Ekvationer del 4

---

---

*** Trettio ***

Tova låg avslappnad i sängen och tittade upp i taket. Bleka ljusstrålar från lågt stående morgonsol lyckades på något sätt ta sig in mellan persiennerna och ritade tunna streck på väggen. Han låg bredvid henne och läste i en bok. De hade haft en ledig, lång kväll tillsammans och pratat om allt möjligt. För fem dagar sedan hade teatern haft premiär. Tova hade slitit hårt och det hade betalat sig. Dagen efter premiären hade Tovas bild prytt hela framsidan av kulturdelen i UNT. Hennes röda
hår föll vackert mot den gröna sammetsklänningen och hennes guldkrona gnistrade. Ögonen långt i fjärran.

Bilden i tidningen var i det närmaste perfekt. Recensenten hade faktiskt jämfört henne med Gwynneth Paltrow: ”Tova Lindén förtrollar publiken med sitt oväntade djup”. Robin som spelade Shakespeare fick ett kort omnämnande. Tova visste varför, han var helt enkelt inte nog bra. Men
det spelade ingen roll nu. Alla föreställningarna var spelade och allas föräldrar och släktingar hade tittat. Utom Tovas, för hon hade inte sagt något till dem. Någon måtta fick det vara. Hon var faktiskt inte femton längre.

Gårdagskvällen hade också slutat som förväntat. Eller snarare planerat. Tova hade skaffat nya underkläder som hon överraskat honom med. Hon smitit ut ur rummet, kastat av sig klänningen och dök upp plötsligt i vardagsrummet men mycket mer hud än vad han varit beredd på. Långsamt, långsamt hade hon förfört honom. Det hade varit ombytta roller där han låtit henne ha initiativet. Hon rörde sig sensuellt sig framför honom. Med rörelser och blickar antytt vad hon skulle göra. Gränsle över honom och med fingrarna i hans hår och tryckte hon hans ansikte mot bröstet. Hon kunde se hur hans andhämtning blev allt häftigare.

Med ryggen mot honom och särade ben putade hon ut med rumpan mot honom. Hon sträckte sig fram och kunde nå tårna, för sin smidighet och muskelstyrka hade hon kvar. Med denna syn framför sig hade han inte kunnat hålla sig utan hans hand träffade henne över rumpan med ett lekfullt klatschande. Lydigt hade hon snabbt lagt sig över hans knän för behandling. Mot sin höft kände hon hans upphetsning som växte. Silkestrosorna gav henne en skön känsla som blandades med den
svidande känslan på skinkorna. Tova knep igen ögonen och njöt. Men hon var inte redo att låta honom styra helt, inte idag. Istället hade hon satt sig på knä framför honom. Lirkat lite med hans byxor för att nå fram dit hon ville. Han lät armarna hänga längs sidorna och tog emot. Efter en stund hade Tova ställt sig upp, dragit av trosorna och satt sig gränsle över honom i stolen. Hon fick använda en hel del av sin benstyrka för att på tå kunna göra rörelserna. Hon kunde skymta
spegelbilden av sig själv i lägenhetens fönster. Hon kunde se benmusklerna avteckna sig med rörelserna. Hon tyckte själv att det hon såg var vackert.

- Berätta om din familj, krävde Tova. Och han berättade och lagade frukost samtidigt. Men vad Tova fick veta var inte hela sanningen.

*** Trettioett ***

När Tova bestämt sig för att säga ja till resan blev också konsekvensen att det uppstod en del komplexa sociala problem som hon måste lösa. Hon hade förstått att hans familj bestod av hans mamma och syster. Vad förväntades av henne? Vilka var de? Skulle de acceptera henne?
Skulle hon ge dem julklappar? Enorma livsavgörande frågor blandades med betydligt mer jordnära.

Detta vid sidan om att hon varit tvungen att berätta för sin familj att hon inte skulle komma hem alls på julen. Och att orsaken var att hon skulle följa med en för dem helt okänd man på en resa. Hennes mamma hade gråtit i telefonen. Men det senaste halvårets händelser hade utrustat Tova med en ny förmåga att hantera världen omkring sig. Hon hade helt vänligt förklarat att det var hennes val. Inga skuldkänslor efteråt.

