Nattsällskapet (2)
Nattsällskapet [2]
Av Dan-Mari
ETT SPEL OM MAKT OCH UNDERKASTELSE
Morgonen efter det där hade hänt. det som hon inte kunde förmå sig att sätta ord på, har Klara hämtat sig och beslutar sig för att konfrontera sin man:
– Varför lät du honom göra det. Det var hemskt… det var… hur kunde han? Och du då; sitter och njuter och runkar. Vem är jag gift med egentligen!
– Du måste medge att han var speciell, försvarar sig Rolf. Han fick ju dig, att ganska snart, ta av dig både byxor och trosor. Eller hur, det får man väl ändå säga.
– Jag kunde ju inte annat.
– Du kunde bett honom dra åt helvete och kört ut honom.
– Jag blev alldeles förvirrad. Det malde runt i skallen på mig.
– Vad tänkte du?
– Jag tänkte att: hur vågar han göra så. Han är vår gäst, eller din i varje fall. Och ber mig, din fru, att klä av sig. Din fru! Tvinga mig att… att ta hans stora…
– Men du protesterade inte särskilt mycket.
– Jag vet inte, han var ju så… han hade en sådan… jag vet inte… jag kände att jag inte hade något att sätta emot. Ett tag trodde jag att jag skulle svimma.
– Och så sög du av honom, eller hur?
– Jag kunde ju inte annat, han hade mig i sitt våld. Det var hemskt, jag fick hela satsen rakt i ansiktet, jag kunde knappt se…
– Men det var härligt att se dig när du låg där med ändan i vädret. Du var oemotståndlig, älskling.
– Utsätt mig inte för detta igen, snälla… usch, stjärten svider lite fortfarande, ska du veta.
– Vi har skrivit på en förbindelse…
– Har vi?
Hon reser sig och går. Vill inte prata om det hela längre, bara lämna det bakom sig.
- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - --- - - - - - -
Efter ett par dagar tar hon upp frågan igen.
– Hur var det? Tyckte du sa något om en förbindelse? Får jag se den. Rolf visar henne pappret och där det står det, svart på vitt, en bindande ansökan till Nattsällskapet, en klubb i Stockholm. Och att hon i framtiden ska delta i bdsm-sessioner efter genomförd prövning och introduktion.
– Vad händer om vi vägrar?
– Vet inte.
– Kan man inte annullera det?
– Tveksamt, men vi kan ju alltid försöka.
– Det är ju du som beställt hans tjänster så de gäller inte mig.
– Du har skrivit på.
– Får jag se det.
– Jag tycker det ser ut som är ett slavkontrakt.
– Jo, så kanske det är, på sätt och vis.
– Har jag inget att säga till om?
– Nej älskling. Jag tror inte det.
– Jag vill prata med honom innan han kommer tillbaka. Har du hans telefonnummer?
– Nej det är hemligt, ljög Rolf, men jag har adressen till klubben, vi kan ju alltid åka dit.
Rolf vill ju för all del inte häva något kontrakt, men inser att han för husfridens skull, måste ge Klara möjlighet att protestera.
- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - --- - - - - - -
Klubben visar sig, om de har kommit rätt, vara i en gammal nerlagd biograf på Norrmalm. Att Klara är nervös är inte att ta miste på. Hon hade prövat alla möjliga utstyrslar innan de åkte hemifrån. Till sist fastnade hon för en strikt grå dräkt i ganska kraftigt tyg. En dräkt som hon brukar bära vid affärsmöten med finansiärer eller när hennes galleri i Stockholm har vernissage.
Under dräktjackan, en vit knytblus i något glansigt tyg med en rosett vid halsen. På benen, ett par svarta strumpor, som hålls upp av sig själva runt varje ben. (Hon har alltid avskytt strumpbyxor och strumpeband är för gammaldags). På fötterna har hon ett par bekväma grå skor. Hennes vanligtvis böljande hår, är för dagen uppsatt i en knut, för att ge mer auktoritet och respekt för sin person.
Den gamla bion verkar helt tillstängd och inget namn syns utanpå. De gamla glasdörrarna är utbytta mot en grå plåtdörr, som blivit tapetserad med rester av gamla affischer för evenemang, som för länge sedan ägt rum. Det ser inte riktigt ut som om det bedrivs någon verksamhet i lokalerna. Rolf började undra om Theo bara hade bluffat om sin klubb. Men efter lite letande finner Klara en ringklocka. I en högtalare hörs ett knäpp:
– Det är stängt. Och sedan ett knäpp igen. Klara trycker åter på ringklockan.
