Hur man är otrogen med sin chef 2

---

---

Att vara otrogen sägs vara fundamentalt felaktigt: bland det största svek man kan utsätta sin partner för. Men om man slutat älska, då? Om det var så länge sedan man fick utlopp för sina begär att man inte ens är säker på att man har begär längre? Om man möter en person vars själ överensstämmer med ens egen, vars kropp passar in i ens egen kropp som en saknad pusselbit – får man då vara otrogen?

Mänskliga relationer är komplicerade, och någon kommer bli lidande oavsett hur man gör. Partnern som blir lämnad för någon annan. Den som är fast i ett olyckligt äktenskap. Den som plötsligt snubblar på sin själsfrände men inte får älska. Den som följer sitt hjärta och resten av livet blir sedd som en skurk. Och den om väntar förgäves på någon som inte vågar ta klivet ut i det okända.

Det här är del två av novellserien om 28-åriga Alva och hennes 39-åriga chef Nils, båda gifta på varsitt håll. Läs gärna del ett först, och glöm inte att lämna en kommentar efteråt.

--------------------------------------------------------------

ALVAS BERÄTTELSE

När Nils stängt dörren för att gå in till sitt eget hotellrum, klev Alva upp från sängkanten och vred om låset så tyst hon kunde. Hon var trött i kroppen men glad i sinnet, för Nils var helt otrolig och hon kunde fortfarande känna hans doft som dröjde sig kvar i luften. Innan hon hann tillbaka till sängen hörde hon en röst inifrån det andra rummet.
”Jaha” sa rösten. ”Det här var ju tråkigt.”
Det decemberkalla Köpenhamn, vars snötäckta glimmer skymtade mellan de nästan igendragna gardinerna, hade inget att komma med jämfört med Kattas kyliga röst. Alva vände sig mot den delade dörren med ett ryck och la händerna framför munnen. Fullständig, isande skräck rann genom ryggraden och ut i kroppen. Hon slets mellan en vilja att pressa örat mot väggen, så hon skulle kunna höra samtalet som med all säkerhet skulle utspelas nu, och att vilja låsa in sig i badrummet så inte Katta kunde komma åt henne.
”Fan” hörde hon Nils säga, följt av ett knarrande från en säng. ”Förlåt.”
”Med en av dina anställda, Nils? Så oerhört oprofessionellt gjort. Förstår du inte hur illa det skulle se ut för företaget?”

Alva backade långsamt mot sin säng för att komma undan, trots att de inte kunde se henne genom väggen. Eller tja, det är faktiskt inte helt omöjligt att Katta har röntgensyn. Just som Nils sa någonting råkade Alva riva ner sin telefon från sängbordet. Den ramlade i golvet med ett brak som fick honom att tystna i det andra rummet.
”Skit med” viskade hon.
När hon böjde sig ner för att plocka upp den igen såg hon att hon fått ett sms. Jonas hade smsat ”God natt älskling” för en halvtimme sedan. Ungefär samtidigt som Alva ridit Nils ansikte, alltså. Plötsligt var det inte lika roligt längre. Plötsligt kände hon inte för att skutta omkring. Hon svarade inte på sms:et. Kunde inte. Hon orkade inte heller lyssna på vad Nils sa till sin fru, utan gick in i badrummet och satte igång kranen i handfatet. Medan vattnet rann rakt ner i avloppet tittade hon sig i spegeln. Hon var rosig om kinderna och rufsig i håret, men ögonen plågades av samvetskval.

Hon var kvar där inne i vad som kändes som en timme, med vattnet hela tiden igång och med ett antal anklagande blickar mot sin egen spegelbild. Hade det varit värt det? Tveksamt. När hon till sist vågade stänga av vattnet och bege sig ut till sängen, vars tilltufsade lakan gav henne ännu mer ångest, var det tyst i rummet bredvid. Hon antog att Katta åkt hem till Stockholm igen. Eller haft ihjäl Nils, kanske. Alva kikade misstänksamt mot dörren, men beslutade sig för att Katta säkert bara slängt ut honom för natten. Med all rätta, i så fall.

*

Det är inte lätt att sova när man hela tiden drömmer mardrömmar. Mardrömmar om människor som pekar på en på stan, viskar sinsemellan och besviket skakar på sina huvuden. När Alva vaknade morgonen efter hade hon huvudvärk och dåligt samvete, en kombination som i vanliga fall hänger ihop med en riktigt blöt utekväll. Hon klev upp ur sängen, drog på sig ett par jeans och en stickad tröja, gick in i badrummet för att kladda på lite mascara (som om det skulle kunna dölja de oroliga ögonen) och kammade igenom håret. När hon inte hade något mer som kunde fördröja det oundvikliga, raglade hon ner till hotellfrukosten.

Klockan var sju när Alva släpade sig in i hotellets matsal, där hon kvällen innan suttit mitt emot Nils och gjort en tyst överenskommelse att de skulle ha sex medans hans fru låg och sov. Hon vände bort blicken från bordet i hörnet och fokuserade istället på den stora frukostbuffé som stod uppdukad mitt i rummet. Nybakta frallor samsades med små smörförpackningar, fruktsallad och oändliga mängder yoghurt och flingor. Hon plockade på sig av maten utan att riktigt se efter vad det var hon la på tallriken, och gick sedan mot ett tomt bord. Just som hon satt sig ner och börjat bre en fralla klev Nils och Katta in i salen. De såg ut precis som vanligt: Nils morgontrött men prydlig i välstruken skjorta, Katta som en bit stål med blond peruk. Precis som Alva nyss gjort, tog de för sig av maten och satte sig ner i andra änden av matsalen. De kanske inte såg henne, eller så såg de till att inte se henne, men det gjorde henne ingenting.

