Sagan om Iben (del 1/4)
”Så du så meg ikke stå i vinduet?”, frågade hon. ” Du ser ut til å være en velutstyrt mann med stor lyst”
Jag svalde nervöst och kände att jag rodnade en aning. Vad är det hon säger, har hon sett mig? Har hon stått och tjuvkikat på mig i spaet, där jag satt och slappade efter duschen med en kall öl i handen. Ja, i den ena handen. I den andra…
”Du gav meg en flott mulighet til å teste det nye kameraet mitt. Du vet, det er WiFi-tilkoblet og sender det du filmet direkte til skyen. Helt perfekt, ikke sant?” sa hon med ett leende.
Men vad är det hon står och säger? Hon har alltså inte bara stått och tjuvkikat på min lilla hedersstund, hon har filmat också!
”Eehh, hör du Iben, lyssna nu”, sa jag. Jag drog efter luft och försökte lugna ner mig fast det hon nyss berättat fick alla varningsklockor att ringa. Paniken var nära och jag fick uppbåda alla mina krafter för att förmedla någon slags vuxen pondus.
”Så där kan du ju inte göra”, sa jag. ”Det är ju kränkande… det är… ja, du vet. Den personliga integriteten. Har du hört talas om sånt; GDPR, har ni det i Norge, eller? Det är för fan kriminellt!” fick jag ur mig i en upprörd och nervös harang.
Iben log och måttade mig med blicken; hela mig. Så tog hon ett steg framåt och drog med tungspetsen nerifrån och upp längs min kind. Väl framme vid örat stannade, drog ett djupt andetag och sa:
”Hvis du tror jeg alltid sovner med hendene på dynen min, tar du feil. Og en ung, uerfaren jente kan noen ganger trenge litt inspirasjon, ikke sant ...”
Hon vände sig om och försvann långsamt gående runt husknuten. Jag stod kvar och försökte förstå vad som egentligen hade hänt och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Nu gäller det att samla ihop sig, få ner pulsen och tänka klart. Analysera. Det är ju min grej. Kyla, analys, struktur.
Hon har alltså smugit på mig, hängt i källarfönstret och avslöjat min lilla ”lördags-hobby”. Dessutom filmat hela showen och sparat ner filmen ”i skyen”. Varför då? undrar vän av ordning. För att genera mig, pressa mig på pengar? Fan, det här känns inte bra. Inte bra alls.
Jag kanske får skylla mig själv. Jag förnam ju faktiskt en rörelse där i källarfönstret när jag satt i vilstolen, med min hårda lem i högerhanden, i full aktion. Men det var snarast något triggande, jag gillar det och jag trodde självklart att det var min fru. Ja, vi håller på så där: smyger på varandra, busar, spelar roller och har på det stora hela ett kreativt och bra sexliv. Med humor och lite fantasi håller vi liv i vår relation efter nära 25 år och vi har roligt. För det allra mesta.
Men det var alltså inte frun som smugit innanför rododendronbusken och fram till källarfönstret och inte bara tjuvkikat, dessutom filmat. Det var vår inneboende, unga fröken Iben Vilde Grimelund. En rågblond norska runt de tjugo som kommit att dela vårt liv i huset sedan en tid.
Det var inte planerat alls. Vi har en liten lägenhet i källarplanet, ja ett enda litet rum med en alkov och ett pentry. Egen igång från baksidan och två högt sittande fönster ut mot framsidan. Dessutom en dörr in i det gemensamma spaet. Det hade stått tomt något år, sedan vår egen dotter flyttade ut. Nu fick vi frågan från några vänner om vi kunde tänka oss att hyra ut. Till en student från Norge.
Så kom den dagen när hon skulle komma och titta på lägenheten. In rullade en liten bil och ut klev en underbar liten varelse. Hon bar en något för stor, halvknäppt blårutig bomullsskjorta med ett tunt, vitt linne under. Hennes jeans var helt urtvättade och precis lagom trasiga här och där och blottade lite hud. Håret var enkelt uppsatt och rundade in ett solbränt och öppet ansikte.
Jag minns det där första mötet tydligt, hennes leende gav mig faktiskt lite puls. Hon var helt bedårande, så vacker. Självlysande, på något sätt; glad och oerhört sexig. Vi visade henne runt och pratade ihop oss om alla detaljer och Iben bestämde sig fort.
