Kvinnan på nattåget
Författare: lill-snorre Datum: 2021-09-17 11:45:23
Kategori: Heterosex och Lesbiskt
Läst:
27 791 gånger
Betyg: 5 (6 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
I den här novellen testar jag att berätta på ett nytt sätt. Varannat kapitel är det jag, alltså i första person, varannat kapitel Klara, alltså tredje person. Hoppas att det uppskattas.
Kapitel 1
När jag satte mig ner på platsen intill fönstret var det framförallt en känsla jag hade. Frihet. Nu var det bara jag och väskan. Den väskan vägde nästan hälften så mycket som jag. Där fanns allt jag behövde de närmaste dagarna; tältet, sovsäcken, liggunderlaget, ficklampan och inte minst, maten och drycken.
Det här var olikt mig. En impuls. När hände det senast? Och hur ofta har jag bott i tält? Helt själv? Aldrig, kom jag fram till. Ändå kände jag mig helt fri från den ångest jag brukar känna vid sådana här okontrollerbara situationer. Jag behövde verkligen komma bort lite, andas. Det gör man bäst i naturen.
Vägen dit var lång. Men det var inte heller något som oroade mig. Jag hade alltid gillat att åka tåg. Det var en plats där jag alltid fått ro. Jag såg fram emot att spendera hela natten på tåget, med tystnaden och mina egna tankar. De enda gångerna jag haft lite svårt för att färdas med tåg har varit när det innehållit massa människor, då tenderar det att bli trångt och högljutt. Sådant stressade mig. Men på ett nattåg skulle jag säkert kunna lära mig namnen på alla passagerare.
Jag sträckte på överkroppen och gav min vagn, som var den längst bak i tåget, en överblick.
På andra sidan, till vänster om mig, satt en gubbe, uppskattningsvis 60 plus, som såg ut att ha haft en lång dag. Jag fortsatte att se mig omkring efter ytterligare passagerare, och fann en medelålders kvinna i sätet framför mig, som pratade i telefon, gissningsvis med sin man av de kärleksfulla hej då-fraserna att döma. På samma sida, fast längst bort, satt en tjej med långt blont hår, precis i färd med att sätta i sina Iphone-hörlurar i öronen.
Jag tog upp min mobiltelefon, kollade klockan som passerat 22:00, och insåg att jag hade rätt i att det lär bli en lång, men lugn tågresa, med ytterst få passagerare.
Jag tog ett djupt andetag, tittade ut igen och la märke till att den tidigare så fina solnedgången nu nästan var helt borta. Om en halvtimme skulle det vara så mörkt som det kan bli på sommaren.
Plötsligt hörde jag fotsteg, sneglade efter en tågvärd och kontrollerade min biljett för säkerhets skull. Men det var ingen som skulle kolla våra biljetter. I samma veva som tågchauffören hälsade oss välkomna och började åka, slog sig ännu en kvinna ner i vagnen, längst bort till vänster från där jag satt, närmast dörren. Det var en bänk med tre platser och ett bord i mitten och två stolar mitt emot. Jag kunde därför se henne tydligt.
Jag satt som förstenad. Trollbunden. Hon var den vackraste kvinnan jag hade sett. Mörkhyad, stort lockigt hår och stora bruna ögon. Fylliga, perfekta läppar och kurvig. Hennes fasta rumpa när hon vände sig om för att lägga upp väskan i takutrymmet, gav mig erotiska tankar. Vad gjorde hon här? Hon såg ut som en skådespelare från Hollywood, som kan få vem hon vill. Tänk att få knulla henne. Hon är säkert helt fantastisk i sängen, tänkte jag. Allt med henne utstrålade det. Hon hade lika mycket det där söta utseendet som det sexiga.
Jag slutade för en stund att titta på henne. Det var då jag insåg att jag plötsligt var hård mellan benen. Inte lite heller. Fan, tänkte jag och ångrade att min hjärna gick lite längre än den borde när jag såg henne. Jag kollade ut i fönstret igen, sedan tillbaka på henne. Det gick inte att motstå frestelsen, hur mycket jag än försökte. Jag kände mig lite äcklig, som om jag var 18 år igen. Vad kunde jag ens göra? Visst, det var få personer ombord på tåget, men jag kunde knappast börja runka. Jag var inte heller den typen som skulle kunna gå fram till en tjej och flörta, inte minst på ett nattåg. Jag kollade på klockan igen. Hon må spela i en annan division än vad jag gör, men var det någon gång jag kunde gå fram och prata med henne, var det då, innan det blev försent och hon sov. Så jag reste på mig och gick de sex-sju metrarna.
”Är det ledigt här?”
Kapitel 2
Det kändes som om hon nyss satt här, ensam på tåget, på väg någonstans. Även om det hade gått fyra dagar kändes det betydligt kortare. Nu satt hon på ett likadant tåg, fast längst bak i stället för långt fram.
Klara hade alltid minnesvärda dagar när hon besökte sin bästa vän, Hanna. Det var synd att det var så jäkla långt bort bara. Att åka tåg var inget hon hade svårt för, däremot att åka tåg länge. Klara minns hur långtråkigt det var vägen dit. Hörlurarna blev räddningen. Nu väntade lika många timmar på samma plats, fast åt andra hållet, till sitt hem. Å ena sidan ville hon bara sova bort all tid, men hon var alldeles för pigg och rastlös för det när tåget äntligen satte fart.
Klara noterade de andra passagerarna, vilket inte tog någon längre tid. En kvinna pratade i telefon, en man gäspade och en kille såg ut att fundera över något. På samma rad som Klara satt en annan kvinna.
Typiskt Sverige att alla ska sitta flera meter ifrån varandra, inte säga så mycket som ett knyst till någon, tänkte hon. Klara önskade att alla fem kunde sitta tillsammans och samtala, lära känna varandra. Men var det något hon var säker på var det att det inte skulle ske. Hon gjorde som hon brukade i stället - stoppade hörsnäckorna i öronen och öppnade Spotify-appen. Hon skulle precis trycka på ”Shuffle” i sin chill-lista, när hon distraherades.
