Inkräktaren

---

---

Hej! Jag vill bara ta upp några saker innan du läser vidare. Detta är min första novell på denna sajt, så lite feedback uppskattas skarpt! Tyvärr är det inte det klassiska "kuk-och-fitta"-vokabulären som vanligtvis förekommer i novellerna här. Jag tyckte inte att det passade in i den tidsperiod som novellen är tänkt att utspela sig. Så om ett lite mer städat språk inte är din grej, rekommenderar jag inte att du läser vidare. Men misströsta dig inte! Jag kommer kanske återvända med lite mer... vulgära grejer. Om du är kvar; Läs och njut!



Eva var inte riktigt säker på vad som hade fått henne att vakna. Kanske hade det varit ett extra högt knakande från väggarna. Kanske hade det varit åskknallen som fått fönsterrutorna att skaka. Kanske hade det bara varit en känsla som fått henne att vakna från sin ganska... angenäma dröm. I vilket fall som helst insåg hon att hon inte skulle kunna somna om. Det var någon som tittade på henne, det var hon säker på. Hon drog bort en kastanjebrun slinga från ansiktet medan hon satte sig upp. Hon kisade in i mörkret. Allteftersom hennes ögon vande sig, kunde hon urskilja siluetten av en man, eller det såg ut som en man. Kanske var det bara skuggan av någon rock av något slag. Det var först när hon sträckte sig mot lampan, som hennes första tanke bekräftades.
"Tänd inte,"sade en allvarlig röst. Eva frös till. Varenda liten muskel i hennes kropp var paralyserad och hennes talförmåga var helt försvunnen. Hon visste att hon borde skrika efter tjänstefolket, men inte ens så mycket som ett andetag passerade över hennes fylliga läppar. Hon kollade bort mot väggen igen. Hon såg siluetten tydligare nu. Det var definitivt en man där. Vad gjorde han där? Vem var det? Var det Alfred, den där vidriga drängen? Hon suckade. Några snuskiga blickar kunde hon tåla, men det här var för mycket.
"Alfred, om det är du, så är det inte roligt!"fräste hon med en så hård röst hon kunde.
"Jag är inte Alfred,"sade mannen lugnt. Eva stelnade till igen. Nu insåg hon att det inte alls var Alfreds röst. Alfreds röst var hesare och mörkare än tjärnen i skogen. Denna stämma var ljusare och melodisk, som om han sjöng varje ord. Det var en vacker röst utan tvekan, men lindrade knappast hennes oro.
"Så, v-vem är du då?"stammade hon. "Hur kom du ens in?"
Mannen gav ifrån sig ett skratt.
"Eva, du är knappast den enda som känner till husets lönngångar,"svarade han. "Och vem jag är spelar ingen roll just nu. Du kan nog räkna ut det själv."
Eva rynkade pannan. Hon tyckte att rösten lät bekant, men kunde inte placera den. Fast egentligen spelade det ingen roll vem det var. Det var fortfarande en inkräktare, och hon fick inte sänka sin gard. Hon tog ett djupt andetag för att lugna sig själv och sade med så stadig röst hon förmådde:
"Vad vill du mig?"

Det blev tyst en stund, en alldeles för lång stund. Tillslut gav främlingen ifrån sig ytterligare ett skratt. Av det lilla hon kunde se, skakade han på huvudet.
"Lilla söta Eva, om du vet vem jag är, så borde du veta vad jag vill,"sade han. Detta gjorde henne inte klokare. Hon var rädd, men samtidigt nyfiken. Det verkade som att mannen kände henne. Hon suckade och skakade på huvudet.
"Sträck ut din hand,"viskade han. Hon tvekade. Detta kunde leda till vad som helst. Han skulle kunna ta tag i henne och skada henne illa. Trots denna tanke, tog hon mod till sig och sträckte ut handen. Skuggan rörde sig närmare henne och tog tag i hennes hand. Hon kände det långa ärret tvärs över handflatan, som orsakats av ett slag med en trasig flaska. Med ens visste hon precis vem det var hon hade framför sig.
