Nattsällskapet (1)
Nattsällskapet (1)
Av Dan-Mari
ETT SPEL OM MAKT OCH UNDERKASTELSE
Det är underligt hur olika slumpmässiga händelser kan sammanstråla med andra händelser och blotta gömda böjelser och slutligen ge en livsbana en helt annan riktning. Den dag då Rolf stöter ihop med Theo, sin gamla lumparkompis, har han ingen aning om hur mycket detta slumpartade möte kommer att betyda för hans och hans hustrus framtida liv.
De hade legat i samma kompani och på samma lucka en gång i tiden. Men hade inte haft så mycket med varandra att göra. Det Rolf kommer ihåg och som kännetecknade Theo var hans attraktionskraft på tjejer. Han var, vad man kallade, ”en riktig tjur”. Efter lumpen hade de bara haft kontakt en gång. Det var vid en repövning. Det visade sig att Theo hade fortsatt i det militära och vid det laget avancerat till kapten. Den rollen passade honom. Theo var ett sådant befäl som pekade med hela handen, lugn och bestämd och hade ingen svårighet att bli åtlydd av sina repgubbar, däribland Rolf.
Många år har gått sedan dess. Därför blir Rolf överraskad när han möter Theo vid ett övergångsställe på Östermalm. Glädjen att återse varandra är ömsesidig. Det visar sig att Theo har lämnat det militära och som han säger: ”sedan dess gjort lite av varje”. De tycker båda att det skulle vara kul att talas vid i lugn och ro, efter alla år och kommer överens om att så snart som möjligt träffas igen. Theo föreslår tid och en lunchrestaurang i närheten och så skiljs de. Ett par dagar senare möts de där på en lunch. De roar sig med att utbyta gemensamma lumparminnen. När det ämnet för ögonblicket är uttömt frågar Theo:
– Vad sysslar du med nuförtiden? Rolf svarar att han har sålt ett företag i telekombranschen med god förtjänst och att han håller på att bygga upp en ny affärsrörelse som han hoppas mycket på. Att han bor i en villa en bit norr om Stockholm men är mycket ute och reser.
– Är du gift?
– Ja.
– Barn?
– Nej tyvärr. Det har inte blivit så.
Theo berättar i sin tur, att han för ögonblicket bor på Norrmalm, är ogift och trivs med det. – Jag slutade vid det militära och utbildade mig till psykolog men har hållit på med lite olika saker sedan dess. Jag har fått ihop lite pengar som jag har investerat i en verksamhet här i Stockholm. Den har hållit på i en fem, sex år och det går ganska bra. Jag har alltid föredragit att göra saker som jag trivs med, även om jag också vill att den ska vara lönsam.
– Fun and profit?
– Precis. Theo beskriver var lokalen ligger. Den visar sig ligga på Norrmalm inte så långt från lunchmatstället.
– Vad är det för verksamhet?
– Det är en slags lekplats för vuxna.
– Lekplats för vuxna, var menar du med det?
– Man kan säga att det är en ”playground” där kvinnor och män har möjlighet att leva ut, sina och andras, sexuella drömmar och fantasier.
– Är det en slags klubb?
– Det kan man säga. En förening av likasinnade. Föreningen har hand om verksamheten och jag står för lokalen, men är också medlem.
– Jag kommer ihåg, att du hade god hand med kvinnor.
Theo skrattar:
– Ja, förföra kvinnor är kanske det enda jag är riktigt bra på. Du vet Rolf, världen är full av dessa varelser som inget hellre vill, än att någon ska styra dem. Och det är det jag gör, dominerar och tuktar kvinnor och för all del, ibland även män.
– Vad menar du? Försörjer du dig på det?
– Inte alls, men ganska ofta erbjuds jag pengar av dessa kvinnor, men om sanningen ska fram gör jag det mest för min egen njutning.
– Betalar kvinnorna för att du ska dominera och plåga dem? För det är väl det du gör med dem.
– Ja, vet du, det är väldigt många kvinnor som gärna betalar för att bli kuvade och till och med förödmjukade. Vad säger du om det? Det händer också att deras män betalar för att deras fruar ska få smisk eller kuk. Då vill de ofta själva se på.
– Hur får du kontakt med dessa kvinnor?
– Mun till mun, vet du. Theo berättar att han har många kontakter på klubbar för swingers. Han har också en liten sexbutik, där personalen kan ge tips till sina kunder. Att Theo fortfarande har stor attraktionskraft förstår Rolf, även om han måste vara i Rolfs egen ålder: ett manligt karaktärsfullt ansikte och en behagfull mörk röst. Hans breda axlar vittnar om en muskulös kropp och i Rolfs ögon, en naturlig pondus.
– Är det bara kvinnor du…?
– Mest kvinnor. Kanske för att jag föredrar kvinnor. Men om du är intresserad…?