”Är det ledigt här?”
Frågan kom från en kille i 20-25-års åldern, brunt hår och snygga transparenta glasögon. Klara tog ur sina hörlurar, tittade åt höger och försökte förstå vad som hände. Det här såg hon verkligen inte komma.
Det kryllade av lediga platser i tågvagnen, men han ville sitta just där. Kände de varandra? Eller stötte han på henne? Inte så konstigt i så fall, hann Klara tänka, för den kvinnan var otroligt vacker. Klara var varken lesbisk eller bi, men även hon kunde se att det där var en speciellt sexig tjej. Men skulle han verkligen försöka få henne på fall? Modigt, konstaterade Klara som inte alls tyckte att det introverta svenska folket var tråkigt längre. Samtidigt kändes detta som en dålig romantisk komedi som knappast skulle sluta lyckligt.
Kapitel 3
”Är det ledigt här?” Upprepade jag med en lika snäll och försiktig ton som i den första.
”Ja, det är ledigt” sa världens vackraste kvinna och ursäktade sig över att hon inte hörde mig den första gången.
Hon log lätt. Jag också, om än krystat. Det kändes både nervöst och obekvämt att slå sig ner mitt emot henne, när det fanns massa platser lediga på tåget. Och varje gång jag tittade in i hennes stora bruna ögon försvann min hjärna och kropp med hennes skönhet.
Jag hade sett så många vackra tjejer i mitt liv, men den här kvinnan slog alla. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var.
Även om jag ogillade kallprat var det dags att börja lite lätt med det, annars skulle jag definitivt inte komma innanför hennes byxor.
”Vad heter du?” Frågade jag och ångrade mig direkt.
”Eller, du kanske inte känner för att prata, det är helt okej i så fall”.
Ångesten sköljde över mig.
Hon log återigen lite lätt, men verkade inte nämnvärt distraherad.
”Melanie heter jag.”
”Melanie?”
Hon nickade.
”Vilket fint namn”
”Tack”
Ska hon inte fråga vad jag heter? Tänkte jag och började oroa mig för att hon faktiskt var ointresserad av att samtala med mig.
”Jag antar att det där är ditt namn” sa hon och pekade på namnet på min träningsoverall.
Jag rodnade.
”Hehe, det stämmer. Vaket.”
Hade jag vetat att Melanie skulle vara en av passagerarna hade jag aldrig klätt mig i en träningshoodie. Så som jag var klädd trodde hon säkert att jag var på cup med innebandylaget. Melanie själv var elegant och sexigt klädd på samma gång, med gråa kostymbyxor, en svart stickad tröja och en ljusblå jeansjacka över, det svarta långa håret var utsläppt och lockigt. Även våra outfits var det alltså klasskillnad på. Hon var inte direkt klädd för att sova hela tågresan, som jag.
”Jag ska bara gå på toaletten” sa hon och reste sig upp.
Kapitel 4
Klara var smått fascinerad över det som hände bara några meter till höger om henne. När Melanie, som hon hörde att den snygga kvinnan hette, gick på toa, passade hon på.
”Hej!” Sa hon och satte sig snabbt på platsen bredvid Melanies.
”Hej”
”Jag heter Klara, sitter där”
Hon pekade.
”Ja, jag vet.”
”Melanie. Gillar du henne, eller?”
Han skrattade högt.
”Så tydligt, alltså?”
”Väldigt” log Klara brett.
”Vadå, känner du henne?”
”Nej, inte alls. Men jag förstår att du tycker hon är snygg. Jag önskar att jag såg ut så där”
Han log.
Hon lutade sig framåt och nästan viskade fram nästa ord.
”Vill du ha hjälp?”
”Hjälp? Med vadå?” Frågade han oförstående.
”Med att haffa henne, ligga med henne, eller vad du nu vill göra.”
Klaras framfusighet fick hans ljusbruna ögonbryn att höjas.
”Hur ska du hjälpa mig? Och varför?”
”Det ska jag lista ut. Men jag kan vara väldigt övertygande. Varför? För att jag inte orkar sitta still och vänta på att tåget ska vara framme om åtta timmar.”
”Okej, du får gärna hjälpa mig. Men nu kommer hon nog när som helst. Ska du sitta kvar här, eller vad?”
Kapitel 5
Jag hade glömt hur bedårande vacker Melanie var under de tre minuterna hon var på toaletten. När hon slog sig ned igen, mitt emot mig, försökte jag undvika att stirra på hennes skönhet. Jag är en främling för henne, intalade jag mig själv, vilket faktiskt var helt sant. Hon visste bara mitt förnamn. Jag bara hennes förnamn. Och att hon var världens vackraste människa. Jag måste lära känna henne bättre, annars kommer jag aldrig att lyckas, tänkte jag.
Men lyckas, vad var det egentligen? Jag skulle aldrig få henne att förälska sig i mig på några timmar. Borde jag sikta på att få hennes mobilnummer, så vi kan bibehålla kontakten efter tågfärden? Eller satsa allt på att få ligga med henne på tåget? Var det ens värt det om jag aldrig mer såg henne efter det?
Nu måste jag ta mig samman, tänkte jag. Strunt samma vad målet är. Det är förmodligen bara dumt att ha förväntningar, tänkte jag när jag såg in i hennes ögon. Ställ. En. Fråga. För fan.
”Brukar du åka nattåg?”
Jag ångrade min fråga direkt och såg framför mig hur hon skulle resa sig upp ur sätet och byta plats.
”Det händer. Jag har stora delar av släkten där uppe.” Sa Melanie.
”Jaså, du är från Norrland? Det hör man inte.”