"Du vet nu, eller hur?"sade mannen, med betydligt ömmare röst än tidigare. Hon nickade, stum av insikten.
"Vet du vad jag vill dig?"frågade mannen. Eva svarade inte. I hennes tankar flödade minnen av alla de blickar som de hade växlat, de gånger som han hade låtit deras händer snudda vid varandra, den lilla gnistan som tycktes finnas mellan dem. Någonstans i henne hade hon en känsla av vad han ville, men det gick inte ihop. Det där konstanta bistra ansiktsuttrycket han bar indikerade inget annat än på att han var en bitter cyniker. Utom när han tittade på henne. Då slätades rynkorna i pannan ut, ögonen hade inte en lika spänd och trött blick. Fast detta hade hon alltid tolkat som att han hade någon slags ömhet för just henne, såsom man har för en syster.
"Jag förstår fortfarande inte,"mumlade hon osäkert. Hon hörde hur han fnös till.
"Försök inte,"sade han bestämt. "Jag vet att ni kvinnor är inte de oskyldiga varelser som folk påstår. Ni har er lust, precis som män."
Det gick en liten rysning längs med hennes ryggrad vid nämnandet av lust. Hon skulle ljuga om hon påstod att inte hade haft ett visst intresse för den bistra mannen. Nog hade hon funderat på hur det skulle kännas när den ärrade handen smekte henne på de mest hemliga ställena på hennes kropp, hur det skulle kännas att känna hans styrka när han tog tag i henne. Dessa tankar väckte omedelbart hennes inre lust. Hon skämdes för sin reaktion.
"Det här är fel...,"viskade hon, men tystnade när ett pekfinger snuddade hennes läppar.
"Att ni åtrår mig?"sade han. "Inte alls, min kära. Jag åtrår dig minst lika mycket."
Pekfingret lämnade hennes läppar. Istället lades en stor hand mot hennes kind. Återigen kände hon ojämnheten av ärret. Hon bet sig i läppen och snurrade på den kalla silverringen på vänster hand. Nog för att hon ville ha honom, men hon kunde inte göra detta mot Karl.
"Du vet att det inte går,"sade hon stilla.
"Lilla Eva, jag vet att ni inte är lyckliga,"viskade han. "Karl är knappast tyst om sitt missnöje över ert äktenskap. Fast jag kan se på ert ansikte att ni lider mer än honom."
Hon kände hur hans tumme rörde sig fram och tillbaka. Denna ömma gest fick henne att slappna av, men hon kunde fortfarande släppa skammen i henne. Hon borde inte, kan inte.
"Jag vet inte...,"sade hon osäkert. Handen lämnade hennes kind och lades runt hennes nacke. Hon kunde känna blicken från hans stålgrå ögon.
"Släpp taget,"viskade han. "Jag vet att du vill...."

Plötsligt mötte hans läppar hennes. Först stelnade hon till, för att sedan lägga sina armar runt hans axlar för att dra honom närmare till sig. Hon kände hans tunga mot sin underläpp och genast särade hon på läpparna. Aldrig hade hon blivit kysst med en sådan hetta och passion. De stora händerna som smekte hennes kropp som med sådan vildhet bidrog än mer till hennes egen upphetsning. Hon visste att hon inte fick känna som hon gjorde. Samtidigt kände hon hur lustan forsade genom hennes kropp och hon lät sig själv ge efter. Hon hörde sina egna djupa andetag, kände den bultande värmen mellan hennes ben. Hon ville ha mer, så mycket mer. Utan att hon märkte det, snörade han upp hennes nattlinne och lät den falla ner från hennes axlar. Hon drog efter anden när hans händer började smeka hennes fylliga bröst.
"Åh..."