Rolf skakar energiskt på huvudet, generad över den raka frågan. Kanske lite för energiskt, för Theo skrattar:
– Ja, man vet ju aldrig. Du var gift sa du?
– Mm
– Kanske frun…?
Rolf känner sig lite besvärad över frågan och skakar generat på huvudet:
– Nej, haha, jag tror inte det…
Hade Theo läst hans tankar? För något har börjat gro i Rolfs huvud, eller är det kanske någon annanstans. Klara, hans fru… Han har alltid känt sig ovärdig henne. Hon är snygg och ung, 32 år. Han är själv rätt mycket äldre, 52 år, med ett ganska alldagligt utseende. Dessutom kortare än hon. Därför har han alltid undrat vad det är hon ser i honom. Men hon hade iallafall svarat ja på hans frieri, en gång. Det som talade och fortfarande talar till hans fördel, tror han, är att han har haft framgång i affärer och blivit ansenligt förmögen. Detta har gjort att hon haft möjlighet att ägna sig åt de kulturella aktiviteter som hon uppskattar och som roar henne. De har nu varit gifta i nio år och ingenting tyder på att hon vill skiljas, även om det där med barnlösheten, har varit något som har kommit upp då och då.
Theos fråga har emellertid träffat en öm punkt. Han är ganska säker på att hon tycker att deras sexliv inte är optimalt. Hon har ofta klagat på honom och vill att han ska ”ta i”. Till exempel hålla i hennes handleder under samlagen. ”Kan du inte vara lite råare”, har hon sagt. Men när han har försökt det, blir det inte heller lyckat. Han har helt enkelt inte varit övertygande i den rollen. Inte lyckats bli den dominante älskare, som hon drömmer om, det har blivit mer och mer tydligt.
Han har så småningom kommit fram till: att vara hård mot kvinnor är helt enkelt emot hans uppfostran och mot hans natur. Han har någon gång tänkt, att de kanske båda är på samma sätt, eftersom han också ibland drömmer om att vara den underlägsne i sexsammanhang? Själv har han haft fantasier under samlag, till exempel att han tänker sig att hon är en man och han själv kvinna. Kanske inte så konstigt då att sexlivet blivit lite si och så, resonerar han.
– Jag ser på dig att du har en fundering, är det inte så? undrar Theo lite trevande.
– Kanske. Jag tänker: att det vore intressant att få se dig i aktion. Rolf känner att han rodnar, när han säger det, för han förstår att han öppnat för något, som han inte vet hur det kommer att sluta.
– Vad tar du för en sådan tjänst?
Jag tar inte betalt direkt. Vi har vår klubb. Du kan betala en medlemsavgift. Då får du komma på våra träffar eller få besök hemma av någon av sällskapets medlemmar. Och jag är ju en sådan medlem. Rolf tycker det låter spännande, men vill absolut fundera på saken. De tar farväl efter att de har utbytt telefonnummer.
Dagen efter slår Rolf det hela ur hågen. Han tänker att det är ju en sak att uppleva något i fantasin och något helt annat i verkligheten. Hans fantasi kanske bara kommer att spricka som en ballong när den blir verklighet. Men, resonerar han, det kunde ju också vara tvärtom. Verkligheten kanske kan vässa fantasin till oanade höjder. Hans älskade fru skulle han verkligen vilja hjälpa till ett bättre sexliv.
Det går en tid och Rolf blir mer och mer övertygad att Klara, hans fru, inte skulle ha något emot ett sexuellt äventyr. Han prövar, för sig själv, argument för emot. Till slut blir han övertygad om att det finns fler skäl för, än emot. Och han tänker att det kanske skulle kunna göra henne sexuellt lycklig samtidigt som han själv kan få en helt ny upplevelse. Voyeuren i honom längtar helt simpelt efter att få se henne bli påsatt av en annan man. Han hoppas också att det kommer svara upp mot hennes längtan av att bli dominerad. I förlängningen kanske det kunde föra dem närmare varandra.
Han träffar Theo ytterligare en gång inne i city och de drar förutsättningarna. Theo säger att han gärna kommer och att Rolf gärna får vara med då. Villkoret är dock att Rolf ska vara passiv åskådare och låta Theo agera helt fritt. Och viktigast: att Klara, hans hustru, ska vara helt tillgänglig för Theo, vad Rolf anbelangar. Vilket Rolf förstås går med på, det är ju själva idén. Hur Klara kommer att ta emot det hela är förstås en annan fråga, vilket oroar Rolf en smula. Men han får försöka slå bort det. De kommer överens om en tid då Rolf vet att Olga, hushållerskan, har sin lediga dag. Olga är en äldre kvinna med utländsk härkomst som sköter städning och tvätt och handlar matvaror åt paret. Hon har separat ingång och på kvällarna när hon gjort klart sina sysslor, bor hon i en separat del av huset, där också trädgårdsmästare bor. Trädgårdsmästaren sköter också praktiska saker med huset och fungerar ibland som chaufför för Rolf och i sällsynta fall även för Klara.