”Haha, nej, jag vet. Men jag flyttade därifrån för nio år sedan nu, och har tappat dialekten.”
Nio år sedan, tänkte jag. Hon kanske är äldre än jag trodde? Hon måste vara upp emot 30. Då har hon säkert pojkvän. Kanske är hon gift till och med? Har barn? Tankarna skenade återigen i väg.
Jag måste ta reda på om hon är singel. Hur gör man det smidigt? Jag tittade till höger. Klara satt ihopkrupen i stolen närmast fönstret, säkerligen lyssnade hon på allt vi sa.
Jag tittade på Melanie igen, som såg ner i sin mobil. Men en gest från Klara gjorde att jag vände blicken mot henne igen.
”Vad gör du?” Ville jag fråga henne, men hejdade mig. Sedan förstod jag vad hon gestikulerade. Har hennes superplan börjat nu?
”Jag ska bara gå på toa” ursäktade jag mig för Melanie, som nickade lätt innan hon såg ner i sin mobil igen.

Kapitel 6
”Hej” sa Klara och log ett karaktäristiskt brett leende.
”Hej” svarade Melanie lite mer tvekande och tittade snett uppåt till vänster.
”Melanie, va?”
”Ja, känner vi varandra?”
”Nej, det tror jag inte. Jag hörde vad du hette när du presenterade dig för killen som satt här förut.”
”Jaså. Han gick på toa”
”Jag skulle vilja prata med dig lite faktiskt. Är det okej om jag sätter mig?”
”Eh, jag antar det.”
”Tack!”
Klara sprudlade av energi. Hon var inte van att vara så här glad, nästan sprallig. Men den positiva energin syntes bara på ytan. Egentligen var hon rädd. Varför skulle hon hjälpa en främling att ragga?
Nej, fokus nu.
”Var har du köpt den där jeansjackan? Jag är helt kär i den?”
Nu log Melanie. Äntligen, kände Klara.
”Tack, vad kul att du också tycker om den. Den är faktiskt från en second hand-butik i Göteborg.”
Klara tänkte för fullt. Egentligen brydde hon sig inte det minsta om hennes ljusblå jeansjacka, även om hon faktiskt tyckte att den var snygg. Det var inte för hennes egen skull som hon satt där hon satt, utan hon hade en uppgift, som hon själv ville genomföra. Action.
”Okej, det var faktiskt inte därför jag ville prata med dig”
”Nehe, nu förstår jag inte. Du ljög om att du gillade min jeansjacka. För att?”
”Ja och nej. Jag gillar din jacka på riktigt.”
”Men…?” Melanie såg oförstående ut.
”Okej. Så här ligger det till.”
Melanie spände ögonen i Klara, som inte riktigt vågade möte hennes blick.
Klara kunde känna hur hennes ansikte rodnade och bytt färg till röd.
Hon öppnade munnen, och tog sedan ett djupt andetag.
”Jag tycker att du…att du…är snygg. Eller, väldigt snygg.”
Orden bara kom ur henne, nu fanns det ingen återvändo. Vad hände? Klara skulle hjälpa en annan att få henne på fall, inte sig själv. Hon fick ett hjärnsläpp. Paniken fick henne att rodna ännu mer, om det ens var möjligt. När Klara insåg att Melanie säkert såg rodnaden som ett tecken på att hon gillar henne, ville hon gömma sig.
”Oj, det var otippat” skrattade Melanie.
Klara kände hur snabbt hjärtslagen slog.
”Vad heter du?”
”Klara”
”Klara, tack för komplimangerna, men jag är inte…”
Melanie blev avbruten.
”Du är inte singel?”
”Haha, jo, jag är singel. Men jag är inte lesbisk. Jag gillar killar, helt enkelt” log hon och såg lite ledsen ut för Klaras skull.
”Då vet jag det. Ha det bra” sa Klara och skyndade sig till sin riktiga plats, så snabbt att Melanie inte hann svara och satt kvar med munnen öppen och ögonbrynen skjutna i höjden.
Klara ville sjunka genom jorden och aldrig tänka på Melanie igen. Det här var tveklöst hennes mest pinsamma ögonblick i livet.
Hon tog upp mobilen, skrev och klickade på skicka.
”Melanie är hetero och singel. Du kan gå tillbaka nu. Halva inne!” och en blinkemoji.
Kapitel 7
Jag låste mobilen efter att ha skickat en tumme upp till Klara. Bra jobbat, tänkte jag samtidigt som jag undrade vad hennes plan var.
Äntligen fick jag se Melanie igen. Jag satte mig ner på min plats.
”Vill du ha?” Frågade jag och försökte ge ett stabilt och lugnt intryck.
”Är det godis?”
”Jajemen, jag köpte lite av varje precis i cafeterian. Lakrits-nappar, Ahlgrens bilar och en liten chipspåse.”
Melanie lutade sig närmare.
”Åh, vad gott. Kan jag få några nappar?”
”Självklart. Här” sa jag och sträckte mig framåt med påsen i handen.
”Ta hela du.” Sa jag.
”Nej, det kan jag inte göra”
”Jo, det var därför jag köpte lite olika. Så vi kan dela. Här har du en trocadero också”
Melanie såg förvånad ut, men leendet avslöjade henne.
”Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Vi har aldrig ens setts förut”
Hon skrattade ännu mer. Jag älskade att se henne skratta. Hennes breda leende och vita tänder.
Vad hon har gjort för att förtjäna lite nappar och en läsk? Här fanns det en öppning att svara något flörtigt. Men vad? Det var en hårfin gräns.
”Vi har en lång natt framför oss, då får man passa på att göra något trevligt av det. Och du verkar trevlig, det skulle vara kul att lära känna dig lite bättre.”
Vilket otroligt märkligt svar.
”Bara därför? Du tycker att jag ser trevlig ut?”
