långa bordsduken dolde hennes manöver för övriga gäster, men började inse att skeendet snart skulle äventyras då hon snart hamnade väl nära hans skrev. Just då kom servitören in med deras mat, och hon tog tillfället att dra ner benet och rätta till sig i stolen. Chefen såg förlägen ut, påkommen, hon hon fnittrade till när hon greppade sina bestick.
De åt till en början utan att tala, hon höll ryggen rak och försökte låta honom bära tystnaden.
“Så hur kommer det sig att du ville gå på den här middagen med mig?” sa han efter en kort stund och tittade på henne, stoppade in en bit mat i munnen och tuggade långsamt.
“Vad menar du?” sa hon förvånat. Hon hade absolut inte planerat att gå på middag bara med honom.
“Min kille ställde ju in, och jag trodde att jag skulle träffa Vanessa istället.”
Han log. Svalde sin mat.
“Jo. Men ändå sitter du här med mig och njuter av sällskapet.”
Han synade henne upp och ner, verkade inte ens skämmas när hans blick för ett utdraget ögonblick naglades fast på hennes bröst. Hon ilsknade till, lade ner sina bestick.
“Jag har inte bett om det här. Och det är väl ditt fel att min kille måste jobba hela tiden.”
Hon kände plötsligt hur hans hand lades över hennes på bordet. Instinktivt ville hon rycka undan den, men någonting fick henne att låta den ligga. Hon rös till.
“Han vill prestera. Han har valt att vara kvar på jobbet. Du har valt att stötta honom. Och jag har, till skillnad från honom, valt att vara här med dig.”
Hans fingrar strök lätt över hennes underarm. En del av henne äcklades och blev sårad. Och en annan lät beröringen skicka rysningar genom hela hennes kropp.
“Ursäkta mig, jag ska bara gå på herrarnas” sade han, torkade sig lätt i mungipan med sin servett och lämnade bordet.
Hon satt skakad kvar. Vad var det ens som hände? Hon famlade efter sin handväska, fick upp mobilen. Inga meddelanden. Skulle hon bara gå härifrån? Kunde hon det?
Trots att hon satt på helspänn skenade tankarna iväg - flera av dom i en oväntad riktning som fick henne själv att rodna. Hennes sinnesfrånvaro gjorde att chefen återigen överraskade henne med att stå precis bakom henne.
“Smakar vinet bra?” sa han lugnt när han lät sina händer placeras över hennes bara axlar “Slappna av, du är ju alldeles spänd”.
Hon önskade att hennes instinkt skulle vara att värja sig, få bort hans händer från hennes kropp och skrika, förbryllades över att dess naturliga reaktion snarare var att möta beröringen. Hans starka nävar knådade lätt hennes muskler, hans fingrar trevade lätt över hennes nyckelben, och hon kom på sig själv med att sluta ögonen och njuta. Hon vaknade upp ur sin trans när hans ena hand rört sig farligt långt ner mot klänningens urringning och hon hörde sig själv undslippa ett ljudligt stön. Hon kunde inte stanna här.
“Jag ska gå hem nu” sa hon trotsigt och svalde hårt.
Han log mot henne.
“Jag måste tillbaka till kontoret. Jag har lite grejer till din kille som han skulle behöva titta på i helgen också, det vore bra om du kunde följa med och ta med dom hem till honom” svarade han
Hon sjönk ihop lätt och flackade med blicken.
“Men… han skulle vara ledig i helgen. Och varför tar han det inte bara själv? Han jobbade ju över, han är väl där.”
Chefen lutade sig över bordet och spände blicken i hennes.
“Det blev visst ändrade planer. Och jag tänker att det är bäst att du tar grejerna, jag vill inte överväldiga honom med allt på en gång. Han blir så stressad, du vet.”
Hon kunde känna hans friska andedräkt i sitt ansikte.
“Kom nu. Jag har beställt en bil.”
Hon tvekade, stod kvar. Förstod inte riktigt vad som hände eller höll på att hända.
“Jag borde nog åka hem” sa hon tyst.
“Vill du hjälpa honom eller inte? Se så, kom nu.”
Han höll fram sin arm. Hon stödde sig på den. Följde honom ut ur restaurangen och fram till den svarta bil med tonade rutor som kört fram på gatan.
Hon hade försökt förneka det för sig själv där inne, men det var omöjligt att inte känna det rent fysiskt nu när hon ställt sig upp och börjat gå. Deras lilla lek hade gjort henne ordentligt upphetsad. Han höll upp bildörren och hon slank smidigt in och satte sig, noterade att chauffören dragit upp avdelaren mellan fram- och baksäte och fiskade blixtsnabbt upp en pappersnäsduk ur handväskan, lät handen glida in under klänningens kant och upp mellan benen. Hon gjorde en min för sig själv när hon bekräftade det hon redan misstänkt, hennes nyinköpta trosor var fuktiga igenom tyget och hennes innerlår klibbiga av hennes vätskor där den minimala grenen inte kunnat samla upp vätan. Hon började sammanbitet torka bort det värsta med näsduken när dörren på andra sidan plötsligt slogs upp. Helvete, hon hade förutsatt att han skulle åka i framsätet. Hon och drog snabbt upp handen, försökte dra ner klänningen som glidit upp farligt högt. Han klev in och satte sig, stängde dörren, vände sig mot henne. Hon noterade att hennes strumpebandshållare nu knappast var dold, men bestämde sig för att inte lägga mer energi på att åtgärda det, det skulle bara medföra ytterligare uppmärksamhet. Som om hans hungriga blick inte redan noterat det, tänkte hon, innan hon insåg ett mer prekärt problem - den blöta papperstuss hon höll i sin hand. Hon såg sig förvirrat omkring efter en papperskorg men fann ingen.