- - — - - - — — - - — - — — — — - — — - — - - - - - -
Rolf tänker inte förvarna om Theos besök, men den kväll som han och Theo har planerat att det ska hända, berättar Klara att hon ska cykla över och hjälpa sin syster Sara att installera sig. Sara ska börja på arkitekthögskolan och har flyttat in i ett studentboende inte långt från deras hem. Rädd att allt ska gå om intet berättar Rolf för Klara om det väntade besöket.
– Vad trevligt, så då kan väl ni roa er under tiden.
– Ja det kan… kanske… Men nu är det så här: att jag har lovat att han ska få träffa dig Klara. Och jag tror att du… att du verkligen kommer att tycka att han är intressant.
– Jaha, vem är han?
– Jag tror han är en slags psykolog. Vi får väl se. Din syster kan du väl träffa någon annan gång. Det håller Klara med om.
– Ok då, jag går och byter om.
Rolf drar en lättnads suck och tänker med en lustfylld rysning att: hon skulle bara veta…
När ringklockan ringer, så är Rolf på sitt arbetsrum och han ber henne öppna. Han har en tanke om att det är bäst att de får mötas först och på tumanhand. När han sedan kommer dem till mötes, i vardagsrummet ser han på hennes ansiktsuttryck att hon gillar den överraskande gästen. Hon är hjärtligare än vanligt, glad över besöket och verkar inte ångra att hon stannat hemma. Vänta du, tänker Rolf.
Hon kvittrar:
– Jag ska genast sätta på kaffe… eller, du kanske vill ha ett glas vin …?
– Ett glas rött skulle passa mig bra.
– Klara, kan inte du visa honom runt så öppnar jag en flaska under tiden, skyndar sig Rolf att säga.
Medan Rolf hämtar ett par Pinot Noir ur vinkällaren och dekanterar, går Klara iväg med Theo på en rundvandring i huset. Rolf gör sig inte någon brådska. Han vet att det kommer att ta en stund. Huset är stort och de har ett särskilt rum för konst som de kallar ”galleriet”. Konst är Klaras ämnesområde, hon driver själv ett galleri i på Norrmalm och hon berättar gärna om konstnärerna och om verken som de har förvärvat genom åren, både äldre och modern konst, hänger tätt utefter väggarna. När Klara och Theo kommer tillbaka till vardagsrummet väntar Rolf med tre glas vin. De skålar och sätter sig ner i den ljusgråa, designade soffgrupp, som Klara bara en månad tidigare fått levererad. Rolf i fåtöljen och Klara och Theo i soffan.
– Vilket fint hus och vilken fin kvinna du har Rolf! Var har du gömt henne? skrattar Theo.
De är sant, båda är stolta över huset, de har haft en känd arkitekt som använt hela sin kreativitet när han ritade huset, som är byggt på en äldre fastighet. Ett livsstilsmagasin har varit där och fotograferat och de väntar med spänning på att reportaget ska publiceras. Huset har kostat massor att uppföra men är i det närmaste klart nu. Förutom den vackra utsikten är de särskilt nöjda över gymmet, med sin inomhuspool och bastu. Rolf höjer glaset:
– Skål och välkommen!
– Tack, men jag tycker vi utbringar en skål för kvinnan här. Theo vänder sig mot Klara.
– Skål!
Rolf tittar på sin fru. Hon är verkligen läcker i sin vita blus med den öppna V-ringningen. Den framhäver klyftan mellan hennes fylliga bröst. Hon har bytt om till svarta läderbyxor, eller om det är latex. De smiter åt över hennes lår och underliv. Rolf har alltid svårt att se sig mätt på sin fru när hon bär tajta byxor och han följer med blicken lårens rundningar ner mot ett centrum därnere mellan hennes långa ben. De röda högklackade skorna är en häftig avslutning. Theo berömmer Klara för hennes konstkunskaper och att hennes visning har öppnat hans ögon för vad konst kan vara.
– Jag tänkte särskilt på det där verket som hängde i matsalen…
– Du menar kopian efter Mantegna?
– Ja, den där målningen av den torterade martyren.
– Sankt Sebastian.
– Javisst, jag tänkte på hur sexig han såg ut där han stod, naken och bunden. Med pilar lite här och där genom kroppen.
– Det var målarna på fjortonhundratalet som framställde honom på det sättet, man ville visa på att martyrerna var beundransvärda för att de offrade sig för en stor sak, förklarade Klara.
– Kanske det. Men han utstrålade också något väldigt erotiskt. Han såg mer eller mindre ut att åla sig av vällust.
– Ja, det är säkert så att man i hemlighet njöt av dessa offerbilder, skyndade sig Rolf att svara. Och Klara instämmer.
