Fripassagerare på nattåget 1
Författare: spökdjuret Datum: 2023-05-16 16:54:20
E-post: tarsiussyrichta@protonmail.com
Kategori: Age play och Heterosex
Läst:
31 366 gånger
Betyg: 4.4 (6 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Fripassagerare på nattåget 1
--------------------------------
På väg hem till Stockholm från Umeå. Sista flyget har redan gått, det får bli nattåget. Åtminstone betalar min uppdragsgivare för en privat kupé, så jag slipper sitta och frotteras med en massa andra människor hela natten. SJ:s privata kupéer brukar vara riktigt bekväma, som små hotellrum.
På perrongen är jag inte helt ensam, det är ganska mycket folk som ska med. Men de flesta står en bit bort, där de billigare vagnarna ska stanna. Det är bara jag och två till som står här vid förstaklassvagnens läge. De andra två kunde inte vara mer olika. En äldre herre i kostym, ungefär i min egen ålder, ser också ut som en affärsresenär som hellre hade flugit, och som naturligtvis åker första klass om han nu måste ta tåget. Inget konstigt, det är sådana som han och jag som de här vagnarna är byggda för.
Den andra är en ung tjej, inte mer än arton-tjugo år. Alldeles för tunnklädd för snålblåsten på perrongen; varmt för årstiden i Umeå är fortfarande kyligt om man bara har en luggsliten sommarklänning och en trasig kofta på sig. Hela hon ser sliten ut, frusen, trött och blek. Ser inte alls ut som en förstaklassresenär. Undrar varför hon står här? Kanske hon bara har missuppfattat var vagnarna stannar? Får väl se var hon tar vägen när tåget kommer. En vindby tar tag i hennes klänning, lyfter den över knäna och får tyget att strama över hennes rumpa – fina former på både ben och rumpa har hon. Hon darrar i kylan. Stackars tjej, har hon inga mer kläder att ta på sig? Inget bagage har hon, så svaret är nog nej. Jag fortsätter titta på henne där hon står halvt bortvänd. Riktigt söt är hon faktiskt, om man tänker bort det smutsiga och trasiga, särskilt den där anskrämliga koftan som döljer hennes överkropp – och om man tänker bort det faktum att hon är typ 40 år yngre än jag. Blond, långt rufsigt hår, liten och nätt.
Så vänder hon på huvudet och märker att jag tittar på henne. Hon ler mot mig… först lite blygt, sedan lyser ansiktet upp. Känner hon mig? För det kan väl inte vara min sexiga utstrålning, med ölmage och gårdagens skäggstubb. Jag känner absolut inte igen henne… men hon kan ju vara typ dotter till någon bekant som sett mig någon gång. Men hon är hur som helst bedårande söt, så jag ler tillbaka.
Hon kommer fram till mig, ställer sig nära. ”Hej… ” inleder hon tyst, nu är hon blyg igen ”… ska du också till Stockholm?” ”Ja, det ska jag.” ”Åker du själv?” ”Ja, jag har en egen kupé här. Skönt att få vara ifred och sova i lugn och ro på tåget.” ”Gillar du inte sällskap, då?” ”Rätt sorts sällskap kan gå an. Men gillar inte alls att bli hopslängd med någon random främling i en tågkupé.” Hon tvekar, verkar fundera på hur hon ska fortsätta. I stället spelar jag tillbaka bollen. ”Du då? Har du också egen förstaklasskupé?” Hon ser generad ut. ”Nej… jag har ingen kupé…” ”Men då borde du åka i sittvagnarna, de stannar där borta, inte här.” ”… jag har ingen biljett alls.” Nu ser tjejen gråtfärdig ut. ”Inga pengar till biljett. Men jag måste till Stockholm!” Tårarna börjar rinna.
Jag har alltid haft svårt att motstå kvinnliga tårar. Försiktigt lägger jag en hand på hennes axel och klappar tröstande. Hon kliver in i min famn och lägger huvudet på min axel, snyftar tyst medan jag klappar om henne. Jag försöker låta bli att tänka på hur hennes kropp känns mot min, hur hennes bröst rör sig mot min bringa. Koftan dolde det innan, men hon är klart välutrustad upptill. Det rycker lite lätt i kuken.
Snyftningarna tystnar, men hon stannar kvar i min famn, kramar om mig hårdare. ”Du… tack för att du bryr dig om mig… känns så tryggt när du håller mig.” Nu trycks hennes kropp mot min hela vägen ner. Jag försöker svanka undan så att hon inte ska märka mitt begynnande stånd, men hon följer efter med höfterna. ”Tåg 125 mot Stockholm inkommer strax på spår 1,” ekar högtalarrösten. Hon smeker mig över ryggen samtidigt som hon rör underlivet i sidled. Inget tvivel om att hon märkt den allt tydligare bulan i mina kostymbyxor, ingen idé att låtsas längre. Jag övergår också från klapp till smek, känner ner över hennes rygg.
Tåget rullar in med det vanliga gnisslet av bromsar. Dörren till förstaklassvagnen är bara ett par meter bort när tåget tystnar. Jag släpper tjejen, om än lite motvilligt, hon har ju inte biljett så nu är det dags att skiljas. ”Hoppas det går bra för dig…” börjar jag, men hon avbryter mig, ”Kom, vi ska ju med tåget, skynda dig!” Hon tar min hand och går raskt mot tågdörren. ”Vilken kupé har du?” ”Mmm… plats 11.” In i tåget, hon drar mig fortfarande i handen, bort längs korridoren till kupé 11. Plastnyckeln sitter i låset som vanligt, hon öppnar och går före mig in. Jag tar nyckeln och följer efter. Hon sträcker sig förbi mig och puttar igen dörren med en smäll, sedan glider hon in i min famn igen och kysser mig. Hennes läppar är lite kalla först, men blir snart varma och fuktiga.