“Jag kan ta den där” sa han, och innan hon hann protestera hade han ryckt den ur handen på henne. Hon visste inte om hon inbillade sig, eller om han såg ut att dra in doften genom näsan när näsduken passerade hans ansikte på väg mot bröstfickan, där han nonchalant pulade ner den.
Hon försökte tänka klart. Här satt hon nu, upphetsad och kladdig med blottade underkläder i baksätet med sin killes chef, en man som dessutom hade hennes fittsafter i en pappersnäsduk i bröstfickan. Hur blev det så här?
“Är du okej? Du ser lite blek ut” sa han och hon noterade inte hans hand innan den ömt strök henne över kinden. Den var lätt fuktig, och förde med sig en välbekant doft. Av henne själv. Av hennes kåthet.
De sade ingenting till varandra när de klev ur bilen, och chefen ledde henne fram till en ingång på kontorsbyggnadens baksida.
Tystnaden fortsatte hela vägen upp i hissen. Hon försökte utan att stirra avgöra om hon inbillade sig, eller om det såg ut som att en bula växt i framänden av hans mörka kostymbyxor. Blev inte klokare, kunde inte direkt stå och blänga på hans skrev.
Han ledde henne genom en främmande korridor på högsta våningen. Med sitt nyckelkort öppnade han en mörk trädörr och manade åt henne att kliva på. Kontoret var sobert inrett, ett bastant skrivbord i trä med en diskret datorskärm, några ställ för pennor och annat kontorsmaterial. Ett inramat bröllopsfoto - chefen och hans fru lyckliga i högtidsdräkt en sommardag. Bokhyllor längs väggarna, de flesta tydligt dekorativa med uppslagsverk och romaner. En dörr såg ut att leda till en privat toalett. På andra sidan skrivbordet var ett stort fönster. Hon klev fram mot det, hörde sina klackar mot den blanka parketten.
Fönstret vette inte utåt, utan inåt. Istället för att blicka ut över gatan eller bort mot vattnet, så erbjöd kontoret en upphöjd position över det enorma kontorslandskap som var företagets nav. Det var mörkt där nere, alla hade gått hem för dagen och släckt ner lampor och datorer. Men vid ett skrivbord lyste det fortfarande. Hon kisade för att se, det var några våningar ner och ljuset var skumt. Men där satt han, hennes pojkvän, ensam kvar vid sin dator, knattrandes på ett tangentbord, med blicken alternerande mellan skärmen och något dokument som låg utskrivet på skrivbordet. Hon oroade sig inte för att bli sedd, hon visste att rutan var ett spegelglas från andra hållet, hade sett det där nerifrån när hon hälsat på sin kille på jobbet.
“Han är guld värd den där”
Hon ryckte till, hade återigen missat att han smugit upp bakom henne. Hon försökte flytta sig men kunde inte utan att pressa sig mot glasrutan.
“Han kommer nog gå hem snart. Men du ska få mer till honom att göra. Så vänligt att du hjälper honom.”
Han lämnade henne, gick fram till ett arkivskåp och började rota i det.
Hon tittade ner igen , såg med ömmande blick mot den stackars kvällsarbetaren där nere. Om det bara fanns någon hon kunde göra för honom. Chefen kom fram mot henne igen med en rejäl bunt mappar i handen.
“De här får du ta med dig” sa han och följde hennes blick, såg honom också där nere.
“En riktig arbetshäst är han. Jag är honom oerhört tacksam för det arbete han utför, och han kommer bli belönad. Och han ska vara glad att han har en sån tjej som du, som ställer upp för honom i alla lägen.”
Hans blick genomborrade henne igen. Tankarna virvlade i hennes huvud. Hon ville så gärna hjälpa honom. Få en helg ledig med honom. Hon svalde hårt.
“Tack. Kan jag bara låna toaletten innan jag går?”
Hon tog ett djupt andetag. Sedan bestämde hon sig. Hon visste att det fanns en möjlighet att rädda sin pojkvän från arbetet, från att låta deras förhållande rinna ut i sanden. Hon greppade dragkedjan i klänningens sida och drog försiktigt ned den, ville inte att det skulle låta ut i rummet. Ljudlöst lät hon den falla till marken och betraktade sig själv i spegeln. Hon hade känt sig kraftfullt sexig i klänningen, men i detta var hon oslagbar. Det svarta setet i spets hade hon köpt samma eftermiddag, visste exakt vilken sort hennes pojkvän föredrog att se henne i. Hon rättade till de höga strumporna och fingrade med behåns öppningsmekanism, snillrikt placerad på framsidan mellan de uppressade brösten. Hon nickade åt sig själv, var nöjd med vad hon såg, även om hon tvivlade på det hon stod i begrepp att göra.
