Alexanders baksmälla
Jag vaknade till av ljudet från nyckeln som vreds om i ytterdörren och hörde hur Alexanders tunga steg staplade in i hallen. Han suckade tungt. Det lät som att han snavade på något när han tog sig vidare in i lägenheten. Jag orkade inte resa mig ur sängen för att se vad som hände utan slängde en blick på klockan på mobilen som visade 05:45. Jag blir så less på honom och visste ändå innerst inne att det var precis så här vår lördagskväll skulle sluta. Strax innan klockan 1 hade jag efter en kul kväll på stan fått nog och ville åka hem. Jag försökte få med mig Alexander. Men i vanlig ordning ville han fortsätta ett tag till trots att han egentligen inte borde dricka en droppe till.
”Men åk hem du, jag kommer sen”, brölade han genom sorlet av musik på krogen.
Det här var inte första gången han ramlade in full som ett hus på de tidiga morgontimmarna och jag riktigt känner hur irritationen börjar växa inom mig. Alexander är 37 år men beter sig som han vore 17 fortfarande. När han kommer in i sovrummet försöker jag se ut som att jag sover. Orkar inte prata med honom. Inte nu. Han nästan slänger sig ned i sängen och jag känner hur han både luktar sprit och rök. Han sa ju att han slutat med cigg? Tydligen inte. Irritationen inom mig växer ännu mer. Ganska snart blir hans andetag tunga och det dröjer inte länge innan jag är övertygad om att han sover.
6 timmar senare
Klockan är strax över 12 på söndagen och Alexander har fortfarande inte gått upp. Jag sitter surt i soffan och väntar på honom. Irritationen inom mig har inte avtagit. Plötsligt öppnas dörren till sovrummet.
– God morgon, säger Alexander med grötig röst när han med nästan slutna ögon tar sig ut i det ljusa vardagsrummet och styr med trötta fötter mot badrummet.
Han kliar sig lite i skrevet. Kalsongerna hänger lite slappt runt hans höfter och ser lite fläckiga ut. Jag hinner tänka att han ser allt annat än sexig ut just nu. Uppenbarligen är han så pass bakis att han inte ens reagerade över vad jag lagt på matbordet. Eftersom jag inte kunde somna om med honom snarkandes i örat gick jag upp och ut på en promenad för att plocka mig ett björkris. Det har nu legat bundet och i saltat vatten en bra stund och är redo att användas. Bredvid riset har jag lagt träborsten med tjockt skaft. Jag är verkligen trött och besviken på att varje gång vi går ut ska sluta på det här sättet. Han blir dräggfull och bryr sig inte om mina känslor och så går hela söndagen åt till att ta hand om hans baksmälla. Därför tänkte jag en gång för alla få honom att inse att jag är less på hur han beter sig, både mot mig och mot sig själv.
Jag hör hur han spolar toaletten. Låset går upp och han ser något piggare ut när han kommer ut från badrummet. Han tar direkt sikte på soffan och lägger sig intill där jag sitter. Jag säger fortfarande ingenting.
– Det var kul igår. Men jäklar vad det känns i kroppen nu, säger Alexander och låter ynklig.
Han tar sig lite för huvudet och söker sympati i min blick. Men han ser inte det han vill se. Jag stålsätter min blick på tv:n. Vill inte möta hans trötta, gröngrå, ögon.
– Vad är det?
Jag frustar lite men säger fortfarande inget. Till slut blir han otålig och sätter sig upp i soffan. Han har fortfarande bara ett par löst sittande kalsonger på sig så det är lätt för mig att se att det spänner där innanför. Kuken står som ett spett och bildar ett tält av det lösa tyget. Jag vet att han brukar bli bakiskåt så det var inget nytt. Alexander ser på mig med en lite lekfull blick som i ett försök att få mig lika kåt som honom. Normalt sett brukar det funka. Men inte idag.
– Jag är så trött på det här.
Det var inte det svaret Alexander ville ha eller förväntade sig. Han rätar upp sig lite till i soffan.
– Trött på vad?
– Trött på dig.
– På mig?
Alexander ser överraskad ut. Nästan nockad. Jag hade fått honom ur balans. Touché.
– Ja, på dig. Jag är så trött på att du aldrig lyssnar på mig när jag vill gå hem. På att du alltid ska bli så jäkla packad, på att du röker fast du säger att du har slutat. Varje gång vi går ut blir det så här. Du beter dig som en jävla 17-åring.
