Krokimodellen
Författare: G. Datum: 2004-12-01 00:42:18
Kategori: Heterosex
Läst:
14 942 gånger
Betyg: 2.8 (176 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Jag var inte konstnär, långt därifrån, men eftersom min gamla polare Lars-Ove sedan en tid jobbade på arbetsförmedlingen hade det varit en smal sal att få jobbet som krokilärare.
- Vaddå kroki, hade jag frågat när jag yrvaket svarat i telefonen strax efter två på eftermiddagen.
- Ja, nakenmålning alltså, hade Lars-Ove förklarat.
- Men jag kan inte måla.
- Behövs inte, du skall lära de som går kursen att måla, det är en enkel match. – Ta jobbet nu, du behöver det!
- Ja, testa kan man väl alltid.
- Så skall det låta, hade Lars-Ove svarat och skrattat. Jag kunde se honom framför mig där han satt bakom dataskärmen, tillbakalutad i kontorsstolen, med fötterna på bordet.
Jävla Lars-Ove hade jag tänkt efteråt, men jag var trött på att inte ha något jobb. Först hade det bara varit en lättnad att slippa dra till Postterminalen och sortera dessa förbannade brev, ständigt övervakad av ordningsmän av båda könen. Men nu, efter snart ett halvår var jag less på att vara utan arbete.
- Jag skall fixa nåt, lita på mig, hade Lars-Ove sagt när jag någon vecka senare hört av mig och frågat hur jag hittade en modell.
Modellen, som hette Karin, hade kontaktat mig på telefon. En ljus kvinnoröst hade förklarat att hon fått arbetet som modell från förmedlingen inne i stan. Själv bodde hon på en av öarna i Göteborgs södra skärgård, vilken av dem ville hon inte säga. Jag visste att de var frireligiösa där ute på öarna. Pingstförsamlingar, missionsförsamlingar och Gud vet allt. Men nakenmodell, alla var kanske inte lika religiösa?
- Nej, någon tidigare erfarenhet av modellyrket har jag inte. - Men jag behöver jobbet, för att inte förlora A-kassan.
Lars-Ove tänkte jag. Men gick han inte lite väl långt? Man kunde knappast bli av med A-kassan för att man tackade nej till att ett jobb som nakenmodell?
- Det skall nog gå bra, jag förklarar hur du skall göra, hade jag lugnat henne.
- Då kommer jag på torsdag kväll, klockan två, Vasagatan, var det så?
- Vasagatan 66a, ja det stämmer. Du är välkommen på torsdag.
- Är det något jag skall ta med?
- En badrock, eller ett lakan, hade jag föreslagit. – Att ha på i pauserna.
- Okej, en badrock.
- Hur gammal är du förresten, hade jag frågat, men ångrat mig ögonblicket efteråt, man frågar inte om en kvinnas ålder.
- Tjugoett, hade hon svarat.
- Ja, ja. Det blir bra, hade jag sagt.
Lokalen där vi höll till var sliten, gulnade tapeter, och något som såg ut som en gammal vattenläcka i taket. Ett tiotal stolar var placerade i ena ändan av det stora rummet. Jag räknade till sex personer som snart skulle få ta del av min vägledning i krokimåleri. Tre av dem var män, en var säkert en bit över de sjuttio. På första raden satt en man som tagit i hand och presenterat sig som Sven, handlar med bilar. Verkade vara en trevlig kille, mustasch, rutig kavaj och knallgul slips. Tog med svågern, hade han sagt och nickat åt en försynt man som satt bredvid. Strax bakom honom satt en kvinna klädd i lila byxor, scarf, randig tröja, och alldeles för stora glasögon. De andra två var yngre tjejer, strax över tjugo, gissade på att de var arbetslösa och ville ha något att göra. Varför satt de annars här en torsdag eftermiddag?
Snön vräkte ner utanför fönstret. Undrade hur hon såg ut, den unga kvinnan från öarna, men snart skulle hon vara här. Då skulle jag få se hur hon såg ut, tänkte jag. In i minsta detalj.
Hon hade axellångt blont, nästan vitt, hår. Fina ansiktsdrag, nästan som en modell, tänkte jag. Under hennes röda kappa anade jag hennes fasta bröst. Hon var smal, men inte alltför smal. En riktig kvinna, tänkte jag.
- Du kan klä av dig där bakom skärmen.
- Okej.
- Och ta på dig badrocken.
- Jag tog med en stor badhandduk, hoppas det går lika bra?
Hon hade virat en stor vit handduk kring kroppen, den dolde brösten och en del av benen. Knappt hade hon hunnit in i lokalen där mina elever satt och väntade innan hon vände och försvann. Hon blev kanske nervös, tänkte jag.
- Vad hände?
- Men, det skulle bara vara kvinnor, som gick på kursen! – Han lovade det!! Han lovade på hedersord!!!
Lars-Ove, tänkte jag. Herregud, hur kunde han? Men nu var det för sent, studiecirkeln behövde en modell.