När hon motigt ätit en fralla och lite yoghurt, hela tiden scrollandes på telefonen, började Alva resa sig upp från sitt bord. Mitt i rörelsen noterade hon i ögonvrån att någon stannat till vid hennes sida. Någon som luktade gott. Manligt.
”Hej” sa Nils. ”Hur mår du?”
Alva tittade på honom och sedan runt honom, som om han var ett lockbete och Katta stod redo med armborst någonstans i närheten.
”Hon gick nyss. Det är bara jag här.”
”Jag hörde att hon hörde oss… igår.”
”Och jag hörde att du spolade ut halva Köpenhamns dricksvatten i avloppet.”
Han lät förvånansvärt obekymrad, men Alva rynkade ögonbrynen.
”Men vad sa hon, Nils? Varför såg ni så normala ut nu?”
”Hon sa att vi behöver gå i parterapi. Jag gick med på det. Sedan somnade vi.”
”Var det allt?”
”Ja, det var allt.”
”Och du och jag?”
Nu log han, men leendet nådde inte hans ögon. Alvas hjärta gick i kras, vilket kom som en förvåning, för hon visste inte att Nils och hennes hjärta hade haft med varandra att göra.
”Vi ska glömma det hela” sa han lågt. ”Jag är din chef. Det är allt.”
”Okej.”
Alva sträckte på ryggen. Hon hade alltid varit stolt och planerade inte att ändra på det nu. Fastän det var hennes hjärta som fallit i bitar. Fastän det var hon som fick nobben. Fastän det var hon som skulle behöva åka hem till sin make och försöka skratta åt hans trista skämt. Hon sträckte på ryggen riktigt ordentligt, gick upp till rummet för att hämta sin resväska och checkade sedan ut i receptionen. På engelska, givetvis, eftersom danska är rena rama grekiskan.

Tåget dök upp på Köpenhamns centralstation vid nio, precis i tid trots snön som yrde över staden. Alva klev på, hittade sin plats och slog sig ner vid fönstret. Nils, som skulle ha suttit bredvid henne, dök inte upp. När tåget började rulla de första metrarna på den fem timmar långa resan tillbaka till Stockholm hade han fortfarande inte kommit. Inget konstigt i det, förstås, det hade varit värre om de faktiskt skulle sitta där med varandra hela vägen. Alva försökte jobba en stund men kunde av förklarliga skäl inte koncentrera sig. Istället spenderade hon resan med att titta ut över de svenska landskapen och fundera på hur det kunde bli så fel. Och varför hon var så ledsen nu, när saker och ting skulle återgå till det som är rätt.

*

NILS BERÄTTELSE

Det retade Nils något oerhört att Katta verkade så obrydd över hela situationen. Kvällen innan hade hon främst pratat om de juridiska och sociala konsekvenser hans lilla snedsteg skulle kunna få för hans företag och för dem som par. Han satt tyst på sängkanten och lyssnade, men ville egentligen säga åt henne att känna någonting, att hellre skrika och kasta saker än att bara prata om det praktiska. Till sist hade hon i alla fall avslutat med att det var bäst att glömma det hela och gå vidare, men att de nog behövde gå i parterapi några gånger i alla fall, så det inte skulle hända igen. Han hade nickat, och sedan somnade de båda i varsin ände av sängen.

Han såg Alva direkt när han klev in i frukostsalen. Så fort han så mycket som skymtade hennes bakhuvud ville han genast be Katta fara och flyga. Men det är ju också så, att man inte kan lämna femton års äktenskap bara sådär. Man kan inte ligga ett par gånger med en av sina anställda och sedan be sin lojala fru gå och dra något gammalt över sig. Inte ens när synen av sagda frus ständigt buttert ihopknipna mun vill få en att skrika rakt ut. Man kan bara inte.

I hissen på väg ner till frukosten hade Katta klargjort två saker: att Nils skulle säga åt Alva att det var över mellan dem, och att han sedan skulle stanna kvar i Köpenhamn med sin fru. Han förstod att det var bäst så, Katta vet faktiskt ofta vad som är bäst, och gick därför fram till Alva efter frukost. Han var egentligen på uruselt humör, men kunde inte vara tjurig när han fick prata med henne. Det räckte med att han mötte hennes blick, så mindes han synen av henne över honom, henne framför honom, henne under honom. Honom i henne. Magi.

Men nu var Alva på väg hem mot Stockholm och Nils var fast i Danmark, trots att han hade mycket att göra på jobbet och allra helst bara velat åka hem med nio-tåget. Först på agendan: byta hotellrum. Han och Katta travade ner till receptionen med väskorna i hand, checkade ut och checkade in på nytt (Nils tvingades betala en hutlös avgift för tidig incheckning). Denna gång såg hon till att de fick ett bättre hotellrum: större, med badkar i badrummet och utsikt över Amager. När de kom upp till det nya rummet spände hon ögonen i honom.
”Du ska veta att jag hörde precis allting igår.”
”Jag trodde vi skulle lägga det bakom oss” sa han, oförskämt förvånad.
”Jag står inte ut med tanken på att en annan kvinna rörde dig sist.”
Nils visste inte om detta var en Katta som visade känslor, eller om hon bara tyckte att rätt minsann ska vara rätt. Han var beredd att göra det som krävdes, även om han egentligen inte alls hade lust. Hans kropp skulle säkert få lust, om inte annat, trots att hans tankar var hos Alva.

Katta drog av sig sina kläder: de mörkgrå kostymbyxorna och den ljuslila, blanka sidenblusen. Undertill hade hon praktiska beiga underkläder som lämnade precis allt till fantasin. Hon drog av dem också och hängde dem prydligt hopvikta över de andra kläderna på skrivbordsstolen. Nils tittade ner på hennes kropp. Hon var vacker, visst, det har hon alltid varit. Trots att hon snart är fyrtio har hon en välsvarvad kropp med fast hud, lätt synliga muskler på armar och mage, och små bröst som hållit sig på plats. Nils försökte stenhårt att inte jämföra med Alva, men det var svårt.

Hon la sig mitt på sängen. Alva hade gjort samma sak, men särat inbjudande på benen, lett mot honom när han närmade sig och visat honom hur upphetsad han gjorde henne. Katta la sig ner, gav honom en uppfordrande blick och sa ”klä av dig, nu då”. Nils hängde upp sina kläder lika prydligt på stolen och la sig sedan på sidan intill Katta, placerade en hand på hennes mage och smekte försiktigt hennes kropp. Nästan två år hade passerat sedan de senast hade haft sex, och nu skulle det bara göras så att hans kropp återigen hamnade i hennes ägo.