Vad menade hon med det? Har hon förstått att jag tycker hon är fantastiskt vacker och sexig, också? Hon kanske är van. Fan vad lätt det måste vara för henne. Eller svårt, massa killar och tjejer som stöter på henne hela tiden.
”Ja. Bland annat” sa jag kryptiskt.
”Bland annat?”
”Vad frågvis du var då”
Hon skrattade igen. Jag jublade inombords.
”Hur länge har du jobbat som modell?”
Melanie skrattade och jag log över att reaktionen blev som jag hoppades.
”Aldrig”
”Ljug inte” röt jag till med glimten i ögat.
”Det är sant. Varför tror du att jag är modell?”
”För att du måste det. Antingen det, skådespelare eller sångerska”
”Fördomsfull much?” Frågade Melanie med ett snett leende.
”Eller, jag har faktiskt fått förfrågningar om att vara modell, och jag har gjort några pyttesmå roller i några svenska filmer och tv-serier. Så lite rätt har du väl” sa hon och skrattade högt.
”Jag visste det! Ifrågasätt aldrig mina fördomar igen”
”Men jag är nyfiken, varför trodde du det?”
”Det fattar du nog. Tvinga mig inte att säga det.”
”Jo, säg” fortsatte hon envist.
”Du är skitsnygg”
”Tack”
”Så du menar att man måste vara snygg om man jobbar inom de yrkena?”
Jag kände att dialogen var på väg åt fel håll. Det var inte så jag menade, men jag förstod att det kanske lät så.
”Nej, inte alls. Jag tyckte bara att du såg ut som en skådespelare eller modell. Hela din aura, inte bara att du är fin.”
Fuck, tänkte jag när jag såg hennes ansiktsuttryck. Om det fanns en chans att jag skulle ragga upp henne innan, var den bortblåst nu.
Nu hade jag både avslöjat att jag var attraherad av henne, samtidigt som jag kom fram som en kille med lite skeva värderingar.
Jag tittade för första gången på Klara igen. Melanie fick mig att glömma bort allt som hände runt om kring. Hon hade det inflytandet på mig.
Det var bara Klara som kunde rädda mig nu.
Kapitel 8
Klara kvicknade till av vibrationen från mobilen.
”Jag ger nog upp Melanie snart”, stod det.
Det förvånade Klara, som från sin plats tyckte att de verkade klicka bra.
”Nej, gör inte det” svarade hon snabbt och försökte komma på ett sätt att hjälpa honom, men mådde fortfarande dåligt efter sitt eget taffliga flörtande med Melanie.
”Jo, jag har redan berättat att jag vill ha henne och irriterat henne på köpet med en feltolkad kommentar”
Klara visste inte vad hon skulle svara.
”Jag har också sagt det. Jag fick panik och sa att jag är kär i henne, typ.”
”Hahaha. På riktigt?”
”Japp. Så nu har vi båda varit tydliga med att vi vill ligga med henne.”
Hur mycket Klara än skämdes, och inte ens vågade titta åt Melanies håll, ville hon inte att hela det här spelet skulle ta slut. Det var som en erotisk dröm som man inte ville vakna ifrån. Klara kunde känna igen sig i hans nästintill besatthet av Melanie. Hon hade haft liknande relationer med killar. När Klara tittade in i hans ögon såg hon samma sak.
När hon för en gång skull vågade titta på Melanie igen rodnade hon, och blev lite irriterad. Dels på sig själv, dels på Melanie. Tänk att se ut så där. Hon kan mer eller mindre knulla när hon vill, med vem hon vill. Ingen skulle kunna säga nej till henne.
Klara försökte plötsligt föreställa sig själv med henne, naken. Lekte med tanken lite. Klara hade aldrig haft erotiska tankar om en kvinna förut. Men med Melanie kunde hon för första gången tänka sexuella tankar utan att äcklas. Klara hade svårt att se sig själv tillfredsställa en annan kvinna. Däremot älskade hon när killar gick ner på henne. Klara såg återigen på Melanie, hennes fylliga och perfekta läppar. Tänk att få kyssa henne. Klara vände blicken snabbt igen. Vafan är det som händer? Tänkte hon. Klara blev orolig över sina plötsligt helt nya känslor. Hur mycket hon än försökte att tänka på annat så gick det inte. Hon gick i gång på tanken att ha Melanies tunga mellan sina ben. Det gjorde henne vettskrämd. Var Melanie någon jävla sexgudinna som framkallade sådana känslor hos varje människa, eller vad var det frågan om?
Hon sjönk ner i stolen, vände ryggen mot Melanie och lutade sig mot fönstret. Sedan knäppte hon upp knappen på sina svarta jeans, drog försiktigt ned blixtlåset och sträckte ner sin vänsterhand inuti de vita trosorna. Och blundade.
Kapitel 9
Melanie satt med benen i kors, bytte sedan från att ha sitt vänstra ben överst till tvärtom.
Jag tittade. Förstås. Jag undrade vad hon tänkte om mig. Tyckte hon att det var obehagligt när jag pratade om hur snygg hon var? Förmodligen. Det har aldrig varit sexigt att komma fram så desperat i sin approach. Fan. Om jag kunde göra om allting så skulle jag göra helt annorlunda.
Hon mötte mig plötsligt med blicken. Jag blev återigen tio år yngre och rodnade. I alla fall kändes det så.
Sedan log hon igen. Inte mycket, men minsta lilla räckte för att få mig ur balans.
”Vad ska du upp i Norrland och göra, då?” Frågade Melanie.
Jag överrumplades av det plötsliga intresset.
”Jag ska vandra”
”Jaha, helt själv?”
Hon sa det som att det vore dårskap att vandra själv.
”Ja. Fast det finns plats för en person till i tältet, om du känner dig sugen”
”Haha, tack för inbjudan men jag avstår nog”
”Säkert?”
”Ja, jag är ledsen” skrattade hon.
