Olyckligt tillfredsställd, del 6, Förståelse
Jag hoppas denna nästa del i berättelsen är ok. För det mesta skriver jag om sådant jag skulle kunna tänka mig att läsa. Därför är det kanske inte så mycket stön och stånk, sprut på väggar och orgasmvrål i denna delen. Mer av en förklaring till det som hänt i tidigare delar.
Lustigt nog blev det även en berättelse i berättelsen men den sidostoryn kändes nödvändig att ha med.
Vissa saker har av praktiska skäl ändrats för att bättre passa in med handlingen och innehållet. Företaget som omnämns existerar, dock med ett annat namn.
Jag hoppas denna nästa del i berättelsen är ok
Ha det gött
Plutten
-----------------------------------------------------
Del 6. Förståelse
När jag öppnar ytterdörren iklädd enbart badrock, fortfarande lite fuktig i håret. Fryser jag till och hela kroppen spänns på ett obehagligt sätt. Där står en person jag inte förväntat mig möta igen. Iallafall inte så snart. Det är James. Mannen jag varit intim med. Nej, otrogen är rätt ord. ”Hej” Säger han helt normalt och vinkar med ena handen som om vi känt varandra länge. ”Du..du..du kan inte vara här ” Stammar jag fram, och ser mig oroligt om i det upplysta trapphuset alltmedan mitt grepp om morgonrocken hårdnar. ”Min..min make kommer snart” Halsen knyter sig, munnen blir helt torr och jag får nästan inte fram orden. ”Jo, jag vet. Han betalar bara taxin och kommer strax”. James bär på en brun väska som ser ut att vara en sorts övernattnings bag. Med det sagt plingar hissen till och ur den kommer Erik, min make med ett halvt hopfällt paraply i handen som väter ner marmorgolvet. Jag flämtar till och känner hur mitt huvud börjar snurra. Tar tag i dörrposten för att inte ramla och ser hur Erik med bestämda steg går fram till James. Klappar honom på axeln och säger: ”Fy tusan vad det börjat regna ute. Jag blev genomvåt bara den korta sträckan till dörren. Vad står du här för? Gå in, vi har en del att prata om och det gör vi inte här i farstun”. Jag står först som fastfrusen och fattar ingenting. James tar ett steg framåt och jag kliver automatiskt undan från dörr och tröskel för att släppa in dem i den ljusa hallen. Maken kommer fram till mig, ger mig en lite regnvåt puss på munnen som vi brukar göra. ”Hej älskling, kan du sätta på lite kaffe och ta fram lite att äta. Vi fick bara en sån där sorts SJ-macka på flyget. Inplastade du vet. De smakar vedervärdigt, för att inte tala om kaffet. Uppvärmt blask”. Jag bara nickar helt stumt och ser hur han hänger av sig sin våta rock medan James kommer in i hallen och ställer sin väska på trägolvet. En gulgrön företagslogga som jag inte känner igen skymtar till på väskan. Därefter hänger han sin mörka rock på en galge och ställer sina skor prydligt nedanför i skostället. Vad är det som pågår och hur känner de varandra? Skall han stanna? Eller vad? Frågor och nervositeten växer inom mig. Jag börjar kallsvettas och känner mig ofräsch, trots att jag nyss har duschat. Sväljer febrilt och fuktar mina läppar som blivit snustorra. ”Det har hänt en del saker som gör att James kommer bo här ett tag och vi behöver prata om det.” Den isande känslan i maggropen växer och jag tar ett djupt andetag medan min make fortsätter prata. ”James, du kan göra dig hemmastadd i gästrummet så länge. Du vet var det är. Lakan ligger i skåpet och handdukar finns i badrummet”.
James hummar till svar och går i strumplästen vidare in i lägenheten med axelremmen på sin väska över axeln. Även Erik ställer sina genomdränkta svarta kostymskor på skostället och tar ett steg fram mot mig. Sträcker ut handen. Jag ryggar tillbaka som om han tänkt slå mig. Men han smeker bara mitt hår. Hjärtat bultar så hårt och rädslan sprider sig i hela kroppen, jag vågar inte röra en muskel. ”Min älskade hustru. Jag förstår att du är orolig och undrar vad tusan som pågår, men jag...VI skall berätta allt. Du får lova mig att inte bli arg eller ledsen. Det som händer, det händer”. Erik ser med en lite sorgsen blick på mig samtidigt som handen glider ner och smeker ömt över min kind. Den är lite kall mot min varma hud. ”Jag älskar dig och barnen. Ert välmående har alltid varit min prioritet, bara så du vet. Gå och fixa lite mat är du snäll. Jag fryser lite så jag tar en varm dusch under tiden.”. Vad menar han? Vet han? Tänker han kasta ut mig? Skiljas? Eller vad? Jag gör en ansats att öppna munnen, i samma ögonblick vänder sig Erik om. Ett brett leende pryder min nyss hemkomna makes lite trötta och fårade ansikte. ”Vi pratar om en stund.” Säger han med den där glimten jag så väl känner igen från när vi var unga, nyförälskade och lite mindre ekonomiskt bemedlad. Den glimten som säger att ”allt kommer att ordna sig, lita på mig”. Jag nickar och med en klump i halsen går jag till köket, tömmer och fyller på kaffemaskinen på nytt. När den väl är igång, öppnar jag kylen och plockar lite förstrött bland matvarorna. Ser äggen och tänker att omelett är enkelt att göra och min egen mage kan behöva något mer än det jag åt för en stund sedan. Dessutom kanske det kan ge mig något annat att tänka på för tillfället. Efter en stund sprider sig doften av nykokt kaffe och knaperstekt bacon i vårt kök. Att göra något så vardagligt och normalt som duka bordet ger mig lugnet att återigen gå igenom det som hänt den senaste tiden. Allt ifrån makens egoistiska och nedlåtande handlingar häromkvällen. Till hur lättvindigt, villigt och nästan maniskt jag hade sex med dessa män. Klart det är spännande att vara med en ny människa sexuellt. I synnerhet om samlivet varit, om inte på sparlåga så kanske slentrianmässig. Men även om vårt äktenskap har skapat en slentrian. Där vi inte riktigt ser varandra längre. Är den lust och råa kåthet jag känt och fortfarande känner något som oroar mig. Den vill inte lämna utan ligger och puttrar i bakgrunden och bara väntar på att koka över. Det är nästan som om jag varit förtrollad. Jag vet att maken kallats ”trollkarlen från EiP” av sina anställda. Mest för hans nära nog magiska förmåga att lösa företagsproblem med okonventionella metoder. Men bortsett från att magi inte finns är det ändå Trollkarlar, svartmagi, Harry Potter, Gandalf, som först dyker upp i mitt huvud. Knuten i magen under väntan på samtalet med maken, intensifieras. Under alla dessa år har jag inte varit ett dugg intresserad av att ha sex med andra män. Inte för att tillfällen saknats. Utan för att jag älskar min man väldigt mycket och anser egentligen att otrohet inte är ok. Det är ett svek mot den tillit och respekt man har för varandra. Men jag är bara människa och visst har jag funderat på hur det skulle vara att älska, ja knulla med någon annan. Även om det bara tills nyligen varit fantasier från min sida inser jag att vi efter det som hänt, kan inte fortsätta som normalt längre.
