Massösen 3
Moas långa fingrar lades sig försiktigt, bakifrån, över Stefans axlar. Hon suckade när hennes handflator snuddade vid hans skulderblad, lagom breda med magra muskler som inpackning. Av någon anledning hade hon hållit andan precis innan beröringen. Saliv samlades i hennes mun och hon kände hur det blev varmt på kinderna och mellan brösten. Piggarna styvnade mot insidan på bh:n. Hela ‘hyllan’, nätt som den var, kändes plötsligt större.
“Ska du inte ha en bricka?”, frågade någon vid hennes sida plötsligt.
Den unga kvinnans händer gled upp över Stefans axlar och ned över biceps. Om jag klämmer lite på dem, tänkte hon, så kommer de vara så där hård-mjuk-lena som jag alltid…
Något nuddade hennes hoodie - försiktigt, mitt på magen. Hon stirrade ned oförstående och såg kanten på en bricka. En leénde Kim höll den och såg upp i hennes ansikte. Den kortare kvinnan hade en tussilago-gul blus med en enda lång slits på framsidan så Moa såg, ofrånkomligt, också överdelen på hennes nätta, bronsigt gyllene bröst. Det gick till och med att skymta de mörka bröstvårtorna.
“Tack”, sa Moa och tog brickan. Jag nuddade inte vid Stefan!? Tänkte hon och började svettas och rodna ännu mer. Snälla säg att jag inte gjorde det! Bakom henne rörde sig ett led med tjugo andra elever. Hon kunde föreställa sig att de stirrade på henne och på något övernaturligt vis kunde se in i hennes hjärna och vad hon just föreställt sig.
Stefan stod - bokstavligt - oberörd framför henne. Han hade inte nakna axlar utan en college-tröja på sig. Moa kunde dock se igenom den och varsebli hans symmetriska gestalt därunder - allt var perfekt lagom.
“Så…”, sa Moa utdraget, slet loss blicken från den där perfekta nacken och plockade upp en panerad, stekt fisk ifrån tråget framför henne. “Ska ni jobba hos Alma ikväll också?”
---
Vilka lustiga färger de har, tänkte Pei samtidigt som Pei och Moa köade för att få mat. En del är ju alldeles knallrosa. Pojken, 18 år eller så, för stunden hade den färgen. Hans huvud närmade sig hennes släta skåra - både hans ansikte och hans lilla huvud hade antagit den kulören precis innan.
Hon själv var o-berört blek, stram och smidigt muskulös. Hon blinkade en gång men rörde annars inte en min när han landade på hennes nedre läppar. Beröringen var aningen sned och fick ena läppen att tryckas åt sidan - innan John, som han hette - korrigerade sig.
Peis fitta var blöt och visste vad som väntade. Den slöt sig blött runtomkring huvudet, de puffiga läpparna gled tätt och mjukt runtomkring hans lem. Sidorna rörde sig lite mot hans intrång, som sidorna på en mycket liten sammetsduk polerande ett äpple. Hon drog upp knäna, suckade ofrivilligt och låste vristerna bakom hans korsrygg. Hennes rumpa vreds uppåt en aning. I den gesten skymtade John blixtsnabbt hennes släta mellangård och det lilla, täta krysset precis nedanför - bortanför hans egen lem som knödde sig in på kvinnans framsida.
Den spetan till pojk han var stånkade som om allt var fruktansvärt jobbigt. Pei log bara svagt när han med vördnadsfull koncentration gled djupare in med sin topp mellan hennes läppar. Ett blött kluckande hördes tillsammans med hans plötsliga gubb-andning när hans huvud gled ur och sedan in mellan läpparna som nu blivit slintiga. Han riktade sig lite uppåt så att hans huvud gled uppåt mellan kuddarna och till sist knuffade hennes lilla knapp uppåt och sedan nedåt.
En elektrisk stöt fick Peis axlar att skälva till och hela bålen att spännas. En smidig ring av muskler spändes under huden på hennes mage samtidigt som hennes nästan-leende avbröts och den lilla munnen slappnade av, halvöppen.
---
“Var har Pei tagit vägen?”, frågade Moa, öppnade munnen och förde in toppen på gaffeln med en bit knaprig fisk mellan läpparna. De, tänkte hon, Pei och Kim hänger ju med varandra hela tiden annars.
På andra sidan lunchbordet slätades Kims leénde ut en smula. “Oh, hon skulle gå och ringa hem till en kinesisk vän under rasten.”
Kim kikade ned på sin tallrik och spetsade en fiskbit själv. Den frasade lite mellan hennes tänder. Moa som fortsatte äta såg Kims fylliga mun knipas ihop kring gaffeln. Det stack till på baksidan av hennes huvud när hon tänkte på vad mer Kim, förmodligen på regelbunden basis, gjorde med den där söta lilla munnen. Hennes blick hoppade upp förbi den kortare kvinnan framför henne och kom att vila mot Stefans starka ansiktsprofil ett bord bort.
