Katrin
Jag kan inte säga att det var ett roligt jobb, men det var ett jobb. Det gav pengar (väldigt lite) och någonstans ett diffust hopp om att kunna få ett annat jobb så småningom. Jag plockade skräp. Det går inte att beskriva det på annat sätt, för det var det jag gjorde. Gick omkring i fem fasta kvarter och höll rent om dagarna. Helt ok när det var fint väder, betydligt sämre när det var kallt. Jag kunde visserligen ta det i min egen takt, vilket var skönt, men det var ingen höjdare ändå.
En dag när jag gick där och skrapade tuggummi från parkbänkarna så fick jag se en tjej som jag tyckte att jag kände igen. Jag kunde inte placera henne direkt, men det var något bekant med henne, och när min hjärna hade surrat på ett tag så kom jag på att det ju måste vara... Katrin? Visst hette hon så? Det var ju typ 30 år sedan jag hade sett henne sist, och då egentligen bara på ett foto i en gammal fotokatalog. Helt otroligt att jag kunde känna igen henne, men hon var sig faktiskt lik på något sätt, om det nu var hon. Hon var storasyrra till Jocke, som jag inte kände alls egentligen, men han gick i parallellklassen och jag visste vem han var i alla fall. Alla visste nog vem han var. Och många hade hört talas om Katrin också. Kåta Katrin. Det snackades om att hon hade varit utvikningsbrud. Omslaget till Fibban, påstods det. ”Vet ni? Vet ni? Jockes syrra är porrstjärna!” tasslades det i kompisgänget. Men Katrin själv hade vi bara sett i verkligheten någon enstaka gång, när hon köpte godis i kiosken eller susade förbi i en raggarbil. Hon var ändå fem år äldre än Jocke, och det fanns ingen anledning att hennes väg skulle korsa våra på något sätt. Hon var och förblev en hägring, en på samma gång verklig och overklig figur att projicera sina drömmar på.
Men nu gick hon där, eller åtminstone var det någon som jag trodde kunde vara en 30 år äldre Katrin. Var det verkligen hon? Ja, jag trodde det. Eller ville kanske tro det i alla fall. Hon försvann hursomhelst ganska snabbt runt hörnet, och även om det gav lite förströelse att tänka på henne, så gled mina tankar knappt märkbart över till helgen och fotbollen och, tja, allt möjligt.
Det gick några dagar, tråkiga dagar, innan jag fick syn på henne igen, med några kassar i händerna på väg hem från ICA. Det verkade som att hon bodde borta i Sjuan. Men var det verkligen Katrin? Jag kunde inte släppa tanken på det, och de kommande dagarna funderade jag mer och mer på det, och började hoppas att jag skulle få se henne igen. Men hon verkade som bortblåst. Jag såg inte till henne på flera veckor.
Men så kom våren och värmen, och en dag när jag gjort vad jag tyckte jag behövde göra den dagen, så satte jag mig ner på en bänk. Jag hörde en dörr som slog igen på andra sidan gården, borta i Sjuan. Och, ja, äntligen, där var hon ju! Katrin var där. Jag hade ju tänkt på henne till och från de senaste veckorna och kände nästan att hon var en gammal bekant. Så utan att tänka mig för nickade jag till hälsning när hon gick förbi. Mycket märkligt för henne, som ju inte hade en aning om vem jag var. ”Hej…känner jag dig…?” frågade hon. ”Oj, nej, nej, eller jo, nej, såklart inte”, fick jag ur mig. ”Ok”, sa hon, och gick vidare, vart det nu var hon skulle.