”Ja, men dette vil være perfekt for meg. Kan jeg flytte inn 1. august?” frågade hon.
Och på den vägen var det. Hon kom med sitt pick och pack i början av augusti och installerade sig. Vi umgicks lite till och från i början, för att lära känna varandra. Vi satt på den gemensamma uteplatsen och njöt av lite vitt vin, grillade ihop eller tog en gemensam promenad ner till sjön. Både jag och min fru tyckte omedelbart bra om henne. Hon var väldigt social, hade lätt till skratt och var som sagt, i mina ögon, otroligt vacker.
Min fru noterade snart ett ”visst intresse” från min sida och upplevde att jag ”jobbade mig” i Ibens sällskap. En kväll när vi precis släckt sänglampan tog hon min hand och la den på sitt ena bröst. Hennes bröstvårta styvnade och hon gav mig en lätt kyss, sedan sa hon:
”Du, nu vill jag att du sköter dig. Se upp så att du inte skämmer ut dig; hon är knappt hälften så gammal som du. Din lust vill jag ha nytta av; ingen annan. Gubbe!
Det gick en tid och jag gjorde mitt bästa för att sköta mig. Det gick ganska bra och vi hade dessutom inte så mycket kontakt med Iben. Jag hade en period av ganska mycket jobb och hon skötte sitt; höll sig i lägenheten eller var ”på tur”. Hennes termin hade inte börjat så hon ägde sin tid och kunde komma och gå som hon ville. Hon hade en gammal cykel som hon ofta drog iväg på, packad med matsäck och allt som behövs för en dagstur i omgivningarna. Eller så joggade hon.
Det var en ofta återkommande rutin som tilldrog sig ett visst intresse, i all hemlighet, från min sida. Inte så att jag är överdrivet intresserad av löpträning men jag kan däremot vara tilltalad av den klädsel en del löpare väljer. I det här fallet var det svårt att inte bli nyfiken. Iben gav sig ofta ut tidigt på sina löprundor och eftersom augusti bjöd på en rejäl värmebölja var Ibens klädsel minimal. Ett par korta, svarta shorts i lycra och en vit d:o sport-BH. Halvstrumpor i ett par illröda löparskor och det rågblonda håret uppsatt i en hög hästsvans som svängde hit och dit när hon gav sig av med lätta steg.
Just den här morgonen låg jag på knä på gräsmattan och smorde upp min gamla gräsklippare. En helt manuell historia som man skjuter framför sig med handkraft. Den krävde en del omvårdnad för att fungera men om den fick det så var den perfekt. Gräsmattan mådde bra och jag fick lite motion på köpet.
Jag satt på knä, sträckte på ryggen och drack lite vatten. Kanske räckte det inte med oljekannan idag, jag borde nog slipa knivarna i maskinen också. Upptagen av dessa funderingar så jag Iben komma haltande på grusvägen. Hon hade uppenbara smärtor och svårt att trampa ner med den ena foten. Hon fick syn på mig och styrde sina haltande steg åt mitt håll. Hon såg ilsken ut, sammanbiten. Hon stannade och tog stöd mot garaget, böjde sig ner och slet av sig först den ena skon, sedan den andra. Skorna kastade hon iväg åt ena hållet, sig själv åt det andra.
”Jeg er forstuet, jævla hva det gjør vondt. Nå vil jeg ikke kunne løpe mer i sommer”, sa hon.
Där låg hon på rygg i gräset och nu kom tårarna. Hon hade ont, hon var ledsen och förbannad. Det var ingen bra start på dagen. För Iben.
”Men lilla vän”, sa jag. Vad har hänt?”
”Jeg tok en snarvei og løp over en eng. Det var som om det ikke var blitt tråkket på, det var ingen sti. Jeg gikk skjevt, det sprakk bare i høyre fot.”
”Ok”, sa jag. Jag ska hjälpa dig. Jag har lite massageolja och liniment i medicinskåpet. Och något kallt att dricka. Vad vill du ha, en öl?”
”Ja takk, det ville være bra”, svarade hon.
Jag gick in i huset och samlade ihop det jag behövde för att göra en insats. Den här chansen till ”närkontakt” med Iben ville jag inte missa; den kanske aldrig kommer tillbaka, tänkte jag. Och den behöver ju inte alls hindra mig från att följa min kära hustrus anvisningar om ”skötsamhet.” Inte alls.