Pei grinade mot henne mjukt och vred huvudet halva vägen och ögonen till ögonvrån. “Visst är han fin”, sa hon mjukt, “det är någon man skulle vilja ha, eller hur?”
---
Pei förde händerna över sina bröst. Handflatorna och fingrarna nöp över kuddarna och gled, i sitt grepp, uppåt så att topparna till sist passerade mellan fingrarna. Det isade stumt och styvt ifrån dem.
Mellan hennes ben tog John sats. Hans höft höjdes, sängen knakade, Peis fitta lät blött när hans lem nästan lämnaden den. Hon kände hur hennes läppar där nere slöts en kort stund - innan han passerade in mellan dem igen. Han sänkte sig försiktigt, långsamt in mellan dem. Pei kände hur de yttre läpparna gled undan och de inre veks mot och runt hans stånd.
Hennes mun närmade sig hans när han sänkte hela sig långsamt över henne. En känsla av lugn avslappning kändes i hela kroppen och så möttes deras läppar. Hennes smalare mötte hans fylligare, deras framsidor kom mot varandra. Hennes bröst, med de ömmande topparna, snuddade och trycktes sedan mot hans bröstkorg. Mage mot mage, skrev mot skrev. Inuti passerade han vidare in i, upp i hennes slida. Blött, slintigt smackade den in och lade sig försiktigt med huvudet mot hennes livmoderhalsport.
Hon öppnade munnen så mycket hon kunde och han med. Deras tungor var mot varandra. Pei blundade slappt och kände hur silkeslen han var mellan käkarna, hur hans påsar snuddade henne på rumpan och hur fullt han nådde upp och in mellan höfterna och tätta pressades sig mot de innersta portarna.
En strimma genomskinligt glidslem bildades mellan hennes blygdläppar. En hinna av sammetsmjukt glas emellan hans lem och hennes tunnel bildades när han svävade inne i henne. Han skavde mot hennes knapp precis ovanför nu. Hon var helt, slät, naken där och han var lurvig. Hårstråna, kom att ligga, retligt störande, mot hennes klitta.
---
Moa kände igen hur hon rodnade, det stack uppe vid tinningarna när svett bröt ut i hårbotten där. Hon harklade sig lite och svalde tuggan i munnen. “Vem?”, frågade hon oskyldigt, “Stefan?” Hon tittade ned i maten framför sig och sa, så likgiltigt hon kunde “ja, han är väl helt ok, antar jag.”
I raden bredvid dem vreds ett blont huvud en kort stund i deras riktning. Det var Annika, en av Moas klasskamrater - rörelsen fångades upp av Moa och ett kort ögonblick fastnade hennes blå ögon mot den andras ljust bärnstensbruna. Annikas mun var ihoppressad och på hennes panna syntes en rynka. Moa slet bort sin blick och riktade den framåt, mot Kim igen.
Hörde hon vad vi - vad Kim - just sa? Hon svalde och lyckades producera en grimas som om hon just ätit något fruktansvärt surt. Snälla, rara lilla Kim, sluta nu med den här Stefan-grejen, bad hon tyst.
Kim böjde sig framåt och viskade mer än innan. Det här skulle inte Annika eller någon annan höra, i varje fall.
“Visste du att Stefan och Annika precis gjort slut?”
“Jag visste inte ens att de varit ihop.” Moa kände hur något som kändes som en behaglig avslappning genomfor kroppen.
---
En trappa ned, i vaktmästar-verkstadens vilorum, drog sig John ur en lite bit och juckade sedan in igen. Hårt och snärtigt landade han med ett klatch och ett vått ‘efterljud’. Stöten slog igenom Peis kropp ifrån skinkorna som träffades, vidare upp genom höfterna, magen till brösten som stumt vibrerade uppåt. Bröstvårtorna skakade mot killens bröstkorg. Anslaget kändes till och med uppe i hennes kinder. Allra sist flyttades sängen av kraften.
“Bonk-klatch, bonk-klatch, bonk-kl…”, lät det taktfast när Johns höfter landade mot Peis. Den unga kvinnan såg - under tunga ögonlock och långa och kolsvarta ögonfransar - johns kropp knycka rytmiskt fram och tillbaka och en ivrig, het klåda fick henne att försiktigt börja möta hans anslag där hon svagt, men snärtigt och distinkt, mötte hans juckande med sitt eget.
Pei vaggade - sköts upp och ned på madrassen. Hon kände sin rumpa och rygg mot lakanet undertill. Tyget var fräscht styvt och luktade svagt av tvättmedel, men allt mer också av svett. Hennes egen lukt av jordgubbe blandades med hans syrliga axe-deo. Undertill kom hans och hennes sexlukter, tjockt och sött in genom hennes allt mer tunga andetag.
Över henne kroknade så John. Han böjde sig ned mot henne och hon satte sin ena hand runt hans nacke. De kysstes igen, tunga mot tunga. Smackande högt både från munnen och när han tröttare, långsammare men kraftfullare stötte upp in i henne.