Hon tryckte sig närmare honom medan hon smekte hans vågiga hår. Nu kunde hon höra hans hårda andehämtning och insåg att han var lika upphetsad. Ivrigt sökte hon efter knapparna i hans skjorta och knäppte upp dem så gott hon kunde i mörkret. Han tog tag i henne och tryckte henne mot sängen. Ett hest skratt ekade i rummet.
"Du var mycket mer ivrig än vad jag trodde,"sade han. Även om hon inte kunde se honom, visste hon att han log.
"Det är bra. Jag vill att du vill ha mig...."
Med dessa ord böjde han sig ner och började kyssa och nafsa i hennes hals. Hon ville lyfta sina händer och smeka honom över ryggen, men han hade ett stadigt grepp om hennes handleder. Då han hade lagt sig över henne, var det praktiskt taget omöjligt att röra på sig. Det enda hon kunde göra var att gny medan han lät läppar och tänder nudda vid hennes hud. Plötsligt släppte en av hans händer taget. Den kupade ett av hennes bröst. Hans tunga cirklade mot hennes styva bröstvårta, innan han sög in den i munnen. Hon kunde inte hålla tillbaka ett högt stön.
"Å-åh, herregud!"utbrast hon. Det var gudomligt skönt. Den bultande värmen i hennes sköte tilltog alltmer medan han slickade och sög på hennes bröstvårtor. Hennes hand smekte hans rygg mer ivrigt medan hon gnydde och stönade. Till hennes stora besvikelse lyfte han på huvudet.
"Varför slutade du?"frågade hon. Han svarade inte förrän han hade dragit upp hennes kjol till magen och lade en hand på hennes lår. Medan han smekte insidan av hennes lår, viskade han:
"För att jag har något bättre för dig."

Hans ord fick henne att dra efter andan av spänning, men det som fick henne att verkligen att tappa fattningen var när han började smeka hennes sköte. Ett av hans fingrar gled genom hennes nu våta skåra, för att sedan glida mot den lilla knopp som utgjorde hennes njutningscentrum. Hon gnydde till av den plötsliga beröringen, och inte blev hon tystare av att han fortsatte att smeka den svullna knoppen allt mer. Varje liten beröring fick det att kännas som att små gnistor slog ut och for genom hennes kropp.
"Det känns bra, eller hur?"viskade han i hennes öra.
"Åh gud, ja!"flämtade hon. Hon kunde inte få nog av denna behandling. I desperation efter mer tryckte hon sig mot hans hand. Han var inte sen med att lyda hennes önskning. Genast ökade smekningarna i intensitet. Njutningen verkade sprida sig från hennes sköte till hela hennes kropp. Nog hade hon i hemlighet smekt sig själv medan hon låg under täcket och borde sova. Det hade varit skönt, men på något sätt kändes det bättre när någon annan tillfredsställde henne på det här sättet. Hon kände hur en brinnande känsla tycktes bildas inom henne och den växte sig starkare för varje gång han lät sitt finger gnida mot hennes klitoris.
"G-Gustav, jag tror-,"stönade hon, men kunde inte få ur sig ett ord.
"Slappna av,"sade Gustav bestämt. "Låt det hända."
Hon försökte slappna av, men lättare sagt än gjort då varenda muskel verkade spänna sig alltmer. Hon hade knappt någon kontroll över sina ben, som darrade än värre och började röra på sig. Hon bet sig i läppen för att undvika att några ljud slapp ifrån henne. Tillslut blev njutningen total. Hon stönade och gnydde högljutt när hon äntligen nådde sitt ljuva klimax. Hennes kropp spände sig och slappnade av medan njutningen flödade genom varje ådra, varje liten nerv. Det var en känsla som aldrig fick ta slut. Fast tillslut försvann känslan och hon låg kvar och flämtade. Inget hände på en stund, mer än att Gustav smekte henne över håret och kinden medan hon återhämtade sig från orgasmen.