Men det fanns annan oro som gnagde. Hon försökte fråga ut honom på olika sätt men nästan alla frågor viftade han bort med att hon inte skulle oroa sig och att hon skulle passa in hos hans familj alldeles utmärkt. Det klingade farligt i Tovas öron. Vad dolde han, egentligen? Känslan var att det var något viktigt hon inte fick veta.

Fast på en punkt var han mycket specifik. Hon skulle ha varma kläder med sig. Underställ, vantar och mössa. Och underkläder förstås, med en blinkning. Tova besökte Alevalds för att hitta ett underställ som inte skulle klia. Det blev flera försök gånger innan hon var nöjd.

Hon visste var de skulle landa med planet. Trots att hon rest över hela världen insåg hon att målet var ett helt blankt kort. Hon var till och med tvungen att googla på landet för att få veta mer. Jordbruk. Vinodlingar. Bergsland. Bilderna var vackra, men sa henne inget.

Så när Tova och läraren gick genom de automatiska glasdörrarna till Arlandas terminal fem var hennes nervositet påtaglig. Alltsammans var så overkligt. En sak hon faktiskt kunde kontrollera var hur hon själv såg ut. Hon hade lagt mycket tid på att fundera igenom hur hon kunde göra bästa möjliga första intryck. Till slut hade hon valt sin isländska mönstrade stickade tröja, jeans och pälsfodrade stövlar. Håret utslaget. Hon själv var nöjd med hur hon såg ut. En nordisk isprinssessa på äventyr.

Igår hade Tova tagit adjö av Emelie för terminen. De hade träffats på Fågelsången och druckit varm choklad. De hade pratat igenom terminen och vad de upplevt tillsammans. Det hade varit en rolig, avspänd stund. Faktum var att det kittlade Tova att umgås med henne, nu när hon visste. Kanske kittlandet kändes lite längre ner också. Tova tryckte undan känslorna. Det var för komplicerat att tänka på just nu. När de checkat in kunde de utan sina väskor strosa runt bland semesterfebriga svenskar. Det var som att stå vid en pulserande motorväg. Barnfamiljer på väg mot julsemester i Asien mötte hemvändande studenter och finansfolk från London och Frankfurt på väg hem i en aldrig sinande ström.

Han tog hennes hand när de gick mot gaten. De var av uppenbara skäl inte vana att visa sin känslor öppet bland människor, så det var en lite ovant. Men det hjälpte. Tova blev lite mindre nervös. Planet var ganska litet och knappt halvfullt. Medpassagerarna var nästan bara unga vackra människor, uppenbarligen framgångsrika och nu på väg hem från sina karriärer i Skandinavien för julledighet i hemlandet. Tova hade en bok med sig och slog upp den för att läsa så snart hon kunde. Läraren slöt
ögonen och såg ut att sova. Tova tog tacksamt emot en öl och tömde den långsamt. Boken hon läste var ganska okomplicerad och gick att läsa även med en öl i kroppen.

När planet passerade över alperna kom den väntade men ändå obehagliga turbulensen. Men den var kortvarig och Tova kunde koncentrera sig på utsikten över bergen. Den var häpnadsväckande.
Planet krängde kraftigt under inflygningen och det var inte behagligt. Läraren rörde dock inte en min. Tovas händer var ganska svettiga i ett hårt grepp om sätets armstöd. Hon önskade att han inte lämnat henne ensam så här. ”Welcome to Ljubljana” berättade flygvärdinnan med ett spelat leende och rabblade sin inövade välkomstslinga om rökning, väskor och tull.

På bara några minuter var de ute ur terminalen. Isande fuktiga vindar slog emot dem och enstaka snöflingor yrde i luften. En vägg av cigarettrök slog emot dem. Läraren drog hela deras bagage på en vagn och styrde vant stegen mot taxibilarna. Efter en kort förhandling var han nöjd med avtalet och de kunde kliva in i taxin. En ung man med svart lockigt hår och uniform skulle köra dem i en skinande blå Skoda.På plats i bilen var overklighetskänslan var om möjligt ännu mer påtaglig. Nu satt hon i en taxi på väg hem till läraren och befann sig i ett land som hon knappt visste fanns för några månader sen. Hon visste i princip inget om målet för resan, eller ens hur lång tid den skulle ta.
Han läste hennes tankar. - Det är en bit att åka, nästan en timme. Men det finns mycket att se på vägen log han. Så rätt han hade. Utsikten var omtumlande. Landet påminde lite om Norge. Vägen snirklade sig upp för berg, föll ner i dalgångar och korsade vattendrag. Höjdskillnaderna var enorma. I horisonten fanns vassa snötäckta bergstoppar som såg ut som de var urklippta från en Disneyfilm.