– Det är stängt. Ni får återkomma när vi har öppet.
– Men det är Rolf och Klara, vi vill prata med… vad hette han… Theo, om ett kontrakt.
Det är tyst en lång stund, sedan öppnas en plåtdörr vid sidan och där står en äldre vithårig man i snickarbyxor.
– Det är stängt.
– Var är Theo? Vi vill träffa honom.
– Jag vet inte var han är. Han är kanske ute i ett ärende. Men Liz är här. Jag släpper in er så får ni får prata med henne. Väl inne kommer de in i ett slags foajé. Det luktar dammigt och instängt. Ett par svaga lampor gör att de kan ana väggarnas mörkröda färg. På en vägg skymtar en guldfärgad skulptur. Den föreställer en naken kvinnotorso, med en likaså guldfärgad dildo inkörd mellan benen, eller om det ska föreställa en penis.
Ynglingen för en skjutdörr åt sidan, en halvtrappa upp och de kommer in i ett betydligt ljusare rum. Till höger, en bardisk med allt som hör ihop med en sådan: barstolar, bardisk och allehanda drycker. I mitten, olika sittmöbler. Till vänster något som vanligtvis inte finns i en bar, en gynekologstol. I det svartmålade taket hänger det olika remmar och kedjor. Bortre vänstra hörnet är täckt av speglar från golv till tak och på övriga väggytor hänger målningar med erotiska motiv, flera av dem med tydligt sadistiskt tema, förmodligen reproduktioner av gamla teckningar. Mannen i snickarbyxorna ropar:
– Liz! du har besök.
En dörr öppnas bakom disken och en lång kvinna kommer ut. Rolf kan se att hon tillbringat mycket tid med att lyfta skrot. Hennes bröst täcks hjälpligt av en svart behå med glittrigt silvermönster. Hennes armar, överkropp och ben buktar ut av muskler. Vid öronen dinglar ett par stora silvriga örhängen, föreställande ananasfrukter såg Rolf senare. Underlivet skyls av ett par minimala svarta trosor. På benen har hon nätstrumpor och långa svarta läderstövlar.
Hon ser sträng ut men låter snäll på rösten.
– Jaha, men vi öppnar inte förrän i kväll.
– Jag, eller min fru, skyndar Rolf sig att säga, har egentligen kommit för ett kontrakt.
– Vill ni bli medlemmar, du och din fru?
Klara förklarar:
– Nej, det gäller snarare att annullera ett kontrakt.
– Vad är det för slags kontrakt?
– Jag vet inte, kan du inte bara plocka fram det där kontraktet! utbrast Klara nu både stressad och irriterad.
– Visst!
Kvinnan går bort till ett skåp som hon låser upp. På skåpets bortre vägg är ett antal foton uppnålade. Ovanför står det med stora bokstäver: ´´New prospects”. De får båda en chock. En bild föreställer Klara, naken med sperma i ansiktet. Bredvid en annan bild där Rolf är i full färd med att sätta på Klara bakifrån. Vid sidan av fotografierna är en knippe lockiga hårstrån fastnålade. Rolf anar att det måste vara Klaras könshår. Klara utropar:
– Va! Vad är det här, det är ju JAG! Kvinnan stänger skåpsdörrarna.
– De här bilderna är konfidentiella och hänger där så länge ni är prospects hos oss. Men jag såg att ni har ett dom/sub-kontrakt hos oss. Alltså ett kontrakt mellan härskare och en undergiven.
– Ni måste riva sönder det!
– Tyvärr, det kan jag inte göra. Du måste prata med Theo, han är din Master.
– Vad är han?
– Tror han är på gymmet, men han är nog snart tillbaka.
I detsamma kommer Theo in genom dörren. Blöt i håret, klädd i en vit badrock som vittnar att han kommit direkt från duschen. Han ser förvånad ut, men finner sig.
– Aaah, jag trodde inte att vi skulle ses än. Vad trevligt. Men det går väl lika bra nu.
– Nej du måste riva kontraktet, jag går inte med på det längre. Jag har förresten aldrig gått med på det.
