Den ursprungliga synden
Del 1 - den ursprungliga synden
"Jag vill aldrig se dig igen. Din mor och jag vill aldrig ens höra talas om dig någonsin igen".
Utkastad. Av min egen pappa. Den natten var den sista gången jag träffade min familj. Jag tänker ofta tillbaka på det som hände med blandade känslor - hat, sorg, kärlek och ångest. Min familj var medlemmar i en sjuk frikyrka och jag kände aldrig att jag passade in, och det tyckte inte de eller de andra medlemmarna heller. De var trångsynta och jävligt jävligt tråkiga. Torra. Skolan var också viktigt för dem, men inte för mig. Föreläsningarna var tråkiga, lärarna jobbiga, så istället hittade jag andra sätt att roa mig på om dagarna. Som tur var struntade många killar i skolan också och jag blev ofta insmugen på deras rum när ingen var hemma och vi roade oss likt djur. Första gången var det på högstadiet med en av ciggkillarna i klassen över mig, och jag älskade det direkt. Jag var hooked.
Sedan stod jag där, i mina trasiga vida jeans och tajta t-shirt, på framsidan av mitt barndomshem sent på kvällen. Vad fan ska jag göra nu då? Några sms skickades till några killar jag träffat genom åren. Inget svar. Det var inte förvånande, det var ett tag sedan jag knullade regelbundet. Inte ens anabolamannen svarade. Tyvärr fick jag aldrig någon riktig vän, det slutade alltid i sex och ghosting. Vet inte om det var mitt fel.
Okej, jag kunde ju inte bara stå där hela natten så jag började gå, bara gå. Visste inte riktigt vart men bara bort. Bort från de frälsta fittorna. Det var inte särskilt kallt eller mörkt vilket jag alltid gillat med sommar i Sverige. Inte för varmt heller. Sparkade på några stenar med mina trasiga svarta converse, kände mig ensam för första gången på riktigt. Kanske slog det mig att jag faktiskt blivit föräldralös, i princip. Plötsligt kom jag på mig själv att jag gått den väg jag gått varje söndag i min barndom. En väg kantad av vit sippor och blåklockor. Den såg så vacker ut, vägen, i kvällsljuset och den lätta dimman. Sedan stod jag där, framför kyrkan. Jag funderade en stund och sedan gick jag fram och kände på dörren, den var öppen. Nu hade jag i alla fall en sovplats för natten.
Den lilla träkyrkan var faktiskt väldigt vacker. Det ska frikyrkefittorna ha. Det var högt i taket och vackra målningar prydde väggarna. Träbänkar var uppradade framför altaret. Det var mörkt men kvällssolen smög sig in genom de målade fönsterrutorna och kastade dramatiska skuggor på trägolvet. Jag satte mig på bänken näst längst fram. Vad fan håller jag på med och hur blev det såhär? Jag föll en tår.
Plötsligt hörde jag ett dovt ljud. Det kom ljus från dörren bakom orgeln, prästens rum. Jag smög fram och kikade in genom dörrspringan och förvånades över synen av en kraftigt muskulös, naken, mansrygg. Ovanför ryggtavlan svart bakåtslickat hår, och nedanför en fast rumpa fäst på stora ben. Jag har aldrig sett honom förut. Är det prästens son? Eller vaktmästaren? Precis bredvid mannen stod en stol med svarta mässkläder och den klassiska prästkragen slängt över stolsryggen. Han måste vara präst. Jag snubblade till och dörren for upp. Helvetet. Mannen vände sig om, orädd.
"Hallå där", sa mannen orimligt lugnt och började ta på sin mässkjorta. "Jag skulle precis sova, ursäkta nakenheten". Kunde han verkligen vara präst? Sådär pratade inte frikyrkefittorna. Jag fick inte fram ett ord. Mina ögon åkte reflexmässigt mot hans skrev och där syntes en rejäl bula. Jag tittade bort, blev generad och förvånad över min reaktion. Generad? Jag? Det blev jag aldrig längre. "Förlåt, dörren var öppen och jag visste inte var jag skulle ta vägen", stammade jag fram och tittade skamset ner i golvet. Då kom jag på det, det var skammen jag alltid fått känna som barn i kyrksammanhang. "Vilsna själar är alltid välkomna här", sade han och rullade med ögonen samtidigt som han nickade mot de exakta orden som stod ovan dörren. Gjorde han precis narr av kyrkans ord? Jag kunde inte låta bli att skratta till med en fnysning. Till min besvikelse tog han på sig mässbyxorna och prästkragen också, nu fullt påklädd. Hans muskulösa armar fyllde skjortan och hans breda nacke gjorde att kragen nästan strypte honom. Jag blev mållös igen. En tes av hans bakåtslickade hår föll framför hans panna och det dova ljuset från de levande stearinljusen skulpterade hans kraftiga ansiktsdrag likt en staty från antika grekland. "Ska vi?", sade han och pekade med handen mot kyrkbänkarna. Jag gick tillbaka och satte mig på samma plats, näst längst fram. Han satte sig bredvid. I tystnad stirrade vi båda på korset ovan predikarstolen. Det måste varit midnatt. Jag kunde känna hans doft och kroppsvärme. Det doftade läder, whiskey, skog och värme på samma gång. Doften sände blod till mitt könsorgan och jag blev varm i ansiktet. Vad var det med den här mannen?