- Nej.
- Men han sa det! – Han på arbetsförmedlingen! - Annars hade jag aldrig tagit det här jobbet!! Inte ens för att ha kvar A-kassan.
- Det har tydligen blivit ett missförstånd, försökte jag.
Hon tittade på mig. Jag såg att hon andades kraftig, det var tydligt att hon inte visste vad hon skulle ta sig till.
- Men så farligt är det väl inte, försökte jag.
- Men jag kan inte, jag är kristen, sa hon. – Det är en synd! -Det är fel, mot Gud!! – Jag kan inte visa mig naken för vem som helst!!
- Det är väl knappast första gången de ser en kvinna?
- Men, men jag skulle inte – jag kan inte – det skulle vara fel, sa hon. – En synd!!!
- Herregud, en gång är väl ingen gång, sa jag samtidigt som jag ångrade vad jag sagt. Inte läge att hänvisa till Gud, inte rätt läge. Tänk, tänkte jag. Tänk efter.
- Du kan stå med ryggen till.
Hon funderade en stund, sedan sa hon,
- Ja, kanske, – Men, - är det rätt?
- Jadå. – Ingen fara.
- Men bara med ryggen till, det måste du lova.
- Visst, sa jag.
När hon släppt handduken till golvet och stod där naken med ryggen mot mina elever kunde jag inte undvika att bli lite kåt. Snett framifrån, där jag stod, såg jag hennes fasta, fina, bröst. Runt halsen hade hon en smal silverkedja med ett litet kors. Hon hade smal midja, och en gles blond sträng av könshår ovanför fitta. Rakade hon sig, eller hade hon helt enkelt inte mera hår där nere? Fittläpparna syntes tydligt mellan hennes ben. Insåg att jag borde säga något till mina elever. Men vad?
- Ja, tänk inte för mycket. – Måla som ni tycker, sa jag. Det lät inte helt bra, men vad fan sa man?
- Hon står i den positionen i fem minuter, tillade jag.
- Kan hon inte vända sig om, sa bilhandlaren. – Och vad heter du föresten?
- Karin, svarade hon med svag röst.
- Va?
- Karin.
Efter några minuter tänkte jag att jag skulle gå runt i klassen, jag var lärare, de väntade sig att jag skulle gå omkring och se hur det gick för dem. Den äldre mannen darrade med handen när han förde pennan över det vita papperet. Är det av ålder, eller upphetsning, tänkte jag. Kvinnan med de stora glasögonen verkade ha mera talang. Med några snabba streck hade hon faktiskt fångat Karins runda kvinnliga former. Riktigt bra faktiskt.
- Det ser bra ut, sa jag.
Bilhandlaren hade inte kommit igång med tecknandet. Han satt och svalde och stirrade mot Karins väl formade bakdel.
- Om du vänder dig om, sa jag. – Mot eleverna.
Hon tittade på mig och såg ut som om hon inte visste vad hon skulle göra, men sedan vände hon sig om. Med ena handen dolde hon skötet.
- Rakat musen, frågade bilhandlaren.
- Men, du, sluta nu! sa kvinnan med de stora glasögonen.
- Kan man väl få fråga, sa han.
- Nej, sa Karin. – Det har jag inte.
- Inte, å fan.
Insåg att jag borde göra något, säga något. Vad som helst. Men vad? Kom inte på något. Jag tittade ut över klassen och upptäckte att den ena av de två unga tjejerna räckt upp handen.
- Vi undrar en sak, sa hon.
- Ja?
- Varför det heter kroki, ordet alltså.
Inte vet jag, tänkte jag. Men det sa jag inte. Jag tvekade, vad fan säger man? Att jag inte hade en aning? Eller hitta på något bara? Kvinnan med de stora glasögonen tittade på mig. Sedan sa hon,
- Det betyder en snabbt gjord skiss.
- Okej, vi vara bara nyfikna på ordet, sa den unga tjejen.
Kvinnan log mot dem. Jävla otur, tänkte jag. Jävla otur att få just den frågan.
Klockan hade passerat tre, lektionen var slut och jag var ensam med Karin. Hon hade virat handduken kring kroppen och såg ut som om hon ville fråga något.
- Var finns toaletten?
- Där borta, - och vill du duscha går det bra, det finns en dusch innanför toaletten.
- Okej, - men finns det ingen dörr? Till toaletten alltså.
- Nej, tyvärr, det skall renoveras här. - Ganska slitna lokaler som du ser.
Karin gick bort mot toaletten och hängde av sig handduken på ett litet bord som stod placerat utanför det lilla utrymme som saknade dörr men rymde ett handfat, en spegel och en toalettstol. Vilket ställe, tänkte jag. Inte ens en dörr till toaletten.