– Ja, jag är övertygad om att utsatthet och maktlöshet alltid har varit källa till erotisk lust, fortsatte Theo.
– Hur menar du? log Klara.
– Jo att njutningen ligger både hos dem som plågar och de som plågas.
– Av att plågas?
– Ja, jag tror att lust och smärta hänger ihop. Att ett skrik av smärta eller ett skrik under en orgasm låter precis likadant är kanske en hint. Klara svarade inte men ser tankfull ut. Tycker att jämförelsen haltar betänkligt.
– Rolf berättade att du håller på med Yoga och att du är riktigt bra på det. Eller hur Rolf, är det inte så?
– Jovisst, hon är smidig som bara den, kan du inte visa honom älskling?
Klara svarar inte, men tar av sig sina högklackade röda skor och sätter sig på golvet i lotusställning. Sedan för hon upp ena benet runt nacken och sedan det andra. Efter det: samma lotusställning men nu upp och nervänd, alltså med nacken mot golvet. Sedan tillbaka sittande på parkettgolvet. Ytterligare några rörelser innan hon smidigt brer ut benen i spagat för att slutligen avsluta med lotusställningen igen.
Theo applåderar och gör tecken med handen att hon ska komma närmre. Det är nu det händer, tänker Rolf. Hon ser lite konfunderad ut men åtlyder honom och ställer sig på knäna framför honom. Han lyfter sitt rödvinsglas och för det till hennes mun. Hon ser undrande på honom.
– Drick.
Hon är nu ännu mer konfunderad, framförallt av hans korthuggna, befallande ton. Hon tittar snabbt på Rolf och sedan på rödvinsglaset. Sedan tar hon glaset och dricker tills glaset är tomt. En liten röd rand syns i ena mungipan. Rolf är fascinerad över hur smidigt Theo tycks ha tagit över hennes ego och undrar vad som nu kommer att hända. Theo tar det tomma glaset och ställer på bordet, med den andra handen tar han under hennes haka, som han lyfter upp. Hon ser lite förskräckt ut men protesterar inte.
– Res dig upp. Orden kommer lågt och hårt.
Hon reser sig och ser på sin man med frågande blick. När hon ser att han inte reagerar ser hon åter på Theo.
– Jag vill att du tar av dig de där. Han pekar på byxorna.
Va ... hon bara stirrar på honom. Vad menar han? Vill han pröva mig? Vad är det frågan om? Hon tittar på Rolf, sin man, varför protesterar han inte?
– Va, va… vad menar du?
– Är inte det tydligt, ta av dig byxorna.
Hennes ansikte är ett enda stort frågetecken. Hon ser åter på Rolf och utbrister:
– Rolf hörde du inte vad han sa?!
– Jo, jovisst, men det är kanske bäst att göra som han säger.
– Vad menar du? Hur kan du låta den här mannen …?
Hon finner inte ord.
– Är ni i maskopi?
– Ja, lite så är det. Men jag tycker nog att du kan bjuda på det.
– Vadå?
– Att ta av dig dina byxor.
– Jag fattar inte! Varför det? Hon låter fortfarande lika förvånad.
– Kanske för att… det är nog bäst att göra som han säger, Klara.
– De… de… det här är ju inte klokt... det… ja… det finns inte ord för det.
Theo skrattar och byter ämne:
– Det skulle sitta bra med ett glas vin till. Frun kanske kan vara mig behjälplig med det? Han räcker fram det tomma glaset. Lättad över att få avlägsna sig från denna konstighet tar Klara snabbt glaset och försvinner ut i köket till ljudet av en smällande dörr. Rolf som bara smuttat på sitt vin tar sig nu en rejäl klunk.
– Jag tror det är kört. Rolf tänker att det är inte bara kvällen som är förstörd utan även hans och Klaras äktenskap.
– Inte alls! Du förstår, Rolf, att så här är det nästan alltid. Ja, jag menar: att innan din fru har accepterat så måste hon smälta det hon har varit med om. Nu gav jag henne chansen att lyda mig utan att hon behövde tappa ansiktet. Hon hämtar vin.
Inne i köket går Klara fram och tillbaka, tankarna går än hit och än dit: vad är det för kille hennes man har bjudit hem? Hur kunde han understå sig? Och framför allt, hur kunde hennes egen man, vara med på detta?
– Ska jag hämta henne? frågar Rolf.
– Nej, absolut inte, vi väntar.
Efter en lång stund öppnas dörren och Klara visar sig med ett fyllt glas som hon ger till Theo. Det är, som hon inte bara överlämnar ett glas vin, tänker Rolf. Som om det var något mer. Eller är det något som han inbillar sig. Hon står kvar framför Theo. Rolf tycker hon ser stursk ut, där hon står. Hon har lagt armarna i kors över bröstet, som om hon vill säga: ”hit men inte längre”. Han undrar om hon nu ska ge Theo en utskällning. Men då hade hon väl inte kommit tillbaka med vin? resonerar Rolf.