Hon hade nog inte rätta kläderna eller skorna att vandra ändå, men bara tanken att bo i tält med Melanie, fick min kuk att vakna igen.
Men ännu en gång skrattade hon. Jag undrade ifall hon alltid var så här glad, eller om det faktiskt fanns en kemi mellan oss.
”Måste ändå säga att det är jäkligt sexigt att tälta, jag önskar att jag gjorde det oftare”
Jag visste aldrig vad Melanie skulle säga. Det här var lika oväntat som en del andra kommentarer.
”Det har jag inte tänkt på, men jo, lite kanske. Eller varför är det sexigt, menar du?”
”Jag vet inte. Det bara väldigt mysigt allting. Tystnaden. Jag skulle gärna tillbringa en natt med en kille där”
Och så log hon igen.
”Du kanske inte hörde det, men jag har en plats över i tältet”
”Jag är sugen faktiskt”
Vänta va, är hon sugen på att hänga med? Jag kunde inte tro vad jag hörde.
”Men jag kan tyvärr inte, familjen räknar med mig imorgon”
”Fan. Synd” sa jag och kände mig uppriktigt ledsen. Det hade utan tvekan blivit den bästa dagen i mitt liv i så fall.
Även på tåget var det tyst, så tyst som ett tåg kan vara åtminstone. Det började närma sig midnatt och de flesta verkade göra det många gör på ett nattåg - de sov. Men jag och Melanie satt lite avskilt och försökte att inte föra större väsen.
”Blev du ledsen nu?”
”Haha, ja lite faktiskt. Det hade varit fantastiskt att tälta och vandra med dig.”
Melanie log. Det var som att hon ställde frågorna för att hon visste att jag skulle besvara med komplimanger. Lekte hon med mig? Först sa hon att tälta är sexigt, hon visste att jag skulle gå i gång på det och då kan hon inte hänga med. Kommer hon lura mig att tro att det finns en chans för mig att ligga med henne på tåget nu, för att sedan skratta mig rakt i ansiktet? Melanie var en gåta. Jag skulle behöva fortsätta jobba för att hitta lösningen.
”Vet du vad jag tycker är sexigt?”
Melanie lyfte blicken och skakade på huvudet.
”Tåg”
”Jag håller med”
Än en gång överraskade hon mig med sitt svar.
”Det är därför toaletterna är så oerhört små, annars skulle det vara ett knullrum” sa jag.
Melanie fnös och log, men sa inget utan bara spände sina ögon i mina.
Jag orkade inte med tystnaden.
”Så, hur många gånger har du haft sex på ett tåg?”
”Det har väl hänt några gånger. Men så åker jag tåg rätt ofta också. Själv då?”
”Aldrig. Men till mitt försvar åker jag tåg väldigt sällan”
Melanie skrattade.
”Men får det ens plats två personer där?”
”Ja då, man får köra ställningar som inte tar så stor plats. Sedan.”
”Sedan, vadå?”
”Sedan behöver man ju inte ha sex inne på toan i ett tåg heller”
Jag visste inte hur mycket längre jag klarade att prata om sex med Melanie, det blev kontraproduktivt när allt jag ville var att ha sex med henne. Där och då.
”Har du knullat vid din sittplats, är det det du säger?”
Hon nickade och log brett, som en liten flicka som nyss gjort något förbjudet och kommit undan med det.
”Du är ju inte riktigt klok” ljög jag. Sanningen var att jag gick i gång något fruktansvärt på att hon haft sex där vi satt nu, mer eller mindre, om än på ett annat tåg.
”Äsch, när det är lite folk så går det. Om man är tyst, vilket inte är min bästa egenskap”
Nu måste hon sluta, tänkte jag. Min kuk skrek efter att få komma ut ur kalsongerna. Men jag försökte hålla fokus och inte tappa momentet.
”Det är väldigt få passagerare här nu” sa jag och gav henne ett snett leende.
Melanie skrattade. Som vanligt.
”Du menar att du och jag ska…här…och nu?”
”Erkänn att det lockar åtminstone lite grann”
”Jo, men…”
”Men?”
Melanie kom närmare och gjorde en gest att jag också skulle göra det. Jag vände örat till och hon viskade:
”Ser du tjejen som sitter tre-fyra meter från oss till vänster? Du tror inte att hon skulle märka något? Plus att hon flörtade med mig förut, det var jättestelt”
Jag försökte att hålla mig för skratt, vilket var svårt när jag tänkte på att Klara faktiskt gjorde det - flörtade med Melanie.
”Det är nog lugnt, hon sover ju och är vänd åt andra hållet. Kom igen, det är nu vi har chansen”
Kapitel 10
Klara hade hört allt. Även när Melanie viskade hörde hon, om än inte alla ord, men hon förstod innebörden. De trodde hon sov, men det gjorde hon inte. Det gick inte. Hon var för uppslukad över att lyssna på deras dialoger och det kändes lång väg att det var på väg åt något som skulle leda till sex.
Det var bara en tidsfråga innan ena skulle gå till toaletten och minuten senare få besök av den andre, tänkte hon. Men av de sista kommentarerna verkade de på riktigt överväga att ha sex där de satt. Är de sjuka i huvudet, båda två? Tänkte Klara.
Kapitel 11
”Jag är ledsen men jag vågar inte”
Orden var Melanies, och jag vägrade acceptera. Kunde inte acceptera, inte nu när det var så nära.
”Toan då?”
”Det är så trångt”
Det var tydligt vem det var viktigast för.
”Okej, så vad vill du göra?” Frågade jag.
”Jag kan ge dig en liten striptease”
Inte riktigt vad jag hoppades på, var min första känsla. Men när en kvinna som ser ut som Melanie erbjuder sig att strippa, då säger man:
”Ja, gärna”
Melanie väntade inte. Snabbt drog hon av sig sin svarta stickade tröja och satt nu bara iklädd en helvit t-shirt. Mina ögonlock vidgades och jag kände hur pulsen ökade.