Omedvetet hade jag följt Karin med blicken och fortsatt följa henne med blicken när hon naken satt sig ner på toalettstolen. Jävlar, tänkte jag, - jävlar va jävla upphetsande att se henne sitta där, naken. Kände hur jag fick stånd av att se hennes nakna kropp i denna privata situation. Fick anstränga mig för att sluta stirra på henne. Vände bort blicken och såg ut genom fönstret, snöfallet hade tilltagit och blåsten likaså. Jag såg några unga tjejer som skyndade förbi på gatan utanför, väl påpälsade, med mössorna långt neddragna över huvudet.
Jag vände mig in mot rummet i samma ögonblick som Karin reste sig upp från toalettstolen. Jävlar, tänkte jag. Hon torkade sig snabbt med en liten bit toalettpapper mellan benen. När hon spolat vände hon sig om och tittade mot mig, jag tittade snabbt bort.
- Vill du duscha så går det bra.
- Nej.
- Kaffe kanske?
- Nej, jag måste gå nu.
Jag följde henne med blicken när hon drog på sig de vita trosorna. Utan att tänka mig för gick jag bort mot henne. Jag ställde mig bakom henne, tätt intill. Jag såg hur hon ryckte till när hon kände hur nära henne jag var. Jag lät min högra hand glida ner längs hennes rygg och in under hennes trosor.
- Men, va….va gör du?
- Jag skall bara…, sa jag. Bara vaddå, tänkte jag.
- Bara vaddå, frågade hon.
Mina fingrar försvann ner i stjärtspringan, och ännu längre ner. Hon rörde sig inte. Hon gjorde inte motstånd. Jag drog upp handen och förde försiktigt ner hennes trosor med båda händerna. Hon rörde sig fortfarande inte, hon gjorde fortfarande inget motstånd. Hon vill, - jag vänder henne om, tänkte jag. När jag försökte vrida på henne skakade hon på huvudet och sa,
- Nej, sluta!! – Du måste sluta!
Försiktigt tryckte jag henne framåt, över det lilla bordet. Jag drog loss min livrem och drog ner mina jeans och kalsonger. Sedan tryckte jag min stenhårda lem in i hennes fitta. Hon var lite fuktig och ganska trång. Jag började knulla henne. Brösten gungade under henne när jag tryckte mig in i henne. Hennes mjuka fasta stjärt mot mitt underliv, knullade henne fortare, hårdare.
- Jag har inget skydd, viskade hon.
- Va?
- Jag tar inte p-piller.
- Nej, men va….
Jag drog ut lemmen samtidigt som jag särade på hennes stjärthalvor. Jävla oflyt, tänkte jag. Vaselin, for det genom huvudet. Jag tittade mig omkring och såg en burk linolja som stod en bit bort. Får duga, tänkte jag. Jag öppnade burken och hällde ut innehållet över min högra hand och började massera hennes stjärthål med linoljan från hand. Jag tryckte in en finger och kände hur helvetes trång hon var. Min lem var fortfarande stenhård. Hon kved till när jag öppnade hennes stjärthalvor så mycket jag kunde samtidigt som jag försökte trycka in lemmen i hennes trånga stjärthål. Hon var så trång att jag knappt lyckades med mitt företag. Hon skrek till lite och kved när jag äntligen lyckades trycka in lemmen i hennes unga underbara stjärt. Jag knullade henne så hårt jag orkade. Trängde in i hennes stjärthål. Hårt, hårdare. Hon höll i bordet med båda händerna. Brösten svängde fram och tillbaks under henne. Linoljan droppade från hennes underliv.
När jag kände att det snart skulle gå för mig kved hon till och ögonblicket efteråt fyllde jag henne med min säd.
- Vänd dig om, sa jag efter att ha dragit ut lemmen. – Sätt dig på bordet och sära på benen.
- Jag vill inte, sa hon.
- Men för fan.
- Det är fel.
- Men jag vill slicka dig.
- Men det vill inte jag. – Och jag måste gå nu.
- Fin stjärt du har, sa jag.
- Du skulle aldrig gjort det, sa hon. – Det var fel, tillade hon skamset.
- Men du ville, sa jag.
- Men det var fel. – Jag skäms.
- Skäms du?
- Ja, det gör jag.
Jag stod med ryggen mot henne när hon klädde på sig. Snöfallet hade tilltagit, det var nästan storm där ute. Jag kände hur min lem vilade avslappnat i kalsongerna, jag hade ett lugn i kroppen som man bara kan få efter ett skönt knull. Den där lugna tillfredsställelsen när man tömt sin säd efter en intensiv sexuell akt med en ung kvinna.
- Då ses vi nästa torsdag, sa jag. – Samma tid.
- Ja, sa hon. – Men jag måste gå nu.
Där jag stod vid fönstret kunde jag se hur hon gick med hukad överkropp i det kraftiga snöfallet. Där borta, under den röda kappan, finns hennes varma kropp, tänkte jag. Hennes fasta bröst, hennes blonda glesa fitthår, hennes stjärt och det lilla trånga stjärthål där min styva lem hade trängt sig in.