– Kontraktet är en bindande ansökan till klubben, med de förpliktelser det för med sig. Så alla vet vad vi har att rätta oss efter. Det är för att inte klubben ska få några problem om någon går ur sällskapet. Han närmar sig Klara samtidigt som han knyter upp skärpet på sin badrock och ändrar röstläge.
– Lilla gumman, du måste förstå. Vi har roller. Min roll, den är att styra. Och din roll… den är att underkasta sig. Du kan och får protestera, det är till och med önskvärt att du gör motstånd. Men till sist så kommer du att böja dig. Varför? Jo, därför att du måste. Därför att det är din natur.
Han har ställt sig väldigt nära henne nu, badrocken har glidit isär något och hon känner hans nybadade kroppsvärme intill sig. En blandning av tvål och kön. Medan han talar, tar han med ena handen lätt bakom hennes nacke.
– Sist vi träffades märkte jag att du är en fenomenal, submissiv person. Men du vågar inte släppa fram det. Eller visa det, ens för dig själv. Hon svarar inte. Har hon uppgivit sitt motstånd, undrar Rolf, eller är hon bara nyfiken på vad han har att säga om henne.
– Vi kan väl ta en drink och resonera om det hela, fortsätter Theo, med tydlig adress till Liz.
– Bra idé, kommer det från Liz som går in bakom bardisken. – Vad vill ni ha?
– Nej, kom… vi går! Klara tar Rolf i armen.
– Det ska ni väl ändå inte göra när ni nu ändå är här. Sätt er. Vad vill ni ha. Kanske ett glas Champagne? Liz, Champagne tar vi! Så kan vi väl gå runt sedan. Jag vill gärna visa våra lokaler.
– Vi kan väl stanna en stund, älskling, vädjar Rolf.
– En stund då, kanske. Klara är torr i halsen, dessutom är det varmt. Det skulle verkligen kännas bra med ett glas kallt vin. Liz kommer med fyllda vinglas till var och en. Tar sedan själv ett glas. Det märks att Theo inte har något emot att visa sin kropp. Tacka för det. Den lite öppna badrocken exponerar verkligen hans virilitet och kraft och Rolf anar hur den måste påverka Klara.
– Skål för kvinnan, mannen och den mänskliga naturen! Han lägger en arm runt Klaras midja och ett sting av svartsjuka blossar upp hos Rolf, men inser att det inte kan vara plats för det. Han måste komma ihåg, att det är han själv som satt igång det hela. Och inte minst, komma ihåg varför. Att se på Klaras underkastelse är sin egen belöning.
Theo lämnar helt frankt över sitt glas till Klara som nu står där med två glas, ett glas i vardera handen. Han ställer sig bakom Klara och stryker henne över halsen.
– Jag har varit i det här gamet tillräckligt länge för att se signalerna…
Klara rör inte en min. Rolf kan se hur Theo böjer sig ner bakom Klara och greppar dräktkjolen nere vid fållen.
– som ofta vittnar om hemliga önskningar…
Hon gör fortfarande inte en min av att protestera eller gå iväg utan står där med glasen i sina båda händer.
– … att få underkasta sig…
Hon reagerar inte ens då han drar upp kjolen till strax nedanför trosorna och säger, liksom för sig själv:
– … och överlämna sig åt någon, åt en makt…
Medan han talar med mjuk stämma trevar hans händer under kjolen och när de har hittat vad de söker, för han försiktigt ner trosorna längs hennes ben, som, när de nått knäna, faller ner och blir liggande vid hennes fötter. Det verkar som hon inte är medveten om det.
– … på gott och på ont, utan förbehåll.
Han ger Liz en nick som befriar Klara från glasen. Han tar tag i Klaras armar och placerar dem bakom hennes rygg, drar av sitt badrocksskärp och med några snabba slag binder han hennes handleder bakom ryggen utan att hon reagerar. Inte mer än att hon tar ett djupt andetag. Han lyfter Klaras haka bakifrån och tvingar hennes huvud bakåt.
– Klara, allt blir så mycket lättare när du ger efter och bejakar den du är. Eller det du är. För idag och för en tid framåt är du, och ska vara, ett undergivet väsen för de som vet, att uppskatta din persona.