Eva märkte hur Gustav drog sig bort. Först trodde hon att han tänkte lämna henne, men istället lade han sig mellan hennes ben.
"Är det nu du tänker ha samlag med mig?"frågade hon. Gustav skrattade.
"Naturligtvis inte, det är du inte redo för,"sade han. Hon stirrade förvirrat mot där han måste vara. Vad menade han? Klart att hon ville att han skulle ta henne, komma in i henne, göra dem till en.
"Varför inte?"frågade hon.
"För att kvinnan måste vara helt villig,"svarade han. "Måste hela hennes kropp vara förberedd."
Med dessa ord lät han sina fingrar glida genom hennes skåra igen. Innan hon hann svara eller reagera, hade han låtit två fingrar glida in i henne. Hon skrek till av överraskning, som sedan övergick i ett stön när hon insåg hur skönt det var att få fyllas upp. Prövande lät Gustav sina fingrar glida in och ut i henne medan han fortsatte:
"Det verkar som att ditt kön skulle kunna ta emot mig nu, så vått som det är. Men även hennes huvud måste vara med."
"Men jag är med!"sade hon besviket. "Jag vill ha dig. Jag vill ha dig i mig, tro mig!"
"Åh nej, det räcker inte,"sade han. "Det ska vara det enda du tänker på, det enda du vill ha."
Han kysste hennes hals. Hans tunga andehämtning värmde hennes hud och gjorde henne mer upphetsad.
"Så du får helt enkelt vänta,"sade Gustav.
Eva gav ifrån sig ett irriterat läte. Irritationen släppte dock när hon kände hur Gustav gav henne en kyss på pannan.
"Oroa dig inte,"sade han. "Inom sin tid ska du få det du vill ha. Men först..."
Han började kyssa hennes mage och ben, samtidigt som hans fingrar fortsatte att röra sig i henne. Det hon kunde göra nu var att bara lägga sig ner och njuta. Plötsligt ändrade Gustav sin position på fingrarna så att de smekte den främre delen av hennes inre. Någonstans inne i henne kom han åt en punkt som fick henne att sjunka djupare i den lusta hon redan befann sig. Hon stönade till och tryckte sig mot hans fingrar.
"Precis där!"sade hon. Han verkade förstå vad hon ville. Han lät sin fingertoppar gnida mot denna inre punkt. Återigen spred sig njutningen från skötet till kroppen. Det här var nytt för henne. Inte för att hon aldrig att blivit fylld, men hon hade aldrig haft modet att låta sina smala fingrar utforska sitt inre. Kanske för att hon hade känt sig smutsig, som en billig sköka. Fast nu när Gustav gång på gång gned mot denna inre punkt, undrade hon varför hon aldrig hade gjort så tidigare. Det var otroligt skönt. Hon särade sina ben ytterligare, som för att visa för Gustav att hon ville ha honom. Kyssarna mot mage och lår verkade röra sig närmare hennes sköte. Plötsligt smekte en tungspets mot hennes klitoris, vilket fick henne att hoppa till.
"Vad gjorde du?"frågade Eva förvirrat.
"Tycker du inte om det?"frågade Gustav. Hon märkte att han nästan lät lite besviken. Hon funderade lite. Beröringen hade skrämt henne, men nu när hon tänkte efter, hade det inte känts rätt bra ändå?
"Jag....vet inte,"svarade hon.
"Lägg dig ner, känn efter,"sade Gustav lugnande. Hon gjorde som han sade. Återigen lät han sin tungspets löpa över hennes klitoris. Den här gången lät hon en suck av behag undslippa henne. Kombinerat med fingrarna som verkade smeka hennes inre allt mer intensivt kändes det som att hon var i himmelriket. Hans tunga cirklade ibland runt hennes lilla knopp, för att sedan slicka direkt på. Hon kved och vred sig medan han lekte med hennes sköte. Det här var nästan för bra. Det blev dock bättre när han sög in hennes klitoris mellan sina läppar. För en kort sekund kom oron att någon hade hört hennes utrop, för att sedan försvinna in i upphetsningens dimma. Nästan förvirrat greppade hon hans hår och tryckte sitt sköte mot hans ansikte.
