Fru Madeleine

---

---

Del 1

- Sätt dig, sade Madeleine och pekade förstrött mot en pinnstol utan att ta någon vidare notis om mig.
Jag satte mig försiktigt ner och fortsatte fundera över varför jag blivit inkallad till chefens kontor. I vit skjorta och marinblå pennkjol som slutade strax ovanför knät, och med håret uppsatt i en hård knut, gav hon ett formellt och lite skrämmande intryck. De skyhöga svarta stilettklackarna förstärkte den dominanta utstrålningen. Hur orkade hon som måste vara närmare 60 bära sådana skor, jag hade ju inte ens fyllt 35 och hade ont i fötterna efter en dag på kontoret med mina vanliga kostymskor? En bit ovanför slitsen på den åtsittande kjolen såg jag konturerna av vad som måste vara höfthållarspännen till de tunna svarta strumpor med söm hon nästan alltid bar. Tanken på hur hon med sin slanka figur måste se ut i bara underkläder kom till mig som den gjort så många gånger förut.

- Vet du varför du är här? frågade Madeleine plötsligt och såg mig i ögonen med bister blick.
Jag skakade lite tankspritt på huvudet samtidigt som jag insåg att jag precis suttit och stirrat ogenerat på denna äldre kvinnas vackra ben.
- Vi hade ju vaktmästaren här igår och tittade på stoppet i handfatet som du säkert vet?
Många idéer om vad det här mötet skulle handla om hade passerat genom mitt huvud under dagen men nu var förvirringen total, jag svarade inte.
Det är tydligen så att stoppet berodde på sperma. Ringer det några klockor nu?
- Nääe, lyckades jag stamma fram.
- Som du borde lagt märke till vid det här laget är du den enda mannen som jobbar på det här kontoret, väste Madeleine och spände ögonen i mig.
Det var som att världen omkring mig rasade samman, jag visste inte om jag skulle falla genom golvet eller om jag skulle resa mig och bara springa tills jag inte orkade springa mer. Istället satt jag som fastfrusen. Påkommen. Tänk om Madeleine vetat att det var på grund av henne jag stått där inne på toaletten och tagit på mig själv dag efter dag? Den hemligheten skulle hon aldrig ta ifrån mig!

Madeleine lutade sig mot mig och lade sina handflator på skrivbordet, och med något mildare röst förklarade hon att det inte var någon mening att ljuga om vad jag haft för mig på toaletten och att det var slut med det där nu.
- Du har två alternativ, antingen plockar du ihop dina saker idag eller så löser du och jag det här nu.
- Snälla sparka mig inte, mumlade jag med darrande röst och tittade ner på de underbara kvinnohänderna framför mig. Jag ville kyssa dem och be om nåd, men lät bli.
- Dåså, då kommer du göra precis som du blir tillsagd från och med nu?
- Ja, sade jag tyst.
- Ja "Fru Madeleine", röt Madeleine.
- Ja Fru Madeleine! pep jag och viskade sedan ett nästan ohörbart förlåt.
Jag förstod inte riktigt hur det gick till men jag fick ett antal stränga instruktioner och plötsligt stod jag böjd över min chefs skrivbord med kostymbyxor och kalsonger neddragna till knäna och skjortan uppknäppt och uppdragen till skuldrorna. Ovanför mig tornade en kvinna med eld i blicken upp sig med en lång rotting i den nu handskprydda handen.
- Du ska få ordentligt med stryk, sade hon och svingade rottingen i luften. 50 rapp med den här kommer nog göra dig foglig.
Du vill inte veta vad som händer om du trilskas. Våga inte resa på dig!

Det första rappet landade på min blottade stjärt och jag hann precis tänka att det ändå inte var så farligt innan en obeskrivlig brännande smärta kom liksom inifrån mig och vandrade ut mot huden. Det var märkligt tyst i rummet medan jag hämtade andan undrade jag om jag någonsin skulle kunna sitta igen. Ståndet jag haft några sekunder innan var som bortblåst. Varför hade jag blivit upphetsad? Hur hade jag gått med på det här? Hade jag gått med på det?
- Jag kommer ta god tid på mig mellan rappen, sade Madeleine med hånfull röst. Du ska få känna in smärtan ordentligt innan nästa rapp kommer.
Tillslut kom nästa rapp, och nästa, och nästa. I lugnt tempo randade hon upp min rumpa och jag fick använda all min viljestyrka för att stå still. Eller var det kanske rädslan över vad som skulle hända om jag var olydig som höll mig fast? Efter 30 piskrapp gav jag upp, synen blev dimmig och benen bar knappt längre.
- Hon får piska mig tills jag svimmar, det spelar ingen roll, tänkte jag.
Madeleine lade rottingen på skrivbordet, böjde sig fram bakom mig och tog ett hårt grepp om min kuk med sin skinnhandske. Hon började hårdhänt runka av mig samtidigt som hon grävde in sina röda långa naglar i min rumpa.
- Det är den här lilla saken som ställt till det för dig, jag har nog sett hur du kastat blickar efter mig, och sedan har du gått in på toaletten och runkat, som en kåt liten skolpojke va? Fantiserat om att få dra upp min kjol och knulla mig över skrivbordet va?
Mitt i den helt uppochnervända situationen blev jag ändå chockad över Madeleines språk. Denna formella äldre kvinna hade visst helt andra sidor än de hon hittills visat upp. Mitt i skammen märkte jag att jag var nära att komma och precis före vad som verkade kunna bli mitt livs största orgasm släppte Madeleine taget. Istället för en orgasm värkte det nu istället i hela kroppen medan min sperma sakta sipprade ut medan kuken slaknade.

