Källarklubben 1
Författare: spökdjuret Datum: 2023-04-21 15:22:56
E-post: tarsiussyrichta@protonmail.com
Kategori: Första gången och Gruppsex
Läst:
74 034 gånger
Betyg: 4.4 (25 röster) 37 medlemmar har denna novell som favorit
KÄLLARKLUBBEN
När jag var tonåring för många år sedan bodde jag i ett stort hyreshus med åtta våningar, typiskt miljonprogram, omgivet av andra likadana lådor. I källaren fanns förstås ett skyddsrum. En del av det användes inte till något utan stod bara tomt. Där hade vi ungdomar som bodde i huset en klubb. Men inte vilken klubb som helst. Det var en strippklubb. Och det var vi själva som stod för underhållningen. Vi strippade för varandra.
Men det var förstås inte en strippklubb från början. Jag och min kompis Anders hade upptäckt skyddsrummet när vi utforskat i källaren. Mest på skoj hade vi gått runt och känt på alla dörrar vi kunde hitta. Yttre delen av skyddsrummet användes som källarförråd och var indelat i en massa små burar. Men bortanför dem fanns en metalldörr. Den var tung och trög, vi trodde först att den var låst. Men när vi tog i ordentligt båda två lyckades vi få upp den. Dörren skrapade och gnisslande, det var nog länge sedan den varit öppen. Innanför var det beckmörkt, men när jag trevade runt dörren hittade jag en strömbrytare, och lysrören i taket fungerade faktiskt när jag tände. En lång korridor sträckte sig bort, med dörrar på båda sidorna. Det låg ett tunt lager damm överallt.
Vi gick sakta ner längs korridoren. Flera dörrar stod öppna, innanför varje dörr kunde vi se flera våningssängar. Längst bort öppnade korridoren upp sig till ett större rum med bord och stolar. Där fanns också ett litet badrum. Inga fönster någonstans – såklart, det var ju ett skyddsrum – så där hade varit totalt beckmörkt utan lampor. Jättemysigt var det inte här nere, det var kalt och ödsligt förutom de få möblerna, och minsta ljud ekade mellan betongväggarna. Men ändå… vi tittade på varandra och såg att vi tänkte samma tanke: här har vi äntligen ett ställe där vi kan få vara ifred! I ett höghusområde med tusen lägenheter och fem ungar i varje lägenhet är privatliv en bristvara. Runka kunde man till nöds göra på toa – men var kunde man få vara ifred med en tjej?
* * *
Att bevara hemligheten var förstås dömt att misslyckas. Det gick i några veckor åtminstone, så länge det bara var Anders och jag som kände till stället. Vi piffade upp det lite, sopade ut det värsta dammet, lånade dit filtar och kuddar från våra källarförråd och tejpade upp lite bilder på väggarna. I soprummet i andra ändan av källaren hittade vi ett par gamla fåtöljer som fortfarande gick att använda, som vi släpade bort till vårt skyddsrum. Och vi runkade. Äntligen gick det att ligga ifred med sin Lektyr eller Fibba och fantisera utan att hela tiden behöva tänka på att vara tyst och diskret och inte sitta så länge att de började undra vad jag gjorde! Ibland körde vi båda samtidigt, men vi lade oss i varsitt rum då. Ibland smög jag mig ner själv och bara njöt av ensamheten. Men samtidigt drömde jag också om att vara ensam där tillsammans med någon… tillsammans med en riktig tjej. Det var ingen brist på tjejer i huset, tror där bodde dubbelt så många tjejer som killar i min ålder. Många av granntjejerna kläddes av för min inre blick där jag låg i min ensamhet och drog i kuken.
Men hur skulle jag få med mig någon av dem hit ner på riktigt? Jag är inte ful, men jag är heller ingen tjejmagnet. De riktiga bombnedslagen visste jag att de var utom räckhåll för allt utom runkfantasier. Men jag tänkte inte vara kräsen, i den åldern kunde jag få upp den för vem som helst med ett par tuttar. Jag bad till den gud jag inte trodde på att Han skulle skicka några tuttar åt mitt håll.
Snart nog blev vi faktiskt bönhörda. Samtidigt sprack förstås hemligheten med vårt gömställe… men det var det värt. En kväll just när Anders och jag smög oss ut, efter att först ha gläntat lite på dörren och kikat så att ingen fanns i källarförrådskorridoren, överraskades vi av att två tjejer plötsligt dök upp ur ett av förråden. De måste ha gömt sig därinne bland alla kartonger – kanske blev de rädda när de hörde oss öppna dörren? Nu klev de i alla fall fram och konfronterade oss.