Medan jag försöker få ordning på mina tankar och är helt uppe i mig själv. Lägger jag inte märke till maken förrän han ljudligt harklar sig. Där står han i dörröppningen, nyduschad och fräsch med morgonrocken slarvigt knuten som vanligt. Jag flämtar skrämt till och säger: ”Jösses vad du skrämde mig”. De fula gråa tofflorna med texten ”Boss!” som han fått av barnen för många år sedan pryder hans fötter. ”Tänk att de fortfarande är hela”. Slår det mig. Det grånade håret på hans huvud har inte torkat helt, utan lockat sig i nacken. ”Han borde klippa sig”. Far fram i mitt huvud. Erik söker min blick och tittar på mig leende. Det är något pillemarisk med det, men jag vet inte riktigt vad – Än. Jag sväljer ljudligt, ler tillbaka och tar in hela bilden av honom stående där. Det jag ser är ögonen och kroppshållningen. ”Pondus” Dyker upp framför mina ögon. Man ser om en person har pondus eller inte. Erik kanske inte är så manligt muskulös som James men han har pondus och blir så attraktiv när han är bestämd och bossig. Det är ett tag sedan jag sett honom såhär. Placerar nervöst en hårslinga bakom mitt ena öra och gör en ansats att öppna munnen medan andra handen krampaktigt kramar en tallrik. Magen fylls av ånger, men resten av kroppen känner lust. Med några få steg över det knarrande trägolvet, är han framme vid mig. Tar ifrån mig tallriken, lägger sina armar runt mig. Pulsen ökar. Hjärtat slår vilt i bröstet. Kan knappt andas. Mina kinder blir alldeles varma. Biter mig lätt i läppen. Skötet börjar bulta, närmast pulsera. Vad händer med mig? Jag är alldeles förvirrad. Sluter istället ögonen och tar ett djupt andetag. Vågar inte riktigt möta hans ögon. Jag väntar på att skuldkänslorna ska skölja över mig men de kommer inte och inser omedelbart att det är här jag vill vara, i hans famn där jag känner mig trygg. Det här är inget jag vill byta bort. Ändå är det kanske just det jag gjort, för vad? En stund med en stor kuk eller ja, två stycken. Ett snyftande ljud tränger istället upp ur min strupe. Vad har jag gjort?
En tår bildas i min ena ögonvrå och jag krånglar mina armar ur hans grepp för att istället kunna hålla om honom hårt. ”Förlåt” viskar jag i hans öra. ”Det är ok!”. Viskar han tillbaka, ser mig djupt in i ögonen och smeker ömt över ena kinden. ”Jag vet att du varit med James och har inget emot det” När han sagt det rör sig hans mungipor uppåt för en halv sekund. Vi behöver inte säga mer till varandra. Det behövs inte efter långt liv tillsammans. Den spänning och attraktion jag nu känner gentemot honom trots att en annan man haft sex med mig, ligger på en helt ny nivå. Jag trodde inte att man kunde känna så för en annan människa men oj, vad fel jag har. Erik nafsar lätt i örsnibben och borrar sedan in sitt ansikte på sidan av min hals. Där han med korta snabba kyssar arbetar sig fram mot min mun. Det finns ingenting som är så härligt som när någon kysser mig på halsen, eller nafsar mig i öronsnibben! Jag går igång direkt. Andas in hans fräscha herrparfym. Det doftar så gott och har saknat det här, intimiteten mellan oss. Hur skönt det än är att känna hans rispiga skäggstubb mot min kind. Vet jag ändå inte riktigt hur jag skall förhålla mig till situationen. Otrohet är ju svårt. Ofta fattar vi beslut utifrån starka känslor. På ett sätt kommer därför detta beteende som en lättnad, konstigt nog. Jag blinkar snabbt ett par gånger, för att få bort de annalkande tårarna. Med en suck låter jag därför mina sista tvivel stå åt sidan och böjer mig fram så våra läppar sakta möts. Hans tunga glider in i min mun och jag besvarar ömt den varma kyssen. Eriks läppar är mjuka och fuktiga inte alls som James. När han håller om mig, kysser mig är det som om världens alla klockor stannar från att slå sitt kommande slag. Med slutna ögon kysser jag honom med all kärlek jag kan uppbåda. Först långsamt. Sedan mer passionerat. Varifrån mina tidigare tankar och åsikter om honom kommit ifrån vet jag inte. Men det här är mannen jag älskar över allt annat.
Maken kupar händerna i ett stadigt grepp om min rumpa utanpå morgonrocken och drar mig mot sig. Det märks att han väntat på den här stunden och vill verkligen knulla med mig. Jag kan känna hur hans erigerade penis nuddar mig genom glipan som blivit på min morgonrock. Klyschan om att det känns som en stöt, är inte längre en kliché för mig. Det är så jag upplever det. Kåthet är verkligen mer komplicerat än man tror. Nu vill jag bara att han skall slita av mig klädesplagget och ta mig hårt där på golvet. ”Vill ha dig”. Viskar han försiktigt och lossar samtidigt på skärpet så rocken glider isär. Han greppar min midja och jag kan riktigt känna hur värmen från min kropp överförs till hans lite kalla händer. Maken för upp händerna mot brösten, smeker dem sakta och bröstvårtorna reagerar instinktivt. En suck lämnar min mun medan händerna utforskar vidare och rör sig sakta upp mot mina axlar. Långsamt lämnar morgonrocken mina axlar. Vi särar som hastigast på oss medan den glider av min kropp och faller med ett mjukt ljud ner på golvet. Där står jag helt naken framför honom. Endast iförd mina tofflor. Jag känner en rusning genom hela kroppen av att blottas för honom, en sån akut kåthet att jag nästan tror jag ska komma där och då, utan att han ens rört mig. Det pirrar i hela kroppen och kan inte undvika att bli hur kåt och våt som helst. Erik tar åter tag om mina bröst med sina händer, känner, smeker, rullar vårtorna mellan fingrarna. Därefter lägger han sin ena hand på min mage och för den sakta nedåt, stannar på mitt venusberg och leker lite med fingrarna i den lilla tofsen som är där ”Jag har inte sagt det men du är så sexig när du är rakad” Viskar han i mitt öra och ler, tar tag i tofsen och drar lätt i den. Jag rycker till och tar stönande ett halvt steg framåt. Hans hand söker sig sedan ner mot mitt skrev. Jag har ju inga trosor på mig och fingrarna snuddar strax vid ett par svullna blygdläppar. Min kropp reagerar på hans beröring och fuktigheten stiger mellan mina ben. Det är som om kroppen börjar brinna när han tar på mitt kön. Stönar lite svagt när fingret glider lätt fram och tillbaka mellan dem. Erik finner klitoris och leker först lite med den rosa lilla pärlan. Det märkliga som händer är hur min egen njutning och upphetsning hamnar i fokus. Därefter letar sig ett finger in i min mus. Jag flämtar till när hans finger glider in och ut. Mina höfter har börjat röra på sig i en uråldrig dans, och fittan är nu inte bara fuktig, utan rejält våt. Vi har inte sagt ett ord på snart flera minuter, men blickarna och hans rörelser säger mer än ord hade kunnat göra. När han håller upp fingret framför min mun som varit inne i mig, glänser det av mina safter. Utan att ha blivit tillsagd öppnar jag munnen och slickar av fingret. Undrar om han fantiserar om hur det skulle kännas om munnen användes på helt annat vis. Eller är det bara jag i mitt upphetsade tillstånd som tänker så?