Han kysste sin fru försiktigt, men när hans tunga ville möta hennes tog det stopp. Givetvis visste han bättre – Katta hatar tungkyssar – men han tänkte att han åtminstone kunde försöka. Han rörde vid hennes bröst, lät tummen susa förbi hennes bröstvårtor några gånger, men fick ingen större reaktion. När han närmade sig hennes skrev särade hon till sist på benen och lät honom röra vid henne där nere. Hon var inte speciellt våt, men så kan det ju bli. Kanske framför allt med den falnande passionen.
”Ska jag… göra dig våt?” frågade han. ”Gå ner på dig?”
”Nej, tack. Det går nog bra ändå.”
Han förde in ett finger i henne, och sedan ett till. Långsamt rörde han dem ut och in samtidigt som han smekte hennes mest känsliga punkt med sin tumme. Det var samma behandling han alltid gett henne, och det fick honom att känna sig som den mest tråkige mannen i världen. Men för guds skull – så fort han försökte sig på något annat verkade hon bara bli frustrerad, och så hade det varit i åtminstone tio år. Han fortsatte därför sin rutin.
”Nu är jag redo” sa hon strax därpå.
Nils förflyttade sig i sängen så han låg ovanpå henne och placerade sitt ollon mot Kattas ganska oinbjudande öppning. Han sökte hennes blick innan han trängde sig in, men hon hade blundat. Han pressade på. När han kommit in så långt det gick kysste han henne. Hon besvarade kyssen och han började röra sig ut och in i henne. Det var knappast något sensationellt sex: det var mekaniskt och tystlåtet och besviket.

Halvhjärtat förde han ner sin hand till hennes mittpunkt och smekte hennes klitoris igen. Han brydde sig inte om att byta ställning eller på annat sätt liva upp det hela, och inte hon heller. Det dröjde några minuter, men så kom hon, vilket han bara märkte på hennes starka in- och utandning precis på orgasmens kant. När hon var igenom var det hans tur, för sådana är lagarna i ett äktenskap. Han kände att det tog emot, kanske för han kommit två gånger kvällen innan, och försökte därför med de vanliga tricken: han tittade på sin kuk som gled in och ut ur Katta. Tittade på hennes bröst som gungade lätt av rörelserna. Blundade och verkligen kände efter hur det kändes. Ingenting fungerade. Inte förrän hans tankar gled över till Alva. Fortfarande med ögonen stängda föreställde han sig att det var hennes fitta han knullade, att det var hennes varma, mjuka kropp han hade under sig, att det var hennes leende ansikte han skulle se om han öppnade ögonen. Och så kom han.
”Vad gör du?!” sa Katta högt, just som han befann sig mitt i sin orgasm.
Fan. Han glömde. Får inte komma i henne utan att säga till först. Inget fel i det, förstås, men efter två år hade den detaljen hunnit falla i glömska. Orgasmen ebbade ut betydligt fortare än vad han hade önskat, och han föll ner på sängen bredvid henne. Hon reste sig irriterat upp och försvann in i badrummet.
”Förlåt” ropade han efter henne.
Han fick inget svar. Hon hade startat duschen där inne och hörde honom inte.

*

ALVAS BERÄTTELSE

Det gick en dag. Det gick en vecka. Det gick en månad och sedan några till. Vintern passerade, snön smälte bort och fåglarna återfann sina sångröster någon gång i mars månad, ungefär samtidigt som Alva lämnade Jonas. Det var både svårt och det enklaste hon någonsin gjort.

När Nils kom tillbaka till jobbet efter dagarna i Köpenhamn var det som chef-Nils. Han hälsade artigt på henne i korridoren och bjöd in henne till deras nödvändiga avstämningar, men precis som han gjort under hösten höll han sitt avstånd. Från HR-Lena fick Alva höra att Katta och Nils varit på Kanarieöarna för att fira jul och nyår, vilket Nils tydligen inte varit så förtjust över. De känslor Alva känt för sin chef när de befann sig i Köpenhamn bleknade bort och blev allt svagare. Hon tyckte fortfarande han var den mest attraktiva man hon någonsin sett, men hennes stolthet förbjöd henne att vara förälskad i en man vars lojalitet uppenbarligen låg hos hans iskalla fru.

För Jonas kom Alvas begäran om skilsmässa som en chock, vilket den inte borde ha gjort. Efter hon återvände från Köpenhamn distanserade hon sig allt mer från honom. Hon hittade på ursäkter för att slippa äta middag ihop. Hon stirrade upp i taket de få gånger de hade sex. Hon slutade fråga honom hur hans dag varit. Hon stod helt enkelt inte ut. Det som en gång fått honom att kännas trygg och stabil fick honom numera bara att kännas förutsägbar och repetitiv. En söndagsmorgon fick hon nog. Trots hans förvåning lyckades de ganska snabbt enas om att sälja huset, dela upp sina saker och flytta på varsitt håll. När april blev maj flyttade Alva in i en tvårumslägenhet inte långt från jobbet.

En vecka eller så sov hon på soffan i väntan på att den nya sängen skulle levereras. Jonas fick den gamla sängen och hon fick den gamla soffan, sådan var överenskommelsen. När IKEAs budkille en kväll ringde och sa att sängen levererats ifrågasatte hon honom å det bestämdaste: hon hade varit hemma hela kvällen och definitivt inte sett någon säng bäras in i lägenheten. Efter viss förvirring insåg hon att hon råkat välja leverans till porten istället för till lägenhetsdörren. Inte en chans att hon skulle kunna släpa upp en stor säng för trapporna på egen hand. Helvete. Desperat ringde hon på hos ett par grannar, men de var antingen skröpliga pensionärer eller bara inte hemma. Hon ringde Jonas, som dock flyttat en bra bit bort och inte hade möjlighet att komma. Till sist, med oerhört stort förtret, ringde hon Nils.
”God kväll” svarade han något förvånat. ”Ringer du?”
”Hej” sa hon, ovillig att faktiskt be om hjälp. ”Ja, nu ringer jag.”
”Kan jag stå till tjänst med något?”
”Om du inte är upptagen.”
”Jag är kvar på kontoret men tänkte precis gå hemåt. Vad händer?”
Hon förklarade knipan hon försatt sig i och förväntade sig att han vänligt men bestämt skulle tacka nej till att hjälpa henne, men han förvånade henne genom att lova att dyka upp alldeles strax.

Alva väntade på trottoaren. Hon gick fram och tillbaka över den gråa asfalten och hann ångra sig minst fjorton gånger. Hon skulle inte ha frågat Nils. Jo, hon behövde hjälpen. Men nej, det var ingen bra idé. Efter en kvart eller så kom han gående runt hörnet med portföljen i hand. Hon hade fortfarande inte bestämt sig för om hon ville ha honom där, kunde ha honom där. När han kom fram till henne tittade han mellan henne och sängen.
”Jaha. Och det här tror du att vi ska klara av, alltså?”
”Vi får väl ta i.”
Han skrattade högt.
”Det får vi nog göra, ja.”
De la upp en strategi och började sedan kånka. Det gick trögt. Det var tungt. Alva klämde handen och Nils tröstade genom en klapp på axeln och glada tillrop. Men sänghelvetet kom upp till lägenheten och in i sovrummet. När den stod på plats, om än kvar i förpackning och allt, tittade Alva på sin (nu ganska svettiga) chef.
”Tack, Nils. På riktigt. Du räddade mig verkligen.”
”Inga problem. Var har du Jonas, då? Borde inte han burit sin egen säng?”
”Du har inte hört det senaste kontorsskvallret, eller?”
Han skakade på huvudet. ”Chefen får sällan höra skvaller. Tyvärr.”
”Jonas och jag skilde oss i mars. Det här är min egna lägenhet.”