”Vad gjorde ni där inne? Får man verkligen gå in där?” Ingen av oss var kvicktänkt nog att få fram en övertygande bortförklaring, särskilt inte som det var två riktigt gulliga tjejer som frågade. Mitt framstammade ”Ööööh… vi bara…” räckte inte så långt. Tjejerna gick i en parallellklass till oss så vi kände igen varandra, men jag hade aldrig pratat med dem tidigare. Sofi och Anna-Karin hette de. Sofi hade kort blont hår och ett par riktiga bomber under blusen, medan Anna-Karin var smal och mörk.
”Vi vill också se vad som finns där inne.” Tjejerna trängde sig förbi oss – det kändes som en elektrisk stöt när Sofis tutte nuddade min armbåge – och drog upp dörren. Snopet följde vi efter dem in och såg dem gå längs den dunkla korridoren där inne – vi hade ju släckt efter oss, så det enda ljuset var det som kom från den yttre korridoren. Anders drog igen dörren bakom oss och det blev helt beckmörkt. Tjejerna skrek till. Jag tog ett steg åt sidan och ställde mig strategiskt vid ljusknappen. Men jag tände inte, tänkte låta tjejerna få känna på mörkret först så får vi se hur de gillar stället.
”Hjälp, jag ser ingenting!” ”Vad hände?” ”Kan ingen öppna igen?” ”Fy vad läskigt!” ”Snälla, tänd ljuset! Lars, Anders, var är ni?” Jag hörde hur en av dem snyftade – tror det var Sofi. ”Hjälp, jag är rädd!” Steg och snyftningar närmade sig, och jag höll ut armarna i lagom brösthöjd – med lite tur skulle hon gå rakt in i mig med sina framskjutande delar. Men hon höll händerna framför sig och tog hårt tag i min arm när hon hittade den. ”Lars? Är det du?” ”Mmmm.” ”Snälla Lars, jag klarar inte det här, jag är mörkrädd!” Hon gick in i min famn och slog armarna om halsen på mig. Jag kände hennes bröst pressas mot min bringa – det var Sofi – och kände hennes doft. Hon luktade svagt av tvål men mest luktade hon tjej. Jag lade armarna om henne också och klappade henne tröstande på ryggen. Vi stod där tätt ihop en lång stund, jag kände hur hon darrade i min famn men så småningom ebbade snyftningarna ut.
Det lät som att Anna-Karin och Anders också hade funnit varandra i mörkret. De pratade tyst, jag kunde inte höra vad de sade, men det lät som att de trivdes ihop. Sofi gled djupare in i min famn och rörde sin kropp mot min. Jag övergick från tröstklapp till smekningar över hennes rygg. Hon gav ifrån sig ett svagt ”mmmm” och hennes händer började också röra sig. Jag kände hur det började växa mellan mina ben. Sofi kände det också, och tryckte sitt underliv mot mitt. Vårt tysta mys avbröts när Anna-Karin utbrast: ”Hör du, låt bli det där!” Anders måste ha gett sig in på förbjudet område. Fast hon lät inte särskilt upprörd ändå. I stället hördes kyssljud från dem, och det protesterade hon inte emot.
Sofi släppte taget, tog ett steg tillbaka, och gav mig en snabb kyss – på näsan av alla ställen. Det var nog meningen att kyssa mig mitt på munnen, men i mörkret missade hon lite. ”Kan vi inte släppa in lite ljus nu, Lars?” ”Har vi det inte mysigt såhär?” ”Joo… men jag vill se hur här ser ut nu. Vi kan fortsätta sedan.” Med ena armen runt midjan på henne sträckte jag mig efter strömbrytaren med den andra. Efter så länge i mörker kändes det bländande ljust när lysrören gick igång i taket. Sofi och jag tittade blinkande på varandra. Hon log brett och kysste mig igen, fullträff den här gången. Jag höll hennes midja och kysste tillbaka. Sedan vände hon sig om för att titta neråt korridoren. Jag höll kvar händerna i midjehöjd medan hon snodde runt och med ett fast grepp på hennes höfter drog jag henne intill mig igen. Hennes mjuka rumpa mötte min hårda kuk, och hon vickade lite på höfterna. Men när jag smekte uppåt över hennes mage slingrade hon sig loss. ”Kom, jag vill utforska det här stället!” Hon log och tog min hand, och drog iväg mig neråt korridoren. Anders och Anna-Karin var fortfarande hopslingrade i en kyss, de märkte nog inte ens att vi gick iväg.