– Tack Klara. Det var vänligt av dig.
Han håller glaset och pekar mot golvet ungefär som man ger order till en hund: ”plats”. Hans nedlåtande gest gör att hon, med ens, tycks tappa motståndsviljan, om hon nu haft någon. Svag i knäna sjunker hon ner på knä framför honom. Han tar en klunk ur glaset innan han håller fram det mot hennes mun.
– Gapa! viskar han.
Hon gapar lite försiktigt.
– Mer kan du!
Hon öppnar munnen helt och böjer huvudet tillbaka. Han tömmer hela glaset på en gång ner i hennes svalg. Eftersom hon inte hinner svälja så hostar hon och innehållet rinner ner över kinderna, nerför halsen, över brösten, in i urringningen och den vita blusen färgas röd av vin.
– Är du en lydig liten flicka?
Hon torkar sig om munnen men svarar inte.
– Usch då! Blusen har ju blivit fläckig. – Så! Res dig upp nu och ta av dig den.
Hon reser sig lite vingligt och knäpper långsamt upp, knapp efter knapp på blusen. När hon tar av sig blusen, sträcker Theo uppfordrande ut sin hand för att ta emot den. Hon fattar vinken och överräcker sin blus.
– Lika bra att du tar av behån också.
Hon hakar av hyskorna i behån och hennes mjuka, men toppiga bröst kommer ut i frihet. Utan uppmaning ger hon Theo den vinfläckiga behån. Han sträcker fram en hand och lyfter upp hennes högra bröst och säger till Rolf:
– Släng behåarna, här behövs inga bysthållare.
Klara står kvar och låter sig beskådas av den okände främlingen. Sanningen att säga så är hon stolt, över sina fylliga bröst och känner sig lite smickrad, över den uppmärksamhet de får. När hon har sett sig själv i spegeln ibland, har hon tyckt att brösten är det bästa hon har, fylliga och utan inplantat. Spontant ger hon dem en smekning.
– Så där ja, du kan ju… Så nu för sista gången: dra - AV – dina byxor.
Ordern är bestämd och tål inte motsägelse.
– Men…
Hon känner att hon för skam skull, måste protestera, men får inte fram någonting. Ser mot fönstren och undrar om någon där ute i mörkret kan se henne. Hoppas att så inte är fallet. Orörlig ser hon några sekunder på Theo, men fogar sig sedan och lossar översta knappen i byxlinningen. Blygheten får henne åter igen att hejda sig. Men hon vet, att i och med, att hon börjat lyda, så är hon fast. Han har henne i sitt grepp.
– Nåå?
Hon drar ner blixtlåset och de vita trosorna blottas och hon börjar långsamt kränga av sig de trånga byxorna. Till slut ligger de kring fötterna och hon står och ser på honom i sina vita trosor. Kanske för att se om han är nöjd.
– Lägg byxorna på bordet, nej förresten jag tar hand om dem.
Han sträcker fram handen och hon tar upp dem och överlämnar dem. Genom att få henne att ge sina byxor till honom bekräftar hon ytterligare att han har kommandot, tänker Rolf. Hon står kvar. Vad kommer han att begära härnäst? Hur långt kan hon gå? Hennes ögon är glansiga och hon väntar på order.
– Trosorna. kommer det korthugget från Theo.
Det är sista försvarslinjen för Klara och han ser att hon tvekar, även om hon vet att hon är på ett sluttande plan. Hon skulle sagt stopp tidigare. Nu är det försent. Hon drar trosorna ner över höften, en bit i sänder, som om hon kan skjuta på det ögonblick då hon tvingas stå naken inför denne man. Hennes lätt rödblonda, lockiga buske blottas. Ett ögonblick stannar hon upp, som hon tänker dra upp dem igen, men fortsätter och låter sedan trosorna falla till golvet.
– Så där, duktigt. De får du också ge mig.
Hon tar upp de vita trosorna och lämnar dem i hans utsträckta hand. Theo lyfter upp dem till sitt ansikte och drar ett djupt andetag.
– Mmmm. Kom närmare. Lägg dina armar utmed sidorna.
Hon tar ett steg mot honom utan invändningar. Han sträcker fram sin hand och tar tag i hennes rödaktiga pubeshår. Drar lätt i de mjuka, lockarna och tar upp en liten ask ur fickan. Asken är tom så när som på en sax. Med ena handen drar han ut en tofs och med den andra klipper han elegant en liten lock, som han lägger i asken, tillsammans med saxen, som han stoppar tillbaka i fickan.
– Vilken fin liten buske du har, Klara. Nu vill jag se lite närmare på dig. Därför vill jag att du särar på benen.