Mina första ord till honom för dagen dundrar ut ur min mun som en kulspruta. Alexander gapar men vet inte riktigt hur han ska bemöta det jag just sagt. Jag ser på honom att han vet att jag har rätt.
– Jag ska bättra mig, jag lovar, försöker han.
– Det säger du jämt. Men ändå slutar det så här. Jag är klar med det. Pallar inte mer. Inte bara det att du kommer hemragglandes dyngfull tidigt på morgonen. Hela söndagen går också åt till ingenting. Tänk om vi hade kunnat gå på museum, träffat vänner eller något annat trevligt. Men nej, då ska du ligga i soffan och tycka synd om ditt ömma lilla huvud och be mig stryka dig medhårs och hoppas på att jag ska orka gå och köpa pizza åt dig.
Jag känner hur all frustration som byggts upp under morgonen och förmiddagen får mig att rämna. Det finns inget stopp på mig. Men mitt budskap tycks ha nått fram. Alexander ser uppenbart skamsen ut.
– Ja, du har rätt. Men varför har du inte sagt något tidigare?
– Det har jag. Flera gånger. Men ändå ska du alltid supa ned dig tills du knappt kan stå.
– Men vi har kanske bara lite olika perspektiv på att gå ut?
– Det har vi. Och det är inget fel med att bli full. Men när det händer varje gång och du inte lyssnar på mig blir jag fan frustrerad. Fattar du inte det?
Tystnad.
– Du har rätt. Förlåt. Jag borde lyssna mer på dig och respektera dig bättre.
Alexander lutar sig lite mot min axel. Om det är ett sätt att förmildra situationen eller vad det handlar om vet jag inte. Det är uppenbart att han skäms. Då har jag kommit halvvägs, tänker jag.
– Jag har tänkt hela morgonen på hur jag ska göra med dig för att vara säker på att du verkligen lyssnar och respekterar mig nästa gång vi går ut.
– Jag lovar. Jag kommer bättra mig, försöker Alexander.
Jag avbryter honom.
– Du ska få smisk. Här och nu. Jag tror det är det enda rätta för dig. Ett rejält kok stryk är vad du förtjänar och är troligen den enda behandlingen som biter på dig för att du ska ändra ditt beteende.
Alexander blir spak. Han ser på mig med någon slags rädsla i blicken. Han har fått smisk av mig förut även om det var länge sedan nu. Så det borde inte komma som en chock för honom.
– Smisk?!
– Ja.
– Men åh, snälla inte nu. Jag har alldeles för ont i huvudet. Det räcker med att vi bråkar om det här nu. Jag ska bättra mig. Jag lovar ju det.
– Här och nu, sa jag. Res dig upp och börja med att ta en dusch. Du luktar fortfarande rök och borsta tänderna. Din andedräkt är allt annat än fräsch.
– Men…
– Nu sa jag!
Alexander reser sig upp ur soffan. Trots att den här söndagen tagit en riktning han inte vill eller kanske ens förväntat sig så ser jag att kuken fortfarande spänner där innanför kalsongerna. Jag rycker ned dem till fotknölarna och känner hur en blandning av svett och piss slår emot mig och blir lätt illamående. Hans kuk står mycket riktigt upp och det rosa ollonet glänser av försats. Hans rakade pung har dragit ihop sig.
– In i duschen, nu! Du stinker. Och dröj inte för länge.
Alexander tar sig mot badrummet och ser nu för första gången björkriset jag bundit på morgonen. Han stelnar till men vågar inte säga något. Dörren till badrummet stängs och strax där efter hör jag hur duschen sätts igång. Under tiden som duschar går jag till köksbordet och drar ut en stol och placerar den så att jag lätt kan sträcka mig efter både riset och borsten på bordet. På något sätt känner jag mig lugnare nu när jag fått ur mig all frustration. Men jag är fortfarande övertygad om att han förtjänar en rejäl omgång smisk på bara stjärten.
Med våta fötter tassar Alexander försiktigt ut från badrummet. Han vet att det inte är någon idé att försöka dra ut på det så han är helt naken när han kommer in i köket. Hans kuk är fortfarande semihård och jag funderar lite på om han runkat i duschen. Runt kukroten växer en ansad buske och pungen har blivit lite mer utspänd nu efter den varma duschen. De två kulorna ser ut att vila tungt i skinnpåsen som vilar mot det betydligt hårigare låret.
– Ja, du vet vid här laget var jag vill ha dig.