Vårt sexliv har alltid varit om inte fantastiskt så i alla fall bra. Även om vi nog båda känt att det blivit lite spänningslöst efter alla dessa år. Sexet med James var annorlunda än med Erik och jag vet att maken inte gärna pratar om sina sexuella fantasier eller vad han gillar. Jag har kanske därför antagit att han inte haft några. I yngre år experimenterade jag inte något speciellt och är nu lite nyfiken på vad som finns mer att uppleva. När jag jämför sexet med dem båda känns det lite som när en östtysk kvinna råkat få in västtysk teve av en lycklig slump. Det finns en annan värld där ute, lika tydligt som att det finns en annan värld där inne, i vårt sovrum. Den lust och nyfikenhet som väckts de senaste dygnen, gör att jag verkligen vill testa nya saker. Helst med min man och att han också känner njutning. Så sent som tidigare under veckan försökte jag prata med honom om vårt sexliv om han är nöjd eller vill ha det annorlunda. Men han bara viftade bort det... igen. Och sa att allt var bra. Då godtog jag hans svar även om jag innerst inne misstänkte att han ljög. Den här gången är det annorlunda, han är annorlunda. Nu känns han mer hårdhänt, bestämd och dominant. Han vill ha mig här och nu. Jag förstår det och känner mig lite snuskig. Lite som en dålig flicka. Bara att tänka orden gör mig upphetsad. Har alltid varit motsatsen, en duktig flicka. Att vara en dålig flicka verkar vara långt mer spännande. Försiktigt trycker Erik slutligen in fingertoppen i min mun, så att den blir fuktig av saliv. Känner smaken av mina egna safter och upphetsningen dunkar i kroppen. VILL ha mer! VILL känna en hård kuk tränga in, ta min fitta i besittning, känna hur den åker ut och in. VILL höra maken stöna av njutning som han får från mig och min kropp. Det pulserar i mitt underliv. Känner mig enormt utsatt men samtidigt enormt sexig. Och kåt. Så kåt. Galen av kåthet. Jag hör mig själv flämta högt. ”Knulla mig, Erik. Knulla mig hårt NU!”. Tidigare brukade jag vara pryd med orden, använda små litterära utvikningar istället som; rulla runt i sänghalmen, ha lite vuxenmys utan att behöva ta några fula ord i min mun. Men nu känns det rätt att säga så till min make. Med en hand snirklar jag mig in under morgonrocken och tar tag om hans penis. Ett tyst stön far över hans läppar när min hand möter den mjuka, nakna, känsliga huden. Den är redan hård, hårdare än jag känt på länge. Drar i den några gånger och ser hur han ler. Jag är förvånad. Det här har inte hänt på många år. Han känns så levande. Vild. Även om den känns skön i handen när jag rör handen fram och tillbaka, blir jag nästan lite orolig. En otrolig njutning tycks ha samlats upp i hans kön för att hastigt kunna släppas lös på en och samma gång. Jag för handen fram och tillbaka över hans kuk när han hastigt drar sig undan. Resolut vänder han mig om och trycker ner mig på mage över köksön. Där några vita tallrikar åker i golvet med dunder och brak för att ge plats. Särar på mina ben, placerar kuken mot min skåra, avvaktar först ett par sekunder och han tränger därefter utan krusiduller in i mig ."Oh, gud så härligt." Stönar jag fram och håller mig krampaktigt i kanterna medan mitt inre kramar hans snopp hårt. James har jag glömt helt vid det här laget och fokuserar enbart på den njutning som komma skall. Maken griper om min höft och med bestämda tag börjar han så knulla mig mer intensivt än han gjort på många år. Jag stönar så högt och nära nog skriker en massa kåta ord och ber honom knulla mig mera och hårdare. Det är så skönt att bli hårt påsatt. Jag njuter av att ha min mans lem i mig. Lyfter nästan från golvet av hans nära nog vildsinta stötar och får stå på tå för att mildra lite. Det är himmelriket att bli tagen igen, och mildra den lusta som puttrat. Reser på överkroppen lite så mina bröst nu gungar fritt och kan få ner en hand för att pilla på mig själv. Skäms nästan över hur skamlöst jag beter mig. Mina stön och små svankande motstötar blir allt häftigare. Värmen sprider sig ner för mina lår och ner genom anklarna, fotsulorna hettar och jag närmar mig klimax skrämmande fort.
Fördelar med att ha varit tillsammans ett tag är att man liksom slappnar av. Slutar tänka så mycket på att dra in magen och om man är renrakad i rumpan. Vår relation har alltid varit stark och byggd på tydlighet. Det är magiskt och underbart. Samtidigt finns det en risk att trygghet går över till tråkigt. Det är något som jag oroat mig för. Att sexet innehåller samma moment i samma ordningsföljd. Vi är båda lite olika inför nyheter, men ändå öppna för vad som kan vara bra idéer. Erik kanske mer än mig. Det är det kärlek är. Acceptans för varandras olikheter. Det kanske till och med är så att just det som gör mig olik andra, och det som gör honom unik är det som hållit ihop oss. Efter ett tag blir hans stötar långsammare och jag tittar bakåt för att se vad som händer. Ett par svettpärlor skönjs i pannan och hans ansikte är rödsprängt av ansträngningen. Han verkar kämpa för att inte komma och jag ler för att han tänker på mig. Att ge mig njutning gör honom upphetsad märker jag. En lustfylld känsla fyller kroppen och jag känner mig som en fjäder vilken slungas ut från en bergstopp för att sakta, sakta singla ner mot marken. Alla tankar försvinner, min kropp är svettig och utmattad men stimuleringen gör det omöjligt att ge upp. Mina fotsulor bränner på ett skönt sätt och som ett slag i ansiktet kommer jag för andra gången på bara en kort stund. Lutar först huvudet framåt och försvinner sedan bort i njutning medan hela kroppen genomsyras av en varm intensiv känsla. Det svartnar för ögonen, musklerna drar ihop sig. Ett gällt, utdraget skrik lämnar min strupe. Min slida krampar runt lemmen och får mina ben att skaka okontrollerbart. Han juckar tre-fyra gånger till och när jag hör honom stöna högt förstår jag att han kommer. Med en sista stöt känns det som om jag exploderar. Jag ser bokstavligen stjärnor. Det känns som om jag kissar på mig, något rinner utmed insidan på låren. Blir alldeles matt i benen och de ger nästan vika. Makens stånd känns som det enda vilket håller mig upprätt. Just när sista skvätten hamnat i mig, hörs ett harklande från dörröppningen. Där står James. Den rostbruna morgonrocken han lånat efter att ha duschat, sitter tight och är lite för kort för honom. Räcker bara till strax ovanför knäna ser jag och märker hur hans lem sticker fram när tyget rör sig. ”Eh, låt inte mig störa.” Säger han med ett stort leende och drar åt skärpet.