Dagen efter var det lika fint väder och jag satt på samma ställe när hon kom ut ur porten igen. ”Nämen där är du ju igen. Hårt slit det där, ser jag” sa hon till mig och log. Jag förstod att jag inte framstod som den mest effektive arbetaren där jag satt. ”Jag känner dig alltså inte? Eller nej, jo, nej, jo? Eller?” fortsatte hon, i en skämtsamt retlig ton. Ja, jag måste ha låtit lite konstig dagen före, det var klart. Jag log lite förläget och visste inte riktigt vad jag skulle säga. ”Nej, du känner inte mig, det kan jag inte tänka mig. Och jag känner inte dig. Eller, jag vet inte ens om du är den som jag inte känner. Om du fattar vad jag menar”. Nej, hon fattade inte vad jag menade. ”Har du en bror som heter Jocke?”, frågade jag, överraskad över att jag vågade fråga henne så rakt. Hon såg mycket förvånad ut. ”Ja, Jockemannen, ja. Vi hörs bara på jularna, men han är min bror, det är han. Känner du honom?”. ”Nej”, svarade jag, och insåg hur dumt det lät. Jag hade ingen som helst koppling till henne, och ändå betedde jag mig som att jag visste precis vem hon var. Så jag förklarade att jag hade gått i Jockes parallellklass och att jag mindes att han hade en syrra, vars utseende av någon anledning hade satt sig i mitt minne. Hennes leende slocknade lite. ”Är det inbrottet du minns?” frågade hon. ”Usch, det var så fånigt, jag blev ju bara indragen i det av min fåniga pojkvän”. ”Nejnejnej, inte alls”, sa jag, för jag hade verkligen inte något minne av något inbrott. Allt jag visste om Katrin var att hon var Jockes syrra och att hon i mina och mina kompisars drömmar också var Kåta Katrin. ”Jaja, det var längesedan det", svarade hon och fortsatte: "Glömt och gömt och dumt. Fånigt av mig att ta upp det om du inte visste om det. Men du har ändå lagt mig på minnet. Hoppas det var av en trevligare anledning då.” ”Tja...”, började jag tvekande, ”jag tycker kanske det är trevligare än du gör…”. Jag blev tyst några sekunder, men insåg att det var nu eller aldrig: ”Är det sant att du var på omslaget till Fibban?”, frågade jag, så stadig på rösten som jag kunde. Hon började skratta. ”Hahaha, det där gamla ryktet. Hehe, tänk om man hade varit en sådan stjärna…men nejdu, ledsen att göra dig besviken, men det där är faktiskt bara gammalt snack. Vill du veta hur det verkligen var?”. Och det ville jag ju såklart.
Så hon började berätta hur hon hade varit ihop med en kille (en annan än den med inbrottet) som hade en massa porrtidningar hemma. Hon var så trött på att han var så uppslukad av de där tjejerna, så hon började kolla på dem lite mer sådär vetenskapligt, eller vad man ska säga. Hon kollade verkligen in hur de poserade och vad de gjorde, för att hitta koden, vad som gällde liksom. En del tjejer var ju riktigt bra, och en del var riktigt dåliga. Så hon började testa och se hur de gjorde. Ställde sig framför spegeln, och ställde spegeln framför sängen och provade sig fram. Det var liksom kul att se vad det var som gjorde killar så kåta, förklarade hon. ”jag gick helt upp i det ett tag, det var riktigt spännande och – faktiskt – roligt liksom. Och när jag tyckte att jag hade hittat rätt, så visade jag min kille. Han tyckte det var fantastiskt och plockade fram kameran och tog en massa bilder. Jag såg ju hur kåt han var, och jag gillade det. En jäkla tur att det här var före Internet. Annars hade det väl suttit 10 000 japaner och runkat till de där bilderna nu. Men då blev det istället en veckas väntan på att bilderna skulle framkallas. Och när de kom var jag rätt nöjd med dem. Jag fick negativen av min kille (fick övertala honom, den jäveln) och tog hand om alla bilderna och gick hem och klippte och klistrade och satte ihop en egen porrtidning till honom, med de bästa bilderna på mig. Han blev skitglad, och sedan var det han som på fyllan inte kunde låta bli att stolt prata om mig som världens läckraste omslagsbrud. ’Ni skulle bara veta’ sa han till sina polare, ’förstasidan, jag säger bara förstasidan!’. Och sedan blev det viskleken av det, och när det kom fram till er småkillar så hade jag varit på omslaget till FIB Aktuellt”.
Jag kände en liten besvikelse. Men också en kittling. Det var en fin tanke att se henne posera med benen isär även i en hemmagjord tidning. ”Ja, jisses”, skrattade hon åt sin berättelse, ”det där var ju tusen år sedan, men jag minns verkligen känslan. Det var verkligen intressant att se vad som funkade och inte funkade. Jag gillade verkligen det.” Och helt plötsligt hade hon slängt upp ena benet på bänkryggen, svankade lätt och tryckte fram brösten. Hennes ena hand låg över jeansen mellan benen och spretade lite med pek- och långfingret som för att trycka isär ett par fiktiva blygdläppar”. Oj! Jisses! Det sög till i mig direkt. ”Vulgärbilden”, sa hon ”men gjord på rätt sätt”.