Jag hade med mig ett tunt liggunderlag ut som jag gav Iben. Hon satte sig ner på det, öppnade ölen och sa:
” Ahh, det smakte godt. Takk for at du hjalp meg, du er snill.”
”Självklart”, sa jag. Nu ska jag massera din fot försiktigt och ge den lite liniment. Mest troligt är det en ordentlig stukning, inget värre. Värme och vila är det som gäller. Och några kärleksfulla händer.”
Hon lade sig ner och jag satte mig på knä vid ändan av liggunderlaget. Jag lyfte försiktigt upp hennes ömma fot och la den i knät. Så tog jag ordentligt med olja och började massera hennes fot. Från tårna, över vristen med tummarna; under fötterna med fingrarna. Ner mot fotleden och försiktigt upp mot vaden. Ner igen. Fram och tillbaka. Hon var kittlig under foten, ryckte till sig den och skrattade lätt.
Hon blev alltmer avslappnad. Hennes fot, och hela benet, blev allt tyngre i mitt knä. Jag njöt av att känna hennes hud, hennes värme, och mina ögon gick på upptäcktsfärd. Där låg hon framför mig med slutna ögon. Så vacker. Hennes andning var stilla men fick hennes bröst att häva sig något vid varje andetag. Magen var slät och solbränd ner mot kanten på de tighta shortsen.
Hennes lår var en aning särade och den fot jag inte bearbetade låg slapp vid mitt ena knä. Jag lät blicken vandra från foten och upp mot hennes sköte. Herre Gud, vad hon är vacker. Hennes kön ligger blottat framför mig. Jag ser konturerna tydligt; kan nästan känna hennes doft. Två små tyglager skiljer hennes blygdläppar från min tungspets. Undrar hur hon smakar?...
”Jag känner att dina muskler i vaderna är ganska hårda, är det ok om jag masserar dina ben lite också?”, frågade jag.
” Ja, gjør det gjerne. Du har så myke hender, jeg liker dem”, svara Iben.
Jag vet inte om man kan räknas som skötsam när allt blod i kroppen samlats på samma ställe men nu var det som det var. Min lem var sprängfylld, jag var stenhård. Med en ny laddning olja i händerna, och en bortkopplad hjärna, påbörjade jag nu en massage av Ibens vader. Hon låg med hälarna på mina knän så att jag skulle komma åt lite bättre. Jag arbetade mig metodiskt uppåt, fyllde på med mer olja och konstaterade snart att hennes vader var något av det mest fantastiska jag någonsin känt. Likaså hennes lår.
Jag svalde, svettades och skälvde lätt. Tog mod till mig och masserade mig allt närmare kanten på hennes shorts, allt närmare hennes sköte. Jag tvingades till en märklig kroppsställning som jag är glad för att min fru inte såg; mitt ansikte var nu bara några decimeter från Ibens sköte. Jag masserade mig inåt och mina tummar arbetade sig allt närmare.
Ibens andning hade ökat något och i takt med det reste sig hennes bröst i lite raskare takt. I övrigt ingen reaktion. Plötsligt reste hon sig hastigt upp på armbågarna och kastade mig tillbaka till utgångsläget. Sittande på hälarna och med mina oljiga händer i luften såg jag nog rätt löjlig ut. Dessutom hade jag nu ett kraftigt stånd som jag inte hade någon som helst chans att dölja.
”Du var flink til å massere, tusen takk. Nå tror jeg jeg er ferdig. Nå føles det mye bedre”, sa hon.
Hon sänkte blicken och betraktade mitt stånd. Sedan lyfte hon på sin friska fot och la den försiktigt på min lem. Hon gned den, upp och ner, med foten samtidigt som hon delade på sina läppar och lät tungan svepa längs överläppen, fram och tillbaka. Jag stirrade på henne och hoppades att ingen såg oss.
Plötslig drog hon tillbaka foten, kom snabbt på fötter och plockade upp sina löparskor. Med skorna i ena handen, en halv öl i den andra, började hon gå mot huset. Hon vände sig om:
” Er det ok hvis jeg slår på badstuen? Tror jeg at jeg trenger å slappe av litt i varmen.”
Så fortsatte hon att gå, utan minsta tillstymmelse till att halta.
Fler noveller av samma författare
Intressant läsning......hoppas de kommer till skott :)