Informationen som nådde Nils verkade skaka om honom, som om han inte förstått att världen är dynamisk och att saker och ting kan förändras. Han satte sig ner på den inplastade sängen. Det tog ett par sekunder innan han fann sig.
”Det var verkligen tråkigt att höra, Alva.”
”Det var på mitt initiativ, så jag mår bra. Men tack.”
Nils försjönk återigen i tankar. Alva tröttnade snabbt på att stå och glo på honom när han satt och tänkte, så hon gick istället ut i köket för att ta ett glas vatten. Han kom in efter henne, tog glaset från hennes hand och började dricka, varpå hon fick ta fram ännu ett glas och fylla det till sig själv.
”Men du måste ju få hjälp med att montera sängen” sa han fundersamt.
”Det klarar jag själv. Jag är en stark och kompetent kvinna.”
”Det är jag ytterst medveten om, men jag tänker hjälpa dig ändå.”
Han tog fram sin telefon, knappade på den och la sedan ner den i fickan igen innan han försvann in i sovrummet med vattenglaset i handen. Tillsammans ägnade de en timme åt att montera sängben och stödben, skruva ihop sänggavel och rulla ut madrasser. Alva bäddade iordning sängen medan Nils var i soprummet minst fyra gånger med allt skräp. Hon erkände för sig själv, om än något motsträvigt, att det kändes skönt att få hjälp. Alla behöver vi lite hjälp ibland.

Till sist var de färdiga, och Nils och Alva stod sida vid sida i hennes nya sovrum för att beundra sitt verk. Det kändes oväntat trevligt att ha Nils där, trots att han ett halvår tidigare gett henne förhoppningar och sedan gett henne nobben. Han var enkel att vara med: intelligent, skämtsam och alltid intresserad av att höra vad hon hade att säga. Dessutom var han oändligt het i sin skjorta, på vilken han hade rullat upp ärmarna någon gång under kvällen. I smyg hade hon kikat på honom då och då. Titta kan man ju alltid göra.
”Jaha” sa han. ”Då var det klart, då.”
”Javisst. Det gjorde vi bra.”
”Det känns som att bli snuvad på konfekten, att först behöva bära och montera och sedan inte få sova i den.”
”Du kan få vara den första att provligga, om du vill.”
”Det behöver du inte säga två gånger.”
Förtjust la sig Nils raklång i sängen. Han studsade upp och ner några gånger, hummade nöjt och vände sig sedan på sidan. Där låg han i fem sekunder innan han la sig på rygg igen.
”Den är bra” sa han. ”Lägg dig ner nu.”
Hon väntade på att han skulle resa sig upp, men det gjorde han inte. Han låg kvar och tittade på henne när hon la sig ner bredvid. Precis som han nyss gjort, studsade Alva upp och ner några gånger för att känna in madrassen. Det fick honom att le stort.
”Den är bra” höll hon med.
”Visst?”
Det blev tyst mellan dem när de låg där, båda två på rygg, och tittade upp i taket. Plötsligt kände Alva hur någonting snuddade vid hennes hand. Det var Nils som råkat komma åt henne med sina fingrar.
”Förlåt.”
”Det gjorde inget.”
”Inte?”
”Nej.”
Han snuddade vid henne igen. Denna gång tog hon tag i hans fingrar och höll fast dem. Nils svarade genom att låta sina fingrar sammanflätas med hennes, och så låg de där och höll hand.
”Hur blev det såhär?” frågade Nils.
”Vissa saker kan man nog bara inte stoppa.”
”Tror du det?”
”Jag vet det.”

Vem som tog första steget näst kommer historiker tvista om i flera sekel; Nils grabbade tag om Alva samtidigt som Alva svingade sig upp över Nils. På mindre en än sekund satt hon grensle över honom. När deras blickar möttes var det i samförstånd. De kunde inte stå emot. Kunde inte förneka den absurt starka attraktion som fanns mellan dem. Varken kunde eller ville hindra det som skulle ske härnäst. Deras läppar möttes, ivrigt och trånande, med sex månaders längtan uppbyggt bakom dem. Kyssen blev snabbt slarvig, hetsig, med tungor som virvlade om varandra. Den bröts bara kort när Nils drog Alvas tröja över huvudet på henne.

Med fingrar som darrade av kåthet knäppte hon upp hans skjortknappar och förde skjortan åt sidan. Hon drog in ett snabbt andetag när hon återupptäckte hans urmejslade överkropp: som en romersk marmorstaty låg han under henne och väntade på att hon skulle brytas ur sin trans. Alva reste sig upp, drog av sig byxorna fortare än blixten och grenslade sedan Nils lår.
”Knäpp upp ditt skärp” sa hon, möjligen något flåsigt.
Han flinade och gjorde som hon sa: med långa fingrar öppnade han spännet på skärpet och knäppte sedan upp byxknappen. När han dragit ner gylfen lyfte han lätt på höfterna så Alva kunde dra ner byxor och kalsonger någon decimeter. Det fanns inte tid att ta av dem hela vägen. De behövde varandra nu, inte om en stund. Nu.

Oundvikligen, när Nils byxor och kalsonger dragits ner, svajade hans kuk ut. Stor och majestätisk var den, precis som hon mindes den (och precis som den såg ut i hennes fantasier på kvällarna när det bara var hon och hennes vibrator hemma). Hon slöt fingrarna om skaftet och mötte Nils blick samtidigt som hon rörde handen upp och ner. Hans blick, som tidigare lyst av begär och okynnighet, var nu dimmig.
”Kom” viskade han. ”Låt mig känna dig.”
Alva protesterade inte. Hon hade fortfarande trosor och BH på sig, men Nils var vänlig nog att hålla undan tyget på trosorna så hon kunde sjunka ner över honom. Ett högt stön råkade undslippa hennes läppar, men hon ångrade det inte, för det var ett ljud som tydligt visade hur underbart skönt det var att känna honom glida in i hennes inre. Dessutom fick ljudet Nils att le sitt bländande leende.