Min blick pendlade några ögonblick mellan hennes vidöppna skrev och brösten som trycktes så lockande ut mot tröjan innan jag insåg att jag kanske inte skulle stirra så. ”Ha, det funkar än, ser jag. Det hade jag inte trott.”, sa hon. Och det var sant. Hon fick det att hetta till i mig på en sekund. ”Japp, trevlig pratstund i alla fall. Hoppas du får lite ordning på skräpet här. Ha det så kul!”.
Hon gick glatt iväg. Jag tittade länge efter henne, ville inte släppa känslan. Det hade bara sjungit till i mig. Hon kändes som ett proffs verkligen, men ändå som en vän nästan. Jag ville vara hennes vän i alla fall. Mer än vän.
Nu gick det några dagar och jag kunde inte släppa henne ur mina tankar när jag gick där och skrotade på gårdarna. Så fort jag var i närheten av hennes trappuppgång lyssnade jag spänt efter varje ljud som kunde tyda på en dörr som var på väg att öppnas. Och efter ungefär en vecka såg jag henne igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till henne. Det fanns inte så mycket att prata om: Svalorna hade byggt ett bo på gården intill, fem kolapapper hade legat under bordet vid lekplatsen, det var lite småmulet idag, blablabla. Jag kom verkligen inte på något intressant jag skulle kunna säga till henne. Men jag ville ju prata med henne.
Hon löste det åt mig, såklart. Jag hade ju börjat förstå vilken rättfram person hon var. Och för henne var det ju heller ingen lösning på ett problem, för henne var det bara att säga vad hon hade på hjärtat: ”Jag har köpt lite käk. Vill du komma upp ikväll på en middag? Jag har inte haft folk hemma på evigheter, och det hade varit trevligt att prata loss en kväll bara. Klockan sju?” Oj, och hej. Ja och ja! ”Gärna, det passar utmärkt. Jag slutar vid halv fyra, så jag hinner hem och duscha av mig och så. Klockan sju!”. Glädjen bubblade i mig. Jag skulle få träffa henne, på riktigt. Det var för bra för att vara sant. Det var som en mellanstadieförälskelse nästan. Jag hade pratat med henne tre gånger, och gick redan och tänkte på henne hela tiden. Och nu skulle vi ses.
En minut över sju stod jag framför hennes dörr och ringde på. När hon öppnade flämtade jag till. Där stod hon som en uppenbarelse i hallen. Avslappnad, strålande, i en mörkgrön klänning som slutade ungefär halvvägs ner på låren. Upptill hade den en djup, djup urringning som med nöd och näppe lyckades hålla brösten innanför. Klyftan mellan dem drog till sig min blick direkt. Håret var uppsatt i en smårufsig knut så att man kunde följa den nakna nacken nästan ända ner till axlarna. Hon log mot mig, låtsades inte om min reaktion, och gav mig en snabb välkomstkram. ”Fint att du är här. Jag har maten i ugnen, klart om en kvart tror jag. Kom in!”
Vi gick in i köket, och jag satte mig vid stolen vid bordet där hon hade dukat för två. Hon böjde sig ner på huk för att titta in i ugnen. Hon hade de bara benen tätt ihop, och klänningen drogs upp en decimeter, så att utsidan av låret blottades nästan hela vägen upp till höften. Underbart, så underbart. Och jag kunde dessutom se rakt ner i klyftan igen, där hon satt alldeles bredvid mig. Jag fick anstränga mig för att inte stirra för uppenbart. Den var som en magnet som sög till sig mina ögon. ”Ser bra ut”, sa hon och reste sig igen, tog fram en flaska ur kylen och hällde upp var sitt glas till oss. ”Hehe”, sa jag ”ska vi bli fulla?”. Hon log, tystnade en sekund eller två och tittade lite mer allvarligt på mig. ”Nej, bättre upp! Bättre upp!”, sa hon och spände ögonen i mig. ”Vi ska bli kåta”.