Tova mådde lite illa efter en stund. De slingriga vägarna var för mycket. Det och osäkerheten inför allt som pågick fick henne att krympa ihop och känna sig som mycket liten flicka. Men så la han handen på hennes ben och det spred sig välbekant och trygg värme från hans beröring. Så svängde taxin av från en större väg. Den körde genom vad som måste vara en mycket vacker lövskog, när det var sommar. Nu avskalad men så vacker ändå. I ett hägn vid vägen skymtade Tova många dovhjortar som rörde sig och betade fridfullt. Hon fick en bekräftande nick från läraren när hon sökte hans blick. Som om han väntat på att hon skulle se just det.

De körde genom odlingar i snörräta rader. Tova försökte se vad som odlades. Låga träd som var obekanta. Bilföraren och Läraren pratade och Tova kunde inte förstå en enda stavelse av som sas.

Så stannade bilen. Framför dem fanns en stor vitkalkad byggnad i flera våningar med skarpt vinklat rött tegeltak. Tova tänkte omedelbart på att det liknande Uppsala slott. Även om denna byggnad inte var i närheten så stor måste den vara tusentals kvadratmeter. I varje ände av byggnaden fanns torn. Höga pampiga fönster med valvbågar öppnade sig mot dem. Högt ovanför huset kretsade stora fåglar, hotfullt mot en mörk himmel.

*** Trettiotvå ***

Läraren hade fått ett leende på läpparna som Tova inte riktigt kände igen. Leendet kom inifrån och Tova förstod att hemkomsten var något som väckte känslor. Naturligtvis.

Taxichauffören hjälpte till att lyfta ut bagaget, men lämnade det demonstrativt på marken. När Tova lyfte på blicken mot huset såg hon en ståtlig äldre kvinna i mörka kläder skymta bakom glasen i
entrédörren. En hård klump formades sekundsnabbt i Tovas mage. Det var dags. Han gick före henne uppför trappstegen och dörren gled upp. Under några ögonblick glömde Tova sin nervositet. Ömheten i kärleken som modern visade sin son var rörande. Kyssar, och ett stadigt grepp
om honom som om hon verkligen ville vara säker på att han var där. Hon granskade sin son ingående. En ström av ömma ord flödade från henne. Han nickade, log och sköt in enstaka ord.

Så flyttade modern sin blick till Tova. Hon fick kämpa intensivt mot sin instinkt att vilja titta ner i mattan. Känslan att stå inför en kunglighet var slående. Det hade Tova faktiskt viss erfarenhet av, men de svenska kungligheterna utstrålade inte på långa vägar samma auktoritet som denna kvinna. Damen tog ett steg fram mot henne, sträckte fram handen och chockerade Tova med en hälsningsfras på perfekt Oxfordengelska. Vad Tova svarade henne kunde hon i efterhand inte minnas. Inte heller om kvinnan sagt sitt namn. Tovas svar var nog inte riktigt korrekt enligt Oxford Dictionary för den distingerade damens leende blev ännu större och hon svepte dem båda med sig in i huset,
bort från den kalla luften med enda menade rörelse.

Damen konverserade lätt Tova och frågade om resan hade varit behaglig, om de hade fått vänta och alla andra tänkbara saker. Tova försökte svara men kände det som hon hade en stor boll med bomull i munnen.

- Låt oss visa henne till ett rum hade damen sagt med vänligt tonfall, ömt fattat Tovas arm och resolut lett henne uppför en bred trappa.Självklart hade modern förväntat sig att hennes son skulle följa efter och bära bagaget. I trappan hängde porträtt av män, huvudsakligen. Några hade uniform och stora slokande mustascher.