Hon började röra sig upp och ner över honom. Omslöt honom: kramade om honom med sin fitta, kanske mest för sin egen skull. När han knäppte upp och slängde iväg hennes BH slet hon av honom skjortan. Han drog ner henne och pressade henne mot sig, höll sina starka armar runt hennes rygg så det kändes som de skulle smälta samman fullständigt. De kysstes, djupt och innerligt, och Nils drog upp sina ben bakom henne så att han själv skulle kunna styra tempot. Hon lät honom knulla henne i sin egen takt, lät honom erövra henne om och om igen, och ingenting kunde ha känts bättre.

Alva började resa på överkroppen, och Nils släppte henne. Deras blickar möttes just som hon förde ner sin hand i trosorna för att smeka sig själv. Hon var redan nära att komma bara av hans kuk, av synen av honom under henne, men när hennes fingrar började cirkla runt hennes klitoris tog det bara sekunder innan hon kände hur andningen blev svårkontrollerad. Hela tiden höll hon fast hans blick, såg hur mycket han påverkades av henne. Hans ögonbryn drogs ihop, hans magmuskler spändes, och han började ge ifrån sig små grymtanden. När Alvas orgasm fick henne att fullständigt explodera, då kom Nils också. De föll över kanten tillsammans, utan att tappa ögonkontakten, och hans fingrar grävde sig in i hennes hud. Magi. Det är vad de skapade tillsammans. Magi. Varje gång.

Han tog emot henne när hon föll ihop i en liten hög ovanpå honom, fortfarande med honom inuti sig men utan att göra ansats på att bli av med honom. Han smekte henne över håret och ryggen medan de tillsammans hämtade andan. Alva kände sig plötsligt stressad: rädd att han skulle gå, bara lämna henne där, försvinna hem till sin fru och sedan återgå till att vara chef-Nils som vanligt, men han förvånade henne.
”När jag är med dig såhär förstår jag inte varför jag någonsin är någon annanstans” mumlade han mot hennes hår.
”Stanna kvar, då.”
”Jag är väl kvar, är jag inte?”

Hon noterade förvånat att han fortfarande var hård som marmor inuti henne, och hon spände sig instinktivt där nere. Nils flämtade till. Hon spände musklerna igen. Samma reaktion. Han lyfte lätt på höfterna, vilket fick hans kuk att röra sig några centimeter inne i henne. Med ett morrande tog han tag om hennes hår, såg till att hon lyfte på överkroppen och slängde sedan över henne på rygg. Han drog av henne trosorna, la sig ovanpå henne och tryckte isär hennes knän med sina ben innan han återigen trängde in i henne. Av förklarliga skäl var hennes fitta mycket hal och välkomnande, och förtjust svepte hon benen runt honom och körde in fingrarna i hans hår. Han var så skön inuti henne. Så skön.

De hade sex igen – vilt, rått sex där han höll fast henne och knullade henne ordentligt. Hon rev honom över ryggen och skrek ut sin njutning när han fick henne att komma ännu en gång med hjälp av sin kuk och sina flinka fingrar. När orgasmen var passerad och förbi satte sig Nils på knä och la upp hennes ben över sina axlar. Alva tog tillfället i akt och tittade ordentligt på honom: hans spända muskler, de födelsemärken som prydde hans hud, hans skarpa käke som han bet ihop när han kom i henne ännu en gång. Han var hårdhänt mot henne när han kom, som om all hans uppbyggda lust sipprade fram genom hans porer och han var tvungen att låta den ta vägen någonstans. Hon hade ingenting emot det.

Efteråt låg de sida vid sida igen. De hade råkat byta sida i sängen, men de höll fortfarande hand medan de stirrade upp i taket. Sängen var ordentligt invigd och täcket fullt av kroppsvätskor, men Alva kunde inte bry sig mindre. Hon vände sig mot Nils, som log sömnigt och drog henne mot sig för att kyssa henne. Han var mjuk och försiktig nu igen och lät ömsint sina fingertoppar smeka hennes kropp.
”Måste du inte gå hem?” frågade hon tyst.
”Jo. Jag måste väl det. Jag köpte mig lite tid innan med ett sms, men nu är det nog dags.”
Med en suck satte han sig upp i sängen. Alva följde hans exempel. Hon lät blicken glida över hans kropp, kunde inte få nog, ville mer, men han reste sig upp och försvann iväg till badrummet. När han kom tillbaka, något uppfräschad, drog de på sig sina kläder under tystnad. Efter en sista, längtande kyss försvann han ut i kvällen.

*

NILS BERÄTTELSE

Katta väntade på honom när han klev innanför dörren till deras stora, ekande hus. Under de månader som hunnit passera sedan Köpenhamnsresan hade hon blivit mer och mer kontrollerande. Det kan man ju i och för sig förstå, med tanke på vad hon fick uppleva där. Nils hade smsat henne från Alvas lägenhet och sagt att han behövde stanna kvar på kontoret längre än väntat, men när han såg Kattas ansiktsuttryck förstod han att hon tvivlade på sanningshalten i hans sms.
”Hej” sa han och gav henne en puss på kinden innan han satte sig ner. ”Har du haft en bra dag?”
”Jodå” svarade hon avvaktande. ”Hur gick det på jobbet?”
”Det gick bra. Mycket att göra inför nästa kvartalsrapportering.”
Hon svarade inte. Sneglade bara på honom med sin mun lika ihopknipen som vanligt.
”Jag har funderat” sa hon.
”Jaså?”
”Jag tänkte att jag kanske skulle säga upp mig och börja jobba för dig.”
”Varför i hela världen då?”
”För att underlätta för dig. Du som alltid har så mycket att göra. Och så tänkte jag…”
”Vadå?”
”Att det kanske skulle göra det lättare för mig. Att se vad du gör på dagarna.”