Det gungade till under mig. Hade jag hört rätt? Hon visste såklart att hon hade fått mig ur fattning, och fortsatte: ”Ingen alkohol för mig, och då blir det ingen för dig heller. Men jag tror, om inte min kvinnliga intuition är helt ute och cyklar, att det minsann börjar hetta till lite i dig, käre vän. Och då ska jag dit också det. Det är därför du är här. Säg inte att du inte någonstans hade hoppats på fitta ikväll ”.
Hon hade helt rätt när det gällde vart jag var på väg. Det spände innanför mina jeans. Ända sedan jag såg henne i dörröppningen hade blodet pumpat snabbare i mig. Jag kände pirret, jag kände dragningen till henne, och jag inte bara tittade på klyftan, jag kunde inte låta bli att också tänka på att vara i den, och då tryckte det på ännu mer därnere. På väg att bli kåt, helt klart. Inte mindre så när hon fick mig att tänka på hennes fitta.
Hon satte sig vid bordet och började berätta hur det hade blivit för mycket dricka i 30-årsåldern, och att hon hade hållit ifrån sig det 20 år nu. När hon någon gång ville berusa sig, så var det sex som gällde. Det var inte så ofta suget kom, men nu var det där, och när hon kände min reaktion därnere på bänken när hon hade visat utvikningsposen, så hade tanken fötts på att bjuda hem mig.
”Ja, du verkar ju ha bra koll på hur du ska få mig dit, i alla fall”, sa jag, och det var ett understatement. ”Jag har haft stånd ända sedan jag kom innanför dörren, känns det som”. Hon log bekräftande: ”Jo, jag tror jag vet. Men kom ihåg att vi bara är i början. Du nöjer dig väl inte med att sitta där med en instängd påle hela kvällen?”.
Bara tanken på att få knäppa upp jeansen fick det att svindla för ögonen på mig. Var jag i en dröm? Nej, det var jag inte. Jag var här tillsammans med henne. Vi satt vid samma bord och det var helt på riktigt som jag hörde hur hon konstaterade att nu var maten nog klar och satte sig ner på huk igen, för att kolla in i ugnen än en gång. Den här gången höll hon dock inte ihop benen, utan särade lite lätt på dem, bara en decimeter eller så, men tillräckligt för att jag skulle kunna se rakt in under klänningen. En vinröd spets rundade sig över hennes venusberg. Benen särades plötsligt ytterligare lite och öppnade upp en underbar syn. Jag fann mig ofattbart nog och ryckte snabbt bort blicken och tittade upp mot hennes ansikte. Hennes blick väntade in min med ett pillemariskt leende. ”Japp, nu är det klart, dags att äta”.
Det var riktigt gott. Vi åt och snackade lite om byn och vad som hade hänt där sedan vi flyttade därifrån. Det började kännas i pungen nu. Jag måste försöka slappna av därnere på något sätt, men det var helt omöjligt. ”Ok, du vet uppenbarligen hur du får igång mig, det är inget snack om det”, sa jag ”men du då? Hur ska vi se till så att du hamnar där också?”, frågade jag till sist, för det var inte mycket annat jag kunde tänka på. Hon rättade till hårknuten lite, sänkte rösten och sa: ”Jo, jag är såklart på väg också. Det gör mig helt enkelt kåt att se hur du blir kåt. Så är det. Men det allra viktigaste att komma ihåg, är att jag bestämmer takten här. Jag vill ha en lång upptrappning. Inte bara för att jag kan vara lite långsam rent allmänt, utan för att jag gillar det så. Jag leder, du följer. Du får inte komma än på ett bra tag, kan du redan nu ställa in dig på”. Jag nickade långsamt och tydligt. Jag förstod och ville inget annat än göra precis vad hon sa. ”Annars ska du bara vara dig själv. Det funkar på mig. Jag orkar inte med folk som förställer sig. Var dig själv.” Och det hade jag inget problem med. Jag hade aldrig kunnat vara något annat än mig själv. Det hade knappast fört mig långt i livet, men det fanns inget annat alternativ för mig.