Men hon visste hur män fungerade. Genom att få en man att tro att han skulle få mer än hon skulle ge kunde hon få honom att göra nästan vad som helst, det visste hon av erfarenhet. Om han bara fick se henne så här, om hon kanske smekte honom lätt över kinden när hon frågade, så var hon oövervinnlig. Det visste hon. Och hon var villig att betala det priset. Hon satte fötterna i klackskorna igen, höll klänningen framför kroppen och öppnade dörren. Hjärtat bultade. Hon klev ut i rummet.
Han tittade upp, kisade som om han inte trodde på vad han såg. Hon log, försökte hålla sig kall, visste att hon återfått kontrollen men att hon spelade ett högt spel. Hon klev långsamt fram genom rummet på höga klackar, släppte klänningen till marken. Såg hur hans chockade blick löpte över hela hennes kropp, upp längs de slanka benen, till strumpebandshållarna som var fästa i de minimala svarta spetstrosorna. Upp över den platta magens lena hud, mot hennes välpaketerade bröst i den skira spetsbehån, de gyllene lockarna som föll ner från hennes vackert inramade ansikte, de röda läpparna runt den halvöppna munnen, de stora genomträngande ögonen. Hon hade honom precis där hon ville ha honom.
“Jag tänkte lite” sa hon och stannade några meter ifrån honom.
“Vore det inte bättre om min kille kunde få ledigt i helgen?” sa hon med en så stabil stämma hon kunde uppbringa när blodet rusade genom kroppen.
“Han har jobbat så mycket senaste tiden, vi behöver lite tid ihop.”
Hon klev fram till chefen, som placerat högen med mappar på skrivbordet och satt sig i sin kontorsstol. Hon böjde sig nära, placerade sin hand på hans bröst
“Och du och jag har det ju så himla trevligt ikväll”
Hon tog några steg runt stolen, lutade sig mot skrivbordskanten. Särade på benen, noterade hur hans blick ogenerat vände sig rakt in mellan dem. Trosorna visade mycket, men dolde ändå hennes allra intimaste delar. Hon var tacksam att det svarta spetsmaterialet inte avslöjade för ögat hur fuktigt det var. Hon fick dock en förnimmelse, tog ett kort andetag genom näsan. Jo, här doftade av hennes safter, det gick inte att förneka. Helvete. Hon hoppades att han inte märkte något. Hon lät besvara hans blick, såg själv på hans skrev, där hans kostymbyxor gjorde ett dåligt jobb med att dölja hans egen upphetsning. Hon måttade med blicken, försökte lista ut hur stor den var.
Han reste sig plötsligt upp, ställde sig rakt framför henne och hon ryggade bakåt. Vad hände nu? Med blicken fäst i hennes lyfte han en hand mot hennes ansikte, la den varsamt på hennes kind. Tummen letade sig upp till hennes mun, strök över de röda läpparna, särade dom lätt. Hon mötte stadigt hans blick. Hon höll på att vinna det här och det visste hon.
“Vi ska nog kunna komma överens om en annan lösning” sa han.
Hon log och en våg av lättnad sköljde över henne. Hon hade segrat, och priset inte blivit alltför högt. Han släppte hennes ansikte, backade ett halvt steg.
“Ned på knä” befallde han, och började knäppa upp sitt skärp.
Helvete. Hon hade missbedömt honom. Och hon kunde inte backa nu.
Parkettgolvet var hårt under hennes knän, och det krävdes viss koordination för att kliva ner från de höga klackarna. Han fumlade med gylfen. Hennes hjärta slog så snabbt att hon trodde det skulle svartna för ögonen, hon skakade i kroppen. Av rädsla. Men också av ett rus. Det gick inte att förneka att känslorna samlades i hennes underliv, som brände varmt och fuktigt innanför de tunna trosorna.
Hon undvek att göra stora ögon när han drog ner kalsonglinningen och lät kuken svaja framför hennes ögon. Hon bedömde dess storlek, sin förmåga att klara av det värv hon nu företagit sig. Desperat sökte hon efter en sista utväg. Hon fick syn på något uppe på skrivbordets kant. Bröllopsfotografiet. Bestämde sig för att försöka med ett sista knep. Hon tittade upp mot honom med en kaxig min, anlade den säkraste stämma hon kunde.
“Vad tror du Vanessa säger om vi berättar om vår trevliga middag?”
Hon såg hur han lyfte blicken mot fotografiet, sedan tillbaka mot henne igen. Hur hans ögon smalnade av i vrede. Hon svalde hårt. Hon hade gått för långt. Han log hånfullt.
“Vad Vanessa och jag har för överenskommelser ska du inte behöva oroa dig över. Du har annat att tänka på just nu.”