Han släpper hakan och går och sätter sig på en av sofforna med särade och utsträckta ben. Badrocken åker upp helt och man kan se den vältrimmade sexpacken under bröstet och nedanför den, hans stora lem, vilande på soffkanten mellan de utsträckta benen.
– Vänd dig om Klara. Hitåt. Långsamt vänder hon sig mot soffan. Han sitter en tre, fyra meter bort och tänder en cigarett. Liz och Rolf sätter sig vid baren. Klara står kvar ensam ute på golvet.
– Nååå, Klara vad är du för en? Han blåser ut en rökpuff.
Hon svarar inte, men ser ut som hon ska börja gråta:
– Det var inte så här… Jag…
Tankarna går runt, varför blev det så här? Det var inte det jag ville, eller var det, det? Hon känner inte igen sig själv. Hon kan inte låta bli att se på den där självsäkra hannen i soffan. Hon upplever det som om hans kraft på något sätt letar sig in under hennes kjol, tränger upp och in i hennes underliv och tar henne i besittning. Fullständigt.
– Du lämnar över din kraft till mig, eller hur Klara?
– Ja.
– Är du min slav?
Hon drar ett djupt andetag. Det är klart. Hon vet. Hon vet nu, att hon måste lyda hans vilja. Hon vet, att hon kommer att njuta av att styras av honom. Att vara ett redskap för någon annans vilja. Hans vilja.
– Vad är du Klara?
Hon nickar, varför måste han tvinga mig att säga det? Att säga det högt är till och med jobbigare än att bli piskad. Men han ger sig inte och upprepar frågan.
– Ja… jag är… din s… slav. Hon ser ner mot golvet som om hon vill undkomma vidare utfrågning.
– Är du undergiven mig Klara? Gör du vad jag vill och befaller?
– Det gör jag.
– Oavsett vad det handlar om.
Det blir tyst ett ögonblick, men sedan viskar hon:
– Oavsett.
Rolf grips av en ömhet för henne där hon står där på golvet, bakbunden i sin gråa dräkt, vars kjol fortfarande sitter hopveckad uppe vid höften och med trosorna ännu liggande vid fötterna. Hon ser så tillintetgjord ut. Samtidigt är han avundsjuk eftersom att han själv inte har den makten över henne som han kan bevittna att Theo har. Theo gör en gest mot Liz, sedan mot Klara:
– Liz, kjolen.
Liz går fram till Klara, hittar blixtlåset och även kjolen faller till golvet, utan att Klara rör sig eller protesterar. Hon bara står där. Med påklädd överkropp, blus och dräktjacka, men med helt naket underliv.
– Kom, befaller Theo med lågmäld röst till Klara.
Hon ser uppgivet på Rolf, sin make. Eller är det bara så att hon med blicken ber om hans tillåtelse, undrar Rolf. För i nästa ögonblick, har hon gått fram till Theo, som likgiltigt håller i sin nu styva lem.
– Kom upp här.
Med viss svårighet, på grund av att hennes händer är bakbundna, kliver hon upp på till Karl i soffan och grenslar hans underliv. Han passar in den erigerade staken, efter att ha dragit den ett par gånger, över hennes skrev. Hon låter sig sakta sjunka ner över honom.
Den stora kuken försvinner i henne bit för bit. Med sina händer på hennes skinkor styr han henne: ner och upp, ner, upp… Då och då ger han henne en dask på skinkan. Utan att avbryta sitt samlag med Klara ropar han till Liz:
– Liz, säg till Robert, eller någon annan därute, att jag vill ha hit det där låga bordet.
Efter någon minut kommer den gamle mannen och en ung blond pojke, bärandes på ett stort och tungt bord. Pojken, som även han är klädd i snickarbyxor, ser nyfiket på Klara där hon rider Theo. Han följer hennes guppande stjärt, där Theos blöta kuk skymtar från och till.
– Ställ den där borta i hörnet.
De gör som de blivit tillsagda och ställer den i hörnet med de stora speglarna. Det är ett tungt bord av trä, ungefär lika hög som en stolsits och med en diameter på ett par meter, uppskattar Rolf. Bordsskivan är en massiv spegel.
– Tack bra. Han lyfter bort Klara, säger till henne:
– Gå och ställ dig på bordet, Klara.