Hon funderade ett ögonblick, som för att känna efter på något sätt. ”De sakerna, och så en sak till”. Nu böjde hon sig framåt. Hennes ena bröst lade sig knappt kännbart mot min hand som höll på att fibbla med saltkaret på bordet. Det svävade liksom över handen med hela sin värme och sänkte sig bara en millimeter så att jag kunde känna beröringen. Samtidigt förde hon sin mun närmre mitt öra och viskade: ”Du ska komma ihåg att slicka mig, sedan när det är dags. Håll isär mina skinkor och slicka mig tills jag kommer”.
Jag kände att jag var tvungen att sitta still. Minsta rörelse mot mitt ollon hade kunnat få mig att komma nu. Doften av henne stannade kvar hos mig fast hon hade lutat sig tillbaks till sin stol igen.
Vi åt upp och hon gick ut ur köket, rotade en stund i skafferiet och kom tillbaks med ett paket melittafilter. Dags för kaffe. ”Socker?” ”Nej”, ”Mjölk?, ”Litegrand”. Mina ögon fastnade längre och längre stunder på hennes bröst. Men det gick att hålla igång ett samtal också. Det kändes så lätt att prata med henne. ”Oj!”, utbrast hon plötsligt. ”Jag glömde ju kakorna till kaffet”. Hon reste sig upp, föste fram stolen till arbetsbänken och klev upp på den för att sträcka sig mot överskåpet. ”Kan du ta en sådan där griptång i nedre lådan?, sa hon ”jag måste ha den för att nå längst upp här”. Jag böjde mig ner för att leta där hon sa att tången skulle finnas. Jag rotade och rotade, men hittade den inte, så jag vände mig undrande upp och frågade hur den såg ut. Då stod hon rakt ovanför mig, och plötsligt kunde jag se rakt upp under hennes klänning. Hon flyttade isär benen lite mer. Jag hade haft svårt att släppa tanken på de vinröda spetstrosorna stramande över hennes venusberg ända sedan hon satt där på golvet och tittade in i ugnen. Jag ville se mer. Det fick jag nu. Mycket mer. Hon hade inte trosorna på sig längre.
Ändå – såklart – hann jag bara precis se hennes helt renrakade sköte ett kort ögonblick, innan vinkeln var borta och jag hörde henne komma på att ”nej, just det, de ligger ju här nere”, och så stod hon där på golvet med ett paket kakor. ”Slå dig ner igen”, sa hon.
Det var inte lätt att resa sig med det ståndet jag hade nu, kan jag säga. Jag fick böja mig framåt för att kunna förflytta mig tillbaks till stolen. Men jag lyckades. Hon ställde sig nu bakom mig och försökte få bort plasten från paketet. ”Oj, jag tror att det är lite hårt, därinnanför”, sa hon, och det var uppenbart att det inte var kakpaketet hon syftade på. Det gick inte att inte se hur min kuk tryckte på. ”Ja”, sa jag, och jag hörde hur det lät som att jag flämtade när jag försynt frågade om det var ok om jag knäppte upp lite nu. Jag var tvungen. Den fick inte plats. ”Absolut”, svarade hon ”Det är ju kaffe nu, så det är klart att du kan lossa lite på klädseln om det inte är bekvämt”.
Så jag knäppte upp byxorna och drog ner dem bara lite grand så att kuken äntligen kunde känna lite luft. Den var så hård nu, och pekade rakt upp mot mig, eller egentligen mot henne, där hon stod bakom mig och nu precis hade fått upp kakpaketet. Jag sjönk ner djupare i stolen och tryckte upp höfterna i något slags försök att gnida kuken mot den tomma köksluften. Då lutade hon sig underbart framåt, över mig, för att lägga en kaka på bordet framför mig och jag kände hur hennes bröst sakta men bestämt bäddade in mitt bakhuvud mellan sig. Åh, så underbart mjukt och skönt. Här ville jag vara. Jag ville bara se dessa skönheter, känna dem i mina händer. Ha min kuk mellan dem. Jag höll ju på att explodera. Jag kunde inte minnas att jag någonsin varit så här kåt förut. Mina händer kunde inte hålla sig borta nu. Det gick inte. Jag ville så gärna känna. Så jag lät dem glida längs med hennes sidor, upp mot de underbara rundningarna. Skulle dit, längtade så. Och jag var nästan, nästan ända uppe vid dem, när hon varsamt la sina händer på mina och stannade dem i rörelsen. Hennes röst var lite dimmigare nu. Hon var inte helt opåverkad, det kunde jag märka. ”Du vill känna, förstår jag”, sa hon ”Det vill jag att du ska göra. Men inte ännu. Se, men inte röra!”.