Han nickade mot sin kuk, som såg ut att ha fortsatt växa, och nu utgjorde ett stenhårt och oundvikligt uppdrag ett par centimeter från hennes ansikte. Det fanns inga andra utvägar nu.
Hon tog ett djupt andetag och bestämde sig. Hon skulle inte låta honom njuta av sin maktfullkomlighet, inte låta honom se den förtappade unga kvinnan motvilligt bli munknullad. Hon skulle göra det hon skulle, och hon skulle göra det bra.
“Du behöver väl inte ha så bråttom gubben” sa hon och gapade lätt, lade ena handen på hans lår och lät den andra leta sig in under kalsongerna. Med lätta fingrar smekte hon hans pung, som dragit ihop sig under den svällande kuken. Sakta lät hon den andra handen förflytta sig från låret till kukens rot, där hon fast greppade om den. Allting utan att sänka sin blick, hela tiden med sina ögon riktade in i hans, och med ett leende spelande över läpparna. Långsamt började hon runka kuken i sin hand, rörde ansiktet närmre. Hennes tunga letade sig ut ur munnen och hon placerade den vid penisroten, lät den långsamt glida upp och avslutade med en liten virvel vid det nästan lilafärgade ollonet. Hon upprepade proceduren, höll den ådriga kuken stilla med ena handen när det ryckte i den, såg hur den blev blank av hennes saliv. En liten droppe försats samlades i mynningen, och hon slöt läpparna om ollonets topp för att suga i sig den. Han andades tungt, stönade när hon sög till. Sedan öppnade hon munnen igen, lät den glida ner över ollonet. Centimeter för centimeter av kuken gled in i hennes mun, och hon visste att hon skulle överraska honom med hur djupt hon kunde ta den.
Hon hade egentligen aldrig varit någon driftig utförare av oralsex, men de utvalda män hon förärat sina tjänster hade utan undantag blivit trollbundna av hennes förmågor. Hennes pojkvän älskade det, ville ofta inte ens knulla henne utan bara få en avsugning. Ibland spelade hon kränkt, bedyrade att hon var mer än bara någon simpel kuksugerska, men egentligen var hon stolt. Hon var bra på detta, hade en medfödd talang, hon visste det. Och hon älskade det.
Hon utstötte ett ljud när hon kippade efter luft just som hela kuken pressades ner i hennes svalg. Hon drog huvudet i små rörelser fram och tillbaka, lät ollonet penetrera hennes hals om och om igen, men snart behövde hon andas. Hastigt drog hon ut den, kippade efter andan, såg en tjock sträng med saliv som klibbande från hennes läppar till hans ollon.
“Herregud” hörde hon honom säga. Han hade slutat titta ner nu, lutade istället huvudet bakåt och blundade. Hon log, hon hade kontroll. Hon tog kuken i sin mun igen.
Medan han tittade bort passade hon på. Den pulserande kuken i hennes mun hade ytterligare påskyndat processen i hennes trosor, och hon kände hur vätskorna fullkomligen rann ur henne. Om han inte såg skulle hon kunna komma undan med det, och hon kunde faktiskt inte låta bli. Ljudlöst förde hon sin ena hand mot troskanten, lät den glida in under tyget och över det trimmade venusberget. Hon lät kuken komma ut och in ur munnen, då och då långt ner i halsen. Det stänkte av saliv och försats, hon kände hur det rann över hakan. Fingrarna hittade rätt och hon översköljdes av skam när hon kände hur våt hon var. Hennes fitta var beredd att ta emot exakt vad som helst i det här tillståndet. Hon lät fingrarna rotera över sin klitta. Hon skulle kunna komma hur fort som helst, men ville dels dra ut på det, dels sköta detta diskret. Hon tillät sig själv att stöna högt när kuken lämnade hennes mun, antog att det skulle kunna förklaras av den ansträngning hennes arbete faktiskt innebar.
Herregud så kåt hon var. Hon hoppades att hennes kille skulle ha kommit hem när hon var klar här, så hon kunde kasta sig över honom för att bli knullad. Det hade hon förtjänat, så som hon ställde upp för honom nu. Fingrarna rörde sig snabbare och snabbare, han placerade sin ena hand i hennes nacke och greppade håret, kanske lite onödigt hårt, men hon lät honom inte kontrollera hennes rörelser. Hon kände hur hennes fittsafter droppade ner på golvet under henne, kände doften sprida sig. Hon var så nära nu. Skulle snart tillåta sig att komma.
Så hörde hon ett välbekant ljud, ett försiktigt stönande. Chefen ryckte till, fick plötsligt svårt att hålla balansen. Och så kände hon den första strålen med sperma träffa hennes gom. Hon överraskades, ryggade bakåt lätt och kuken föll ur hennes mun, just som nästa stråle kastades mot henne, sperman spreds över hennes bröst, kladdade ner hela den nya behån. Precis efter att den tredje strålen träffat hennes kind fick hon tag i kuken och runkade den, missbedömde mängden sperma som var kvar när nästa stråle kastades upp mot hennes panna. Det gick inte att undvika att få i håret, och hon kände hur hennes ögonfransar tyngdes av den varma säden. Hon fick upp munnen igen, gapade stort och lät de sista pulserande utlösningarna samlas på den utsträckta tungan.