De var strax framme vid en stor trädörr och damen tog fram en stor nyckel och låste upp. - Jag hoppas du har gott om varma kläder med dig, vännen, det kan bli ganska kallt nattetid log damen. Tova tog några försiktiga steg in i rummet. Rummet var nästan helt runt, uppenbarligen var i hon i ett av tornen. Det fanns inte många möbler, ett klädskåp, en stor säng, bänkar. Det sprakade ur en stor eldstad. Glasdörrar och fönsterpartier öppnade upp mot ett fantastiskt landskap åt andra hållet
där solen höll på att gå ner i glödande rött. - Vi ska inte störa dig, gör dig hemmastadd nu, och föste ut läraren.

Hon såg sig omkring i rummet. Hela situationen var absurd, overklig.Samtidigt måste Tova erkänna att det fanns en för henne okänd lyckokänsla i kroppen. Som hon hamnat i saga och en grå, trist verklighet låg långt, långt borta. Hon inspekterade klädskåpet och i brist på annat att göra började hon hänga in sina kläder.

Nästa uppenbara sak att göra var att undersöka dörren och glaspartiet. Dörren kärvade lite och hon var nästan på väg att ge upp, men belöningen var värd slitet. En absolut bedövande syn mötte henne. Över balustraden i vit marmor kunde hon se en sjö som skiftade i grönt. Blåa bergstoppar med snö på låg långt borta. Mellan slottet och sjön fanns flera kvadratkilometer av odlingarna hon sett tidigare. En isande kall vind svepte emot henne och hon var snart så nedkyld att hon darrade. Så knackade det på dörren.

Hon stängde den kärvande dörren och gick för att öppna. Det var läraren. Han log. - Har du hunnit finna dig till rätta? Tova slog armarna om honom, drog honom mot sig tills de hade pannorna mot varandra. -Ja, fnissade hon fram. Värmen från honom var skön.

- Min mamma är ganska speciell, lite gammelmodig ville han urskulda sig. - Hon är underbar, oroa dig inte. Tova ville inte släppa greppet om honom. - Vi kommer att äta middag om en stund fortsatte han. - Det finns badrum längre ner i korridoren, om du vill ta en dusch eller så.- Vad ska jag ha på mig undrade Tova. - Vad som helst försökte han lugna henne. - Mamma kommer säkert vara formell, men bry dig inte om det, var den du är.

- Jag hämtar dig om trettio minuter. Han kysste henne på munnen. Tova hade packat en stor väska med kläder och skor. Om det skulle ätas formella middagar varje dag under två veckors tid skulle
balklänningarna ta slut ganska snabbt, det var bara att erkänna. Till slut blev det en tunn blus istället för den stickade tröjan. Hon borstade håret noga.

På sekunden trettio minuter senare knackade han på dörren och de gick sedan under spänd tystnad genom korridorer och vackra prång till en ståtlig matsal. Genom de höga fönstren kunde fjärran bergstoppar anas i det svaga ljuset.

I matsalen fanns också en annan person, en oerhört vacker kvinna i övre tjugoårsåldern. Hon gav Tova ett blixtrande leende och gick med bestämda steg för att möta henne. Känslorna i Tova var kaosartade.

Kvinnan var oerhört vacker. Håret var stramt uppsatt vilket fick hennes perfekta hals och haklinje att framträda ännu tydligare. Smakfullt små men antagligen mycket dyra smycken gnistrade och reflekterade ljus. Var detta ögonblicket när Tova skulle få reda på att läraren redan hade en ... hennes tankebana avbröts av en framsträckt välmanikyrerad hand och att kvinnan leende presenterade sig som Natalja.

Natalja såg granskande på henne i tystnad några ögonblick. Så talade hon kort till läraren. Tova såg vädjande på honom, frustrerad över att ha lämnats utanför. Han skrattade. - Min syster säger att du är mycket vackrare än vad jag sagt. Det fanns stolthet i hans röst.