Och nu gick hon tillbaks, över till sin plats på andra sidan bordet, drog undan urringningen och lyfte ur brösten. De var allt jag kunde se. Jag stirrade. Och längtade. Stirrade mer, sög i mig dem med blicken. Hennes händer var nu under brösten. Hon höll dem, lyfte dem lite och smekte dem sakta. ”Det börjar närma sig” sa hon, och satte sig ner. Hennes blick mötte min. Hon var också kåt nu, det syntes. Jag tittade mot brösten igen. Kunde inte slita mig från dem.
Jag tog en tugga på kakan, men jag har ingen aning om vad den smakade. Där satt vi, mittemot varandra. Jag kunde inte känna annat än att vi hade nått dit hon sa att vi skulle. Vi var båda kåta. ”Vad tänker du på?”, frågade hon, och log med en menande blick på mitt ollon som stack upp bakom bordskanten. ”På att vi är väldigt nära dit du sa att vi skulle ikväll, till och med där”, svarade jag. För det var det jag tänkte på. ”Är det något speciellt som får dig att tro det?”. ”Njae, för egen del kan jag bara bekräfta att jag är där, men jag tycker att jag hör på din röst och ser i din blick att du längtar och har svårt att hålla dig nu. Du för oss närmre dit du vill komma. Jag känner det”. ”Du är en observant man, hör jag. Men vill du inte veta lite säkrare? Behöver du inte göra en noggrannare koll?”, frågade hon i något som lät som en uppmaning. ”Hur då? Hur menar du?”, undrade jag. ”Du behöver kanske känna efter själv på mig, lite, så att du vet hur det ligger till?” Jag väntade på vad hon skulle säga mer. ”Kom och ställ dig bakom mig”. Jag gick runt bordet, drog ner byxorna lite till och ställde mig bakom henne. Hon lutade huvudet bakåt lite och lossade knuten i nacken så att håret föll ner som ett lätt draperi över kuken som stod och svävade ovanför hennes axel. Hon tog tag i mina händer, och förde dem stilla upp på sina bröst som verkade älska att vara utsläppta ur klänningens hårda band. Det var så underbart att låta mina händer glida över dem; runt, över, under. Bröstvårtorna gled in och ut mellan mina fingrar och jag greppade om vad jag kunde. Jag tryckte mina höfter lite hårdare mot hennes rygg, kunde inte hålla emot. Håret kittlade runt ollonet när hon – lät det som en flämtning? – tryckte emot och sa ”Ja, bra. Luta dig framåt lite till. Och känn längre ner, känn efter, gör det. Jag vill känna dig där”. Det började svartna för ögonen nu. Allt blod i kroppen tycktes samlat på ett enda ställe, men jag lät mina händer glida nedåt, som hon hade uppmanat mig till. De vandrade ut längs ovansidan av hennes lår, tog tag i klänningskanten och drog upp tyget så att jag lutad över henne kunde se det som jag bara hade fått en snabb flukt av tidigare. Helt slätrakad var hon. Inte ett stubb någonstans. Mina fingrar kände det underbart lena. Gled millimeter för millimeter längre ner mellan hennes lår. När mitt långfinger efter vad som kändes som en evighet la sig mellan hennes blygdläppar och tryckte till försiktigt, var det som att det sögs in. Hon var alldeles plaskvåt. Hon tryckte sig mot min hand, så att fingret gled in ännu lite till. ”Vad tror du?”, sa hon, lät sina lår glida isär lite mer och började jucka mot min hand i långsamma rörelser. ”Tror du att jag är kåt?”. Jag nickade, och fick ur mig ett dimmigt ”Ja. Det tror jag”. Hennes svar var lika självklart som underbart: ”Det stämmer. Det är jag. Jag är mycket kåt" Hon juckade till igen och bet ihop läpparna för att kväva ett stön. "Kom, så går vi in i vardagsrummet”.
