Tuktad på katedern
Författare: kinkygirl666 Datum: 2021-09-14 11:19:42
Läst:
18 250 gånger
Betyg: 3.5 (5 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Jag har vanligtvis lätt för att koncentrera mig. Att jag är bland toppstudenterna i min klass är ett bevis för det. Snart tar jag studenten, förmodligen med högsta betyg i alla ämnen. Helt säker kan jag inte vara än, för jag förlorat lite av mitt fokus den senaste tiden. Slutet av gymnasiet innebär ju en hel del fester och andra distraktioner. Men dagens distraktion var av ett annat slag.
Idag hade svårt att sluta titta, som vanligt när det är samhällskunskap. När Andreas höll lektion fanns det bara en sak som mina ögon drog sig till. Klassen var full av killar i min egen ålder, men de kunde bara inte mäta sig med honom. Skarp käklinje, mogna ansiktsdrag, vårdad frisyr. Hans bröstmuskler och väldefinierade axlar syntes så tydligt genom skjortan. Inlevelsen i hans djupa, manliga röst när han berättade om någonting han var extra intresserad av. Kostymbyxorna som spände över skrevet… Det rådde inga tvivel om att han hade fyllt upp mig totalt.
- Amanda?
Jag ryckte till:
- Förlåt, vad var frågan?
Det var inte likt mig att inte räcka upp handen självmant. Och det var absolut inte likt mig att inte ha svar på tal.
- Hänger du inte med? frågade Andreas med en smått förvånad, möjligtvis lite irriterad ton. Jag ställde ingen fråga, det såg bara ut som att du inte var uppmärksam. Den här uppgiften är viktig, så alla måste lyssna noga. Okej?
Jag nickade och tittade ner i bänken, försökte hindra hettan som börjat rusa mot ansiktet. Men rodnaden förvärrades bara av att jag inte ville att det skulle synas att jag skämdes. Jag var inte van vid att bli tilltalad på det sättet, särskilt inte inför hela klassen. Det var nästan så att jag kände mig lite förödmjukad. Jag försökte direkt att skärpa mig och lyssna noggrant, men det var av någon anledning ännu svårare nu.
Klockan tickade långsammare än vanligt den här lektionen. Någon slags irritation bubblade inom mig. Varför skulle jag verka dum just inför Andreas? På något sätt visade han alltid att han var imponerad av mina arbeten, och det var den enda lärarens bekräftelse jag sökte. Om det var någon som jag såg upp till, så var det honom. Men jag hade inte fått någon feedback på den senaste inlämningsuppgiften, och nu skulle han genera mig inför alla? Till sist visade klockan på halv två och runtom mig började pennor rassla och stolar skjutas ut. Jag själv började fumla med att få ner datorn i väskan när Andreas återigen talade till mig:
- Amanda, kan du stanna kvar en stund?
Mitt hjärta hoppade nästan över ett slag. Vad var det nu jag hade gjort? Missat en inlämning? Jag nickade lite, klistrade på ett leende och försökte att inte darra på rösten när jag fick ur mig ett ”absolut.”Sophie som var på väg ut vände sig om och kollade på mig med ett nästan hånfullt flin innan hon gav mig en blinkning med ena ögat. Andreas verkade också se det. Jag kunde inte göra någonting annat än att skaka på huvudet. Sophie visste att jag var tänd på honom och drog sig inte för att reta mig för det. När den sista studenten lämnat salen stängde Andreas dörren och gick fram till min bänk.
- Hur är det? Hans röst var så len och mild, samtidigt som det också fanns en antydan av någonting hårt och barskt i den. Som om han ville mig väl, men samtidigt var irriterad av någon anledning. Det var inte den frågan jag hade väntat mig. Vad menade han?
- Jo, det är väl bra…. Vad tänker du på? svarade jag.
- Jag vet att du kan bättre än det här bara. Sista inlämningsuppgiften… Den var inte alls som vanligt. Jag menar - språket, strukturen, källorna och allt det där… Där håller du en lika hög nivå som alltid. Men du utvecklade inte dina resonemang så som du brukar, och jag är rädd att jag inte kan ge dig ett A… Koncentrationen på lektionerna finns inte riktigt heller där längre… Har det hänt något?
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Andreas stod lutad över bänken, så nära att jag kunde känna doften av hans parfym. Om jag inte misstog mig så rörde sig hans blick över min urringning.
- Om du bara hade en dålig dag så vill jag såklart möjliggöra för dig att göra en kompletteringsuppgift, så att betyget inte sänks, fortsatte han.
- Sänka mitt betyg? Jag insåg själv hur chockerad jag lät men lugnades direkt av hans betryggande blick. Jag tog ett djupt andetag:
- Det är inget speciellt alls som har hänt. Det är bara mycket annat som distraherar just nu, jag har inte fokuserat så mycket på skolan som jag borde.
- Nähä, vad har du fokuserat på istället som är viktigare då? Killar? frågade han skämtsamt och skrattade med sin mörka stämma som inombords gjorde mig helt galen. Hur borde jag reagera på frågan?