Hennes hjärta bultade. Det hade krävt disciplin att låta handen sluta stimulera hennes klitta, hon hade känt sig gråtfärdig när hon slet den ur trosorna samtidigt som sperman lackerade hennes ansikte, det kändes som ett brott mot henne själv att inte ta tillfället i akt att explodera i en makalös orgasm. För visst var det förnedrande att bli sprutad i ansiktet, hon brukade oftast inte tillåta det. Men av detta hade hon njutit i fulla drag, och hon kände instinktivt att hon verkligen ville få mer och mer över kinderna, munnen och tungan samtidigt som hennes fitta krampade efter beröring. Hon tillät sig dock inte att komma. Kunde inte ge honom det, det hade varit omöjligt att dölja. Hon tittade upp och log, anlade en lätt hånfullhet i sitt ansiktsuttryck. Slickade i sig lite sperma från mungipan, svalde tydligt. Hur lång tid hade det där tagit, knappt två minuter? Hon hade visserligen sugit hans kuk, tagit hans sperma i ansikte och mun. Men det var hon som hade vunnit, och hon hade inga planer på att förlora igen.
“Gick det visst lite fort för dig?” sa hon misstroget och skrattade. Han såg irriterad ut, drog handen genom håret, vankade oroligt av och an. Han drog upp sina byxor och knäppte dom.
Hon ställde sig försiktigt upp, lutade sig mot skrivbordet, kände den kalla träytan mot sin nästan nakna rumpa.
“Det är okej om det blev för mycket, jag förstår. Du var helt enkelt inte redo” sa hon spydigt och vände sig om, tittade på skrivbordet. Lyfte upp det inramade bröllopsfotografiet.
“Vad gör Vanessa just nu? Antar att hon vet vad du gör i alla fall, med tanke på vad du sagt om er ‘överenskommelse’. Så jag inte behöver hålla några hemligheter för henne.”
Hon chockades av chefens utfall, hur han på några snabba steg skyndade fram mot henne och hårt greppade hennes handled. Han slet fotografiet ur handen på henne och drämde ner det på skrivbordet.
“Du ska inte prata med henne” sa han bestämt och bände hennes arm bakom ryggen, så hon måste vända sig om för att inte göra sig illa.
“Du ska inte prata om henne” sa han och greppade den andra, och med en snabb snärt har hade plötsligt tagit av sig sin slips.
“Du ska bara hålla käften” sa han och surrade slipsen runt hennes handleder bakom hennes rygg, hon förbryllades över hans förmåga att så hastigt knyta ihop dem.
“Och du ska straffas för din attityd” sa han och knuffade henne hårt mot skrivbordets kant. Hon föll framåt över bordet, tappade sin ena sko men lyckades hålla fötterna kvar på golvet. Det blev tyst. Hon blev rädd. Vad tänkte han göra med henne? Hon vred huvudet bakåt för att se när hon kände det första slaget träffa, en öppen handflata mot hennes vänstra skinka. Hon skrek till av smärta. Och upphetsning.
Nästa slag kom snabbt efter det första, så även det därpå. Smärtan spred sig snabbt från rumpan, men blev en varm ilning genom hela henne. Hon kände hur bröstvårtorna styvnade i den spermakladdiga behån. Hon bet hårt ihop käkarna, hade lyckats ta rappen utan att ge ifrån sig ett ljud. Hon vände sig om för att säga något till honom, kanske något retligt, när han rappade till henne på den andra skinkan. Hon var inte beredd, och ur hennes redan halvöppna mun kom ett ljudligt stön. Hon kunde inte själv avgöra om det bara lät som ett av smärta eller om det sken igenom att det också var uttryck för hennes tilltagande upphetsning.
“Du lägger dig i saker du inte ska lägga dig i” hörde hon bakom sig och kände ett till slag träffa rumpan.
“Du har gjort det du ska, nu ska du vara tyst, ta dina saker och gå”
Hon väntade på nästa slag men inget kom. Hon antog att det bästa var att bara hålla med och ta sig härifrån innan saker urartade mer än de redan hade.
Hon kände honom böja sig över henne, låg blixtstilla när hans ansikte närmade sig hennes öra.
“Först ska vi bara se efter en sak” viskade han och plockade upp någonting på skrivbordet.
Hon kände hans hand på sin rumpa igen, inte våldsamt denna gång utan en smekning, fingrar som strök den lena huden, letade sig in mellan benen på henne. Vad skulle hända nu?
Hans fingrar trevade sig in under trosorna baktill. Hon blundade, kände hur han fick tag på den tunna trosgrenen, lyfte den lätt. Och så hörde hon ljudet av en sax som klippte, två snabba klipp. Hon försökte förgäves nå dit med sina bakbundna händer, men hon mötte bara en fast han som fångade hennes samtidigt som hon hörde en våt duns från parkettgolvet under henne. Hon ryckte i händerna, försökte förgäves få dem lösa. Hon förstod att hennes charad skulle vara över om han så mycket som snuddade där trosorna nu lämnat henne helt naken - han skulle förstå hur kåt hon var, och hon skulle förlora.