Hon drog klänningen över huvudet, hjälpte mig av med mina byxor och min tröja, och ställde sig på alla fyra på den stora liggsoffan framför tv:n. Hon svankade. Åh, vilken syn! Rumpan putade ut och det kom som ett tyst stönande från henne. ”Mmmm, lägg dig... här...på soffan”, sa hon. Jag visste inte var jag skulle börja, så det var skönt att få en sådan instruktion. Och när jag väl låg där på soffan, så flöt allt in i vartannat. Hon böjde sig fram och slöt beslutsamt sina himmelrikesläppar om min sprängfyllda kuk. Det ryckte i den, men jag ville inte komma direkt, så jag drog mig ur, vände mig om och drog mig nedåt och började kyssa hennes bröst istället. Jag sög in hennes ena bröstvårta och lät min tunga rulla runt den i munnen. Mina händer gled nu över hennes skinkor, rundade dem och följde dem bakåt ner mot låren. Det var dags nu, det kände jag. Jag hade hållt mig länge nog. Hon särade ännu mer på benen och stönade högt nu, när hon tryckte in sitt bröst i min mun och svankade allt hon kunde. Jag gled ner ännu längre under henne och tryckte ner hennes höfter mot mitt ansikte. Det lena, lena venusberget la sig mot mig, och jag fortsatte längre bak. Jag var helt inbäddad i henne nu och lät min tunga leta sig upp den underbara vägen längs skåran, fram till hennes svullna härliga klitoris. Hon tryckte sig så hårt mot mig nu, och juckade i korta, korta rörelser ovanför mig, samtidigt som hon stönade allt högre. Jag sög i mig allt, lät hennes sav flöda över mitt ansikte. Hon stötte allt hårdare mot mig, och min tunga och mina läppar kände in allt de kunde. Mina händer tog ett hårdare tag om hennes skinkor. Genom hennes rörelser fick min tunga vandra mellan klitoris och det nu rinnande hålet, ömsom stötvis, ömsom glidande. Fram och tillbaks, i allt hårdare rörelser. Jag tryckte emot med händerna, och började sakta föra isär skinkorna allt mer. Jag hörde hur hon stönade högt nu, och märkte samtidigt hur hon millimeter för millimeter förde sitt anus allt närmre min tunga. Det var uppenbart att det var dit hon ville att min tunga skulle. Hon styrde mig dit, och tryckte sig samtidigt mot mig så att hakan låg hårt mot där hennes blygdläppar möttes. Jag öppnade upp hennes skinkor så mycket det gick, ville borra ner allt som gick mellan dem. Hon tryckte hårdare och snabbare, och hela rummet fylldes nu av hennes tunga höga stön. Några desperata juck senare märktes en lite ljusare ton i hennes röst. ”Ååååh, ååååh, åååååååhhh, nuuuååååååååååååh”, hörde jag henne, och jag kände hur hennes lår började krampa. Snart riste hela hennes kropp i en sanslös orgasm, och jag kunde inte annat än komma samtidigt. Det fanns inget som kunde hålla emot. Jag sprutade upp över hennes bröst och ansikte ovanför mig. Det var som att det aldrig slutade spruta. Stöt efter stöt forsade över henne och hon skakade samtidigt i hela kroppen och flämtade, flämtade. Till sist lugnade det ner sig för henne och hon la sig ner mot mig, gled till över satsen och det kändes som att hon log.
Vi låg så där i en halv minut kanske, innan jag krånglade mig upp och la mig bredvid henne. Jag lyfte bort lite hår från hennes ansikte, log trött, och tittade upp i taket. Det var det mest fantastiska jag någonsin hade varit med om. Helt klart. Hon la sin hand på mitt lår, och det var en underbar beröring. Lika oväntat som underbart kom hennes fråga: ”Vill du lite till?”.
Det kanske verkar som att jag brukar ligga med en massa tjejer, och har gjort allt. Men det här var faktiskt något som jag aldrig hade varit med om förut. Visst hade jag haft något kortare förhållande, men min vana efter varje ligg var att hamna i en skön trötthet som oftast fick mig att somna. Men nu, när hon frågade om jag ville ha lite till, så var det helt annorlunda mot alla tidigare gånger. Det ryckte till direkt och jag kände hur det styvnade till där nere. Jag ville. Jag ville inget annat än det.
