Studiedag – Sommarbad med kompisen del 8
När terminen startade återgick allt till det vanliga. Arvid såg Joel i skolan hänga med sina kompisar eller någon flickvän, ibland hejade han med en tyst nickning. Ibland inte. Men då och då kunde Arvid vända sig om och upptäcka att Joel kollade in honom en bit bort mellan skåpen. Arvid skulle aldrig ringa själv, av risk för att få höra Joel klämma ur sig en dålig ursäkt till varför han inte ville hänga. Och Joel ringde inte.
Sen kom covid. Efter en månad vid köksbordet hade Arvid och hans föräldrar fått nog. Alla var irriterade på alla.
Arvid satt och gameade sent en kväll när messet kom.
J: "Vad gör du?"
Pulsen gick upp, han blev varm på halsen och kände direkt hur ballen vaknade till liv i träningsbyxorna. Han kastade en blick för att kontrollera att mamma och pappa var kvar i köket. Sedan:
A: En dator-emoji och "Du?"
J: Hantel-emoji.
A: "Nice?"
Då skickar Joel en bild. Det är hans arm, biceps, han håller i en hantel, nedanför skymtar man hans sexpack, längre ner hans bula i ett par blå kallingar. Bara ben. Suddigt på golvet hans fötter.
En blick mot köket. Arvid lägger tröjan över ståndet som blixtsnabbt börjat ställa sig upp. Han är hård nu. Fuck.
J: "You like? Hehe..."
A: snark-emoji
J: "Jaså, inte?" flirt-emoji
Arvid tvekade. Vad skulle han säga? Att han dregglade över den där armen och skulle gå ner på knä framför den där bulan utan att tveka. Han ska just skriva nått när det surrar till. En bild.
Den är tagen snett framifrån på Joels slitna ljusblå boxerkallingar där den stora kuken syns tydligt i en böj rakt nedåt och nästan börjar lyfta ena benet för att titta ut. En varm stöt går genom Arvids kropp, han kastar en blick mot köket. Stänger datorn och stänger in sig på rummet. Zoomar i bilden. Kramar sin egen kuk som står plågsamt instängd i ett par för små kallingar och jeans.
J: tungan utanför-emoji
A: galning
J: "Kom hit!"
A: "Det är för sent. Måste till skolan imorgon."
J: "Det är studiedag."
Ja visst ja. Han är förvånad att Joel håller koll på något som handlar om skolan. Men det är ändå för sent, vad skulle han säga till sina föräldrar. Hans andning är oregelbunden och pulsen slår i tinningarna.
A: "Sorry. Går inte."
J: "Synd..."
A: "Aa."
J: "Hörs."
Hjärtat sjönk på Arvid. Det kändes som han borde ställt upp. Hur fan kunde han vara så dum, efter veckor av runk på toaletten med Joel i tankarna. Han kunde tänkte på massa andra grabbar, men det slutade nästan alltid med att han i halkade över i Joels enorma balle som penetrerade honom i skogen precis när han kom. Han kunde inte hjälpa det.
Han tittade på telefonen. Joel skickar inget mer. Han pressar ner ståndet, går ut och spelar klart. Lägger sig sent.
Arvid vaknar med ett ryck. Det ringer någonstans. Fattar efter tag att det är dörren? Var är alla? Kollar på klockan och ser förvirrat att den är halv nio. Föräldrarna och syskonen har dragit redan, han har försovit sig. Han rycker till av en till ringsignal på dörren. Kastar sig ur sängen, rycker åt sig sin randiga morgonrock och gömmer morgonståndet. Stapplar ner för trapporna till en dubbelringning.
Chocken när dörren öppnas får honom bokstavligen att ta ett steg tillbaka. Vilket förstärks när Joel i träningsbyxor, vita sneakers och en svart hoodie tar ett steg fram och nästan pressar in honom i hallen.
"Öhh vad gör du här?" Han gnider gruset ur ögonen. Blir självmedveten om hans fula morgonrock och ståndet därunder. Tar ett steg tillbaka.
"Är du ensam?"
"Ja..?"
Joel tar ytterligare ett steg fram, drar igen dörren bakom sig och låser.
Arvid är fortfarande groggy. Drömmer han det här? Joel ser bestämd ut, Arvid kan inte riktigt läsa hans blick. Ingen säger något, men Joel spänner ögonen i honom, tar ett till steg fram nu, ett till, sedan stöter han till Arvid med bröstet, stångar honom, så att han tvingas stappla ett steg bakåt. Tittar frågande på Joel? En buff till. Arvids ansikte hamnar i axelhöjd på Joel som är längre och mycket mer bredaxlad. Han luktar nyduschad. Inte ett ord från någon av dem.