"Ja, ja, sådär ja!"flämtade hon. Han fortsatte suga på hennes klitoris, alltmedan den brinnande känslan återkom, redo att återigen sluka hennes kropp. Eva gnydde och stönade allteftersom njutningen blev starkare. Utan att kunna kontrollera det, tryckte hon sina lår mot Gustavs tinningar medan hon i besatthet rörde sina höfter upp och ner. Hennes rygg spändes upp som i brygga när hon äntligen togs över av klimaxet ännu en gång. Hade hon inte i sista sekund tryckt en hand mot sin mun hade hela huset hört hennes vrål av lusta. Den eld som spred sig nu var ännu mer intensiv och fyllde henne inifrån och ut. När hon återigen kom till sans, var hon mer borta än tidigare. Hon låg stilla och försökte förstå vad hon hade varit med om. Det enda som höll henne någorlunda vaken var Gustavs hand på hennes ben.

"Åh Gustav,"viskade hon. "Jag....jag..."
Hon kunde knappt prata. Trots det visste hon två saker. Hon var inte klar än, och hon ville ha honom
"J-jag...jag vill...,"försökte hon.
"Ha mig?"avslutade Gustav hennes mening. Hon nickade ivrigt.
"Ja, j-jag be-behöver...,"flämtade hon. Det prasslade till i lakanen när Gustav drog sig bort, för att sedan sätta sig på sängkanten. Hon hörde ett klingande ljud när han öppnade sitt bälte.
"Kom,"viskade han. Genast kröp hon över sängen och satte sig gränsle över hans knä.
"Såhär?"frågade hon.
"Ja,"svarade han medan han lade en hand på hennes midja. Själv satte hon sina händer på hans breda axlar, efter att hon hade dragit upp sitt nattlinne. Plötsligt kände hon toppen av hans lem trycka mot hennes sköte, för att kort därefter glida in i henne. Hon flämtade medan hon prövande började röra sina höfter fram och tillbaka. Inget av den smärta hon hade känt på bröllopsnatten kändes av. Inte heller hade det funnits något motstånd, utan Gustavs lem hade glidit in i ett svep. Detta var ljuvligt, ljuvligare än vad någon hade sagt till henne. Att känna hans hårda lem fylla upp henne till bredden och glida in och ut i henne. I besatthet rörde hon sig allt fortare, allt hårdare, för att möta hennes behov av njutning. I takt med hennes rörelser gav hon ifrån sig små suckar, stön och kvidanden. Hon hörde att Gustav inte heller kunde hålla tillbaka sin egen lust, utan besvarade henne med sina egna dovare läten. Som om inte själva samlaget var nog, kände Eva hur Gustav lade sina starka armar runt hennes kropp och håll om henne hårt.
"Eva... vackra Eva,"viskade han i hennes öra. Hans ömma ord fick rysningar att gå längs hela hennes ryggrad. Vem hade kunnat tro att ett samlag kunde vara så njutningsfyllt, så ljuvligt underbart? Värmen, närheten, ljuden. Hennes grep om hans axlar hårdnade och hennes andning blev mer kvidande allteftersom hon rörde sig fortare. Den ljuvliga känslan i hennes sköte började tillta och sprida sig ut mot lår och mage. Hon var så nära igen. Gustav verkade märka av detta, då han hest stönade:
"Såja, bara kom för mig, min älskade.... Visa mig hur mycket du njuter av mig...."