Nils reste sig upp från soffan och gick ett varv runt rummet för att hinna tänka. Visst älskar han sin fru, men han kunde inte föreställa sig något värre än att stå under övervakning även på arbetstid. Samtidigt hade hon ju all rätt att tvivla på honom, som precis befunnit sig i Alvas famn. När han satte sig ner igen tittade han henne i ögonen.
”Nej” sa han lugnt.
”Vadå nej?”
”Nej. Jag vägrar.”
”Antingen går du med på det här, eller så överväger jag skilsmässa.”
”Då får du överväga skilsmässa.”
Katta drog kraftigt efter andan, hade inte förväntat sig att han skulle välja det alternativet, men han ignorerade henne. Istället reste han sig upp igen och gick in i köket för att ta något att äta. Det fanns bara hälsosamt skit: proteinshakes och frukt och fullkornsmüsli och allt annat som man äter om man inte har någon livslust. Han tog en banan ur skålen, motstod frestelsen att kasta den genom ett fönster och åt istället upp den. När han passerade genom vardagsrummet för att gå upp till sovrummet satt hans fru kvar i soffan och stirrade tomt ut i luften.
”God natt” sa han, och så var den dagen över.

*

Tre veckor senare hade Katta fortfarande inte landat i huruvida det skulle bli någon skilsmässa eller inte. De hade i princip helt slutat prata med varandra, och Nils hade sovit i ett av gästrummen. Han hade sällan mått så bra under så lång tid som de senaste veckorna. Egentligen visste han inte varför, för det var inte roligt att äktenskapet höll på att falla samman. Sov dåligt gjorde han också – sängen i gästrummet var alldeles för mjuk. Kanske var det på grund av Alva. De hade inte träffats utanför arbetstid sedan han hjälpt henne den där kvällen, men stämningen mellan dem hade varit avspänd och hjärtlig när de befann sig på jobbet.

Så blev det tisdag i slutet av maj, och Nils insåg att han glömt boka in sin månatliga avstämning gällande kommunikation och PR. Konstigt att inte Alva påmint honom. Han skickade henne ett mejl där han frågade om hon kunde vara så snäll och ta mötet klockan halv sex samma eftermiddag, för det var hans enda lucka i kalendern. Hon svarade att det gick bra. När klockan var kvart över fem gick han ner till lunchrummet för att hämta kaffe och fika inför mötet. Han höll på att få en hjärtinfarkt när larmet gick igång då han gick genom den tomma receptionen, ett ljud så högt att han trodde hjärnan skulle sprängas. Jävligt slarvigt av honom att inte meddela receptionisten i förväg. Alva kom rusande ner för trapporna just som Nils tog sig fram till larmdosan på väggen.
”Herregud” ropade hon. ”Vad är det som händer?”
”Larmet, hör du väl?”
Han knappade in sin kod och det blev tyst.
”Det var mitt fel” sa han. ”Jag glömde meddela att vi skulle stanna kvar sent idag.”
”Jag förlåter dig när det slutat ringa i öronen.”

Alva plockade på sig så mycket fika hon kunde bära från lunchrummet, och Nils tog en kopp kaffe i varje hand innan de tog trapporna upp till översta våningen igen. Mycket riktigt var samtliga rum nedsläckta och tysta, byggnaden öde så när som på dem två. De tog plats i konferensrummet intill Nils kontor och Alva högg in på småkakorna. Han tittade roat på henne när hon stoppade in två olika sorters kakor i munnen samtidigt.
”Det där kan inte vara gott” sa han.
”Det är jättegott. Prova.”
Han provade. Det var inte särskilt gott men han nickade ändå uppmuntrande till Alva, som såg alldeles förtjust ut. Han ville fråga henne hur hon mådde, röra vid hennes hud, fråga om hon trivdes i sin nya lägenhet, men han vågade inte. Hon hade gett honom så många chanser och varje gång hade han valt sin fru framför henne. Hade valt tystnad och mörker framför solskenet som satt mitt emot honom i konferensrummet. Alva märkte att han stirrade på henne.
”Vad är det?” frågade hon. ”Äter jag för många kakor?”
”Nej, då. Du är bara så…”
”Så vadå?”
”Vacker.”
Hon rodnade lätt, vilket framhävde hennes små fräknar, och längtan väcktes inuti honom. Efter henne, efter sex, efter närhet, efter ömhet, efter kärlek, efter skratt. Efter livet. Det gick inte längre att förneka att han fallit handlöst för sin kommunikatör.
”Alva” sa han. ”Jag kan inte stå emot längre.”
”Gör inte det, då.”

Nils reste sig upp, kom runt bordet och mötte Alva, som också rest sig upp. Han gick rakt mot henne så hon tvingades backa. När baksidan av hennes lår mötte bordet, kasade hon upp på det och Nils ställde sig mellan hennes hängande ben. Han strök en hårlock bakom örat på henne och lät sedan tummen följa konturerna av hennes ansikte. De kysstes, angelägna och förälskade, och de visste båda att det var mer rätt än vad det var fel. Motvilligt, men av en god anledning, slet han sig från hennes läppar.
”Jag vill göra det här på riktigt. Du och jag.”
”Äntligen.”
”Det finns bara någonting jag måste göra först. Kan jag komma hem till dig efteråt?”
”Men mötet då?”
Alva skrattade till när han såg förvirrad ut.
”Jag skojade” sa hon. ”Gör det du måste.”

Han nickade men kysste henne igen, behövde hämta styrka från henne. Hon slog benen om hans, vilket nästan fick honom att tappa balansen, och de skrattade tillsammans. De samlade sig, städade konferensrummet, larmade på byggnaden och gick sedan åt varsitt håll. Nils gick hem till Katta för att göra det han borde gjort för länge sedan, egentligen långt innan Alva kom in i bilden. Han hade aldrig kunnat förstå sina icke-existerande känslor för sin fru, om han inte känt så mycket för Alva. Det blev så starka kontraster, vilket gjorde det tydligt för honom, så pass tydligt att han varken kunde eller ville ignorera det längre. Inte ens parterapin kunde hjälpa honom längre. Det var dags att kliva ut i det okända.

*

När han kom hem var Katta i köket och lagade mat, vilket var en mycket ovanlig företeelse. Hon har aldrig varit huslig av sig, ser hellre till att hyra in sådana tjänster, vilket Nils aldrig kommenterat eftersom han själv avskyr att laga mat. Men nu stod hon där och stekte kyckling som hon aldrig gjort något annat. Hon tittade glatt på honom när han kom in i köket, som de senaste veckorna bara varit en dum parantes som de nu skulle ignorera i femton år till.
”Hej, älskling” sa hon. ”Du är hemma tidigt.”
”Ja. Här håller du på, ser jag.”
”Jag tänkte att jag skulle laga middag åt oss. Det kan väl vara trevligt?”
”Faktiskt, Katta, så skulle jag behöva prata med dig. Kan du komma och sätta dig?”
Hon blev vit i ansiktet, till och med mer så än i vanliga fall. De slog sig ner vid köksbordet tillsammans och Nils tog ett djupt andetag, men Katta hann först.
”Snälla, lämna mig inte” sa hon tyst.
”Jag är ledsen, Katta.”
”Är det hon?”
”Ja.”
Han vet inte vad han hade förväntat sig. Att hon knappt skulle reagera, kanske, som i Köpenhamn. Eller att hon skulle skälla och bråka och vägra lyssna. Men inte att hon fullständigt skulle bryta ihop och börja gråta. Nils hade bara sett sin fru gråta ett fåtal gånger under deras långa förhållande, men aldrig så fullständigt hjärtslitande som hon gjorde nu. Han gick fram till spisen och stängde av spisplattan, där kycklingen redan hunnit brännas vid, och satte sig sedan hos Katta igen.