Madeleine gick runt skrivbordet så att hon stod mitt framför mig, och utan ett ord presenterade hon sin hand framför min mun. Instinktivt förstod jag vad jag skulle göra och slickade rent hennes handske. Det smakade underligt och jag misstänker att sperman hade orsakat kväljningar i ett annat sammanhang. Nu stod jag framåtböjd över min chefs skrivbord med sönderpiskad rumpa och tog hungrigt och samtidigt skamset emot vad som bjöds. Madeleine gav mig en hård örfil, tog tag i min haka och spände blicken i mig.
- Jag vill att de sista rappen ska kännas ordentligt. Det var därför jag runkade av dig. Unga män som du blir upphetsade av stryk och då känns inte rappen lika illa. Nu är du tömd och de sista rappen kommer kännas tiodubbelt.
Madeleine gav ifrån sig ett hjärtligt skratt medan hon sträckte sig efter rottingen.
- Du trodde väl inte att jag ville göra det skönt för dig?

När Madeleine nu gick tillbaka runt skrivbordet med rottingen i handen verkade hon nästan ivrig, och jag skulle snart förstå att det var nu bestraffningen verkligen började. Hon började slå med en helt ny kraft och rottingen landade i snabb takt i omgångar om 10 eller mer. Rappen landade längre och längre ner och när hon piskade mig över låren svartnade det för ögonen. Min bestraffare andades tungt och häftigt och verkade hänge sig åt sin uppgift med en helt ny entusiasm. Det var nästan som att jag inte var där, som att jag bara var en matta som skulle piskas ordentligt ren. Hon slog och slog, hänsynslöst. De utlovade 50 rappen hade passerats sedan länge när rottingen äntligen slutade dansa över min rumpa och mina lår. Jag befann mig i något slags gränsland mellan dröm och verklighet, men att jag fått minst 100 rapp var jag ändå nästan helt säker på.

Efter en stund vågade jag titta lite försiktigt över axeln, Madeleine stod bakom mig orörlig med något simmigt i blicken. Hon tittade åt mitt håll men såg mig inte.
- Han är helt sönderslagen, mumlade hon sakta för sig själv och tittade sedan på rottingen hon fortfarande höll i. Toppen hade blivit röd.
Plötsligt fann hon sig, klappade lite på min rumpa med handen och gick sedan och hämtade något ur en hurts. Hennes klackar slog hårt i golvet när hon närmade sig bakifrån. Hon sträckte sig efter min nakna kuk och trädde med vana fingrar något hårt och kallt över den, en nyckel vreds om. Jag tittade ner och såg min kuk inlåst i en bur av blankt stål. Kuken såg ynklig ut i sitt lilla fängelse.
- Du kan ju uppenbarligen inte hålla den där i styr, så från och med nu är det jag som håller ordning på dig. Nu ska du gå ner på alla fyra, kyssa mina fötter och tacka mig för agan. Gör du det inte ordentligt blir det mer stryk.
Villigt, nej hungrigt, kastade jag mig ner på golvet och kysste min bestraffares skor och fötter.
- Tack snälla Fru Madeleine för att ni agat mig, jag lovar att vara lydig och förstår att jag kommer förtjäna fler bestraffningar.
Jag hörde mig själv säga de orden, samtidigt som Madeleine körde in sin ena stilettklack i min skuldra och skrattade för sig själv, och insåg då att jag var hennes. Med all värdighet borta var jag nu bara denna stränga äldre kvinnas leksak.
- Klä på dig och försvinn härifrån, sade Madeleine kallt. På lördag kl 10.00 ska du infinna dig hemma hos mig, du får adress och fler instruktioner före dess.
- Jag ska nog hitta på något sätt du kan roa mig, sade Madeleine med hånfull röst medan jag lommade ut ur hennes kontor med blodstrimmig bakdel.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Fru Madeleine	Bdsm	3.5	2/10-21

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.