En, förmodligen, besviken kvinna lämnar hans lår och lem och snubblar iväg mot bordet. Hon har en del svårighet att ta sig upp, men till slut står hon där.
– Vänd dig mot väggen Klara.
Hon ställer sig mot speglarna. Hennes ända skyms lite av de hopbundna händerna och blusen under dräktjackan. Theo befaller Liz att knyta upp badrocksskärpet som binder ihop Klaras händer.
– Klara, nu vill vi ha dig naken. Vad gör du då Klara?
Klara knäpper upp dräktjackan som Liz tar hand om. Knyter sedan upp blusen som hon överräcker till Liz. Eftersom hon lämnat behån hemma är hon helt naken med undantag av skorna och de svarta strumporna.
Theo tar ner två handfängsel som hänger i taket, fästa vid två linor. När hennes handleder blivit omslutna av läderbanden och hårt åtdragna lossar han en sprint vilket frigör linorna så att de vindas upp, och med dem, Klaras armar, tills de står snett upp i ett V.
Rolf har uppmärksamt sett på hennes förvandling och med hjälp av spegelväggen, kan han också njuta av hennes kropp, både framifrån och bakifrån. Han noterar också att hennes stjärt gör sig extra bra i det här ljuset.
– Sära på benen nu Klara, så blir du kanske bättre mottaglig för det jag ska fråga dig.
Hon vet nu att det inte är lönt med att halvhjärtat efterlyda order utan hon ställer sig direkt med fötterna så långt ut som hon kan och bordet medgiver.
– Bra. En kontrollfråga bara. Du har en kropp, med näsborrar, mun, svalg, vagina och anus. Är det någon av dessa ingångar som du inte vill ge mig? Hon är tyst, står och stirrar in i spegeln. Hon hade nog inte väntat sig en sådan fråga. Men så skakar hon nekande på huvudet.
– Har jag uppfattat det rätt, lämnar du frivilligt ut din kropp och dessa kroppsöppningar till mig eller till dem jag utser. Tillåter du det?
– Ja, hörs hon viska.
– Bra Klara, men jag vill gärna höra det med dina egna ord.
– Ja.
– Ja, vadå?
– Jag går med på att …
– Vadå Klara?
– På att ni får använda mig.
– Var någonstans Klara?
– I min mun och min… min fitta.
– Vad mer Klara?
– I min stjärt.
– Kan jag ge dig pisk när det behagar mig?
– Ja, kommer det tyst.
– Högre. Vad säger du? Tillåter du det?
– Ja… jag tillåter…
Men efter ett ögonblick:
– men inte för hårt!
Theo reser sig och går bort till Klara.
– Vi får se.
Han stryker med handen in mellan hennes utbredda ben, fuktar handen med kåtvätskan från hennes kön. Drar med handen i stjärtskåran och trycker sedan ett par fingrar in i hennes anus, pumpar ett tag.
– Den här öppningen ska vi också använda oss av, eller hur Klara?
Inget svar men en nick.
– Jag tror vi fäster hennes ben i den här positionen Liz, så får hon stå där ett tag.
Liz, som vet precis vad man ska göra, går och hämtar några remmar, som hon fäster i några av bordets öglor. Rolf följer det hela uppmärksamt: Den första remmen fäster hon runt Klaras högra ben och spänner den sedan vid bordskanten. Sedan gör hon likadant med det vänstra benet. Klaras kroppsställning kan nu beskrivas som ett vackert X, tänker Rolf.
– Då så, ska vi lämna dig ifred ett tag Klara .
Han ler mot Rolf.
– Vi ska ha en session senare i kväll men jag kan visa dig runt som hastigast. Inez du kan väl se till att vår gäst här… ja, du vet.
Rolf och Theo försvinner genom vikväggen och Liz försvinner bakom baren. Den enda som kan se Klara, det är Klara själv, där hon står framför spegeln. Hon betraktar sin nakna kropp. Känner, till sin förvåning, hur tänd hon blir av att stå där med spretande ben. Fjättrad, utan möjlighet att komma därifrån. Inte ens att kunna ändra ställning.
Läderbanden som är fästa runt hennes handleder och vrister spänner hårt. Tanken slår henne att om ingen kommer någon gång och befriar henne kommer hon att dö på detta nesliga sätt.