Som på kommando blev hennes rörelser alltmer snabbare, alltmer desperata. Hon bara måste få känna orgasmen ta över henne ännu en gång, nu med Gustavs svullna styva lem inne i henne. För varje andetag, för varje stön, för varje rörelse med hennes höfter, kom hon närmare och närmare. Tillslut sköljde orgasmen över henne. Med en hand över hennes mun skriade hon av lust. Hennes sköte krampade och hela hennes kropp skakade våldsamt. Det kändes som att varje liten nerv brann i henne, som den hetsigaste skogsbrand. Denna brand tog över henne, för att sedan sakta men säkert ebba ut. I utmattning lutade hon sig mot Gustav, hennes Gustav, och bara flämtade. Långsamt började hennes sinne att klarna. Gustavs händer smekte hennes rygg, som en påminnelse för vad som hade hänt. Hon satte sig upp. Till en början visste hon inte vad hon skulle säga. Efter en stund svalde hon och mumlade:
"Det var...."
"Underbart?"fyllde Gustav i. Hon nickade bara, då hon kunde knappt finna ord. Det hon hade upplevt gick inte att jämföra med nätterna med Karl, som hade varit allt annat än angenäma. Det här hade varit bortom allt hon hade upplevt. Så himmelskt, så ljuvligt, så skönt, så....ja...underbart.

"Jag kanske ska gå nu,"sade Gustav. Eva stirrade på honom förvirrat.
"Varför då?"frågade hon.
"Jag vill inte komma i dig,"svarade han. Eva hörde en viss tvekan i hans röst, som om han egentligen ville göra något som var fel, men försökte intala sig själv att inte göra det.
"Varför inte?"undrade Eva.
"Det vet du väl,"suckade Gustav. "Det skulle innebära att du får mitt barn istället för Karls."
Rent logiskt, förstod Eva att han hade rätt. Sexets huvudsakliga uppgift var trots allt att föra människosläktet vidare. Fast ändå ville hon inte att Gustav skulle gå. Hon ville att han skulle stanna med henne. Hon ville uppvisa samma uppskattning som han hade visat henne, att han skulle njuta precis som hon hade gjort.
"Snälla gå inte!"sade hon. Gustav tog tag i hennes händer och kramade dem hårt.
"Jag måste,"sade han sorgset. "Det jag har gjort nu är oförlåtligt. Om jag fortsätter nu kommer jag dra skam över dig, över mig och över min bror."
"Men jag gick ju med på det,"invände Eva. "Jag lät dig komma till mig, jag lät dig älska med mig. Jag står i lika mycket skuld som du."
Hon kramade om Gustavs händer än hårdare.
"Jag vill ha dig hos mig. Jag vill att du ska stanna en stund till. Snälla, gå inte."
"Eva..."
Hon reste sig, varpå han gled ut ur henne. Hon satte sig på knä framför honom och tog tag i hans lem. Den hade blivit våt och hal av hennes safter. Långsamt lät hon sina händer smeka det hårda skaftet. Hon hörde sucken som undslapp honom.
"Jag vill att du ska njuta också."
"M-men, Eva. D-det gjorde jag. D-det v-var så underbart! D-du behöver inte göra me- ÅH!"
Han stönade till när Eva lät hans lem glida in mellan hennes läppar. Den hade en lite salt smak, troligen till följd av de safter som täckte den. Hennes tunga gled över ollonet, för att sedan glida längs med skaftet när den hårda lemmen åkte in i hennes mun. Gustav flämtade och stönade om vartannat.
"H-herregud....H-hur..."
En hand smekte hennes hår. Hon tycktes känna hur hans lem svullnade och hårdnade alltmer. Det gjorde bara att hon började suga av honom hårdare. Hon kände hur hennes kinder verkligen sögs in för att krama Gustavs lem. Hans hand greppade hennes hår och verkade försöka dra bort henne.
"Eva, snälla sluta!"utbrast Gustav. Hon gjorde som hon hade blivit tillsagd. Trots det såg hon upp på honom med uppgiven blick.
"Var det inte bra?"frågade hon.
"Det var ljuvligt,"svarade Gustav. "Nästan för bra. Jag var lite för nära."