Till sin förvåning kunde Pei höra sig själva upprepa “aaa, aaa” om och om igen. Inuti gick han från hård till käpprätt styv, han ryckte. Hennes slida svarade på det, automatiskt krympande, mot hans träigare närvaro där, hon själv stelnade i hela kroppen och hela hon verkade ta sats. En plötsligt känsla av att han växte kändes samtidigt som hon lika plötsligt krympte. Hennes slida drogs ihop som en bred snara över en järnnacke. Insidan på låren domnade bort och blodet rusade i huvudet, brösten, ljusmskarna och mellan höfterna.
Hennes ben gled mot varandra i ett hårt saxgrepp på vid hans korsrygg. Han pressade sig mot henne och hon mot honom. Hon kunde se, dimmigt mellan de kolsvarta stråna, hur hennes egna fötter började vibrera där de skymtades på sidorna om hans bål.
Pei drog efter andra, ryckigt och nästan skärrat. Hennes ögon for upp, stort runda. Hon drog skarpt efter andan och skrek ett högt isande skrik. Hennes smala händer grep hårt på hans rygg, försökte få tag om hans skulderblad, men halkade.
---
“Hörde du det där?” frågade Moa och tystnade och försökte lyssna genom sorlet i matsalen.
Framför henne satt Kim och log mjukt.
“Nej…”, sa hon osammanhängande, “jag trodde jag hörde någon skrika ett sådant där högt, isande…” Kims ansiktsuttryck ändrades inte.
Moa försökte vara tyst och lyssna med det spelade ingen roll om hundra andra 18-åringar inte alls hjälpte till med det.
“Glöm det…”, sa hon sedan. De satt stilla och åt långsamt den överstekta fisken. Moa kom inte på något att säga och kände hur kroppen signalerade obehag och ett svagt minne av något helt annat meddelande som hade att göra med Stefan.
Till sist, när deras tallrikar nästan var tomma, frågade Kim ifall Moa skulle komma och jobba hos Alma på helgen.
“Oj”, sa svarade hon, “det hade jag nästan glömt.” Hon öppnade munnen och tvekade. “Det…”. Hennes hjärna rusade panikartat eftersom hon tänkt hitta på en bra ursäkt för att slutta jobba extra där.
“Ehm”, hörde hon sig själv säga, “jag kommer gärna och står i kassan då.” Moa försökte spetsa en sista bit, mikroskopisk sådan, fisk med sin gaffel och inte grimasera vilt över att hon just lovat motsatsen till vad hon tänkt. “Du kan säga till Alma att jag kommer klockan sju precis som vi pratat om innan.”
Ett högre ljud bröt igenom sorlet bakom Moa. Ljudet av gummitassar som skrapade mot linoleum. Fötter som ställs ned, gummisulor som tar sats. Ett ord kom igenom ljudbråten, “hora”. Sedan ett till “bitch” och “thai”.
Annika och hennes tre “bönder” passerade förbi dem. En halv mening, “...någon annans pojkvän…”, hördes. Den sista flickans blick gled över Kim och Moa, stelt stirrande.
Moas mage formade en hård nästan-smärta innanför den platta magen och nedanför de nätta brösten. Hon svalde och kände hur hjärtat slog ett extra slag.
Vad tusan var det där? Frågade hon sig själv. Vad var det som precis hände nu? Ååå-nej! Inte Annika - hon som kan vara en sån total satmara. Fick den där förra tjejen att byta skola, till och med.
Moa lyckades rysa och börja kallsvettas på samma gång. Det kändes, för en sekund, som om någon tagit strupgrepp på henne.
Kim och Moa var plötsligt på benen och följde efter det andra tjejgänget mot diskinlämningen. Annika stod längre fram i kön och släppte ned sina bestick på ett nästan våldsamt vis. Jämfört med Moa var hon lika lång men bredare. Inte tjock, men stabbigare om höfterna och hade jämntjocka, bredare ben. Allt var lite bredare på henne, ansiktet - exempelvis och armarna också. Brösten under hennes blus var ungefär lika stora dock men med bredare vårtgårdar (mindes Moa från duschen i gymnastiken). Rumpan, under jeansen med utsvängda ben och hål på knäna, var absolut större men inte alls oproportionerligt mot resten av gestalten.
Moa stod tyst och betraktade den andra tjejen, fortfarande med en klump i magen. Hon lade märke till Kim som stod snett bredvid / bakom också betraktade Annika. Lite annorlunda bara, mer uppifrån och ner, hennes blick fastnade på hennes rumpa och gled sedan uppåt på brösten och så de nakna armarna och midjan som syntes mellan blus och byxa.
Efter någon minut, som kändes som en evighet, var Moa och Kim ute i korridorerna. Först skulle de hämta sina saker i skåpen och sedan gå vill var sin lektion.
John passerade upp från källaren i skolan. Han hade satt på sig sin tröja på fel håll. Den vanligtvis väldigt bleka pojken var knallröd om kinderna och glansig i ögonen.
Några steg bakom honom gick Pei med blicken ned i sin mobiltelefon. Blicken lugnt intetsägande - precis som vanligt.
Fler noveller av samma författare