När jag inser att han ser mig helt naken med min makes penis fortfarande instucken i mig. Känner jag hur skam, spänning och lite nervositet blandas med den ständiga småkåta känslan jag konstant verkar ha. Maken pustar tungt och drar sig ur. Lite sperma rinner ur och droppar ner på trägolvet. Därefter upplever jag tomheten och saknaden efter organet så fort den lämnat min kropp. En enorm tillfredsställelse och något som liknar lättnad dröjer sig kvar. Lättnad över att Erik fortfarande vill ha mig som sin älskarinna och partner. Tårarna rinner av glädje längs med kinderna och ångesten inom mig har lyft. Är ändå lite skakig efter min orgasm. Kroppen dansar som på små lätta moln, men ett mörker hänger fortfarande över mig. Erik verkar inte anse att hela den här situationen är konstig, eller förnedrande. Utan verkar snarare road där han står och drar åt skärpet på morgonrocken som om inget hänt. Hela situationen känns galen och overklig. Med särade ben och sperma sipprande ur mitt kön vänder jag mig om och står på darriga ben i all min nakenhet inför James. Förvisso galet upphetsad samt tillfälligt tillfredsställd men ändå rejält förvirrad. Trots att jag vet han sett mig naken förut, vet jag inte riktigt hur jag skall bete mig och försöker skyla mig så gott det går. Det blir James som bryter isen och böjer sig ner för att plocka upp min morgonrock från golvet. Han håller upp den och jag tar på mig den igen. ”Tack” Mumlar jag lite generat. ”Ingen fara, sexy”. Får han ur sig och lägger leende en hand på min axel. ”Älskling” Säger Erik, torkar sig i pannan och drar några djupa andetag alltmedan han går fram till köksbordet. ”Gå du på toaletten i lugn och ro, så pratar vi när du är tillbaka”. Han visar med ena handen att James skall sätta sig på en stol. Jag går mot badrummet, hållande en hand mellan benen för att inte sperman som sipprar ur mig skall söla ner min väg till badrummet. Väl där, tänder jag belysningen och glider snabbt ur morgonrocken som hamnar på det ljumma badrumsgolvet. Varm kladdig säd läcker ur mitt kön medan jag sätter mig på toaletten för att kissa. Torkar mig och tvättar rent med vatten för att få bort lite klegg som hamnat runt omkring. Tar på mig ett par rena trosor, lägger i ett trosskydd så det inte skall kladda för mycket. Stående vid spegeln visar det obarmhärtiga lysrörsljuset hur mina kinder är blossande röda och ögonen alldeles glansiga. Herregud, jag ser förfärlig ut. Baddar ansiktet med kallt vatten, torkar snabbt av mig på gästhandduken. Även om båda har sett mig utan kläder. Känner jag mig ändå naken och utlämnad i morgonrocken. Byter istället om till min rosa joggingdress som ligger i smutskorgen. Får tag på hårborsten. Borstar till håret lite snabbt, sätter upp det i en tofs och lägger på lite färg i ansiktet. En puff med lite parfym avslutar det hela. Vet inte varför, antar att det är av gammal vana. Eller kanske för att få lite tid, samla mina tankar och få ner pulsen innan jag går ut igen.
Ute i det nu nedsläckta köket lyser endast några stearinljus på bordet. Jag ser hur de bägge männen sitter och skrattar högljutt medan de äter av maten. Min puls rusar upp igen. ”Hrrmmm,” Harklar jag stående med armarna korsade. De vänder sig om vid ljudet. ”Så, älskling. Kom och sätt dig, ät lite. Vi har redan tjuvstartat med maten. Drick lite vin. James hämtade en flaska som säkerligen passar till omelett. Eller vad tror du James?” Ett glas sträcks fram åt mig medan maken skrattar muntert och drar ut en stol åt mig att sitta på. Jag sträcker mig efter vinglaset. Tar några klunkar och ställer ner det på bordet. Efter ett par minuter börjar jag återfå min normala puls. ”Jag såg i tidningen att en flaska vin hade gått för över två miljoner på en auktion hos Christie's i London. Så där finns det pengar att hämta för den som vill investera i sådant.” Säger James och pekar på Erik med gaffeln. ”Jag vet!” Fnissar Erik och fortsätter. ”En cheval Blanc från -47. Men i ärlighetens namn så var det ett fantastiskt år och en sällsynt imperial, en sexlitersflaska alltså. Den rymmer åtta flaskor så styckpriset blev en kvarts miljon”. Nu skrattar han högt. ”En kvarts miljon för en flaska rött! Det är ju sjukt” Frustar James fram och håller sig för munnen. ”Fina viner blir bara dyrare. Det är status bland rika kineser och ryssar att dricka dem. Jag såg en dokumentär nyligen om en kinesisk miljardär som hade en vinkällare, värd 60 miljoner dollar. Så har du varorna finns kunderna.” Erik ler och tar en tugga till av omeletten. ”Bourgogne ska man heller inte förakta. En flaska Domaine de la Romanee-Conti slog svenskt rekord för en tid sen. Den gick på auktion för 120 000 kronor. Nästa löning kanske jag kan köpa en sådan till min lilla vin låda” Säger James, tittar på mig och blinkar med ena ögat medan han fyller på sitt glas. Jag ser på dem båda och min frustration växer. Det är en märklig känsla att ha gjort så intima saker med någon jag inte ens visste existerade för lite mer än ett dygn sedan, och nu bara sitta och prata om allt mellan himmel och jord som om ingenting hänt tillsammans med maken. Slutligen brister det för mig. ”För i helvete!” Skriker jag, välter mitt vinglas samtidigt som jag reser mig upp medan stolen skjuts bakåt och slår i väggen. ”Sluta nu, båda två. Vad fan är det som pågår? Berätta för mig annars vet jag inte vad jag gör!”. Jag börjar hyperventilera och sjunker ner på golvet. Sittande där med händerna för ansiktet och tårarna som rinner nerför ansiktet, känner jag hur någon, Erik verkar det vara sätter sig framför mig och håller om mig. ”Älskling, förlåt. Vi ville bara få dig i rätt stämning innan vi förklarar. Det är invecklat”. Han föser bort mina händer, ser mig i ögonen och ler innan han kysser mig. ”Du är det viktigaste i mitt liv, förutom barnen. Och jag skulle aldrig medvetet skada dig. Jag har inte varit en bra make de senaste åren och nu är det försent men lite vill jag försöka gottgöra för dig.” Pulsen bultar i mina öron. ”Vad menar du försent?” Snörvlande tittar jag på honom och ser en sorgsenhet i hans ögon. ”Jag har cancer, cancer i bukspottskörteln. Den är tyvärr långt framskriden och behandlingarna biter inte.” Med ena handen torkar han bort mina tårar. ”Hur, hur länge har du vetat?” Undrar jag och torkar av lite snor på ena ärmen. ”Lite mindre än sex månader. Det är tydligen en aggressiv rackare och man kunde inte upptäcka den tidigare eftersom inga symptom fanns”. Han lyfter varligt upp mitt ansikte och kysser bort mina tårar. Jag ser att han också har en tår som runnit. ”Ska.. skall du dö?” Med ett snörvel viskar jag fram min fråga. ”Inte på ett tag, älsklingen min. Än har vi nog lite tid kvar” Erik ser på mig med en kärleksfull blick, men där finns något mer, som när man uppfattar att en person precis skall säga något och du uppfattar det sekunden innan något sägs. Vi tittar på varandra och jag tänkte säga något, när han lägger ett finger på mina läppar och skakar på huvudet. Han lyfter sin ena hand mot mitt ansikte, smeker med tummen längst med min underläpp och sticker in spetsen av fingret i min mun, fuktar den, och drar sedan tummen längst glipan mellan mina läppar. Jag sticker ut tungan lite och trycker lätt mot insidan av hans finger så att han bara svagt kan förnimma känslan. Han möter min blick och jag ser hur hans läppar långsamt särar sig. Sakta finner han min mun och våra tungor lindar sig om varann i en blöt kyss. Jag kryper in i hans famn fortfarande snyftande och med darrande kropp fylld av en ängslan. Vi sitter så en stund och bara håller om varandra. Känner värmen från maken och hans andetag mot min hals. Efter ett tag inser jag att benen nästan domnat bort i den ställning vi har och försöker resa mig. Maken stönar lite medan han hjälper mig upp och sätter mig på sin stol. ”Här, drick lite. Det hjälper”. Säger James och sträcker sig över bordet med ett glas vin fyllt till brädden. Våra fingrar nuddar vid varandra någon sekund och som små eldpilar far lustkänslorna återigen igenom min kropp och vidare till ner till skötet som börjar producera väta. Mina vita fingrar är som pärlemor mot hans bruna. Jag tittar honom i ögonen och ser en eld tändas. Likt den som fanns förra gången när vi hade sex. Min blick söker sig återigen ner mot James skrev och jag får syn på hans kuk. Där toppen tittar fram i glipan på morgonrocken som blir i rörelsen. Den verkar ha blivit hård där under morgonrocken. Jag gnider låren lätt mot varandra. Känner värmen stiga och lusten bubbla upp. Sveper vinet i djupa klunkar för att inte avslöja hur kåt jag blivit....igen.