Hon vände på huvudet för att försöka se vad han stod i begrepp att göra med hennes hjälplösa kropp. Då kände hon hans hand igen, på hennes lår. Hon förstod att den redan där måste möta avsevärd fukt med tanke på hur det runnit ur henne. Hon kände doften av sig själv, starkare än någonsin tidigare ikväll, uppblandad med doften av sperman i hennes ansikte och hår. Och handen rörde sig uppåt.
“Vad… vad gör du? Snälla” kved hon och hörde hur hennes egen röst svek henne, hur uppenbart det var att hon förstod precis, och att hennes kropp stöttade det förestående.
“Lugn. Jag ska bara känna efter” hörde hon hans lugna stämma, aningen drabbad av sin hans kraftiga andhämtning.
Snart nådde fingrarna sitt mål. Försiktigt snuddade de nu vid hennes svullna blygdläppar, en fingertopp lade sig lätt över skåran och över det drypande hålet. Och där stannade han. Hon gnydde till. Och kände hur hennes kropp instinktivt rörde sig, hur hennes rumpa sköts bak, tvingade hans fingrar att glida längs med och nå hennes klitta. Helvete, tänkte hon, det kändes som att hennes kropp svek henne när den sakta vände om igen och lät fingrarna rotera över den känsliga knoppen. Kunde han göra det ordentligt nu? Ta henne.
Istället kände hon hans grepp lossas, hans fingrar lämna hennes fitta. Hon stönade till, bannade sig själv för hur uppenbart besviken hon lät. Hon hörde hur han slickade sig om fingrarna.
“Jag tänkte väl. Visste nog var jag hade dig.”
Hon kände skammen skölja genom kroppen. Hon hade gått i fällan, gett upp.
Hon hörde hur han backade från henne. Hon funderade på att försöka ta sig loss från sina bojor men vågade inte trotsa honom nu, visste inte var det kunde leda. Han gick bort från skrivbordet, hon vände sig om och såg att han stod vid dörren.
“Klä på dig.”
Han lät bestämd. Hon reste sig upp. Hennes händer var fortfarande bakbundna, och hon såg ner på det lilla sönderklippta tygstycket som tidigare varit hennes trosor på golvet . Det klibbade mot innerlåren, hon skämdes.
Han gick tillbaka till skrivbordet och rotade i högen med mappar hon ombetts ta med hem, lyfte upp drygt hälften och kastade dom på en hylla vid ingången. Hon ilsknade till.
“Men de andra då? Jag tänker inte ta med dom, du sa ju att han skulle… entledigas” sa hon och försökte slita sig loss från slipsknuten.
“Jag bestämmer. De där ska vara klara på måndag, det kan du hälsa honom.”
Hennes röst blev bestämd. Hon fick loss sina händer.
“Jaha så det är så du gör. Du utnyttjar mina skuldkänslor för att få en avsugning, kommer fort som en tonårspojke och sen ger du mig lite försiktigt smisk och skickar hem mig?”
Hon lade armarna i kors över bröstet, höjde på ögonbrynen.
“Och du tänker inte ens knulla mig? Kan du inte få upp den igen efter din lilla olycka eller?”
Hon skrattade. Men så mötte hon hans blick, blev plötsligt osäker. Han såg vansinnig ut. Och så såg hon hur något tändes, hur han verkade ta ett beslut. Hon noterade något hon tidigare missat - bulan i hans kostymbyxor. Det var uppenbart att hans kuk inte längre var slak, att den återigen kämpade för att ta sig ut ur kalsongerna för att få mer. Hon backade, men gick in i skrivbordskanten, kom ingen vart innan han rusade fram mot henne igen.
Hon flämtade till, insåg att hon för sista gången hade utmanat ödet. Han kommer knulla mig, tänkte hon. Hon insåg att hon själv var att skylla, borde nöjt sig med den belöning hon redan fått för sitt arbete, även om det kändes surt att bli köpt så billigt.
Efter mindre än en sekund var han framme vid henne, hon chockades av hans hand som fångade hennes ansikte mellan fingrarna och tummen.
“Du fattar inte vad du håller på med” sa han argt, men hon anade en osäkerhet även hos honom. Som att han själv förstod att han höll på att passera gränser han inte borde passera. Hon hörde hur han med andra handen spände upp sitt skärp, drog ner gylfen. Såg hur hans byxor och kalsonger föll till marken. Hon kunde inte vrida huvudet, vågade inte trotsa hans grepp, men sneglade nedåt och såg hans kuk, återigen stenhård, bara centimeter från hennes hungrande nakna fitta. Han tog ett kort steg mot henne, hon kände kuken pressa mot henne, lät kuken glida lätt upp och ned längs hennes skåra. Såg hur den blev hal och blank av henne.
“Snälla” sa hon i ett sista desperat försök att komma undan från det som nu kändes oundvikligt.