Melanie drog upp t-shirten sakta och det såg ut som att hon var på väg att ta av sig den också. Ska hon verkligen sitta där i bara behå? Jag kände hur jag blev allt hårdare innanför kalsongerna. Hände detta verkligen?
Sedan gjorde hon det - tog av sig även t-shirten. Jag satt som förlamad. Mitt stånd var så totalt att den skulle kunna öppna blixtlåset på mina byxor själv.
Men det var inte att hon tog av sig t-shirten som fick mig att chockas. Det var att hon inte hade någon behå på sig.
Där satt hon, rak i ryggen med benen brett isär och brösten hängandes. Hon log brett, förmodligen av min reaktion att döma. Jag kom inte på något att säga, och när jag väl gjorde det skar sig rösten.
”Herregud” var min spontana reaktion.
”Gillar du det du ser?”
”Vad tror du? Jag vet inte vad jag ska säga. Dina bröst är otroliga. Var gömde du dem?”
Melanie skrattade.
”Du hade inte direkt otur i det genetiska lotteriet” sa jag, nöjd över min välfunna kommentar när två perfekta bröst på världens vackraste kvinna tittade på mig.
Nu skrattade hon ännu mer.
”Tack, du är snäll du” sa hon och omfamnade sina bröst med varsina händer. Sedan masserade hon sina bröstvårtor i cirklar.
”Åh herregud” stönade jag.
Jag ville, för min egen skull, dra upp blixtlåset och låta mitt stånd veckla ut sig. Jag ville runka till det här. Lika magnifikt som hela situationen var, lika outhärdligt var det att se henne topless utan att kunna röra mitt kön.
Men jag vågade inte dra fram kuken, hur mycket jag än kände för det. Vad hade hänt om någon såg mig?
Men Melanie verkade inte vara orolig, hon fortsatte sitta lugnt och visade inga tendenser på att dölja brösten, inte ens med sina armar.
”När fortsätter stripteasen?”
”Jag sitter topless på ett tåg och du är inte nöjd?”
Nöjd var jag verkligen, det hade redan gått längre än jag vågat drömma om. Men mycket ville ha mer.
”Jo, så klart jag är. Men behöver du verkligen byxorna på dig?”
”Det behöver jag verkligen” sa hon och såg intensivt på mig, som att det räcker nu.
”Kan jag inte bara få en snabb titt innanför trosorna?”
”Du ger dig aldrig. Okej, fem sekunder.”
Jag kunde inte tro att hon sa ja och jag kände hur hela min kropp fylldes av svett.
Melanie reste sakta på sig, öppnade knappen på sina grå kostymbyxor, drog ned blixtlåset och byxorna. Sedan satte hon sig igen, iförd bara sina svarta trosor.
”String?” Sa jag spontant och konstaterade det uppenbara.
Ingen behå och stringtrosor. Helvete, vilken kvinna.
”Jag ser inte. Bordet är i vägen. Ställ dig upp” nästintill beordrade jag henne.
”Nej, det vågar jag inte. Du får krypa under bordet så ser du”
Nu var det hon som beordrade mig, och jag gjorde som hon sade. Med små och långsamma rörelser gick jag ner på alla fyra och krafsade mig fram. Melanie lyfte lätt på rumpan och drog ner sina stringtrosor till knähöjd. Sedan särade hon på benen.
Jag var i nästan exakt samma höjd med mitt huvud som hennes numera blottade fitta, som även den var något utöver det vanliga. Jag vet inte om det var för att jag aldrig sett en mörkhyad kvinnas kön någon gång i verkligheten, för det hade andra färger än jag är van vid. Och jag älskade det. Längst upp hade hon även sparat en liten bit könshår. Jag hade gjort vad som helst för att dyka ner mellan hennes ben.
”Du, jag ser inte riktigt” viskade jag.
”Kan du hoppa fram lite?”
Hon verkade köpa mina invändningar och halvlåg med särade ben. Jag kröp närmare, ville känna doften.
”Vad gör du?” Frågade hon förvånat.
”Jag luktar”
Nu var det hennes tur att säga:
”Herregud”
Jag kröp ännu närmare, så nära att vi fick ögonkontakt och jag märkte hur hon blev allt mer defensiv.
”Nej nej, nu räcker det. Vi kan inte göra så här” sa hon bestämt.
”Bara lite till”
Melanie blev allt mer orolig, tittade sig runt i rummet för att se om vi blivit påkomna.
Perfekt, tänkte jag och såg min chans. Så jag kom ännu närmare, och började slicka.
”VAD GÖR DU?” Skrek hon viskandes.
Jag låtsades inte höra utan fortsatte slicka upp och ner, ner och upp och i cirklar. Jag försökte hålla mig lugn för att inte störa medpassagerarna, men det var lättare sagt än gjort. Jag spottade lite lätt och sög på hennes klitoris.
Melanie drog efter andan, bet sig i underläppen och såg på mig flämtandes när jag tillfredsställde henne.
Kapitel 11
Klara hade för första gången fått orgasm efter att ha fantiserat om en kvinna. En kvinna som bara satt några meter ifrån. Det hade inte ens tagit en minut för Klara att komma. Först efteråt, när hon låg där med ryggen mot Melanie och vänsterhanden våt inuti sina trosor, slog det henne vad som nyss hade inträffat. Klara äcklades av sig själv. Inte för att det var fel att vara lesbisk, eller bi. Hon fick panik för att hon alltid hade varit tvärsäker på att killar var det hon tände på. Vad innebar detta? Hon hoppades att det bara var en impuls. Många är nyfikna över sin sexualitet och vill testa nya saker, tänkte hon. Och Melanie skulle kunna få över vilken heterotjej som helst.
Ändå kunde hon inte sluta känna skam.