När jag väl satt mig tillrätta, fått påfyllning i glaset och slutligen lugnat ner mig. Börjar maken berätta samtidigt som han reser den omkullvälta stolen upp och sätter sig på den. ”Jo, det är en lång och rätt otrolig historia det här. Hade jag inte varit så pass insatt och involverad detta. Skulle jag inte heller trott på det. Utan förkastat det som en dålig thriller roman. Men, såhär är det. Du känner säkerligen till andra världskriget och Adolf Hitlers planer på världsherravälde, den ariska övermänniskan och allt det där?” Erik tittar på mig och jag kan bara nicka, eftersom det är något som alla människor mer eller mindre känner till. Han fortsätter: ”Genom filmer, böcker har man matat ut historier om just de hemskheter som utspelat sig, eller som man trott sig veta har hänt. Dock har inte allmänheten förstått omfattningen av nazisternas önskan om att skapa en riktig övermänniska eller Ubermensch som det kallades. En soldat utan empati, egen vilja, som inte behöver lika mycket sömn och vila eller ens föda. Tyskarna var väldigt intresserade av fornnordisk mytologi och hur ivrigt och aggressivt vissa av vikingarna slogs. Man spekulerar i att detta kommer sig ur konceptet med bärsärkarna som fanns under den tiden. Individer som ansågs ha gudalika krafter och kunde ta formen av björnar samt krigade med outtröttlig energi tills de var döda. Allt tack vare vissa droger och som en del då trodde, Magi”. James harklar sig, suckar lite och himlar med ögonen åt den tanken och fyller på mitt glas medan Erik pratar vidare. ”Innan kriget hade Tyskland många duktiga genetiker och forskare som redan då börjat katalogisera vårt DNA men eftersom flera av dessa var av judisk börd, blev de ivägskickade till koncentrationsläger och sannolikt dödade. Alla utom en. Nämligen mannen som startade arbetet med genetisk DNA-forskning, Josef Rubinstein. Han blev trots sin bakgrund ansvarig för den hemliga anläggning som byggdes i utkanten av staden Hof, i Böhmen. Projektet gick ut på att genetiskt via droger förändra soldaters kognitiva aktivitet och även utveckla något som gav militären ett markant övertag gentemot sina motståndare via överlägsen styrka, syn, intelligens och snabbhet. Helt enkelt, skapa en soldat utan egen vilja eller personlighet men med övermänskliga krafter. En ubermensch. I gengäld skulle hans släktingar få leva och slippa fasorna i koncentrationsläger. Behöver kanske inte nämnas att det fanns ett enormt utbud av försöksobjekt som användes under den tiden och många hamnade hos honom. Även om man oftast nämner Mengele i de här vedervärdiga forskningarna som utfördes. Ligger inte Rubinstein långt efter men då han var jude och därmed inte lika känd, får Mengele ta all skuld.”
Medan min make hämtar andan och tar en klunk ur vinglaset. Ser jag hur James lutar sig tillbaka i stolen och hans morgonrock öppnar sig alltmer. För att i smyg kunna snegla på hans magnifika kuk som reser sig med små skutt, sveper jag mitt vin. Våra ögon möts och med ett leende visar han att han förstår vad jag tittar på. ”Fortsätt” Säger han till Erik. Maken får ett hostanfall och tar en klunk ur sitt glas innan han återgår att berätta.
”Självklart, vi hoppar fram lite i tiden. I slutet av kriget. Runt januari 1945, har Rubinsteins forskning gått i stå och trots att man anskaffat forskare inom fler områden för att bredda sig. Verkar det inte bli det genombrott som nazisterna och Hitler hoppats på. De flesta försöksobjekten överlever inte experimenten någon längre tid. Även om man lyckats utveckla diverse preparat som temporärt gav soldater större styrka, uthållighet och även läka mindre sår på rekordtid. Var det alldeles för få som fick dessa preparat i tid. I stort sett delades det bara ut till SS-trupperna men de var för få och kunde trots det, inte ge tyskarna något större övertag. Man börjar inse att kriget kan vara förlorat. Någon månad innan krigsslutet, tar sig en större rysk trupp fram i området. Dödar och tillintetgör i stort sett hela SS-garnisonen, där denna forskning gjorts. Av misstag eller kallt uträknande dödas även Rubinstein och hans kollegor. Allt material som inte förstörts togs om hand av en NKVD-officer vid namn Dimitri Jerkov. Han insåg vikten av materialet och detta lämnades sedan över till den sovjetiska politbyrån. Där blev det liggande i många år och samlade damm innan en ung vetenskapsman vid namn Igor Bulatov börjat forska om det som idag kallas Adaptogener. Dessa är biologiskt aktiva ämnen som ökar organismers förmåga att anpassa sig till bland annat stress faktorer. De stimulerar kroppens energinivå och används när det finns behov för mentalt och fysiskt upplyftande. Han upptäckte att dessa växtextrakt förbättrade kroppens förmåga att anpassa sig till fysisk, kemisk och biologisk stress. Och kunde användas för att öka soldaters stridsförmåga. När han höll på med detta kom han i kontakt med Rubinsteins forskning och insåg att man kunde kombinera de olika fälten för att därigenom skapa mer effektiva soldater. Dock saknades det vissa bitar som sedermera skulle kompletteras av en ung kvinna med inriktning på kemi, Anna Rostov. Född i slutet på 1945. Pionjär... Ungdomsledare... Politiskt skolad och ansvarig för skoltidningen. Läst kemi och genetik på Lomonosov universitet med de högsta betyg... Intyg från flera betrodda informatörer om sin lojalitet mot partiet och Sovjetunionen...Hennes far var medlem av partiet, vilket garanterade henne vidareutbildning och även anställning inom valfritt vetenskapligt fält. Även om hon var en ung kvinna kunde hon med sin akademiska bakgrund och utseende, klättra snabbt i hierarkin. Och blev sedermera en ledande figur inom den sovjetiska forskningssfären. Hon kom i kontakt med Igor i slutet på 60-talet och under det kalla krigets mest intensiva skede med framgångarna från Sputnik och Jurij Gagarins rymdfärd. Ägnades mycket forskning åt spjutspetsteknologi på snart sagt alla områden för att inte släpa efter i Det kalla krigets kapprustning.” Maken tystnar och tittar på mig med ett lite trött leende. ”Men” Säger jag och försöker fullfölja med en fråga. ”Borde inte en sådan forskning ha varit bra för allmänheten att känna till?”. Jag snurrar lite lätt på mitt återigen halvfulla vinglas och försöker förstå det han berättar. ”Njae” Erik gnuggar sig i ena ögat, hostar till och fortsätter.