Och han släppte hennes ansikte. Hon mötte hans blick, såg ånger och rädsla, såg en man som insåg att han gått alldeles för långt, skammen och det dåliga samvetet. De tittade på varandra i vad som kändes som en evighet. Sedan vände hon ner blicken. Hon såg sin egen hand röra sig men kändes inte vid att hon bett den. Hon såg den greppa hans kuk, föra den nedåt, placera den i mynningen av hennes fitta. Han stod stilla men hon var så blöt, så öppen, att ollonet omedelbart sjönk in i henne. Hon tittade upp igen, mötte hans förvirrade blick. Hon såg sin egen hand placera sig i hans nacke. Hon nickade mot honom. Han tvekade i ett par sekunder, inte mer. Sedan kom han in i henne i en långsam, hård, stöt.
Hon kände sig inte längre som härskare över sin egen kropp, friskrev sig ansvar för vad som nu skedde. Hennes hand hårt i hans nacke, hennes sköte med vilket hon rytmiskt mötte hans stötande. Han drog sig ur henne, återkom genast. Hon hörde det blöta ljudet av varje stöt, hur hennes vätskor tillintetgjorde all friktion, hur hans kuk pressades in i henne och tänjde ut hennes slidväggar, hur den kom så långt in i henne, men hur hon ändå bara ville ha mer och mer. Hon försökte möta hans blick men lyckades bara stundtals, han verkade ha svårt att fokusera på någonting annat än att knulla henne.
Självklart fanns inga fler hemligheter dem emellan. Han visste att hon ville ha det hon nu fick, och antagligen hade han vetat längre än hon själv hur mycket hon ville ha det. Men när hans kuk trycktes mot hennes g-punkt, hårt och besinningslöst, om och om igen, närmade hon sig en punkt hon helst ville undvika. Det kändes så mycket mer intimt att komma än att bli knullad, en hedersmedalj hon inte ville förära honom. Men när han greppade hårt runt hennes midja och tog henne allt hårdare insåg hon att hon kanske inte hade något val. Hon tappade balansen där hon satt, föll bakåt och fick stötta upp sin överkropp på armbågarna. Han ökade takten. Det här gick inte. Nu skulle hon komma. Nu, alldeles när som helst. Just då drog han sig ut ur henne, släppte henne.
“Vad fan gör du!?” tjöt hon andfått, och undrade om hon syftade till att han knullat henne eller att han slutat knulla henne.
Han tog tag i hennes underarmar, slet upp henne från skrivbordet. Han letade efter behåns lås men fann den inte eftersom den satt på framsidan, slet istället så hårt i den att hon hörde spännet brista, och hennes bröst blottades. Hon tittade på honom, såg att han log när han ledde henne bort mot glasrutan. Hon såg honom sitta där nere än, hennes älskade pojkvän, fullständigt ovetandes om vad som nu skedde bara ett par våningar ovanför honom.
Chefen låste hennes armar bakom hennes rygg, pressade henne mot glaset. Det var kallt mot hennes nu nakna bröstvårtor. Hon svankade, och var inte beredd på den hårda klapp som träffade hennes rumpa. Hon gnydde, svankade mer, och fick snart det hon bett om när kuken problemfritt hittade tillbaka in i hennes våta hål och omedelbart fortsatte pumpa in i henne.
Hon fick loss en arm, tryckte sig bakåt från glasrutan. Hon såg ut genom den, ner på det mörka kontorslandskapet, lät blicken vila på hennes pojkvän som såg ut att ha somnat över sitt skrivbord. Hon letade inom sig själv, försökte känna skam och skuld över vad hon nu gjorde, försökte se på sin pojkvän och ta in att hon skadade honom, men att hon gjorde det för hans skull, men hon misslyckades. Hennes ögon ändrade fokus, och istället för att se ut genom rutan såg hon reflektionen i den. Sitt eget ansikte, mascaran i rännilar av svett och tårar, sperman som låg blank över kinden och runnit ner över hakan, håret som stod på ända och drogs bakåt av starka nävar, brösten som guppade i takt med att hon blev knullad, de styva bröstvårtorna. Hur hela hennes kropp hårt gungade fram vid varje stöt, hur hon villigt svankade med rumpan och gick nästa till mötes varje gång kuken lämnade hennes inre. Hennes ansikte förvridet av njutning, hennes öppna mun stönandes ut om och om igen när hennes pojkväns chefs kuk trycktes djupt in i hennes plaskvåta fitta. Hon kunde inte ens lura sig själv kring i vilket syfte hon gjorde detta. Hon gjorde det för sig själv. För att få fortsätta känna den där kuken tänja hennes inre, pumpa in i henne igen och igen. För att få bli knullad.
Hon funderade kort vad det var som gått fel, vad som lett till att hon tappat omdömet fullständigt, vilket beslut hon tagit som tippat henne över kanten. Ingenstans lyckas hon hitta en enskild händelse som gick att beskylla, hela kvällen bara en snitslad bana av successivt stegrande omdömeslöshet, ett oundvikligt sexuellt eskalerande mot precis denna stund. Som om hon aldrig haft ett val, att hon var menad för just detta.