Snart var jag stenhård igen. Hon la sig nu på rygg och drog upp sina knän. Jag reste mig upp, la mig mellan dem och letade mig sakta fram till det underbara hålet, som jag hittills bara hade haft mitt finger i. Nu kände jag de svullna blygdläpparnas välkomnande mot mitt ollon. Hon la sina händer på mina höfter, och tryckte sakta in mig. Jag kände hur mer och mer av mig omslöts av hennes varma fitta, och snart var jag slukad ända ner till roten. Där låg vi. Ett klassiskt samlag. Missionären.
Jag rörde mig in och ut. Hon följde med, och jag kunde känna insidan av hennes lår mot utsidan av mina. Jag var omsluten av henne på alla sätt och vis. "Jag ligger med Kåta Katrin", tänkte jag, och ville inte vara någon annan stans, någonsin. "Nu knullar vi", sa hon. Och vi knullade, i samma ställning. Länge länge låg vi oss fram genom kvällen, som fastsugna vid varandra, tills hennes rörelser blev allt intensivare och jag kände hur hennes fitta började dra ihop sig, hur den kramade om mig därinne i allt det sköna. Först lite, och sedan mer och mer. Inte heller i hennes blick gick det att ta miste på att hon var på väg att komma igen. Jag tryckte lite hårdare, och det dröjde inte många ögonblick innan vi kom båda två. Jag förstod inte hur det kunde finnas mer kvar att spruta från mig, men när jag gled ur efter att vi hade legat kvar utmattade några minuter, så förstod jag att det hade gjort det.
Vi snackade lite mer, jag minns inte om vad, och en timme senare var jag på väg hemåt med en underbar overklighetskänsla i kroppen. ”Ett minne för livet”, sa jag till mig själv och skrattade åt hur fånigt det lät. Det här var ju så mycket mer än det.
Sedan dröjde det flera veckor innan jag fick syn på henne igen på gården. Hon kramade mig glatt och sa att hon ofta låg och tänkte på senast vi sågs . "Om du förstår vad jag menar…?, blinkade hon. Hon sa att det kändes som att vi båda hade fått vad vi ville ha och att hon tyckte om att tänka på det. Jag log och sa att jag kände likadant. Men när jag frågade om vi kunde ses igen, så sa hon att det hoppades hon verkligen, men att hon måste vara i rätt stämning. Och det var hon inte nu. ”Det kommer och går”, förklarade hon. När det är dags, är det dags. Och då vill jag ha mer av dig”.
Och mycket riktigt blev det så. Ett par gånger till bjöd hon upp mig på middag. Med ungefär samma utveckling av kvällen, men lite mer varje gång i takt med att vi lärde känna varandra. Det gick inte att säga annat än att när hon var i rätt stämning så var hon i rätt stämning. Då var hon och hennes fitta en underbar enhet, då var jag i henne och runtom henne på samma gång, då skakade vi oss fram genom orgasmerna tätt ihop och det gick inte att få nog för någon av oss. Men efter tredje gången berättade hon att hon hade fått ett jobb i Norge, och skulle hyra ut lägenheten och flytta dit. Tråkigt, men oundvikligt. Hon gick sin egen väg. När det funkade för oss båda var det himmelriket för mig, men det var bara att acceptera läget, det förstod jag. Hon var sig själv, och jag var lycklig över att ha fått dela några fantastiska stunder med henne.
Det här var för ett år sedan nu. Jag har nytt jobb nu, men går då och då förbi hennes lägenhet, halvt för att minnas, halvt för att hoppas på att någon gång få se henne igen. Hon skulle ju trots allt bara hyra ut lägenheten, sa hon, så drömmen har levt kvar i mig. Jag har hursomhelst inte sett henne sedan dess. Eller, rättare sagt, jag hade inte sett henne fram till i förmiddags, då jag satt där på parkbänken igen och plötsligt såg hennes underbara leende komma emot mig. ”Jag har köpt lite käk”, blinkade hon. ”Vill du komma förbi ikväll?”.
Det var bara några timmar sedan nu, och strax ska jag sticka iväg till henne. Jag känner mig lite småhungrig, men framförallt väldigt, väldigt sugen på att få träffa henne igen.
Kul och lite annorlunda novell, jag gillade den, toppbetyg