”Eftersom den sovjetiska planekonomin byggde på ett militärt tänkande, var hemlighetsmakeriet kring den sovjetiska ekonomin så omfattande att makthavarna till slut själva inte visste vad som pågick eller vart pengar tog vägen. Detta innebar i sin tur att otaliga civila forskningslaboratorier och institut inte bara i Sovjetunionen utan även i dess lydstater, vilka egentligen var en fasad för att utveckla den militära teknologin. Kunde använda en del av sin överkapacitet för civil produktion. Till exempel tillverkning av kylskåp, radio- och teveapparater och telefoner. Vilket i och för sig kom den övriga befolkningen till gagn och lyfte därmed hela Sovjetunionens levnadsnivå avsevärt. En del av dessa laboratorier och företag blev framgångsrika även i västvärlden och såväl företagschefer som staten fick in pengar den vägen, plus att man kunde pröva sina produkter på fienden. Det vill säga de dekadenta västerlänningarna. I den här vevan blev Anna och Igor ett par och fick 1971 en dotter som döptes till Jekaterina.. Trots sin trohet mot staten, ville de inte att dottern skulle växa upp i hemlandet. Utan man såg till att flytta sin verksamhet till Stolzberg,Tyskland. Där ett av sovjetiska statens läkemedelsföretag, Grüssenthal GmbH låg. Väl där kunde paret obehindrat forska och pröva olika preparat och genetiska förändringar i syfte att skapa en mänsklig soldatslav utan egen vilja eller personlighet.” Grüssenthal? Det känner jag igen” Utbrister jag förvånat. ”Ja, det företaget äger lägenheten vi var i” Inflikar James från sin plats. ”Men, så den är sovjetisk eller vad?” Undrar jag frågande och tittar på maken. ”Hmm, inte nu längre.” Säger Erik och fortsätter prata .”Företaget som då ägdes av den sovjetiska staten uppmärksammades dock på 80-talet när deras Contraflex, ett receptfritt lugnande medel dök upp på marknaden. Ivan och Anna hade fått fram en drog som officiellt skulle dämpa den kognitiva aktiviteten hos främst gravida kvinnor med hög oro och stress inför sin graviditet och lugna ner dem helt enkelt. I själva verket vill de testa sin produkt på en större mängd testobjekt, men även få lite lönsamhet i verksamheten. Istället orsakades missbildningar på fostren, när det intogs. Vilket var den officiella förklaringen man gick ut med i media och fortfarande håller fast vid.”
Han slår ut med händerna och ler mystiskt. ”I verkligheten” Viskar han fram lite försiktigt som om någon utomstående skulle höra.”.. visade sig läkemedlet ha två outtalade bieffekter. Den ena, var allmän diffus trötthet kombinerat med större mottaglighet från yttre påverkan. Helt enkelt försämrat omdöme jämfört med normaltillståndet. Och den andra var en ökad sexuell lust tillsammans med minskad moral. De drabbade hade med andra ord gjort saker andra sagt åt dem att göra utan att ifrågasätta eller saker de innerst inne velat göra men aldrig berättat för någon. Det kändes som en sorts berusning vittnade flera om. En sorts dimma, eller drömlikt scenario. Inte riktigt vaken men inte heller riktigt sovande. Man kunde inte skilja på verklighet eller fantasi. Gemensamt för alla som drabbats visade sig att de haft så pass våldsamma intima möten under dess påverkan att fostren permanent skadats. Någon hade penetrerats av en sängstolpe vaginalt, en annan haft samlag med sin hund. En tredje hade haft sexuellt umgänge med ett stort antal män samtidigt och så vidare. Stämningarna som kom, löstes genom att parterna blev generöst kompenserade och drogs sedan tillbaka. Även om Ivan och Anna insåg att de var rätt väg gällande ett preparat som kunde påverka och skapa kontroll över en människa. Insåg de dock att den mediala fokusen skulle skada deras egentliga mål och drog därför tillbaka den aktiva substansen i läkemedlet, vilket tidigare sålts på licens av olika dotterbolag under olika namn i en mängd olika länder. Istället började de fokusera på att modifiera människor via DNA. Alltså fortsätta på den linje som Rubinstein påbörjat. Dock överlevde inte deras vuxna försöksobjekt och de fick tänka om.” Maken höjer på ögonbrynen när han ser mitt ansiktsuttryck och förstår att jag inser vad som kommer härnäst. ”Jag ser att du tänker helt rätt min kära, istället beslöt de sig för att så att säga börja från början. Man initierade provrörsbefruktning och på den vägen istället förändra objektets DNA i grunden för att få som man ville ha det. Att skapa en människa utan krångliga känslor men med förbättrad fysik och psyke samt viss regenerationsförmåga.” Jag sneglar på James som oblygt rättar till sitt organ och sedan lutar sig tillbaka på köksstolen av trä. Därefter tittar jag maken i ögonen och frågar lite syrligt: ”Är det sånt du är inblandad i? Har du varit med och skapat...varelser?”. Med förvåning i blicken och sedan ett kort skratt svarar Erik mig. ”Haha, jösses! Nej inte alls. Vad tror du om mig egentligen? Inget sånt. Jag är inte delaktig i sådana dumheter. Låt mig fortsätta berätta så kommer du förstå”.