De satt där i säkert en timme, pratade och grät om vartannat. Han förklarade sin sida av saken: hur han stängt av sina känslor i många år men hur Alva väckt dem igen. Hur han inte menat att det skulle bli såhär men behövde våga. Att han var oändligt ledsen för att han gjort Katta ledsen och önskade att han hade sluppit. Och Katta förklarade sin sida: hur hon sett Nils glida allt längre ifrån henne och inte vetat hur hon skulle få honom att komma tillbaka. Sorgen över att se honom så glad med någon annan men alltid butter när han var med henne. Och känslan av att bli så fullständigt förnedrad som hon blev i Köpenhamn.

När samtalet var över bad Katta om att få bli lämnad ifred några dagar innan de satte igång med det praktiska. Nils nickade, gick upp i deras sovrum och packade en väska. Han sa hej då till Katta, men ingen av dem nämnde det faktum att han uppenbarligen var på väg hem till Alva. När han hade gått ut och stängt dörren bakom sig drog han in ett djupt andetag, vilket gick mycket enklare än vad det gjort på år och dagar. Kvällsluften förnyade honom, gav honom hopp och energi, och han begav sig in mot staden.

*

Alva öppnade direkt när han knackade på hennes lägenhetsdörr med väskan bredvid sig. Hon tittade förvånat ner på hans packning medan hon släppte in honom i lägenheten.
”Hur länge hade du tänkt stanna, egentligen?” frågade hon.
”Hur länge får jag stanna?”
”En kvart, eller så.”
”Ha, ha. Kul.”
Han ställde ner väskan på hallgolvet, krängde av sig skor och jacka och lyfte upp Alva, som med ett litet tjut klamrade sig fast vid honom. Utan att vackla bar han henne in i sovrummet och kastade ner henne på sängen de så omsorgsfullt byggt tillsammans. Nästan poetiskt. Hon blev liggande där och tittade upp på Nils, där han stod och tittade ner på henne. De log mot varandra.
”Vad gjorde du innan du kom hit?” frågade hon.
”Bröt upp med min fru.”
”På riktigt?”
”På riktigt.”
”Varför?”
”För att jag råkat falla för någon annan, trots att jag försökte låta bli.”
”För mig?”
”Givetvis.”
”Men du är min chef.”
”Det får vi ta med HR. Det löser sig.”

Han slängde sig över henne, hon fångade honom, och de kysstes vilt medan de febrilt försökte få av sig sina kläder. Det var inte helt lätt: armar och ben flaxade omkring, men till slut var de båda två nakna som den dag de föddes. Nils kysste henne från munnen, över huden på hennes hals och ner till hennes bröst. Han fångade upp ena bröstvårtan i munnen och lät tungan cirkulera runt den medan han med handen smekte det andra bröstet. Det var ingen brådska, för nu var det inte längre någon som väntade på dem, ingen att förklara sig för. Han bytte bröst, gav den andra bröstvårtan samma behandling, innan han kysste sig ner över magen. Alvas andetag blev tyngre, högre, ekade under sovrumstaket. När han nådde hennes sköte särade hon på benen, och Nils ansikte var bara någon decimeter ifrån hennes innersta. Han rörde henne inte utan studerade henne istället ingående. Hon kikade ner för att se vad han hade för sig, men verkade inte bli det minsta blyg.
”Vad är det nu, då?” frågade hon.
”Jag sa ju det. Du är vacker.”
”Äsch.”
Hon la sin hand i hans bakhuvud och pressade honom mot sig, vilket fick honom att le. Snart var hans mun upptagen med att ta hand om henne. Han slickade henne med stora drag, tryckte in tungan i hennes fitta och cirkulerade runt klitoris. Hela tiden ackompanjerad av Alvas gnyenden. När han förde in två fingrar viskade hon ”ett till” och han lydde förstås. Det var tydligt på ljuden hon gav ifrån sig när hon började närma sig, och Nils hjälpte henne fram till en himlastormande stark orgasm med sin tunga och sina fingrar. Hon hade lagt sina händer ovanpå sin mun, men det hjälpte knappt för att dämpa hennes skrik. Hennes höfter rörde sig upp och ner, fram till tillbaka, och Nils fick hänga med så gott han kunde.

När Alvas kropp slappnade av kysste han henne mjukt på insidan av hennes lår. Hon fnissade till och mumlade något om att det kittlades. Nils släpade sig uppåt i sängen igen och la sig på sidan vänd mot henne. Hon vände sig mot honom. Han kände hur det värkte i hans kuk när deras kroppar pressades samman. De kysstes ytterst långsamt, och hon uttryckte ett gillande när hon kände smaken av sig själv på hans tunga. Bara det höll på att göra honom galen av kåthet. Kyssen fördjupades och de höll hårt om varandra, han grävde in sina fingrar i henne och hon rev honom lätt över ryggen med sina naglar.
”Jag måste få ha dig, Alva.”
”Jag är din. Gör vad du vill.”
”Vänd dig om.”
Snabbt rullade hon runt i sängen och backade sedan bak rumpan mot honom, precis lagom för att han skulle kunna komma åt hennes fitta med sin kuk. Han placerade sig rätt, tryckte på och kupade hennes skinka med sin hand medans han intog henne. Ställningen gjorde henne så trång att han hade svårt att komma in, trots att hon var våt som en insjö, och hon gnällde till. När han kom ända in stannade han upp, lät handen följa de inbjudande kurvorna på hennes kropp: lår, höft, midja, bröst, och sedan började han röra sig. Oändligt långsamt.
”Herregud” viskade hon.
De smälte samman om och om igen. Det gick inte att utröna var den ena började och den andra slutade – de var samma kropp, samma själ. Nils började röra höfterna snabbare och tog ett fast grepp om Alva så att han skulle kunna komma åt att ta henne med den kraft han ville. Hans hand var placerad över hennes bröst, och hon la sin hand på hans och tryckte till så han skulle vara mer hårdhänt. Det hade han inget emot. Tvärtom. Han bet henne lätt i axeln, klämde henne hårt i sin hand och knullade henne med kraftfulla stötar. Båda två utstötte små ljud för varje stöt. Ljuden blandades med varandra och blev omöjliga att skilja åt. När han tröttnade på ställningen rullade han framåt så hon hamnade på mage med honom ovanpå sig, och fortsatte helt sonika sin behandling.