Sofi tittade in i det ena rummet efter det andra, precis som Anders och jag hade gjort första gången. Jag följde efter och passade på att titta på henne bakifrån. Hon var klädd i gult, ljusgul blus och lite mörkare shorts. Sandaler på fötterna. En ljuvlig rund rumpa hade hon som fyllde shortsen alldeles lagom. Ingen behå – jag hade inte känt något band på hennes rygg och brösten gungade fritt när hon gick. Skulle hon låta mig få känna på dem om jag spelade mina kort rätt? I fantasin hade jag dem redan i händerna när hon utbrast, ”Vad är detta för något?” Utan att jag märkt det hade vi kommit bort till rummet där jag brukade runka… och med en obehaglig känsla i maggropen insåg jag att jag inte hade gömt undan min tidning. Den låg kvar där på madrassen med mittuppslaget framme. Hon vände sig om och betraktade mig med händerna på höfterna. ”Jaså, det var därför ni var här! Gillar ni att glo på nakna tjejer?” Jag rodnade men fick inte fram ett ljud. Ville sjunka ner genom golvet bara. Hon tog upp tidningen och viftade med den framför mig. ”Gillar ni sådant här, va? Eller vad gjorde du annars med här tidningen?” Hon lät arg… men sedan såg jag glimten i hennes öga. När jag fortfarande inte kunde få fram ett vettigt ljud började hon skratta åt min förlägenhet. Hon skrattade så brösten hoppade och hon fick tårar i ögonen. ”Stackars Lars… var inte så blyg. Det var inte meningen att skratta åt dig, men jag kunde inte låta bli… du skulle bara sett ditt ansikte när jag höll upp tidningen. Men varför ska ni hålla på med porrtidningar? Är det inte bättre med äkta vara?” Hon kupade händerna under sina bröst och lyfte upp dem. Definitivt ingen behå, bröstvårtorna stack ut under det tunna blustyget. ”Vad säger du, Lars? Vilka är finast, mina eller de där?” Hon nickade mot tidningen som hon slängt på golvet, fortfarande med mittuppslaget framme. ”Öh… dina.” Det var ett ärligt svar, Sofi hade verkligen fantastiska bröst… men jag hade också tillräcklig självbevarelsedrift kvar, så jag fortsatte, ”Du är så underbart vacker, Sofi. Mycket bättre än någon tidningsbrud.” Med en kraftansträngning höjde jag blicken från bröstvårtorna och såg henne i ögonen. Hon log, och rodnade lite hon också.
Jag gick närmare och lyfte händerna… men jag vågade inte riktigt röra henne nu. Åtminstone inte där jag helst av allt ville röra henne. Hon lade händerna på mina axlar och drog in mig för en kyss. Det blev en varm och hungrig kyss, våra tungor lekte med varandra mellan öppna läppar. Hon smekte min rygg, ner till midjan… in under tröjan, jag kände hennes händer direkt mot min hud. Hennes fingrar var lite kalla. Jag försökte göra likadant på henne, men när jag ville dra upp blusen ur shortsen protesterade hon. Jag insisterade inte, utan njöt bara av att hålla henne, av att känna hennes kropp mot min och känna hennes händer innanför mina kläder.
Efter en lång stund bröt hon vår omfamning. ”Nu räcker det, Lars. För den här gången. Låt oss se vad de andra gör.” Det var inte svårt att hitta dem. De stod kvar vid dörren precis där vi lämnat dem, fortfarande tätt hopslingrade. Anders hade båda händerna på Anna-Karins rumpa och knådade hennes skinkor genom den vita klänningen. Hon hade inga invändningar utan rörde underlivet i takt med hans smekningar.
”Hej, har ni kul?” De släppte taget när de hörde Sofis röst. Anna-Karin var röd om kinderna och log lite förläget. Anders bara stod där och grinade brett. ”Mmmm. Och vad gjorde ni där borta?” Sofi log som svar och fortsatte ”Nu vill jag ha kul och leka! Jag har kommit på en perfekt lek för det här stället.” Anders höjde på ögonbrynen, ”Vadå för lek? Vi hade redan kul så det räcker här.” ”Nej, lyssna på Sofi nu”, sade Anna-Karin, ”hon brukar alltid ha bra idéer.”