Med en snabb klunk tömmer han sitt vinglas som James fyllt på, och fortsätter sin historia. ” Som sagt. Parets insikter om att börja om från början och via konstgjord befruktning skapa en fulländad soldat, slogs om intet när de insåg att Sovjetunionen började knaka i fogarna. Att Berlinmuren föll var en händelse som påverkade nästan hela världen, men det var inte bara något som hände en novemberdag. Det var resultatet i en process som pågått länge. När Gorbatjov i början av 1985 tog över makten, hade sovjetledningen slutligen insett hur dyrbar en ny vända i kapprustningen med USA skulle bli. Istället siktade man på att verkstadsindustrierna genom ökade investeringar i modern teknik skulle öka tillväxten i hela ekonomin. Detta visade sig snart vara en missriktad satsning eftersom spridningseffekterna uteblev. Reformförsöken som Gorbatjov hade startat på ekonomins område ledde istället till en allt djupare kris. Efter det misslyckade kuppförsöket mot honom i augusti 1991 blev det i stället de ekonomer som Jeltsin kallade till sin regering som skulle bestämma dagordningen för Rysslands framtida öde. Efter murens fall blev världen inte den samma igen, fler och fler länder införde demokrati, och levnadsstandarden blev långsamt bättre och bättre. Tack vare sina höga positioner inom partiet hade paret Ivan och Anna ett försprång och redan 1988 tog Ivan och Anna med sig dottern till Östtyskland och fabriken där, för att sedan flyga till Sydamerika. Där tanken var att starta upp en ny verksamhet och fortsätta sin forskning. Jag vill inte idealisera bilden av Sovjetunionen, men det fanns en form av social och ekonomisk trygghet. Folk hade ett arbete att gå till, de kunde äta sig mätta. Men det var politisk ofritt. Så när det kommunistiska styret föll förlorade de den lilla trygghet som ändå funnits, Människor förlorade sina arbeten, de som hade besparingar såg värdet av de pengarna försvinna i takt med en skenande inflation. De lämnades utan skyddsnät och välfärdsstat. Antar att det var en av anledningarna till att familjen valde att lämna sitt fädernesland bakom sig och den oro som följde.” En djup suck kommer från min makes inre medan han först snurrar på sitt vinglas mellan sina händer. För att sedan ställa ner det försiktigt på bordet innan han eftertänksamt tar till orda igen.
”Nåväl, i Sydamerika började de bygga upp ett nytt liv och även om båda varit högt rankade medlemmar i sina jobb som forskare för moderlandets bästa. Med såväl god översikt samt kontroll av de fonder som deras verksamhet fått. I många fall pengar som dolts för majoriteten, eftersom forskningen varit hemligstämplad och enbart ett fåtal visste om den. Och trots att de två numera förmodligen var de enda som hade kontroll över dessa fonder och förfoga över som de vill. Ville de inte aktivera dessa konton för att finansiera sin fortsatta forskning. De visste helt enkelt inte vilka som rensats ut i och med kuppen mot Gorbatjov och vilka som fanns kvar eller om det fanns en övervakning på dessa konton. Istället använde de sina kunskaper inom bland annat kemi för att enkelt ta fram diverse droger som de sålde in hos vissa lokala kriminella. De rönte en viss framgång med det de tillverkade och kunde införskaffa utrustning för att fortsätta sin egen forskning. Under en period löpte verksamheten på utan problem. Några små framsteg gjordes, men igen stötte de på hinder. Tills de en dag fick information om att det ute i djungeln fanns en stam som kunde vara nyckeln till deras stötesten i forskningen. Den felande länken så att säga. Man hyrde ett plan och åkte iväg. Dessvärre drabbades piloten antagligen av en hjärtattack och planet störtade i djungeln. Ivan omkom i kraschen men Anna och dottern överlevde. Efter flera dagars irrande, fann några infödingar dem och tog dem till sin by. Nästan som om gudarna haft ett finger med i spelet, visade det sig att det var de här infödingarna man letat efter. Anna berättade att hon tror inte på slumpen eller tillfälligheter men i det här fallet tvekade hon starkt. I alla fall. De mottogs som gäster i byn och efter en tid började de lära sig en del av språket och kunde göra sig förstådda. Byn hade valt att inte vara en del av det moderna samhället men ändå inte valt bort alla moderniteter. Givetvis fanns det då både telefon och teve och så vidare men man levde utifrån sina gamla traditioner och lagar. De verkade så lyckliga och glada samt sexuellt ohämmade, hade Anna sagt. Man hade intimt umgänge utan svartsjuka eller avundsjuka med varandra och alla var delaktiga i barnens uppfostran. Det verkade inte finnas koncept som äktenskap eller förhållande. Utan man sov eller låg med den man för stunden kände sig nära, oavsett kön eller släktskap. Skulle någon bli gravid var det inte en stor sak utan bara någonting som blev. Alla hjälptes åt. Det som Anna fann intressant var att inga barn var inblandade, i umgänget. Man hade dock en rit varje år som de unga genomgick för att visa sin mognad och att man var redo för vuxenlivet. Hon antog att det var något hormonellt eller strikt kulturellt som förhindrade umgänge med minderåriga men att det sedan ändrades vid könsmognaden. Ibland hände det att resande från andra byar dök upp och bodde där en tid med allt vad det innebar. Hon utgick ifrån att det var ett sätt att se till så nytt blod införlivades med jämna mellanrum och därmed säkerställa stammens fortlevnad. I början höll de två sig för sig själva men efter en tid började de två att falla in i samma mönster som alla andra och sov runt hos den som kändes nära eller man hade lust till. Anna berättade att hon och dottern hade säkerligen samlag med alla män i byn. De var antagligen nyfikna på dem båda och deras exotiska yttre. Vid ett tillfälle var tre stycken män hos henne samtidigt och hon njöt enormt berättade hon. Detta att vara medelpunkten och vid ett tillfälle känna hur alla tre fyllde henne på en gång, var enormt upphetsande. Likadant var det för dottern och ingen av dem sov ensamma under en lång tidsrymd. Alltid var det någon som ville vara nära dem och ingen av dem sa nej, utan nästan längtade efter nästa gång någon kom. Med det beteendet var det bara en tidsfråga innan dottern Jekaterina blev gravid. Hon födde en välskapt liten dotter 1996, Monika. Efter att hennes barnbarn fötts, började Anna fundera som den forskare hon var. Hur kom det sig att alla betedde sig på detta vis. Vad kunde ligga bakom? Var det religion, kost, eller helt enkelt invanda mönster. Hon började studera omgivningen och kunde till slut peka på att det var kosten som påverkade dem på detta vis. Det visade sig att stammen fångade och använde en speciell sorts larv i kosten, som om den fick vara ifred blev en vacker fjäril men intogs den i larvstadiet kunde generera en mer promiskuös livsstil. Denna upptäckt ville hon undersöka närmare och började fundera på hur de skulle ta sig tillbaka till civilisationen med vad hon funnit.”
Maken gör en paus och jag inser att hans berättelse gör mig upphetsad av någon konstig anledning. Det pirrar till i mina nedre regioner och kinderna känns varma. Kan i och för sig vara vinet också. Jag sneglar på James som sitter och smeker sig själv utanpå morgonrocken. Även han verkar ha blivit påverkad av det som berättas. Konstigt?