- Kanske det… Jag vet inte… Jag vill bara veta vad jag ska göra för att rädda betyget.
- Förlåt, det var inte meningen att göra dig obekväm, sa han och lade en hand på min axel. Jag ordnar en kompletteringsuppgift till dig. Jag vågade knappt kolla honom i ögonen. Bara en liten beröring gjorde att hjärtat började pulsera ohejdat. Jag stammade fram ett tack och log försiktigt mot honom. Han öppnade munnen lite, som för att säga någonting, men stängde den igen. Han såg ut att tänka lite innan han till slut frågade:
- Vad är det som distraherar dig här, i klassrummet då? Vad är det som gör att du inte kan fokusera, Amanda?
Jag drog efter andan när hans ansikte plötsligt var ännu närmre mitt. Jag kunde inte förneka att jag hade tänkt på just det här, inte bara en gång… Men nu när det verkade bli verklighet så visste jag inte hur jag skulle agera. Kanske inbillade jag mig bara, det var rent önsketänkande. Oavsett så hade konsekvenserna kunnat bli katastrofala. Någon annan klass kanske skulle börja snart, och dörren hade inget lås. Jag reste mig snabbt upp från stolen men det resulterade i att jag hamnade i princip bröst mot bröst med Andreas. Min hjärna sa åt mig att rusa ut ur klassrummet men min kropp ville inte. Efter någon sekund insåg jag att jag bara stått och stirrat på honom, alldeles för nära. Och när hans läppar snuddade vid mina kunde min kropp inte göra något motstånd, oavsett vad huvudet sa. Han hörde hur jag drog efter andan och gav ifrån sig ett lågt skratt. Hans mun trevade sig vidare över min nacke och planterade små, nafsande kyssar på vägen.
- Jag visste väl att du tänkt på det här, viskade han i mitt öra. Värmen från hans andetag mot min nacke fick min kropp att skälva.
- Det här är fel, utbrast jag plötsligt och tog tag i min väska. Sedan började jag gå mot dörren med snabba steg.
- Amanda, sa han lugnt men bestämt. Hur ska vi kunna diskutera dina betyg om du går nu?
Jag stannade precis vid dörren, men utan att vända mig om igen. Jag hörde hur hans steg närmade sig mig. Nu stod han bara några centimeter ifrån mig igen. Det fanns inget jag hellre ville än att stanna, nu visste jag exakt vad det skulle innebära. Att våra samtal alltid haft kemi var alltså inte inbillning. Min upplevelse av att han brukade studera mig noggrant, det var verkligt. Att han uppenbarligen ville ha mig också drev mig till vansinne. Men jag kunde inte vara kvar. Tänk om någon skulle upptäcka oss? Långsamt sträckte jag min hand mot handtaget.
Det var då han tog tag om min nacke med ena handen, min midja med den andra. Tryckte upp mig mot väggen. Utan förvarning trängde ett stön ur min strupe, jag kunde inte hejda mig.
- Du har lyssnat alldeles för dåligt på mig, alldeles för länge. De här små benen ska inte gå någonstans, okej? Du kommer inte ut härifrån förrän de skakar för mig, fattar du? Hans röst var knappt en viskning mot mitt öra. Hans stånd var pressat mot min rumpa… Jag klarade inte det här. Han släppte taget om mig så att jag kunde vända mig mot honom, och jag gav upp kampen inombords. Jag ville bara känna hans tunga mot min. Jag tog tag i hans hand och förde den mot mina bröst, precis som jag fantiserat om. Hans fingrar knäppte skickligt upp blusens knappar och letade sig in under bh:n. Sedan nöp han tag i mina små bröstvårtor som nu var alldeles styva av kåthet. Våra kyssar blev alltmer ivriga, våra andetag kortare. Plötsligt lyfte han upp min kjol och tog ett stadigt grepp om mina skinkor. Han lyfte upp mig samtidigt som vi fortsatte kyssas och bar mig mot katedern. Det var inte bara jag som hade längtat efter den här stunden… Hans bultande erektion hade säkert kunnat spräcka gylfen där och då.
Han lade mig på rygg på katedern medan hans ena hand smekte insidan av mitt lår. Vid det här laget var jag helt snurrig av den pulserande känslan i mitt underliv. Jag kunde inte fatta att det här hände och jag orkade inte vänta längre. Andreas fingrar började nu röra sig i små cirklar utanpå mina trosor.
- Ååh, du är redan så våt för mig… stönade han och bet sig i läppen. Men, hur var det nu? Det här var olämpligt, eller hur?
Hans rörelser stoppade tvärt. Jag tittade bedjande på honom men visste nu inte vad jag skulle svara. Han log slugt mot mig innan han fortsatte igen, med plågsamt långsamma rörelser, nu innanför trosorna…
- Du vet att du kan säga åt mig att sluta när som helst, eller hur?
Jag fick inte ur mig ett ord, det enda jag kunde göra var att stöna svagt.
- Eller hur!? Hans tonfall var rentav aggressivt nu. Be mig att sluta! uppmanade han samtidigt som han tryckte in två fingrar i mig.