Jag rätar på min position och rätar ut någon rynka på mina byxor. Alexander kommer och lägger sig lydigt över mina knän. Det var länge sedan jag kände hans tyngd över mig på det här sättet. Hans kropp sprider en värme över mina knän och trots att han är lika lång som mig slås jag alltid av hur liten han ser ut när han dinglar med benen och hänger med överkroppen mot golvet. Skinkorna är bleka och ser rakade ut. Avståndet mellan benen gör att skinkorna särats lite och jag kan se ned i hans klyfta.
Jag känner att jag har totalt kontroll över situationen och inte minst hans stjärt som strax ska bli röd. Jag smeker skinkorna hastigt. Stjärten känns sträv men något hår syns inte riktigt. Alexander rör sig lite oroligt över mina knän.
– Du vet mycket väl att du hade kunnat undvika att hamna i den här situationen. Men jag hoppas att du förstår varför du är här?
– Ja, jag förstår. Men jag lovar att bättra mig.
Jag greppar tag i borsten och väger snabbt dess tyngd i min hand. Det blir ingen uppvärmning med handen idag. Jag vill verkligen att han ska förstå hur besviken jag är på honom. Så jag går hårt ut direkt.
– Du beter dig som en 17-åring, Alex. Men du är fan 37 nu. Väx upp!
Alexander mumlar bara något till svar. Snabbt klipper jag till med det första slaget. SMACK! Han ryggar till, tydligt inte beredd på att jag skulle börja med borsten direkt. Ett till. SMACK! Röda, ovala, märken efter borsten har börjat synas på de i övrigt bleka skinkorna. SMACK! Det tredje slaget landar perfekt på den högra skinkan. Alexander tappar nästan andan och frustar ut något som jag tolkar som ett kvidande.
– Jag är långt ifrån klar med dig, så det är ingen idé att be om nåd nu, säger jag och måttar in ett fjärde slag.
Jag låter borsten åka upp och ned i en fast takt över Alexanders stjärt. För varje slag blir stjärten allt rödare. Efter några minuter finns inte en skymt av den tidigare bleka stjärten kvar. Jag tar en liten konstpaus och drar mig för pannan. Svingandet med armen har gjort mig varm. Alexander flämtar och hämtar efter andan. Hans andetag känns tydligt mot mina ben. Jag smeker honom över ryggen och avslutar med snabb hand på stjärten. Den är alldeles varm och känns inte lika sträv längre.
SMACK! Jag sätter igång igen med att svinga borsten över hans ömma stjärt. Alexander kvider till. Han var inte beredd på att jag skulle fortsätta.
– Snälla sluta. Det räcker nu, flämtar Alexander och försöker skyla skinkorna med sin hand.
Jag sliter bryskt bort handen och ökar takten på slagen.
– Jag sa att det inte spelar någon roll hur mycket du ångrar dig. Jag bestämmer när ditt straff är klart.
Ytterligare en omgång med slag smattrar ned över stjärten. På sina ställen har stjärten nu börjat bli lite lila. Jag lägger ifrån mig borsten och låter Alexander pusta ut över mina knän. Han andas tungt.
– Så. Upp med dig.
Alexander kommer snabbt på benen och vinglar till lite. Han tar sig över sin ömma stjärt och det ser nästan ut som att det tårats lite i ögonen på honom. Han ser faktiskt lite ynklig ut men mellan hans ben är kuken fortfarande hård. Jag slänger en blick på mina byxor och ser att den lämnat ett avtryck i form av försats på tyget. Jag ilsknar till och rycker tag i hans öra och leder honom till skamvrån.
– Ska du fortsätta att bete dig som en 17-åring kommer jag också behandla dig som en. Det här var bara första delen i ditt straff. Jag vill nu att du ska tänka över vad jag sagt till dig. Att du ska förstå hur jag känner och hur omoget ditt beteende är. Du är 37, Alexander.
– Jag vet. Jag ångrar mig jättemycket… Förlåt för allt. Jag lovar att vara mer mogen i fortsättningen, säger han med så mycket ånger han bara kan i rösten med ansiktet vänt mot väggen.
Jag lämnar honom i sin vrå. Hans stjärt lyser rött ut i hela rummet. Med tanke på min rätt hårda aga låter jag honom stå och pusta ut i sin vrå ett tag. Jag lägger mig på soffan och kollar på tv en stund. Därifrån har jag också Alexander under uppsikt. Han vet att han inte vågar göra annat än att stå där när jag vakar över honom.