En kraftig buff till, Arvid glider bakåt i stumplästen. Joel behöver inte bevisa något, Arvid skulle aldrig kunna vinna över honom fysiskt. Det är som att det blir klart i rummet vem som är alfahannen. Arvid rodnar av någon konstig anledning. Joel står nära nu och tittar ner på honom. Tvingar ner honom. Arvid sjunker sakta ner på knä i slutet av hallen och hamnar med ansiktet framför Joels enorma bula i träningsbyxorna.
Joel går igång på att dominera honom! Han inser det nu. Sträcker fram händerna och darrar nästan när han tar tag i resåren om både kallingarna och byxorna. Börjar sakta dra nedåt.
Kollar snabbt uppåt, ser Joel sluta ögonen och titta rakt fram. Suckar alldeles tyst: "Såja..." Det är det första ljud han gett ifrån sig på flera minuter känns det som. Det var därför han kom.
Centimeter efter centimeter, inte förrän han är halvvägs ner på låret med resåren kommer den lös. Den magnifika halvhårda kuken flyger upp och nästan slår honom i ansiktet. Sedan vajar den framför honom med en droppe försats i hålet.
Han kan inte få nog av synen. Vill njuta av stunden. Har händerna på Joels höfter som han svänger sakta så att kuken vajar majestätisk och skickar iväg en doft av kuk som når Arvids närborrar som vidgas när han suger i sig sötman.
Joel har inte tålamod. Tar Arvids hand från höften och placerar på sin kuk.
Dags att börja jobba. Han runkar honom, känner med båda händerna längst skaftet som växer snabbt nu. Fingrarna pressas isår. Strax når han inte runt skaftet längre. Hans händer ser små ut på Joels onormalt grova kuk. Ådran längs skaftet. Förhuden som nästan lyckas täcka ollonet, men nu pressas isär omilt av ollonet som börjar bli sprängfyllt av blod.
Kuken är. Sten. Hård. Nu. Arvid arbetar med ena handen upp och ner längst skaftet. Drar bak förhuden. Tar lite saliv och smörjer in det, vilket får Joel att ofrivilligt skaka till i en spasm. Kramar tjur-pungen med de stora kulorna med andra handen. Börjar sen runka hårt med fingrarna strax nedanför kanten på förhuden.
"Uhhh" stönar Joel tyst. Gillar behandlingen. Arvid är tacksam att han fått det hemliga uppdraget att hjälpa kompisen. Försats rinner ur hålet på Joel och ner över Arvids hand. Han pausar en sekund och smakar på ett finger. Kastar snabbt en blick upp och hinner se hur Joel kisar ner mot honom.
Satan va kåt kompisen är. Så här hård är han sällan hinner han tänka innan ett nytt ljud kommer från Joel. Det kommer djupt inifrån honom, han skakar till i benen. Arvid kollar upp och ser Joel stirra med uppspärrade ögon ner på honom. Sedan blir allt suddigt.
"Aaaaaargghhhhh!! Fuuuuuuck!" skriker Joel samtidigt som de tjocka strålarna träffar Arvid i ögat, sedan över hans ansikte, hals och axlar. Det vill aldrig sluta spruta, han hinner få ut tungan och få ett sprut salt rakt ner i halsen också.
Joels ben viker sig nästan, han tar ett ofrivilligt steg bakåt när det blir för känsligt i kuken och Arvid måste släppa taget.
"Ställ dig upp!" beordrar Joel med den enorma pålen fortfarande vajandes rakt ut och en seg sträng av sagge som hänger rakt ner mot golvet från pisshålet.
Arvids morgonrock åker isär när han tar stöd mot väggen och kommer upp på fötter. Stryker sperman ur ögonen. Det svider. När han plockar fram sin egen kuk och börjar runka den tar Joel ett steg fram och smeker sitt ollon längs hans. Pussar med ollonet på honom. Blöter ner honom med eftersatsen så att Arvid blir alldeles hal och förhuden glider snabbt över ollonet.
Mer behövs inte. Allt är hyperkänsligt. Sekunden senare kväver han ett stön och blundar när hans stålar börjar skjuta rakt ut över golvet medan Joel ser på med ett stort flin.
Joel släpper upp resåren och kuken försvinner in med ett floppande ljud innanför de svarta blanka byxorna. "Tack." säger han kort innan dörren smäller igen efter honom.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Skön läsning
jag skulle med vilja ha Joel som klasskamrat :) Lite sent bara :)
Men skön läsning igen.
Fortsätt ett bra jobb, läser gärna mer
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tycker din serie Gröna Boxerkallingar är grymt bra..... rolig tanke att de vandrade runt och man fick följa dessa nästan som en trofé bland de inblandade. Bra skrivet och gillade den skarpt som sagt... Keep up the good work..