- Ååååh! Neej, sluta inte, lyckades jag få ur mig mellan andetagen.
Andreas kunde själv inte låta bli att stöna när han hörde hur drypande våt jag var för honom. Han skrattade belåtet:
- Jag vet att din lilla fitta har krävt min uppmärksamhet. Och nu har du den. Du visste exakt hur du skulle få mig dit du ville. Du sköter dig inte, och ändå blir du belönad… Du borde tacka mig. Hans fingrar rörde sig allt snabbare inuti mig, min fittsaft rann bokstavligt talat nerför hans hand. Jag kunde knappt se rakt längre.
- Jag gissar på att ingen fått dig att känna såhär förut, va? Det var mer ett självbelåtet konstaterande än en fråga. …Men du nöjer dig inte med det här väl? Du vill ha mer, eller hur?
- Ja! Snälla! kved jag.
- Mmmhh, du är allt riktigt krävande du.
Andreas knäppte upp sin gylf och ställde sig vid kortsidan av katedern, vid mitt ansikte. Han instruerade mig att lägga mig längre bak så att mitt huvud låg utanför kanten.
- Ser du hur jävla hård du har gjort mig?
Det gick inte att undgå. Den såg helt fantastisk ut. Jag hade fantiserat om hur stor hans kuk var under lektionerna. Nu när jag fick se den i verkligheten ville jag ta hand om den riktigt bra.
- Tror du att din trånga lilla hals kan hantera den här? Jag nickade och log självsäkert, men det var lättare sagt än gjort. Han fick pressa hårt för att tränga ner i halsen på mig, trots att vinkeln, med huvudet upp och ner, öppnade upp mitt svalg rejält. Jag fick verkligen anstränga mig för att få ner hela, och när jag kommit till det läget ville han att jag skulle vara kvar:
- Sååå ja, ååå, där har vi en duktig flicka. Låt mig räkna till tre, sedan ska du få andas igen. 1, 2, 3.
Jag kippade efter luft. Mitt ansikte hade blivit alldeles varmt och mosigt av behandlingen. Jag såg några tårar falla ner till golvet under mig. Men det kändes bra. Jag hade förvånat och imponerat, ännu en gång. Han fortsatte knulla min hals och jag kunde se hur han blev alltmer upphetsad. Små pärlor framträdde på hans panna. Nu retades jag med honom, växlade mellan att ta hans kuk hela vägen till roten och att låta tungan leka med hans ollon. Till slut klarade han inte mer, nu krävde han mig.
Han uppmanade mig barskt att lägga mig på mage, och jag gjorde precis som han sa. Han lade händerna om min midja och jag var redo, så redo. Jag kunde känna varje centimeter när min trånga fitta omslöt hans skaft.
- Detta var exakt vad du ville, visst? Så njut nu som den snuskiga lilla slynan du är. Andreas röst var alldeles hes av upphetsning när han började föra kuken in och ut i en allt snabbare takt. Jag var redan nära en skälvande orgasm och kunde inte hindra stönen som trängde ut ur min strupe.
- Shh! Vill du att någon ska höra oss? frågade Andreas irriterat. För att få tyst på mig stoppade han in tre fingrar i min mun och krokade fast dem i mitt svalg. Hans kuk fyllde mig nu gång på gång i en våldsam hastighet.
- Vad gör en duktig flicka? Hon kommer för mig! Kom. För. Mig.
Jag kunde inte längre kontrollera min kropp. Min svank böjde sig upp och ner i spasmliknande rörelser, mina skinkor smällde mot hans höfter allt hårdare och det gick som elektriska stötvågor genom hela min kropp. Han exploderade samtidigt och föll andfått ner över mig.
Efter att ha pustat ut en liten stund drog han upp mina trosor. När jag reste mig upp kunde jag känna hur hans varma sperma rann ur mig. Andreas såg mig allvarligt i ögonen, tog tag i min haka och förde mitt ansikte närmare hans. Med ansträngda andetag frågade han:
- Vet du vad jag vill att du gör nu? Jag vill att du går hem med trosorna fulla av min säd. När du kommit hem ska du stoppa in fingrarna i din lilla fitta och smaka på vad jag har gett dig. Sedan ska du tänka på hur jävla lyckligt lottad du är som fick din lärares stora kuk i dig.
- Det tror jag att vi ska kunna ordna, fnissade jag.
- Bra, konstaterade han kort och släppte taget om mig. Iväg nu.
Precis innan jag skulle gå ut genom dörren sa han:
- Du måste såklart fortfarande göra kompletteringsuppgiften. Jag skickar den till dig på mejl… Och du borde verkligen tvätta av ansiktet innan du går hem för dagen också. Du ser… förstörd ut.
Jag vände på huvudet för att kasta en sista blick på honom, log nyckfullt och gick ut.
Nu ligger jag här i min säng och slickar hans sats från mina fingrar, och kan inte låta bli att upprepa hela upplevelsen i mitt huvud… om och om igen.
Fler noveller av samma författare