”Vi ska leka blindbock. Här är perfekt för blindbock, släcker vi ljuset kan ingen se någonting. Alla blir blindbockar, alla ska jaga alla. Och… ”, hon gör en liten paus, ”… den som fångar någon får lov att smeka sin fånge var som helst i en minut… fast bara genom kläderna. Fången måste stå helt passiv med händerna bakom nacken.” Anders och jag tittar på varandra. Vi insåg båda vilka… möjligheter… det fanns i den leken. ”Ja, det låter kul!” höll Anna-Karin med, och Anders instämde ivrigt. Jag försökte tänka lite praktiskt, ”Ok, hur gör vi då? Vi sprider ut oss och sedan letar vi efter varandra i mörkret… och någon måste stanna kvar här och släcka. Det blir nog bra så. Jag kan släcka.”
Mer behövde inte sägas. De andra kilade iväg neråt korridoren och gick in i olika rum. När alla var utom synhåll ropade jag ”Nu släcker jag!” Ingen protesterade, så jag släppte loss mörkret. Sedan tog jag av mig skorna och smög neråt korridoren i strumplästen, med sikte på det rum som Sofi gått in i. I något av rummen hörde jag en duns, någon som gått in i en möbel eller något. På närmare håll hörde jag lite klapprade ljud – någon som försökte smyga med sandaler på sig. Tyst smög jag mig åt det hållet. Sandalerna tvekade lite… sedan hörde jag att de kom åt mitt håll. Jag stod blickstilla vid väggen och inväntade rätt ögonblick. När jag bedömde att sandalbäraren var inom armlängds avstånd sträckte jag ut handen och mötte en mjuk arm som jag grabbade tag i. ”Fångad!” viskade jag. ”Mmmm…” hörde jag Sofi svara, ”… gör vad du vill nu.” Hon lät inte så ledsen över att ha blivit fångad… och det var ju hon som föreslog leken, så kanske det var det här hon ville? Jag följde hennes arm upp till axeln, sedan kände jag hur hon lyfte armen och lade händerna bakom nacken som hon skulle. Jag smekte hennes kind, tog ett steg närmare, och lade båda händerna på hennes axlar. Sakta fick händerna glida neråt, det var som om händerna hade egen vilja, de visste vart de skulle. Det visste Sofi också, och nu hade hon inga invändningar. Strax kände jag mjukt hull bukta ut under mina händer. Sofi sträckte på sig så att brösten sköts fram, de dallrade lite under mina fingrar när hon rörde sig. Genom tyget kände jag hennes bröstvårtor, de styvnade snabbt när jag fingrade dem och jag hörde henne andas. Jag kramade brösten, vägde dem i händerna, med tummarna kvar på bröstvårtorna.
”Nu … har det nog… gått en minut…” Sofi lät påtagligt andfådd. Jag släppte henne motvilligt. ”Stå kvar här nu och låt mig smyga iväg. Annars kan du ju ta mig direkt igen.” Jag hörde det lätta sandalklappret avlägsna sig. Sedan blev det helt tyst igen. Försiktigt smög jag efter. Men jag fick smyga ganska länge innan jag anade att det fanns någon i mörkret framför mig, någon som flämtade till lite. Återigen stod jag blickstilla och väntade, andades inte ens. Jag kände att någon var nära, det fanns en svag doft i luften. Så skrapade det till precis framför mig. Jag sträckte blixtsnabbt ut handen… men famlade bara i luften, det fanns ingen vid skrapet. I stället känner jag en hand som tar tag om mitt smalben. Listigt drag att krypa på golvet. Nu var det jag som blev fångad. ”Lars?” hörde jag Anna-Karins röst nerifrån knähöjd. Hennes hand löpte uppåt längs mitt ben, och strax stod hon framför mig. ”Upp med händerna. Nu vill jag känna på dig.” Lydigt knäppte jag händerna bakom nacken.