Hon förstod och uppskattade hans tanke.
"Vill du ha mig?"frågade hon. "Du får."
"Vad får jag?"frågade Gustav. Eva bet sig själv i läppen, innan hon sade långsamt:
"Du får komma i mig."
"Eva, är du säker? Du vet riskerna."
Hon hade aldrig varit så säker. I vanliga fall hade tanken på manlig säd fått henne att fyllas med vånda, men nu kände hon att hon inte ville annat. Hon ville att han skulle komma in i henne igen. Hon ville att han skulle spruta sin säd i henne, markera henne som hans. Att det potentiellt skulle bli ett barn bekom inte henne.
"Ja, väldigt säker,"svarade hon med stadig röst. Med ens tvingades hon ner på rygg. Gustavs starka händer förde hennes ben isär. Hans tyngd pressade henne ner i sängen när han lade sig över henne. Återigen pressades hans lem hårt in i hennes sköte. Hon måste ha felbedömt hur upphetsad han faktiskt hade varit. Istället för en mjukstart, tog han henne helt utan nåd. Stötarna in i henne var hårda och snabba. Till hennes stora förvåning insåg hon hur mycket hon njöt av det. Hon kände sig så hjälplös, att det enda hon kunde var att tacksamt ta emot varje hård stöt i henne, medan hon gnydde i takt. Gustav i sin tur stönade och morrade som ett djur. Hans starka armar höll om hennes kropp, så hårt att det verkade som att han aldrig skulle släppa taget. Eva lät sina egna armar slingra om hans rygg för att hålla om honom minst lika hårt. Där och då var de verkligen som ett, man och kvinna, helt förlorade i sina egna passionerade lustar. Varje gång han trängde in i hennes sköte, verkade hela hennes varelse, hela hennes sinne, fyllas upp av honom. Just när det kändes som allra bäst, stötte han in henne i ren desperation. Ur hans strupe kom en blandning mellan ett stön och ett vrål medan hans höfter ryckigt rörde sig fram och tillbaka i de sista stötarna. Det gick inte att mista sig på pulserandet inne i henne för att förstå vad som hände. Sedan föll han över henne och blev helt stilla en stund. Medan han sakta kom till sans, låg Eva och smekte honom mjukt. Hon log med slutna ögon. För första gången i hela sitt liv kände hon sig tillfredsställd. Hon slog upp ögonen först när Gustav började försiktigt röra på sig. En hand smekte hennes svettiga kind.
"Nu måste jag tyvärr gå,"sade han tyst. Den här gången sade hon inget, utan lät armarna läggas åt sidan när han drog sig ur henne och reste sig upp. Hon hörde hans långsamma smygande steg medan han rörde sig mot lönngången. När han öppnade den dolda dörren, sade hon:
"Vänta."
Stegen tystnade och den mörka skepnaden vände sig mot henne.
"Lova mig att du kommer tillbaka,"sade hon. "Efter det här vet jag inte om jag kan stå ut med Karls närmanden. Snälla, jag vill att du kommer tillbaka."
Det blev tyst en stund. När han tog till orda, hörde hon värmen i hans röst när han sade:
"Jag är tillbaka imorgon natt."
Hans skepnad försvann in i öppningen och dörren drogs igen. Länge stirrade hon ut i mörkret medan hon låg i sin säng. Tillslut lade hon sig ner och slöt ögonen. Ett leende svepte över hennes läppar innan sömnen föll över henne och förde henne tillbaka in i drömmarnas land. Där mötte hon återigen sin kära Gustav, som skulle uppfylla varenda en av hennes drömmar och önskningar i många nätter framöver....

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Mannen från havet	Första gången	0.0	28/10-23
Med publik	Heterosex	4.0	27/1-23
Då jag bröt mitt löfte som strippa - Del 1	Onani	4.3	29/11-22
Inkräktaren	Heterosex	4.5	17/9-22

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.