Det går säkert en timme. Kanske en och en halv. Jag går då och då fram till Alexander men säger inget till honom. Jag bara inspekterar hans stjärt som för varje gång blivit lite mindre röd och istället övergått till en mer rosalila ton. Jag bestämmer mig till slut att det är dags att fortsätta bestraffningen. I köket har jag förberett en bit ingefära som jag nu bestämt är läge för att använda på honom. Tillbaka hos Alexander lägger jag en hand på hans rygg.
– Har du tänkt över ditt beteende nu?
Han vänder sig om. De gröngrå ögonen är fortfarande fyllda med skam.
– Ja. Förlåt. Jag har betett mig som ett omoget svin. Jag inser det nu.
– Bra, säger jag och låter handen på ryggen glida ned till stjärten. Den är fortfarande varm men inte lika pulserande som tidigare.
Jag ser att hans kuk fortfarande är hård. Hur är det möjligt, tänker jag, efter all den hårda behandling jag gett honom.
– Men det ser ut som att du inte helt tyckt att det här bara varit en bestraffning?
Jag tycker lite i hans hårda kuk som genast blir hårdare. Ollonet glider fram och glänser fortfarande blank av försats. Alexander blir plötsligt lite generad men säger inget.
– Hur ska jag då veta att du verkligen tar det här seriöst? Eller tar du bara det här som en lek?
Han tittar på mig med något slags allvar i blicken.
– Nej, jag lovar. Jag förstår verkligen din situation och att jag betett mig som skit. Jag lovar att dricka mindre nästa gång vi är ute.
Jag är ändå inte helt övertygad.
– Jag vill att du runkar. Här och nu framför mig.
Han hajar till och blir uppenbart förvånad över min order.
– Va? Bara sådär?
– Ja, precis. Bara sådär. Varsågod.
Han är fortfarande hård. Så lite spännande måste han ändå tycka att den här situationen är. Jag sätter mig på soffan en bit därifrån och väntar på att han ska sätta igång.
– Vad väntar du på?
Alexander blir lite bortkommen men börjar sakta dra i kuken. Förhuden åker fram och tillbaka. Snart kommer han i stämning och runkar med allt fastare takt. Han blundar och fingrar lite på ena bröstvårtan med sin lediga hand som blir styv av behandlingen. Han stönar högt och runkar än hetsigare. Jag hinner tänka att han är nära nu innan han sprutar och lägger sin sats på golvet. Alexander kommer efter en liten stund tillbaka till verkligheten och vardagsrummet igen. Han har något nöjt i blicken.
– Torka upp det du kladdat ned. Jag är inte klar med dig.
Alexander suckar tungt. Han säger inget. Men jag är övertygad om att han tänkte en och annan svordom. Han lommar in i sovrummet efter en handduk som han sedan torkar upp sin sats med.
– Svider det mycket i stjärten?
Han står på huk när han svarar.
– Det svider en del. Men det är inte så farligt.
När Alexander lagt handduken i tvätten tar jag honom i örat på nytt och leder honom denna gång in till sovrummet där jag beordrar honom ned på alla fyra i sängen. Jag tvingar honom att puta ordentligt med stjärten när jag gör ytterligare en inspektion och kan konstatera att skinkorna fortfarande är röda och varma.
– Stanna i exakt den här positionen. Rör dig inte.
Jag går ut i köket och hämtar riset och ingefäran. Tillbaka i sovrummet fiskar jag upp en burk vaselin ur nattduksbordet. Jag tar en liten klick av den feta krämen ur burken och för mot Alexanders röda stjärt som jag har framför mig. Eftersom han putar med stjärten är skinkorna helt särade vilket ger mig full insyn över hans bruna hål. Jag ser att det växer lite hår i klyftan. Nästan svarta, korta, hårstrån som liksom klistrar sig fast mot den tunna stjärthuden. Jag lägger mitt vaselinkladdiga finger mot Alexanders hål som öppnar sig lydigt och sväljer mitt finger när jag trycker på öppningen. Han stönar lätt. Men jag låter inte honom njuta särskilt länge utan tar snabbt ut fingret ur honom. Istället tar jag tag i ingefäraroten och trycker in i hans hål. Roten är lite sträv och glider inte in så enkelt som jag föreställt mig. Eftersom den är kall sluter sig också hans hål. Därför får jag trycka in roten med lite mer kraft innan hålet ger sig till viljes och roten kan kilas fast i honom. Det dröjer inte länge innan rotens safter utsöndras och börjar ge verkan. Alexander börjar frusta och andas tungt.
– Ta ut den! Ta ut den, skriker han.
Jag ser hur han försöker krysta ut roten men jag håller den i ett fast grepp.
– Försöka duger. Den här roten ska ingenstans.