”Jaja,” Fnyser Erik och tittar lite nedlåtande på mig innan han fortsätter. ”I alla fall. Det här var i slutet på 1990-talet och området var politiskt instabilt med många olika paramilitära grupper som härjade. Med olika agendor och intressen. Så helt sonika dök det en dag upp en grupp beväpnade män som krävde alla kvinnor eller döden. Stammen förstod inte allvaret och vägrade. Gruppen började då avrätta alla män och vuxna pojkar. I det kaos som uppstod när man samlade ihop kvinnorna med syfte att sälja dem som sexslavar, lyckades Anna och hennes familj först fly. De kom dessvärre inte långt. Istället blev de tillfångatagna och utsatta för diverse skändligheter. Anna fick bevittna hur dessa avskum våldförde sig på dottern gång på gång under en längre period. Det blev så illa att Jekaterina till slut avled av skadorna uppkomna i samband med övergreppen. Lyckligtvis kunde Anna fly med lilla Monika på ryggen och några exemplar av larverna väl förpackade i plaströr. Hela den här händelsen skapade ett framtida hat hos henne mot de som ägnar sig åt trafficking men mer om det senare. När Anna sedermera tagit sig fram till civilisationen bestämde hon sig för att använda de tillgångar hon tidigare sagt sig inte vilja använda och köpte en övergång till Europa. För att undkomma tullen och karantän med larverna, förvarade hon dem i sitt kön för att undkomma eventuell upptäckt. Nöden har ingen lag som hon uttryckte det. Och jag har ingen aning om hur det rent praktiskt fungerade. Kanske inte det smartaste eller ens det säkraste men larverna överlevde tydligen, eller de flesta i alla fall. Väl i Europa hamnade hon slutligen i Sverige och Monika fick en någorlunda normal uppväxt med skolgång och så vidare. Men hennes intresse för kemi väcktes tidigt. Vilket hennes mormor uppmuntrade och försökte utveckla. Redan när hon var tio kunde hon i sin mormors källare med stor framgång tillverka såväl uppiggande dekokter och enkla brand samt rökbomber. Anna hade nu insett att barnbarnet behövde riktig utbildning och utrustning för att komma vidare i sitt intresse. Det var nu som jag kom in i bilden.
Runt 2006- 2007, fick jag information om ett företag i före detta Östtyskland som tyska staten ville bli av med. Det hade tydligen kostat dem mycket badwill och pengar. Man ville helt enkelt få lite plus i sin bokföring för att inte gå helt back. För min del tänkte jag bara att det vore bra att ha som ett förlustavdrag alternativt sälja av delar och de licenser företaget trots allt hade. Vi är ju trots allt i den branschen. Efter en del turer fram och tillbaka kunde vi köpa företaget och dess innehåll för en spottstyver. Däremot undanhöll man från oss att företaget tillhört den sovjetiska staten och vad dess ursprungliga syfte varit. Vilket är viktigt för resten av berättelsen. Anna fick reda på att jag eller företaget köpt det och tog kontakt med oss. Vi träffades några gånger och uppenbarligen fick hon förtroende för mig. För, hon valde att berätta det jag säger nu. Efter allt detta blev jag givetvis upprörd, arg, förvånad men samtidigt nyfiken. Nyfiken på om man skulle kunna göra det till något ekonomiskt hållbart projekt, kanske inom nöjesindustrin men utan de trista delarna som fanns. På den tiden var inte spelindustrin så långt framskriden som den är idag men det pratades om helhetsupplevelser och att man skulle kunna känna sig som om man var inne i spelen. Med hennes kunskaper och den forskning som fanns, funderade jag på det hela. När hon erbjöd sig att betala en enorm summa pengar om hon och hennes barnbarn kunde få jobba där. Accepterade jag att de skulle få tillgång till faciliteten med allt däri. Det var inte förrän senare som jag förstod varifrån pengarna kom och vad hon egentligen tänkte göra. Hon hade förvisso kunnat köpa företaget och drivit det själv men Anna ansåg antagligen att det var bättre med en legitim firma som stod bakom det hela och jag kan inte säga emot. Eftersom jag hade antagligen gjort likadant. Lustigt nog var det inom porrindustrin som man nappade på detta, vilket jag inte var intresserad av att vara ett ansikte utåt för. Jag hade mitt företag att tänka på och min image där. I den här vevan kom James in i bilden och accepterade att vara delaktig i den här verksamhetsdelen. Där jag avskilde mig mer och mer för att till slut inte alls synas i verksamheten mer än som en osynlig Boss som fanns högre upp i hierarkin. Allt dolt bakom mängder av olika fejkföretag och konton så man inte enkelt skulle få reda på den riktiga ägarstrukturen”
Nu börjar maken hosta så kraftigt att han vinglar till på stolen. James reser sig hastigt upp för att fånga det glas med vin som Erik håller i handen innan han tappar det. Erik tar åt sig en servett och håller för munnen medan han hostar klart. ”Du kanske skall vila ett tag och fortsätta berätta senare”. Säger min älskare eller vad skall jag kalla honom, till min make. Att bara tänka så känns konstigt. Men det är ju så, inser jag. ”Hrmm, jo du har rätt gamle vän”. Harklar sig Erik, torkar sig om munnen och reser sig sakta ur stolen. ”Du får ursäkta mig, kära hustru. Men jag behöver nog lägga mig och vila ett tag. Kan du ringa till Lisa så hon får komma och kolla mina värden. Känns som om det blivit värre sen sist” Han reser sig sakta, drar åt morgonrocken och går mot vårt sovrum. Då slår det mig som hastigast. Jag har inte städat i sovrummet och vill inte att maken skall se. I alla fall inte nu. ”Jag går in och bäddar åt dig, först”. Får jag fram och rusar i förväg till sovrummet. Väl därinne noterar jag att inga fläckar syns i sängen och bäddar snabbt. För att därefter lägga undan dildon. Slänger in de kläder som är synliga, i garderoben. Hinner precis fluffa till kuddarna innan James kommer in med honom. Jag har aldrig sett honom så ynklig som nu. Det är en helt annan man jag ser nu, än bara för en stund sedan. Mitt hjärta gör ont av att se honom på det här viset. Hostattackerna och vårt älskande verkar ha tagit musten ur honom. Gråten bubblar upp inom mig medan vi hjälper honom ner i sängen. Sätter mig därefter på sängkanten och böjer mig fram. Andas in hans doft och borrar ner min näsa djupare i hans hår. Det gör ont i mig på riktigt. En extrem smärta sprider sig från hjärtat, nästan krampar. Tar ett djupt andetag, kysser honom på pannan medan jag torkar bort en tår. När jag reser på mig för att gå, hejdar han mig. Lägger sin hand mot min kind, smeker den med tummen. ”Älskar dig, och det verkar James också göra”. Får han fram medan jag lutar huvudet mot handen och ser hur han gör en lite kraftlös nick i riktning mot James som gått ut ur rummet. Ger sedan maken en kyss på munnen och klappar honom på kinden. ”Sov gott, gubben min”. Viskar jag, släcker lampan i taket och börjar gå ut. Då lägger jag märke till servetten han använt som ligger slängd på golvet vid dörren. Den har blod på sig och måste ha kommit av att han hostade så kraftigt. Det här är inte bra..
---------------------------------------------------------------
Fler noveller av samma författare
Det var en minst sagt oväntad vändning i berättelsen... Erik kan upplevas som lite väl långdragen i sina utsvävningar, men det passar nog med hans karaktär. jag är nyfiken på fortsättningen!