Men hon behövde inte vänta länge förrän Liz är tillbaka. Hon har en del attiraljer med sig, ser Klara. Var det är för prylar blir hon varse, då Liz fäster en klämma på vardera blygdläppen. I klämmorna hänger hon små tyngder som är fästa med en lite kedja. Bröstvårtorna får också var sin klämma med tyngd.
– Aaaaaj!
– Åh, sjåpa dig inte.
Med Liz vågar Klara tala:
– Men det gör ont! Snälla…! Smärtan tycks henne outhärdlig.
– Det här är precis vad du behöver. De får hänga där ett tag. Liz försvinner igen. När hon kommer tillbaka, har hon en gag med sig.
– Här, gapa. Det här ska väl få dig att hålla truten.
En stund senare öppnas dörren och tre unga kostymklädda män droppar in. Klara ser dem i spegeln. De tar ingen notis om henne utan ropar på Inez som glider in bakom bardisken.
Liz säger något på ett främmande språk. Klara förstår inte ett ord. De beställer var sin öl och börjar prata sinsemellan. En av dem pekar på Klara och frågar Liz något. Hon svarar, men Klara uppfattar bara namnet ”Theo”. Männen fortsätter sitt samtal. Två av dem går efter ett tag bort till Klara. Den tredje sitter kvar i baren.
– Look, but don´t touch, förmanar Liz.
De båda killarna examinerar henne, med sina blickar, runt om. Kommenterar vad de ser på sitt språk. Klara blir alldeles illröd om kinderna. Från att bara ha varit en uppspänd kropp känner hon sig nu som… ja vad? Skammen väller upp inom henne.
Ingen av dem rör vid henne. Hon skulle nästan önska det. Det skulle kännas bättre. Hon har svårt att stå ut med deras detaljerade kommentarer om hennes kropp, även om hon inte förstår, så anar hon.
En av dem dristar sig dock att peta till tyngderna mellan hennes ben, så att de gungar fram och tillbaka. Snart går de tillbaka till baren igen och beställer in fler öl. Det verkar som om de diskuterar något, av de höga rösterna att döma. Klara försöker förstå men det är ett helt obegripligt språk för henne. Efter en stund lämnar de baren, fortfarande diskuterande.
- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - — - - - - - -
Det är inget tvivel om att Rolf är imponerad av anläggningen som Theo visar. En trappa upp finns det många rum förbundna med en gemensam gång. I en finns mjuka sängar, pallar och andra möbler som uppenbarligen har ett sexuellt syfte. Där finns också omklädningsrum och duschar. I ett lager visar Theo på olika tortyrinstrument. Där finns sträckbänkar, olika upphängningsanordningar, speciella stolar, anordningar för medeltida skamstraff.
– Vi använder olika saker, olika nätter, då vi har rollspel. Eller också används de för fria övningar. Rolf hör hammarslag och förstår att det är någonting på gång. De kommer in en större lokal, med svarta väggar och högt i tak. En upphöjd gång, catwalk, leder fram till en scen. I bortre änden av scenen är snickaren Robert och den blonde pojken, i färd med att snickra upp en vägg. Theo förklarar:
– De håller på och färdigställer den för ikväll. Träväggen gör det möjligt, att kunna fästa ”offren” i alla möjliga positioner på väggen.
– Du kanske kommer att få se hur det fungerar när det blir aktuellt för din fru. Om några veckor, efter lite övningar, har jag tänkt att Klara får gå igenom en introduktionsritual här. Du får veta mer om det senare. De går vidare och Theo visar olika maskiner som, efter vad han menar, används flitigt.
- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - --- - - - - - -
Inne hos Klara är det tyst. I speglarna runt henne, ser hon att även Liz har försvunnit. Hon ser sig själv. Sitt gapande ansikte med gagen som tvingar hennes mun att vara öppen. Lite saliv rinner ner från mungipan. Genom spegeln ser hon sin hals fuktad av saliv.
Blicken ser ner över bröstens lena hud, dröjer vid de styva bröstvårtorna, smärtsamt klämda. Magen, naveln. Blicken följer konturerna av den smala midjan. Blygden med det lockiga rödblonda håret. De särade benen och tyngderna som vajar däremellan. Hon ser ner i spegeln, som visar skötet underifrån, med de uttänjda blygdläpparna.