Alexander kvider och för första gången idag tycker jag lite synd om honom även om jag också för all del njuter av mitt maktövertag. Det är en märklig känsla som infinner sig i mig när två så olika känslor kolliderar. Min dominanta och kanske något sadistiska sida spelar pingpong med den empatiska sidan i mig. Tankarna snurrar bara runt. Till slut besinnar jag mig och låter den dominanta sidan ta kontrollen över situationen.
Efter någon minut bestämmer jag mig för att han fått nog av ingefäran för den här gången. Med ett ploppliknande ljud glider roten ur Alexanders ömma hål. Ingefäran lämnar hans hål gapande och krampande. Det öppnar och sluter sig som om det väntar på att bli matad med något annat. Alexander pustar ut en stund. Andningen återgår snart till det normala.
– Hur känns det? Börjar du förstå att jag menar allvar med det här?
– Ja, jag säger ju att jag är ledsen. Jag ska bättra mig.
– Mycket bra. Du har varit duktig och tagit ditt straff bra. Men jag är inte riktigt klar än…
– Va?!
Jag fångar upp riset och svingar det i luften som ger ifrån sig ett vinande ljud.
– Du har visst glömt det här! Jag kan ju inte låta det vara oanvänt.
Alexander suckar.
– Upp med stjärten i position.
Han putar med stjärten när jag höjer riset och klipper till. SWOSCH. Alexander frustar över smärtan. Jag låter det gå en halv minut innan jag måttar in nästa rapp så att riset verkligen ska kännas ordentligt på stjärten. Det tredje rappet träffar även klyftan mellan skinkorna vilket får honom att skrika till av smärta. Jag ser hur han spänner hela kroppen för att hantera smärtan. Han liksom darrar och skakar men säger inget eftersom hans käkar är så sammanbitna.
Den röda färgen på stjärten har bättrats på och bildat små röda fläckar på sina ställen. I de små såren sprids saltet som riset hunnit dra åt sig under morgonen. Jag höjer riset igen och rappar till ytterligare en gång. Det vinande ljudet från riset är det enda som hörs som ett eko i sovrummet innan det slutligen landar på Alexanders stjärt i ett dovt swosch. Han spänner sig på nytt för att hantera smärtan. När jag ser att han börjat släppa på spänningarna måttar jag in ytterligare ett rapp. SWOSCH. Sammanlagt låter jag riset randa hans stjärt 25-30 gånger innan jag är nöjd. Då har skinkorna blivit ordentligt röda och lite svullna av saltet som riset rispat in i den ömma stjärthuden.
Jag lägger ifrån mig riset och sätter mig på kanten på sängen och stryker honom över ryggen. Alexander är nästan inte nåbar, som förblindad av smärtan.
– Du har tagit ditt straff bra, Alexander. Jag hoppas du förstår varför jag var tvungen att vara så hård mot dig?
Han är tyst en stund innan han svarar:
– Ja, jag förstår att du verkligen tyckt att jag varit jobbig när jag är full. Jag är ledsen och ber om ursäkt.
– Det är bra att du förstår det nu. Kom nu och lägg dig över mina knän igen.
Alexander blir först spak. Ska jag smiska honom mer? Men han mjuknar sen när han ser att jag tagit fram en svalkande lotion. Han lägger sig tillrätta och jag känner hans varma kropp över mina knän igen. Jag smeker hans heta stjärt och daskar den lätt innan jag häller ut lite lotion på stjärten och börjar smörja in den. När jag är färdig har Alexander lugnat sig betydligt och ger bara ifrån sig små gnyenden när jag rör vid särskilt ömma punkter på stjärten. Jag särar på skinkorna och ser att hans hål nu slutit sig och inte är lika krampande längre. Det glänser av vaselinet jag kletade in tidigare. Med en snabb hand fiskar jag upp febertermometern i nattduksbordet och måttar in den i hålet. Efter att ha haft den stora ingefärspluggen i hålet glider glastuben ända tills en liten del av termometern är kvar in i honom utan större problem. Plötsligt börjar Alexander gråta. Han hulkar och snyftar om vartannat. Tårarna gör madrassen han borrar ned sitt ansikte i fuktigt. Termometern har hjälpt honom att känna sig som den lilla pojke han innerst inne är.
– Så ja, så ja. Släpp ut det. Det är bra för dig.
Efter några minuter avtar gråten och jag hör hur han istället snusar. Han har somnat över mitt knä.
Fler noveller av samma författare
Skön novell. Blir det en fortsättning?