Hon kände hur hennes fitta krampade och drog ihop sig, visste vad det betydde. Hon var nära nu. Den förlorade orgasmen när hon satt på knä med hans kuk i sin mun, den avbrutna beröringen, hur nära hon varit att komma när han knullade henne på skrivbordet, allt hade bara kortat vägen för henne, och nu var hon på gränsen igen. Hon spjärnade emot in i det sista, försökte tänka på något avtändande, på hur fel detta var. Men effekten blev motsatt, skammen triggade henne, insikten om hennes egen svekfullhet eggade henne bortom den sista gränsen, gjorde skeendet oundvikligt. Hon var tvungen att acceptera det, svankade kraftigare, pressade sin rumpa mot den anstormande kuken, såg till att han ökade takten, pressades hårdare och djupare in i henne. Slöt ögonen, höll andan. Och så exploderade hon.
Hela kroppen skälvde och hon försökte inte ens dölja sina exalterade skrik, hon tjöt ut allt hon kunde, hennes ögon gick i kors och hennes fitta kastade ut vågor av den enorma sensationen i hela hennes kropp. Hon kände hur det forsade ur hennes hål, där kuken fortsatte sitt arbete. Hon hörde hur han stönade högt och kände samtidigt som hennes egen orgasm ebbade ut hur kuken växte, pulserade, sprutade sperma djupt inne i henne, stråle efter stråle.
Hon slutade skrika. Kände hur kuken drogs ur henne, hur sperman rann längs hennes lår. De andades ikapp. Hon vände sig om, men var fortfarande tvungen att stödja sig mot glasrutan bakom sig. Hon såg honom gå fram till hennes klänning som legat kvar på golvet sen hon släppt den och avslöjat sin kropp, han plockade upp den, torkade av sin kuk på den. Hon tänkte protestera men kom sig inte för att säga något. Han mötte inte hennes blick, bara drog upp byxorna och knäppte dem. Han gick fram till skrivbordet, tog bort de resterande pärmarna.
“Du kan gå nu” sa han tyst.
Hon tvättade sig länge i det tomma duschrummet, höjde vattnets värme till max, lät det bränna över hennes hud tills den blev så röd att handavtrycken på hennes rumpa inte längre gick att skönja. Tvättade håret rent från svett och sperma med två olika sorter av de exklusiva schampon som erbjöds.
En av fördelarna med gymmet var dess generösa öppettider, och hon hade rätt i sin förhoppning om att det ändå skulle vara tomt när hon kom dit. Hon hade dricksat taxichauffören ordentligt, tvingats gå i sidled för att dölja klänningens fläckar när hon svepte sitt kort i inpasseringen och log mot receptionisten.
Hon tog på sig ett par mjukisbyxor och en hoodie som hon lämnat kvar i sitt skåp. Klänningen och det som var kvar av underkläderna kastade hon i en papperskorg i omklädningsrummet, täckte dom med pappershanddukar. Hennes kille hade aldrig sett dom innan och skulle inte märka att de saknades. Hon tvättade bort sitt kvarvarande smink och begav sig hemåt.
“Älskling, vad sent du kommer hem” sa han när hon smög in i sovrummet. Hon förbannade honom för att vara så lättväckt. Han tände sänglampan, kisade i det bländande ljuset
“Och vad har du på dig, skulle ni inte ut och äta middag?”
Hon gick fram och släckte lampan, drog av sig byxor och tröja.
“Nej, du vet hur träningsgalen Vanessa är. Det blev ett dubbelt pass body pump istället..”
Hon hoppades att han inte skulle notera att hon var naken under mjukisbyxorna.
“Fy fan. Stackare. Men jag har goda nyheter i alla fall - jag hann klart med jobbet ikväll så jag är ledig hela helgen. Och min chef smsade precis och kom med världens erbjudande - vi kan låna gästhuset på deras lantställe, eller ja, det är typ ett gods, i helgen. De skulle vara där också men jag hoppas inte Vanessa kommer störa dig alltför mycket. Han sa att han ville tacka mig för ett väl utfört arbete!”
Hon kände hur marken försvann under hennes fötter. Tvingade sig att behålla fattningen, föll ner på sängen och svepte täcket runt sig.
“Åh. Så fantastiskt. Äsch, hon kommer nog inte vara något bekymmer. Det ser jag verkligen fram emot.”
Hon visste inte vad av det hon sa som var lögn eller inte. Hon förstod att frun knappast skulle komma att störa dom lika mycket som hon oroade sig för att hennes man skulle göra det. Hon kände en ilning gå genom kroppen. Det var sant som hon sagt. Hon såg fram emot det.
Fler noveller av samma författare
Titel | Kategori | Betyg | Datum |
---|---|---|---|
Middag med pojkvännens chef | Heterosex | 4.4 | 25/5-23 |
Kommentarer
En bra debut! En fortsättning kanske där även Vanessa är med? Gärna med lite styckeindelningar.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Dags för en fortsättning nu för den den första delen är riktigt bra och en fortsättning behövs