Sagan om Iben (del 2/4)
Sommaren dröjde sig kvar. Augusti blev september och även om dagarna blev kortare och kvällarna mörka så var det fortfarande varmt och gott. Solen stod lägre och skuggorna blev längre på eftermiddagarna men trädgården levde ännu. Solrosor och Dahlior prunkade och gräsmattan fortsatte att kräva en viss omvårdnad.
En lördagseftermiddag i september bytte jag om till blåställ, tog med mig några kalla öl och drog fram gräsklipparen. Med en bra playlist i lurarna begav jag mig till den bortre, och lägst liggande, delen av vår stora tomt. Den badade i sol och gräset kunde absolut behöva hyfsas. Frun låg parkerad uppe vid huset i den brasilianska hängmattan. I halvskugga njöt hon en ledig eftermiddag med en tantsnuskpocket och ett glas rosé. Det såg skönt ut!
Efter någon halvtimmas arbete med gräsklipparen tog jag paus och öppnade en öl. Jag slog mig ner på en obekväm men svindyr trädgårdsstol i gjutjärn och öppnade en öl. Plötsligt ser jag Iben komma släntrande bortifrån huset. Senast jag såg henne var i löparskorna för någon timma sedan. Nu kom hon glidande barfota och nyduschad, i linne och halvlång sommarkjol, med en cider i ena handen och sin mobil i den andra.
Hon talade med någon, stannade upp, skrattade till och avslutade samtalet. Hon vinkade glatt till min fru, tittade åt mitt håll och drog fram en hopfälld solstol. Med bestämda steg började hon gå åt mitt håll, mot den solbelysta, nedre delen av tomten.
Hon fällde upp solstolen med ryggen åt huset, och satte sig. Med cidern i handen lutade hon sig tillbaka, vände ansiktet mot solen och slöt ögonen. Så otroligt vacker, så inbjudande; så sexig.
Min paus var slut så jag reste mig upp och återupptog gräsklippningen. Fram och tillbaka sköt jag maskinen framför mig. Iben satt ett tiotal meter ifrån mig och det skulle ta en stund innan jag var framme vid henne. Jag såg henne i ögonvrån och gjorde mitt bästa för att koncentrera mig på klippningen men det var svårt. Hon satt lätt framåtböjd över sin mobil.
Jag noterade det tunna linne hon bar; det var illa valt för att dölja det som fanns inunder och det var kanske heller inte meningen. Hennes små runda, fina bröst avtecknades tydligt under linnet. De ljusröda vårtgårdarna och de små, uppnosiga bröstvårtorna gjorde arbetet med gräsklipparen allt svårare.
Jag såg nu hur hon lutade sig bakåt, satte upp hälarna på stolens kant och med böjda knän långsamt smekte sina lår, från knäna och ner mot sitt sköte. Hon hade samlat ihop kjolen så den dolde det som fanns att se, åtminstone för en stund. Hon smekte sig helt lätt mellan benen och flyttade sedan händerna uppåt brösten; hon nöp i bröstvårtorna och lutade huvudet bakåt. Hennes läppar var åtskilda och jag anade hennes tungspets. Så drog hon plötsligt upp linnet och blottade sina kritvita bröst. Hon knådade dem försiktigt, nöp i bröstvårtorna och lutade huvudet bakåt, i en lång utandning. Hon mådde bra. Hon satt i en vilstol och smekte sig själv inför publik och verkade njuta i fulla drag; väl medveten om min frus närvaro i hängmattan och det faktum att jag inta kunde reagera på hennes show på något sätt.
Jag gjorde ett försök att stanna upp, böjde mig ner på knä, vänd åt hennes håll, och låtsades att gräsklipparen behövde en mindre justering. Det gick inte; omedelbart upphörde Iben med sina övningar. Så fort jag börjat klippa igen drog hon upp linnet och fortsatte.
Jag klippte och klippte, tog mig långsamt allt närmare. Iben hade återgått till att smeka insidan av sina lår, allt närmare skötet, och fortfarande med uppdraget linne. Så drog hon helt långsamt upp kjolen med ena handen och började smeka sitt sköte med den andra. Och ja, självklart… hon hade inga trosor på sig.
Jag var nu helt yr, genomsvettig i overallen och lemmen var stenhård. Jag tappade fokus, körde på en sten och hade fullt upp med att fortsätta; med att hålla igång gräsklipparens ljud som lät min fru i hängmattan förstå att jag var just så där skötsam som hon ville.
Iben njöt av situationen hon försatt mig i och den behandling hennes egna händer åstadkom. Nu var hon igång ordentligt och onanerade helt ogenerat framför mig. Med en hand knådade hon sina bröst, med den andra smekte hon sitt kön. Och nu var hon öppen; hon lät två fingrar glid in och ut samtidigt som tummen bearbetade klitoris. Hon hade en imponerande teknik, det måste jag säga.
Av hennes andning och bröstkorgens rörelse förstod jag att hon närmade sig sin orgasm. Själv närmade jag mig ett totalt sammanbrott där jag gick fram och tillbaka och klippte samma gräsplätt, om och om igen.
Iben andades snabbare och nu fullt hörbart, åtminstone för mig. Hon stönade lätt och undslapp sig ett ”Aahhh…” samtidigt som hon reste underkroppen uppåt i stolen. Hon skälvde till, jag körde på ett mindre fruktträd och min fru ropade:
”Älskling, kan inte du fylla på mitt vinglas? Jag ligger så skönt här…”
Vi hade bra sex under den hösten, jag och min fru. Trots mina egna ganska flitiga hedersstunder älskade vi i stort sett varje kväll. Vi fick ny energi, blev lite nykära och experimenterade hej vilt med både ställningar och platser. Jag njöt av vår gemensamma energi men hade, det måste jag tillstå, lite dåligt samvete ibland. Jag kan inte bortse ifrån att en del av åtminstone min energi hade med Iben att göra. Hon envisades med att dyka upp för mitt inre öga just när pungen drog ihop sig och jag närmade mig utlösning. Min fru njöt hur som helst av alla de satser jag fyllde henne med under den här perioden.
”Min lilla snuskgubbe!” sa hon med tårar i ögonen en kväll, efter att ha svalt min sats. Den första hon slukat på många, många år. Även hon var helt klart tagen, drabbad av det kåtrus som numera omgav oss i huset. Allt tack vare en norsk, rågblond student.
Jag höll mig på min kant och undvek Iben, inte minst för att slippa bli vansinnig. Hon berörde mig på djupet, jag var på något sätt förälskad och framför allt, oerhört kåt på henne. Minnena etsade sig fast. Från liggunderlaget då hon ”stukat” foten, från hennes onanistund i solstolen eller när hon slickade min kind efter att ha tjuvkikat och filmat min onanistund. Herregud, man kunde bli galen för mindre.
Men det gick ganska bra, jag stålsatte mig och mitt arbete krävde mycket; all min vakna tid. Iben hade fullt upp med sitt och vi sågs inte så ofta.
Fler noveller av samma författare
Nu får det snart hända något. Iben behöver verkligen omhändertas.....