I detta ögonblick tycker hon om sin kropp. Frågar sig, får man älska sig själv, sin egen kropp. Är jag narcissist? Hon kommer fram till att hon snarare, kanske är exhibitionistisk. Hon vill visa upp den.
Tiden går och tankarna går lite hit och dit. Kroppssmärtan finns där, men är uthärdlig. Ett lugn börjar växa inom henne. Hon känner att ”jag klarar det här”. Hon börjar till och med känna sig lite upprymd. Och kåtheten, hon känner lusten och någon utlösning har hon inte kunnat få. Hon tänker: att sukta efter orgasm men inte kunna få det, kanske också ger en slags njutning. Hon hör röster och Theo och hennes man kommer in i baren.
– Får jag? Rolf ser på Theo och nickar mot Klara. Det är lite oklart vad han frågar Theo om, men Theo nickar tillåtande och Rolf går fram till sin hustru och smeker henne längs ena låret ovanför strumpkanten.
– Älskling, du skulle se, vilka maskiner och redskap de har där inne. Theo häller upp en öl till sig själv och påpekar filosofiskt:
– Visst, vi har väl det mesta i lekväg, men det viktigaste finns i våra egna huvud. Får man inte tag i det så hjälper inga redskap i världen. Fantasi och inlevelse är viktigast.
Eftersom Theo inte haft någon invändning, mot att Rolf gått fram till sin fru, dristar han sig nu att gå ett litet steg längre. Han pillar lite på vikterna och får genast svar i form av ett litet skrik.
– Aaaaa!
Han låter dem vara och för i stället upp handen mellan blygdläpparna. Känner saven från Klara börjar rinna till och hennes höfter börjar röra sig, i den mån de kan. Eftersom ingen protest kommer från Theo, blir Rolf djärvare och för upp ett par fingrar i slidan. När han märker hustruns positiva reaktioner, spetsar han sin hand och pressar den upp i henne, tills han har nästan hela handen inne. Han låter fingrarna pumpa upp och ner ett tag i hennes vagina. Ser hennes upphetsning och håller på tills hon tjuter:
– Aaaah, eeeeh, då orgasmen väller fram. Han känner hennes sammandragningar runt handen och slidvätskan som rinner nerför armen. Droppar ner på spegelglaset. Det dröjer ett bra tag innan han drar ut den.
– Jag hade tänkt att vi skulle utdela lite smisk, men det får vara bra för idag, jag måste förbereda för i kväll. Så Liz får ta hand om er, så ses vi snart igen. – Liz ge dem ett spö eller något. Eller förresten; sätt in en sådan där vibrator.
Liz tycker det är en bra idé. Och snart är hon där och trycker in en blå spolformad vibrator i Klaras slida, efter att hon plockat bort klämmorna på blygdläpparna. Vibratorn har en svans som sticker ut, som ser lite lustig ut, tycker Rolf. När Klara är befriad från sitt fängsel och återfått sina kläder, följer Liz dem ut till Theo i salongen, där han övervakar arbetet med väggen.
– Klara och Rolf, det var en sak till. Ge Liz era telefoner. Vi ska lägga in er i sällskapets lekprogram. Då och då kommer ni att få förhållningsorder, via sms eller på annat sätt.
Varken Rolf eller Klara vill fråga vad det kan vara för förhållningsorder. Innan de lämnar rummet riktar sig Theo direkt till Klara:
– Klara, vibratorn du har i din slida. Den kommer att påminna dig då och då, om att du står under mitt kommando. Jag meddelar, när du kan ta bort den. Och din man ska se till att den alltid laddas upp och fungerar. Du behöver inte veta mer i dag. Vi ses. Vi hörs snart.
– Men… om vi vill ligga med varandra.
– Så trång är hon inte att ni behöver ta ut den vid samlag. Vi kommer att lämna meddelande när du ska plocka ut den. Liz, ring efter en taxi…
När de kommer ut på gatan i ljuset, är det som om de varit borta i flera dagar. Klara är hela tiden medveten om ”den där saken” som hon fått instoppad i sin vagina.
– Den där saken. Vad var det för någonting?
– En vibrator.
– Men en vibrator ska väl vibrera? Eller hur?
– Vi får väl se, den kanske är fjärrstyrd.
– Fjärrstyrd! Kan du sätta på den?
– Nej, det kan jag inte.