Klockan var över midnatt och det märktes att allt fler passagerare hade somnat. Klara halvlåg alltjämt ned och sjönk ännu djupare i sina tankar. Orgasmen hade, som så ofta, gett henne energi. Tankarna snurrade och Klara lekte med tanken att hon var lesbisk, men kunde inte för sitt liv se sig själv leva med en annan kvinna. Hon hade alltid drömt om att hitta rätt man och bilda familj. Det här var verkligen en ögonöppnare, på så många sätt. Klara tystnade. Sedan tänkte hon på sex igen. När det händer i vanliga fall ser hon sig själv rida en kille eller bli tagen i doggy-style. Inte nu. Klara fantiserade om hur Melanies kön smakade. ”Fan I helvete” tänkte hon för sig själv, jag måste göra något som får mig att tänka på annat.
Då hörde hon något som lät som ett stönande. Hon lyssnade noga.
”VAD GÖR DU?” Viskade någon. Klara kände igen rösten direkt. Det var Melanies.
Så hon satte sig tillrätta igen och hade svårt att ta in det hon tittade på till höger.
Klara erbjöd sig visserligen att hjälpa till, men ärligt talat trodde hon aldrig att han skulle komma innanför Melanies byxor. Klara stirrade med stora ögon på oralsexet som pågick alldeles bredvid henne. Hon kände sig inte bara utanför, hon var utanför. Det var hett att se på när han gick ner på Melanie. Men Klara ville vara med. Avundsjukan växte allt större.
Så hon greppade tag i sin vattenflaska. Sedan släppte hon ett finger efter det andra, sakta, och flaskan damp ner på golvet.
Kapitel 12
Smällen när vattenflaskan slog ned mot golvet i tåget fick paniken i mig att explodera. Melanie tryckte snabbt ihop sina ben igen och satte andan i halsen.
”Oj” sa en bekant röst till vänster.
Jävla Klara. Vad har hon gjort? Jag stod fortfarande på alla fyra under bordet, med Melanies doft kvar i munnen.
”Oj” sa den bekanta rösten igen.
”Vad händer här?” Frågade hon glatt och skrattade snabbt.
Melanie fick inte fram något ord. Inte jag heller. Jag kom upp på min sittplats igen och gav Klara en nästan mördande blick. Även om hon inte gjorde det där med mening skulle jag få svårt att förlåta det där. Hon skulle hjälpa mig med Melanie, så slutar det med att jag vinner över henne själv för att Klara sedan ska förstöra allt. Det kokade inombords, mest för att jag visste att det inte fanns någon återvändo nu. Även om Klara bad oss fortsätta och gick till sängs var momentet borta. Jag hann inte ens tillfredsställa Melanie. Fan i helvete. Jävla Klara.
Melanie skyndade sig på med sina överdelar och knäppte sina byxor. Hon vågade inte möta Klara med blicken utan stirrade bara tomt ute i ingenstans.
”Möt mig på toan” textade jag Klara. Jag var tvungen att ställa henne mot väggen.
”Jag kommer snart” upplyste jag Melanie, reste mig och gick med bestämda steg mot toaletten.
Kapitel 13
Fuck, han verkade sur, tänkte Klara när hon sakta gick mot toaletten och fick plötsligt en stor dos dåligt samvete. Men det skulle hon aldrig erkänna för honom. Taktiken var klar. Det var en olyckshändelse, skulle hon säga. Sådant händer.
Dörren var låst. Klara knackade lätt två gånger. Den öppnades, Klara gick in sidledes i den lilla glipan. Hon skulle stänga dörren och låsa, men han hann före.
”Vafan gör du?”
”Det var en olyckshändelse, förlåt” svarade Klara direkt men han såg inte övertygad ut.
”Du skulle ju hjälpa mig?”
Nu lät han ännu surare på rösten.
”Jag vet. Vad mer kan jag säga? Jag fuckade upp”
”Det gjorde du verkligen. Fan”
Klara visste inte vad mer hon kunde säga för att muntra upp honom.
”Av det lilla jag hann se såg det ut som ni hann göra ett och annat”
”Vi hade precis börjat” suckade han.
”Så, hur smakade hon?” Frågade Klara av ren nyfikenhet, efter sin våta dröm om Melanie.
”Varför undrar du det?”
”Du har ju dreglat efter henne ett tag. Var hon värd det?”
”Ja, hon smakade helt fantastiskt de få sekunderna jag hann uppleva innan din avundsjuka tog över”
Klara höjde på ögonbrynen.
”Avundsjuka? Det var en ren olyckshändelse”
”Jag är inte så säker på det”
Klara visste att han skulle vara sur, men aldrig att han skulle vara så här arg på henne. Men var det något hon visste var det att sex kan utlösa alla möjliga sorters känslor, bra som dåliga. Och innerst inne visste hon att han hade rätt.
”Än en gång, jag ber om ursäkt för att det blev så här. Och ja, jag kanske var lite avundsjuk. Jag har en plan för att kompensera för mitt misstag”
Han såg på Klara med en blick som inte stank av upphetsning och förtroende.
”Jaså, du ska berätta för Melanie att du är kär i henne? Igen?”
Klara rodnade, som hon gjorde varje gång den händelsen kom på tal. Men den här gången fick hon fram ett leende, om än ett krystat sådant.
”Nej. Den här gången kommer du att bli nöjd”
”Det tvivlar jag på”
Klara tog ett steg fram i den lilla men fräscha toaletten med beiga väggar.
”Jag har inte Melanies bröst eller skönhet, men jag kan också tillfredsställa dig. Tro mig” nästan viskade Klara sensuellt. Hon tog ett ministeg framåt igen, gav honom en lätt kyss på munnen. Sedan gick hon sakta, som i slowmotion, ner på knä och drog ner hans byxor.
Kapitel 14
Vad gör hon? Vad är det som händer? Tankarna var så många att jag inte fick någon ordning på dem. Men det jag kände, när hon fick av mig kalsongerna, var ren och skär njutning. Det syntes troligen på min kuk, som var tillbaka efter Melanie-showen några minuter tidigare.