*** Tretttiotre ***

Omtumlad av allt som hänt försökte Tova förstå hur koderna i lärarens hem fungerade. Det var ingen tvekan om att atmosfären var avslappnad trots alla formella attribut. Samtalen avhölls på engelska till Tovas stora lättnad. Även om den var så pass sofistikerad och elegant att Tova ibland snubblade lite. De båda kvinnorna ställde omväxlande frågor riktade till henne. Hon kunde avläsa spår av vad läraren måste ha berätta om henne innan. De visste uppenbarligen redan många detaljer om hennes idrottsmeriter och studier.

Lite diskret hade han utelämnat den lilla aspekten att hon varit hans student. När hon fått frågan hur de träffats hade han snabbt svarat att det var på matteklubben. Detta hade gett upphov till ett mycket roat, mystiskt ansiktsuttryck hos Natalja. Efteråt, utom hörhåll för de andra, hade hon kommit fram till henne och frågat - Så, om jag påstår att han var din lärare, har jag fel då? Tovas öron blev plötsligt väldigt varma. Vad skulle hon svara? Tankarna virvlade runt.

Till slut nickade hon till svar. Varför skulle hon börja deras relation medatt ljuga? Natalja skrattade högt. - Den gamla snuskhummern, fattades bara det, en student. Men det var värme i Nataljas skratt och Tova föll in. Han hade smugit upp bakom dem och la armen kring Tova för att markera sitt territorium. - Vad har ni så roligt åt då spelade han sårat. Natalja petade honom hårt i bröstet - Åt dig, alltså - en student? Nataljas retsamma kommentar fick honom nästan ur balans. - Du säger inget försökte han sammanbitet beordra sin lillasyster. - Sen när jag bryr jag mig om vad du säger retades hon, men den här tjejen ska du vara rädd om och jag gillar henne, så jag säger inget sa Natalja med la pekfingret över läpparna i en menande gest.

Middagen bestod av stek. Rådjur kanske? Köttet smälte i munnen. Rätterna såg närmast professionellt lagade ut och Tova hade börjat undra om det kanske fanns en kock gömd någonstans i huset. Men någon annan än familjens medlemmar hade hon inte sett, än. När maten var avklarad satte de sig kring matsalens öppna spis. Brasan sprakade hemtrevligt och veden gav ifrån sig en behaglig trädoft som var obekant. Så kom lärarens mamma att tacka för sig och dra sig tillbaka. Kvar var Tova, Natalja och läraren. Nu kändes det lättare för Tova att ställa frågor, och hon hade många.

- Er fina gård, hur kommer det sig att ni bor här började hon trevande. Vad kunde man fråga egentligen? Det blev Natalja som svarade. - Gården har funnits i vår familj i århundraden. Tyvärr stal kommunisterna den. Men min far arbetade hårt för att vi skulle få tillbaka den. Han var diplomat och vi bodde många år i London. Läraren nickade instämmande.

En tanke som for genom Tovas huvud. Det var svårt att förstå varför han valde att leva lektorsliv i Uppsala när han uppenbarligen kunde leva som en prins, här. Hon ville fråga honom, men kände diffust att det inte var riktigt rätt att göra detta framför Natalja. De pratade om det fantastiska Uppsala och försökte gemensamt locka Natalja att komma dit för ett besök. Hon hade hela tiden lite roat distanserat uttryck. - Var det inte det kalla och blåsiga stället som tog livet av Descartes? skrattade Natalja och Tova blev överraskad över denna plötsliga uppvisning i god bildning. Även om hon fick korrigera att det faktiskt varit Stockholm han bott. Det var sent och uppenbart dags för uppbrott.

Läraren eskorterade Tova till sitt rum. Det var i det ögonblicket som Tova slutligen insåg att han skulle sova någon annanstans. Hon hade inte ens tänkt på det innan och varit helt förtrollad av sin upplevelse. - Men var ska du sova fick hon besviket fram. Han stannade till i höjd med en jättestor guldspegel. - Ja, förlåt, jag borde förvarnat dig, men mamma ville inte att jag skulle störa dig log han. Han tog hennes hand. Vill du att jag stannar en stund hos dig? - Gärna, för det ville Tova väldigt mycket.