"Så, är du en vilsen själ?", mannen bröt tystnaden. Av någon anledning öppnade jag upp mig och berätta att jag blivit utkastad och råkade även få in mitt favorituttryck frikyrkefittor. Mannen skrattade till lite och bänken vibrerade. Hans röst var dov, mörk. Jag frågade vem han var och varför jag inte sett honom förut. Han berättade att han var nyutbildad präst och reste runt i Sverige för att titta hur de olika kyrkorna sköts och hur gudstjänsterna är utformade. Hur fan kunde han vara präst, den här sexiga mannen som kallar medlemmarna för fittor? Tystnad igen. Aldrig är det så tyst som i en tyst kyrka. Mitt ben var en centimeter ifrån hans. Jag ryckte till lätt så våra ben möttes. Han ryckte inte bort. På bara någon minut kände jag att stämningen i luften förändrades, som att hela atmosfären fylldes av förväntan, spänning och lust. Eller var det bara i mitt huvud?
"Du är alltid välkommen här", han bröt tystnaden igen. Min blick åkte åter mot hans skrev, var han hård? Eller hade han bara en jävligt stor bula? I tystnaden prasslade hans mässkjorta till och jag kände en hand på mitt lår. Hans hand. Prästens stora ådriga hand. Blodet forsade till mitt könsorgan och jag kände ett sug i bröstkorgen, aldrig hade jag varit såhär kåt. Försiktigt la jag min hand på hans inre lår och började smeka honom upp mot den buktande bulan i mässbyxorna. Den växte. Fortfarande var det tyst i kyrkan, och ljudet från mitt smekande av hans byxor fick illusionen av att kunna höras till andra sidan staden. Fortfarande stirrade vi båda på korset. Det kändes pervest, som en synd, och jag älskade det. Prästen förde bort min hand bestämt och drog ner sin gylf för att lirka fram sin kuk genom kalsongerna och ut ur gylfen. Den var enorm, rak och en enstaka ådra löpte från dess rot nästan ut till ollonet. Han var stenhård. "Sug", var det enda mannen sa med sin djupa röst. Bestämt men inte obehagligt. Jag böjde mig ner och omslöt hans ollon med mina läppar och började suga. Jag fick kämpa lite för att inte utlösa svalgreflexen när han började munknulla mig. Munknullad på den heliga träbänken. Han var bestämd, men aldrig för hårdhänt eller för mycket. Han drog upp mitt ansikte från sin kuk och kysste mig, först varsamt och mjukt och sedan utforskande med sin tunga. Han reste sig upp och tog min hand, förde mig fram mot den lätt upphöjda scenen. Han vände sig om och korset satt precis på väggen bakom honom och jag funderade, är detta gud? "Klä av dig", sa han bestämt och jag lydde. Han pressade ner mina axlar försiktigt och jag förstod att han ville att jag skulle gå ner på knä. Helt naken, i kyrkan, på knä framför den största kuken jag sett. Han slet av sig sin mässkjorta och tog av sina byxor, men underligt nog behöll han prästkragen. Jag började suga av honom igen och jag hörde hans djupa stön vibrera ända ner i hans kraftiga lår. Tid och rum försvann, nu var det bara jag, han och den underbara känslan av synd och lust. Han böjde sig över och började smeka min rumpa. Smiskade till den. Jag stönade.
Med sina kraftiga armar lyfte han upp mig, kysste mig med sin tunga och viskade: "Du är min nu för inatt". Han böjde mig över altaret, särade mina ben och började slicka mig i rumpan. Jag underställde mig honom totalt. Likt en religiös fanatiker till sin gud. Stönen ekade i den tysta kyrkan och han stoppade in ett finger i min mun som jag började slicka på. Hans stora fingrar började pulla mig, först en, sedan två. Sedan kände jag hans stora kukspets vila mot mitt hål. "Snälla, kom in i mig..." stönade jag fram, varpå han tryckte in sin stora kuk i mig och jag försvann. Försvann i en känslostorm av kåthet, välbehag och en lätt men härlig smärta. Han var så stor. Han böjde upp min rygg och höll om min bröstkorg så våra kroppar var så tätt intill varandra som möjligt. Han slickade mig i örat och viskade upprepande "du är min... du är min...". Jag tittade upp mot korset framför oss och log. Kuken smekte mig inifrån och hans bestämda rörelser gjorde att jag ständigt var på kanten till en orgasm. Tempot ökade och jag förstod att han var nära. Jag med. I en explosiv orgasm kom vi samtidigt, han i mig, och våra stön krossade nästan de vackra glasfönstrena. Vi föll ihop på golvet under altaret, andfådda, nakna och urtömda. Vi stirrade in i varandras ögon. Hans ögon var honungsbruna, vackra, prydda med långa svarta ögonfransar. Han förde sin hand mot min kind, förde mitt ansikte mot hans och kysste mig. Det bakåtslickade håret var nu rufsigt med multipla teser hängandes över pannan.
"Inatt är du min, och du är alltid välkommen att komma tillbaka efter inatt om du känner dig vilsen", viskade han, och då visste jag det igen. Jag var hooked.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Den ursprungliga synden | Age play | 3.8 | 13/5-23 |
Bra!
Fortsätt skriva!