Klaras blick är i fjärran. Utan invända skiljer hon på sina ben, så att fötterna kommer att stå ungefär en åttio centimeter ifrån varandra. Under en lång stund sitter Theo och bara ser på henne. Betraktar tankfullt den kvinna som står där naken, med särade ben och med armarna utmed sidorna, en halvmeter från honom. Ingen rör sig på en lång stund. Rolf kan se på den halvöppna munnen och mellangärdet som häver sig, att hon andas tungt och djupt.
– Såja.
Theo sticker in handen under hennes skrev. Känner efter. Trycker in ett par fingrar i hennes sköte. Håller dem där. När han tar bort dem lyfter han upp dem så att Rolf kan se.
– Ser du?
Och Rolf ser den blöta saften från hustruns inre och nickar.
– Nå, får jag se på din stjärt, vänd på dig.
Det är en enkel order och hon vänder sig genast om.
– Fint, puta nu med din söta rumpa. Det är inte svårt, även om hon inte utan vidare vill bjuda ut den till en främlings beskådan. Men hon gör det och känner skam.
– Mer kan du. Slanka lite så du får ut stjärten tydligare.
– Bra så, nu vill jag att du placerar dina händer på skinkorna.
– Precis så, men glöm inte att slanka. Så ja, bra.
Hon ser nu så läcker ut som Rolf, hennes man, aldrig tidigare sett henne. Med den kurviga ryggen som slutar i den inbjudande stjärten. Rolf inser också att han faktiskt är lite avundsjuk på Klara – att få överlämna sig, domineras. Det har varit, och är, en av hans hemliga fantasier.
– Sära på benen. – Såja… Mer kan du. Klara särar benen tills fötterna står åtminstone en meter ifrån varandra, så långt hon kan, utan att falla ner på golvet.
– Dra isär skinkorna. Javisst, men mer kan du! Spreta med fingrarna också, det ser bättre ut.
I sprundet mellan hennes isärtagna skinkor syns det blottade anushålet och nedanför det, den blottade och lätt öppnade vaginan. Rolf får njuta av denna syn en bra stund innan Theo ger ordern:
– Det går ju bra det här, Klara. Nu vill jag att du sätter på dig de vackra röda skorna igen och går ut i hallen. Där står en väska som jag vill att du hämtar. Klara ser på Rolf med en blick som: ”varför lämnar du ut mig till denna man”. Åtminstone är det så Rolf uppfattar det.
Theo har en självsäkerhet som inte lämnar henne någon möjlighet att komma undan. Hon sätter på sig de högklackade skorna utan protester och naken, förutom skorna, går hon ut i hallen. Visserligen är hon i sitt eget hem, men nakenheten, endast iklädd sina högklackade skor, gör att hon rodnar. När hon kommer tillbaka, har hon den röda väskan i handen.
– Sätt den här. Han pekar på bordsskivan.
– Öppna den. Hon knäpper upp låsen och öppnar. Ryggar till, drar efter andan och sätter en hand i munnen. – Vad?! Alltjämt med handen framför munnen ser hon storögt ner i väskan.
– Du får välja, ta upp något.
Sorterade i olika fack ligger det en provkarta av olika sexleksaker, en del med tydlig avsikt att användas för bdsm.
– Skynda dig nu. Ta upp något.
Hon böjer sig ner och tar upp en röd läderboll med rem.
– En gag, bra val Klara. Rolf, kan du sätta på henne den.
Rolf kan knappt resa sig från fåtöljen utan att få problem med ståndet i sina byxor. Han sticker in handen i fickan och för kuken åt sidan, innan han går fram och hämtar gagen ur Klaras hand. Han vågar inte möta hennes blick utan ställer sig bakom henne. När han håller gagen framför hennes ansikte öppnar hon munnen. Han placerar snabbt gagen i den öppna munnen och spänner fast remmen i nacken.
– Sådär Klara, nu är det MIN tur att välja leksak. Theo tar upp en träsak som liknar en bordtennisracket men smalare.
– Har du fått smisk någon gång tidigare, Klara. Jag menar: har din man gett dig smisk tidigare? Hon skakar på huvudet och hennes andhämtning blir flämtande.
– Bra, det här, är en paddel och den kommer du snart att få känna på. Han reser sig ifrån soffan. Han behöver något som är lämpligt för det han tänker göra och pekar på en av de gustavianska stolarna.
– Hämta en sådan där stol, Klara och sätt den här, mitt på golvet.
Även om hon inte vet exakt hur han tänker använda stolen, inser hon att syftet med den är att ge henne en förödmjukande avbasning, men vad ska hon göra? Hon hämtar och lyfter ut en av stolarna som hon sätter mitt på golvet.
– Rolf, nu får du också ta något i väskan som vi kan använda.
Rolf ser ner bland de olika föremålen och får syn på ett par handbojor som han fiskar upp.