Tåget accelererar tungt ut från stationen. Våra tungor flirtar med varandra och våra händer utforskar. Jag smeker henne över hela ryggen och längs sidorna, men vågar mig inte ner på hennes rumpa förrän jag känner hennes händer på min. Då smyger jag försiktigt ner med en hand över skinkan, fingrar lätt hennes välformade ända genom den tunna klänningen, känner hur hon darrar av beröringen.
Hon släpper kyssen och ser mig i ögonen. ”Jag vill vara med dig i natt, sova här hos dig. Vill du också det?” Hennes hand glider runt och nuddar min kuk. ”Jag tror du vill. Visst vill du sova med mig?” Jag nickar, fortfarande med en hand på hennes rumpa. ”Gärna. Men hur gör vi med din biljett, de säljer inte biljetter ombord.” ”Det ordnar sig. Jag gömmer mig när konduktören kommer.” Hon tittade sig omkring, såg toalettdörren precis bredvid ingången. ”Där inne märker han mig aldrig.” Jo… det borde fungera. Konduktören brukar bara titta in snabbt och kolla att jag matchar bokningen i deras system, är hon bara tyst och utom synhåll just då är det inga problem. Jag öppnar toadörren och kollar, där är gott om plats för henne. Den får stå öppen så att hon snabbt och ljudlöst kan smita in när det är dags.
”Nu behöver jag inte den här längre.” Hon tar av sig den hemska koftan och slänger in den på toa. Bra tänkt – hade kunnat bli onödiga frågor om en damkofta legat synlig i kupén. Under koftan har hon bara sin klänning, som nog en gång i tiden har varit vit. Nu är den gråaktig och tunnsliten, med flera revor på intressant ställen där bar hud syns. Inga underkläder syns till… definitivt ingen behå, hennes apelsinstora bröst gungar fritt och både bröstvårtor och vårtgårdar syns genom det tunna utspända tyget. Svårare att se om hon har trosor, jag kände inga när jag smekte rumpan.
Med ett leende står hon där rakt upp och ner och visar upp sig, låter mig titta, försöker inte dölja någonting. Hon vet vad hon visar, vet vilken effekt det har på mig. Jag rättar till byxorna där min styvnande kuk är obekvämt hopklämd. ”Snart dags att släppa ut den där stackaren…” kommenterar hon med ett leende, ”… men bäst att vänta tills konduktören har varit här.” Hon gungade sina bröst i händerna. ”De här vill jag också släppa ut snart för dig. Men nu ska vi lugna oss lite, vill inte att konduktören ska undra varför du har praktstånd när han kommer. Jag behöver hur som helst kissa.”
Tätt förbi mig tränger hon sig, det är trångt och vi hade inte kunnat undgå att nudda varandra ens om vi velat. Hennes rumpa smeker över mitt kön. Hon smiter in på toa och stänger dörren. Jag hämtar andan, försöker samla tankarna. Vad håller vi på med egentligen? Förnuftets röst i bakhuvudet tjatar om att hon bara utnyttjar mig, leker med mig för att få en gratisresa. Men den nedre rösten svarar ”Än sen då! Får jag bara ligga med henne får hon resa gratis så mycket hon vill.” Där någonstans landar det nog, och redan där är det win-win: hon får sin gratisbiljett och jag får en natt med denna undersköna varelse. Allting därutöver är bonus.
Tunga steg hörs i korridoren, och det bankar på dörren. Högt svarar jag ”Vem är det?”. ”Biljettkontroll!” Hon måste ha hört, och hon måste ha vett nog att stanna där inne och vara tyst. Jag öppnar kupédörren, som lyckligtvis är hängd så att den svänger upp framför toadörren och skymmer den. Konduktören tittar in, säger mitt namn från bokningen, jag bekräftar att det är jag och att jag ska till Stockholm. ”Förresten… hade inte du sällskap med en tjej när ni klev på tåget i Umeå?” ”Inte sällskap, vi bara pratade på perrongen. Vet inte vart hon tog vägen efter att jag gått in här, hon fortsatte bara ner längs korridoren, antar att hon gick vidare till sin plats.” ”Ok. Trevlig resa!” Han stänger dörren igen. Så snart jag hör på stegen att han gått iväg låser jag dörren inifrån. Efter någon minut hör jag henne spola och tvätta händerna. Så öppnar hon dörren och kommer ut och ger mig en varm kram. ”Jag hörde konduktören fråga om mig och blev jätterädd. Tack snälla du för att du var så kvicktänkt… och för att du skyddar mig!” En snabb kyss, sedan går hon in på toa igen. ”Du, jag såg att här fanns dusch, snälla jag kan väl få ta en dusch. Vill ju vara fräsch inatt.” Fortfarande med dörren på glänt hör jag hur hon bökar där inne. Sedan kommer klänningen ut genom dörrspringan, strax följd av koftan och ett par vita urtvättade bomulltrosor. Hon måste vara helt naken därinne nu! Dörren stängs, men jag kan inte höra att hon låser. Strax hör jag vattnet rinna.
Själv tar jag av mig kavaj och slips och hänger upp. Sätter mig ner och tar av skor och strumpor också. Funderar på hur mycket jag ska ta av… knäpper upp skjortan medan jag funderar. Sitta helnaken när hon kommer ut är för mycket, även om hon är naken där inne nu. Men byxorna tänker jag också ta av, det har varit obekvämt innanför dem ganska länge nu, och att ha en naken tjej en meter bort, genom en vägg så lyhörd att jag hör när hon tvålar in sig, gör inte saken bättre. Så jag blir sittande på underslafen i undertröja och kalsonger.
Fler noveller av samma författare