Det dröjde inte många minuter förrän han kände att han började närma sig, men han var inte redo ännu. Han hade väntat så länge på det här, att få vara med Alva utan dåligt samvete, och han tänkte inte låta det var över så fort. Därför drog han sig ur henne, vilket lämnade ett gapande hål som snabbt blev lika trångt som han funnit det. Han satte sig på knä mellan hennes lår och tittade ner på henne. Hon vred på nacken så hon kunde kika upp på honom, och hon log stort när deras blickar möttes.
”Du är så jävla sexig när du är svettig” sa hon. ”Jag blir galen.”
”Det tror jag ingen annan tycker” svarade han. ”Men tack detsamma.”
Han vände blicken ner mot hennes stjärt, som existerade framför honom som den väntat hela sitt liv på att han skulle dyka upp. Hans händer flög dit utan att han kunde kontrollera dem, och han smekte hennes skinkor. Prövande smekte han sig närmre och närmre springan, lät ett finger hamna på villovägar då och då för att se hur Alva reagerade. Det behövdes ingen djupare undersökning av den saken: hon flåsade tungt och putade med rumpan. Bjöd in. Han fuktade sitt långa, smala pekfinger i hennes fitta och lät sedan fingerspetsen röra sig kring hennes bakre hål.
”Ja” viskade hon.

Nils tryckte på. Ytterst försiktigt. Hade ingen erfarenhet inom detta område – så kan det bli när man gifter sig ung med någon som Katta – men var angelägen om att lära sig. Alva släppte in honom, lät hans finger röra sig några centimetrar in i henne, och han höll på att komma bara av synen. Han drog ut fingret nästan hela vägen och tryckte sedan på igen, en procedur han upprepade tills det inte längre kändes fullt så trångt. Då förde han in ännu ett finger, vilket tog emot, men med lite viljestyrka från Alva gick det bra.

Med sin andra hand tryckte han in tre fingrar i hennes fitta, medvetet ganska oförsiktigt, och han lät tummen smeka hennes klitoris. Hade han bara kunnat hade han gladeligen också fyllt upp hennes mun, men nu fick det räcka med att fingra henne i de båda nedre hållen. Och hon stönade. Och hon gnydde. Och hon tryckte sig mot honom. Och hon skakade. Och sedan kom hon i en orgasm som var så kraftig att Nils tydligt kände hur hennes båda hål krampade runt hans fingrar. Han tog henne igenom den, drog ut sina fingrar och lät henne sedan hämta andan på sängen medan han gick och tvättade händerna.

När han återvände stod hon på knä på golvet intill sängen. Hon tittade inte på hans ansikte utan på hans hårda kuk, som svajade framför honom när han gick. Nils ställde sig framför henne, la en hand på hennes huvud och höll emot när hon försökte närma sig hans kuk. Han lät henne slicka med tungspetsen på ollonet, men längre än så kom hon inte. Frustrerat tittade hon upp på honom.
”Be snällt” sa han lugnt.
”Snälla.”
”Snälla vadå?”
”Snälla Nils, låt mig suga din kuk.”
”Okej, då.”
Han körde in fingrarna i hennes hår och njöt för fullt när hennes varma mun omslöt honom. Det var precis lika bra som han mindes det: hon sög vått och hungrigt och fick det att kännas som hans kuk var hennes livselixir. Han rörde lätt på höfterna, kunde inte låta bli att munknulla henne lätt, men lät för det mesta henne styra tempot själv. Alva smekte hans pung med sin ena hand och hans mage med den andra. Hon gav honom verkligen helhetsupplevelsen, en kuksugning all inclusive, och han blundade och vände huvudet bakåt och höll på att börja gråta av lycka.

När de välbekanta ilningarna gjorde sig påminda, backade han försiktigt bakåt. Hon förstod precis vad som hände, och följde honom upp i sängen där han la sig på rygg och hon grenslade honom. Han älskade hennes kropp, älskade att vara nära henne, älskade att få henne att njuta. När hon spetsade sig på hans kuk sökte hans fingrar upp hennes klitoris och hennes andetag blev omedelbart tyngre. Det var mycket tacksamt. Deras blickar möttes, hon tog tag om hans händer och placerade dem ovanför hans huvud, och gav honom sedan en fantastisk show. Med sin ena hand smekte hon sig själv mellan benen, med den andra smekte hon sina bröst. Detta medan hon fortfarande red honom. Han låg bara där och försökte ta in det hela, men hade svårt att förstå att hon var på riktigt. Att de var på riktigt.

Och så råkade han komma. Det var inte meningen, inte innan hon kom, men han föll över kanten och ropade hennes namn, vilket fick henne att komma en tredje gång. Deras kroppar krampade i symfoni, som de hade övat i förväg, och deras blickar satt fast i varandra hela vägen igenom. Till sist föll de ihop i en svettig hög på sängen, hon i hans famn. Andetagen var ansträngda och skulle behöva en stund på sig för att lugna sig. Men det gjorde ju inget, förstås, för de hade ju all tid i världen.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Mannen i fönstret mitt emot	Age play	4.9	12/10-22
Hur man är otrogen med sin chef 2	Heterosex	4.7	28/9-22
Hur man är otrogen med sin chef	Heterosex	4.8	28/9-22
Så tuktas en skolflicka 2	Kinky	4.3	1/4-22
Så tuktas en skolflicka	Kinky	4.7	9/3-22
Du bestämmer, professorn 4	Kinky	4.5	31/1-22
Du bestämmer, professorn 3	Age play	4.6	26/1-22
Prästen som bröt sitt celibat 2	Age play	4.6	16/1-22
Prästen som bröt sitt celibat	Kinky	4.5	14/1-22
Du bestämmer, professorn 2	Kinky	4.9	4/10-21
Du bestämmer, professorn	Age play	4.7	6/7-21

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.