– Bra, sätt på henne dem. När Rolf kommer till henne med handbojorna, behöver han inte uppmana henne att sträcka fram händerna. Hon håller fram dem och han sluter dem runt hennes handleder med ett par klick. Theo som har satt sig på den framsatta stolen säger till Klara:
– Här, lägg dig här. Han har lagt paddeln på golvet och slår lätt ett par gånger på sina lår.
– Geengk!! Hon står kvar, tittar ett ögonblick på Rolf, men accepterar sitt öde och manövrerar så att hon ligger framstupa över hans knän med armarna under sig. Ganska okontrollerat, eftersom det var svårt att ta emot sig med händerna. När hon ligger där över Theos knän stryker han över den lena huden på hennes skinkor med sin ena hand, som för att undersöka de områden, som kommer bli föremål för hans omsorger. Han smeker stillsamt först den ena skinkan. Tar ett kraftigt grepp om den och nyper ihop den. Gör sedan samma sak med hennes andra skinka. Med sin vänsterhand lyfter han upp Klaras huvud under hakan, samtidigt som han med den högra, drar längs hennes stjärtsprund. Prövande trycker han in tummen in i hennes anus, vilket resulterar i ett slags ljud från Klara. Med resten av handen ger han hennes kön en kraftig tryckning.
– Känner du det Klara, att du är helt i mitt våld nu?
– Engeg, hörs det från gagen.
Han lyfter handen långsamt, håller den kvar i luften en god stund. Han låter henne vänta. Vänta på det som ska komma. Så plötsligt slår handen ner i en klatsch över ena skinkan, en smäll och ett skrik, mer av chock än av smärta. Sedan fortsätter smisket några minuter. Hon skriker inte längre men hennes stön blir ljudligare och ljudligare. Så avbryter han och plockar upp paddeln. När han går igång med den blir det en helt annan sak.
– Ahhhh, oooooooh, oooooooo! När han är färdig för han in handen mellan hennes ben igen och ler:
– Det här hade avsedd effekt tror jag. Res på dig.
Eftersom hon har händerna hopbundna så hamnar hon på golvet när hon ska resa sig.
– Hoppsan, res på dig nu.
Hon reser sig på knä och ska just ställa sig upp då han säger åt henne att stå kvar på knä. Så drar han av sig sina byxor som han lägger bredvid. Uppenbarligen har han inte haft kalsonger under. Det blottar en penis, som trots att den är slak, är den största Klara hittills har sett. Häpnadsväckande stor och lång. Han sätter sig och särar inbjudande på sina ben. Gör en gest mot sitt kön.
– Här Klara, den här ska du få att stå.
När Klara kryper fram mot Karls skrev, kan inte Rolf bärga sig, utan plockar fram sin mer normalstora kuk (15 cm när han sist mätte) som står som ett spjut. Onanerar. Klara tar Theos lem mellan sina fjättrade händer, masserar den tills den börjar resa sig. Den sväller, till en i Klaras ögon förfärande längd och tjocklek. Hon ser oroligt på den. Hon ser att det rycker lite i den som om den har en egen vilja. Det är uppenbart för henne att hon kanske snart kommer att bli penetrerad av denna… stora kuk! Hon ryser till. Med ett snabbt grepp lossar Theo remmen runt hennes nacke och tar bort gagen från hennes mun.
– Här, sug av mig.
Och till Rolf:
– Nu ska vi se hur bra din fru är på att suga kuk. Klara som aldrig förr sugit, varken sin mans eller någon annans kuk, är helt perplex. Hon gapar och lite försiktigt och för in toppen av ollonet i munnen. För att få in hela ollonet måste hon gapa, nästan så mycket hon kan. Om hon tror, att han ska nöja sig med att hon tar hans ollon i munnen, så tror hon fel. Den måste längre in.
– Mer, mer… den ska långt in i ditt svalg. Hon försöker göra som han säger. Få in mer av den stora kuken, men får kräkreflexer. När hon inte får in den mer, tar han ett fast grepp om hennes huvud och trycker in den tjocka mandomen, så långt det går att komma in i hennes svalg. Kinderna spänns ut och saliven rinner ner för halsen medan han runkar hennes huvud upp och ner över den stora kuken. När utlösningen kommer, drar han ut den stora lemmen. Hon rycker till när hans ollon sprutar ut sperman i stötar över hennes ansikte. En träffar kinden, en stråle träffar höger öga och gör att hon bara kan se med det vänstra. En annan träffar näsan, täpper till en näsborre. Sperma och saliv rinner ner över hennes haka, ner på parketten. Hon hostar och frustar, försöker med de fjättrade händerna, torka av det värsta från ansiktet, men ger upp.
– Nu vill jag att du ska lägga dig med baken uppåt och huvudet mot golvet. Klara som gett upp all tanke på värdighet, eller att över huvud taget vägra någonting alls, ställer sig halvt förblindad på det sätt han befallt. På knä, med huvudet mot golvet och ändan i vädret.