De gick in tillsammans. Hon la armarna om honom. - Det är underbart här. Du är underbar. Orden kändes fattiga jämfört med vad hon egentligen kände. En virvelstorm av känslor inom henne. De kysstes. Han kände hennes tunga och förstod signalen. Tova var upphetsad. Han la händerna på hennes skinkor. Hennes skrev pressades mot hans. De stod så några ögonblick. De kastade sig på sängen och började riva i varandras kläder. Tova kände sig vild. Han drog hårt av henne jeansen och kastade dem till andra änden av rummet. Hon låg nu på rygg i bara underkläderna. Helt exponerad och utlämnad för honom.

Han älskade synen. Att hon inte tagit av underkläderna gjorde honom ännu mer upphetsad. Det var som att ha ett stort, spännande oöppnat paket som väntade. Tova slickade långsamt på sitt utsträckta pek och långfinger och stoppade långsamt in dem i munnen. In, och ut, långt in. Han svalde av upphetsning. Det här var nytt. Hon lät fingrarna långsamt glida ner mellan brösten, över magen och in bakom trosorna. Demonstrativt gjorde hon rörelser med handen. Hon ville att han skulle förstå var fingrarna var. Djupt i henne. Hon slöt ögonen och borrade in huvudet bakåt, in i den mjuka kudden. Handrörelserna var intensiva och han kunde höra ljudet av hur de gled in och ut ur henne. Allt frustrerande dolt bakom trosorna.

Så drog hon ur fingrarna och höll upp dem framför honom. De var glansiga. Så förde hon upp dem till sina egna putade läppar. Långsamt, försiktigt öppnade hon munnen och lät dem glida in. Och ut. Hennes kinder drogs ihop av intensivt sugande. Han stirrade på henne, som förtrollad. Något var på väg att hända. Tova drog av sig trosorna och kastade dem.

- Jag känner mig väldigt stygg sa hon och vände sig så att hon stod på alla fyra. Han la handen på hennes skinka. Hon gav ifrån sig ett välbekant lustljud och hans hand började smeka. Hon svarade mot hans handrörelser genom att trycka sig mot honom. Så lät hon sina egna våta pek- och långfingrar glida upp och ner mellan skinkorna. Allt för att hetsa honom. Han tittade fascinerat på. Så fann fingrarna vad hon letat efter. Försiktiga rörelser till en början till dess hon trängt in med ett finger.

- Så du gillade det där konstaterade han. - Mmm, och nu jag vill ha det på riktigt sa Tova med låg röst. Det var sant, sedan han använt fingrarna på henne hade hon fantiserat om mer fingrar och att gå hela vägen. Kanske. Men det lockade henne. – Vi kanske kan försöka, vågade hon efter några ögonblick. Hon visade upp en liten flaska glidmedel.

- När jag säger att du är redo. Han ställde sig bakom henne och trängde snabbt in i henne som han brukade. Han kände i henne att hon var än mer upphetsad och redo än vanligt. Varmare, våtare. Hennes motrörelser ville öka takten. Men han höll hårt om hennes höfter för att kontrollera henne. Hon kämpade emot, men utan resultat. En del av deras spel.

Så efter en stund bestämde han att hon var upphetsad nog och drog sig ur henne. Hon gav till ett ordlöst, missnöjt ljud men det ändrades snart till spänd tystnad då han med ett finger började förbereda henne med glidmedel. Han märkte hur hon i upphetsning skrevade mot hans minsta rörelse. Så närmade han sig henne. Långsamma rörelser så att hon skulle kunna behålla kontrollen. Sakta och denna gång mycket försiktigt kom han in i henne.

Tova kunde inte hålla sig utan hennes högerhand kom omedelbart att hamna på den lediga platsen mellan sina ben. Fingrarna hittade in. Upphetsningen över att ha vågat förverkliga sin fantasi lyfte hennes upphetsning, snabbt. Det var bara sekunder bort och hon ville komma. Känslan av hans rörelser i och mot henne gjorde hennes explosion djupare, längre och intensivare. Hon märkte inte ens att han också hade kommit lika snabbt.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Ekvationer del 5	Heterosex	4.0	18/10-24
Ekvationer del 4	Bdsm	3.5	4/12-22
Ekvationer del 3	Heterosex	4.5	24/9-21
Ekvationer del 2	Heterosex	3.5	6/9-21
Ekvationer del 1	Heterosex	4.4	6/7-21

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.