Anna-Karin smekte uppför låren, över min rumpa och upp över ryggen. Sedan tog hon fram händerna och kände på mina bröstmuskler. Jag var hyfsat vältränad på den tiden och hade inget att skämmas för. Det kändes skönt när hon strök över mina bröstvårtor. Men det var bara en blek försmak av vad som skulle komma. Hennes händer gled neråt över magen, ner förbi kanten på mina shorts. Jag drog häftigt efter andan när jag kände hennes fingrar mot min kuk genom shortsen. Den var halvstyv redan och stod strax som ett spett. Hon smekte upp och ner längs kuken med ena handen och kupade pungen med den andra. Det här var något helt annat än att runka själv! Jag kände att utlösningen närmade sig… men hon slutade innan jag kom över gränsen. ”Det var en minut det.” Snopet stod jag kvar med bultande kuk medan Anna-Karin smög iväg.
Innan jag hunnit hämta mig hörde jag någon som närmade sig. Med Anna-Karins knep i färskt minne gick jag ner på huk, och satt sedan helt enkelt kvar och sträckte ut armarna i vad jag hoppades var rätt ögonblick. Jag kände varm naken hud och fick grepp om ett mjukt lår. ”Hej igen!” Sofi flämtade till. ”Vad vill du göra nu?” Som svar stod jag kvar på huk och smekte upp längs hennes lår till kanten på shortsen. Först fick ena handen glida upp över rumpan och klämma på skinkorna, en i taget. Sedan tog jag andra handen in mellan hennes lår och smekte lårens insida upp tills det tog emot. Shortstyget var tunt och jag kunde känna hennes värme, kunde ana konturerna av hennes läppar. Upp och ner över fittan smekte jag henne, hon rörde höfterna i takt och tryckte sitt underliv mot min hand. Sedan ställde jag mig upp, lade båda händerna på hennes skinkor, och pressade hennes fitta mot min blodfyllda kuk. Bara ett litet ögonblick, sedan släppte jag och sade ”En minut.” Men vi stod ändå kvar tillsammans.
När Sofi hämtat andan kunde vi tydligt höra Anders och Anna-Karin, inte långt borta. Båda två hade det riktigt skönt lät det som, och de höll på bra mycket mer än en minut. Jag drog till mig Sofi och fortsatte smeka hennes fitta med ena handen och kramade hennes bröst med den andra. Hon vände sig in i min famn och gned sin rumpa mot min kuk. Jag hade fortfarande handen på fittan, och hon särade på benen så att jag kunde komma åt bättre. Jag gned upp och ner mellan hennes ben samtidigt som jag torrjuckade bakifrån. Hon gnydde högre och högre, ända tills jag kände hur hon blev stel i hela kroppen och darrade häftigt. Sedan slappnade hon av och vände sig om och gav mig en djup och het kyss. ”Tack, snälla Lars, du är underbar! Har aldrig haft så skönt.”
Sedan släppte hon taget och tog min hand i stället och drog iväg mig i mörkret. ”Kom Lars, nu ska vi överraska Anna-Karin och Anders.” Jag hängde med, fast kuken var på bristningsgränsen och jag önskade hon kunde förbarma sig över den. Men hon tassade iväg mot dörren i stället, hon hade andra planer. Väl där trevade hon efter ljusknappen och viskade, ”Var tänder man, Lars?”, och jag visade henne vilken sida den satt på. ”Blunda nu!” sade hon precis innan ljuset tändes. Jag väntade ett par sekunder tills ögonen vant sig lite, sedan tittade jag neråt korridoren. Där stod Anders och Anna-Karin fullt synliga. Anders hade byxorna nere kring knäna och försökte frenetiskt få upp dem samtidigt som han var helt bländad. Anna-Karin hade klänningen uppknäppt halvvägs och bara stod där som ett rådjur fångat av helljuset. Sofi och jag tittade på varandra och började skratta högt åt det dråpliga paret. Men de kunde inte heller hålla sig allvarliga, utan snart skrattade vi alla fyra tillsammans.
”Det var en rolig lek, det här. Måste vi göra fler gånger!” ”Vi kan väl ses här nere imorgon också?” ”Ok. Samma tid?” ”Blir toppen. Men nu måste jag hem, mamma undrar nog var jag tog vägen.” ”Vi ses!” Vi gick tillsammans förbi källarförråden. Anders och Anna-Karin skulle till nästa uppgång, så de tog trappan till entréplan. Medan Sofi och jag väntade på hissen kysstes vi igen och vi stod omslingrade hela vägen upp tills Sofi skulle av på fyran och jag skulle fortsätta uppåt. Sedan blev det en utmaning att försöka kyla ner saker så att det inte skulle vara helt uppenbart i byxorna när jag kom hem.
Fler noveller av samma författare