– Såja Klara, vänd dig nu med stjärten mot din man. Hon gör som hon blivit beordrad och vänder sig med baken mot Rolf.
– Såja. Nu ska du sära på benen och svanka. Han vill säkert köra in sin stake i dig så småningom. Men först…
Theo tar upp en slags piska. Den har ett flätat handtag av skinn och flera tunnare kardeler som hänger fritt med en liten knut i ändarna. Rolf kommer att tänka på den niosvansade katten även om han aldrig sett någon sådan. Han har nu full insyn på hennes stjärt och kan se de två skinkornas rodnande fält efter smisket och där emellan skinkorna: vaginan och hennes lilla stjärthål. Och muskeln omkring som bildar en liten valk, som efter vad han kan se, skälver lite.
Theo ger henne ett svep med piskan över den oskyddade baken som får henne att skrika högt. Men hon behåller sin ställning med stjärten i vädret. Tre nya blodröda ränder syns på de darrande skinkorna. Ett slag till, ett nytt skrik och nya röda streck över skinkorna blir synliga. Rolf tycker sig se att det blänker av fukt mellan blygdläpparna. Ytterligare en gång låter Theo piskan röra sig. Denna gång mellan skinkorna, över hennes känsligaste område. Med ett skrik försöker hon komma undan genom att lägga sig framstupa.
Med allvarlig röst, som om han talar till ett barn säger Theo:
– När jag säger till dig, att bjuda ut din stjärt eller vad det än är, så gör du det. … Förstår du? Hon ligger kvar tyst ett tag. En snyftning tycker Rolf att han hör. Men så nickar hon och kravlar upp igen och placerar sig som förut. På knä, med sitt underliv högt och överkropp och huvud ner mot golvet.
– Benen ska vara särade!
Snabbt särar hon på dem ytterligare. Väntande på nästa slag, på nästa smärta. Men den kommer inte. Slaget uteblir.
– Klara, du har varit en duktig och undergiven flicka och du ska nu få ett knull av din man. Jag tror att han känner för att ge dig ett bakifrån. Rolf låter inte vänta på sig. Han har aldrig tidigare tagit sin fru bakifrån. Det har aldrig blivit så. Men att se hennes stjärt bjuda ut sig, röd som en babian, har både rört och kåtat upp honom över alla gränser och han glider ner på golvet bakom henne. Hans kuk glider lätt in mellan hennes blygdläppar. Under tiden sätter sig Theo i en fåtölj och ser på, tills hans utlösning kommer. Rolf känner att det är en utlösning av en helt annan häftighet än han tidigare haft.
Efteråt, när hon sitter på golvet med sperma rinnande ur skötet lossar Theo hennes händer och går och hämtar gagen och piskan som han lägger i en hög på bordet.
– Behåll dem och väskan, de kommer att komma väl till pass.
Han lägger fram en blankett, som han ber Rolf att underteckna. Rolf ögnar igenom den snabbt. Det är en bindande ansökan till klubben som kallas Nattsällskapet eller ett kontrakt om man så vill. Det står att han, Rolf överlåter sin fru, till Nattsällskapet för sexuella aktiviteter. Vidare står det att hon under den kontrakterade tiden, vilket är ett år, kommer att utsättas för tvång och förödmjukelse, som en naturlig och viktig del av aktiviteterna. Som avslutning står det att Nattsällskapet och dess medlemmar garanteras vara skadefria för smärre skador som kan tänkas uppstå på kropp, kläder och inredning under dessa aktiviteter. Rolf kan inte finna annat än att det är rimligt. Ungefär vad de muntligt hade kommit överens om. Han skriver under.
– Din hustru också.
Naken på golvet sitter Klara som på Rolfs uppmaning skriver på utan att läsa texten. Theo tar sitt exemplar, stoppar ner det i väskan.
– Ni behöver inte följa mig ut, jag hittar.
När han gått springer Klara ut från rummet. Som för att få bekräftelse på, om det hon nyss varit med om, varit verklighet eller dröm, ställer hon sig framför speglarna på toaletten. Ser sin röda svidande stjärt. Tankarna går runt, vet inte vad hon ska ta sig till härnäst. Känner skam, men också något annat. Ett pirr i sitt underliv. Känner att det är något hon vill göra. Hon sätter sig på toalettstolen och smeker sig själv. Tänker på det som hänt och onanerar sig till orgasm. Sedan hon tar en lång, varm, dusch.
Rolf vill tala med henne. Försäkra sig om att hon inte är allvarligt arg. Men hon tiger, känner sig inte mogen för något som helst samtal, allraminst med honom, om vad som nyss hänt.
- - — - - - — — - - — - — — — — - — — - — - - - - - -
forts.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
En fin variant på underkastelse och cuckolding temat!
Jag hoppas på fortsättning....
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Otroligt bra novell!