Melanie ja. Kvinnan som jag tänkt på i varje sekund, mer eller mindre, sedan jag gick ombord på tåget. Hon som jag gett mitt allt för att få ligga med. Nu äntligen var det någon som sög av mig, men det var inte Melanie. Det här var för sjukt. Sådana här vändningar hände knappt på film.
Klara betraktade mitt stånd från sin knäsättande position. Hon såg upp på mig.
”Wow. Melanie går miste om något”
Hon log och betraktade mitt kön återigen och försökte inte ens dölja sin upphetsning.
Klara lät sin tunga fara runt ollonet, jag ryckte till och sköt fram bäckenet.
Jag försökte vara tyst, men i samma veva som hon tog mig i sin mun och drog mig längre in i munnen, stönade jag utan att jag tänkte på det.
”Åh, åh” sa jag flämtandes med allt häftigare andetag.
”Tyst” viskade hon.
Hur kunde jag inte ha haft erotiska tankar om Klara? Även om jag visste att Melanie var svaret på den frågan, såg jag henne nu med helt andra ögon. Inte bara för att hon hade hela min kuk i sin mun. Hon var en tjej i min smak, med sitt långa blonda hår och ansikte som var både gulligt och sexigt på samma gång.
Klara sög hårdare, svepte med tungan över spetsen på mitt stånd och tryckte in mig längre och längre. Jag drog efter andan, kände hur svetten sköljde över mig.
Jag kände mig långt ifrån klar, men hur länge till skulle jag orka?
Kapitel 15
Klara hade saknat att ge avsugningar. Hans stånd pekade rakt upp. Klara tryckte in honom längre och längre, vispade runt med tungan. Han var mjuk och hård samtidigt och Klara ökade takten, använde bara sin mun och fyllde hans kuk med saliv och spott.
”Har du kondom?” Frågade hon plötsligt.
”Ja, jag tror det” svarade han och grävde i sin vänstra byxficka.
Klara betraktade den silverfärgade förpackningen, hur han drog isär benen och trädde kondomen på sin stenhårda kuk. Hur ska den få plats? Tänkte Klara.
”Jag vill se dina bröst” viskade han.
Klara kände sig plötsligt nervös. Det var inte vanligt att hon blev det vid sex. Hon hade alltid älskat att ha sex. Och har aldrig haft några större komplex över sin nakna kropp. Men hon minns Melanies perfekta bröst. Klaras var inte lika stora.
Hon gjorde som han ville, under tiden han trädde på den genomskinliga kondomen tog hon av sig sin tröja följt av sin vita behå.
”Får jag känna?”
”Självklart”
Han tog varsitt fast handtag om brösten, masserade de styva bröstvårtorna och slöt, utan att fråga den här gången, läpparna kring Klaras högra bröstvårta.
”Du är så sexig” viskade han stönandes in mot Klaras mun.
”Jag vill ha dig” fortsatte han.
”Jag vill ha dig” sa Klara.
”Böj dig ner mot väggen”
Klara tvekade inte det minsta. Han tog tag i hennes höfter med båda händerna, placerade ollonet rakt mot hennes fitta. Med långsam kraft trängde han sig in i henne.
”Åh” stönade Klara.
”Känns det bra?”
Klara orkade inte ens svara, trodde inte det behövdes.
”Du är så trång”
”Åh” stönade Klara. Högre den här gången.
”Tyst” beordrade han och la vänsterhanden över Klaras mun. Sedan tryckte han sig allt längre in, men fortfarande långsamt.
”Hårdare” fick Klara ur sig flämtandes.
”Du är rätt vild, va?”
Kapitel 16
Jag ökade takten på juckandet men fortsatte att trycka mig långt in. Klara stönade ännu mer intensivt och bara stod där, helt still, och tog emot mig. Hon lät mig ta kontrollen, och jag älskade det. Jag var helt omsluten inne i Klara, som tänjdes ut och fylldes upp av sin egen våthet.
Sedan drog jag mig ur och körde in två fingrar in i henne, hon ropade högt om och om igen och jag kände mig tvungen att använda den andra handen för att täcka för hennes mun.
Jag trängde in i henne igen, med långsam kraft. Sedan drog jag i hennes hår och ökade takten.
”Ah, ah” nästan skrek Klara.
Jag drog ur mig. Mitt stånd pekade rakt upp.
Klara vände sig mot mig så vi stod ansikte mot ansikte. Hon såg flämtandes på mig och log ett avslappnat leende. Men jag var inte klar.
Jag la mina händer under hennes rumpa, lyfte upp henne så hon var tryckt med ryggen mot väggen. Hennes lätta kropp kändes tyngre än den var när jag placerade mitt ollon mot hennes kön, och trängde in i henne igen. Nu var det min tur att stöna lite högre än jag borde.
Jag tryckte sedan mig, fram och tillbaka.
”Du är så våt” sa jag.
”Jag vet” viskade hon mellan sina snabba andetag.
”Är du nära?”
”Ja, när som helst” sa jag.
Nästan i samma veva sköljer orgasmen kondomen och jag drar mig ur henne.
Jag satte mig ner, såg upp mot hennes svettiga panna och stora ögon. Jag kände mig avslappnad och fri.
”Tack för detta, det var fantastiskt” sa jag och menade varje ord.
”Tack själv”
Sedan knackade det plötsligt på dörren.
”Är du klar snart?”
Rösten var bekant. Jag reste mig snabbt upp, kollade på Klara.
”Ja, när som helst” svarade båda två.
Melanie skrattade högt.
”Jag visste det.”
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Kvinnan på nattåget | Heterosex | 5.0 | 17/9-21 |
| Roadtrip med kändiscrush | Heterosex | 4.8 | 14/8-20 |