Klara blir tyst, hon fattar inte. Den här manicken hon har i sitt underliv. Kan den gå igång när som helst? Hörs den? Kan andra höra? Hur kommer hon själv att reagera? Från och med nu väntar hon och har svårt att koncentrera sig på vad Rolf säger i taxin hem.
Efter en stund så glömmer hon den och börjar fundera över sina reaktioner på klubben. Hade hon hela tiden önskat, att det som hände, skulle hända? Eller blev hon helt enkelt bara skickligt manipulerad. Därför blir hon överraskad när hon plötsligt känner vibrationerna i sitt underliv.
– AAAAAh, nu satte den igång! Hon drar efter andan så häftigt, att taxichauffören tittar backspegeln. Rolf skulle vilja säga ”det är ingenting, det är bara min fru som har en vibrerande dildo uppkörd i fittan”, men säger istället:
– Vi kanske skulle stanna här, vi går sista biten.
Den sista sträckan hem går Klara som om hon är kissnödig, klämmer ihop benen och gnyr.
– Åhh, åh, det är märkligt. Jag visste inte att jag är så känslig. Jag fick faktiskt en orgasm, tro det eller ej. Den måste väl ha påverkat min g-punkt.
Väl hemma, plingar det i Klaras mobil. En signal hon inte hört förut, Det är ett sms från hennes ”Master”:
Välkommen hem! Innan
Läggdags ska du be din
make att få lägga dig med
bar ända i hans knä.
/Master Theo.
En stund senare plingar det även i Rolfs mobil:
Välkommen hem!
I kväll innan ni går till sängs
kommer din hustru be att få
lägga sig, i ditt knä. När hon
gjort det ska du säga att
”det här är en hälsning från
din master” och sedan med
din bara hand smiska henne
50 gånger. Sedan ska du
ta ut vibratorn, tvätta den
och sätta den på laddning.
/Theo
Klara inser nu i hela sin vidd, att hon är helt i någon annans händer. Fjärrstyrd av Theo eller någon annan Master. Men hon känner också, att hon inte har något emot det. Det är lite som ett spel. Kvällen går och Rolf klarar av en del telefonsamtal. Sätter sig sedan bredvid Klara i vardagsrummet och ser Aktuellt.
Rolf undrar om Klara verkligen kommer att gå med på det som hon fått order om. Och om han, i så fall, själv skulle kunna utföra det. Han har precis tänkt gå och lägga sig när Klara, som suttit bredvid honom och läst en bok, kryper fram till honom i soffan.
– Eh, det står att jag… jag menar… att… får jag lägga mig i ditt knä?
– Kom.
Han sätter sig i soffan igen och hon reser sig och drar ner sina mjukisbyxor. Hon tycker om att klä sig i mjukisdräkt hemma på kvällen. Han konstaterar att hon inte har några trosor under, när hon kravlar över hans lår, för att lägga sig tillrätta.
Han stryker över hennes skinkor med ömsint hand. Han kämpar med sig själv. Att smiska någon annan är helt emot hans natur, även om han älskar att titta på det. Men han måste ju följa instruktionerna, resonerar han. Handen daskar hennes stjärthalvor under det att han räknar. Så hör han:
– Hårdare.
Och han slår lite hårdare.
– Slå ännu hårdare!
Hennes skinkor börjar nu få färg och hon vrider sig lite hit och än dit. Till slut har han nått femtio slag och avbryter. Nu är det, den andra ordern han ska utföra. Han skymtar den blå vibratorsvansen. Medan hon ligger kvar i samma position tar han tag i den utstickande vibratordelen mellan hennes ben och drar. Den gör mer motstånd än han förmodat. Ett gummiliknande material som töjer sig. Han måste ta i mer.
– Sära på benen.
Hon släpper ner sitt ena ben utanför soffkanten. Nu går det bättre och den äggformade vibratorn åker ut med ett litet plopp. De inspekterar den kladdiga saken tillsammans.
- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - --- - - - - - -
forts.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
En fantastisk novell. Något enstaka namn som blandas ihop. Men storyn och svenskan fem av fem i betyg.
Beklagar namnförvirringen. Det är samma personer. Läs alltså Liz och Theo. Hoppas att det inte ska finnas sådana slarvfel i fortsättningen.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Underbar berättelse en klar femma